Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning

1927-03-11 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:234, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 234.

1

Nr 234.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894

(nr 61) angående mantalsskrivning; given Stockholms slott den

11 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning.

Under Hans Majtts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 saml.

200 haft. (Nr 23/f.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti

1894 (nr 61) angående mantalsskrivning.

Härigenom förordnas, att § 3 mom. 1 och 2 samt § 16 mom. 1 i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning skola, § 3 mom.

1 och § 16 mom. 1 i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse:

§ 3.

Mom. 1. En var — — — bosatt.

Uppehåller — — — mantalsskrivas.

På ansökan av den, som äger eller besitter fast egendom och under

någon del av året vistas inom det mantalsskrivningsdistrikt, där den fasta

egendomen är belägen, må Konungen förordna, att han, ändock att han

på grund av tjänst eller verksamhet kan anses hava sitt egentliga hemvist

i annat distrikt, skall mantalsskrivas inom förstnämda distrikt, därest

med hänsyn till den fasta egendomens betydenhet och övriga föreliggande

omständigheter så finnes skäligt.

Den — — — mantalsskrivas.

Mom. 2. Den, som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd, skall med

sin familj och svenska betjäning mantalsskrivas inom Stockholms stad

och S:t Nikolai församling; dock må, utan hinder av vad sålunda stadgats,

den, som utom Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Konungens

medgivande tillika med familj och betjäning mantalsskrivas inom det

mantalsskrivningsdistrikt, där den fasta egendomen är belägen.

§ 16.

Mom. 1. Vid tillämpning av denna förordning inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker ävensom de delar av Jämtlands län, beträffande

vilka Konungens befallningshavande så förordnar, gäller till

efterrättelse:

l:o) att — — — språk;

2:o) att — — — språk;

3:o) att — — — hyvis.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 234.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 11 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström. Rosén,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för socialdepartementet frågor om vissa ändringar

i förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning samt

anför:

Enligt § 3 mom. 1 i förordningen den 20 juli 1861 (nr 45) angående

mantals- och skattskrivningarnas förrättande skulle en var mantals- och

skattskrivas, där han hade eller i följd av sitt vistande borde anses hava sitt

bo och hemvist. Därvid skulle emellertid iakttagas, att den, vilken innehade

fast egendom eller idkade rörelse inom särskilda mantalsskrivningsdistrikt,

själv ägde bestämma och anmäla, på vilketdera stället han borde

mantalsskrivas. Härjämte stadgades i mom. 2 av samma paragraf, att i

allmän tjänst anställd person med viss bestämd tjänstgöringsort skulle därstädes

mantalsskrivas, såvida han icke erhållit behörigt tillstånd att vara

boende utom samma ort Dock borde utrikes tjänstgörande svensk diplomat

ävensom svensk konsul eller annan å utländsk ort anställd tjänsteman, som

vore svensk undersåte och åtnjöte avlöning av allmänna medel, tillika med

hustru, barn och svensk betjäning vara mantalsskriven i Stockholms stad

och S:t Nikolai församling.

Förstberörda stadgande, den s. k. valfrihetsbestämmelsen, gav i tillämpningen

anledning till missförhållanden, såsom att personer, vilka ägde fast

egendom inom ett distrikt med obetydliga kommunalutskylder, men voro

boende och utövade sin verksamhet inom ett distrikt med höga sådana,

mantalsskrevo sig inom förstnämnda distrikt, ehuru de endast tillfälligtvis

eller kanske ej ens någon tid av året där vistats. Med beaktande härav

föreslogo de kommitterade, vilka den 14 december 1889 avgåvo betänkande

och förslag angående mantalsskrivning, att stadgandet skulle uteslutas. Detta

förslag biträddes ock av föredragande departementschefen vid anmälan av

frågan om avlåtande av proposition nr 2 till 1894 års riksdag med förslag

till ny förordning angående mantalsskrivning. I skrivelse nr 111 i anledning

av nämnda proposition uttalade emellertid riksdagen, att det synts

Ändringsförslag

beträffande

gällande

bestämmelser

om

mantalsskrivningsort.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Inom finansdepartementet

upprättad

promemoria.

