Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av § 4 r) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor i syfte att bereda tullfrihet i vissa fall för utländska luftfartyg även vid egentlig inrikes trafik

1927-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:162, Angående ändrad lydelse av § 4 r) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor i syfte att bereda tullfrihet i vissa fall för utländska luftfartyg även vid egentlig inrikes trafik

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse av

§ 4 r) i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

inkommande varor i syfte att bereda tullfrihet i vissa fall för

utländska luftfartyg även vid egentlig inrikes trafik; given

Stockholms slott den 18 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekmak, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet förslag till

ändringar i gällande tulltaxeförordriing för beredande av tullfrihet i vissa

fall för utländska luftfartyg även vid egentlig inrikes trafik och anför:

Tulltaxeförordningen innehåller i § 4 r) den allmänna bestämmelsen, att

tullfrihet må åtnjutas för »transportmateriel, som inkommer blott för tillfälligt

bruk inom landet, såsom järnvägsvagnar, då de begagnas för införsel

till eller äro avsedda för utförsel från riket av gods eller personer». I kunBihang

till riksdagens protokoll 1927. 1 samt 139 höft. (Nr 162.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

görelsen den 16 juli 1920 (nr 578) äro beträffande luftfartyg närmare bestämmelser

härutinnan meddelade. Kungörelsen innehåller bland annat, att

vederbörande tull- och polispersonal skall i möjligaste mån övervaka, att

det luftfartyg, för vilket tullfrihet åtnjutes, icke begagnas för befordran av

gods eller personer i egentlig inrikes trafik inom Sverige.

Genom särskilda resolutioner har Kungl. Maj:t på framställningar av

vederbörande luftrederibolag, som erhållit medgivande att utöva regelbunden

yrkesmässig luftfart (linjefart) å viss trafikled mellan svensk ort och utlandet

över annan svensk ort, beträffande vissa tider under åren 1925 och 1926

förklarat, att den omständigheten, att vid ifrågavarande flygtrafik mellanlandning

ägde rum i berörda svenska anloppsort i och för befordran av gods

eller personer mellan de båda svenska orterna, icke skulle utgöra hinder för

tillgodonjutande av nyssnämnda rätt till tullfrihet för den i samma trafik

använda flygmaterielen. Resolutionerna grundades på den förutsättningen,

att berörda trafik mellan de svenska orterna vore att betrakta allenast såsom

försökstrafik och att gods- och personbefordringen mellan inrikes orter i

denna trafik ägde rum i samband med luftfartygens resor till och från utrikes

ort.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 28 juni 1926 har nu aktiebolaget

Aerotransport i Stockholm gjort framställning om vidtagande av

åtgärder, i ändamål att luftfartyg av utländsk nationalitet måtte beviljas

temporär tullfrihet vid inflygning till Sverige, oaktat de i samband med

denna flygning användes för transport av gods och personer i inrikes fart.

Anledningen till framställningen har enligt bolagets uppgift närmast varit

den, att regelbunden yrkesmässig luftfart kunde förväntas från och med år

1927 bliva bedriven av de med bolaget intimt samarbetande statsunderstödda

lufttrafikbolagen Deutsche Luft-Hansa A.-G. i Tyskland och Koninklijke

Luchtvaart Maatschappij (K. L. M.) i Holland dels å trafikleden

Stockholm—Kalmar—Stettin, dels å andra ännu icke trafikerade luftlinjer

och att det därför synts önskvärt, att ett mera generellt medgivande till

tullfrihet i angivna fall bleve lämnat. Till stöd för ansökningen har bolaget

framfört huvudsakligen följande synpunkter.

Bolaget tillhöriga flygplan hade å linjerna Malmö-Berlin och Malmö—

Amsterdam företagit mellanlandningar i Lybeck respektive Hamburg och

Bremen samt i samband därmed befordrat gods och passagerare mellan

dessa senare platser utan att behöva i Tyskland erlägga tullavgift för flygplanen.

Det syntes därför med billighet överensstämmande, att motsvarande

förmån medgåves främmande lufttrafikföretag vid trafik inom Sverige, särskilt

som ett dylikt medgivande icke skulle skada den nu statssubventionerade

svenska luftfarten. Svenska industriföretag skulle icke därigenom lida

något intrång, enär de förutnämnda statsunderstödda utländska luftfartsföretagen

vore av sina regeringar förpliktade att använda inhemska flygplan

och det med hänsyn till att luftfarten icke för närvarande kunde

drivas utan statssubvention vore ur svensk synpunkt fördelaktigt, att bolaget

ej ensamt behövde trafikera ifrågavarande luftfartsleder.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition Nr 162.

3

Över den gjorda framställningen hava generaltullstyrelsen den 23 december

1926 och kommerskollegium den 29 januari 1927 avgivit utlåtanden.

Generaltullstyrelsen har till en början berört frågan, huruvida luftfartyg

i allmänhet, som insattes i internationell trafik sådan som den ifrågavarande,

kunde vid sina besök i Sverige anses vara i den mening, § 4 r) i tulltaxeförordningen

innefattar, inkomna »blott för tillfälligt bruk inom landet».

Härutinnan har generaltullstyrelsen anfört följande:

»Styrelsen är — — — av den meningen, att bestämmelserna i § 4 r)

tulltaxeförordningen icke nödvändigt behöva innebära, att begagnandet av

utländska luftfartyg i den ifrågavarande internationella trafiken — även

med den omfattning, som nu avses — skulle föranleda, att dessa luftfartyg

ej kunde anses vara inkomna blott för tillfälligt bruk.

Luftfartyg synas tvärtom böra vara likställda med järnvägsvagnar, beträffande

vilken transportmateriel, som omförmäles i samma författningsrum,

särskilda föreskrifter äro meddelade i avdelningen C av den enligt

Kungl. Maj:ts befallning av generaltullstyrelsen den 5 juli 1909 utfärdade

kungörelsen angående tullbehandling av gods, som på järnväg ankommer

dels medelst ångfärja till gränsort, dels ock från Norge till vid riksgränsen

belägna, transitupplagsrätt saknande platser (Sv. förf.-samling nr 77 år

1909).

Styrelsen anser sig böra särskilt framhålla, att styrelsen-----funnit ett

sådant ordnande av ifrågavarande trafik mellan Sverige och utlandet, att ett

utländskt, i Sverige mera tillfälligt stationerat luftfartyg i samtrafik med

andra luftfartyg uppehåller trafiken uteslutande å en blott inom Sverige

fallande flygsträcka, icke bör vara hinder för tullfrihet för detta luftfartyg,

då denna sträcka utgör en delsträeka, ingående i hela den internationella

flyglinjen.

För att redan i och för sig och utan samband med bolagets anhållan, i

vad den avser den egentliga inrikes trafiken inom Sverige, betona en sådan

likställighet med järnvägsvagnar synes lämpligen i § 4 r) tulltaxeförordningen

böra närmast efter ordet ''järnvägsvagnar’ införas orden ''och luftfartyg’.

»

I fortsättningen har generaltullstyrelsen ingått på frågan om rätt för

utländskt luftfartyg att vid den ifrågavarande internationella trafiken jämväl

befordra gods eller personer i egentlig inrikes trafik inom Sverige. Därvid

har styrelsen framhållit, att styrelsen med hänsyn till önskvärdheten

av att den reguljära trafiken med luftfartyg i möjligaste mån understöddes

funnit särskild bestämmelse lämpligen böra utfärdas, som möjliggjorde tullfrihet

för utländsk flygmateriel i den utsträckning, som bolaget ifrågasatt.

Styrelsen har även hänvisat till av tulldirektören samt tullbehandlingsoch

tullbevakningsinspektionerna i Stockholm avgivna yttranden i sådan riktning.

Angående den närmare avfattningen av den ifrågasatta bestämmelsen

har styrelsen uttalat sig sålunda:

»Dylik bestämmelse, som tydligen bör inrymmas i tulltaxeförordningen,

torde — — — böra erhålla en form, som ej utesluter möjligheten att begränsa

ifrågavarande förmån i sådana fall, då det kunde visa sig, att användningen

av utländsk flygmateriel vid egentliga inrikes trafiken skulle

genom rätten till tullfrihet verka skadligt för inhemska rimliga intressen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

Departements
chefm.

Enligt styrelsens förmenande torde sålunda i § 4 r) tulltaxeförordningen

böra införas bestämmelse, att det skulle ankomma på Konungens avgörande,

huruvida utländskt luftfartyg, som erhåller tillstånd att utöva yrkesmässigluftfart

inom Sverige, därvid må begagnas i egentlig inrikes trafik. Beslut

i detta hänseende torde böra meddelas av Konungen i sammanhang med

beslut jämlikt § 33 i förordningen om luftfart den 26 maj 1922 (nr 383)

angående sådant tillstånd, som nyss blivit nämnt. — — —

Efter en sådan ändring i § 4 r) tulltaxeförordningen synas vissa därav

betingade ändringar böra göras i § 4 av kungörelsen den 10 november 1911

(nr 115) med särskilda kontrollföi’eskrifter och bestämmelser i övrigt till

förekommande av missbruk av den enligt § 4 i förordningen med tulltaxa

för inkommande varor den 9 juni 1911 medgivna tullfrihet.»

