Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen

16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:2, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

1

Nr 2.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen; given

Stockholms slott den 10 december 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap.

35 och 71 §§ vattenlagen.

GUSTAF.

Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 saml.

2 höft. (Nr 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition Nr 2.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 10 kaj). 35 och 71 §§ vattenlagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

35 §.

Vid syneförrättningen skola biträda två gode män. Dessa skola utses

bland dem, som äro valda till ledamöter i ägodelningsrätt eller till gode

män vid lantmäteriförrättning i orten. Gode männen tillkallas av förrättningsmannen

efter samråd med biträdande förrättningsmannen, om

sådan förordnats.

Är företag, som avses i 32 § 1 mom., ej av beskaffenhet, att underställning

av synemännens utlåtande, enligt vad i 7 kap. 45 och oo §§> därom är

stadgat, skall ske, vare dock vid syneförrättning angående sådant företag

biträde av gode män icke erforderligt med mindre till prövning förekommer

fråga om ersättning till delägare i företaget eller annan eller ock förrättningsmannen

för bestämmande av delaktigheten i företaget anser sådan uppskattning

av båtnaden, som i 00 § föreskrives, böra vid förrättningen verkställas.

I fall, där syneförrättning handlägges utan biträde av gode män, skall

vad i denna lag är stadgat om synemännens uppgifter och åligganden i tilllämpliga

delar hava avseende å förrättningsmannen.

Bestämmes under förrättningens fortgång, att gode män skola tillkallas,

skall sådant ej verka rubbning av vad därförinnan under förrättningen lagligen

beslutats eller verkställts.

71 %.

Är ej sådant fall för handen, som i 68 § avses, skall utlåtandet angående

företaget med därtill hörande handlingar framläggas vid sammanträde

med sakägarna.

Där syneförrättning, som avses i 32 § 1 mom., ägt rum utan biträde av

gode män, vare icke erforderligt att sammanträde hålles för meddelande

av utlåtande; dock skall underrättelse om dagen för utlåtandet och förrättningens

avslutande samt om det ställe, där utlåtandet med tillhörande handlingar

enligt 74 § skall hållas tillgängligt, meddelas parterna i den ordning,

som i 65 § andra stycket är föreskriven för utsättande av nytt sammanträde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kuttgl. Maj:ts proposition Nr 2.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandlek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Olsson, Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson,

Wigfoess, Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Nothin:

»I sammanhang med en inom jordbruksdepartementet verkställd utredning

rörande ändrade grunder för beviljande av statsunderstöd till torrläggning

av sankmarker hava vissa förslag framställts om ändringar i

vattenlagen i syfte att förenkla förfarandet vid syneförrättning enligt

sagda lag rörande dylika företag. Sedan dessa förslag av chefen för

nämnda departement överlämnats till justitiedepartementet för vidare

behandling och där varit föremål för beredning, anhåller jag nu få

anmäla frågan om dessa lagändringar.

Enligt 10 kap. 32 § 1 mom. vattenlagen skall till handläggning av

syneförrättning rörande torrläggningsföretag enligt 7 kap. i lagen förordnas

viss tjänsteman eller annan person, som i vederbörlig ordning förklarats

behörig att hålla dylik förrättning. Vid förrättningen skola därjämte

enligt 10 kap. 35 § samma lag biträda två gode män, som skola

utses bland dem, som äro valda till ledamöter i ägodelningsrätt eller till

gode män vid lantmäteriförrättning i orten. Dessa gode män, som tillkallas

av förrättningsmannen, äga att deltaga i prövningen och avgörandet

av de vid förrättningen förekommande frågor.

Vid förrättningen skola synemännen upprätta utlåtande angående föreiäget,

och skall utlåtandet med därtill hörande handlingar framläggas vid

sammanträde med sakägarna. Bestämmelse i sistberörda avseende innehålles,

så vitt angår torrläggningsföretag i allmänhet, i 10 kap. 71 § vattenlagen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 januari 1923 har lantbruksstyrelsen,

med överlämnande av ansökningar om statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget

till vissa företag i Västerbottens län, erinrat, att bidrag

från sagda anslag, vilka bidrag lämnades utan återbetalningsskyldighet,

plägat beviljas till utförande av avdiknings- och vattenavledningsföretag,

åven om dessa grundats allenast på överenskommelse intressenterna emellan

och sålunda laga syn rörande företagen ej ägt rum. Detta hade i synner
-

Gällande

bestämmelser.

Lantbruksstyrelsens

skrivelse d. ®/i

1923.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Vattenrättsdomarnas

yttrande d.

. */10 1Ä23.

4 Kungl. May.ts proposition Nr 2.

ligen stor utsträckning skett i fråga om företag inom de norrländska

länen, där man i allmänhet syntes undvika syneförrättningar, varemot

beträffande landet i övrigt företag, som nyss nämnts, i allmänhet syntes

hava blivit förberedda genom syneförrättning. Träffandet av överenskommelse

mellan intressenterna rörande här avsedda företag medförde

emellertid ej några förpliktelser för nya ägare av respektive fastigheter,

vadan, därest någon i företaget ingående fastighet övergått till annan

ägare, svårighet kunde uppstå i fråga om företagets utförande och framtida

underhåll. Särskilt beträffande det framtida underhållet torde sådana

svårigheter vara vanliga. Under förarbetena till gällande vattenlag hade

ock vid upprepade tillfällen framhållits olämpligheten av att dikningsoch

vattenavledningsföretag komme till stånd enbart på grund av sådana

överenskommelser, som nyss sagts, utan förutgången syneförrättning. Lantbruksstyrelsen

hade därför tagit under övervägande, huruvida statens

ifrågavarande understödjande verksamhet alltjämt borde omfatta företag,

beträffande vilka garantier saknades för det framtida underhållet, och

därvid funnit, att bärande skäl icke längre förelåge att med statsmedel

understödja andra företag än dem, vilka grundats på syneförrättning.

Lantbruksstyrelsen hemställde därför, att de överlämnade ansökningarna,

som vore grundade på mellan delägarna träffade överenskommelser, måtte

lämnas utan bifall.

I infordrat yttrande den 5 oktober 1923 över lantbruksstyrelsens nyssnämnda

skrivelse hava vattenråttsdomarua i riket uttalat, att enligt deras

åsikt övervägande skäl förelåge för lantbruksstyrelsens ståndpunkt, att bidrag

ur norrländska avdikningsanslaget icke borde lämnas, med mindre

syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen hållits, men att det syntes kunna

tagas under övervägande, huruvida ej vissa mindre ändringar i vattenlagen

borde vidtagas för underlättande av syneförrättning i sådana fall, som här

avsåges. Dessa ändringar kunde enligt vattenrättsdomarnas förmenande begränsas

till två paragrafer i lagen. Den ena ändringen skulle avse att från

skyldigheten att tillkalla gode män undantaga syneförrättningar rörande här

avsedda företag, där delägarna vore ense om företaget och grunderna föi

dess utförande. Detta syfte torde lämpligen kunna vinnas genom ett tillägg

till 10 kap. 35 § vattenlagen av innehåll, dels att, där samtliga deltagare

enades om grunderna för deltagande i arbetets utförande, gode mäns biträde

icke erfordrades vid förrättningar inom Norrbottens, Västerbottens, Västerno

rrlands, Jämtlands, Gävleborgs och Kopparbergs län, med mindre förrättningsmannen

ansåge jorduppskattning böra vid förrättningen äga rum, eller

bestämmande av ersättning ifrågakomme till någon, som ej vore deltagare i

företaget, eller ock underställning skulle ske, dels ock att, där gode män

sålunda icke biträtt, vad i vattenlagen stadgades om synemännens uppgifter

och åligganden skulle lämpas till förrättningsmannen. Den andra lagändringen

skulle kunna utgöra ett tillägg till 10 kap. 71 § vattenlagen av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition Nr 2.

5

innehåll att, där förrättning hållits utan biträde av gode män i fall, då

sådant vore tillåtet, utlåtandet finge meddelas, utan att sammanträde hölles,

dock att utlåtandets dag och därmed förrättningens avslutande skulle tillkännagivas

parterna i samma ordning, som funnes föreskriven beträffande

sammanträde. Antoges en sådan lagändring, komme stadgandet i 10 kap.

74 § andra stycket vattenlagen ändock till tillämpning. Utlåtandet med

tillhörande handlingar skulle alltså även i sådana mål sist inom 30 dagar

efter dess meddelande överlämnas till angiven pålitlig person i orten.

:• Angående betydelsen av det föreslagna villkoret, att samtliga deltagare i

företaget skulle enas om grunderna för deltagande i arbetets utförande, hava

vattenrättsdomarna anfört:

Dylik enighet torde visserligen ofta ernås, först sedan förrättningsmannen

uppgjort plan för företaget och demonstrerat dess verkningar. Men om,

såsom i ärendet uppgivits, förrättningsmannens assistent ej sällan förberedde

ärendet på marken, torde åtminstone i vissa fall en föreningsskrift mellan

delägarna före förrättningen kunna åstadkommas genom hans medverkan.

Även om sådan icke förelåge, när förrättningsmannen inställde sig, torde

olägenheten, i händelse av bristande överenskommelse, av förrättningens

uppskjutande, troligen till ett följande år, vara av beskaffenhet att kraftigt

underlätta förenings ingående. I hopp härom torde förrättningsmannen ofta

kunna anordna förrättningen efter de enklare normer, som av vattenrättsdomarna

föreslagits. Icke ens någon delägares frånvaro borde vara absolut

hinder för förrättningens fortgång, ty den frånvarandes godkännande kunde

vinnas senare, blott det skedde före förrättningens avslutande. Gäckades

förrättningsmannens hopp om enighets ernående, måste han naturligen till

en senare tidpunkt på vanligt sätt utlysa nytt sammanträde. Vid detta

hade han emellertid god nytta av det arbete, som undangjorts vid det föregående

sammanträdet.

Vattenrättsdomarna hava vidare erinrat, att enligt 10 kap. 57 § vattenlagen

en överenskommelse mellan delägarna rörande grunderna för deltagande

i torrläggningsföretags utförande ej bleve giltig, med mindre den av

synemännen prövades lämplig, samt framhållit, att man kunde tänka sig en

farhåga, att, därest dylik prövning, såsom förutsatts i det av vattenrättsdomarna

framlagda förslaget, verkställdes utan vidtagande av jorduppskattning,

någon delägares fastighet kunde bliva hårdare belastad med kostnader

än dess båtnad av torrläggningen rätteligen borde betinga. Vattenrättsdomarna

hava emellertid förklarat sig betvivla, att en dylik synpunkt ofta

skulle göra sig gällande beträffande sådana företag, som här avsåges, samt

till utveckling härav anfört:

Ofta torde situationen vara sådan, att även med en samvetsgrann jorduppskattning

synemännen måste säga sig, att de icke kunde med säkerhet

förutse, vilken grad av båtnad den ena fastigheten och den andra i verkligheten

komme att efter företagets genomförande vinna. I ett i ärendet avgivet

yttrande hade framhållits svårigheterna särskilt vid torrläggning av

myrar att med säkerhet förutse den blivande vinsten. I dylikt fall hade

synemännen jämlikt 10 kap. 61 § vattenlagen att tillsvidare bestämma värdet

å båtnaden medelst sannolikhetsberäkning enligt grunder, som kunde finnas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lantbruksatyrelsens

utlåtande

den *l/io 1935.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

användbara. Det kunde med skäl förutsättas att i sådan situation de

grunder, varom deltagarna enats, skulle finnas användbara för nämnda

ändamål. Även i det fall att deltagandet i arbetet, såsom torde vara ganska

vanligt, bestämts så, att varje deltagare skulle gräva viss dikessträcka, torde

ingen svårighet finnas att omräkna envars arbetsprestation i procent av

kostnaden för företaget i dess helhet. Jämlikt 78 § i samma kapitel i vattenlagen

kunde i fall, som nu nämnts, slutlig uppskattning av båtnaden påkallas

av deltagare efter företagets fullbordan. Men om sådant påkallande

icke skett före utgången av kalenderåret näst efter den för företagets fullbordande

bestämda tiden eller efter företagets besiktning, vore för framtiden

all fråga om dylik uppskattning förfallen och den förut gjorda värderingen

gällande till framtida efterrättelse. Säkerligen komme beträffande de norrländska

myrmarkerna sällan förnyad uppskattning att påkallas. Kunde

synemännen vid syneförrättning för företagets utförande misstänka, att

svårighet för båtnadens tillförlitliga uppskattning förelåge, hade de tydligen

beträffande mål, som här avsåges, de bästa anledningar att underlåta jorduppskattning.

Sedan lantbruksstyrelsen genom remiss den ol mars 1924 anbefallts att

avgiva utlåtande i anledning av vad vattenrättsdomarna i berörda yttrande

anfört angående det av styrelsen ifrågasatta villkor för erhållande av statsbidrag

från norrländska avdikningsanslaget samt att därvid tillika avgiva

förslag rörande de ändringar i övrigt i gällande författningar angående

såväl sagda anslag som allmänna avdikningsanslaget och odlingslånefonden,

vilka av styrelsen ansåges påkallade, har styrelsen den 21 oktober 1925

avgivit det sålunda infordrade utlåtandet. Vid ärendets behandling har

styrelsen rådgjort med vattenrättsdomaren X. Gärde, ledamoten av riksdagens

första kammare godsägaren G. Sederholm, ledamoten av riksdagens andra

kammare hushållningssällskapssekreteraren P. Hedlund samt lantbruksingenjörerna

A. Palm och H. Wikström.

I utlåtandet har styrelsen framlagt förslag till vissa ändrade grunder för

understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet eller medelst

lån ur odlingslånefonden av sådana torrläggningsföretag, som avsåge höjande

av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande såsom åker

eller ständig slåtter- och betesvall, ävensom hemställt om anvisande för budgetåret

1926—1927 av vissa anslag för sagda ändamål. De av styrelsen

föreslagna ändrade grunderna för beviljande av bidrag eller lån, som nyss

sagts, innehålla, bland annat, att förslag till utförande av torrläggningsföretag,

vartill statsbidrag eller lån från odlingslånefonden sökes, skall vara

upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap. vattenlagen.

I motiveringen till styrelsens förslag i berörda hänseenden har styrelsen

anfört, bland annat:

Handläggandet av de norrländska utdikningsförrättningarna såsom syneförrättningar

enligt vattenlagen, under tillämpning av de i vattenrättsdomarnas

yttrande anvisade förenklingarna i syneförfarandet, behövde icke

orsaka nämnvärt ökade kostnader eller tidsförlust för sakägarna. Med hänsyn

därtill och då statens fordran på garantier för framtida underhållet av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

7

de utförda arbetena skulle genom sådana syneförrättningar bliva säkerställd,

hade styrelsen ansett sig böra föreslå införande av obligatoriskt syneförfarande

såsom villkor för erhållande av statsunderstöd till här ifrågavarande

utdikningsföretag, vare sig desamma berörde allenast en enda eller flera

fastigheter.

Vad nu nämnts med avseende på syneförrättning såsom villkor för beviljande

av statsunderstöd till norrländska utdikningsföretag borde enligt styrelsens

åsikt gälla för samtliga torrläggningsföretag även inom riket i övrigt,

till vilkas utförande ansökning gjordes om vare sig bidrag eller lån av statsmedel.

Såsom redan antytts, planlades torrläggningsföretagen inom dessa

delar av landet redan nu allmänt genom syneförrättning.

Styrelsen har därjämte i utlåtandet förordat, att det av vattenrättsdomarna

föreslagna förenklade förfarandet vid syneförrättningar rörande torrläggningsföretag

måtte vinna tillämpning ej allenast, såsom vattenrättsdomarna ifrågasatt,

inom de sex nordligaste länen utan även inom rikets övriga län. I

överensstämmelse härmed har styrelsen utarbetat och vid utlåtandet fogat

ett förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen.

Till stöd för sitt förslag har styrelsen i utlåtandet anfört:

Beträffande de av vattenrättsdomarna anvisade förenklingarna i synetorfarandet

och den därigenom uppkommande möjligheten till reducering av

sakägarnas kostnader för syneförrättningar ville styrelsen erinra, att nämnda

förhållanden vore av mycket stor betydelse vid förrättningar av mindre omfattning

icke blott i Norrland och Dalarna utan även inom landet i övrigt.

Särskilt gällde detta med avseende på tillkallandet av gode män att biträda

vid syneförrättningen. Det hade nämligen vid sådana mindre företag ofta

visat sig, att gode männens resekostnads- och traktamentsersättningar, vilka

skulle utgivas av sakägarna, komme att utgöra oproportionerligt stor andel,

stundom ända till 30 procent av hela förrättningskostnaden. Icke sällan

torde emellertid i dessa fall förrättningen gälla en avdikningsfråga av enklaste

slag, där en lämplig och rättvis grund för kostnadsfördelningen borde kunna

föreningsvis åstadkommas utan jorduppskattning, när samtliga sakägare vore

därom ense, och motstående intressen icke berördes. Enligt styrelsens förmenande

torde därför intressenterna i sådana företag jämväl inom övriga

delar av landet höra få del av den icke oväsentliga lindring i synekostnaderna,

som skulle ernås genom befrielse från skyldigheten att vid förrättningen tillkalla

gode män.

I detta samband ansåge sig styrelsen böra erinra, att intressenterna i utdikningsföretag

skulle, då båtnaden av torrläggningen uppginge till ett värde av

minst 10,000 kronor, jämlikt 11 kap. 95 § vattenlagen erlägga en avgift av en för

tusen av båtnadens belopp såsom bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas

organisation och verksamhet. Storleken av sådan avgift bleve sålunda i

varje fall beroende av en föregående uppskattning av båtnaden.

Då tillkallande av gode män att biträda vid syneförrättningen underlätes

och vad i vattenlagen stadgades om synemännens uppgifter och åligganden

därvid skulle lämpas till förrättningsmannen, på sätt av vattenrättsdomarna

föreslagits, skulle därför förrättningsmannen verkställa erforderlig uppskattning

av båtnaden för bestämmande av dels huruvida ifrågavarande avgift

skulle utgå och dels avgiftens storlek. Det finge här framhållas att ovannämnda

förutsättning huvudsakligen torde komma att inträffa vid sådana

mindre företag, vilkas båtnadsvärde understege 10,000 kronor och där så
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Propositionen

ur 82 t ill 1926

års riksdag.

lunda någon avgift icke ifrågakomme. I de fall, då sådan avgift funnes

böra utgå, syntes en endast approximativ uppskattning av båtnaden vara

tillräcklig för bestämmande av avgiftens storlek.

Beträffande de i förslaget angivna förutsättningarna för tillämpning av

ifrågavarande förenklade syneförfarande har styrelsen anfört:

Styrelsen ansåge sig särskilt böra framhålla betydelsen därav, att, då förening

mellan delägarna träffats rörande grunderna för kostnadernas fördelning,

det med synnerlig omsorg tillsåges, att de föreningsvis överenskomna

grunderna komme att stå i rimligt förhållande till den båtnad, som de olika

fastigheterna kunde påräkna genom utdikning. Det syntes nämligen obilligt,

att en blivande jordägare skulle kunna åläggas en deltagningsskyldighet i

företaget i fråga om såväl arbetets första genomförande som dess framtida

underhåll, vilken visserligen den föregående ägaren av fastigheten hade av

en eller annan anledning åtagit sig, men som uppenbarligen vore alltför

betungande i förhållande till fastighetens båtnad i företaget. Skulle likväl

sålunda föreningsvis bestämda fördelningsgrunder uppenbarligen finnas

leda till nämnda påföljd, mötte på grund av stadgandet i 10 kap. 57 §

vattenlagen, vilket komme att vara tillämpligt jämväl å det förenklade

syneförfarandet, hinder för föreningens fastställande av förrättningsmannen,

varav följde, att, om föreningens innehåll ej jämkades, båtnadsuppskattning

och därpå grundad kostnadsfördelning ej kunde undvikas. Detta syntes

också vara innebörden av det utav vattenrättsdomama föreslagna villkoret,

att förrättningsmannen funne jorduppskattning icke vara behövlig. Denna

ståndpunkt syntes ej heller ur statsintressets synpunkt kunna göras till föremål

för någon erinran, då staten för sin del icke lämpligen torde böra medverka

till olämpliga föreningars bekräftande på det sätt, som kunde anses

ligga i företagets understödjande med statsmedel.

Därjämte ville styrelsen i fråga om uppskattningen av den genom torrläggningsföretag

uppkommande båtnaden erinra, att sådan uppskattning

måste under alla förhållanden verkställas under medverkan av gode män,

för den händelse lån från odlingslånefonden ifrågasattes till företaget. I

I proposition nr 82 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att med vissa jämkningar och tillägg'' godkänna de av lantbruksstyrelsen

föreslagna ändrade grunderna för understödjande medelst

statsbidrag utan återbetalningsskyldighet eller lån ur odlingslånefonden av

sådana torrläggningsföretag, som förut nämnts, ävensom att till sagda ändamål

för budgetåret 1926 — 1927 anvisa dels under benämning statens avdikningsanslag

ett extra reservationsanslag å 1,800,000 kronor, dels oek såsom

kapitalökning för odlingslånefonden, vars benämning i propositionen föreslås

ändrad till statens avdikningslånefond, ett extra reservationsanslag av

2,600,000 kronor.

I propositionen har det av lantbruksstyrelsen föreslagna villkoret, att förslag

till utförande av torrläggningsföretag, vartill statsbidrag eller lån sökes,

skall vara upprättat vid syneförrättning enligt bestämmelserna i 10 kap.

vattenlagen, bibehållits oförändrat. Såsom skäl för propositionens ståndpunkt

i detta avseende har föredragande departementschefen åberopat enahanda

synpunkter, som i ärendet anförts av lantbruksstyrelsen. I syfte att före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Moy.ts proposition Nr 2.

bygga, att fullgörandet av sagda villkor skulle verka alltför betungande för

sökande av statsbidrag eller lån, har i propositionen föreslagits, att kostnaden

för anlitande av gode män vid syneförrättning, som nyss sagts, skulle

under enahanda förutsättningar, som av vattenrättsdomarna och lantbruksstyrelsen

föreslagits för hållande av dylik förrättning utan biträde av gode

män, stanna å statsverket. Till stöd för detta förslag har föredragande

departementschefen anfört:

Kostnaderna för anlitande av sakkunnig förrättningsman torde för jordägarna

bliva i stort sett desamma, om förrättningen handlades enligt bestämmelserna

i 10 kap. vattenlagen eller i annan ordning. Däremot medförde

skyldigheten att anlita gode män ökade utgifter. För att ej i detta

avseende betunga förrättningssökandena syntes det vara lämpligt, att de

ökade kostnader, som föranleddes genom anlitande av gode män, där detta

nödvändiggjordes av ifrågavarande villkor, finge stanna å statsverket. De

kostnader, som härigenom skulle tillskyndas statsverket, hade av lantbruksstyrelsen

beräknats till omkring 50,000 kronor och komme att mer än uppvägas

av de fördelar, som därigenom skulle vinnas. För övrigt funnes anledning

antaga, att nu avsedda kostnad skulle bliva av blott tillfällig art,

då vattenrättsdomarna och lantbruksstyrelsen föreslagit sådan förenkling i

fråga om syneförfarandet att, därest deras förslag bleve upphöjt till lag,

någon ökad ersättningsskyldighet för statsverket ej längre behövde ifrågakomma.

Förenämnda av vattenrättsdomarna föreslagna ändringar i vattenlagen Departement*

innebära, dels att under angivna förutsättningar syneförrättning inom de CÄe/<SBsex

nordligaste länen rörande företag enligt 7 kap. samma lag må kunna

äga rum utan biträde av gode män, dels ock att, när dylik syneförrättning

i enlighet härmed verkställts utan sådant biträde, hållande av sammanträde

med sakägarna ej skulle erfordras för meddelande av utlåtande rörande

företaget. I vattenrättsdomarnas förslag har lantbruksstyrelsen, såsom

nämnt, hemställt om sådan ändring, att det förenklade förfarandet skulle

kunna tillämpas vid syneförrättning rörande företag enligt 7 kap. vattenlagen

inom landet i dess helhet.

På sätt lantbruksstyrelsen framhållit, torde de sålunda ifrågasatta ändringarna

i många fall komma att medföra en avsevärd minskning i kostnaderna

för här avsedda syneförrättningar, och kommer densamma även,

därest förenämnda proposition nr 82 varder av riksdagen bifallen, att föranleda

en direkt och ej oväsentlig besparing i statens utgifter. Beträffande

de förutsättningar, under vilka det förenklade syneförfarandet må komma

till användning, har jag i stort sett ej något att erinra mot förslaget.

Det synes uppenbart, att den nu angivna lagändringen, såsom lantbruksstyrelsen

förordat, bör utsträckas till att gälla landet i dess helhet.

Vidkommande härefter förslaget, att, där syneförrättning enligt förutnämnda

medgivande ägt rum utan biträde av gode män, sammanträde

med sakägarna ej skall erfordras för meddelande av utlåtande rörande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

företaget, finner jag även detta förslag vara välgrundat och ägnat att

minska kostnaderna för ifrågavarande syneförrättningar.

Inom justitiedepartementet har det av lanthruksstyrelsen framlagda förslaget

underkastats vissa jämkningar, huvudsakligen av formell beskaffenhet,

och får jag till utveckling av den sålunda föreslagna lydelsen av ifrågavarande

lagrum anföra.

35 §.

De företag, vid vilka biträde av gode män ej skulle erfordras, äro begränsade

till de i 32 § 1 mom. åsyftade d. v. s. dikning, vattenavledning

och invallning. Begränsningen har emellertid gjorts ännu snävare, i det

att jämväl de i 7 kap. 45 och 55 §§> angivna företag, i fråga om vilka

underställning av synemännens utlåtande skall ske till vattendomstolen, ej

heller innefattas under förslagets bestämmelser. Av dessas avfattning torde

emellertid framgå, att sådant förhållande, som enligt 10 kap. 52 § påkallar

underställning, icke nödvändiggör tillkallandet av gode män. De frågor,

som i sistnämnda lagrum avhandlas, äro uteslutande av teknisk natur;

och något särskilt behov av gode mäns biträde i dessa fall toi’de icke föreligga.

Avgörande för gode männens tillkallande är ej allenast företagets art i

och för sig utan jämväl beskaffenheten av de frågor, som A''id syneförrättningen

skola behandlas. Gode männens biträde är i främsta rummet av

betydelse vid förekommande uppskattningar. I överensstämmelse härmed

har gode mäns medverkan i allmänhet bibehållits, då vid syneförrättningen

till prövning förekomma frågor rörande ersättning eller jorduppskattning.

De ersättningsfrågor, som i detta sammanhang komma i beaktande, avse

i allmänhet intrång eller skada, som genom företaget vållas. I vissa undantagsfall

kan emellertid i anledning av företaget ersättningsskyldighet till

delägarna i företaget uppkomma för tredje man, såsom framgår av bestämmelserna

i 7 kap. 8, 12, 17, 18 och 53 §§. Uti det av lantbruksstyrelsen

framlagda förslaget hava från gode mäns medverkan undantagits

sådana ersättningsfrågor, som rörde allenast delägarna i företaget. Uppenbarligen

skulle ett dylikt undantag medföra en ökad användning av det

enklare förfarandet och ur denna synpunkt vara till fördel. I de fall, då nu

antydda ersättningsfrågor, såsom i allmänhet torde vara fallet, äro av mera

enkel beskaffenhet torde någon svårighet icke föreligga, att i sådana frågor

åvägabringa överenskommelse mellan delägarna. För de fall, då dessa frågor,

såsom understundom torde inträffa, äro mellan delägarna tvistiga synes

riktigast, att gode mäns medverkan bibehålies. Uppenbart är att, därest

överenskommelse om ersättningens belopp kan ernås, behovet av gode männens

biträde bortfaller. Enligt 10 kap. 57 § är nämligen sådan överenskommelse

undandragen synemännens prövning.

Förutom för ersättningsfrågors bedömande har gode mäns medverkan

bibehållits, då jorduppskattning enligt 10 kap. 60 § anses böra äga rum.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 2.

11

Denna uppskattning är grundläggande för fördelningen av företagets kostnader

mellan de däri deltagande fastigheterna. I åtskilliga fall är emellertid

för nu angivna ändamål båtnadsuppskattning enligt 60 § icke erforderlig.

Den mark, som ingår i företaget, kan tillhöra en och samma fastighet.

Även om genom företaget vinnes båtnad för mark, tillhörig två eller flera

fastigheter, och en kostnadsfördelning alltså i allmänhet är oundviklig, kan

denna grundas å en mellan delägarna träffad överenskommelse. Är sådan

överenskommelse av beskaffenhet, att den enligt 57 § må godkännas som

lämplig, bortfaller, såsom framgår av 59 §, jämväl i detta fall behovet av

särskild båtnadsuppskattning. Slutligen avhandlas i 61 § vissa förhållanden,

som föranleda till att särskild båtnadsuppskattning icke kommer att ingå i

syneförrättningen utan liänskjutes till en särskild förrättning efter företagets

fullbordande. För sådant fall verkställes vid syneförrättningen efter vissa

sannolikhetsgrunder allenast en provisorisk uppskattning av båtnaden.

Med förslaget åsyftas, att i samtliga här förut antydda fall, då båtnadsuppskattning

enligt 60 § icke är erforderlig, syneförrättning må hållas utan

biträde av gode män. Avgörandet huruvida med hänsyn till de förhållanden,

som beröras i 57 och 61 §>§, båtnadsuppskattning bör verkställas eller icke,

tillkommer enligt förslaget förrättningsmannen. Anser förrättningsmannen

en träffad överenskommelse om kostnadernas fördelning lämplig, har lian

att lägga denna till grund för delaktighetens bestämmande. Föreligga

enligt förrättningsmannens åsikt förhållanden, som enligt 61 § berättiga till

båtnadsuppskattningens hänskjutande till särskild förrättning, tillkommer det

honom att verkställa den provisoriska båtnadsuppskattning, som i sistnämnda

paragraf är föreskriven. Måhända kan det yppas någon tvekan, huru

vida icke jämväl för den provisoriska båtnadsuppskattningen gode männens

biträde borde vara ovillkorligt. Då emellertid denna prövning icke torde

vara av väsentligt annan beskaffenhet än den, som i fråga om en ingången

överenskommelses lämplighet skulle tillkomma förrättningsmannen, och det

tillika i detta fall står delägare öppet att efter företagets fullbordande påkalla

slutlig uppskattning av båtnaden, har jag anslutit mig till den uppfattningen,

att jämväl provisorisk uppskattning enligt 61 § må verkställas

utan biträde av gode män.

Ehuru förrättningsmannen redan i samband med utsättande av tid och

ställe för syneförrättningen bör göra sig underrättad om, huruvida vid förrättningen

kan antagas uppkomma fråga, som påkallar gode mäns biträde,

torde det dock understundom komma att inträffa fall, då först under syneförrättningen

sådan fråga uppkommer. Uppenbarligen åligger det då förrättningsmannen

att omedelbart vidtaga åtgärd för gode mäns tillkallande.

Härvid inställer sig spörsmålet, om och i vad mån gode mäns tillkallande

skall utöva inverkan å beslut, som redan av förrättningsmannen meddelats

eller åtgärder, som av denne dessförinnan vidtagits. Uti lagen den 27 juni

1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring har i dess 5 §

nu berörda spörsmål för ett liknande fall besvarats sålunda, att tillkallandet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

av gode män ej skall verka rubbning av åtgärd, som därförinnan vidtagits.

Samma ståndpunkt intager det förslag till lag om delning av jord å landet

m. m. (2 kap. 1 §), som genom proposition nr 38 framlagts för 1926 års

riksdag. Ett stadgande av enahanda innebörd har jämväl upptagits i förevarande

förslag.

T detta sammanhang må emellertid framhållas att, vad angår syneförrättning

enligt 10 kap. vattenlagen, stadgandet väsentligen har sin betydelse

i avseende å de processuella åtgärder, som av förrättningsmannen vidtagits,

samt de invändningsfrågor, såsom angående jäv och dylikt, vilka kunna

uppkomma under förrättningen. Såsom framgår av 67 § åligger det i allmänhet

synemännen att i ett sammanhang meddela besked i de materiella

frågor, som förekomma till avgörande och de beslut, som under syneförrättningen

härutinnan må hava meddelats, äro alltså allenast av provisorisk

beskaffenhet. Uppenbarligen komma gode männen att deltaga i den slutliga

prövningen av dessa frågor, även om de tillkallats först under förrättningens

fortgång.

Uti 10 kap. vattenlagen avhandlas vissa med syneförrättningen närställda

förrättningar, som dock rent formellt sett, icke torde vara att i allo likställa

med syneförrättningen. I det föregående har redan antytts en av dessa

förrättningar, nämligen den efterföljande uppskattning av båtnaden, som

enligt 77 och 78 §§ kan ifrågakomma. Angående denna uppskattning skall

med vissa undantag i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat om

syneförrättning. Ifrågavarande uppskattning är uppenbarligen i fråga om

gode mäns medverkan att likställa med uppskattning enligt 60 §.

En särställning intager i viss mån jämväl den förrättning för avgörande

av företräde mellan olika företag, som avhandlas i 53 §. Att sådan förrättning

skall handläggas med biträde av gode män, framgår av lagrummets

lydelse; och någon ändring härutinnan åsyftas uppenbarligen icke.

71 $.

Stadgandet i andra stycket, som tillagts, hänför sig beträffande underrättelse

om utlåtandes meddelande till bestämmelserna i 65 § angående

utsättande av nytt sammanträde. Av sistnämnda bestämmelser följer, att,

om ej redan vid synesammanträdet dagen för utlåtandet och stället för

dess tillhandahållande tillkännagivits, sådan underrättelse må meddelas

antingen genom kungörelse eller ock medelst underrättelsens delgivning med

samtliga sakägare. Sist antydda sätt för parternas underrättande torde vara

av särskild betydelse vid de mindre företag, varom här är fråga.

Vad angår tiden för den sålunda ifrågasatta lagens ikraftträdande är att

märka, att med hänsyn till lagrådets arbetsbörda granskning av förslaget i

lagrådet icke torde medhinnas inom den för propositioners avlämnande till

innevarande års riksdag bestämda tiden. Chefen för jordbruksdepartementet

har ock vid behandling av det i propositionen nr 82 avsedda ärendet utgått

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

13

från att lagförslaget icke torde bliva förelagt 1926 års riksdag. Med hänsyn

härtill har jag icke ansett mig böra föreslå viss dag för lagens ikraftträdande,

utan torde härutinnan få gälla vad i lag linnes föreskrivet rörande tiden

för allmänna författningars trädande i kraft.»

Departementschefen uppläser härefter berörda förslag till lag om ändrad

lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen, av den lydelse, bilaga 1 till

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål lagrådets utlåtande över förslaget måtte inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. Cervin.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 31 maj

1926.

N ärvarande:

justitierådet Svedelius,

regeringsrådet Palmgren,

justitierådet Christiansson,

justitierådet Edelstam.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

19 februari 1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 3.5 och 71 §§

vattenlagen.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av vattenrättsdomaren, revisionssekreteraren N. Gärde.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

15

Utdrag ur protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 december

1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för jordbruksdepartementet, lagrådets den 31 maj

1926 avgivna utlåtande över det den 19 februari 1926 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen.

Föredraganden anför:

»Vid behandling av den av min företrädare i ämbetet vid remissen till

lagrådet omnämnda propositionen nr 82 angående statens understödsverksamhet

till främjande av avdikning av viss mark har riksdagen biträtt

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om att syneförrättning enligt vattenlagen

skall utgöra villkor för erhållande av statsbidrag till dylikt företag (riksdagens

skrivelse 1926 : 261). I sin skrivelse har riksdagen, under erinran

om innebörden av nu föreliggande lagförslag, förklarat sig Adlja understryka

angelägenheten av att förslag i detta avseende måtte snarast möjligt

föreläggas riksdagen.

Sedan lagrådets utlåtande över lagförslaget avgivits, har betänkande den

26 sistlidne november avgivits av de inom jordbruksdepartementet tillkallade

sakkunniga för utredning av frågan om statsbidrag för torrläggning av

mark i ändamål av skogsbörd m. m. (Statens offentliga utredningar 1926:

29). I den avdelning av betänkandet, vilken avser proceduren vid utdikningsförslags

upprättande, hava de sakkunniga upptagit spörsmålet, huruvida vid

skogsutdikningsföretag sådan syn, som är föreskriven rörande företag enligt

3, 7 och 8 kap. vattenlagen, bör vara obligatorisk. De sakkunniga hava föreslagit,

att syn enligt vattenlagen skall i vissa fall vara en nödvändig förutsättning

för att bidrag må kunna utgå, därvid de erinrat, att genom nu

ifrågavarande lagändring besväret och kostnaderna vid dylik syn komma att

bliva avsevärt minskade. Även med hänsyn till den fråga, som varit föremål

för de sakkunnigas utredning, torde alltså lagändringens genomförande

vara önskvärt».

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2.

Under erinran, att lagförslaget av lagrådet lämnats utan anmärkning,

hemställer föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Stockholm, Isaac Marcus’ B oktryckeri-Aktiebolag, 1926.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:19 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen. a1 i texten
  2. 2LU 1927:1 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om, ändrad lydelse av 10 kap. 35 och 71 §§ vattenlagen . s. 1 i texten