4 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 234.

riksdagen olämpligt att helt och hållet borttaga gällande bestämmelse om

valfrihet i fråga om mantalsskrivningsort. Med fästat avseende å förutberörda

missförhållanden funne riksdagen likväl valfrihetsbestämmelsen böra

på det sätt förändras, att såsom villkor för valfrihet i fråga om mantalsskrivningsort

skulle stadgas — förutom att, på sätt då gällande mantalsskrivningsförordning

föreskreve, den mantalsskrivningsskyldige skulle innehava.

fast egendom eller idka rörelse inom särskilda mantalsskrivningsdistrikt

— dels att han någon del av året vore boende inom vartdera distriktet, dels

ock att han icke på grund av innehavande tjänst eller annan verksamhet

kunde anses hava sitt egentliga hemvist i någotdera av dessa eller annat

mantalsskrivningsdistrikt. Ett stadgande av nyss antydda innehåll syntes

icke i någon mera väsentlig grad skilja sig från den mening, som på senare

tid gjort sig gällande beträffande tolkningen av valfrihetsbestämmelsen.

I överensstämmelse med riksdagens beslut avfattades § 3 mom. 1 av förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrivning.

Huvudregeln i detta stadgande är, att en var skall mantalsskrivas där

han är bosatt. Uppehåller sig någon under olika delar av året inom särskilda

mantalsskrivningsdistrikt, betraktas han såsom bosatt i det distrikt,

där han vistas under sådana förhållanden, att han med avseende å tjänst,

verksamhet eller andra omständigheter bör anses därstädes hava sitt egentliga

hemvist, med rätt likväl för den, som äger fast egendom eller idkar

rörelse inom olika mantalsskrivningsdistrikt och inom vartdera av dessa

någon del av året vistas samt ej på grund av tjänst eller verksamhet kan

anses hava sitt egentliga hemvist i någotdera av dessa eller annat mantalsskrivningsdistrikt,

att själv bestämma och anmäla, inom vilketdera distriktet

han skall mantalsskrivas.

I § 3 mom. 2 av gällande förordning angående mantalsskrivning stadgas,

i nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 1861 års mantalsskrivningsförordning,

att den, som är i rikets tjänst å utländsk ort anställd,

skall med sin familj och svenska betjäning mantalsskrivas inom Stockholms

stad och S:t Nikolai församling. Beträffande detta fall saknar alltså det

faktiska hemvistet avgörande betydelse; valfrihet beträffande mantalsskrivningsorten

äger här ej rum. Stadgandet har uppenbarligen till syfte att

förhindra, att ifrågavarande personer skulle komma att sakna mantalsskrivningsort

inom riket. Tillämpningen av denna bestämmelse kan föranleda,

att däri avsedd tjänsteman, vilken utom Stockholm äger fastighet och under

sin vistelse i hemlandet varit bosatt å densamma, i trots härav kommer att

mantalsskrivas i huvudstaden.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 7 februari 1927 dagtecknad

promemoria, har — efter det däri lämnats en med det nu anförda väsentligen

överensstämmande redogörelse för stadgande^ i § 3 mom. 1 och 2 i

gällande mantalsskrivningsförordning och dessa författningsrums närmaste

förhistoria — anförts följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen är den valfrihet beträffande

mantalsskrivningsort, som medgivits ägare av fastighet, begränsad bland

annat i det hänseende, att, där han tillika är tjänstinnehavare och på grund

därav vistas å annan ort än den, där fastigheten är belägen, han icke äger

mantalsskriva sig å sistnämnda ort, även om han därstädes vistas under

någon del av året. Därest fastighetsägaren har stora inkomster, är givetvis

frågan om hans mantalsskrivningsort av väsentlig betydelse för den kommun,

där fastigheten är belägen. Eu förändring i avseende å fastighetsägarens

ställning i mantalsskrivningshänseende kan i sådant fall medföra eu avsevärd

ökning i skattebördan inom kommunen. Det har sålunda förekommit

fall, där sedan ägare till fast egendom sedan lång tid tillbaka varit bosatta

och mantalsskrivna i den kommun, varest fastigheten är belägen, ny ägare,

tillhörande samma släkt som föregående ägare, och vars familj under

väsentlig del av året vistas å fastigheten, det oaktat på grund av innehavd

tjänst, av vilken inkomsten varit obetydlig i förhållande till fastighetens

avkastning, nödgats låta mantalsskriva sig å tjänsteorten, med påföljd att

den kommun, varest fastigheten är belägen, förlorat eu högst betydande del

av sitt skatteunderlag.

