Sök i Ratio Lex

Angående reglering av reservpersonalens avlöningsoch pensionsförmåner in. in

1927-03-18 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:227, Angående reglering av reservpersonalens avlöningsoch pensionsförmåner in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1

Nr 227.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering

av reservpersonalens avlönings- och pensionsförmåner

in. in.; given Stockholms slott den 18 mars

1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Bosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 18 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Bibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hei.lström, Bosén,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Bosén, anför härefter.

Under punkterna 11 och 80 av fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition

har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition

angående reglering av reservpersonalens pensions- och avlöningsförmåner m. m„

som kunde komma att avlåtas till riksdagen, beräkna ordinarie förslagsanslaget

till arméns personal över stat till 380,000 kronor och ordinarie förslagsanslaget

till marinens reservpersonal till 120,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 194 käft. {Nr 227.)

608 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj: ta proposition nr 227.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:t hithörande frågor.

Härvid torde jag till en början få erinra om, att i samband med den nya försvarsorganisationens

antagande jämväl beslutats vissa ändringar med avseende

å reservpersonalens tjänstgöringsskyldighet och pensionsförmåner. I anledning

härav hava förslag uppgjorts dels av särskilt tillkallade sakkunniga till ny förordning

angående arméns reserver av befäl och civilmilitär personal, dels av

dylika sakkunniga till förordning angående underofficerare och flaggkorpraler

i flottans reserv samt förordning angående officerare i flottans reserv, dels ock

av chefen för kustartilleriet till förordning angående kustartilleriets reserv av

befäl. Över de sålunda upprättade förslagen hava yttranden inhämtats från

vederbörande militär- och förvaltningsmyndigheter ävensom från försvarsväsendets

lönenämnd, varjämte 1921 års pensionskommitté hörts över vissa av

dessa förslag och åtskilliga framställningar i anledning av desamma gjorts från

personalhåll.

Samtliga ifrågavarande förslag gå, bland annat, ut på vissa ändringar i nu

för reservpersonalen gällande avlönings- och pensionsbestämmelser, ehuru de

med avseende å ändringarnas innebörd förete eu del skiljaktigheter sinsemellan.

I det följande torde jag få lämna en närmare redogörelse för förslagen i angivna

delar och de erinringar, som däremot framställts, samt i samband därmed

angiva min egen ställning till de olika frågorna.

Avlöningsförmåner under tjänstgöring.

Reserverna omfatta följande tre kategorier officerare (civilmilitärer) och

underofficerare (flaggkorpraler), nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna

och i reserven utnämnda. I arméns reserver ingå dessutom underbefäl.

Yad nu först angår kategorien pensionsavgångna officerare (civilmilitärer)

och underofficerare (flaggkorpraler), utgöres den av sådana, som med Tält

till fyllnadspension avgått från aktiv stat. Hit torde oek böra hänföras

från övergångsstat och reservstat med pension avgången personal. De pensionsavgångna

äro tjänstgöringsskyldiga endast i krig, vid mobiliseringsövning och

dylikt. Före ikraftträdandet av 1921 års officersavlöningsreglemente ägde de

pensionsavgångna vid armén under tjänstgöring, utöver sin pension, åtnjuta

dagavlöning, under det att motsvarande personal i marinens reserver under

tjänstgöring erhöll samma lön som före avgången från stammen, med skyldighet

dock att under tiden avstå fyllnadspensionen. Med anledning därav att dagavlöningsförmånen

icke upptagits i nämnda avlöningsreglemente, beslöt 1922

års riksdag i enlighet med därom av Kungl. Maj:t i proposition, nr 248, framställt

förslag, att pensionsavgången officer (civilmilitär) och underofficer i

arméns reserver skulle under dem författningsenligt åliggande tjänstgöring åtnjuta

avlöning till belopp motsvarande skillnaden mellan, å ena sidan, den lön.

vederbörande omedelbart före avgången från aktiv tjänst ägde uppbära, och, å

andra sidan, den sammanlagda pensionsförmån, han vid tjänstgöringstillfället

vore berättigad åtnjuta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

Uti ett i nämnda proposition återgivet yttrande hade försvarsväsendets lönenämnd

ifrågasatt, huruvida icke enahanda avlöningsföreskrift borde meddelas

jämväl för motsvarande personalkategori i marinens reserver. I anledning

härav förklarade föredragande departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet

i ärendet, att det givetvis vore önskvärt, att likformiga bestämmelser

i ämnet komme till stånd, men att han likväl icke för det dåvarande

kunde tillstyrka vidtagandet av eu sådan anordning. I enlighet härmed skedde

heller icke någon ändring i fråga om avlöningen till pensionsavgången personal

i marinens reserver.

I nu förevarande sammanhang har lönenämnden emellertid ånyo fäst uppmärksamheten

på den olikhet, som sålunda råder beträffande avlöningen till

pensionsavgången personal i arméns och marinens reserver. Nämnden bär förklarat

sig för sin del icke kunna finna, att skäl förelåge att upprätthålla berörda

olikhet. Då nya bestämmelser rörande de olika reserverna nu vore avsedda

att utfärdas, vore tidpunkten inne att genomföra likformighet i angivna

hänseende. Härvid syntes den för pensionsavgången personal i arméns reserver

gällande, så sent som år 1922 reviderade avlöningsföreskriften böra vinna tilllämpning

jämväl i fråga om motsvarande personalkategori inom marinens

reserver.

Även jag är av den uppfattningen, att enhetliga grunder böra tillämpas

med avseende å avlöningen till ifrågavarande, varandra motsvarande personalkategorier

inom arméns och marinens reserver. Jag delar ock lönenämndens

åsikt, att dessa grunder böra ansluta sig till vad för närvarande gäller beträffande

arméns hithörande reservpersonal.

I ovannämnda förslag till förordningar hava intagits bestämmelser om att

personal, hörande till förevarande kategori, liksom ock övrig reservpersonal,

skall under tjänstgöring åtnjuta, förutom lön, jämväl övriga förmåner, som tillkomma

motsvarande personal å aktiv stat. Det synes också mig riktigt, att

dessa förmåner, i den män förhållandena överhuvud sådant medgiva, utgå till

reservpersonalen. Givetvis gäller detta endast, såvitt särskilda bestämmelser

icke föranleda annat. Ett dylikt undantagsfall kommer jag att i det följande

beröra.

Utöver vad nu sagts, har för arméns och kustartilleriets vidkommande ifrågasatts,

att tjänstgöringstraktamente skulle utgå vid all tjänstgöring utom bostadsorten.

Arméförvaltningen har — under erinran att motsvarighet härtill saknades

i nu gällande bestämmelser för reserv personalen, men däremot lorefunnes i

reservstatsförordningen — förklarat sig anse en dylik utvidgning av rätten

till tjänstgöringstraktamente icke lämplig i fråga om reservpersonalen.

Lönenämnden har erinrat om, att en liknande föreskrift vunnit tillämpning

jämväl beträffande den på övergångsstat överförda personalen. Frågan angående

lämpligheten av att införa en sådan föreskrift för reservpersonalpn

stode givetvis i samband med grunderna för bestämmandet av avlöningsförmånerna

i övrigt. Utginge man från att avlöningen, inklusive sammanlagda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

pensionsförmånen, skulle motsvara den lön, vederbörande omedelbart före avgången

från aktiv tjänst åtnjöt, beräknad efter den ortsgrupp, vartill förläggningsorten

för det truppförband, vid vilket tjänstgöringen ägde rum, blivit

hänförd, syntes det icke låta sig förena med eljest tillämpade principer att i

fråga om rätt till tjänstgöringstraktamente likställa tjänstgöring utom bostadsorten

med tjänstgöring utom förläggningsorten. Ginge man åter, såsom vid

fastställandet av reservstats- och den på övergångsstat överförda personalens

löner skett, in för beräknandet av reservpersonalens lön efter en och samma

lägre ortsgrupp, ställde sig frågan annorlunda. Emellertid skulle en undantagslös

tillämpning av sistnämnda förfaringssätt medföra, att personal, tjänstgörande

på bostadsorten, skulle, därest bostadsorten vore hänförlig till högre

ortsgrupp, erhålla lön efter ogynnsammare grund än motsvarande aktiva personal.

För att undvika denna icke önskvärda konsekvens, skulle man nödgas

införa en föreskrift därom, att den på angivna sätt beräknade lönen icke i något

fall skulle — inklusive tjänstgöringstraktamentet — understiga lönen efter den

ortsgrupp, vartill tjänstgöringsorten räknades. Efter övervägande av de olika

avlöningsprinciper, som sålunda kunde ifrågasättas vinna tillämpning, hade

lönenämnden för sin del -— i betraktande av den förbättring i förmåner, som de

nya bestämmelserna i övrigt komme att medföra för reservpersonalen — funnit

tillräckliga skäl icke föreligga att för närvarande frångå den beträffande

ifrågavarande personal hittills tillämpade avlöningsprincipen. För denna

ståndpunkt talade även den omständigheten, att, därest rätten till tjänstgöringstraktamente

för pensionsavgångna på ifrågasatt sätt utsträcktes, konsekvensen

syntes fordra vidtagande av liknande åtgärd till förmån för förtidsavgångna

och i reserven utnämnda, vilket — även om lönen i samband därmed bestämdes

efter ortsgruppen A — skulle medföra en icke obetydlig kostnadsökning för

statsverket. Givet vore emellertid, att, därest det framdeles skulle visa sig för

säkerställande av rekryteringen av sistnämnda två personalkategorier erforderligt

att gå in för en anordning i angivna riktning, förevarande fråga måste

tagas under förnyat övervägande.

I vad lönenämnden sålunda anfört mot den ifrågasatta utvidgningen av

rätten till tjänstgöringstraktamente instämmer jag till alla delar. Jag kan

alltså icke förorda en dylik utvidgning av berörda förmån.

Yad därefter beträffar de båda övriga kategorierna reservofficerare (civilmilitärer)

och -underofficerare (flaggkorpraler) eller med andra ord de förtidsavgångna

och de i reserven utnämnda, skola dessa enligt statsmakternas beslut

vara skyldiga att, utöver vad som åligger de pensionsavgångna, jämväl fullgöra

viss fredstjänstgöring. I fråga om avlöningen till nämnda reservofficerare

och -underofficerare under tjänstgöring gäller för närvarande, att de äga åtnjuta

samma lön, som enligt officersavlöningsreglementet tillkommer beställningshavare

av motsvarande tjänstegrad i lägsta löneklassen inom vederbörlig

ortgrupp.

Uti ovannämnda förslag till förordningar angående marinens reserver har

nu ifrågasatts, att de förtidsavgångna i stället skulle erhålla samma lön, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

de åtnjutit omedelbart före avgången från stammen. Beträffande flottans reservpersonal

har därjämte föreslagits rätt till uppflyttning i löneklass (löneförhöjning)

på grund av fullgjord repetitionsövning och i övrigt enligt samma

grunder, som gälla för personal å aktiv stat. Enahanda förmån har från personalhåll

påyrkats för all hithörande reservpersonal.

Lönenämnden har beträffande lönen till förtidsavgången och i reserven utnämnd

personal, såväl i arméns som i marinens reserver, förordat den huvudregeln,

att sagda lön skall utgå enligt lägsta löneklassen (begynnelselönen) inom

vederbörlig lönegrad för motsvarande beställningshavare på aktiv stat och efter

tjänstgöringsortens ortsgrupp. Från denna huvudregel har nämnden dock föreslagit

det undantaget, att ifrågavarande personal må beredas lön i högre löneklass

(löneförhöjning), i den mån densamma i reserven eller, före inträdet i

reserven, på aktiv stat, övergångsstat eller reservstat fullgjort tjänstgöring, som

med tillämpning av de för den aktiva personalen gällande bestämmelser berättigar

därtill.

Den sålunda av lönenämnden förordade modifikationen i nuvarande avlöningsbestämmelser

för ifrågavarande reservpersonal finner jag för min del befogad.

Dess betydelse blir givetvis störst för de förtidsavgångna. Genom rätten

att tillgodoräkna sig sin före inträdet i reserven fullgjorda tjänstgöring tillförsäkras

dessa under tjänstgöring i reserven minst samma lön, som de före avgången

från aktiv stat (övergångsstat) åtnjöto. Men därjämte beredes såväl

förtidsavgången som i reserven utnämnd, vilken för sin utbildning eller för

uppehållande av ledig tjänst eller dylikt längre tid fullgör tjänstgöring, möjlighet

att vinna uppflyttning i löneklass (löneförhöjning). Att härutöver, såsom

från vissa håll ifrågasatts, medgiva dylik uppflyttning enbart på grund

av föreskriven tjänstgöringsomgångs fullgörande skulle uppenbarligen innebära

ett avsteg från de principer, som i motsvarande hänseende vunnit tillämpning

beträffande den aktiva personalen. Jag kan därför icke giva min anslutning till

sistnämnda förslag.

I fråga om de förmåner, som utöver lönen böra utgå under tjänstgöring i

reserven, får jag hänvisa till vad jag vid behandlingen av de pensionsavgångnas

avlöningsgrunder i det föregående anfört. I nämnda sammanhang har jag, i

anslutning till vad lönenämnden härutinnan yttrat, uttalat mig mot en sådan

utvidgning av rätten till tjänstgöringstraktamente, att dylik förmån skulle utgå

under all tjänstgöring utom vederbörandes bostadsort.

Beträffande nu ifrågavarande kategorier reservpersonal har lönenämnden

emellertid i ett särskilt fall tillstyrkt utgivande av tjänstgöringstraktamente vid

dylik tjänstgöring. Nämnden har nämligen funnit det vara nödvändigt och

jämväl vid den nya försvarsorganisationens antagande av statsmakterna avsett,

att tjänstgöringstraktamente utbetalas till elev i den särskilda befälskurs om

nittio dagar, vars genomgående förutsättes såsom villkor för vinnande av kaptensbefordran

inom arméns reserver. Nämnden har härvid framhållit såsom

ett viktigt försvarsintresse, att personal med kompetens till kompanichef skef ältning

i största möjliga utsträckning funnes att tillgå i reserven. Då emellertid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

genomgåendet av den för ändamålet erforderliga särskilda utbildningen icke

medförde någoii förmån för vederbörande i pensionshänseende, syntes det — i

betraktande jämväl av kursens längd — icke kunna förväntas, att kursen vunne

önskvärd tillslutning, därest icke elev med bostad utom den ort, där kursen

avhölles, medgåves rätt till tjänstgöringstraktamente. Enligt nämndens mening

borde emellertid lönen till elev, som orliölle dylik förmån, utgå efter A-ort. Till

elev, som vore bosatt å den ort, där kursen anordnades, syntes åter lönen böra

beräknas efter samma ortsgrupp som vid annan tjänstgöring.

Med hänsyn till vad lönenämnden sålunda anfört finner jag mig böra biträda

nämndens förslag om utgivande av tjänstgöringstraktamente till elev i dylik

befälskurs, som äger rum utanför vederböraudes bostadsort. Jag ansluter mig

också till nämndens mening, att lönen till elev, som blir berättigad till tjänstgöringstraktamente,

under tiden bör utgå efter lägsta ortsgruppen i stället för,

såsom eljest, tjänstgöringsortens ortsgrupp. Därest liknande befälskurser skulle

komma att anordnas för kustartilleriets reservpersonal, böra givetvis lön och

tjänstgöringstraktamente utgå enligt motsvarande grunder till deltagare i sådan

kurs.

I förevarande sammanhang är ytterligare att tillägga, att arméförvaltningen

— under erinran om att den till nu ifrågavarande kategorier hänförliga personal

i fältläkarkårens och fältveterinärkårens reserver för närvarande är berättigad

att under stadgad tjänstgöring uppbära, utöver eljest utgående lön,

ett särskilt dagarvode, läkare med 12 kronor och veterinär med 10 kronor —

hemställt, att för säkerställande av rekryteringen av dessa reserver enahanda

förmån fortfarande måtte få utgå. Denna hemställan har biträtts av lönenämnden,

som i samband härmed framhållit, att, i den mån det för bestridande av

läkarvård råd armén visade sig nödvändigt att, på sätt under de senare åren

i vissa fall skett, inkalla dylik personal till frivillig tjänstgöring, det syntes

böra få bero på Kungl. Maj:ts prövning, om och med vilka belopp dagarvode

därvid finge utgå.

Under åberopande av vad sålunda förekommit anser jag mig böra förorda,

att omförmälda nu utgående dagarvoden till förtidsavgångna och i reserven utnämnda

läkare och veterinärer bibehållas.

Till i reserven utnämnd officer eller underofficer (flaggkorpral) skall, enligt

vad i samband med den nya försvarsorganisationens antagande beslutats, bland

andra förmåner utgå ekiperingshjälp efter vissa därvid fastställda grunder.

Emellertid hava marinmyndigheterna fäst uppmärksamheten därpå, att dylik

förmån enligt nämnda beslut icke skulle tillkomma den, som efter genomgången

sjökrigsskola ej vunnit beställning på stat, men utnämnts till officer i flottans

reserv. Enligt, marinmyndigheternas uppfattning vore det skäligt, att jämväl

sådan officer komme i åtnjutande av ekiperingshjälp. Lönenämnden har förklarat

sig dela denna uppfattning, och även jag ansluter mig till densamma.

Utom officerare (civilmiltärer) och underofficerare ingår ,såsom förut

nämnts, i arméns reserver jämväl underbefäl. För närvarande utgöres denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:tf proposition nr 227.

personalkategori av underbefäl och värnpliktiga, som på ansökan vunnit inträde

i regementes (kårs) reserv. Detta reservunderbefäl är tjänstgöringsskyldigt

allenast i krig och vid mobiliseringsövning m. in. samt äger enligt beslut

av 1922 års riksdag under tjänstgöring åtnjuta, förutom underhåll in natura

och avlöning enligt bestämmelserna i värnpliktslagen, jämväl dagavlöning till

belopp av 1 krona 20 öre för furir, 90 öre för korpral (konstapel) och 60 öre för

vice korpral (vice konstapel). För att med hänsyn till behovet av underbefäl

under repetitionsövningar och vid mobilisering utöka ifrågavarande personalkategori

har riksdagen i samband med den nya försvarsorganisationens antagande,

med biträdande av ett av Kungl. Maj:t härutinnan framställt förslag,

uttalat sig för, att såsom villkor för erhållande av avskedspremie skall uppställas,

att vederbörande skall ingå såsom underbefäl i reserven och i sådan egenskap

fullgöra en repetitionsövning, såvida icke skyldighet härtill föreligger på

grund av föreskrift i värnpliktslagen.

De sakkunniga, som utarbetat ovannämnda förslag till förordning angående

arméns reserver av befäl och civilmilitär personal, hava förordat sådan ändring

i nu gällande avlöningsgrunder, att reservunderbefälet under tjänstgöring

skulle erhålla, förutom naturaunderhåll, enahanda lön och övriga förmåner

som personal på aktiv stat av motsvarande tjänstegrad (tjänsteklass).

Lönenämnden har härutinnan anfört följande. Nämnden kunde icke finna

någon giltig anledning att för framtiden beträffande ifrågavarande personal tilllämpa

eu annan avlöningsprincip än den för övrig personal i reserven godkända.

Nämnden tillstyrkte därför de sakkunnigas förslag i denna del. I överensstämmelse

med vad nämnden förordat beträffande förti ds avgå ngn a och i reserven

utnämnda officerare, underofficerare och civilmilitärer, ansåge sig nämnden

emellertid -— i motsats till de sakkunniga — därjämte böra föreslå, att jämväl

underbefälet berättigades att i mån av fullgjord tjänstgöring i reserven eller på

aktiv stat tillträda löneförhöjningar efter samma grunder i övrigt som det

aktiva underbefälet.

Med de sakkunniga och lönenämnden är jag ense därom, att reservunderbefälets

avlöningsförmåner under tjänstgöring böra regleras efter samma princip

som den övriga reservpersonalens. .Tåg tillstyrker därför de sakkunnigas förslag

med det därtill av lönenämnden fogade tillägget.

Uti de upprättade förslagen till reservbefälsförordningar hava även upptagits

närmare bestämmelser angående lönens utgående under tjänstgöring. 1

fråga om innehållet skilja sig dessa bestämmelser i de olika förslagen från varandra.

Sålunda hava arméns reservbefäl ssakkunniga föreslagit, att lön skulle niga

icke blott för den tid, vederbörande tjänstgjort, utan även för den tid. under

vilken lian på grund av behörigen styrkt sjukdom hindrats tjänstgöra, dock

att lön under sjukdom skulle få uppbäras högst under hälften av den tid, tjänstgöringen

omfattade.

För kustartilleriets reservpersonal har föreslagits en bestämmelse av samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

innehåll, men med tillägg att lönen skulle få bibehållas även vid viss kortare

tjänstledighet av annan anledning än sjukdom.

De för flottans reservpersonal i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna

gå ut därpå, att oavkortad lön skulle åtnjutas, förutom under tjänstgöring,

jämväl för den tid, vederbörande erhölle tjänstledighet eller av styrkt sjukdom

hindrades att tjänstgöra, dock med iakttagande av att, därest under ett och

samma utbildningsår bortovaro på grund av sjukdom tillika med beviljad tjänstledighet

överstege 45 dagar eller, om tjänstgöringen omfattade kortare tid än

bO dagar, hälften av denna kortare tid, för tid härutöver skulle göras enahanda

tjänstledighetsavdrag, som för motsvarande aktiva personal vore stadgat.

Arméförvaltningen har beträffande arméns reservpersonal förordat, att lön

skulle utgå, förutom för verkliga tjänstgöringsdagar samt in- och utryckningsdagar,

även för den tid, då vederbörande under anbefalld tjänstgöringstid på

grund av behörigen styrkt sjukdom hindrats att tjänstgöra, dock ej för längre

tid än högst 45 dagar under ett och samma kalenderår; att, därest sjukdomshindret

varade längre och tjänstgöringen dessförinnan icke upphört eller avbrutits,

tjänstledighetsavdrag skulle göras från och med fyrtiosjätte dagen;

samt att emellertid vid sjukdom, som uppenbarligen icke ådragits under militär

tjänstgöring eller därigenom ogynnsamt påverkats, lönen skulle helt avstås.

Lönenärnliden har i sitt yttrande över förslaget till förordning angående

underofficerare och flaggkorpraler i flottans reserv i förevarande fråga anfört

följande. Nämnden funne det tveksamt, om oavkortad lön under förtidsavgången

och i reserven utnämnd personal åliggande repetitionsövning överhuvud borde få

utgå annat än dels under tjänstgöring, (inklusive in- och utryckningsdagar) och

— enligt de för aktiv personal gällande grunder — vid förhinder att tjänstgöra

till följd av olycksfall i tjänsten, och dels under viss kortare tids avbrott i

tjänstgöringen på grund av sjukdom, som icke orsakats av dylikt olycksfall.

Då det emellertid ansåges ur militär synpunkt låta sig göra att — såsom nämnden

förutsatte, undantagsvis och enligt närmare reglerande bestämmelser_be
vilja

ifrågavarande personal tjänstledighet under högst Vio av tiden för repetitionsövning,

syntes det nämnden — i betraktande jämväl av de för aktiv personal

härutinnan gällande bestämmelser — icke oskäligt, att oavkortad lön

under dylik tjänstledighet och vid förhinder att tjänstgöra på grund av sjukdom,

som icke orsakats av olycksfall i tjänsten, finge utgå under sammanlagt

högst det antal dagar, som motsvarade Vio av repetitionsövningens längd. Någon

anledning att i förevarande avseende meddela härifrån avvikande generella

regler beträffande annan fredstjänstgöring än repetitionsövning ansåge nämnden

ej föreligga. Där sådan tjänstgöring i något fall skulle omfatta ett helt år, syntes

böra bero på prövning av Kung], Maj:t, huruvida de för den aktiva personalen

gällande bestämmelserna i omförmälda hänseende i stället borde vinna

tillämpning. Likaså borde, där sjukdom orsakats av tjänstgöringen, Kungl.

Maj:t vara oförhindrad att utsträcka ifrågavarande förmån utöver den tid,

nämnden föreslagit. I den mån ej, enligt vad nämnden sålunda förordat, oavkortad

lön finge utgå, borde tjänstledighetsavdrag göras enligt de grunder, som

härutinnan tillämpades för den aktiva personalen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 227. 9

Vad lönenämnden sålunda anfört har nämnden åberopat i sina yttranden

över övriga förslag.

Att behov föreligger av bestämmelser, huru med lönen skall förhållas vid

tjänstledighet eller av sjukdom härrörande förhinder att deltaga i pågående

tjänstgöring, synes mig uppenbart. I en till Kungl. Maj:t ingiven, den 3 juni

1926 dagtecknad skrivelse har också riksdagens militieombudsman fäst uppmärksamheten

härpå. Det synes mig vidare klart, att enhetliga regler böra

vinna tillämpning i förevarande avseende. Av de olika förslag, som härutinnan

föreligga, anser jag det av lönenämnden framställda ur olika på frågan inverkande

synpunkter böra givas företräde framför de övriga. I enlighet härmed

tillstyrker jag alltså, att i huvudsak följande grundsatser vinna tillämpning

i fråga om lönens åtnjutande. Förutom under tjänstgöring (in- och utryckningsdagar

inräknade) bör oavkortad lön, efter enahanda grunder, som gälla för

aktiv personal, utgå vid förhinder att deltaga i tjänstgöringen på grund av

olycksfall i tjänsten. Lönen bör jämväl få under sammanlagt högst Vio av

tjänstgöringstiden bibehållas oavkortad vid tjänstledighet och förhinder att deltaga

i pågående tjänstgöring på grund av sjukdom, som ej förorsakats av dylikt

olycksfall. För tid härutöver bör vederbörande, där ej Kungl. Maj:t finner skäl

medgiva annat, å lönen vidkännas enahanda tjänstledighetsavdrag, som motsvarande

aktiva personal är underkastad.

I detta sammanhang anser jag mig slutligen böra nämna, att såväl ovanberörda

sakkunniga som riksdagens militieombudsman väckt förslag om att

bereda till tjänstgöring inkallad reservpersonal, som vid tiden för tjänstgöringens

upphörande åtnjuter vård å sjukvårdsanstalt, rätt till fortsatt fri sjukvård

m. m. under viss tid efter tjänstgöringens slut. Härvid har, bland annat, erinrats

om, att fast anställt manskap och värnpliktiga i dylikt fall äga åtnjuta fri

sjukvård och fria läkemedel, till dess de varda till hälsan så återställda, att de

kunna utskrivas från sjukvårdsanstalten, dock högst under ett år efter anställningens

eller tjänstgöringens upphörande.

För min del finner jag mig väl kunna förorda, att ifrågavarande förmån beredes

åt i reserven anställt underbefäl. Men däremot anser jag det ej vara av

förhållandena motiverat att utsträcka denna förmån, vilken icke tillkommer

officerare och underofficerare på aktiv stat, till sådan personal i reserven. I

fråga om rätten till fri sjukvård och dylikt torde sistnämnda personal alltså

böra i allo likställas med motsvarande aktiva personal.

Pensionsförmåner.

I samband med den nya försvarsorganisationens antagande beslöt riksdagen,

att förtidsavgången och i reserven utnämnd personal skulle efter uppnådda

55 års ålder erhålla pension, officer (civilmilitär av officers tjänsteklass) med

600 kronor och underofficer (flaggkorpral) med 400 kronor. Vidare medgav

riksdagen beträffande i reserven utnämnd personal ävensom i fråga om flottans

reserv tillhörande förtidsavgången personal, dels att, därest vederbörande av
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

lede, sedan han fullgjort sin tjänstgöringsskyldighet, men innan han uppnått

den för rätt till pension stadgade levnadsålder, skulle till hans efterlevande anhöriga

eller annan rättsinnehavare utbetalas ett mot pensionens vid tiden för

dödsfallet efter 5 procent kapitaliserade värde svarande belopp, och dels att

den, som fullgjort sin tjänstgöringsskyldighet, skulle vid viss tidpunkt, olika

i olika tall, äga utbekomma i stället för pensionen ett mot dennas efter 5 procent

kapitaliserade värde svarande belopp.

Fråga har nu uppstått, huruvida pensionstillägg enligt kungörelsen den It)

juni 1922 (nr 360) och pensionsförhöjningar enligt kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 280) skola utgå å ovannämnda pensioner eller om pensionsbeloppen

skola anses såsom reglerade samt dylika tillägg och förhöjningar förty vara

uteslutna.

iSåväl de olika sakkunniga, vilka utarbetat de i ärendet föreliggande förslagen

till förordningar angående arméns och flottans reservpersonal, som marinmyndigheterna

hava förutsatt, att pensionerna skola vara förenade med pensionstillägg

och pensionsförhöjningar. Arméförvaltningen och 1921 års pensionskommitté,

med vilken sistnämnda lönenämnden instämt, hava åter av olika grunder

funnit en förnyad reglering av pensionsbeloppen erforderlig.

Med avseende härå må till eu början erinras om, att reservpensionen enligt

hittills gällande bestämmelser utgör 300 kronor för officer och 200 kronor för

underofficer. Försvarsrevisionen föreslog på sin tid, att dessa belopp med hänsyn

till penningvärdets fall skulle höjas till 500 kronor respektive 350 kronor.

T Kungl. Maj ds av riksdagen bifallna förslag i ämnet höjdes beloppen emellertid

ytterligare till 600 kronor respektive 400 kronor. Anledningen härtill

var den, att underofficerspensionen eljest skulle hava kommit att understiga

och officerspensionen endast obetydligt överstiga då utgående pensioner jämte

därmed enligt 1922 års kungörelse förenade pensionstillägg.

Avsikten får således anses hava varit, att dylika pensionstillägg icke skulle

utgå å de nya pensionerna.

Förutom pensionstillägg erhåller emellertid reservpensionstagare för närvarande

pensionsförhöjningar enligt 1925 års kungörelse angående ny pension.

Med såväl pensionstillägg som pensionsförhöjningar utgör reservpensionen för

officer 768 kronor och för underofficer 672 kronor. Skulle de av riksdagen

bestämda pensionerna 600 kronor och 400 kronor förenas med pensionsförhöjningar

men ej med pensionstillägg, skulle pensionerna uppgå till 816 kronor

respektive 624 kronor. Även i sistnämnda fall skulle alltså underofficerspensionen

utgå med lägre belopp, än vad nu är förhållandet. Därest såväl pensionstillägg

som pensionsförhöjningar medgåves utgå. erhölle officer 996 och underofficer

792 kronor i pension.

Då de nya pensionerna, å ena sidan, givetvis icke rimligen böra utgå med

lägre belopp, än som motsvarar nuvarande pensioner jämte därmed förenade

pensionstillägg och -förhöjningar, samt, å andra sidan, därest dylika tillägg

och förhöjningar medgåves å dem, komme att uppgå till väsentligt högre belopp,

än av förhållandena påkallas, anser jag i likhet med arméförvaltningen,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

1921 års pensionskommitté och lönenämnden, nödvändigt att företaga eu omreglering

av ifrågavarande pensioner. Härvid synas beloppen böra avpassas

så, att pensionerna kunna anses såsom nyreglerade och alltså varken pensionstillägg

eller pensionsförhöjningar ifrågakomma.

Arméförvaltningen har ansett, att man till grund för ett rättvist avvägande

av pensionsbeloppen borde utgå från de underofficer nu tillkommande pensionsförmåner

om sammanlagt 672 kronor. Den för framtiden ökade tjänstgöringsskyldigheten

för reservpersonalen borde dock betinga, att de nya pensionerna

bleve något högre. I anslutning härtill borde pensionen för underofficer i reserven

bestämmas till 696 kronor. Beträffande officerspensionen skulle det

kunna ifrågasättas, att densamma, enligt vad som gällde jämlikt nuvarande reservbefälsförordning

för armén, borde med 50 procent överstiga underoffioerspensionen

och i enlighet härmed bestämmas till 1,044 kronor. Med hänsyn till

att pensionsförhöjningarna för officerare och vederlikar vore relativt lägre än

för underofficerare och i betraktande av storleken av de pensionsbelopp, som

fastställts för kompaniofficerare på reservstat, ansåge arméförvaltningen dock

en begränsning av pensionerna för officerare och vederlikar böra ske till förslagsvis

960 kronor.

Pensionskommittén, med vilken lönenämnden, såsom ovan nämnts, instämt,

har förordat, att pensionen för underofficer i reserven bestämmes till 672 kronor,

d. v. s. samma belopp, vartill nuvarande pension jämte pensionstillägg och

pensionsförhöjningar uppgår. Enligt samma grund skulle pensionsbeloppet för

officer i reserven bliva 768 kronor. Detta belopp bleve dock enligt kommitténs,

av lönenämnden biträdda mening för lågt i jämförelse med den föreslagna

underofficerspensionen och syntes lämpligen böra höjas till 900 kronor.

För egen del anser jag de av pensionskommittén och lönenämnden föreslagna

beloppen lämpligt avvägda och tillstyrker i enlighet härmed, att reservpensionen

bestämmes till 672 kronor för underofficer och 900 kronor för officer eller

vederlike.

Av arméns reservbefälssakkunniga har förordats utbytande av benämningen

pension mot benämningen tjänsteersättning i syfte att från vanliga pensioner

särskilja ifrågavarande förmån, som uteslutande utgjorde ersättning för skyldigheten

att fullgöra viss militär tjänstgöring och viss tid stå till försvarsväsendets

förfogande.

Såväl arméförvaltningen som lönenämnden hava emellertid gjort invändning

mot nämnda förslag och'' det till grund därför liggande betraktelsesättet. Löneuämnden

har därvid tillagt, att frågan, huruvida reservpensionen — som under

vissa förutsättningar vore avsedd att kunna ersättas av dess en gång för alla

utbetalade kapitalvärde — borde undantagas från eljest gällande inskränkningar

i fråga om rätten att förena pensioner, syntes böra göras till föremål

för övervägande i sammanhang med behandlingen av spörsmålet om ny pensionslag.

I likhet med arméförvaltningen och lönenämnden anser jag, att ifrågava
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

rande förman alltjämt bör benämnas pension. Vad lönenämnden i övrigt härutinnan

anfört torde böra uppmärksammas vid nya pensionslagars utarbetande.

Såsom villkor för reservpensions åtnjutande gäller för närvarande, bland

annat, att vederbörande skall hava fullgjort honom åliggande fredstjänstgöring.

Givetvis bör detta villkor även för framtiden upprätthållas. Emellertid har i

de upprättade förslagen till bestämmelser i ämnet därifrån ansetts böra göras

den eftergift, att, därest vederbörande på grund av skada eller sjukdom, som

ådragits under tjänstgöring, icke kunnat fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet,

pensionen ändock borde få utgå. Häremot har icke någon erinran framställts.

Ej heller jag finner anledning att motsätta mig vad sålunda föreslagits. I konsekvens

härmed torde emellertid, såsom lönenämnden ock framhållit, enahanda

eftergift böra göras med avseende å rätten för viss reservporsonal eller dess

efterlevande att uppbära pensionens kapitaliserade värde.

Från personalhåll har härutöver påyrkats, att, om tjänstgöringsskyldighetens

fullgörande omöjliggjordes till följd av skada eller sjukdom, som

ådragits utom tjänstgöringen, vederbörande skulle äga uppbära vad av pensionen

svarade mot dessförinnan fullgjord tjänstgöring. Med hänsyn till reservpensionens

karaktär av uteslutande statspension finner jag mig emellertid ej

kunna biträda detta yrkande.

Yad angår den för viss reservpersonal avsedda förmånen att i stället för

pension uppbära dennas kapitaliserade värde, har jag haft under övervägande,

om icke densamma borde göras beroende av en lämplighetsprövning i varje särskilt

fall. Då emellertid denna fråga ej varit föremål för yttrande från de i

ärendet hörda myndigheternas sida, har jag funnit mig icke böra nu framställa

något förslag i angivna riktning.

Do nya avlönings- och pensionsförmånernas tillämpande beträffande redan

i reserven anställd personal.

Vad först beträffar avlöningsförmåner under tjänstgöring, torde varje anledning

saknas att härutinnan tillämpa olika grunder för redan anställd och

nytillkommande reservpersonal.

Annorlunda synes saken ställa sig i fråga om pensionsförmånerna till förtidsavgången

och i reserven utnämnd personal. Med hänsyn till å nuvarande

pensioner utgående pensionstillägg och pensionsförhöjningar skulle visserligen,

i händelse av bifall till mitt i det föregående framställda förslag, endast officerspensionen

komma att undergå någon förhöjning. Men i betraktande komma

jämväl den för vissa kategorier avsedda förmånen att få i stället för pension

uppbära dess kapitaliserade värde liksom rätten för efterlevande efter till

nämnda kategorier hänförlig personal att utfå ett liknande kapitalvärde.

Innan jag redogör för de olika förslag, som i förevarande hänseende framställts,

torde jag böra omnämna de förändringar, som i samband med den nya

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

försvarsorganisationens antagande beslutats i fråga om den bär avsedda personalens

fredstjänstgöringsskyldighet.

Arméns förtidsavgångna och i reserven utnämnda personal, som för närvarande

har att fullgöra en repetitionsövning vart tredje år intill utgången av

det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 40 års ålder, skall enligt nämnda

beslut under loppet av varje 3-årsperiod av tjänstetiden intill utgången av det

kalenderår, då vederbörande uppnår 42 års ålder, tjänstgöra vid infanteriet,

trängen och intendenturtrupperna 35 dagar samt vid övriga truppslag 40 dagar.

Vad angår flottans reserv, skall den förtidsavgångna personalen, vilken hittills

icke haft någon dylik fredstjänstgöringsskyldighet, intill utgången av det

kalenderår, då vederbörande uppnår 40 års ålder, fullgöra en repetitionsövning

om 60 dagar under loppet av varje 4-årsperiod av tjänstetiden. Den i flottans

reserv utnämnda personalen, som för närvarande icke är skyldig fullgöra någon

repetitionsövning, skall hädanefter å tider, som av Kungl. Maj:t bestämmas,

fullgöra två repetitionsövningar av lägst 60 och högst 90 dagars längd.

Beträffande slutligen kustartilleriets reservpersonal, av vilken den i reserven

utnämnda för närvarande är pliktig att intill utgången av det kalenderår, då

vederbörande uppnår 42 års ålder, fullgöra en repetitionsövning under loppet

av varje 3-årsperiod av tjänstetiden samt den förtidsavgångna icke har någon

som helst dylik tjänstgöringsskyldighet, skall ifrågavarande reservpersonal för

framtiden vara underkastad fredstjänstgöringsskyldighet i samma omfattning

som motsvarande personal i arméns reserver.

I fråga om de nya pensionsförmånernas utsträckande till den nuvarande

reservpersonalen hava nu följande förslag framställts.

Arméns reservbefälssakkunniga hava ansett, att de nya pensionsförmånerna

borde tillkomma en var förtidsavgången eller i reserven utnämnd, som icke vid

tiden för bestämmelsernas ikraftträdande redan uppnått 42 års ålder, d. v. s.

den ålder, då skyldigheten att fullgöra repetitionsövning för framtiden skall

upphöra.

Flottans reservbefälssakkunniga åter hava, med instämmande från marinmyndigheternas

sida, förutsatt, att ifrågavarande förmåner skulle utgå till

dem, som ej uppnått 36 års ålder och åtoge sig den beslutade ökade tjänstgöringsskyldigheten.

För kustartilleriets reservpersonal har föreslagits, att de nya pensionsförmånerna

skulle utgå till all i reserven utnämnd personal, ävensom till de förtidsavgångna,

som ej uppnått 39 års ålder, d. v. s. av vilkas tjänstetid minst

en hel 3-årsperiod återstode.

Arméförvaltningen har såsom sin åsikt uttalat, att de nya förmånerna ej

borde tillkomma andra redan i reserven anställda beställningshavare än sådana,

som åtminstone till någon del drabbades av den utsträckta tjänstgöringsskyldigheten.

Enär denna skyldighet hittills för arméns förtidsavgångna och i reserven

utnämnda personal varit begränsad till 40 års ålder, men enligt riksdagens

beslut för framtiden skulle utsträckas till 42 års ålder, borde åldersgränsen för

dem, som icke skulle falla under de nya föreskrifterna, nedsättas med 3 år och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

alltså stadgas, att desamma icke gällde för personal, som under året närmast

före deras ikraftträdande uppnått 39 års ålder.

Lönenämnden har givit uttryck åt en liknande uppfattning.

Från olika personalsammanslutningar inom arméns reserver har å andra

sidan påyrkats, att samtlig reservpersonal, som så önskade, borde — eventuellt

mot fullgörande av den ytterligare tjänstgöring, som enligt riksdagens beslut

skulle hava ålegat densamma under fyrtioförsta och fyrtioandra levnadsåren,

komma i åtnjutande av de nya förmånerna. Till stöd härför har, bland annat,

anförts, dels att flertalet av den äldre reservpersonalen under krigsåren fullgjort

tjänstgöring utöver vad som förutsattes för erhållande av nämnda förmåner,

dels och att pensionen närmast vore att anse såsom ett vederlag för det

vederbörande intill hög ålder kvarstode i reserven med tjänstgöringsskyldighet

i krig och vid vissa andra tillfällen. I samband härmed har ock erinrats, att

arméförvaltningens förslag skulle leda till. å ena sidan, att äldre reservpersonal

under vissa förhållanden erhölle del av de nya förmånerna utan någon ökning i

tjänstgöringsskyldigheten, samt, å andra sidan, att dylik reservpersonal i stor

utsträckning uteslötes därifrån, ehuru åldersförhållandena icke lade hinder i

vägen för en ökning av deras tjänstgöringsskyldighet.

Då ifrågavarande förmåner givetvis avse, förutom att främja erforderlig nyrekrytering

av reserverna, jämväl att stimulera till kvarstående därstädes, synes

det också mig ofrånkomligt att i viss utsträckning göra även den nuvarande reservpersonalen

delaktig av desamma. Enligt sakens natur lärer en dylik åtgärd

först och främst kunna begränsas till dem, som icke redan uppnått den ålder, då

tjänstgöringsskyldigheten i fred för framtiden är avsedd att upphöra. De,

som redan uppnått denna ålder och grundlagt rätt till reservpension, torde

under alla förhållanden kunna antagas finna med sin fördel förenligt att kvarstå

i reserven den tid, som erfordras för pensionens utbekommande. Men om

sålunda de nya förmånerna böra begränsas att utgå till personal, som befinner

sig i den ålder, att den förutsatta tiden för fredstjänstgöringsskyldighetens

upphörande ännu icke inträtt, är därmed icke sagt, att desamma utan vidare

böra tillkomma all denna personal. Fastmera synes det rimligt att ytterligare

uppställa den fordran, att vederbörande skall hava åtminstone till någon del

drabbats av den beslutade ökade tjänstgöringsskyldigheten. Ben tankegång,

som härutinnan kommit till uttryck i arméförvaltningens och lönenämndens

yttranden ävensom i vissa av de i ärendet upprättade förslagen, förefaller mig

riktig. T betraktande dels därav, att här avsedd reservpersonal hittills i vissa

fall icke varit underkastad någon som helst fredstjänstgöringsskyldighet och i

andra fall varit skyldig fullgöra sådan tjänstgöring intill en lägre ålder än som

fastställts att hädanefter gälla, dels ock därav, att olika åldersgränser i angivna

hänseende bestämts för, å ena sidan, arméns och kustartilleriets, samt, å

andra sidan, flottans reservpersonal, måste givetvis berörda villkor erhålla olika

avfattning för olika personalkategorier. Sålunda synes arméns nuvarande

reservpersonal icke böra få åtnjuta de nya pensionsförmånerna, om vederbörande

fyllt 39 år, såvida icke den utsträckta tjänstetiden medför skyldighet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

att fullgöra en tjänstgöringsomgång, utöver vad som följer av nu gällande bestämmelser

i ämnet. I fråga om flottans reservpersonal åter, torde, i överensstämmelse

med vad flottans reservbefälssakkunniga och myndigheterna föreslagit,

böra såsom villkor för ifrågavarande förmåners tillgodonjutande uppställas,

att vederbörande ej fyllt 36 år och sålunda bliver underkastad skyldighet

att fullgöra åtminstone en repetitionsövning. För kustartilleriets reservpersonal

slutligen torde för omförmälda förmåners utgående böra förutsättas,

att vederbörande icke uppnått 39 års ålder och sålunda bliver underkastad en

fredstjänstgöringsomgång i enlighet med den beslutade nya ordningen.

Anslagsberäkningen.

Vad angår kostnaderna för ovan av mig förordade reglering av reservpersonalens

avlönings- och pensionsförmåner, synas desamma, därest de nya

bestämmelserna, såsom jag vill föreslå, vinna tillämpning från och med den

1 januari 1928, icke komma att uppgå till sådant belopp, att någon förhöjning

erfordras av de i statsverkspropositionen för nästa budgetår i enlighet med

myndigheternas förslag beräknade anslagen till arméns personal över stat och

marinens reservpersonal.

I förevarande sammanhang torde jag slutligen få nämna följande. Med anledning

av ett av försvarsrevisionen på sin tid gjort uttalande i ämnet, anfördes

i 1925 års försvarsproposition vid behandlingen av arméns reservpersonalsfrågor,

att i samband med en blivande omarbetning av gällande reservbefälsförordning

närmare utredning borde verkställas angående beviljande av studielån

på gynnsamma villkor åt yngling, som toge anställning såsom reservofficer.

Riksdagen anslöt sig ock till denna uppfattning.

Sådan utredning har nu verkställts av arméns reservbefälssakkunniga, varefter

yttranden i ämnet inhämtats från olika myndigheter. T)å emellertid denna

fråga ännu icke befinner sig i det skick, att densamma kan underställas Kungl.

Maj:t, och det för övrigt torde vara lämpligt att avvakta någon erfarenhet av

verkningarna av de i det föregående föreslagna förbättringarna i reservpersonalens

förmåner, innan frågan upptages till slutlig behandling, saknar jag anledning

att här närmare ingå på densamma.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

dels godkänna de av departementschefen ovan förordade grunder för avlöning

till reservpersonalen under tjänstgöring,

dels besluta, att pensionen skall utgöra för förtidsavgången och i reserven

utnämnd officer (likställd) 900 kronor samt för förtidsavgången och i reserven

utnämnd underofficer (flaggkorpral) 672 kronor,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 227.

dels godkänna vad departementschefen med avseende å pensionernas utgående

i övrigt föreslagit,

dels i riksstaten för budgetåret 1927—1928 upptaga ordinarie förslagsanslaget

till arméns personal över stat med oförändrat belopp kronor 880,000:_

dels och öka. ordinarie förslagsanslaget till marinens reservpersonal,

nu

med

till

kronor 117,000: —

3,000: —

kronor 120,000:—

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående reglering av reservpersonalens avlöningsoch pensionsförmåner m. in. jämte i ämnet väckta m s. 6 i texten
  2. SU 1927:128 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts förslag angående reglering av reservpersonalens avlöningsoch pensionsförmåner m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten