Sök i Ratio Lex

Angående förändring av professuren i slceppsbyggnadslära vid tekniska högskolan till en professur i skeppsteori

1927-02-24 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:180, Angående förändring av professuren i slceppsbyggnadslära vid tekniska högskolan till en professur i skeppsteori

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förändring av

professuren i slceppsbyggnadslära vid tekniska högskolan

till en professur i skeppsteori; given Stockholms slott den

24 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1927.

N är varande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Heleström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lxberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför härefter:

Avlöningsreglementet för befattningshavare vid statsdepartement och vissa

andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, äger från och med den

1 juli 1926 tillämpning å ordinarie befattningshavare vid tekniska högskolan,

dock med iakttagande av vissa särskilda bestämmelser. Av de i den

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 154 käft. (Nr 180—181.) 1

Förändring

av professuren

i

skeppsbyggnadslära

vid

tekniska högskolan

till en

professur

i skeppsteori.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

från samma tidpunkt för högskolan gällande avlöningsstaten upptagna professorsbefattningarna,

vilkas innehavare åtnjuta avlöning i lönegrad B 30,

omfattar enligt i staten intagen anmärkning en professur ämnesområdet

skeppsby ggn adslära.

För arvoden till speciallärare är en särskild anslagspost uppförd i

staten; och tillkommer det Kungl. Maj:t att, efter förslag av högskolans

lärarkollegium och styrelse, för viss tidsperiod bestämma, vilka speciallärarbefattningar

skola finnas vid högskolan, ävensom det arvode, som skall

tillkomma varje sådan lärare. Enligt av Kungl. Maj:t i anledning härav

den 18 juni 1926 meddelad föreskrift skola för tiden den 1 juli 1926—- den 30 juni 1931 vid högskolan vara anställda, bland andra, en speciallärare

i hydromekanik med arvode av 5,400 kronor och en speciallärare i varvsanläggningar

med arvode av 3,600 kronor.

Framställning från högskolans lärarkollegium föreligger nu rörande omläggning

av ämnesområdena för professuren i skeppbyggnadslära och

speciallärarbefattningen i hydromekanik, i samband varmed föreslås, att professuren

i fråga skulle benämnas professur i skeppsteori och nämnda lärarbefattning

speciallärarbefattning i skeppsbyggnadsteknik. Vidare föreslås, att

speciallärarbefattningen i varvsanläggningar skulle erhålla benämningen

speciallärarbefattning i varvsteknik.

Genomförandet av de sålunda ifrågasatta ändringarna i avseende på befattningarna

inom högskolans fackavdelning för skeppsbyggnad skulle icke

medföra någon kostnadsökning. Vad beträffar frågan om möjlighet att

med hänsyn till nuvarande befattningshavare vidtaga de föreslagna ändringarna

torde något hinder härför ej möta. Vad först angår professuren i

skeppbyggnadslära är nämligen denna tjänst för närvarande vakant, enär

Kungl. Maj:t — sedan befattningens innehavare, professorn F. Lilliehöök,

den 27 februari 1925 beviljats avsked från och med den 13 september 1925

— efter ansökningar av högskolans lärarkollegium genom olika beslut medgivit

anstånd med vidtagande av åtgärder för befattningens återbesättande,

senast genom beslut den 7 maj 1926 för tiden intill den 1 juli 1927. Vidkommande

speciallärarbefattningarna i hydromekanik och varvsanläggning

äro, enligt vad jag inhämtat, förordnanden å sagda befattningar meddelade

endast tills vidare för tiden den 1 juli 1926—den 30 juni 1931, vadan ej

heller i avseende å dessa befattningar hinder lärer möta för ändringarnas

genomförande.

Efter dessa upplysningar ber jag få lämna en närmare redogörelse för

den av lärarkollegiet i förevarande avseende gjorda framställningen ävensom

för ett till grund för densamma liggande, av vederbörlig utredning åtföljt

förslag, vilket i maj 1925 avgivits av kommitterade, som lärarkollegiet

för ändamålet tillsatt.

I kommitterades skrivelse, som undertecknats av professorn i läran om

förbränningsmotorer vid tekniska högskolan E. Hubendick, direktören C.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.is proposition Nr 180.