Trots de betänkligheter, som vidlåda en utsträckning av rätten att välja

mantalsskrivningsort därhän, att någon skulle kunna mantalsskrivas på

annan ort än den, där han har eller bör anses hava sitt egentliga hemvist,

synes förekomsten av sådana fall som det nu antydda dock böra leda till

undersökning, huruvida icke åt valfrihetsbestämmelsen bör givas en avfattning,

ägnad att i sådana fall bereda den mantalsskrivningspliktige möjlighet

att till gagn för den kommun, där fastigheten är belägen, låta sig

därstädes mantalsskrivas.

Enligt uttalanden från sakkunnigt håll, återgivna i 1S94 års proposition,

hade med valfrihetsbestämmelsen i 1861 års förordning icke avsetts

att stadga något undantag från den allmänna regeln, att en var skulle

mantalsskrivas, där han hade eller i följd av sitt vistande borde anses

hava sitt bo och hemvist, utan allenast att — under förutsättning att

förhållandena vore sådana, att tvekan rådde, inom vilketdera av olika

distrikt en person, som inom desamma innehade fastighet eller idkade

rörelse, faktiskt borde anses hava sitt bo och hemvist — åt samma person

överlämna att i mantalsskrivningsförrättarens ställe lösa denna fråga.

Med beaktande av denna uppfattning, vars giltighet i avseende å nu

gällande bestämmelser svårligen kan bestridas, måste givetvis en sådan

utsträckning av valfrihetsbestämmelsen, som nu ifrågasatts, vidtagas med

stor varsamhet och utformas på sådant sätt, att icke därigenom missförhållanden,

liknande dem, som yppat sig i tiden före tillkomsten av 1894 års

mantalsskrivningsförordning, ånyo kunna uppkomma. Ett närmare övervägande

av detta spörsmål lärer utvisa, att någon annan möjlighet att på

ett tillfredsställande sätt lösa denna uppgift knappast finnes än att det i

avsedda fall lägges i Kungl. Maj:ts hand att på ansökning av den man
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

talsskrivningspliktige meddela förordnande angående mantalsskrivningsorten.

Bestämmelse härom synes kunna infogas såsom ett tredje stycke

i § 3 mom. 1 och givas det innehåll, att Kungl. Maj:t på ansökan av den,

som äger eller besitter fast egendom och under någon del av året vistas

inom det mantalsskrivningsdistrikt, där den fasta egendomen är belägen,

må förordna, att han, ändock att han på grund av tjänst eller verksamhet

kan anses hava sitt egentliga hemvist i annat distrikt, skall

skrivas inom förstnämnda distrikt, därest med hänsyn till den fasta

egendomens betydenhet och övriga föreliggande omständigheter så finnes

skäligt.

Ett i viss mån liknande förhållande föreligger, då ägare eller innehavare

av fastighet utom Stockholm är i rikets tjänst å utländsk ort anställd

och sålunda på grund av förut åberopade stadgande i § 3 mom. 2

skall mantalsskrivas i huvudstaden. Med hänsyn till vad förut anförts

därom, att i de i detta moment avsedda fall det faktiska hemvistet saknar

betydelse i mantalsskrivningshänseende samt att stadgandet har till syfte

allenast att förekomma, att ifrågavarande personer skulle komma att sakna

rättsligt hemvist inom riket, kunde det synas icke ägnat att ingiva betänkligheter

att vidtaga en utsträckning av valfrihetsprincipen, varigenom

i förevarande moment avsedd, å utländsk ort bosatt tjänsteman, som äger

eller besitter fastighet utom Stockholm, i fråga om mantalsskrivningsort

skulle tillerkännas rätt att välja mellan Stockholm och den ort, där den

fasta egendomen är belägen. Då det emellertid icke är uteslutet, att en

dylik valfrihet i något fall kunde giva anledning till missbruk, i det att

en tjänsteman med stora inkomster för vinnande av lättnad i beskattningen

inköpte fastighet inom kommun med synnerligen låga kommunalutskylder

och läte mantalsskriva sig därstädes, synes för mantalsskrivning

å annan ort än Stockholm höra fordras Kungl. Maj:ts medgivande i varje

särskilt fall. — I detta sammanhang torde böra anmärkas, att ifrågavarande

tjänstemän, jämlikt särskilda stadganden i kommunallagarna för

Stockholms stad, ehuru mantalsskrivna i Stockholm för närvarande äro

fria från skyldighet att erlägga kommunalskatt för sina löneförmåner.

Bleve sådan tjänsteman mantalsskriven å annan ort, skulle han, därest

gällande bestämmelser i beskattningshänseende bibehölles, komma att bliva

kommunalt skattskyldig även för sin lön. Emellertid torde det kunna tagas

för givet, att frågan om i utlandet bosatta svenska medborgares skattskyldighet

vid den tillämnade kommunalskattereformen kommer att, såsom

kommunalskattekommittén föreslagit, regleras på sådant sätt, att skattskyldighetens

omfattning icke blir beroende av den skattskyldiges mantalsskrivningsort.

Vid sådant förhållande torde i samband med den nu

ifrågasatta ändringen i mantalsskrivningsförorordningen förslag till ändringar

i avseende å omförmälda tjänstemäns beskattningsförhållanden icke

vara erforderligt.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234. 7

Över denna promemoria jämte därvid fogat, i överensstämmelse med promemorians

förslag upprättat utkast till ändrad lydelse av § 3 mom. 1 och 2

i förordningen angående mantalsskrivning hava överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Uppsala, Östergötlands samt Malmöhus län ävensom kammarrätten

avgivit infordrade yttranden, i vilka skilda meningar kommit till

uttryck. Sålunda har länsstyrelsen i Uppsala län uttalat, att länsstyrelsen

kunde på det kraftigaste vitsorda, att inom länet behov av lagändring i

förevarande syfte hade framträtt på ett synnerligen behjärtansvärt sätt.

Länsstyrelsen, som icke funnit något vara att erinra mot grunderna för

sådan lagändring, förklarade sig förorda det remitterade utkastet. Länsstyrelsen

i Östergötlands län har förklarat sig icke hava annat att erinra

mot utkastet, än att detsamma syntes lämpligen höra kompletteras med

ett stadgande av innehåll, att ansökan, varom i utkastet förmäldes, skulle

för att kunna beaktas vara gjord före viss tidpunkt, som syntes böra bestämmas

med hänsyn till att beslut över ansökningen kunde meddelas före

avslutandet av taxeringsförrättningarna det år, mantalsskrivningen avsåge.

Ansökningstidens utgång kunde sålunda lämpligen fastställas till den 1 mars

sagda år. Överståthållarämbetet har däremot ansett sig icke kunna förorda,

att en kommun efter endast skäiighetsprövning och på en omväg

bereddes en skatteförmån på en annan kommuns bekostnad. Hemvistkommunen

hade anspråk på skatteinkomster från den, som droge fördel av dess

anordningar för medlemmarnas bästa, och den kommun, där fastigheten

vore belägen, finge ju alltid kommunalskatt med hänsyn till den ägaren

efter fastighetsvärdet påförda bevillningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län

har, beträffande § 3 mom. 1, förklarat sig icke kunna förorda intagande i

mantalsskrivningsförordningen av det föreslagna tillägget och i sådant hänseende

anfört huvudsakligen följande:"

Avsikten med de föreslagna ändringarna — att skydda kommuner från

att berövas beskattningsobjekt, som rättvisligen borde tillkomma dem —

vore förvisso mycket behjärtansvärd, men med hänsyn till gällande skattelagars

bestämmelser om beskattningsort kunde länsstyrelsen icke finna sig

övertygad om att bärande skäl förelåge att intaga det åsyftade tillägget

till § 3 mom. 1. Kommun hade nämligen under alla förhållanden sin beskattningsrätt

till fastigheten och dess avkastning oförkränkt. Vad däremot

kommun skulle förlora, därest fastighetsägaren bleve mantalsskriven å annan

ort, vore beskattningsrätten till hans inkomst av kapital och tillfälliga inkomster.

Det samhälle, där den skattskyldige hade sin gärning och sitt

verkliga hemvist, syntes emellertid vara närmast att erhålla beskattningsrätten

till dessa icke till viss ort lokaliserade inkomster. Orimligt vore,

om detta samhälle dessutom skulle nödgas avstå från beskattningsrätten till

den löneinkomst, som den skattskyldige där förvärvade, vilket bleve förhållandet,

om han mantalsskreves i annan kommun.

