Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen dm 15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon

1927-02-24 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:174, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen dm 15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

1

i\T 174.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

dm 15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon;

given Stockholms slott den 24 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, inhämta riksdagens

yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående ändring

i vissa delar av förordningen den 15 juni 1923 (nr 281) om motorfordon; och

har Kungl. Maj:t för avsikt att, efter mottagande av riksdagens svar, företaga

den slutliga prövningen av samma förslag och förordna om utfärdande av författning

i ämnet.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 149 höft. (Nr 174—175.) 329 27 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni

1923 (nr 281) om motorfordon.

Härigenom förordnas, dels att § 2 mom. 1 tredje stycket samt §§ 35 ock 46

i förordningen den 15 juni 1923 skola upphöra att gälla, dels ock att § 4

mom. 1, § 9 mom. 4, § 34 och § 54 mom. 1 i samma förordning skola i nedan

angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

§ 4.

Mom. 1. Den, som i syfte att få automobil registrerad och tilldelad igenkänningsmärke,

vill hos besiktningsman anmäla densamma till besiktning

(första besiktning), skall därvid uppgiva den avsedda huvudsakliga användningen

av automobilen (personvagn eller lastvagn), dess tillverkare, om denne

är känd, typ (märke eller fabrikat) och fabriksnummer, automobilens egen

tjänstevikt, längd, bredd och största hjultryck, drivkraftens art (flytande

bränsle, elektricitet, ånga), motorns cylinderantal och cylinderdimensioner,

antalet av fabrikanten uppgivna hästkrafter hos motorn samt hjulringarnas

bredd å slitytan och beskaffenhet, varvid särskilt skall uppgivas, om ringarna

äro av gummi eller ej. Tillika skall---lastvagn, maximilasten.

§ 9.

Mom. 4. Beviljas registrering, skall länsstyrelse i registret införa:

a) dag för---i registret;

b) den avsedda huvudsakliga användningen av automobilen (personvagn,

lastvagn), typ (märke eller fabrikat), automobilens egen tjänstevikt, längd,

bredd och största hjultryck, drivkraftens art, antalet hästkrafter hos motorn

samt hjulringarnas beskaffenhet, ävensom, i fråga om personvagn, det antal

passagerare, som automobilen är avsedd att föra, samt, beträffande lastvagn,

maximilasten;

c) uppgift å automobilens hemort;

d) ägarens namn — — — uppgift; samt

e) uppgift å--— tilldelade igenkänningsmärke.

Bevis om---till sökanden.

§ 34.

I avseende å motorcykel gäller i tillämpliga delar vad här ovan är stadgat

angående automobil, dock med följande undantag.

Å motorcykel---ett bromssystem.

I ansökan —--med bivagn.

Vid registrering av motorcykel skall länsstyrelse i särskild avdelning av

automobilregistret införa:

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. May.ts proposition nr 114.

a) dag för---i registret;

b) motorcykelns huvudsakliga användning och typ (märke eller fabrikat),

vikten av motorcykeln (bivagn ej medräknad) i normalt, fullt driftfärdigt

skick, däri inbegripen vikten av till motorcykeln hörande verktyg och reservdelar

samt bränsle, smörjolja och vatten (motorcykels tjänstevikt), drivkraftens

art och antalet hästkrafter hos motorn, hjulringarnas beskaffenhet

samt huruvida motorcykeln är försedd med bivagn och i sådant fall bivagnens

vikt;

c) uppgift å motorcykelns hemort;

d) ägarens namn---svarande uppgift;

e) uppgift å---tilldelade igenkänningsmärke.

Vad om---med motorcykel.

§ 54.

Mom. 1. För förrättning--— följande taxa:

För första besiktning eller efterbesiktning:

av automobil .......................... 15 kronor

» motorcykel med eller utan bivagn .... 5 »

» motorredskap ...................... 15 »

» släpvagn .......................... 10 »

För prövning —--av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927 utom i vad den avser § 2

mom. 1 tredje stycket, § 4 mom. 1 och § 9 mom. 4, i vilka delar förordningen

träder i kraft den 1 januari 1928.

Beträffande motorcykel, som den 1 juli 1927 är i bruk och enligt hittillsvarande

bestämmelser icke skolat registreras, skola dock §§ 35 och 46 fortfarande

äga giltighet intill den 1 januari 1928.

Utan hinder av vad i förordningen om motorfordon är stadgat angående

viss ålder för erhållande av körkort ma den, som den 1 juli 1927 innehar och

brukar motorcykel, varom i föregående stycke sägs, och senast den 31 december

1927 fyller 16 år, efter länsstyrelses prövning erhålla körkort, innefattande

tillstånd att tills vidare föra samma motorcykel. Ansökan om sådant

körkort bör insändas till länsstyrelsen före den 1 november 1927.

För vinnande av registrering från och med den 1 januari 1928 av motorcykel,

varom här är fråga, har motorcykelns ägare att före den 1 november 1927 anmäla

densamma till registrering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

1906 års

lagstiftning.

1915 och 1916

års lagstiftning.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meueling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin,

Almkvist, Ltberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Meurling, anmäler fråga

om skärpt kontroll å motorcyklar med en vikt av 50 kilogram eller därunder,

så kallade lättviktsmotorcyklar, samt anför:

Vår första lagstiftning om automobiltrafik, förordningen den 21 september

1906 (nr 90), upptog i artikel 7 »Om motorcyklar» icke några bestämmelser om

besiktning av motorcykel eller om särskilda kompetensvillkor för motorcykelförare.

Något stadgande om förande av automobilregister fanns då ännu

icke. T det av särskilda sakkunniga den 16 mars 1904 avgivna betänkande,

som låg till grund för nämnda lagstiftning, angavs såsom skäl för lindrigare

bestämmelser beträffande motorcyklar, att dessa voro jämförelsevis ofarliga,

åtminstone för annan än den som därå färdades.

I utlåtande den 5 februari 1912 föreslogo särskilt tillkallade sakkunniga för

revision av 1906 års förordning en viktgräns av 150 kilogram för angivande

av skillnaden mellan motorcykel, som borde likställas med automobil, och annan.

Därvid framhöllo de sakkunniga, hurusom helt nya typer av motorvagnar kommit

i marknaden, vilka utgjorde mellanformer mellan automobiler i egentlig

mening och motorcyklar. Emellertid ansågo de sakkunniga det erbjuda svårigheter

och för övrigt ej vara av motsvarande nytta att efter tekniska skiljaktigheter

definiera det ena eller andra slaget av motorfordon, helst fabrikationen

på området ej stode stilla. Enligt de sakkunnigas uppfattning vore skälet, varför

lindrigare bestämmelser borde gälla för motorcykel än för automobil, att den

förras smärre dimensioner gjorde den i vida mindre grad farlig för den allmänna

trafiken. Då de yttre dimensionerna på grund av den stora växlingen

i dessa icke skäligen kunde tagas till måttstock och då syftet vore, att endast

tämligen små motorfordon skulle komma i åtnjutande av lindrigare bestämmelser,

föreslogs att det karakteristiska hos motorcykeln i motsats mot automobilen

skulle fastslås att utgöra dess lägre vikt. Viktgränsen föreslogs till

150 kilogram. De i bruk varande motorcyklarnas vikt överstege visserligen _

uppgå vo de sakkunniga — i allmänhet ej 75 kilogram, men för att lämna utvecklingen

något spelrum, hade den angivna siffran föreslagits. Enligt de sakkunnigas

mening förelåge icke risk att med en så pass låg viktsiffra som 150

kilogram en motorcykeltyp skulle uppstå, som rätteligen borde behandlas som

automobil.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 174.

Sedan genom förordning den 11 juni 1915 (189) införts bestämmelser om registrering

av såväl automobiler som motorcyklar, föreskrevs i anslutning

1 iH va(l 1912 års sakkunniga förordat i den nya förordningen om automobiltrafik

den 30 juni 1916 (nr 315). att lör motorcykel, vars vikt överstege 150

kilogram, gällde vad om automobil vore stadgat, varemot för de lättare motorcyklarna

bland annat frågorna om besiktning av cykeln och kompetensprov för

förare alltjämt lämnades utan reglering.

Efter det genom beslut den 12 september 1919 särskilda sakkunniga tillkallats

för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande, jämte annat, trafiken

med motorcyklar i syfte att bringa bestämmelserna härom i den närmare

överensstämmelse med stadgandena om automobiltrafik i övrigt, som trafiksäkerheten

kunde anses fordra, framlade de sakkunniga i sitt den 4 december

1919 avgivna betänkande förslag i ämnet innefattande att stadgandena i automobiliörordningen

i allt väsentligt bleve tillämpliga å motorcyklar i vikt överstigande

oO kilogram. Med denna viktgräns avsågo de sakkunniga att med

lagstiftningen träffa, såsom det hette, nolla motorcyklar i egentlig mening,

vare sig de voro försedda med bivagn eller ep; motorcyklar med en vikt av

50 kilogram eller därunder (velocipeder med hjälpmotorer) lämnades helt utanför

lagstiftningen och skulle sålunda icke ens behöva registreras eller förses

med igenkänningsmärke. Till stöd för sin ståndpunkt anförde de sakkunniga:

Länsstyrelserna och deras underordnade polismyndigheter framhålla allmänt,

att trafiken med motorcyklar, som särskilt på senare tider i hög grad tilltagit,

för närvarande sker på ett sätt, som med rätta giver rum för de allvarligaste

anmärkningar ^ från befolkningens sida. Motorcyklisternas framfart

skildras pa de flesta hall såsom synnerligen vårdslös och övermodig och anses

i allmänhet innebära större fara för andra trafikanter än automobilisternas.

Myndigheterna tillstyrka därför så gott som enhälligt, att i huvudsak samma

bestämmelser böra tillämpas för motorcyklar och deras förare, som nu gälla för

automobiler och automobilförare. Som bekant stadgas i den nu gällande automobillorordningen,

att för motorcykel, vars vikt överstiger 150 kilogram, skall

gälla vad om annan automobil är stadgat, medan för motorcyklar med mindre

vikt allenast vissa särskilt angivna föreskrifter skola tillämpas. De synnerlif.

en Petiga bestämmelserna om besiktning och efterbesiktning gälla sålunda ej

lor dylik motorcykel; ej heller finnes stadgad någon skyldighet för förare av

sådan att underkasta sig någon som helst undervisning eller prövning_rätten

att kora står sålunda en var, huru okunnig och olämplig han än må vara, öppen,

bärskilt ma anmärkas, att någon straffbestämmelse för uraktlåtenhet att efterkomma

de i förordningen meddelade föreskrifter rörande belysningen nattetid

a dylika fordon e.i finnes meddelad. — Viktgränsen 150 kilogram har, såsom

av motiveringen till den nu gällande lagstiftningen framgår, satts i avsikt att

med automobiler likställa motorvagnar och andra sådana fordon med ungefär

samma dimensioner som en automobil — ökning av dimensionerna ansågs nämligen

i viss direkt proportion motsvaras av ökad vikt; alla motorcyklar i egent
_m(5ning

skulle däremot ej dit hänföras, da dessas vikt i allmänhet ej förmenades

komma att överstiga 75 kilogram, bedan dess hava emellertid, såsom

känt är, motorcyklar med till kopp] ad så kallad bivagn blivit allt mer och mer

vanliga. Härigenom har för polismyndigheterna, som skola övervaka förordningens

efterlevnad, blivit synnerligen svårt att fullgöra sina skyldigheter, då

(let nämligen torde vara omöjligt att i en hast avgöra om vikten på ett sådant

1920 &rs

lagstiftning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 174.

fordon över- eller understiger 150 kilogram. Tvekan lärer för övrigt, enligt vad

de sakkunniga hava sig bekant, på många håll råda, huruvida bi vagnens vikt

skall inräknas i den angivna viktsatsen; och i varje tall ar det för registrenngsmyndigheten

svårt, för att icke säga omöjligt att, sa länge besiktning av motorcyklar

icke gjorts obligatorisk, kunna vid registrering av en motorcykel kontrollera

dennas vikt, i vilket avseende sökandens uppgifter maste tagas tor

goda. Intet hindrar heller att, såsom ofta inträffat, sedan en motorcykel tilldelats

igenkänningsmärke, en bivagn sedermera tillkopplas, ehuru sammanlagda

vikten härigenom kommer att överstiga 150 kilogram och lordonet sålunda

då bör såsom automobil betraktas. Det synes darfor de sakkunniga

uppenbart, att de nuvarande bestämmelserna om motorcyklar med nödvändighet

tarva ändring. De sakkunniga hava för sin del stannat vid att föreslå, att motorcyklar

överhuvudtaget bliva likställda med andra automobiler, dar ej särskilt

undantag göres. Det finnos nämligen, enligt de sakkunnigas förmenande,

ur allmän trafiksäkerhetssynpunkt ingen som helst anledning att skapa lindrigare

bestämmelser för en motorcykel, som väger över än för eu som väger under

150 kilogram. Erfarenheten lärer tillräckligt hava ådagalagt — varom de sakkunniga