W. Hök, f. d. professorn Lilliehöök och professorn i ångteknik vid högskolan

T. Lindmark, lämnas till en början redogörelse för de nuvarande befattningarna

inom högskolans fackavdelning för skeppsbyggnad. Härefter

upptaga komrpitterade frågan om förändring av samma befattningar och

anföra i sådant avseende:

När nu tekniska högskolan står inför ombyte av innehavare av fackavdelningens

för skeppsbyggnad hittillsvarande enda professur, uppstår av naturliga

skäl frågan, huruvida den historiskt framkomna ämncsfördelningen

är för undervisningen och vårt lands skeppsbyggnadsteknik den lämpligaste.

Det gäller att avgöra huruvida professurens tyngdpunkt bör ligga på de

konstruktiva eller på de teoretiska och experimentella områdena,

Kommitterade hava i första hand behandlat denna fråga och härvid

kommit till den bestämda uppfattningen, att det väsentliga av professurens

innehåll bör ligga på skeppsbyggnadslärans grundläggande teoretiska och

experimentella områden. Erfarenheten hittills har tillfullo visat dessa områdens

betydelse för undervisningen liksom även att det för landets skeppsbyggnadsteknik

och skeppsbyggnadsindustri är av synnerligen stor vikt, att en

målsman i professorsställning finnes vid tekniska högskolan för dessa ofta

synnerligen komplicerade teoretiska och experimentella frågor. Det provisoriska

skeppsbyggnadslaboratoriet har redan visat sig lämna viktiga resultat

och laboratoriets betydelse torde med all säkerhet kunna påräknas bliva

avsevärt större, om ämnesområdet för fackavdelningens professur grupperas

omkring laboratoriet såsom kärna.

Denna utveckling är densamma, som gör sig gällande inom alla grenar

av tekniskt vetenskapligt arbete. Fördjupat grundläggande teoretiskt vetande

och i möjligaste grad fulländade experimentella metoder visa sig utgöra

nödvändiga hävstänger för en hög teknik och en framgångsrik industri.

Kommitterade anse på grund av det ovan anförda att ett visst utbyte bör

äga rum mellan den nuvarande professurens och speciallärarbefattningens i

hydromekanik ämnesområden. Kommitterade anse även att denna omläggning

bör återspeglas i professurens namn, som föreslås ändrat till skeppsteori.

Program och timplaner för den nuvarande professuren i skeppsbyggnadslära,

den nuvarande speciallärarbefattningen i hydromekanik och den föreslagna

omlagda professuren i skeppsteori åtfölja kommitterades skrivelse.

Sedan kommitterade sålunda föreslagit professurens ombildning och avgränsning,

återstår ordnandet av de hållfasthetstekniska, konstruktiva och

varvstekniska delarna av undervisningen. Kommitterade anse att den för

närvarande enda framkomliga vägen är att bibehålla de båda speciallärarbefattningarna.

Den ena av dessa skulle då få ett i huvudsak hållfasthetstekniskt

och konstruktivt innehåll jämte olika tillämpningar av den i den

teoretiska professuren lämnade undervisningen. Hela undervisningen i fartygens

konstruktion, statiska hållfasthet och vad därtill hör skulle då

komma att vila på denne speciallärare. Förslag till program och timplan

för befattningen framlägges av kommitterade. Namnet föreslås ändrat till

skeppsbyggnadsteknik. Speciallärarens avlöning beräknas till 5,400 kronor

förutom dyrtidstillägg.

^Den andra speciallärarbefattningen skulle bliva i stort sett orubbad.

Kommitterade föreslå namnet ändrat till varv steknik. Program och timplan

för den nuvarande och den föreslagna speciallärarbefattningen finnas bilagda

kommitterades förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 180.

Det har naturligtvis stått klart för kommitterade att bibehållandet av två

speciallärarbefattningar måste medföra vissa olägenheter och därför knappast

kan anses giva en slutgiltig lösning. De hållfasthetstekniska och konstruktiva

delarna av ämnesgruppen äro nämligen av en så stor betydelse såväl

för undervisningen som för landets skeppsbyggnadsindustri, att de böra representeras

av professor. De båda speciallärarbefattningarna skulle i sådant

fall sammanslås till en professur. Redan 1906 års kommitté rörande den

högre tekniska undervisningen insåg det starka behovet av denna andra

professur, ehuru de ej vågade sätta densamma i fråga. Kommitterade anse

det ävenledes ej vara lämpligt att för närvarande framlägga ett dylikt förslag,

huru önskvärt detsamma än skulle vara för undervisningens rationella

ordnande. Det här ovan framlagda förändringsförslaget, vilket ej medför

inrättandet av någon ny lärarbefattning, anse kommitterade likväl innebära så

betydande fördelar, att det snarast bör genomföras.