Vad däremot angår det föreslagna tillägget till § 3 mom. 2 har länsstyrelsen

i Malmöhus län funnit övervägande skäl tala för detsammas införande

i mantalsskrivningsförordningen.

Kammarrätten har i sitt yttrande understrukit — vad som redan fram
-

Yttranden

över promemorian.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

hållits i promemorian — att den i § 3 mom. 1 mantalsskrivningsförordningen

intagna så kallade valfrihetsbestämmelsen i själva verket ej utgjorde

något undantag från den i förordningen gällande allmänna regeln, att en

var skall mantalsskrivas, där lian är bosatt, utan gällde endast för det fall,

att en person äger fast egendom eller idkar rörelse inom olika distrikt

samt tvekan råder, inom vilket av dessa han är att anse såsom bosatt. I

sådant fall hade man velat överlämna åt honom att genom att själv välja

mantalsskrivningsort avgöra den tveksamma mantalsskrivningsfrågan. I nu

föreliggande fall skulle däremot en person få möjlighet att, trots en klar

vistelseort, välja en annan mantalsskrivningsort än vistelsekommunen. En

bestämmelse av det innehåll, som angåves i mom. 1 tredje stycket i utkastet,

skulle innebära ett betänkligt avsteg från den angivna allmänna regeln i

mantalsskrivningsförordningen, från vilken regel man hittills gjort ytterst

få och av särskilda omständigheter betingade undantag, såsom till exempel

beträffande statsråd och kommittéledamöter. Kammarrätten har vidare i

fråga om beskattningsorten för olika skattekällor enligt gällande bestämmelser

framfört i huvudsak samma synpunkter, som härutinnan andragits av

länsstyrelsen i Malmöhus län.

Beträffande den i § 3 mom.. 2 föreslagna ändringen syntes denna enligt

kammarrättens mening vara beroende av den ståndpunkt, skatteförfattningarna

komme att intaga till frågan om beskattningsorten för de i detta moment

avsedda personer.

Kammarrätten har alltså hemställt, att förslaget, i vad det avsåge mom.

2, icke måtte i detta sammanhang föranleda någon vidare Kungl. Maj:ts

åtgärd samt att förslaget i övrigt finge förfalla.

Departements- Innan jag angiver min ställning till förevarande spörsmål, tillåter jag mig

chefen. erinra om vissa bestämmelser angående beskattningsort m. m. i det förslag

till kommunalskattelag, som Kungl. Maj:t genom proposition den 22 februari

1927, nr 102, framlagt för riksdagen. Dessa bestämmelser äro, såvitt angår

förevarande spörsmål, i allt väsentligt överensstämmande med nu gällande,

i 14 § bevillningsförordningen upptagna regler. Sålunda skall såväl fastighetsskatt

som skatt för inkomst av jordbruksfastighet eller av annan fastighet

utgöras till kommun, där fastigheten är belägen (16 och 56 §§). Skatt

för inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet ävensom av kapital utgöres

i den skattskyldiges hemortskommun (59 § 1 mom.). Med hemortskommun

förstås därvid den kommun, där den skattskyldige författningsenligt

skall vara mantalsskriven för taxeringsåret eller det kalenderår, under

vilket taxering verkställes (66 §, jfr 3 §). Dessa regler gälla här i riket

bosatt person. Beträffande svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning

hos utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands,

skall enligt förslaget (69 §) tillämpas vad däri stadgas angående här

i riket bosatt person; dock är han icke skattskyldig här i riket för sin in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

komst av berörda tjänst, och skall för annan hans inkomst, som enligt föreskrifterna

i förslaget och § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skolat

beskattas i S:t Nikolai församling i Stockholm — d- v. s. inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet och av kapital — skatt i stället utgöras i Stockholm

för gemensamt kommunalt ändamål. Vad sålunda sagts gäller jämväl

sådan persons hustru samt barn under 16 år, därest de äro svenska medborgare

och bo hos honom.