tillliandakomna yttrandena bära vittne — att såväl en sakkunnig

undersökning av motorcykelns beskaffenhet som en grundlig prövning a\ dess

förares kompetens är av behovet påkallad. Genom den av de sakkunniga ioreslagna

anordningen skulle man även vinna en önskvärd överskadlighet och reda

i avfattningen av hithörande bestämmelser, vilka i sitt nuvarande skick otta

visat sig föranleda olika tolkningar och missförstånd. Endast nedåt hava de

sakkunniga föreslagit en viss viktgräns nämligen 50 kilogram, detta av den

anledningen att de sakkunniga icke ansett, att vanliga velocipeder, som förses

med så kallad hjälpmotor eller löstagbar motor — colibnmotor o. d. — bora

inrangeras bland egentliga motorcyklar. Frånsett att det givetvis torde mota

stora praktiska svårigheter att tillämpa automobilförordmngens föreskrifter a

dylika motorfordon, lära desamma ej kunna förväntas i någon avsevard grad

komma till användning, varför de sakkunniga ansett en lagstiftning beträffande

dem icke vara av omständigheterna påkallad. Från intet håll har heller, såvitt

de sakkunniga ha sig bekant, något yrkande härom blivit framställt; de länsstyrelser.

som berört denna fråga, hava i stället ställt sig på samma ståndpunkt

härvidlag som de sakkunniga.»

I yttranden över förslaget ifrågasattes från några håll lämpligheten av den

av de sakkunniga föreslagna begränsningen av automobilförordmngens tillämpning

å motorcyklar, därvid framhölls olägenheten av alt på detta sätt velocipeder,

försedda med s. k. hjälpmotorer eller löstagbara motorer, ställdes helt

utanför författningens bestämmelser. En dylik anordning skulle, ansåg man.

medföra en väsentlig ökning av antalet av dessa fordon, vilka för den allmänna

trafiken medförde nästan lika stor fara som de egentliga motorcyklarna,

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 27 februari 1920 anslöt sig departementschefen

helt till de sakkunnigas förslag i \ad avsåg motorcyklar med

en vikt överstigande 50 kilogram. I fråga om andra motorcyklar framhöll departementschefen,

att det skulle vara förenat med avsevärda praktiska svårigheter

att tillämpa alla automobilförordmngens stadganden på cyklar, vilkas

motorer icke voro på mera varaktigt sätt förenade med själva fordonen utan

kunde lätt löstagas från desamma. Bestämmelserna om registrering och besiktning

av automobiler samt om körkort skulle sålunda svårligen kunna utan vidare

lända till efterrättelse i avseende a sådana cyklar. Härtill komrne, att åtmin
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 i.

7

stone dittills dessa fortskaffningsmedel knappast hade kommit i allmännare

bruk. Vid sådant förhållande syntes det mindre lämpligt att för det dåvarande

likställa dessa lättare motorcyklar med automobiler. Däremot funne

departementschefen det knappast vara välbetänkt att lämna dessa cyklar helt

utanför lagstiftningen, utan syntes den anordningen böra väljas, att beträffande

motorcyklar med en vikt av 50 kilogram eller därunder meddela

särskilda, mindre vittgående bestämmelser till skydd för trafiksäkerheten. Dessa

bestämmelser syntes kunna i huvudsak ansluta sig till nu gällande föreskrifter

rörande motorcykel, dock att registrering av sådan lättare motorcykel, som nyss

nämnts, ej skulle vara erforderlig. Slutligen framhöll departementschefen, att

därest de uttalade förmodandena om dessa motorcyklars ökade användning

skulle besannas och av departementschefen förordade bestämmelser befinnas

icke vara tillf yllest, de i det föregående antydda praktiska svårigheterna måste

såvitt möjligt övervinnas, så att förordningens bestämmelser även i de enligt

förslaget undantagna delar i en eller annan form gjordes tillämpliga jämväl

å lättare motorcyklar.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen sålunda föreslagit

och efter inhämtande av riksdagens yttrande i ärendet utfärdades förordning

i ämnet den 25 september 1920 (nr 624).

Nu gällande förordning om motorfordon av den 15 juni 1923 (nr 281) upp- Gällande

tager i 34 och 35 §§ i huvudsak samma bestämmelser, som år 1920 infördes be- bestämmelser,

träffande motorcyklar. Motorcyklar med vikt överstigande 50 kilogram skola

sålunda i tillämpliga delar behandlas som automobiler, under det att lättare

motorcyklar i allt väsentligt jämställas med velocipeder; de behöva ej ens registreras

eller hava igenkänningsmärke; det är endast i fråga om viss utrustning,

körhastighet och sätt att befara vägar och gator, som föreskrifterna beträffande

automobil å dem äro tillämpliga.

I det till grund för gällande lagstiftning liggande betänkandet av den 28

oktober 1922 yttra de sakkunniga:

»De lättare motorcyklarna torde, tvärtemot vad 1919 års sakkunniga och de

av dem hörda myndigheterna, höllo före, under det senaste året hava ökat i antal,

och det finnes ingen anledning att förmoda, att dessa på grund av sina billiga

anskaffnings- och driftkostnader omtyckta och för vissa ändamål lämpliga motorcyklar,

åtminstone inom de närmaste åren, skola minskas, än mindre komma

ur bruk. Men under sådana omständigheter bör också tillses, att trafiken med

dessa fordon blir omgärdad med de föreskrifter, som ur trafiksäkerhetens synpunkt

eller eljest kunna anses oundgängliga.

Sakkunniga hava därför ansett, att de nu i §§ 41 och 42 av automobilförordningen

innehållna föreskrifterna alltjämt böra i huvudsak bibehållas. Dessa

torde för övrigt stå i god överensstämmelse med bestämmelserna i den internationella

konventionen, vars Art. 6 handlar om motorcyklar och motorcykletter.

vilket sistnämnda ord närmast torde avse nu ifrågavarande lätta motorcyklar.

Då de fordon, som falla under bestämmelserna i denna paragraf, i allmänhet

utgöras av vanliga velocipeder, å vilka motor blivit anbragt, bör givetvis undvikas,

att alltför betungande eller kostsamma anordningar föreskrivas i författningen.

»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Framställningar

av

yissa länsstyrelser.

Framställning

av motorcykelsällskapet.

Inom

kommunika
tionsdeparte
mentet
upprättad
promemoria.

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

T särskilda skrivelser den 31 december 1925 samt den 8 januari och den 22

februari 1926 hava länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län

samt Jönköpings län fäst uppmärksamheten å behovet av sådan ändring i gällande

förordning om motorfordon, att trafiken med motorcyklar med en vikt av

50 kilogram eller därunder komme under effektiv kontroll från myndigheternas

sida.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 maj 1926 har sedermera motorcykelsällskapet

— under framhållande att skäl icke syntes sällskapet föreligga att underkasta

användning av lättviktsmotorcyklar samma bestämmelser som gällde i

fråga om de större och tyngre maskinerna — till undanröjande av framträdda

olägenheter framlagt förslag om besiktning och registrering i särskild ordning

av ifrågavarande motorcyklar samt om körlicens för förare utan föregående prov

och vid en minimiålder av 15 år. Förslaget innebär i huvudsak följande:

1. Med lättviktsmotorcykel förstås varje tvåhjuligt motorfordon med motor

av slagvolym icke överstigande 175 kbcm.

2. Å lättviktsmotorcykel bör finnas effektiv ljuddämpare samt tillförlitlig

bromsinrättning.

3. Lättviktsmotorcykel skall underkastas besiktning av besiktningsman för

kontroll å uppfyllande av i punkt 1 och 2 angivna fordringar. Bevis om verkställd

besiktning bör utgivas i form av besiktningsinstrument, vilket inom

triangelformigt markerad plats skall innehålla uppgift å fabrikat, motorns

nummer och storlek samt besiktningsmans underskrift. Det triangelformiga

märket frånskiljes besiktningsinstrumentet och anbringas under skydd å lämplig

plats å motorcykeln i likhet med för andra motorfordon förekommande

skattekvitto.

4. I samband med registrering bör lättviktsmotorcykel förses med igenkänningsmärke

i form av nummerplåt av lämplig storlek med vita siffror å svart

botten, även upptagande länsbeteckning. I överensstämmelse med föreskrifterna

för vanlig velociped bör igenkänningsmärke icke gälla för endast visst fordon,

varför lättviktsmotorcykel skall kunna bj^ta ägare utan att anmälan till

registret erfordras.

5. För rätt att föra lättviktsmotorcykel erfordras särskild körlicens, vilken

utan föregående prov bör av polismyndighet i stad och länsstyrelse å landsbygden

på ansökan tillhandahållas varje person, som fyllt 15 år. Sådan licens,

eventuellt försedd med fotografi, skall medföras vid färd med lättviktsmotorcykel.

6. För besiktning erlägges en avgift av 5 kronor samt för körlicens 3 kronor.

Igenkänningsmärke bör tillhandahållas avgiftsfritt.

7. Lättviktsmotorcykel bör vara undantagen från för andra motorcyklar gällande

skatteplikt.

I anledning av berörda framställningar har inom kommunikationsdepartementet

upprättats en promemoria med förslag till vissa bestämmelser i ämnet.

I promemorian påpekas inledningsvis, hurusom i de ingivna framställningarna

med därtill hörande yttranden av underordnade myndigheter allmänt erkänts,

att något måste göras för att råda bot på missförhållandena å detta

område. Däremot syntes — framhålles det vidare —• meningarna icke hava

fullt stadgats, huru detta lämpligast borde ske. På något håll hade sålunda

ifrågasatts, huruvida icke botemedlet läge i en reglering nedåt av hastigheten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

för lättviktsmotorcyklar. Andra hade menat, att därest förhållandena icke

ställde sig ogynnsammare i andra delar av landet än i de orter, deras erfarenhet

omfattade, eventuella åtgärder skulle kunna tillsvidare begränsas till stadgande

om skyldighet att förse motorcykel av här ifrågavarande slag med igenkänningsmärke

(registrering utan föregående besiktning) samt om förbud att föra sådan

cykel före uppnådda 15 års ålder. Motorcykelsällskapet, som i detta sammanhang

finge anses representera motorcykelinnehavarna, hade tydligen icke ansett

sig kunna stanna härvid utan förordat såväl besiktning och registrering

som körlicens, låt vara under enklare former och på lindrigare villkor. Åtskilliga

hade slutligen ansett, att anledning saknades att giva lättviktsmotorcyklarna

en annan ställning än den, som enligt motorfordonsförordningen tillkomme

motorcykel med vikt överstigande 50 kilogram; bland dessa hade dock på sina

håll ifrågasatts bestämmandet av en något lägre åldersgräns för rätt att föra

sådan motorcykel.

Efter det i promemorian närmare utvecklats skälen för lättviktsmotorcyklarnas

likställande med övriga motorcyklar, har förslag däri framlagts om dessa

cyklars inordnande under motorfordonsförordningen genom föreskrift, att

§§ 35 och 46 i samma förordning skulle upphöra att gälla, därvid dock i motiveringen

förutsatts, att Konungen skulle äga, då skäl därtill vore, meddela

dispens för förande av motorcykel åt den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande

fyllt sexton år samt då innehade och brukade motorcykel.

Över promemorian hava yttranden infordrats från överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, automobilklubben,

automobilbesiktningsmännens förening, svenska motorklubben och motorcykelsällskapet,

varjämte vissa framställningar inkommit från fabrikations- och försäljningshåll

inom lättviktsmotorcykelbranschen. Förslaget har i huvudsak tillstyrkts

av samtliga över detsamma hörda myndigheter utom av länsstyrelsen

i Hallands län, som förordat kontroll under enklare former, samt av länsstyrelsen

i Västmanlands län, som hyst tvekan om behovet av den ifrågasatta skärpningen.

Några få länsstyrelser samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hava

emellertid ifrågasatt, huruvida icke en åldersgräns av 16 eller 17 år vore tillfyllest.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har föreslagit, att trampcyklar med

hjälpmotorer undantagas från de föreslagna bestämmelserna. Automobilklubben

har med godkännande av förslaget i övrigt ifrågasatt, huruvida icke beträffande

motorcyklar i allmänhet fordringarna på förarens kännedom om motorcykelns

konstruktion och föreskrifterna angående trafik med motorfordon kunde

något lindras. Automobilbesiktningsmännens förening har funnit förslaget

lämpligt. Svenska motorklubben har framhållit, att kraven på registreringsplikt

och körkortsinnehav synts klubben berättigade men att åldersgränsen för

förande av lättviktsmotorcykel borde bestämmas till 16 år; i fråga om förarprov

har klubben ifrågasatt lindrigare fordringar säskilt beträffande körskicklighet

och kunskap om motorns konstruktion. Motorcykelsällskapet har funnit

det av sällskapet tidigare i ämnet framlagda förslaget möjliggöra all önskvärd

kontroll å användningen av de lätta motorcyklarna. I de från fabrikations- och

försäljningshåll gjorda framställningarna har framhållits angelägenheten av

ATgim*

yttranden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kunyl. Maj:ts proposition nr 174.

Departements
chefen.

upprätthållandet av en särställning för lättviktsmotorcyklarna, —- I promemorian

framlagt förslag om sänkning av avgiften för besiktning av motorcykel

utan bivagn från tio till fem kronor har i allmänhet tillstyrkts; på vissa håll

har dock ifrågasatts, huruvida icke denna sänkning skulle kunna avse jämväl

motorcyklar med bivagn, medan å andra sidan besiktningsmännens förening

funnit sänkningen väl stor.

På sätt framgår av den lämnade redogörelsen vila gällande bestämmelser

om motorcyklar å den förutsättningen, att motorcyklar med en vikt

av 50 kilogram eller därunder i huvudsak utgöras av vanliga velocipeder,

varå sedermera anbragts motor. Så är icke längre förhållandet. Under de allra

sista åren har motorcykeltillverkningen hastigt utvecklats, och en mängd nya

cykcltyper och modeller har sett dagen. Velocipeder med hjälpmotorer hava

praktiskt taget försvunnit, och i stället har framkommit en mindre motorcykeltyp

(lättviktsmotorcjdiel), som ej är inrättad för trampning, försedd med en

motor med jämförelsevis liten cylindervolym och vägande mellan 40 och 70

kilogram. Denna motorcykeltyp är i regel tillräckligt kraftig för att å någorlunda

god, horisontell väg kunna uppnå hastigheter av 50—60 km. i timmen.

Motorcyklar av denna typ hava — uppenbarligen på grund av sin prisbillighet

såväl i anskaffning som i drift — kommit till vidsträckt användning här i landet.

Enbart antalet sådana i vikt ej överstigande 50 kilogram anses vid årsskiftet

kunna skattas till ungefär 6,000. Med denna utveckling har förutsättningen

för gällande lagstiftning rörande motorcyklar bortfallit; en betydande

grupp motorcyklar i egentlig mening har kommit att stå utanför motorfordonsförordningens

huvudstadganden. Behovet av ändrade bestämmelser på detta område

har också under senaste året med styrka gjort sig gällande. Särskilt har

anmärkts, att lättviktsmotorcyklar i stor utsträckning begagnas av personer —

ofta minderåriga — vilka sakna erforderlig kännedom om cyklarnas rätta

manövrering och om gällande trafikregler samt i övrigt brista i den mognad

och det allmänna omdöme, som den trafikerande allmänheten bör kunna fordra

av envar vägfarande. Det har ock framhållits, hurusom personer, för vilka

körkort indragits, snart nog förskaffat sig en lättviktsmotorcykel och därmed

gjort körkortsindragningen mer eller mindre verkningslös med därav följande

ökad fara för trafiksäkerheten.

Förvisso är det av vikt, att användningen av ett ändamålsenligt och billigt

fortskaffningsmedel, sådant som motorcykeln onekligen är, icke försvåras genom

betungande föreskrifter av vare sig ena eller andra slaget. Utan tvivel har motorcykeln

och icke minst lättviktsmotorcykeln vunnit ganska stor utbredning

bland den kroppsarbetande befolkningen, för vilken motorcykeln kan vara av

största betydelse vid färd till och från arbetsplatsen och för vilken varje pålaga

kan vara nog så kännbar. Lika klart är emellertid, att kravet på trafiksäkerhet

icke får eftersättas. Och ur trafiksäkerhetssynpunkt lärer det numera

knappast finnas någon anledning att i stort sett uppställa mindre stränga bestämmelser

för en motorcykel, som väger under än för en som väger över 50

kilogram. Därtill kommer, på sätt erfarenheten till fullo bekräftat, svårig
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

heten att genom praktiskt tillämpliga bestämmelser uppdraga en gräns mellan

motorcyklar av ena eller andra slaget, vare sig vikten, motorns cylindervolym

eller något annat lägges till grund för denna gränsbestämning; motorteknikens

snabba utveckling skulle snart nog äventyra densammas syften.

Vad till en början angår frågan om besiktning och registrering av jämväl

lättviktsmotorcyklar torde nödvändigheten av föreskrifter härom framstå klart

och icke behöva giva anledning till meningsskiljaktighet. Huruvida den ena

eller andra formen härför skall komma till användning, synes vara en fråga av

i huvudsak praktisk-administrativ natur. I tillämpningen — såväl för allmänheten

vid bestämmelsernas efterlevnad som för vederbörande myndigheter

vid övervakandet därav —- lärer ett enhetligt besiktningsförfarande och registreringssystem

erbjuda bestämda fördelar. Vidkommande därefter fordringarna

på kvalifikationer och kompetens hos förare av lättviktsmotorcyklar torde

det näppeligen vara tillrådligt att för dem uppställa mindre stränga krav än på

övriga motorcykelförare. I fråga om åldersgränsen för förande av motorcykel

och särskilt lättare sådan kan dock råda viss tveksamhet. På sätt 1922

års sakkunniga erinrat, har det sålunda vid olika tillfällen ifragasatts, om

icke det nuvarande villkoret, att en förare av motorfordon skall hava uppnått

18 år, överhuvudtaget vore för strängt, och om ej, såsom här och var skett i

utlandet, denna ålder kunde generellt sänkas till 16 år. De sakkunniga togo

emellertid avstånd från förslaget, huvudsakligen på den grund att under våra

breddgrader personer under 18 år ej i allmänhet kunde anses hava nått den

utveckling och mognad samt det omdöme, som erfordrades för att föra automobil.