På grund av det ovan anförda föreslå kommitterade, att den nuvarande

professuren i skeppsbyggnadslära omändras till en professur i skeppsteori,

den nuvarande speciallärarbefattningen i hydromekanik till en speciallärarbefattning

i skeppsbyggnadsteknik samt den nuvarande speciallärarbefattningen

i varvsanläggning till en speciallärarbefattning i varvsteknik, samtliga

med i det föregående berörda ämnesprogram.

I ett särskilt yttrande framhåller Lilliehöök såsom sin uppfattning, att de

båda speciallärarbefattningarna i skeppsbyggnadsteknik och varvsteknik snarast

böra sammanslås till en professur.

Lärarkollegiet gjorde i skrivelse den 15 juli 1925 framställning till Kungl.

Maj:t i enlighet med kommitterades förslag och anförde därvid bland annat:

Genom den föreslagna omändringen skulle nuvarande professurens i

skeppsbyggnadslära undervisning till stor del övertagas av specialläraren i

skeppsbyggnadsteknik. Det ligger då i sakens natur, att speciallärarens

undervisning kommer att bli avsevärd, vilket även framgår av det uppgjorda

programmet. Dock ha de kommitterade vid detta programs uppgörande

gjort avsevärda inskränkningar för att i möjligaste mån hålla ökningen

i anslag nere. Förre professorn i ämnet har också i en särskild

skrivelse framhållit, att han ej kan biträda förslaget angående speciallärarbefattningarna

annat än såsom ett provisorium. Med den föreslagna avlöningen

om 5,400 kronor skulle avlöningen per timme bli lägre än vad i

allmänhet utgår för andra högskolans speciallärare av samma kategori. Lärarkollegiet

måste därför anse den föreslagna avlöningen vara väl befogad.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 7 januari 1926 i samband

med frågan om ny lönereglering för befattningshavare vid högskolan

föranledde emellertid ifrågavarande framställning, som tillstyrkts av högskolans

styrelse, icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Lärarkollegiet har nu inkommit med förnyad framställning i ämnet. I

denna framställning, som högskolans styrelse i skrivelse den 7 september

1926 på det livligaste tillstyrkt, anför kollegiet:

Genom den omläggning av högskolans speciallärarbefattningar, som inträtt

på grund av den vid 1926 års riksdag beslutade löneregleringen, hava spe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition Nr 180.

ciallärarbefattningarna inom fackavdelningen för skeppsbvggnad fått lönerna

reglerade i överensstämmelse med de kommitterades förslag.

En omläggning av lärarbefattningarna föranleder därför ej längre några

ökade kostnader för statsverket.

Ett återbesättande av professuren i skeppsbyggnadslära enligt nu gällande

program skulle medföra, att undervisningen i fackavdelningens enda

professur för lång tid framåt skulle komma att fastlåsas vid en undervisningsplan,

som redan nu är föråldrad, vilket å sin sida skulle medföra, att

de delar av fackavdelningens undervisningsområde, som varit och äro stadda

i den starkaste utvecklingen omfattande stabilitetsfrågor, propellerteori, vågmotstånd

m. m., skulle komma att jämte tillhörande experimentallaboratorium

överlatas till speciallärare och sålunda icke få den centrala plats i

undervisningen, som svarar mot den moderna teknikens krav.

Det är kollegiets bestämda åsikt, att de mer krävande teoretiska delarna

av skeppsbyggnadsläran jämte tillhörande experimentlaboratorium böra läggas

under professuren, de mer konstruktiva delarna däremot till speciallärarbefattningarna.

Ytterligare dröjsmål med professurens återbesättande skulle

vidare bliva till synnerligt stort men för undervisningen i fackavdelningen

för skeppsbyggnad.

Sedan härefter marinöver direktör en och chefen för mariningenjör kår en i en

till chefen för försvarsdepartementet ställd skrivelse, som överlämnats till

ecklesiastikdepartementet, anhållit, att tillfälle måtte beredas honom att inkomma

med yttrande över förevarande från tekniska högskolan framlagda

förslag, remitterades ärendet till marinöverdirektören och chefen för mariningenjörkåren.

I utlåtande den 10 december 1926 anför denne:

I kungörelsen den 13 oktober 1905, och senare gjorda ändringar, angående

antagning och utbildning av mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter

m. m. (reglemente för marinen del 1, bil. 3) stadgas i § 23: »Den

läroplan, som av aspirant skall följas å tekniska högskolan, fastställes i

kommandoväg efter förslag av marinöverdirektören och sedan utlåtande

över förslaget inhämtats från styrelsen för tekniska högskolan — ---».

Såsom chef för mariningenjörkåren har jag sålunda att vaka över, att

utbildningen av blivande mariningenjörer bedrives på ett för deras blivande

verksamhet vid kåren ändamålsenligt sätt.

Av till tekniska högskolans styrelses skrivelse bifogade program för de

olika lärarbefattningarnas undervisningsområden framgår, att huvudvikten

av den ifrågasatta ändrade professurens verksamhet förlagts till de hydromekauiska

delarna av ämnet jämte tillhörande laborationer, under det att

de konstruktiva delarna, innefattande jämväl hållfasthetsläran och den med

fartygskonstruktionen direkt förknippade teoretiska undervisningen jämte

beräkningar, uppdragits åt speciallärare. Högskolans lärarkollegium har

motiverat detta med framhållande av, att den föreslagna professuren skulle

tilldelas de mera krävande teoretiska delarna av skeppsbyggnadsläran, och

att de konstruktiva delarna såsom varande av mindre betydelse skulle läggas

under en speciallärare, vilket påstås skulle svara mot den moderna teknikens

krav.

Denna uppfattning kan jag icke dela. Högskolans uppgift skall, enligt

min mening, vara att utbilda för det praktiska livet bästa möjliga teknici;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. May.ts proposition Nr 180.

och detta innebär att dessa böra bibringas såväl teoretisk som praktisk utbildning.

Den moderna teknikens krav torde också gå i riktning mot en fördjupad

undervisning i de med konstruktioner förbundna teoretiska delarna.

Lärarkollegiets förslag att professuren endast skulle omfatta en del av

skeppsbyggnadslärans teoretiska delar och de viktiga konstruktiva delarna

av ämnet överlåtas till speciallärare, skulle medföra en sänkning av kvaliteten

i undervisningen i skeppsbyggnadslära. Då mariningenjörkårens

aspiranter enligt vad ovan anförts kommenderas att genomgå tekniska högskolans

avdelning för skeppsbyggnadskonst, skulle deras utbildning genom

det ifrågasatta förslaget så väsentligt försämras, att det kan ifrågasättas,

om det ej skulle bliva nödvändigt, i händelse förslaget fastställes, att komplettera

utbildningen vid annan läroanstalt.

Härmed vill jag ej på något vis förringa betydelsen av undervisning och

laborationer i hydromekanik, utan anser tvärt om en professur i detta ämne

väl motiverad. Hydromekauiken kan dock ej betraktas annat än som en

hjälp vetenskap, om än en mycket viktig sådan, till skeppsbyggeri, men

huvudvikten måste dock fortfarande läggas på de konstruktiva delarna av

ämnet.

Jag får därför i egenskap av chef för mariningenjörkåren på det bestämdaste

avstyrka den omläggning av undervisningen i skeppsbyggnadslära,

som av tekniska högskolans lärarkollegium föreslagits, och får jag därför

hemställa, att i främsta rummet en professur i skeppsbyggnadskonst upprättas

med en omfattning ungefärligen motsvarande såväl den förutvarande

professuren i skeppsbyggnadslära som speciallärarbefattningen i varvsanläggning.

Vidare har styrelsen för svenska teknologföreningens avdelning för skeppsbyggnadskonst

inkommit med en framställning i ärendet. I denna framställning,

som tillstyrkes av teknologföreningens styrelse, anföres bland annat:

Avdelningens styrelse, som tagit del av i ärendet föreliggande handlingar,

kan icke dela den uppfattning, som av tekniska högskolans lärarkollegium

framlägges beträffande den inbördes betydelsen av skeppsbyggnadslärans

olika element och dessas fördelning på olika lärarbefattningar. Avdelningens

styrelse anser sålunda, att de delar av skeppsbyggnadsläran, som enligt styrelsens

mening äro de väsentliga, nämligen fartygs stabilitet och hållfasthet,

beräkning och konstruktion av fartyg samt utarbetandet av fartygsritningar,

böra handhavas av eu professor, ” som är utbildad skeppsbyggare. Dessa

delar av ämnet hava, med undantag för stabiliteten, av lärarkollegiet ansetts

vara mindre väsentliga än övriga delar och därför föreslagits att handhavas

av en speciallärare i skeppsbyggnadsteknik, som härför tilldelats en undervisningstid

av 14—17 timmar i veckan. Å andra sidan hava de av avdelningens

styrelse såsom mindre väsentliga ansedda delarna av skeppsbyggnadsläran,

nämligen hydromekanik, fartygsmotstånd, propellerteori och tanklaborationer,

av lärarkollegiet ansetts så betydelsefulla, att desamma måste

handhavas av en professor, åt vilken härför dock anslagits en tid av endast

9—10 timmar i veckan.