Kommerskollegium har tillstyrkt den av aktiebolaget Aerotransport gjorda

framställningen med den motiveringen, att en utveckling av Sveriges lufttrafikförbindelser

med utlandet genom samtrafik mellan bolaget och kvalificerade

utländska företag inom samma bransch på sätt framställningen avsåge

syntes gagnelig. I anslutning därtill har kollegium förklarat sig icke

hava något att erinra mot generaltullstyrelsens förslag till åtgärder för förverkligande

av framställningens syfte.

Tveksamhet synes mig icke behöva råda därom, att i utländsk ägo

varande luftfartyg, som inkommer till Sverige uteslutande för uppehållande

av trafikförbindelse mellan utländsk och svensk ort eller omvänt, bör,

även om detsamma därunder företager regelbundna och ofta återkommande

resor, anses varje gång vara inkommet för tillfälligt bruk inom landet

och sålunda äga principiell rätt till tullfrihet enligt § 4 r) i tulltaxeförordningen.

Då emellertid en viss osäkerhet i detta avseende förefunnits, torde

det vara lämpligt att på sätt generaltullstyrelsen ifrågasatt förtydliga nämnda

författningsrum.

Ett inkommet utländskt luftfartyg, som å en trafikled mellan svensk och

utländsk ort insatts i trafik uteslutande längs den inom svenskt område

fallande delen av trafikleden, synes mig däremot böra få åtnjuta dylik tullfrihet

allenast under den förutsättning, att resorna äro blott undantagsvis

förekommande och luftfartyget följaktligen kan anses vara endast i tillfälligt

bruk inom landet. En obegränsad rätt till tullfrihet i förevarande fall

skulle enligt mitt förmenande innebära en alltför långt gående avvikelse

från de allmänna reglerna för tullbeskattning.

Vad angår frågan, huruvida rätten till tullfrihet skall gälla, även om

luftfartyg under sina färder från eller till utländsk ort tillika begagnas för

befordran av gods eller personer i egentlig inrikes trafik, anser jag i likhet

med de i ämnet hörda myndigheterna, att ett sådant bibehållande av rätten

till tullfrihet bör, så länge våra lufttrafikförbindelser med utlandet ännu äro

av jämförelsevis ringa omfattning, principiellt kunna förekomma. Emellertid

torde med hänsyn till angelägenheten, att denna rätt till tullfrihet icke

utnyttjas i en för inhemska intressen menlig omfattning, tillgodonjutandet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

av förmånen böra göras beroende av särskild prövning i varje föreliggande

fall. Denna prövning, vilken bör ankomma på Kungl. Maj:t, synes i regel

kunna företagas i sammanhang med beslut angående tillstånd för vederbörande

utländska luftfartyg att utöva yrkesmässig luftfart inom Sverige.

Stadgandena om medgivande av den åsyftade förmånen böra få sin plats

i § 4 r) i tulltaxeförordningen, vilket författningsrum således bör fullständigas

med föreskrift, att det i fråga om luftfartyg, som inkommer blott för

tillfälligt bruk inom landet och begagnas för införsel till eller utförsel från

riket av gods eller personer, skall ankomma på prövning av Konungen i

varje särskilt fall, huruvida tullfriheten må åtnjutas även om luftfartyget

tillika begagnas för befordran av gods eller personer i egentlig inrikes trafik.

Dagen för ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i ämnet torde med

hänsyn till bland annat behovet av vissa tilläggsföreskrifter lämpligen böra

bestämmas av Kungl. Maj:t.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att § 4 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor skall i nedan angivna del erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 4-

Tullfrihet åtnjutes, utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria från

tullavgift, jämväl för:

r) transportmateriel, som inkommer blott för tillfälligt bruk inom landet,

såsom järnvägsvagnar och luftfartyg, då de begagnas för införsel till eller

äro avsedda för utförsel från riket av gods eller personer, ävensom under

den närmare kontroll, vederbörande lokala tullmyndigheter i särskilda fall

kunna finna erforderlig, dragare och fordon, som uppenbarligen användas

endast för transport av varor eller personer till Sverige över riksgränsen

och omedelbart därefter återutföras; ankommande i fråga om luftfartyg på

prövning av Konungen i varje särskilt fall, huruvida tullfriheten må åtnjutas,

även om luftfartyget tillika begagnas för befordran av gods eller

personer i egentlig inrikes trafik;

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag, som Konungen

bestämmer.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 139 höft. (Nr 162.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:91 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av § 4 r) i förordningen den 9 juni 1911 a1 i texten
  2. BevU 1927:30 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad lydelse av § 4 r) i förordningen den 9 juni 1911 s. 10 i texten