Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om skogsvårdsavgift

1927-03-04 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:212, Med förslag till förordning om skogsvårdsavgift

Dokumentets text

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

59

Nr 212.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om skogsvårdsavgift; given Stockholms slott den 4 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om skogsvårdsavgift.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212i

Förslag

till

förordning om skogsvårdsavgift.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

För avverkat virke, som enligt gällande bestämmelser taxeras till skogsaecis,

skall erläggas skogsvårdsavgift med en och fem tiondels procent av

virkets taxerade rotvärde. ; (

Genom denna avgift inflytande medel skola fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna

i riket eller överlämnas till domänstyrelsen efter ty här nedan

sägs.

2 §.

Skogsvårdsavgift skall erläggas av den, som enligt lagen om skogsaccis

är skyldig att för det avverkade virket utgöra dylik accis.

3 $.

Vad i 13 § lagen om skogsaccis stadgats om ansvarighet för skogsaccis,

som påförts avliden person eller i vissa fall oskift dödsbo efter honom, skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om skogsvårdsavgift.

4 §.

Skogsvårdsavgift debiteras, uppbäres och redovisas i sammanhang med

kronoutskylderna i den ordning, Kungl. Maj:t därom föreskriver.

5 §.

Av de genom skogsvårdsavgiften inom varje landstingsområde inflytande

medel skola, där ej fråga är om medel, varom i andra eller tredje stycket

förmäles, nittio procent tillhandahållas skogsvårdsstyrelsen inom landstingsområdet

och tio procent redovisas till statskontoret för att av Kungl. Maj:t

i mån av förefallande behov fördelas mellan skogsvårdsstyrelserna i riket.

De medel, som genom skogsvårdsavgiften inflyta inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker samt Sårna och Idre socknar av Kopparbergs

län eller från sådana utom lappmarkerna och nämnda socknar belägna skogar,

som äro underkastade bestämmelserna i lagen om vård av vissa skogar inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, skola

överlämnas till domänstyrelsen. Av sagda medel skall ersättning gäldas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Öl

till domänfonden för utsyning och stämpling, som enligt berörda lag samt

lagen angående husbehovsskogar inom vissa områden verkställts av skogsstatstjänsteman,

så ock för besiktning och undersökning, som enligt samma

lagar på ansökan av enskild och på statsverkets bekostnad förrättats av

sådan tjänsteman. Denna ersättning skall utgå enligt grunder, som bestämmas

av Kungl. Maj:t. Återstoden av berörda medel skall av domänstyrelsen

förvaltas såsom en särskild fond, benämnd lappmarkernas med flera

områden skogsvårdsfond, samt enligt styrelsens beprövande användas för

främjande av skogsvårdsåtgärder å de under nyssnämnda lagar lydande

skogar.

Medel, som genom skogsvårdsavgiften inflyta från skyddsskogarna, skola

likaledes överlämnas till domänstyrelsen att av styrelsen förvaltas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1928 samt gälla till

den 1 januari 1931.

Genom denna förordning uppbäves förordningen den 11 oktober 1912

(nr 275) om skogsvårdsavgift, dock att sistnämnda förordning fortfarande

skall tillämpas i fråga om utgörande av skogsvårdsavgift för virke, som,

eftertaxeras enligt lagen den 11 oktober 1912 (nr 274) om skogsaccis och

om virkestaxering.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Ändringar

med anledning

av förslag till

ny lag om

skogsaccis.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Thyrén, Bibbing, Meubling, Gärde, Pettersson, Hellström, Bosén,

Hamrin, Almkvist, Lyeerg.

Departementschefen statsrådet Hellström anför:

Genom särskilda propositioner nr 43, 44 och 105 hava för innevarande

års riksdag framlagts förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden, till lag om

ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1)

angående husbehovsskogar inom vissa områden samt till lag om skogsaccis.

I samband med genomförandet av dessa lagförslag torde, på sätt i motiveringarna

till sagda propositioner framhållits, vissa ändringar höra vidtagas

i förordningen den 11 oktober 1912 (nr 275) om skogsvårdsavgift. Därjämte

äro, såsom jag förut i dag erinrat i motiveringen till propositionen

nr 211 angående anslag till skogsvårdens befrämjande för nästkommande

budgetår, ytterligare vissa ändringar i nyssnämnda förordning påkallade i

ändamål att bereda ökade inkomster åt skogsvårdsstyrelserna samt att vinna

tydligare avfattning av förordningens 4 §.

Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få anmäla frågan om dessa ändringar,

och torde jag därvid först få ingå på dem, som stå i samband med förslaget

till lag om skogsaccis.

Enligt 1 § i förordningen om skogsvårdsavgift skall dylik avgift erläggas

för avverkat virke, som taxeras jämlikt lagen den 11 oktober 1912 (nr 274)

om skogsaccis och om virkestaxering, och skall denna avgift utgå med 1.3

procent av virkets taxerade värde. Skyldighet att utgöra avgiften åvilar

enligt 2 § i förordningen samma person, som jämlikt berörda lag har att

erlägga skogsaccis för virket.

I lagen om skogsaccis och om virkestaxering stadgas, att skogsaccis skall

utgå för avverkat virke i visst förhållande till virkets taxerade värde. Taxeringen

har enligt lagen till ändamål att genom uppskattning fastställa virkets

skogsvärde eller det värde å rot virket efter ortens pris ägt, då det

avverkades. Enligt 5 § a) har taxeringen till föremål virke, som avverkats

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

under nästföregående år. Från denna regel stadgas dock det undantag, att

virke, som använts för egendomens eller därmed sambrukad fastighets behov

av byggnads-, slöjd- eller stängselvirke samt bränsle, ej är föremål för

taxering, ej heller sådant virke, som använts för fullgörande av egendomen

enligt lag eller eljest åliggande byggnads- eller underhållsskyldighet eller

som från allmän skog på grund av särskild föreskrift utlämnats avgiftsfritt.

Virke, som upplagts för nu angivet ändamål, är ej heller föremål

för taxering, dock att, därest virket sedermera avyttras annorledes än i

samband med fastigheten eller eljest av ägaren användes för annat ändamål

än nyss sagts, det enligt 5 § b) av lagen skall bliva föremål för taxering.

Vidare gäller den inskränkning i berörda regel, att, därest vid uppskattning

för taxering befinnes, att skogsvärdet sammanlagt icke uppgår till 150 kronor,

det ej skall upptagas till taxering.

Skyldighet att erlägga skogsaccis åvilar beträffande virke, som taxerats

enligt 5 § a), avverkaren och beträffande virke, som avses i 5 § b), den

som med virket så förfarit, att enligt sagda lagrum accisplikt inträtt för

virket. Beträffande vad med avverkare förstås innehåller lagen vissa närmare

föreskrifter.

I nu angivna bestämmelser åsyftar förenämnda förslag till lag om skogsaccis

att genomföra vissa ändringar. Enligt detta förslag skall sålunda

skogsaccis utgöras för avverkat virke, evad avverkningen skett för husbehov

eller för annat ändamål samt utgå i förhållande till virkets genom

taxering fastställda rotvärde. Rotvärdet skall beräknas efter ortens pris

vid den tid, då virket enligt förslaget är att anse såsom avverkat. Det

sålunda beräknade rotvärdet är dock ej identiskt med det taxerade rotvärdet,

utan skall detta senare enligt förslaget för envar skattskyldig

utgöra det beräknade rotvärdet med avdrag av etthundra kronor. Enligt

förslaget skall skogsaccis erläggas av avverkaren, och innehåller förslaget

närmare bestämmelser angående vad med avverkare förstås. Avlider skattskyldig,

skall för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat,

oskift dödsbo efter honom taxeras i den avlidnes ställe.

Lagförslaget innebär sålunda, att den nuvarande skattefriheten i fråga

om virke, som användes för husbehov, skall upphöra, samt att enahanda

frihet beträffande virke, vars skogsvärde vid uppskattning för taxering

befinnes ej uppgå till 150 kronor, skall inskränkas till virke, vars rotvärde

beräknas ej överstiga 100 kronor. A andra sidan skall, såsom

nämnt, enligt förslaget för varje skattskyldig från det beräknade rotvärdet

avdragas ett belopp av 100 kronor, för vilket skatt ej utgår.

Vad angår förfarandet vid taxering till skogsaccis upptagas nu gällande

bestämmelser härom i lagen om skogsaccis och om virkestaxering. Enligt

dessa verkställes taxeringen av vederbörande kommunalnämnd eller drätselkammare.

Den föreslagna nya skogsaccislagen innehåller däremot ej några

stadganden i detta ämne utan förutsätter, att hithörande bestämmelser införas

i den allmänna taxeringsförordningen. I motiveringen till lagen

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Fråga om höj7.

ing av skogsvårdsavgiften

m. m.

t

framhåller föredragande departementschefen, att han ämnar förorda förslag,

att taxering till skogsaccis skall verkställas av taxeringsnämnderna.

Det synes uppenbart, att även vid genomförandet av berörda förslag till

ny lag om skogsaccis skogsvårdsavgift bör utgå med viss procent av det

till skogsaccis taxerade virkesvärdet. På sätt jag i motiveringen till berörda

proposition nr 211 till årets riksdag framhållit, kommer den i sagda

lagförslag avsedda utsträckningen av accisplikten till husbehovsvirke samt

till virke, vars rotvärde är mindre än 150 men större än 100 kronor, att

för landet i dess helhet medföra en ej oväsentlig höjning av det taxerade

virkesvärdet. Å andra sidan kommer givetvis sistnämnda värde att undergå

viss minskning genom bestämmelsen om avdrag från det beräknade

rotvärdet av 100 kronor för varje skattskyldig. Denna minskning torde

dock ej bliva alltför betydande i jämförelse med berörda höjning. Ett bibehållande

av nuvarande grunder för skogsvårdsavgiftens beräknande

kommer sålunda vid berörda lagförslags upphöjande till lag att hava till

följd en ej oväsentlig ökning av skogsvårdsavgifterna.

Vad angår skyldigheten att erlägga skogsvårdsavgift, bör denna åvila

samma person, som enligt den föreslagna lagen är skyldig att för det

avverkade virket utgöra skogsaccis.

På grund vad sålunda anförts torde 1 § första stycket samt 2 § i förordningen

om skogsvårdsavgift böra givas en ändrad avfattning, som

ansluter sig till bestämmelserna i den föreslagna skogsaccislagen.

Ett genomförande av nämnda lagförslag föranleder emellertid ytterligare

en ändring i sagda förordning.

I 13 § av lagförslaget stadgas, att för skogsaccis, som påförts avliden person

eller på grund av vissa särskilda stadganden i lagen oskift dödsbo efter

honom, dödsboet ej skall svara med mera än tillgångarna i boet. Är boet

skiftat, skall bodelägare icke svara för mera än vad av skatten belöper å

hans lott och icke i något fall med mera än hans lott i boet utgör.

Nu angivna bestämmelser, som delvis äro nya, böra äga motsvarande tilllämpning

i fråga om skogsvårdsavgift, och torde eu föreskrift i sådant syfte

böra upptagas i förordningen.

Jag övergår nu till de ändringar i förordningen, som äro påkallade i

ändamål att bereda skogsvårdsstyrelserna ökade inkomster samt att vinna

tydligare avfattning av 4 §.

I motiveringen till förenämnda proposition nr 211 angående anslag till

skogsvårdens befrämjande för nästkommande budgetår har jag i förstberörda

avseende framhållit, att för ernående av nödig balans i skogsvårdsstyrelsernas

budget dessas årliga inkomster borde ökas med cirka 550,000 kronor.

Beträffande sättet för tillgodoseende av detta medelsbehov har jag erinrat,

att skogsvårdsstyrelserna komme att tillföras en inkomstökning till följd av

förenämnda nya lag om skogsaccis samt omförmälda ändringar i taxeringsförfarandet,

vilken inkomstökning kunde beräknas uppgå till minst 275,000

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

kronor i medeltal per år. I övrigt borde berörda medelsbehov fyllas genom

höjning av den procent av det taxerade virkesvärdet, efter vilken skogsvårdsavgift

enligt 1 § i förordningen skall utgå, från 1.3 till 1.5, varigenom

ökade skogsvårdsavgifter till belopp av cirka 275,000 kronor i genomsnitt

per år kunde beräknas inflyta. Med hänsyn till vanskligheten att för närvarande

beräkna förstnämnda inkomstökning och då det ej syntes uteslutet

att denna kunde uppgå till ett avsevärt högre belopp än 275,000 kronor,

borde emellertid höjningen av omförmälda procent fastställas att gälla

allenast under tre år, räknat från och med den 1 januari 1928.

I motiveringen till propositionen har jag vidare förordat, att till undvikande

av missuppfattning av den i 4 § av förordningen upptagna bestämmelsen

rörande fördelning av till statskontoret redovisade skogsvårdsavgift^- ordet »samtliga» framför »skogsvårdsstyrelser» i sagda paragraf måtte utgå
I

anslutning till vad sålunda anförts torde 1 och 4 §§ i förordningen

böra ändras, på sätt i berörda proposition angivits. Vad angår tiden för

giltigheten av omförmälda höjning av skogsvårdsavgiften, återkommer jag

härtill i det följande.

På sätt förut nämnts, böra ytterligare vissa ändringar vidtagas i förord- Ändringar

ningen om skogsvårdsavgift med hänsyn till förenämnda propositioner nr Z^la^rn

43 och 44 med förslag till lag om vård av vissa skogar inom Västerbottens ny lappml,

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden samt till lag om ändrad l"''J m''

lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 angående husbehovsskogar

inom vissa områden.

Med avseende å dessa ändringar må till en början erinras, att den föreslagna

lagen om vård av vissa skogar i Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker med flera områden är avsedd att ersätta förordningen den 18 juni

1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden eller den s. k. lappmarkslagen

samt att enligt 5 § i förordningen om skogsvårdsavgift, sådant detta lagrum

lyder enligt förordningen den 6 juni 1924 (nr 184), förordningen ej gäller

virke, som avverkats inom sagda lappmarker eller å sådana utom lappmarkerna

belägna skogar, som äro underkastade bestämmelserna i förordningen

den 18 juni 1915.

Vid anmälan den 5 februari 1926 för Kungl. Maj:t av de i propositionerna

nr 43 och 44 avsedda lagförslagen, varöver Kungl. Maj:t sagda dag

beslöt inhämta lagrådets utlåtande, framhöll dåvarande departementschefen,

att vid förslagens genomförande skyldighet att erlägga skogsvårdsavgifter

borde stadgas i fråga om samtliga de skogar, som enligt nyssberörda paragraf

i förordningen om skogsvårdsavgift vore undantagna från förordningens

tillämpning. I sammanhang härmed borde emellertid don skyldighet att

erlägga utsyningsävgifter, som för närvarande vore föreskriven beträffande

skogar under lappmarkslagen samt husbehovsskogar, upphöra. Departementschefen

angav härvid närmare de skäl, som eldigt hans mening talade

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. Bil hd fl. (Nr 211—212) 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ikraftträdande

m. n

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

för de av honom sålunda förordade ändringar, och får jag beträffande dessa

skäl hänvisa till propositionerna (sid. 84—85 i prop. nr 43 och sid. 5—6

i prop. nr 44). Beträffande användningen av de skogsvårdsavgifter, som

efter ikraftträdande av nyssangivna utsträckning i skogsvårdsavgiftsförordningens

giltighetsområde skulle komma att inflyta från lappmarkerna samt

Sårna och Idre socknar samt från de utom dessa områden belägna skogar,

som lyda under lappmarkslagen, anförde departementschefen, att viss del av

dessa avgifter borde tillgodoföras domänfonden såsom bidrag till bestridande

av kostnaderna för handhavandet av lappmarkslagen och lagen angående husbehovsskogar

samt återstoden överlämnas till domänstyrelsen att av styrelsen

förvaltas såsom en särskild fond, benämnd lappmarkernas med flera områden

skogsvårdsfond, samt enligt styrelsens beprövande användas för främjande

av skogsvårdsåtgärder å de under nyssnämnda lagar lydande skogar. De i

detta avseende erforderliga bestämmelserna borde enligt departementschefens

mening upptagas i förordningen om skogsvårdsavgift. Med avseende å berörda

kostnadsbidrag till domänfonden framhöll departementschefen, att detsamma

borde bestämmas sålunda, att det motsvarade de utsyningsavgiftei,

som för närvarande erlades av innehavarna av skogar under lappmarksoch

liusbehovsskogslagarna och alltså beräknas efter väsentligen enahanda

grunder som dessa avgifter.

I anslutning till vad sålunda anförts i sagda propositioner torde berörda

bestämmelse i 5 § av förordningen om skogsvårdsavgift böra upphävas samt

i förordningen införas föreskrifter rörande användningen av nyssangivna

skogsvårdsavgifter, överensstämmande med vad departementschefen härutinnan

föreslagit.

Det torde vara tydligt, att berörda skogsvårdsavgifter böra utgå efter enahanda

normer, som i det föregående föreslagits beträffande skogsvårdsavgifter

från landets övriga delar.

De grunder, efter vilka omförmälda kostnadsbidrag till domänfonden skall

gäldas, torde, i likhet med vad som gäller med avseende å förenämnda utsyningsavgifter,

böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

De i det föregående tillstyrkta ändringarna i förordningen om skogsvårdsavgift

torde böra träda i kraft den 1 januari 1928. Jag vill erinra, att de

nya lagar, varmed flertalet av dessa ändringar äger samband, äro avsedda att

träda i kraft berörda dag.

Genomförandet av ifrågavarande ändringar torde — särskilt i betraktande

därav att förordningen om skogsvårdsavgift tidigare vid upprepade

tillfällen ändrats — lämpligen böra ske genom utfärdande av en ny förordning

i ämnet. Av skäl, som anförts i motiveringen till berörda proposition

nr 211 (sid. 44, 45) och som i det föregående återgivits, torde denna förordning

nu böra förlänas giltighet allenast under tre år, räknat från och

med den 1 januari 1928.

opaginerad Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr 212.

Enligt förenämnda förslag till ny lag om skogsaccis skall nu gällande

lag i ämnet fortfarande tillämpas beträffande eftertaxering till skogsaccis»

som enligt samma lag skolat utgöras. I anslutning härtill torde nuvarande

förordning om skogsvårdsavgift böra fortfara att gälla i fråga om utgörande

av skogsvårdsavgift för sålunda eftertaxerat virke.

I enlighet med vad sålunda anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet

utarbeta förslag till förordning om skogsvårdsavgift.

Departementschefen uppläser härefter berörda förslag samt hemställer, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga förslaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att till riksdagen skal1!

avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:334 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om skogsvårdsavgift. a1 i texten
  2. JoU 1927:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om skogsvårdsavgift. s. 1 i texten