Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till uppförande och drift av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvärdsanstalt (centralsanatorium)

1927-03-18 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:218, Angående statsbidrag till uppförande och drift av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvärdsanstalt (centralsanatorium)

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

15

Nr 218.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående statsbidrag

till uppförande och drift av en för Jämtlands

län avsedd tuberkulossjukvärdsanstalt (centralsanatorium);

given Stockholms slott den 18 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

Hos Kungl. Maj:t har Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott enligt

landstingets uppdrag anhållit om särskilt statsbidrag för uppförande och

drift av ett för länet avsett centralsanatorium, vilket skulle uppföras invid

den landstinget tillhöriga tuberkulossjukstugan Solliden i Östersund.

Vidare har Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott enligt uppdrag

av landstinget gjort framställning om erhållande av förhöjt statsbidrag

för uppförande av nya anstalter till beredande av de ytterligare tuberkulos
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

■Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

sjukvårdsplatser, som kunde komma att utöver redan befintliga platser erfordras

inom länet, samt för driftkostnaderna vid berörda anstalter.

Innan jag ingår på behandling av dessa framställningar, torde jag först få

i största korthet erinra om tidigare och nu gällande bestämmelser beträffande

statens bidrag dels till uppförande eller inrättande och dels till drivande av

tuberkulossjukvårdsanstalter.

Vad då närmast angår det först avsedda bidraget, det s. k. byggnadsbidraget,

har riksdagen alltsedan år 1909 ställt medel till förfogande för beredande

av statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Beträffande storleken av sådant bidrag föreskrev 1908 års riksdag, att

statsbidraget finge bestämmas till högst hälften av den enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad

utgift för anskaffande av byggnadstomt, dock med den inskränkning, att

statens bidrag ej finge överskrida 1,000 kronor för varje sjukplats, som

vederbörande anstalt beräknades rymma, samt att för län eller stad, som ej

deltoge i landsting, statsbidrag ej i något fall finge utgå till flera sjukplatser

än en på varje tusental av länets eller stadens invånare, med undantag beträffande

Jämtlands och Norrbottens län, där statsbidrag finge utgå för varje

sjukplats utan inskränkning i förhållande till invånarantalet.

Sistnämnda villkor jämkades vid 1914 års förra riksdag så, att undantag

från begränsningen i förhållande till invånarantalet finge göras jämväl beträffande

anstalter, avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde

för sjuka från visst län eller viss stad.

Vid 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om höjning av

statsbidraget från 1,000 kronor till 2,000 kronor för varje vårdplats, varvid

dock stadgade begränsningar i övrigt skulle iakttagas. Till stöd för detta

förslag åberopades dels de i hög grad stegrade byggnadskostnaderna, dels angelägenheten

av att över huvud uppmuntra landstingen och andra korporationer

till fortsatt utveckling av den betydelsefulla verksamheten för bekämpandet

av tuberkulosen. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt vidare 1921 års riksdag sådan

ändring av förenämnda villkor för statsbidrag, att bestämmelsen om statsbidragets

begränsning i visst förhållande till folkmängden upphävdes utom i

fråga om städer, som ej deltaga i landsting.

Gällande föreskrifter angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade i

kungörelse den 27 juni 1914 (nr 292) med däri vidtagna ändringar dels genom

kungörelse den 13 juni 1919 (nr 305) beträffande statsbidragets belopp, dels

ock genom kungörelse den 7 juli 1921 (nr 385) beträffande upphävande av

villkoret om statsbidragets relation till folkmängden.

Driftkostnadsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter har utgått alltsedan

år 1910. Detta statsbidrag, som ursprungligen bestämdes till 50 öre för dag

och patient, höjdes av 1918 års lagtima riksdag till 1 krona. Enligt beslut

av 1919 års lagtima riksdag skedde en ytterligare höjning samtidigt med att

bidraget bestämdes till skilda belopp för de olika slagen av tuberkulossjuk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

vårdsanstalter. Statsbidraget fixerades sålunda till 2 kronor vid tuberkulossjukhus,

1 krona 50 öre vid tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar

å lasarett och 1 krona 75 öre vid kustsjukhus och kustsanatorier, allt för

dag och patient.

1921 års riksdag beslöt beträffande en då gällande bestämmelse om viss

inskränkning av bidraget i förhållande till folkmängden inom vederbörande

län och stad, som ej deltager i landsting, att densamma skulle gälla endast

i fråga om dylik stad. Liksom motsvarande föreskrift beträffande bygguadsbidraget

hade dock nyssnämnda restriktiva bestämmelse aldrig avsett driftkostnadsbidrag

till anstalter inom Jämtlands och Norrbottens län.

Sänkning av driftkostnadsbidraget har sedermera två gånger ägt rum,

nämligen på grund av beslut utav 1923 och 1924- års riksdagar. Enligt

det senare beslutet, vilket är det som alltjämt tillämpas, utgår statsbidraget

med följande belopp för dag och patient, nämligen vid tuberkulossjukhus

med 1 krona 75 öre, vid tuberkulossjukstuga och tuberkulosavdelning å

lasarett med 1 krona 25 öre samt vid kustsjukhus och kustsanatorier med

1 krona 35 öre.

Gällande bestämmelser angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade

i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med däri genom kungörelser den 7

juli 1921 (nr 384) och den 11 april 1924 (nr 145) gjorda ändringar.

Jag torde vidare få erinra, att 1925 års riksdag i anledning av framställning

av Kungl. Maj:t (proposition nr 100) beviljat statsbidrag för uppförande av en för

Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium) samt förhöjt

bidrag till driftkostnaderna vid denna anstalt under en tid av tre år efter

dess avsynande och godkännande.

I fråga om byggnadsbidraget innebar Kungl. Maj:ts förslag, att staten

skulle tillskjuta högst halva byggnadskostnaden. Kostnaden hade av landstinget

beräknats till 13,000 kronor per plats, men föredragande departementschefen

utgick i enlighet med medicinalsstyrelsens förslag från en för statens

del redan från början fixerad maximikostnad av högst 12,000 kronor per

plats. Statsbidraget skulle alltså bestämmas till högst 6,000 kronor per

vårdplats i stället för det enligt gällande allmänna bestämmelser rörande

statsbidrag för uppförande av tuberkulossjukvårdsanstalter utgående beloppet

av 2,000 kronor per plats.

I sin skrivelse i ämnet (nr 167) anförde emellertid riksdagen, att riksdagen

ansett sig icke kunna medgiva, att statens bidrag bestämdes till så

högt belopp som det av Kungl. Maj:t föreslagna. En byggnadskostnad av

12,000 kronor för vårdplats syntes riksdagen orimligt hög, och riksdagen

hölle före, att därest ett upprätthållande av de av statsmyndigheterna uppställda

anspråken på byggnadernas beskaffenhet och utrustning verkligen

föranledde så stora byggnadskostnader, ett eftergivande av dessa anspråk

måste ske i och för vinnande av mera överkomliga kostnader. Riksdagen

beslöt i stället beviljande av ett statsbidrag av 1,000,000 kronor för uppförande

av ett centralsanatorium med minst 200 vårdplatser, isoleringsplatser ej

inräknade. Riksdagens beslut innebar sålunda ett statsbidrag av högst 5,000

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 185 käft. (Nr 217—218.) 511427 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

kronor per vårdplats i stället för det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet

6,000 kronor. Statsutskottets majoritet både föreslagit anslagets bestämmande

till 4,000 kronor för vårdplats.

Beträffande driftkostnadsbidraget föreslog Kungl. Maj:t, att detta skulle

under en tid av tre år efter sanatoriets avsynande och godkännande utgå

med ett belopp för dag och patient, som med en krona överstege det till

tuberkulossjukhus utgående statsbidraget, d. v. s. med 2 kronor 75 öre, dock

med den inskränkning, att bidraget icke finge överstiga hälften av anstaltens

enligt vederbörligen granskade räkenskaper befunna verkliga driftkostnader.

Riksdagen biföll detta förslag.

Såsom skäl för förslaget om särskilt statsbidrag till uppförande och drift

av ifrågavarande centralsanatorium i Norrbottens län framhölls i propositionen,

att detta län i fråga om tuberkulosens utbredning intoge en beklaglig

särställning, i det att tuberkulosens dödstal inom länet vore ungefär dubbelt

så högt som medeltalet för riket i dess helhet samt att dödstalet icke

för något annat län på långt när uppnådde denna storlek. Tillgången på

vårdplatser för tuberkulösa vore å andra sidan i Norrbottens län relativt

taget lägre än i något annat landstingsområde med undantag för Jämtlands

län, och det förelåge alltså ett verkligt trängande behov att kraftigt utöka

vårdmöjligheterna. I detta avseende hade landstinget under senare år såväl

över huvud taget som i jämförelse med andra landsting vidtagit de åtgärder

och gjort de ekonomiska offer för tuberkulosens bekämpande, som rimligen

kunnat begäras. Men landstinget syntes icke vare sig för det dåvarande

eller under den närmaste framtiden mäkta att utan stöd från annat håll bära

de ytterligare ekonomiska bördor, som ett effektivt ingripande mot tuberkulosens

härjningar i länet krävde. Härutinnan erinrades bland annat,

att landstingsskattens debiteringssats i Norrbottens län alltsedan år 1919

stegrats långt kraftigare än i något annat län och från och med år 1923

vore den högsta i riket, för år 1925 uppgående till ej mindre än 3 kronor

16 öre per 100 kronors inkomst. Under dessa förhållanden syntes det vara

ofrånkomligt, att statsmakterna genom särskilda åtgärder bisprunge Norrbottens

läns landsting i dess kamp mot tuberkulosen.