Lärarkollegiets förslag till omläggning av lärarbefattningarna i skeppsbyggnadslära

innebär således en fullständig omläggning av den nuvarande

professuren, vilken därigenom förändras från att vara en såväl teoretisk

som praktisk professur till att bliva uteslutande en teoretisk professur, i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180. 7

vilken likväl icke ingår den teoretiska del av ämnet, som är viktigast och

stadd i den starkaste utvecklingen, nämligen läran om fartygs hållfasthet.

Såväl med tanke härpå som på det särskilt inom skeppsbyggeriet intima

samband, som råder och måste råda mellan teori och praktik i såväl undervisning

som i yrkesövning, liksom även med hänsyn till den mycket sannolika

svårigheten att för den av kollegiet föreslagna speciallärarbefattningen

i skeppsbyggnadsteknik kunna erhålla tillräckligt kvalificerad lärarkraft med

de avlöningsförmåner, som stå till buds, synes lärarkollegiets förslag avdelningens

styrelse synnerligen betänkligt och för skeppsbyggeriets framtid

menligt.

Ämnet skeppsbyggnadslära eller, såsom det i likhet med vad som tidigare

varit fallet rättare bör heta, skeppsbyggnadskonst är så betydelsefullt och

till sin totala omfattning så stort, att det mer än väl motiverar två professurer

i ämnet. Denna åsikt delas även av de sakkunniga, som föregående

år tillkallades av högskolans lärarkollegium för utredande av frågan

om skeppsbyggnadsprofessurens omläggning

Med tanke på den vid 1926 års riksdag beslutade löneregleringen för

högskolan borde enligt avdelningens styrelses förmenande en lösning av

frågan i ovan antydd riktning, d. v. s. med två professurer, nu få anses

möjlig, enär efter sagda lönereglering de medel, som anslås till en professur

i skeppsbyggnadslära och två speciallärarbefattningar i hydromekanik

och varvsanläggningar, ungefär motsvara vad som skulle erfordras för två

professurer. Detta förutsätter dock, att den nuvarande speciallärarbefattningen

i varvsanläggningar inordnas under den ena professuren, vilket ej

torde vålla några olägenheter.

Skulle emellertid den nuvarande anordningen med endast en professur i

skeppsbyggeri komma att bibehållas, vill avdelningens styrelse som sin bestämda

åsikt framhålla, att denna professur bör såsom för närvarande omfatta

de viktigaste såväl teoretiska som praktiska delarna av skeppsbyggnadsläran.

Mindre viktiga delar av ämnet kunna dock, för att minska, en

sådan professurs stora kursomfång, överflyttas till de båda nuvarande speciallärarbefattningarna

i hydromekanik och varvsanläggningar.

Slutligen hemställer styrelsen, att ovan framlagda synpunkter och förslag

måtte i möjligaste mån vinna beaktande vid ärendets slutliga behandling.

Sedan härefter styrelsen för tekniska högskolan anbefallts att efter vederbörandes

hörande avgiva förnyat utlåtande i ärendet, har styrelsen inhämtat

yttrande i ämnet av högskolans kollegienämnd samt den 12 februari 1927

avgivit eget utlåtande.

Kollegienämnden yttrar:

Tekniska högskolan vill först på det varmaste understryka behovet av

två professurer i skeppsbyggnadsfackämnena vid tekniska högskolan och ansluter

sig fullt till det uttalande, som den av lärarkollegiet tillsatta kommittén

i fråga härom gjort i sin skrivelse av maj 1925 och som i ett särskilt

yttrande ytterligare underströks av den senaste innehavaren av den nuvarande

professuren Lilliehöök.

Tekniska högskolan vågar visserligen ej f. n. hemställa om denna andra

professurs inrättande, hur stort behovet av densamma än må vara, men anser

samtidigt att detta ej utan men för undervisningen och för landets

skeppsbyggeriindustri kan uppskjutas alltför länge. Frågans lösning i önskad

riktning bör kunna underlättas av det sakförhållandet att de årliga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

utgifter, som statsverket åsamkas av denna andra professur, komma att utfalla

mycket måttliga, emedan för sådant fall de båda speciallärarbefattningarna

i hydromekanik (efter högskolans förslag: skeppsbyggnadsteknik)

och i varvsaniäggning (varvsteknik) komma att bortfalla och deras sammanlagda

grundarvoden av 9,000 kronor per år att således återgå till statsverket.

Tekniska högskolan vill emellertid samtidigt uttryckligen betona, att den

nu föreslagna omläggningen av professurens och speciallärarnas ämnesområden

på intet sätt skulle framtvinga ovannämnda andra professur, utan

anser denna omläggning under alla förhållanden den riktigaste och mest

rationella.

Tekniska högskolan nödgas, i trots av de framställda avvikande meningarna,

fasthålla som sin uppfattning att, så länge högskolan endast disponerar

över en enda professur i de skeppsbyggnadstekniska ämnena, denna

professur bör omläggas i den riktning, som de av högskolan förut omnämnda

kommitterade föreslagit och tekniska högskolans myndigheter förelagt

Kungl. Maj:t.

Tekniska högskolan vill i detta sammanhang framhålla, att den lät

sig angeläget vara att för utredning av professurens lämpligaste omfattning

tillkalla två sakkunniga utom lärarkollegiet, nämligen direktör H. Hammar

och direktör C. W. Hök, vilka båda äro allmänt erkända som synnerligen

framstående fackmän. Dessa sakkunniga deltogo i kommittéarbetet

och anslöto sig utan reservation till den förut omnämnda kommittéskrivelsen,

som ligger till grund för lärarkollegiets upprepade skrivelser. Direktör

Hammar undertecknade visserligen ej kommitterades skrivelse, men

detta berodde ej på någon avvikande mening, utan därpå att han på grund

av hopade göromål blev förhindrad att fullgöra kommittéuppdraget under

dess senare del. Tekniska högskolan tager därför med en viss överraskning

del av de ogillande uttalanden, som förslaget framkallat i olika skeppsbyggerifackkretsar.

Tekniska högskolan bygger sitt förslag på den uppfattningen att professuren,

så länge denna ensam står till skeppsbyggnadsfackavdelningens förfogande,

bör omfatta de grundläggande och enligt högskolans mening viktigaste

teoretisk-experimentella delarna av läroämnesområdet. Frågan gäller

då främst: vilka äro de teoretiskt viktigaste delarna av läroämnesområdet?

Tekniska högskolan jämte de av högskolan tillkallade sakkunniga anse att

dessa delar utgöras av:

1. Allmän hydromekanik, i vilken ingår vågteori och de krafter, vilka

åverka fartygskroppen i vågrörelse. (Dessa krafter utgöra underlag för fartygskroppens

allmänna hållfasthetsproblem).

2. Hydromekanikens tillämpning på fartyg, varvid särskilt må framhållas

stabilitetsproblem, lastningens och stuvningens inverkan på fartygets

hållfasthetsfrågor, rullning, segling och styrning. (Häruti ingå viktiga

konstruktionsuppgifter).

3. Fartygsmotstånd varvid må framhållas sambandet mellan motstånd

och fartygskroppens form samt experimentella tankförsöks betydelse för hithörande

problems utforskande.

4. Propellerteori med tillhörande viktiga experimentella undersökningar.

Svenska teknologföreningens avdelning för skeppsbyggnadskonst anser

åter, att det av ovannämnda teoretiska delar endast är stabilitetsproblemen,

vilka böra ingå i professuren, och jämte dessa även frågorna om fartygs

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

hållfasthet samt fartygskonstruktiou. Avdelningen anser således att bydromekanik,

som svenska teknologföreningen möjligen ger snävare gränser än

högskolan, fartygsmotstånd, propellerteori och tanklaborationer ej hava samma

betydelse för skeppsbyggeriundervisningen och skeppsbyggnads facket i

allmänhet som fartygskroppens och dess olika delars hållfasthetsfrågor. Marinöverdirektören

har i princip samma uppfattning som svenska teknologföreningen,

men betonar dessutom särskilt konstruktionernas betydelse och

anser hydromekaniken närmast som en hjälpvetenskap. Aven marinöverdirektören

har tydligen tänkt sig hydromekaniken i inskränkt mening, under

det att denna i det omfång den förutsättes studerad i enlighet med

ovan anförda program har ett mycket stort inflytande på själva fartygskroppens

konstruktion.

Det är naturligtvis nödvändigt att på riktigaste sätt söka avväga de olika

delarnas betydelse för undervisningen och facket i allmänhet och att i själva

professuren medtaga de viktigaste. Tekniska högskolan kan emellertid

efter noggrann prövning ej biträda den uppfattningen att hydromekaniken

i dess vidsträckta omfattning och med dess olika tillämpningar har mindre

betydelse än hållfasthetproblemen. Det är härvid att märka att hållfasthetsläran

redan representeras av professor, som meddelar undervisning i

ifrågavarande faekavdelning, och att de vid fartygskonstruktioner förekommande

hållfasthetsproblemen i stort sett ej äro annat än tillämpningar av

den allmänna hållfasthetsläran. Detta vare sagt utan att underkänna hållfasthetsprohlemens

betydelse för skeppsbyggeriundervisningen och den stora

erfarenhet och även teoretiska skicklighet, som erfordras för hithörande problems

uppställande och lösande. Hydromekaniken ingår däremot ej i den

allmänna lärokursen i mekanik, varför den med rätta i sin egenskap av

grundläggande och för skeppsbyggnadstekniken ytterst viktigt ämne, enligt

högskolans åsikt bör inrymmas i professuren. Det skulle möjligen kunna

tänkas att en särskild professur inrättades i hydromekanik, men denna utväg

blir kostsammare för statsverket och även inom överskådlig tid

olämplig, emedan det förnämligast är skeppsbyggnadsfackavdelningen, som

kräver denna undervisning.

Svenska teknologföreningens avdelning för skeppsbyggnadskonst framhåller

även som sin åsikt att läran om fartygs hållfasthet utgör den del av

ämnesområdet som är stadd i sin starkaste utveckling och att professurens

kärna därför bör förläggas på detta område. Det är naturligtvis svårt att

fullt överblicka vilka av de teoretiska områdena, som utmärka sig för starkare

utveckling än andra. Ser man frågan i statistikens ljus erhålles

emellertid ej alldeles den uppfattning av frågan som företrädes av svenska

teknologf öreningen. Det är visserligen i dessa stycken ganska vanskligt att

bygga på statistiskt material, men det kan dock hava ett visst intresse att

ur tidskrifterna avläsa, vilka grenar inom dessa olika vetenskapsområden,

som representeras av de flesta avhandlingarna och de flesta sidorna i några

av de förnämsta skeppsbyggnadstidskrifterna. De tre tidskrifterna Transactions

of the Institution of Naval architects, Transactions of the society

of naval architects and marine engineers och Jahrbuch der Schiffbautechnischen

Gesellschaft innehålla sålunda tillsammans under de 5 senaste åren

följande avhandlingsgruppor:

Avhandlingar (resp. sidor)

inom området hydromekanik........31 (resp. 620),

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

inom området stabilitet............ 7 (resp. 140),

» » propellerteori........ 15 ( » 330),

» » hållfasthet.......... 17 ( » 300),

(härvid äro i hållfasthetsfrågor samtliga uppsatser medtagna, vilka beröra

hållfasthet, även sådana vilka gälla ren materialhållfasthet utan direkt tilllämpning

på fartygsberäkning, medan däremot, om endast sådana uppsatser

medtagas, vilka gälla fartygskroppens hållfasthetsberäkning, antalet uppsatser

och sidor minskas med c:a 1/a.)

inom området varvsteknik...........5 (resp. 180),

» » konstruktion.......... 8 ( » 190).

Tekniska högskolan måste även bemöta den uppfattningen, som uttalas

i såväl svenska teknologföreningens som marinöverdirektörens skrivelse, att

den konstruktiva delen av professuren bör komma i första rummet och bilda

kärnan i den hittills enda professuren inom skeppsbyggnadsfacket vid tekniska

högskolan. Tekniska högskolan vill på intet sätt underkänna det konstruktiva

elementets stora betydelse för undervisningen men håller samtidigt

före att tyngdpunkten i undervisningen vid tekniska högskolan, måste

ligga i att bibringa de studerande en grundlig teoretisk utbildning och att

uppöva deras självständiga tänkande, vilket enligt högskolans senaste 10- åriga erfarenhet på ett utomordentligt sätt underhjälpes av de teoretisktexperimentella

examensarbetena. Den konstruktiva utbildningen, som enligt

högskolans förslag meddelas i fullt samma omfattning som enligt svenska

teknologföreniDgens förslag, ehuru av speciallärare i stället för av professor,

kan däremot i trots av det ganska betydande timantal, som ägnas

densamma, endast påbörjas vid högskolan. Den fullbordas först genom

praktiskt arbete i praktisk verksamhet. All erfarenhet visar å andra sidan

att en i ungdomen försummad utbildning i de teoretiska ämnena endast

undantagsvis och med stor svårighet kompletteras i det praktiska arbetet

vid äldre år och att därför den teoretiska grundläggande undervisningens

betydelse för den utgående ingenjören knappast kan överskattas.

Tekniska högskolan får med anledning av det ovan anförda hemställa,

att de framförda invändningarna ej måtte vinna Kungl. Maj:ts bifall.

Styrelsen för tekniska högskolan har, under åberopande av kollegienämndens

yttrande hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna marinöverdirektörens

och teknologföreningens framställningar icke böra föranleda frångående av

det förslag till omläggning av ifrågavarande lärarbefattningar, som framställts

av högskolans myndigheter.

Den föreslagna omläggningen av läroämnena inom tekniska högskolans

fackavdelning för skeppsbyggnad innebär i stort sett, såsom av den lämnade

redogörelsen framgår, att till professurens ämnesområde skulle förläggas

undervisningens mer teoretisk-experimentella del. Med hänsyn härtill skulle

den nuvarande professuren i skeppsbyggnadslära benämnas professur i

skeppsteori. Speciallärarbefattningen i hydromekanik, vars nuvarande undervisning

till det mesta inriktats på uppgifter, vilka äro avsedda att ingå i

professuren i skeppsteori, skulle såsom en följd av professurens omläggning

övertaga den konstruktiva delen av undervisningen, i samband varmed be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition N:o 180.

fattningen skulle erhålla benämningen speciallärarbefattning i skeppsbyggnadsteknik.

För speciallärarbefattningen i varvsanläggningar, för vilken

befattning programmet avses bliva i stort sett oförändrat, skulle införas

benämningen varvsteknik. Omläggningen skulle ej medföra någon kostnadsökning,

och med hänsyn till att professuren i skeppsbyggnadslära är

vakant finnes möjlighet att nu genomföra ändringen.

Det från högskolans sida sålunda framlagda förslaget har mötts av

invändningar, därvid; man påyrkat, att den nuvarande ämnesfördelningen

inom nämnda fackavdelning måtte bibehållas i huvudsak oförändrad.

Allmän enighet synes emellertid råda därom, att inom tekniska

högskolans skeppsbyggnadsavdelning två professurer borde inrättas i stället

för nuvarande en professur och två speciallärarbefattningar. Då jag icke

för närvarande anser mig kunna stödja sistnämnda förslag, har jag att fatta

ståndpunkt till spörsmålet om den fördelning av ämnesområdena mellan de

nuvarande befattningarna, som med hänsyn till undervisningen och landets

skeppsbyggnadsteknik kan anses vara den lämpligaste. Här stå uppfattningarna

hos dem, som yttrat sig i ärendet, emot varandra, och det är

givetvis vanskligt att göra ett positivt uttalande i denna fackfråga. Då

emellertid högskolans myndigheter i trots av gjorda invändningar med bestämdhet

vidhålla den av dem ursprungligen hävdade uppfattningen i denna

fråga, och dessa myndigheter torde få anses besitta de för ingenjörsutbildningens

bedömande erforderliga förutsättningarna samt bära ansvaret för

organisationen och ett för landet gagneligt resultat av denna utbildning,

har jag ej velat motsätta mig det förslag, som nu framkommit från högskolans

sida.

På grund härav har jag ansett mig böra förorda, att förslaget rörande

förändringen av befattningarnas ämnesområden måtte genomföras.

Enär emellertid för professurens i skeppsbyggnadslära omvandling till

en professur i skeppsteori erfordras en ändring i den av riksdagen för

högskolan fastställda staten, måste ärendet i denna del underställas riksdagen.

Därest förslaget om professurens omändring vinner riksdagens bifall, torde

sedan ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut om speciallärarbefattningens

i hydromekanik ändring till en speciallärarbefattning i skeppsbyggnadsteknik.

I samband härmed skulle för speciallärarbefattningen i varvsanläggningar

införas benämningen varvsteknik.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att beträffande den under staten för tekniska högskolan,

A. Avlöningsstat intagna anmärkningen rörande professorsbefattningarnas

ämnesområden vidtaga den ändringen, att i

stället för vad där nu förekommer rörande en professors
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

befattning i skeppsbyggnadslära införes en professorsbefattning

med ämnesområde: skeppsteori.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av

den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

C. A. Löwenhielm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:188 Skrivelse till Konungen i anledning av vissa utav Kungl. Maj:t gjorda framställningar angående tekniska högskolan ävensom en i ämnet väckt motion. s. 9 i texten
  2. SU 1927:90 Utlåtande i anledning av vissa utav Kungl. Maj:t gjorda framställningar angående tekniska högskolan ävensom i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten