Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser

1927-03-04 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:213, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

1

Nr 213.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 15 juni

1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser; given Stockholms

slott den 4 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och

8 §§ i förordningen den 15 juni 1923 angående skogsvårdsstyrelser.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Paul Hellström.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

182 höft.

(Nr 213—214.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 15 juni

1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser.

Härigenom förordnas, att 6 och 8 §§ i förordningen den 15 juni 1923 angående

skogsvårdsstyrelser skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade

lydelse:

6 §.

De under — — — tillsyn.

Skogsvårdsstyrelse vare berättigad att för sagda medel inköpa fastighet,

som är till gagn för styrelsens verksamhet. Avtal om sådant köp må dock

ej av skogsvårdsstyrelse slutas utan Kungl. Maj:ts medgivande eller utan

förbehåll om sådant medgivande.

8 %.

Skogsvårdsstyrelse åligger — — — föreskrifter

Skogsvårdsstyrelses förvaltning och den däröver avgivna redovisningen

skola granskas av revisorer, vilka årligen före början av det år, granskningen

avser, utses, en av Kungl. Maj:t och de övriga till antal och enligt de

grunder, som om ledamöter i skogs vårdsstyrelsen är föreskrivet. Revisionsberättelsen,

i vilken — — — till Kungl Maj:t.

På landstinget — — — åtgärder.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927; dock att bestämmelsen

i 6 § andra stycket ej skall tillämpas å fastighetsköp, som avslutats före

berörda dag, samt att under år 1927 skola utses, jämte revisorer för granskning

av skogsvårdsstyrelsernas förvaltning under år 1928, jämväl revisorer

för granskning av nämnda styrelsers förvaltning under år 1927, i den mån

så ej redan skett.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 4 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thykén, Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen statsrådet Itel 1 sti''örn anmaler ärende angående vissa

ändringar i förordningen den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser

samt anför följande:

I skrivelse den 4 februari 1924 har domänstyrelsen — i sammanhang

med avgivande av utlåtande över upprättade förslag till nya reglementen

för vissa skogsvårdsstyrelser — hemställt om utredning, i vad mån skogsvårdsstyrelse

kunde vara berättigad att förvärva och besitta fast egendom.

Domänstyrelsen har härvid framhållit, att det vore av vikt, ätt grunderna

för dylika förvärv bleve närmare bestämda, detta särskilt med hänsyn därtill,

att det torde hava förekommit fall, då skogsvårdsstyrelse förvärvat fast

egendom av omfattning, som måhända icke varit förenlig med en tillbörlig

hushållning med styrelsens tillgångar.

Sedan skogsvårdsstyrelsemötets förvaltningsutskott lämnats tillfälle att

avgiva yttrande över domänstyrelsens berörda hemställan, har förvaltningsutskottet

den 3 januari 1925 inkommit med sådant yttrande och därvid

överlämnat dels infordrade uppgifter från skogsvårdsstyrelserna över av

dem förvärvade fastigheter, dels ock en av förvaltningsutskottet upprättad

tablå i ämnet, vilken finnes såsom bil. 13 fogad vid det betänkande (st. off.

utr. 1927:1), vilket den 18 januari 1927 avgivits av de jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 23 september 1926 tillkallade sakkunniga för utredning,

bland annat, angående åtgärder för tryggande av skogsvårdsstyrelsernas

ekonomi. I denna tablå har för varje särskild skogsvårdsstyrelse angivits

av styrelsen inköpta fastigheter samt dessas ändamål och arealer, tiden för

fastigheternas förvärvande, erlagda köpeskillingar samt fastigheternas taxeringsvärden

och avkastning.

I yttrandet har förvaltningsutskottet uttalat, att en skogsvårdsstyrelse borde

anses vara berättigad att förvärva och besitta fast egendom, under förutsättning

att fastighetsinnehavet verkligen vore erforderligt för styrelsens

verksamhet och att ej oskäligt stora belopp av styrelsens medel bundes på

detta sätt.

Skogsvård sstyrelses

rätt

att inköpa

fast egendom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

över förvaltningsutskottets berörda yttrande har domänstyrelsen den 31

januari 1925 avgivit infordrat utlåtande, däri styrelsen framhållit, att,

ehuru skogsvårdsstyrelsernas fastighetsförvärv i vissa fall varit av betydande

omfattning, styrelsen ej ansåge sig för det dåvarande böra framställa någon

erinran mot dessa. Styrelsen ville dock ifrågasätta, om ej lämpligt vore,

att uppkommande frågor om dylika förvärv för framtiden underställdes

Kungl. Maj:ts prövning. Styrelsen hemställde om vidtagande av åtgärder i

sådant syfte.

Därefter har centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund den 1 oktober

1925 avgivit infordrat utlåtande i ärendet och därvid överlämnat yttranden

från samtliga skogsvårdsstyrelser.

I utlåtandet har centralrådet anfört:

Centralrådet vore visserligen av den uppfattningen, att en skogsvårdsstyrelse

icke kunde antagas komma att inköpa en fastighet utan att fullgoda

skäl för en dylik åtgärd förelåge. Då emellertid en skogsvårdsstyrelse

genom ett fastighetsköp bunde för styrelsen tillgängliga medel och detta

sedermera kunde hava inflytande på styrelsens framtida behov av andel i tillgängliga

anslag, ansåge sig centralrådet icke böra motsätta sig förslaget,

att fastighetsförvärv skulle underställas Kungl. Maj:ts prövning. Dock

syntes skyldighet till sådant underställande lämpligen icke böra föreskrivas,

för den händelse inköpspriset för fastigheten icke överstege 5,000 kronor.

Sedan domänstyrelsen den 11 november 1925 avgivit förnyat utlåtande i

ärendet, hava enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1926 handlingarna

däri överlämnats till förenämnda sakkunniga för utredning angående

åtgärder för tryggande av skogsvårdsstyrelsernas ekonomi att tagas i

övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag.

De sakkunniga hava i berörda av dem avgivna betänkande föreslagit, att

i 6 § i förordningen angående skogssvårdsstyrelser måtte såsom ett andra

stycke intagas en ny bestämmelse av innehåll, att skogsvårdsstyrelse skall

vara berättigad att för de under styrelsens förvaltning ställda medel inköpa

fastighet, som är till gagn för styrelsens verksamhet, men att sådant köp

ej skall vara gällande, innan det blivit av Kungl. Maj:t godkänt. Den

sålunda ifrågasatta författningsändringen föreslås skola träda i kraft den 1

juli 1927 men skall ej tillämpas å fastighetsköp, som avslutats före berörda

dag.

I motiveringen till förslaget hava de sakkunniga i förevarande avseende

anfört:

Av den i ärendet förebragta utredningen framginge, att flertalet skogsvårdsstyrelser

inköpt fastigheter för att disponeras såsom plantskolor,

fröklängningsanstalter, försöksfält eller skogvaktarboställen. Vissa skogsvårdsstyrelser

hade därjämte förvärvat egendomar för att brukas såsom

undervisnings- och demonstrationsgårdar eller för att däri inrymma styrelsernas

expeditionslokaler eller bostad för läns jägmästaren. Antalet av

skogsvårdsstyrelsema inköpta fastigheter utgjorde enligt förenämnda tablå

69, och uppginge köpeskillingarna för fastigheterna till sammanlagt 874,645

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

kronor. (För två fastigheter i Kalmar läns södra del samt eu fastighet

å Gotland hade köpeskillingarna ej angivits.) Av fastigheterna hade ej

mindre än 35 inköpts under de för sk o gs vård ss t y r el se ro a ekonomiskt gynnsamma

åren 1916—1921, och stege köpeskillingarna för dessa fastigheter

till eu summa av 645,838 kronor (fastigheten å Gotland ej medräknad). De

ojämförligt värdefullaste fastigheterna hade alltså förvärvats under nyssangivna

år. Taxeringsvärdena för samtliga förvärvade fastigheter uppginge

enligt tablån till sammanlagt 982,400 kronor. Skillnaden mellan

detta belopp och först nämnda köpeskillingssumma torde huvudsakligen

bero därpå, att vissa fastigheter efter inköpen bebyggts, varigenom dessas

taxeringsvärden kommit att avsevärt överstiga de därför erlagda köpeskillingarna.

De sakkunniga funne det synnerligen önskvärt, att den rätt, som nu tillkomma

skogsvårdsstyrelse att för av styrelsen förvaltade medel inköpa

fastigheter, som vore till gagn för styrelsens verksamhet, bibehölles. Enligt

de sakkunnigas mening vore det otvivelaktigt ägnat att underlätta och

befordra skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, därest styrelserna själva

disponerade erforderliga plantskolor, fröklängningsanstalter och försöksfält

samt andra för verksamheten betydelsefulla institutioner. För ett

rätt fullgörande av skogsvårdsstyrelsernas uppgift torde även vara till

gagn, om styrelserna förfogade över välbelägna och lämpliga boställen för

de hus styrelserna anställda länsskogvaktarna. Ur ren sparsamhetssynpunkt

kunde det därjämte i vissa fall vara till fördel, att styrelserna i

stället för att förhyra erforderliga expeditions- och sammanträdeslokaler

förvärvade för detta ändamål lämpliga fastigheter och däri eventuellt jämväl

uppläte bostäder för styrelsens tjänstemän.

I fråga om skogsvårdsstyrelsernas fastighetsförvärv vore emellertid

uppenbarligen av vikt, att styrelserna ej för dylika förvärv disponerade

större belopp än behovet verkligen krävde och med hänsyn till vederbörande

styrelses ekonomiska ställning kunde utan risk användas för ändamålet.

Det kunde givetvis ej anses riktigt, att styrelserna i spekulationssyfte

placerade medel i fastigheter, som ej erfordrades för styrelsernas

verksamhet, eller i sådant syfte förvärvade större eller dyrbarare fastigheter

än nödigt vore och erforderlig försiktighet medgåve. De sålunda placerade

medlen undandroges ju för en oviss framtid styrelsernas skogsvårdande

arbete och kunde ej utan omgång och måhända förlust ånyo göras

tillgängliga för detta. Det torde ej kunna bestridas, att under den förflutna

tiden från vissa skogsvårdsstyrelsers sida fastighetsförvärv ägt rum, som

med hänsyn till föreliggande behov och styrelsernas ekonomiska ställning

måste betecknas såsom mindre lämpliga.

Ehuruväl det med skäl torde kunna antagas att, då nu uppmärksamheten

blivit fäst på dessa förhållanden, skogsrå rdsstyrelserna icke skulle

framdeles vidtaga några fastighetsförvärv, som kunde ge anledning till

befogade anmärkningar, ville do sakkunniga icke motsätta sig att, såsom

domänstyrelsen förordat, viss kontroll anordnades över dylika fastighetsförvärv.

Denna kontroll syntes .lämpligen böra ernås genom föreskrift,

att förvärven skulle underställas prövning och godkännande av överordnad

myndighet. Då det givetvis vore av stor vikt, att denna prövning

utövades efter i viss mån enhetliga grunder, dock med behörig hänsyn till

de i varje särskilt fall föreliggande omständigheterna, syntes det oundgängligt,

att prövningen, på sätt domänstyrelsen föreslagit, skedde genom

Kungl. Maj:t. Någon nämnvärd ökning i vederbörande departements ar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

betsbörda torde härigenom näppeligen uppstå, då hithörande ärenden

torde komma att utgöra allenast ett fåtal per år.

Därest ifrågavarande kontroll skulle bliva fullt effektiv, borde den givetvis

anordnas på det sätt, att Kungl. Maj:ts godkännande skulle utgöra

villkor för köpets giltighet. En dylik verkan av godkännandet torde förutsätta,

att de i ämnet erforderliga bestämmelserna meddelades i allmän

författning, lämpligen förordningen angående skogsvårdsstyrelser.

Därest den ifrågasatta kontrollen organiserades på nu föreslaget sätt,

syntes ej nödigt eller lämpligt att begränsa skogsvårdsstyrelsernas rätt

till fastighetsförvärv till att avse sådana allenast för vissa speciella ändamål.

Såsom allmän norm borde givetvis gälla, att vederbörande fastighet

skulle vara till gagn för skogsvårdsstyrelsens verksamhet, men torde det i

övrigt höra ankomma å Kungl. Maj:t att fritt pröva frågan om lämpligheten

av förvärvet.

Vad anginge frågan, huruvida här avsedd kontroll borde gälla alla av

skogsvårdsstyrelserna avslutade fastighetsköp eller begränsas till vissa

sådana av större omfattning, funne de sakkunniga övervägande skäl tala

för det förra alternativet. En begränsning av kontrollen till allenast de

köp, där köpeskillingen överstege ett visst angivet belopp, skulle erbjuda

en lättillgänglig utväg att kringgå densamma och sålunda förringa dess

effektivitet.

De föreslagna nya bestämmelserna torde lämpligen — under förutsättning,

att beslut i ämnet fattades vid 1927 års riksdag — höra

träda i kraft den 1 juli 1927. Av allmänna regler följde, att bestämmelserna

ej borde äga tillämpning i fråga om fastighetsköp, som avslutats

före deras ikraftträdande. För undanröjande av varje tvekan i detta

avseende hade emellertid ett uttryckligt stadgande härom upptagits i

förslaget.

Över de sakkunnigas förslag hava yttranden inhämtats från statskontoret,

domänstyrelsen, riksräkenskapsverket, skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd

och samtliga skogsvårdsstyrelser. Alla dessa med undantag allenast

av centralrådet och nedanangivna fyra skogsvårdsstyrelser hava tillstyrkt

förslaget eller lämnat detsamma utan erinran. Centralrådet har vidhållit

sin i förenämnda utlåtande den 1 oktober 1925 hävdade uppfattning, att

här avsedda fastighetsförvärv borde underställas Kungl. Maj:t allenast i

de fall, då köpeskillingen överestege 5,000 kronor. — Skog svår dsstyr elsen i

Uppsala län har anmärkt, att den prövningsrätt, som enligt de sakkunnigas

förslag skulle tillkomma Kungl. Maj:t, skulle i ganska hög grad begränsa

möjligheten för skogsvårdsstyrelserna att avsluta förmånliga fastighetsköp,

enär en säljare ej gärna bunde sig vid ett erbjudande under så lång tid,

som ofta erfordrades för att Kungl. Maj:t skulle bliva i tillfälle att verkställa

den ifrågasatta prövningen. Enligt styrelsens mening borde kontrollen

i varje fall begränsas till de större fastighetsförvärven, exempelvis

sådana över 5,000 kronor. — Skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län har framhållit,

att ett genomförande av de sakkunnigas förslag skulle hava till följd,

att markförvärv i intet fall skulle kunna äga rum utan prövning av Kungl.

Maj:t, under det sådan prövning ej skulle erfordras, därest en skogsvårdsstyrelse

ville å förut innehavd fastighet uppföra en byggnad, oavsett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

i

huru dyrbar denna än vore. Skogsvårdsstyrelsen funne detta vara inkonsekvent

och ville föreslå att, om lagbestämmelser avseende skogsvårdsstyrelsernas

fastighetsförvärv ansåges av behovet påkallade, dessa också måtte

förlänas giltighet beträffande styrelsernas övriga kapitalplaceringar med

undantag av sådana, vartill tillstånd kunde utfärdas en gång för alla såsom

placering i bank och obligationer. Större kapitalplaceringar, exempelvis

över 5,000 kronor, torde böra underställas Kungl. Maj:ts prövning,

varemot avgörandet beträffande mindre sådana lämpligen kunde anförtros

åt centralrådet. — Skogsvårdsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län

hava ansett den av de sakkunniga föreslagna författningsändringen obehövlig,

enär det måste förutsättas, att en skogsvårdsstyrelse ej företoge ett

fastighetsköp, utan att fastigheten vore nödvändig för styrelsens verksamhet

eller i varje fall till sådan fördel för denna, att köpet vore väl motiverat.

På skäl, som av de sakkunniga anförts, finner jag mig, i likhet med det Departementsövervägande

flertalet i ärendet hörda myndigheter, böra tillstyrka de sakkunnigas

förslag i förevarande avseende. Då den i förslaget avsedda prövningen

av Kungl. Maj:t i brådskande fall torde kunna ske mycket snabbt,

synes den från visst håll uttalade farhågan, att förslaget skulle kunna hindra

avslutandet av för skogsvårdsstyrelserna förmånliga fastighetsförvärv vara

ogrundad. Däremot kan onekligen med visst fog göras gällande att, såsom

skogsvårdsstyrelsen i Blekinge län framhållit, den i förslaget avsedda kontrollen

ej borde begränsas allenast till fastighetsförvärv utan förlänas giltighet

även beträffande vissa andra åtgärder från skogs vårdsstyrelses sida, varigenom

kapital bindes för längre tid. En dylik utsträckning av kontrollen

synes dock näppeligen för närvarande vara påkallad av något större behov»

och bör prövningen av denna fråga ej upptagas, förrän närmare utredning

skett rörande omfattningen och beskaffenheten av här avsedda åtgärder.

Jag finner mig därför ej nu böra föreslå någon komplettering av de sakkunnigas

förslag i förevarande avseende.

Mot avfattningen av de sakkunnigas ifrågavarande förslag finner jag ej anledning

till annan erinran än att viss redaktionell jämkning därav synes påkallad.

Jag torde härefter få övergå till väckt fråga om ändrad revision av

skogsvårdsstyrelsernas förvaltning.

I skrivelse den 30 juni 1926 har centralrådet erinrat, att enligt 8 §> i

förordningen angående skogsvårdsstyrelser den redovisning, som skogsvårdsstyrelse

hade att före april månads utgång varje år avgiva till länsstyrelsen

över sin förvaltning under nästföregående kalenderår, skulle granskas av

revisorer, utsedda för ett år i sänder. En av dessa revisorer skulle utses

av Kungl. Maj:t. I regel plägade detta ske under april månad året efter

det, revisionen avsåge. Då det emellertid kunde vara av vikt, att även

under det löpande revisionsåret revisorer funnes tillgängliga med rätt att

granska räkenskaperna, när helst anledning därtill uppstode, hemställde

Ändrad revision

av skogsvårdsstyrelsernas

förvaltning
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

centralrådet, att Kungl. Maj:t måtte dels, därest så befunnes erforderligt,

vidtaga åtgärder för ändring av nyssberörda paragraf i angivet syfte, dels ock

för framtiden förordna revisorer för granskning av skogsvårdsstyrelsernas

räkenskaper i god tid före ingången av det kalenderår, revisionen avsåge.

över denna framställning hava infordrade yttranden avgivit dels av

domänstyrelsen och riksräkenskapsverket, dels av samtliga länsstyrelser dels

ock av förut omförmälda sakkunniga. Yttranden från skogsvårdsstyrelserna

i Hallands, Skaraborgs och Kopparbergs län samt landstingens och hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Örebro och Gävleborgs län hava bifogats

utlåtandena från vederbörande länsstyrelser.

Samtliga över framställningen hörda myndigheter hava i likhet med

centralrådet funnit det önskvärt, att revisorer för granskning av skogsvårdsstyrelsernas

förvaltning utsåges före ingången av det kalenderår, revisionen

avsåge. Flertalet myndigheter hava även tillstyrkt upptagande i förordningen

angående skogsvårdsstyrelser av en uttrycklig föreskrift i förevarande

avseende.

Vissa myndigheter hava gjort gällande, att den ifrågasatta anordningen

kunde genomföras utan författningsändring. Till stöd härför har framhållits,

att inom vissa län vederbörande landsting och hushållningssällskap antingen

redan nu tillämpade den av centralrådet föreslagna ordningen med avseende

å utseende av ifrågavarande revisorer eller i varje fall förklarat sig vilja

göra detta för framtiden.

Riksräkenskapsverket har med avseende å den av centralrådet föreslagna

anordningen framhållit, att densamma torde komma att föranleda ökade

revisionskostnader. Då ersättningen till skogsvårdsstyrelses revisorer jämlikt

7 § i förordningen angående skogsvårdsstyrelser skulle utgå enligt bestämmelserna

i resereglemente!, ville riksräkenskapsverket ifrågasätta, huruvida

icke rätten till ersättning borde på något sätt begränsas, därest centralrådets

förslag genomfördes.

Länsstyrelsen i Västmanlands län — som avstyrkt införande av något

stadgande i det av riksräkenskapsverket angivna syfte under hänvisning,

bland annat, till bestämmelsen i 7 § i förordningen angående skogsvårdsstyrelser,

att ersättning skulle utgå allenast för sådana resor, som vore att

anse såsom nödiga — har i anslutning härtill framhållit, att iakttagandet

av nyssberörda bestämmelse möjligen skulle befordras genom meddelande

av föreskrift, att i revisionsberättelsen alltid skulle angivas hela kostnaden

för revisionen.

Omförmälda sakkunniga hava i det av dem avgivna betänkandet erinrat,

att enligt 8 § i förordningen angående skogsvårdsstyrelser dessas revisorer

hade allenast att granska de redovisningar, som styrelserna skulle årligen

före april månads utgång avgiva över förvaltningen under nästföregående

kalenderår samt att, då denna bestämmelse sålunda ej föreskreve någon

fortlöpande kontroll från revisorernas sida över styrelsernas förvaltning och

räkenskaper, det enligt bestämmelsen torde få anses tillfyllest, om revisorer

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

funnes utsedda senast vid tiden för avgivandet av sagda redovisningar. De

sakkunniga hava vidare i förevarande avseende anfört:

I likhet med centralrådet och de i ärendet hörda myndigheterna funne

de sakkunniga det vara till fördel, om skogsvårdsstyrelses revisorer städse

utsåges före början av det år, vars förvaltning skulle av dem granskas,

och sålunda bleve i tillfälle att utöva en fortlöpande kontroll över förvaltningen.

En dylik anordning skulle otvivelaktigt vara ägnad att förläna

ökad effektivitet åt revisorernas granskning, och det med denna avsedda

syftet skulle då kunna bättre än nu tillgodoses. Vikten av en verksam

kontroll över skogsvårdsstyrelsemas förvaltning vore givetvis desto

större, som styrelsernas verksamhet genom skogslagstiftningens utveckling

och det stegrade skogsvårdsintresset vunnit alltmera ökad betydelse.

Ett genomförande av centralrådets förevarande förslag skulle medföra,

att ifrågavarande granskning komme att anordnas på väsentligen samma

sätt som revisionen inom aktiebolag och ekonomiska föreningar, där revisorerna

trädde i verksamhet omedelbart efter det de blivit valda och fungerade

intill dess nytt val ägt rum. På grund härav och då förslag näppeligen

torde förväntas skola vinna allmän efterföljd, med mindre en uttrycklig

föreskrift i förevarande syfte upptoges i förordningen angående

skogsvårdsstyreliser, hade de sakkunniga funnit sig böra tillstyrka detta.

I enlighet med vad de sakkunniga sålunda anfört hava de föreslagit, att

andra stycket första punkten i 8 § av förordningen angående skogsvårdsstyrelser

skulle erhålla följande ändrade avfattning:

»Skogsvårdsstyrelses förvaltning och den däröver avgivna redovisningen

skola granskas av revisorer, vilka årligen före början av det år, granskningen

avser, utses, en av Kungl. Maj:t och de övriga till antal och enligt de

grunder, som om ledamöter i skogsvårdsstyrelsen är föreskrivet.»

Med avseende å innebörden av berörda bestämmelse hava de sakkunniga

framhållit, att enligt densamma skogsvårdsstyrelses förvaltning under visst

år skulle granskas av revisorer, som utsetts under nästföregående år, samt

att de sålunda utsedda revisorerna skulle fungera ej blott under förvaltningsåret,

då de hade att utöva en fortlöpande kontroll över förvaltningen,

utan även under viss del av det närmast därefter följande året, då det ålåge

dem att granska skogsvårdsstyrelsens redovisning för förvaltningsåret samt

avgiva revisionsberättelse. Under året efter förvaltningsåret ankomme det

emellertid ej å ifrågavarande revisorer att utöva någon fortlöpande kontroll

över förvaltningen, utan skulle enligt förslaget denna uppgift då fullgöras

av de revisorer, som utsetts för sagda efterföljande år. Förslaget förutsatte

sålunda, att under viss tid varje år tvenne särskilda grupper revisorer skulle

vara i funktion. Då emellertid dessa grupper enligt förslaget hade helt

skilda uppgifter, torde berörda förhållande ej innebära någon olägenhet.

Av sakens natur följde, att revisorerna vid fullgörande av sitt uppdrag

ägde att taga del av skogsvårdsstyrelses räkenskaper, protokoll och andra

handlingar samt att inventera styrelsens kassa och övriga tillgångar. Någon

uttrycklig bestämmelse härom hade därför ej ansetts erforderlig.

I fråga om genomförandet av den sålunda föreslagna författningsändringen

hava de sakkunniga! uttalat, att densamma lämpligen borde träda

i kraft den 1 juli 1927, samt vidare anfört:

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 213.

På sätt i vissa yttranden framhållits, hade redan nu vissa landsting och

hushållningssällskap genomfört den i förslaget avsedda ordningen för val

av revisorer. I de län, där detta ej skett, torde övergången till den nya

ordningen lämpligen böra ske på det sätt, att under senare hälften av år

1927 revisorer valdes för granskning av skogsvårdsstyrelsernas förvaltning

icke blott under år 1928 enligt bestämmelsens avsedda nya lydelse utan

jämväl under år 1927. En liknande regel borde även tillämpas av Kungl.

Maj:t vid utseende av revisorer för nyssnämnda år.

I enlighet med vad sålunda anförts har i de sakkunnigas förslag upptagits

en övergångsbestämmelse i det av de sakkunniga angivna syftet.

Vad angår riksräkenskapsverkets förslag om meddelande av föreskrift

rörande begränsning av revisorernas ersättning, hava de sakkunniga avstyrkt

detsamma samt till stöd härför anfört:

Jämlikt 7 § i förordningen angående skogs vårdsstyrelser skulle revisorerna

för varje sammanträde ävensom för de resor, som föranleddes av deras uppdrag

och vore att anse såsom nödiga, erhålla ersättning enligt »tredje klassen

i gällande resereglemente». Sedan numera nytt allmänt resereglemente utfärdats

den 18 juni 1925, hade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 oktober

1926 förordnat, att skogsvårdsstyrelses revisorer skulle hänföras till klassen

II C i sagda reglemente, enligt vilken klass traktamente utginge med 12

kronor per dag samt med 18 kronor för helt dygn. Enligt de sakkunnigas

uppfattning vore denna ersättning näppeligen av sådan storlek, att den kunde

antagas föranleda därtill, att revisorerna hölle flera sammanträden eller

företoge andra resor, än som kunde anses nödiga för behörigt fullgörande

av deras uppdrag. Däremot torde med fog kunna befaras att, om ersättningen

ytterligare begränsades, svårighet komme att möta att till ifrågavarande

uppdrag erhålla personer, som vore därför särskilt lämpliga, och att

sålunda effektiviteten av revisionen äventyrades. De sakkunniga funne det

desto mera viktigt, att en dylik ofördelaktig utveckling förebyggdes, som under

senare år Kungl. Maj:t vid utseende av revisorer låtit sig angeläget vara

att till detta uppdrag erhålla personer med framstående forstlig sakkunskap.

De sakkunniga hava däremot tillstyrkt meddelande av föreskrift, att i revisorernas

berättelse städse skulle intagas uppgift å totala beloppet av revisionskostnaderna,

samt framhållit, att eu dylik föreskrift lämpligen kunde

inrymmas i skogsvårdsstyrelsernas reglementen.

över de sakkunnigas berörda förslag om ändring av 8 § i förordningen

angående skogsvårdsstyrelser hava infordrade yttranden avgivits av samma

myndigheter, som hörts över de sakkunnigas förslag till ändring av 6 § i

berörda förordning. Förstnämnda förslag har därvid tillstyrkts eller lämnats

utan erinran av samtliga däröver hörda myndigheter med undantag av

skogsvårdsstyrelsen i Kalmar läns norra landstingsområde. Sistnämnda

styrelse har framhållit, att styrelsen vid varje månadssammanträde genomginge

styrelsens samtliga räkenskaper, som först granskats av särskild siffergranskare,

och kontrollerade kassan samt att denna anordning i revisionshänseende

syntes vara bättre och billigare än den av de sakkunniga föreslagna.

I likhet med de sakkunniga och flertalet av de hörda myndigheterna

finner jag mig höra tillstyrka sådan ändring av förordningen angående

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 213.

skogsvårdsstyrelser, att skogsvårdsstyrelses revisorer skola utses före början

av det år, granskningen avser, och sålunda bliva i tillfälle att utöva en

fortlöpande kontroll över förvaltningen. Mot avfattningen av det av de sakkunniga

härutinnan framlagda författningsförslaget finner jag ej anledning

till erinran.

Av skäl, som av de sakkunniga anförts, synes någon begränsning i den

revisorerna nu tillkommande rätt till ersättning ej vara påkallad. Jag finner

mig därför ej böra föreslå någon åtgärd i detta syfte.

Vad angår frågan om stadgande av skyldighet för skogsvårdsstyrelses

revisorer att i revisionsberättelse införa uppgift om summan av revisionskostnaderna

torde denna fråga lämpligen böra regleras i skogsvårdsstyrelsernas

reglementen. Ett ståndpunkttagande till densamma torde därför ej

böra ske i detta sammanhang, utan torde jag framdeles få anmäla detta

spörsmål för Kungl. Maj:t.

De sakkunniga hava sammanfört de av dem framställda ändringsförslagen

i fett förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen

den 15 juni 1923 (nr 213) angående skogsvårdsstyrelser. Då detta

förslag synes mig, i anslutning till vad ovan anförts, böra med viss formell

ändring i 6 § godkännas, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

föreslå riksdagen att antaga det sålunda jämkade förslaget.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten

bifall och förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■ - k. v» : 7 ■

'' V''t vi-v v
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:230 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 15 juni 1923 s. 11 i texten
  2. JoU 1927:45 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 8 §§ i förordningen den 15 juni 1923 s. 1 i texten