Beträffande den närmare utredning, som i ärendet verkställts såväl i fråga

om tuberkulosförhållandena inom länet som rörande dess ekonomiska ställning

m. m., tillåter jag mig att hänvisa till propositionen. I fråga om ärendets

behandling i riksdagen torde jag få åberopa den redogörelse, som förut denna

dag lämnats i sammanhang med behandling av fråga om grunderna för åtnjutande

av berörda byggnadsbidrag (proposition nr 217).

I detta sammanhang torde även böra erinras, att den från Norrbottens

läns landsting gjorda framställningen i ärendet gick ut på förhöjt statsbidrag

ej blott för uppförande och drift av centralsanatoriet utan även för

utökande av antalet vårdplatser å bygdesanatorier och distriktssjukstugor

inom länet samt för driftkostnaderna såväl vid de sålunda anskaffade nya

vårdplatserna som också vid redan befintliga tuberkulossjukvårdsanstalter

inom länet. På sätt närmare framgår av propositionen ansågs emellertid

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 218. 19

det särskilda statsbidraget böra begränsas att avse endast uppförande och

drift av centralsanatoriet.

Innan jag går att redogöra för de nu föreliggande framställningarna torde

jag härjämte böra omnämna, att Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

i skrivelse den 17 oktober 1925, i enlighet med landstingets uppdrag,

gjorde hemställan om förslag till riksdagen rörande beviljande av förhöjda

statsbidrag till såväl uppförande som drift av ett till Hällnäs förlagt centralsanatorium

för länet. Till stöd för ansökningen åberopade förvaltningsutskottet

närmare utredning såväl beträffande tuberkulosens utbredning inom länet

samt vidtagna och planerade åtgärder för tuberkulosvårdens utvecklande

som även i fråga om länets ekonomiska ställning och svårigheterna att utan

hjälp kunna tillfredsställande ordna den avsedda angelägenheten.

I ett över denna framställning avgivet utlåtande den 18 november 1925

framhöll medicinalstyrelsen bland annat, att en granskning av tuberkulosdödligheten

i Västerbottens län, vidtagen i syfte att utreda, huruvida även

där, liksom i Norrbottens län, exceptionella förhållanden vore för handen,

otvetydigt syntes ådagalägga, att förhållandena i detta avseende knappast

kunde anses fullt jämförliga med dem i Norrbottens län. Tuberkulosdödligheten

vore visserligen även inom Västerbottens län mycket hög och avse.

värt högre än medeltalet för hela riket, vadan kraftiga åtgärder mot tuberkulosen

även därstädes vore högeligen av behovet påkallade. Men å andra

sidan vore den skillnad, som förelåge mellan å ena sidan Norrbottens läns

tuberkulosdödlighet och å andra sidan de övriga svårast hemsökta områdenas,

Västerbottens län däri inbegripet, så avsevärd, att Norrbottens läns

dödlighetstal måst motivera alldeles särskilda undantagsåtgärder. Ehuru

styrelsen livligt behjärtade de för Västerbottens län föreliggande svårigheterna

för ett fullständigare ordnande av länets sjukvårdsförhållanden, ansåge

styrelsen sålunda icke fullt tillräckliga skäl föreligga för eu till länets

förmån gjord undantagsbestämmelse liknande den, som beviljats för Norrbottens

län.

Genom beslut den 7 januari 1926 fann Kungl. Maj:t i enlighet med medicinalstyrelsens

mening den sålunda gjorda ansökningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Jag övergår nu till de av mig här förut berörda framställningarna eller

de, som nu föreligga från landstingen i Jämtlands och Västerbottens län.

Vad då till en början angår den av Jämtlands läns landstings förvaltningsutskott

gjorda ansökningen, har landstingets beslut i ärendet föregåtts

av en ingående utredning, verkställd av en år 1925 tillsatt kommitté, som uppgjort

ett fullständigt program för ordnande av tuberkulosvården i dess

helhet inom länet. Kommittén har i sin utredning framlagt dels eu mera

allmän redogörelse för tuberkulosens utbredning inom länet, dels ock en

redogörelse för de åtgärder, som redan vidtagits, och de ytterligare åtgärder,

som enligt kommitténs uppfattning borde vidtagas för ordnande av tuberkulosvården

för framtiden, därvid jämväl förebragts utredning om plan och plats

Statsbidrag

till centralsanatorium

i Jämtlands

lön.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

för ett länssanatorium (centralsanatorium). För vissa delar av utredningen

har kommittén anlitat biträde av medicinalrådet L. E. Eden, svenska nationalföreningens

mot tuberkulos sekreterare, f. d. överläkaren G. Y. Neander samt

överläkaren vid det nyuppförda centralsanatoriet vid Hällnäs A. T. G. Aronson.

Jag kan givetvis icke bär i detalj ingå på kommitténs utredning utan

tillåter mig att för en närmare kännedom därom hänvisa till kommitténs i

ärendet ingivna betänkande. Här torde jag endast behöva i korthet redogöra

för utredningens resultat i dess huvudpunkter samt för det av kommittén

framlagda förslaget.

Yad till en början angår frågan om tuberkulosens utbredning inom länet

har kommittén anfört bland annat följande.

Vid bedömande av denna fråga hade kommittén, enär särskilda specialundersökningar

för länets vidkommande icke förelåge, uteslutande fått lita

till uppgifter från den officiella statistiken samt inhämtade uppgifter från

länets tjänsteläkare. Från dessa hade kommittén införskaffat uppgifter rörande

tuberkulosens utbredning inom provinsialläkardistrikten och antalet patienter,

som vore i behov av sancitorievård, däri inberäknat det antal patienter,

som redan åtnjöte anstaltsvård. Denna utredning vore bilagd kommitténs

betänkande. Av densamma fram ginge bland annat, att antalet dödsfall i

tuberkulos skulle utgöra i procent av hela antalet dödsfall, i Östersunds stad

14.2 1 %, a landsbygden 15.59 % samt i hela länet icke mindre än 15.43 %.

En sammanställning hade vidare gjorts av antalet dödsfall i tuberkulos,

uttryckt i procent av hela. antalet dödsfall inom länets olika kommuner, beräknat

enligt antal dödsfall i tuberkulos aren 1911—1922. Av denna sammanställning,

som likaledes vore fogad vid betänkandet, framginge, att procenttalet utgjort

7—10 % för sju socknar, 10—12 % för sju socknar och tre lappförsamlingar,

12—15 % för femton socknar och- en lappförsamling, 15—18 %

för femton socknar och eu bruksförsamling, 18—20 % för nio socknar och

en lappförsamling samt slutligen 20—23 % för icke mindre än nio socknar.

Att märka vore, att enligt Sveriges officiella statistik 81,51 % av alla i statistiken

redovisade dödsfall i tuberkulos bevisligen härledde sig från denna

orsak, under det beträffande 18.4 9 % endast sannolikhet härför förelåge.

De av kommittén införskaffade uppgifterna vore så till vida egendomliga,

att dödsfallssiffrorna vore låga i förhållande till de från den officiella statistiken

hämtade siffrorna, varemot antalet sjuka vore högt i förhållande till

dödsfallssiffrorna. Man syntes vara nödsakad att härav draga den slutsatsen,

att tuberkulosens spridning inom länet vore väsentligt större än dödlighetssiffrorna

utvisade. Men även om man uteslutande höile sig till dödlighetssiffrorna,

ådagalade dessa tydligt, att länet hade eu fruktansvärd dödlighet i

tuberkulos, så att länet under senare år varit det av tuberkulos mest hemsökta

näst Norrbottens och Västerbottens, därvid vissa år tuberkulosdödligheten

i Jämtlands län t. o. m. varit högre än i Västerbottens län.

Vad beträffar nu förefintliga möjligheter för beredande av anstaltsvård

åt tuberkulösa inom Jämtlands län framgår av utredningen i ärendet, att

dessa möjligheter endast hänföra sig till tre tuberkulossjukstugor, s. k. hembygdssanatorier,

med tillhopa 104 vårdplatser (Solliden i Östersund med

40 platser, Strömsund med 34 platser samt Hede med 30 platser).

Angående platsbehovet å tuberkulossjukvårdsanstalter har kommittén anfört,

att från läkarna inom länet införskaffade uppgifter visade ptt platsbehov

av omkring 400 platser. Då för Norrbottens län ansetts önskvärt att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

erhålla ett platsantal av 600, skulle således — anför kommittén — efter

enahanda beräkningsgrund Jämtlands län förete ett liknande behov i förhållande

till folkmängden som Norrbottens län, vars siffra hittills ansetts

fullständigt abnorm. Utginge man åter — med tillämpning av en stundom

använd beräkningsgrund — från att behovet av vårdplatser skulle vara lika

med antalet dödsfall årligen i tuberkulos, skulle man på grundval av de

officiella dödsfallssiffrorna komma till ett sammanlagt platsbehov av omkring

300 platser för vuxna personer. Då dödsfallssiffrorna emellertid, såsom ej

kontrollerade av läkare, icke vore exakta, utgjorde sistnämnda siffra tydligen

endast ett minimum för vad som kunde vara erforderligt.

Då den nuvarande platstillgången utgjordes av 104 platser, skulle med

senast angivna beräkningsgrund ytterligare omkring 200 vårdplatser för

vuxna personer vara erforderliga.

Då det gällde att fatta ståndpunkt till frågan, huru dessa vårdplatser

borde disponeras, syntes kommittén icke mer än en mening kunna råda

därom, att i första hand ett centralsanatorium, utrustat med alla moderna

hjälpmedel, borde komma till stånd. Kommittén hade därför i första hand

enhälligt velat förorda uppförandet av ett centralsanatorium för länet. I fråga

om antalet vårdplatser å ett dylikt sanatorium hade yttranden från sakkunniga

ådagalagt, att ett sanatorium på omkring 160 sängar från anläggniugsoch

driftkostnadssynpunkt vore det lämpligaste. Av dessa platser borde

omkring 25 vara avsedda för barn.

Övriga erforderliga platser för tuberkulosvården borde enligt kommitténs

mening disponeras på två bygdesanatorier, vartdera å omkring 40 vårdplatser.

Kommittén har vidare yttrat sig beträffande anordnandet av profylaktikerhem

(hem för friska barn från tuberkulosinfekterade familjer) samt om dispensärvårdens

vidare utveckling i länet. Härpå torde jag i detta sammanhang

ej behöva ingå utan vill endast sammanfattningsvis nämna, att kommittén

som slutresultat av utredningen framlagt en plan jör tuberkulosens bekämpande

inom länet, vilken innebär följande:

1) uppförande omedelbart av ett centralsanatorium,

2) uppförande inom den närmaste tiden av tvenne hembygdssanatorier,

därav ett i östra och ett i västra Jämtland, samt

3) anordnande av tvenne profylaktikerhem, vartdera å omkring 25 platser,

därav ett för Härjedalen och ett för Jämtland.

Beträffande frågan om plats för ett blivande centralsanatorium har kommittén

efter en ingående prövning av olika föreliggande alternativ stannat

för att förorda dess förläggande till platsen för den nuvarande tuberkulossjukstugan

Solliden i Östersund. Härigenom skulle sanatoriet erhålla möjlighet

till samarbete med ett centralt lasarett med specialavdelningar, vilket

vore i hög grad önskvärt. Det förslag, som genom kommitténs försorg utarbetats

av arkitekten G. M. Birch-Lindgren i Stockholm och som av kommittén

förordats, räknar med anskaffande av ett platsantal av 172. Enligt vad jag

inhämtat ingå häri 10 isoleringsplatser. De egentliga sanatorieplatserna

skulle alltså uppgå till ett antal av 162. Samtliga platser skulle anordnas

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr ''21S.

i en ny sanatoriebyggnad, medan den nuvarande tuberkulossjukstugan, till

vilken förbindelsegång från den nya byggnaden skulle upprättas, enligt förslaget

skulle användas till arbetssalar, förrådslokaler, vissa bostäder in. m.

Kostnaderna för centralsanatoriets anordnande hava — såvitt de på utredningens

stadium kunnat bedömas — approximativt beräknats till 1,268,000

kronor för byggnadsarbeten m. m. samt till 165,000 kronor för inventarier

eller tillhopa 1,433,000 kronor. Kostnaden per vårdplats skulle sålunda —

om det beräknade värdet av den nuvarande tuberkulossjukstugan Solliden,

180,000 kronor, medräknas — uppgå till omkring 9,375 kronor med inventariekostnaderna

inräknade och till cirka 8,420 kronor, om inventariekostnaderna

frånräknas. Vid denna beräkning hava även isoleringsplatserna

medtagits. Statsbidraget enligt de i allmänhet gällande grunderna har av

kommittén beräknats till 324,000 kronor eller 2,000 kronor för var och en

av de 162 egentliga sanatorieplatserna. Alternativt har emellertid räknats

med att det tidigare för uppförande av tuberkulossjukstugan erhållna statsbidraget

å 40,000 kronor skulle komma att avräknas å bidraget för uppförande

av den nya anstalten, vilket sistnämnda bidrag alltså skulle reduceras

till 284,000 kronor. Landstingets totalkostnader efter frånräknande

av statsbidrag skulle sålunda enligt kommitténs beräkning belöpa sig till

(1,433,000—324,000) 1,109,000 kronor, alternativt (1,433,000 — 284,000)1,149,000

kronor (inventariekostnaderna härvid medräknade).

Beträffande kostnaderna för tuberkulosvårdens ordnande i övrigt har kommittén

ej verkställt närmare beräkningar. Kommittén har emellertid utgått

från att nya bygdesanatorier skulle kunna uppföras för en kostnad, inklusive

utrustning, av omkring 5,000 kronor per plats. För två sanatorier om 40

vårdplatser vartdera skulle kostnaden sålunda belöpa sig till 400,000 kronor.

Landstingets driftkostnader för de sålunda planerade nya tuberkulossjukvårdsanstalterna

hava approximativt uppskattats till sammanlagt omkring

116,600 kronor för år, vartill komme av kommittén ej beräknade kostnader

för profylaktikerliem samt för utveckling av dispensärvården.

Efter angivande av nyssnämnda siffror har kommittén framhållit, att utgifterna

i fråga syntes så stora, att redan ett genomförande av dessa såsom

minimibehov för länet ansedda åtgärder syntes i hög grad anstränga länets

ekonomiska förmåga, detta så mycket mera som jämväl andra trängande

sjukvårdsfrågor snart måste få en lösning och komme att föranleda avsevärda

utgifter för landstinget. Under sådana förhållanden hade kommittén

ansett, att planen för tuberkulosvårdens ordnande allenast successivt kunde

bringas till utförande. Med uppförande av ett centralsanatorium kunde

emellertid ej längre anstå, varför beslut därom borde fattas så snart som

möjligt. Emellertid syntes jämväl ett successivt utförande av de föreslagna

åtgärderna, om icke direkt överstiga landstingets bärkraft så dock i allt fall

bliva ytterst betungande för länet. Ett avsevärt understöd utifrån vore

nödvändigt, därest landstinget skulle på ett rationellt sätt kunna organisera

kampen mot tuberkulosen och vinna något resultat. Då Jämtlands län i

fråga om tuberkulosens förekomst och behovet av åtgärder däremot befunne

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ti proposition nr 218.

sig i en ställning, som vore i det närmaste lika bekymmersam som Norrbottens

läns vid beviljandet av statsbidrag för centralsanatorium i sistnämnda

län, har kommittén föreslagit, att landstinget måtte för det pinnerade

centralsanatoriets uppförande söka utverka ett extra statsbidrag, utöver det

vanliga bidraget, av 3,000 kronor per vårdplats samt för sanatoriets d) ift under den

närmaste tiden efter dess tillkomst ett extra bidrag av 1 krona per vårddag.

Vid ärendets behandling av 1926 års landsting beslöt landstinget godkänna

den av kommittén framlagda planen för tuberkulosvårdens ordnande

inom länet ävensom att, under villkor att statsbidrag med de av kommittén

föreslagna beloppen kunde erhållas såväl för byggnad som drift, uppföra

ett centralsanatorium för länet i Östersund med 1<2 vårdplatser isoleringsplatser

däri inberäknade — genom utbyggnad av nuvarande tuberkulossjukstugan

Solliden i enlighet med av arkitekten G. Bircli-Lindgren upprättade

ritningar och kostnadsförslag för en beräknad kostnad av 1,268,000 kronor.

Samtidigt beslöt landstinget att ingå till Kungl. Maj.t med framställning

om ett statsbidrag för möjliggörande av centralsanatoriets uppförande av

3,000 kronor per vårdplats utöver det statsbidrag, som författningsenligt utginge,

ävensom för de tre närmaste åren efter det sanatoriet blivit avsynat

och godkänt ett statsbidrag till driftkostnaderna vid sanatoriet med ett belopp

för dag och patient, som med en krona överstege det i allmänhet till

tuberkulossjukhus utgående statsbidraget.

Med skrivelse den 23 september 1926 har länsstyrelsen i Jämtlands län

överlämnat den gjorda framställningen och därvid förklarat sig på det

livligaste tillstyrka bifall till densamma. Länsstyrelsens utlåtande är i huvudsak

av följande innehåll.

Beträffande behovet av åtgärder mot tuberkulosen inom länet vore det

tillräckligt att hänvisa till den ingående utredning, som landstingets kommitté

med biträde av förste provinsialläkaren i länet åstadkommit, men det

borde tilläggas, att siffrorna, huru stora de än vore, knappast återgåve den

fulla verkligheten. Gång på gång finge man nämligen i bygderna höra talas

om enskilda personer eller familjer, som ginge under genom tuberkulos.

Helt visst vore det insikten därom, som nu föranlett landstinget att besluta

kraftåtgärder mot sjukdomen, och det borde särskilt framhållas, att beslutet,

i motsats mot vad som syntes vara det vanliga, innefattade en genomtänkt

plan för striden mot tuberkulosen. .

Ben abnorma frekvensen av tuberkulos inom Jämtlands lan framginge

även av en vid länsstyrelsens skrivelse fogad tabell med jämförelse mellan

tuberkulosdödligheten inom de särskilda länen. Denna tabell

att dödlighetssiffrorna för Jämtlands län fortfarande vore sorgligt höga,

samt framför allt att tuberkulosdödligheten icke avtagit på långt nar i

samma grad som i riket i övrigt.

Behovet vore således trängande, och åtgärderna vore valda etter upptattningen

hos den högsta tillgängliga medicinska sakkunskapen. Tillika både

landstinget lyckats för centralsanatoriet träffa en anordning, som syntes

vara i möjligaste grad ekonomisk i anläggning och drift. Oaktat alla ansträngningar

i besparingssyfte komme dock utgifterna att stiga till siffror, 1

jämförelse med länets bärkraft vore alltför höga. Därtill komme, att landstinget

stode inför nödvändigheten att, oaktat landstinget nyss avslutat ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

stort och dyrbart lasarettsbygge samt uppfört två epidemisjukstugor, inom

kort ga till ombyggnad och utvidgning av länslasarettet i Östersund samt

företaga ytterligare byggnader för epidemivården, vilka byggnadsarbeten

tillsammans måste draga mycket betydande kostnader.

A andra sidan vore bärkraften hos Jämtlands läns landsting svagare än

som vad i allmänhet antoges, i vilket avseende åberopades en bifogad tablå

over landstingets skattekronor under en femtonårsperiod. Det borde enligt

lansstyrelsen tilläggas, att 1927 års fastighetstaxering sannolikt komme

att ytterligare sänka siffran.

Med hänsyn till länets särställning både i avseende å tuberkulosfrekvens

och bristande ekonomisk bärkraft syntes det vara fullt befogat, att landsrn^Lva:tl,

11 statsmakterna om extra bidrag av liknande art som det

ar 1925 till Norrbottens län beviljade.

Sedan svenska landstingsförbundet beretts tillfälle att yttra sig över framställningen,

har förbundets styrelse i ett den 2 november 1926 dagtecknat

yttrande till en början erinrat om 1925 års beslut angående extra statsbidrag

för uppförande och drift av ett centralsanatorium i Norrbottens län samt

därom att förbundsstyrelsen i ett den 3 februari 1925 avgivet yttrande över

då föreliggande framställningar från Norrbottens läns landsting framhållit,

bland annat, att ett tillmötesgående helt eller delvis av framställningar sådana

som de föreliggande, med hänsyn till det avvikande från fastställda

principer för statsbidrags utgående och de betydande konsekvenser, som ett

dylikt tillmötesgående skulle innebära, icke finge ske utan en ingående prövning.

Ett tillmötesgående av framställningarna från Norrbottens läns landsting

kunde ske allenast under sådan form, att detta län med avseende å

hithörande statsbidrag bereddes en undantagsställning ungefär såsom skett

i fråga om statsbidragen till vägväsendet i vissa norrländska län och bidragen

till sjukvården i ödemarksområdena. Men om en dylik undantagsställning

skulle skapas, så måste givetvis kraftiga motiv vara för handen, så att

icke tilläventyrs eu orättvisa beginges mot övriga landsändar och att icke

samtliga eller ett flertal landsting under åberopande av de ökade bidragen

till Norrbottens läns landsting med fog kunde framställa krav att komma i

åtnjutande av samma bidragstillägg.

I enlighet med denna sin uppfattning hade styrelsen ansett, att tuberkulosens

svårare härjningar i Norrbottens län än annorstädes i vårt land icke

ensamt kunde motivera extra statsbidrag, utan hade styrelsen tillstyrkt desamma

först efter en rätt omfattande statistisk undersökning angående de

olika landstingens finanser, skattetryck och utgifter för olika ändamål in. m.

och först sedan genom denna undersökning tydligt ådagalagts, att ekonomi

och utgiftsförliallanden för Norrbottens läns landsting i jämförelse med dem

för övriga landsting vore synnerligen ogynnsamma.

Efter att styrelsen sålunda tillstyrkt bifall i viss omfattning till Norrbottens

läns landstings framställningar, hade styrelsen i omförmälda yttrande

anfört, att den därvid icke förbisåge, att ett dylikt tillmötesgående av kraven

från Norrbottens läns landsting framdeles kunde berättiga eller nödvändiggöra

eu motsvarande ökning av statshjälpen till tuberkulossjukvården i fråga

om något eller några av de övriga landstingen. Såsom framginge av det

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

sagda yttrande bilagda statistiska materialet och da mera förefintliga siffror

angående tuberkulosförhållandena i olika län, hade styrelsen därvid i första

hand avsett just Jämtlands län samt i viss mån även Västerbottens län.

Beträffande den nu föreliggande framställningen från Jämtlands läns landsting

har förbundsstyrelsen anfört i huvudsak följande:

Styrelsen hade, då det nu gällde extra statsbidrag till tuberkulossjukvården

i Jämtlands län, velat erinra om sina berörda uttalanden i yttrandet av

år 1925, enär styrelsen allt fortfarande i hithörande frågor vore av enahanda

uppfattning som då. Styrelsen hade följaktligen för sitt nu påkallade yttrande

ansett sig böra sammanbringa en del statistiska data och på basis av

desamma företaga relationsberäkningar angående de olika landstingens utgifter

för olika ändamål samt deras finanser i övrigt m. m. Det sålunda

åstadkomna siffermaterialet vore tabellerat i en vid styrelsens skrivelse fogad

bilaga 1. På grund av den officiella finansstatistikens försening och önskvärdheten

att erhålla färska siffror hade i dessa tabeller icke kunnat angivas

de verkliga landstingsutgifterna, utan desamma hade måst anföras såsom de

beräknats i respektive landstings stater. Enär samtliga anförda siffror avsåge

en följd av år, syntes emellertid sagda förhållande icke i nämnvärd

grad förringa materialets beviskraft.

Ett studium av det sålunda åstadkomna siffermaterialet gåve enligt förbundsstyrelsen

bland annat beträffande ekonomiska förhållanden m. m. till

resultat:

att befolkningstätheten, som givetvis vore eu avgörande faktor i fråga om

sjukvårdskostnadernas storlek, i Jämtlands län vore den näst lägsta i riket,

utgörande allenast 2.9 invånare per kvadratkilometer land mot 12.5 för samtliga

landstingsområden samt 72 för det tätast befolkade landstingsområdet

(Malmöhus län) och 1.9 för det glesast befolkade (Norrbottens län);

att nedgången i det beskattningsbara beloppet från år 1921 till år 1925 för

Jämtlands län varit synnerligen kraftig, belöpande sig till 44.0 3 % mot

36.8 9 % för samtliga landstingsområden;

att landstingsskattens debiteringssats, som från år 1919 till år 1926 minskats

i sex landstingsområden och bibehållits oförändrad i två, i Jämtlands län

stegrats kraftigare än i något annat landstingsområde, med undantag för

Norrbottens län, eller från 130 till 240 öre per 100 kronors inkomst;

att, medan år 1919 landstingsskattens debiteringssats i Jämtlands län varit

den näst lägsta i riket, numera endast fyra landstingsområden hade eu högre

utdebitering än Jämtlands län;

att landstingens beräknade såväl totalutgifter som utgifter för hälso- och

sjukvård i absoluta tal från år 1922 till år 1926 i Jämtlands län minskats

långt mindre än i samtliga landstingsområden, tagna som en enhet, i det

att nedgången i Jämtlands län varit respektive 23.2 6 % och 29.7 2 % mot

respektive 31.7 5 % och 38.16 % i medeltal för samtliga landstingsområden;

att, därest omförmälda utgifter beräknades per 100 kronors beskattningsbar

inkomst, siffrorna för Jämtlands län bleve än ogynnsammare, i det att beträffande

totalutgifterna stegringen under omförmälda tidsperiod i Jämtlands

län belöpt sig till 36.9 8 % mot 8.3 3 % i medeltal för samtliga landstingsområden

och beträffande utgifterna för hälso- och sjukvård ökning ägt rum för Jämtlands

län med 25.7 7 %, medan en nedgång om 2.19 % skett för samtliga

hithörande områden, tågna såsom eu enhet;

att landstingets beräknade utgifter för tuberkulossjukvård i Jämtlands län

från år 1922 till år 1926 ökats med icke mindre än 29.8 1 %, under det att

omförmälda utgifter för samtliga landstingsområden minskats med 13.6 8 % ■,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

att sagda utgifter per 100 kronors beskattningsbar inkomst år 1926 i Jämtlands

län läge något över medeltalet för samtliga områden och att dessa

utgifter under femårsperioden 1922—1926 i Jämtlands län ökats med icke

mindre än 130 % mot 37.5 % för landstingsområdena i genomsnitt;

att landstingets utgifter för tuberkulossjukvård i förhållande till såväl

samtliga utgifter som utgifter för sjukvårdsändamål i Jämtlands län vore större

än för landstingsområdena i medeltal;

att å andra sidan bruttoskulderna i procent av bruttotillgångarna för Jämtlands

läns landsting vore betydligt lägre än för flertalet landsting, samt att

i fråga om såväl bruttoskulder som nettotillgångar per 100 kronors beskattningsbar

inkomst Jämtlands län intoge eu jämförelsevis fördelaktig ställning;

samt

att summan under åren 1920—1924 upptagna lån, minskade med under

samma tid återbetalta lån, i procent av nettotillgångarna vid 1924 års slut

och per 100 kronors beskattningsbar inkomst för Jämtlands läns landstingvarit

ungefär densamma som för landstingen i genomsnitt.

Den sålunda konstaterade relativt gynnsamma ställningen för Jämtlands

läns landsting i fråga om lånerörelse och skuldsättning berodde emellertid

till stor del på uppskov med erforderliga sjukhusbyggnader, och ställningen

torde avsevärt försämras, när under de närmaste åren centralsanatoriet uppförts

och de i länsstyrelsens utlåtande över förevarande framställning bebådade

om-, respektive nybyggnaderna av Östersunds lasarett och vissa

epidemisjukhus företagits. Styrelsen finge jämväl vitsorda vad i sagda utlåtande

i övrigt anförts angående den efter allt att döma framdeles ytterligare

sjunkande ekonomiska bärkraften för Jämtlands län samt de ogynnsamma

tuberkulosförhållandena därstädes.

Med avseende på tuberkulosförhållandena i olika län har förbundsstyrelsen

vidare hänvisat till en såsom bilaga 2 vid yttrandet fogad tabell angående

platsantalet vid tuberkulosanstalter år 1925. Av sagda tabell och de till

förvaltningsutskottets framställning fogade handlingarna framginge bland

annat:

att tuberkulosdödligheten i Jämtlands län åren 1919—1922 belöpt sig till

2.19 %0 av folkmängden mot 1.5 8 °/00 för riket i dess helhet;

att en högre tuberkulosdödlighet än den i Jämtlands län förekomme allenast

i Norrbottens län;

att tuberkulosdödligheten för Jämtlands län från fyraårsperioden 1911—1914

till fyraårsperioden 1919—1922 nedgått från 2.31 °/00 till 2.19 %0, d. v. s.

med allenast 0.12 °/00, under det att tuberkulosdödligheten i hela riket gått

ned från 1.8 9 °/00 under den förra perioden till 1.5 8 °/oo under den senare,

d. v. s. med 0.31 %0;

att antalet av landsting och städer utanför landsting disponerade vårdplatser

för tuberkulospatienter per 1,000 av folkmängden i medeltal för åren

1921—1925 i Jämtlands län vore 0.4 8 mot 0.7 9 för hela riket, och att endast

tre län hade att uppvisa lägre siffror i förevarande avseende än Jämtlands län;

att ställningen för Jämtlands län bleve än ogynnsammare, om antalet

dylika vårdplatser sattes i relation till antalet inträffade dödsfall i tuberkulos,

i det att antalet vårdplatser per 100 döda i tuberkulos i medeltal för åren

1921—1925 utgjorde i Jämtlands län 22.9 7 mot 54.n för hela riket och att

endast ett län (Norrbottens) därutinnan visade eu ofördelaktigare siffra än

Jämtlands län.

Under hänvisning till det här återgivna materialet har förbundsstyrelsen

anfört, att vad sålunda ådagalagts angående Jämtlands läns landstings svaga

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

ekonomiska ställning samt de uppoffringar, landstinget underkastat sig för

sin sjukvård och speciellt tuberkulossjukvården, ävensom angående de synnerligen

ogynnsamma tuberkulosförhållandena i länet, enligt styrelsens

mening utgjorde ett kraftigt motiv för att statsmakterna trädde hjälpande

emellan för främjande av tuberkulossjukvården i länet. Styrelsen har med

anledning härav tillstyrkt, att extra statsbidrag måtte beviljas för ändamålet.

I samband härmed har styrelsen yttrat, att ett studium av det statistiska

materialet måhända även torde ådagalägga, att en motsvarande hjälp kunde

anses påkallad jämväl för det tredje av länen i övre Norrland. Då emellertid

någon framställning i sådant syfte ej då avlåtits, hade styrelsen icke

ansett sig böra upptaga sagda spörsmål till prövning.

Vad angår formen för och storleken av de extra statsbidragen till tuberkulossjukvården

i Jämtlands län har förbundsstyrelsen förklarat sig anse,

att sagda bidrag borde utgå efter enahanda normer som de år 1925 till

tuberkulossjukvården i Norrbottens län beviljade extra statsbidragen. I

enlighet därmed borde vid bifall i övrigt till landstingets framställning det

sammanlagda driftkostnadsbidraget begränsas till högst hälften av driftkostnaden.

I ärendet har vidare infordrat utlåtande den 29 november 1926 avgivits

av medicinalstyrelsen. På detta utlåtande, som jämväl avser frågan om extra

statsbidrag för anordnande av vissa tuberkulossjukvårdsplatser i Västerbottens

län, kommer jag att ingå i det följande.

Då jag nu övergår till att omnämna innebörden av den från Västerbottens

läns landsting gjorda framställningen, ber jag att redan här få förutskicka,

att jag ansett mig icke för närvarande kunna taga definitiv ställning till

frågan om beviljande av extra statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter

inom sistnämnda län. Anledningen härtill är, såsom

jag i det följande kommer att närmare utveckla, huvudsakligen den, att

spörsmålet om fortsatta åtgärder för ordnandet av tuberkulosvården i Västerbotten

ännu ej är slutligt utrett och att landstinget på grund härav ännu

ej kunnat taga bestämd ståndpunkt i frågan.

Under sådana förhållanden finner jag mig naturligen ej behöva lämna

någon mera ingående redogörelse för den gjorda framställningen och den

med anledning av densamma verkställda utredningen. Det torde dock vara

lämpligt att lämna en huvudsaklig översikt av frågans läge. Det är nämligen

att märka, att Jämtlands och Västerbottens län med avseende å tuberkulosens

utbredning och förutsättningarna för dess bekämpande m. m. intaga

en så likartad ställning, att ett beslut i ärendet beträffande det ena

länet torde kunna bliva i viss mån prejudicerande beträffande statsmakternas

ställning till motsvarande fråga för det andra länets vidkommande. Frågan

om extra statsbidrag till Jämtlands län lärer alltså ej lämpligen böra

bedömas utan att viss hänsyn samtidigt tages till de konsekvenser, ett beslut

i nämnda fråga kan komma att medföra beträffande ett liknande bidrag

till Västerbottens län.

Ifrågasatt

statsbidrag för

vissa tubcrkulossjukvårdsplatser

i

Västerbottens

län.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I sin förberörda framställning i ämnet, som är dagtecknad den 6 november

1926, bär Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott till en början

redogjort för de åtgärder, som hittills vidtagits för tuberkulosens bekämpande

inom länet. Av denna redogörelse framgår, bland annat, att landstinget

för närvarande har till sitt förfogande 258 sjukvårdsplatser, av vilka

208 å det nyinrättade centralsanatoriet i Hällnäs och 50 å en vid lasarettet

i Skellefteå befintlig tuberkulosavdelning.

Av redogörelsen framgår vidare, att sanatoriet i Hällnäs under år 1926

tagits i anspråk och nu är fullbelagt, samt att landstingets kostnader för

sanatorieanläggningen uppgått till sammanlagt 2,670,520 kronor 50 öre. I

statsbidrag har erhållits ett belopp av 324,000 kronor och torde ytterligare

komma att utgå 92,000 kronor. Utöver de belopji, som uttaxerats för anstaltens

uppförande, har landstinget upptagit lan å 850,000 kronor för reglerande

av stående skuld för sanatoriet.

I ansökningen har framhållits, att landstinget, frånsett kostnaden för

tuberkulosvården, redan betungats och ytterligare komme att betungas med

utgifter för förbättrande av hälso- och sjukvården inom länet. En i skrivelsen

lämnad redogörelse för de krav, som härutinnan ställts och komme

att ställas på landstinget, torde enligt utskottet visa, att dessa krav vore så

betydande, att landstinget icke kunde ålägga sig några ytterligare utgifter

utöver redan beslutade utan att detta ledde till höjning av landstingsskatten,

som för år 1927 utgjorde 3 kronor per bevillningskrona förutom uttaxering för

järnvägsanläggningar med varierande belopp. Landstinget kunde sålunda med

hänsyn till sina inkomster icke pålägga sig ytterligare utgifter för tuberkulosvården

utan kraftigt bidrag av statsmakterna. Med hänsyn till tuberkulosens

utbredning inom länet hade landstinget likväl icke ansett sig kunna stanna

vid redan beslutade åtgärder. Den kommitté, som erhållit i uppdrag att

utreda dessa förhållanden, hade tyvärr icke varit i stånd att till 1926 års

landsting inkomma med förslag. Förvaltningsutskottet hade emellertid under

hand inhämtat, att kommittén torde komma att föreslå, att för fyllande av

ytterligare platsbehov — vilket beräknats till omkring 130 vårdplatser för

vuxna och omkring 50 ä 60 vårdplatser för barn — tuberkulossjukstugor

skulle anordnas inom länet. För att denna eller annan anordning av nya

tuberkulossjukvårdsplatser skulle kunna realiseras, tarvades emellertid såsom

förut framliallits ytterligare hjälp från statsmakternas sida.

Under hänvisning till vad sålunda anförts och till den utredning i övrigt,

som i olika avseenden lämnats i skrivelsen, har förvaltningsutskottet hemställt,

att Kungl. Maj:t ville hos riksdagen föreslå dels anvisande av ett till

5,000 kronor per vårdplats förhöjt statsbidrag till de ytterligare tuberkulossjukvårdsplatser,

som komme att nyinrättas inom länet, dels att statsbidrag per

underhållsdag måtte under de tre första åren av dessa anstalters verksamhet

få utgå med ett belopp, som med 1 krona överstege eljest utgående bidrag.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har med skrivelse den 9 november 1926

Kungl. Maj.t överlämnat förvaltningsutskottets framställning och därvid

tillstyrkt bifall till densamma.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. May.ts proposition nr 218.

Viss ytterligare utredning angående såväl de ekonomiska förhållandena

som tuberkulosförhållandena inom Västerbottens län innefattas i de statistiska

tabeller, som åtföljt förberörda av svenska landstingsförbundets styrelse

avgivna yttrande över Jämtlands läns landstings nyss återgivna framställning

om extra statsbidrag. En å förbundets byrå verkställd sammanställning av

detta material visar bland annat beträffande de ekonomiska förhållandena:

att befolkningstätheten endast i Norrbottens och Jämtlands län är lägre

än den i Västerbottens län, där den utgör allenast 3.5 invånare per kvadratkilometer

land;

att nedgången i det beskattningsbara beloppet från år 1921 till år 1925 i

Västerbottens län varit kraftigare än i något annat landstingsområde, med

undantag för Värmlands län, och belöpt sig till 46 % mot 36.8 9 % för

samtliga landstingsområden;

att landstingsskattens debiteringssats i Västerbottens län i medeltal för

perioden 1919—1926 varit den högsta i riket samt numera för år 1926 är

den näst högsta, utgörande 3 kronor per 100 kronors beskattningsbar inkomst ;

att per 100 kronors beskattningsbar inkomst år 1926 endast ett landsting

hade högre totalutgifter och allenast två landsting högre utgifter för hälsooeh

sjukvård än Västerbottens läns;

att å andra sidan bruttoskulden?ä i procent av bruttotiUgångarna för Västerbottens

läns landsting äro betydligt lägre än för de flesta landsting, samt

att i fråga om såväl bruttoskulder som nettotillgångar per 100 kronors beskattningsbar

inkomst Västerbottens län intager eu synnerligen gynnsam

ställning; samt

att summan under åren 1920 — 1924 upptagna lån, minskade med under

samma tid återbetalta lån, i procent av nettotillgångarna vid 1924 års slut

och per 100 kronors beskattningsbar inkomst för Västerbottens län varit

betydligt lägre än för landstingen i genomsnitt.

Beträffande tuberkulosförhållandena framgår det av förberörda sammanställning

bland annat:

att tuberkulosdödligheten i Västerbottens län åren 1921—1925 belöpt sig

till 2.0 7 °/00 av folkmängden mot 1.46 "/po för riket i dess helhet och att

högre tuberkulosdödlighet än den i Västerbottens län påträffas allenast i

Norrbottens och Jämtlands län;

att tuberkulosdödligheten i Västerbottens län från femårsperioden 1911—1915

till femårsperioden 1921—1925 nedgått från 2.36 °''0O till 2.0 7 °''00, d. v. ^ s.

med allenast 0.2 8 °/oo- under det att tuberkulosdödligheten i hela riket gått

ned från 1.9 4 °/00 under den förra perioden till 1.4 6 °/00 under den senare,

d. v. s. med 0.48

att antalet av landsting och städer utanför landsting disponerade vårdplatser

för tuberkulospatienter per 1,000 av folkmängden i medeltal för åren

1921—1925 i Västerbottens län var 0.5 3 mot 0.7 9 för hela riket;

att ställningen för Västerbottens län blir än ogynnsammare, om antalet

dylika vårdplatser sättes i relation till antalet inträffade dödsfall i tuberkulos,

i det att antalet vårdplatser per 100 döda i tuberkulos i medeltal för åren

1921—1925 utgjort i Västerbottens län 25.77 mot 54.11 för hela riket, och

att endast tre län härutinnan visa en ofördelaktigare siffra iin Västerbottens

län.

På grund av särskilda remisser har medicinalstyrelsen den 29 november

1926 avgivit utlåtande över båda de här ifrågavarande framställningarna.

Styrelsen har därvid till en början erinrat om att styrelsen i utlåtande

den 6 november 1924 i frågan beträffande statsbidrag för uppförande och

Medicinal
styrelseri.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

drift av ett centralsanatorium i Norrbottens län framhållit, att den i Norrbottens

län rådande abnormt stora tuberkulosdödligheten, som vore nära

dubbelt så stor som rikets i dess helhet, syntes, sammanställd med länets

mindre goda finansiella läge, motivera ett frångående av de för beviljande

av statsbidrag till tuberkulossjukvårdsväsendet eljest gällande grunderna.

Då styrelsen sedermera, den 18 november 1925, avgivit utlåtande över

Västerbottens läns landstings förberörda framställning angående extra statsbidrag

till Hällnäs sanatorium, hade styrelsen ansett sig icke kunna tillstyrka

bifall till nämnda framställning. Styrelsen hade därvid framhållit, att tuberkulosdödligheten

inom Västerbottens län visserligen vore mycket hög men

dock icke så oroväckande stor som inom Norrbottens liin, varför den motivering,

styrelsen huvudsakligen anfört för bifall till framställningen från

detta senare län, icke vore lika gällande eller bindande för bifall till den

från Västerbottens län då föreliggande ansökningen. Ungefär detsamma

skulle hava kunnat anföras i fråga om tiiberkulosdödligheten inom Jämtlands

län, därest styrelsen då haft att avgiva utlåtande över en från detta län inkommen

framställning i ämnet.

Emellertid hade medicinalstyrelsen på senare tiden blivit i tillfälle att

genom bearbetning av material, som icke förelegat tillgängligt år 1925, i

fråga om tuberkulossjukdomarnas förekomst verkställa eu del undersökningar,

ägnade att även från andra sidor giva belysning åt hithörande spörsmål.

Dessa undersökningar, som i första rummet avsåge att få konstaterat,

huruvida någon tillbakagång av tuberkulosdödligheten i Sverige på senare tider

kunde skönjas, omfattade femårsperioder från och med år 1911 (det första

år, för vilket ett användbart statistiskt material beträffande dödsorsaker

funnes att för landsorten tillgå), således åren 1911—1915, 1916—1920 och

1921-1925.

Av dessa undersökningar framginge bland annat följande.

Jämförde man tuberkulosdödligheten under den första av dessa perioder,

1911—1915, med motsvarande dödlighet under den sista, 1921—1925, funne

man, att tuberkulosdödligheten i riket i dess helhet allmänt gått tillbaka, i

somliga län i högst avsevärd grad. Minskningen syntes för hela riket i

medeltal uppgå till omkring 25 %, vilket måste anses som ett mycket vackert

och glädjande resultat. Tillbakagången vore emellertid mycket ojämn för

de olika delarna av riket, såsom framginge av efterföljande tabellariska

översikt:

Stockholms stad ........

..... 40 %

Södermanlands

län ...

... 39 %

Kristianstads

» .....

..... 32 %

Västmanlands

»

. .. 32 %

Malmöhus

» .....

.... 30 %

Stockholms

» .....

.... 30 %

Göteborgs och Bohus

» .....

.... 28 %

Kopparbergs

» ... .

.... 28 %

Östergötlands

» ____

.... 27 %

Kronobergs

» .....

.... 26%

Uppsala

» .....

.. . 26 %

Gävleborgs

» .....

.... 25%

Hallands

» .....

... 24%

Älvsborgs

län ......

.. 24%

Skaraborgs

» .....

.. 23%

Kalmar

» ......

.. 22 %

Värmlands

» ......

.. 21 %

Blekinge

» ......

. 20%

Örebro

» ......

.. 20%

Jönköpings

» ......

. 17%

Jämtlands

» ......

.. 13%

Gotlands

» ......

.. 12%

Västerbottens

» ......

.. 12 %

Norrbottens

»

.. 11 %

Västernorrlands

» .......

.. 10%

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 218. 31

Under hänvisning till denna sammanställning har medicinalstyrelsen

vidare anfört följande:

Av tabellen framginge, att (jämte Gotlands län) de norrländska länen

visade den minsta tillbakagången i tuberkulosdödlighet. Detta syntes till

mycket avsevärd del bero därpå, att hela tuberkulosfrågan tenderade till att i

främsta rummet Hiva en kostnadsfråga och att således de lan, som agde den

minsta ekonomiska bärkraften, därigenom riskerade att bliva etter med avseende

på effektiva åtgärder mot tuberkulosen. De tre nordligaste länen

hade icke mäktat att i tillräcklig utsträckning vidtaga de åtgärder mot tuberkulosen,

vilka enligt styrelsens åsikt vore de enda, som kunde leda till

önskat resultat: i terapeutiskt avseende inrättandet av allt flera platser för

de tuberkulossjukas vård, i profylaktiskt avseende de friskas skyddande mot

tuberkulossmitta. Dessa båda syftemål skulle enligt styrelsens förmenande

bäst förverkligas därigenom, att åtminstone åt den större delen av vederbörande

läns tuberkulossjuka bereddes tillfälle att erhålla vård å ett modet nt,

med alla erforderliga hjälpmedel samt specialutbildade läkare försett sanatorium,

vilket då komme ätt så att säga utgöra en central, från vilken det tor tuberkulosens

bekämpande nödvändiga arbetet, såväl det förebyggande som det

sjukvårdande, kunde erhålla en kompetent och enhetlig ledning.

Då tuberkulosens tillbakaträngande ju måste anses utgöra ett verkligt

statsintresse och då denna sjukdoms kraftiga tilioakagang i störa delar av

Sverige säkerligen skulle i fortsättningen äventyras genom förefin digheten

av denna svåra smitthärd i de tre nordligaste lumen av riket, skulle det enligt

styrelsens åsikt kunna försvaras, att dessa län, helst de tillika finge anses

tillhöra de mest skattetyngda i riket, bleve delaktiga av förhöjda bidrag

— såväl byggnads- som (under viss övergångstid) driftkostnadsbidrag

från statens sida till tuberkulosens bekämpande, för så vitt de för detta

ändamål uppförde anstalter av det slag, styrelsen nyss antytt såsom det

viktigaste.

På grund av det anförda har medicinalstyrelsen — uttryckligen framhållande,

att här förelåge alldeles särskilda omständigheter, som icke vore till

finnandes i andra än de tre nordligaste länen tillstyrkt, att. under förutsättning

att det statsfinansiella läget ansåges kunna medgiva det, förevarande

båda framställningar måtte, i den utsträckning Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligt, vinna tillmötesgående. Därvid har dock styrelsen ansett det

böra iakttagas, att bidragen icke borde utgå med högre belopp än, vad bjggnadsbidrag

beträffade, halva den enligt granskade räkenskaper befunna i eikliga

byggnadskostnaden (kostnader för tomt och utrustning ej iniäknade)

samt, vad anginge driftkostnadsbidrag, halva verkliga driftkostnaden.

Yad först angår den av Jämtlands läns landsting gjorda framställningen,

synes mig den i ämnet förebragta utredningen giva vid handen, att tuberkulosdödliglieten

inom länet, även om den icke tagit sådana proportioner

som i Norrbottens län, likväl är oroväckande stor. Utredningen Usar också,

att dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom i de övriga Norrlandslänen

hittills i jämförelse med riket i dess helhet varit ganska ringa. Oaktat landstinget

för tuberkulossjukvården underkastat sig såväl absolut som relativt taget

betydande utgifter — i detta avseende må betonas, att landstingets utgifter

för denna vård under de senaste fem åren ökats med omkring 30 %, under det

att för samtliga landstingsområden, tagna såsom en enhet, under samma

Departements
chefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition nr 218.

period en minskning med cirka 14 % ägt rum — är tillgången på vårdplatser

för tuberkulossjuka likväl ännu allt för ringa för att möjliggöra en resultatrik

kamp mot tuberkulosen. Utredningen visar nämligen, att platsantalet

per 100 döda om året i tuberkulos i medeltal under den sista femårsperioden

icke ens uppgått till hälften av motsvarande medeltalssiffra för hela riket

och att endast Norrbottens län i detta hänseende intager en sämre ställning

än Jämtlands län.

Nu anförda förhallanden torde visa, att kraftiga åtgärder mot tuberkulosens

härjningar inom Jämtlands län äro nödvändiga. Emellertid synes mig den

förut lämnade redogörelsen å andra sidan giva vid handen, att landstinget

med hänsyn till sin ekonomiska ställning och till de betydande utgifter,

som redan åvila och inom den närmaste tiden ytterligare torde komma att

påläggas detsamma för viktiga sjukvårdsändamål, knappast torde — åtminstone

inom rimlig tid — mäkta att utan särskild hjälp vidtaga tillräckligt

effektiva åtgärder mot tuberkulosen.

Den genom landstingets försorg verkställda utredningen angående tuberkulosförhållandena

inom länet och rörande de åtgärder, som med anledning

därav böra vidtagas, ävensom landstingets därpå grundade beslut i ärendet

ådagalägga, att landstinget nu är berett att — under förutsättning av särskilt

stöd från statens sida — efter en enhetlig plan upptaga eu allvarlig

kamp mot tuberkulosen. Det av landstinget godkända förslaget beträffande

utbyggande av den nuvarande tuberkulossjukstugan Solliden till centralsanatorium

synes mig på ett praktiskt sätt tillgodose det avsedda ändamålet

och torde jämväl ur kostnadssynpunkt få anses vara tillfredsställande. I detta

sammanhang vill jag erinra, att medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen

enligt Kungl. Maj:ts uppdrag för närvarande äro sysselsatta med en utredning

av fragan om astadkommande av enklare och billigare byggnader för

allmänna sjukvårdsanstalter, för vilken utredning särskilda sakkunniga ställts

till ämbetsverkens förfogande. Huruvida denna utredning skall kunna slutföias

inom sådan tid, att resultaten av densamma må kunna tillgodogöras

vid ifrågavarande byggnadsföretag, är för närvarande ej möjligt att bedöma.

Jag vill emellertid framhålla, att, enligt vad jag inhämtat, vid uppgörandet

av förslaget till centralsanatorium i Jämtlands län iakttagits de reducerade

fordringar beträffande luftkub m. ra., som av medicinalstyrelsen numera

tillämpas.

Under angivna förhållanden vill jag för min del tillstyrka, att statsmakterna

lämna Jämtlands läns landsting det begärda stödet i form av förhöjt

statsbidrag såväl till uppförande av centralsanatoriet som för dess drift

under de tre första åren av verksamheten.

Yad angår omfattningen av den särskilda hjälp, som jag alltså i detta

fall vill förorda, framgår av den föregående redogörelsen, att det år 1925 beviljade

byggnadsbidraget till Norrbottens län motsvarande högst 5,000

kronor per plats, medan driftkostnadsbidraget bestämdes till 1 krona per

vårddag utöver det författningsenligt utgående bidraget. Ett fullt så stort

understöd synes mig knappast böra medgivas i nu förevarande fall. Den

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

omständigheten, att Jämtlands län såväl beträffande tuberkulosens utbredning

och därmed närmast sammanhängande förhållanden som ock i ekonomiskt

avseende intager en något gynnsammare ställning än Norrbottens län,

motiverar enligt min mening, att bidragen i detta fall bestämmas till lägre

belopp än de för Norrbottens län beviljade. Jag vill i överensstämmelse

härmed förorda, att byggnadsbidraget fastställes till 4,000 kronor per vårdplats,

isoleringsplatser ej inräknade. Detta skulle innebära ett extra bidrag,

utöver det författningsenliga, av 2,000 kronor per plats. I fråga om driftkostnadsbidraget

tillstyrker jag ett belopp per dag och patient av 75 öre utöver

det författningsenliga bidraget, 1 krona 75 öre. Härigenom skulle det

totala driftkostnadsbidraget komma att uppgå till 2 kronor 50 öre per vårddag.

Givetvis bör, i enlighet med vad medicinalstyrelsen hemställt, såväl

byggnadsbidraget som driftkostnadsbidraget i överensstämmelse med allmänt

tillämpade grunder begränsas till högst hälften av landstingets verkliga

kostnader. Även i övrigt lära de i författning fastslagna allmänna grunderna

för åtnjutande av statsbidrag för ifrågavarande ändamål böra i tillämpliga

delar gälla. Sålunda bör det enligt min mening här icke ifrågakomma att, på

sätt på min hemställan för ett motsvarande fall föreslagits i nyssnämnda

proposition nr 217, byggnadsbidraget får åtnjutas före byggnadens avsynande.

I övrigt lärer Kungl. Maj:t böra äga meddela erforderliga föreskrifter för

bidragens åtnjutande.

Jämväl med den nyss föreslagna reduktionen av de begärda bidragen

komma dessa att medföra betydande utgifter för statsverket. Byggnadskostnaderna

för centralsanatoriet — frånsett kostnaderna för inventarier, vilka i

enlighet med hittills tillämpade grunder ej böra medräknas vid statsbidragets

beräknande — hava uppskattats till 1,268,000 kronor. Lägges härtill värdet

av den nuvarande tuberkulossjukstugan vid Solliden, i handlingarna upptaget

till 180,000 kronor, erhålles ett kostnadsbelopp av 1,448,000 kronor. För vårdplats

skulle kostnaden alltså — vid frånräknande av isoleringsplatserna, för

vilka statsbidrag ej bör utgå — kunna beräknas till i helt krontal 8,938 kronor.

Då hälften av denna platskostnad, 4,469 kronor, överstiger det föreslagna

statsbidragsbeloppet, torde man för närvarande böra utgå från nämnda statsbidragsbelopp,

4,000 kronor per plats. För 162 vårdplatser skulle statsbidraget

sålunda utgöra 648,000 kronor, vilket belopp med 324,000 kronor överstiger

det författningsenliga byggnadsbidraget för samma platsantal.

Från det sålunda beräknade statsbidragsbeloppet bör emellertid göras

visst avdrag. Såsom förut erinrats, har statsbidrag tidigare lämnats med

40,000 kronor för uppförande av den nu vid Solliden befintliga tuberkulossjukstugan

om 40 vårdplatser, vilka enligt det föreliggande förslaget skulle

bortgå i samband med centralsanatoriets uppförande. I enlighet med de

allmänna regler, som gälla beträffande statsbidrag till uppförande av olika

slag av sjukvårdsanstalter m. m., bör vid sådant förhållande återbäring av

statsbidraget äga rum, i den mån ej befrielse från återbäringsskyldighet

meddelas. Yid handläggningen förut denna dag av omförmälda ärende angående

grunder för åtnjutande av statsbidraget till uppförande av central -

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 185 höft. (Nr 217—218.) 19327 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj: ta proposition nr 218.

sanatorium i Norrbottens län har jag emellertid för ett motsvarande fall

föreslagit, att vid återbäringen av statsbidrag avdrag måtte medgivas med

hänsyn till den del av värdeminskningen under tiden efter vederbörande

anstalts tagande i bruk, som faller på den andel i anstaltens ursprungliga

värde, vilken motsvarar statsbidraget. Sagda förslag grundar sig på ett

principuttalande av medicinalstyrelsen samt ett av byggnadsstyrelsen framställt

yrkande, vilket lämnats utan erinran av statskontoret. Beträffande skälen

för förslaget torde jag få hänvisa till förberörda proposition denna dag nr 217.

Den sålunda av mig i nyssnämnda fall förordade principen i fråga om

avdrag vid återbäringen av statsbidrag bör tydligen med lika skäl tillämpas

i fråga om Jämtlandssanatoriet. Enligt vad jag från byggnadsstyrelsen inhämtat,

skulle den i norrbottensfallet förordade beräkningsgrunden här med

hänsyn till Sollidssjukstugans byggnadssätt och ålder leda till att avdrag, om

återbäring skulle ske nu, finge göras med 2 % av 40,000 kronor för vart

och ett av 17 ar eller alltså med 13,600 kronor. På sätt jag förordat i fråga

om Norrbottenssanatoriet, lärer avskrivningstiden emellertid böra räknas till

tiden för den äldre anstaltens försättande ur bruk, och regeln skulle alltså

här bliva, att från bidraget till det nya sanatoriet avdrag skall göras med

40,000 kronor, minskade med ett belopp, motsvarande 800 kronor för vart

år från det den nuvarande Sollidssjukstugan efter avsyning togs i bruk, till

dess densamma helt eller till huvudsaklig del nedlägges.

Enligt sålunda angivna grunder skulle alltså statens bidrag till centralsanatoriets

uppförande nu kunna beräknas till 648,000—(40,000—17,600) =

625,600 kronor. Yad driftkostnadsbidraget angår, skulle under förutsättning

av full beläggning det föreslagna totala bidraget av 2 kronor 50 öre per

vårddag utgöra 147,825 kronor för år. Då det författningsenliga bidraget

under samma förutsättning uppgår till 103,477 kronor 50 öre årligen, skulle

statens merkostnad för driften i enlighet med mitt förslag alltså utgöra högst

44,347 kronor 50 öre för år under en tid av tre år.

På sätt år 1925 bestämdes beträffande de beviljade extra statsbidragen till

central sanatorium i Norrbottens län, torde de här föreslagna bidragen till

Jämtlands län böra beviljas att utgå, byggnadsbidraget från det under femte

huvudtiteln upptagna extra reservationsanslaget till bidrag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter samt driftkostnadsbidraget

från det under samma huvudtitel uppförda ordinarie förslagsanslaget till

bidrag till driftkostnaderna för tuberkulossjukvårdsanstalter. Då bidragen,

enligt vad nyss anfördes, komma att utgå först efter sanatoriets avsynande

och godkännande, komma de icke att påverka storleken av berörda båda

anslag för de närmaste budgetåren.

Y ad härefter angår frågan om förhöj da statsbidrag för uppförande och drift av

anstalter till beredande av ytterligare tuberkulossjukvårdsplatser inom Västerbottens

län, lära de uppgifter, som i det föregående meddelats beträffande

förhållandena i sistnämnda län, giva vid handen, att länet i de avseenden,

vilka äro av beskaffenhet att böra närmast inverka på förevarande fråga, i stort

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

sett befinner sig i samma läge som Jämtlands län. Jämväl i Yästerbottens

län äro — även om länet genom uppförandet av centralsanatoriet i Hällnäs

numera erhållit ett avsevärt tillskott till vårdmöjligheterna — betydande

ytterligare åtgärder för tuberkulosens bekämpande erforderliga, och även

beträffande detta län torde vidare gälla, att landstinget knappast synes

kunna utan särskilt stöd från statens sida bära den ekonomiska börda, som

genom sådana åtgärder skulle påläggas detsamma. Detta gäller så mycket

mera som landstinget genom färdigställandet av sanatoriet i Hällnäs fått

ikläda sig betungande utgifter och även ådragit sig en ej ringa skuldbörda.

Skäl synas sålunda förefinnas att i vidsträcktare omfattning än författningsbestämmelserna

möjliggöra bispringa även Yästerbottens läns landsting i

dess arbete för tuberkulosens bekämpande. Emellertid är, såsom förut framhållits,

den utredning, som av landstinget igångsatts i ämnet, ännu ej avslutad,

och något förslag angående sättet för frågans lösning finnes ej utarbetat.

Det synes mig vara lämpligt att, innan frågan om extra statsbidrag

till Västerbottens län upptages till prövning, avvakta utredningens slutförande

och landstingets beslut i anledning av nämnda utredning.

Med hänsyn till den ståndpunkt, som statsmakterna år 1925 intogo till

den från Norrbottens län framställda begäran om förhöjda statsbidrag till

uppförande och drift icke blott av ett central sanatorium utan även av bygdesanatorier

och distriktssjukstugor, kan det emellertid måhända föreligga någon

tvekan, huruvida särskilt statsbidrag bör beviljas till Yästerbottens län, därest

— på sätt i nu förevarande ansökning antydes — ett blivande landstingsbeslut

i ärendet kommer att gå ut på det återstående platsbehovets fyllande

genom uppförande av mindre anstalter med endast de mera begränsade vårdmöjligheter,

som kunna åstadkommas å tuberkulossjukstugor. A andra sidan

skulle emellertid ett skäl för extra statsbidrag även till dylika anstalter i

detta fall möjligen kunna anses ligga i den omständigheten, att Västerbottens

läns landsting nyligen utan annat bidrag än det författningsenligt utgående

uppfört ett stort och modernt utrustat centralsanatorium. Emellertid bör

tydligen även prövningen av frågan, under vilka förutsättningar och på vilket

sätt ett eventuellt extra statsbidrag till Västerbottens län bör utgå, lämpligen

anstå intill dess landstinget efter utredningens avslutande fattat ståndpunkt

i ämnet.

Under åberopande av det anförda får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande

bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter samt beträffande statsbidrag

till driftkostnaderna för sådana anstalter — bevilja ej

mindre statsbidrag till uppförande å angiven plats i Östersund

av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt

(centralsanatorium) med ett belopp av 4,000 kronor för en var

av högst 162 vårdplatser, isoleringsplatser ej inräknade, dock

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

med de inskränkningar, att statsbidraget ej må överskrida

hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper funna

verkliga bjggnadskostnaden, däri ej inberäknad utgift för anskaffande

av byggnadstomt, samt att från det på sätt nu angivits

bestämda beloppet skall enligt av mig i det föregående föreslagna

grunder göras avdrag för viss del av det bidrag av statsmedel, som

tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga å

samma plats, än även, för en tid av tre år efter det ifrågavarande

anstalt blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad

och godkänd, statsbidrag till driftkostnaderna vid anstalten

med ett belopp för dag och patient, som med sjuttiofem öre

överstiger det till tuberkulossjukhus i allmänhet utgående statsbidraget,

dock med den inskränkning, att statsbidraget icke

må överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade

räkenskaper funna verkliga driftkostnader;

dels förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i

övrigt i tillämpliga delar skola gälla av mig här omförmälda

bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag

till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom de särskilda

föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas;

dels ock medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från

av riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande eller

inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive till bidrag

till driftkostnaderna för dylika anstalter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

C. Ullman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:252 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till uppförande och drift av en för Jämtlands län avsedd tiiberkulossjukvå s. 6 i texten
  2. SU 1927:116 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till uppförande och drift av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossju/cvärdsanstalt s. 14 i texten