Å andra sidan lärer det i en tid, då motorismen vinner allt större

praktisk ekonomisk betydelse, icke kunna bortses från fördelarna, att en

person redan vid unga år erhåller kännedom om ett motorfordons rätta handhavande

och blir i tillfälle att därav draga nytta. Frågan torde emellertid vara

av den räckvidd, att den icke lärer kunna i detta sammanhang få sin lösning;

därmed torde få anstå i avvaktan på den revision av motorfordonsförordningen,

som icke torde alltför länge kunna undanskjutas. Vid sådant förhållande synes

det mig angeläget att under den tid av ett eller annat år, inom vilken denna

fråga kan väntas bliva slutligt löst, dispens från åldersbestämmelsen må

kunna tills vidare meddelas efter prövning i det särskilda fallet, under hänsynstagande

såväl till vederbörandes allmänna förutsättningar och förmåga

att föra motorcykel som motorcykelns beskaffenhet, ävensom till de särskilda

omständigheter som kunna åberopas såsom skäl för viss eftergift på

denna punkt. Såvitt gäller dem, som redan innehava och bruka lättviktsmotorcykel

och vid bestämmelsernas ikraftträdande fyllt 16 år, torde prövningen

av frågan om dispens kunna utan olägenhet uppdragas åt länsstyrelserna.

Föreskrift härom synes böra meddelas såsom övergångsbestämmelse. I övriga

fall lärer utan särskilt stadgande Kungl. Maj:t kunna medgiva undantag

i förevarande avseende. Jag förordar vidare, att besiktningsavgiften för

motorcykel, såväl lättare som tyngre, sänkes från nuvarande tio kronor

till fem kronor. Fråga om eventuell sänkning av vissa registreringsavgifter

torde icke behöva upptagas till behandling i detta sammanhang, då Kungl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Maj:t äger därom meddela bestämmelser. I fråga slutligen om skatteplikt för

lättviktsmotorcyklar kommer chefen för finansdepartementet att denna dag

framlägga förslag, varigenom dessa cyklar så till vida bercdes en särställning,

att skatten bestämmes till allenast tio kronor. Denna skattesats är avsedd att

gälla för motorcykel, som i normalt fullt driftfärdigt skick, inberäknat tillbehör,

väger högst 75 kilogram. Vid bifall till detta förslag lärer den i § 34

i motorfordonsförordningen innehållna föreskriften om intagande i automobilregistret

av motorcykelns vikt böra närmare preciseras, i vad gäller viktbestämningen.

Tillräcklig anledning att beträffande vanliga velocipeder med hjälpmotorer

meddela särskilda bestämmelser torde icke föreligga. Å ena sidan torde dessa

velocipeder numera förekomma i obetydlig utsträckning och frågan om

speciella regler för dem sålunda för närvarande vara av ringa praktisk betydelse.

Å andra sidan skulle möjligen en dylik lagstiftning komma att föra med sig

en ökning av dessa cyklars antal, något som ur flera synpunkter vore föga önskvärt,

särskilt med hänsyn till den fara, som cyklarna på grund av bristande hållfasthet

utgöra för den åkande själv och därmed indirekt för andra trafikanter.

Bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1927. Lättviktsmotorcyklar,

som nu äro i bruk, torde emellertid utan hinder av de nya bestämmelserna

få brukas någon tid efter författningens ikraftträdande, förslagsvis till

den 1 januari 1928.

I samband med frågan om viss ökning av automobilbeskattningen kommer

chefen för finansdepartementet att denna dag underställa Kungl. Maj:ts prövning

förslag, att till grund för automobilskattens beräknande skall från och

med den 1 januari 1928 läggas — i stället för såsom för närvarande automobilens

skattevikt — dess tjänstevikt. Vid bifall till detta förslag torde skatteviktbegreppet

med därtill knuten anmälningsskyldighet m. m. kunna utmönstras

ur motorfordonsförordningen.

Departementschefen uppläser härefter utarbetat förslag till förordning angående

ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1923 (nr 281) om

motorfordon och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte besluta inhämta riksdagens

yttrande över ifrågavarande författningsförslag med förklarande därvid,

att Kungl. Maj:t har för avsikt att, efter mottagande av riksdagens svar, företaga

den slutliga prövningen av samma förslag och förordna om utfärdande

av författning i ämnet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawcrman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:190 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 192 a1 i texten