Vad då först angår det föreslagna tillägget till § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen,

att i rikets tjänst å utländsk ort anställd person, som

utom Stockholm äger eller besitter fast egendom, med Kungl. Maj:ts medgivande

skall äga att tillika med familj och svensk betjäning mantalsskrivas

inom det mantalsskrivningsdistrikt, där den fasta egendomen är belägen,

framgår av vad som förut anförts, att detta tillägg icke innefattar något

undantag från den allmänna regeln, att en var skall mantalsskrivas där

han är bosatt. En sådan person saknar ju faktiskt hemvist inom riket

men har på grund av stadgandet i detta moment i dess nuvarande lydelse

rättsligt hemvist i S:t Nikolai församling i Stockholm. Därmed har ock

enligt hittills gällande beskattningsregler följt kommunal skattskyldighet i

Stockholm. Enligt förslaget till kommunalskattelag skall däremot sådan

skattskyldig för de inkomster, som eljest skolat beskattas i S:t Nikolai församling

i Stockholm, i stället utgöra skatt i Stockholm för gemensamt kommunalt

ändamål. Verkan i beskattningshänseende av det föreslagna tillägget

till § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skulle alltså bliva den, att i

utlandet bosatt svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman, i stället för att

enligt anförda regler för vissa icke till bestämd ort lokaliserade inkomster

skatta till gemensamt kommunalt ändamål, finge tillfälle att — under den

garanti mot missbruk, som Kungl. Maj:ts prövning av frågan om mantalsskrivningsorten

innebär — i skattehänseende gagna kommun, varmed han

såsom ägare eller innehavare av inom kommunen belägen fast egendom har

samhörighet. Mot tillägget i fråga har i de avgivna yttrandena icke gjorts

annan invändning, än att kammarrätten ansett, att detsamma syntes vara

beroende av den ståndpunkt, skatteförfattningarna komma att intaga till

frågan om beskattningsorten för de i detta moment avsedda personer. Med

kommunalskatteförslagets ståndpunkt härutinnan står, såsom av det nyss

anförda framgår, det föreslagna tillägget i god överensstämmelse, och da detsammas

innehåll jämväl eljest synes vara lämpligt avvägt, tillstyrker jag

tilläggets införande i mantalsskrivningsförordningen.

Det föreslagna tillägget till § 3 mom. 1 innebär åter ett undantag från den

allmänna regeln om det faktiska hemvistet såsom avgörande för frågan om

mantalsskrivningsorten. Emellertid må påpekas, att de nuvarande bestämmelserna

i detta moment i vissa fall kunna få i mantalsskrivnings- liksom

i beskattningshänseende egendomliga konsekvenser. Om en person, som innehar

tjänst inom en kommun A, under den tid han är i tjänst eller största delen

av året är bosatt å honom tillhörig fast egendom inom annan, närbelägen

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt 200 häft■ (hr 2Sk.) -

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kun al. Maj:ts proposition Nr 234.

Bastämmeläcr

angående

mantalsskrivning

av lappar

inom Jämtlands

län.

kommun B, och under återstoden av året vistas inom en tredje kommun C,

varest han jämväl äger fast egendom, skall han enligt nuvarande regler

ovillkorligen mantalsskrivas i B. Men om han tager avsked från tjänsten

och fortfarande under den största delen av året vistas inom kommunen B,

äger han, på grund av den i detta moment intagna s. k. valfrihetsbestämmelsen,

rätt att mantalsskriva sig inom kommunen C. Med andra ord,

innehavet av tjänst inom en kommun blir avgörande för frågan i vilkendera

av två andra kommuner vederbörande må mantalsskrivas. Är nu fastigheten

i C av stor betydenhet och har den mantalsskrivningspliktige eljest närmare

samhörighet med denna kommun, synes det låta sig försvara, att,

åtminstone där ur synpunkten av kommunens berättigade intresse särskilda

skäl kunna åberopas, bereda vederbörande möjlighet att låta sig mantalsskrivas

i C även under den tid, då han innehar tjänst i A. Dessa skäl för

möjlighet att mantalsskrivas i C synas böra äga samma verkan, om vederbörande

är bosatt i A eller i B utan att därstädes äga eller besitta fastighet.

Sådan närmare samhörighet med viss kommun torde föreligga exempelvis

när, på sätt i promemorian antydes, ägarna till ett familjegods måhända i

släktled efter släktled varit mantalsskrivna inom och för betydande inkomster

skattat till den kommun, varest godset är beläget, och en ägare, tillhörande

samma släkt, ehuru innehavare av tjänst på annan ort, dock under någon

del av året vistas å godset samt anser sig fortfarande närmast höra hemma

i den kommun, där hans släkt varit bosatt och som i hög grad varit beroende

av skatteintäkter för godsägarens inkomster av annat än den fasta

egendomen. I dylikt fall torde, på grund av fastighetsägarens samhörighet

med kommunen, möjlighet böra öppnas för honom att i avseende å beskattningen

av hans icke till bestämd ort lokaliserade inkomster låta nämnda

kommun få företrädesrätt framför den egentliga vistelsekommunen. Det kan

vissserligen icke förnekas, att från teoretisk synpunkt invändningar kunna

framställas mot det föreliggande förslaget, men då å andra sidan starka

billighetsskäl tala för detsamma och dess tillämpning i praktiken synes mig

icke kunna medföra olägenhet, vill jag giva förslaget min anslutning.

Enligt mitt förmenande utgör den omständigheten, att Kungl. Maj:ts medgivande

erfordras för mantalsskrivning å annan ort än den, där vederbörande

faktiskt har sitt hemvist, en fullt betryggande säkerhet mot ett

obehörigt utnyttjande av det föreslagna undantagsstadgandet.

Genom proposition den 22 februari 1927, nr 108, har Kungl. Maj:t på hemställan

av chefen för socialdepartementet av riksdagen äskat anslag till

fattigvård och barnavård för lappar. I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet

har föredragande departementschefen förordat genomförande

av en ändrad organisation för lappfattigvården, innebärande bland annat,

att i Jämtlands län omsorgen om lappfattigvården skulle överföras från fyra

ännu bestående lappförsamlingar, som icke sammanfalla med borgerliga kommuner,

till vederbörande kommuner. För genomförande av förslaget erfor
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

dras emellertid ändring i mantalsskrivningsförordningen i fråga om mantalsskrivning

av lappar inom Jämtlands län.

Enligt § 16 mom. 1 i .mantalsskrivningsförordningen gäller vid tillämpning

av förordningen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

att länsstyrelsens kungörelse om förrättningen skall uppläsas i kyrkan tre

gånger — mot eljest endast en gång — samt vid behov även å lappska eller

finska språket eller å båda dessa språk, att till mantalsskrivningen skall

uppgivas och i mantalslängden antecknas jämväl varje persons nationalitet

och språk samt att den del av lappbefolkningen, som kringflyttar utan stadiga

boningsplatser, skall mantalsskrivas stam- eller byvis.

Beträffande jämtlandslapparna saknas däremot särskilda bestämmelser i

mantalsskrivningshänseende. I det vid propositionen nr 108 fogade statsrådsprotokollet,

sid. 19 ff„ har framlagts utredning i förevarande hänseende,

till vilken utredning jag tillåter mig hänvisa. Av protokollet framgår, att

föredragande departementschefen efter samråd med mig funnit de ändringar

böra vidtagas i mantalsskrivningsförordningen, som erfordrades för genomförande

av ett av kammarrätten under utredningen framställt förslag, att i

fråga om lapparnas mantalsskrivning samma regler komme att tillämpas i

de tre förutnämnda länen. Detta innebär, att § 16 mom. 1 skulle göras

tillämpligt jämväl för Jämtlands län. Då emellertid'' i detta län icke finnes

något såsom lappmark betecknat område och bestämmelserna i förevarande moment

givetvis böra äga tillämpning allenast inom de delar av länet, i vilka

lappar vistas, synes det vara lämpligt att åt länsstyrelsen, som sitter inne

med kännedom om berörda förhållanden, uppdraga att bestämma, i vilka

delar av länet ifrågavarande bestämmelser skola tillämpas.

Enligt kammarrättens omförmälda, av chefen för socialdepartementet

biträdda förslag bör, där området för en lappby sträcker sig över två eller

flera kommuner, varje lapp mantalsskrivas å den ort inom lappbyns område,

där han kan anses hava sin huvudkåtplats, d. v. s. där de av hans tillhörigheter

finnas, som icke medföras på vandringarna, såsom fasta kåtor,

visthus och dylikt. Till denna uppfattning har även jag givit min anslutning.

Då emellertid en sådan regel lärer överensstämma med de allmänna

bestämmelserna i mantalsskrivningsförordningen, torde genomförandet därav

icke kräva någon ändring i eller något tillägg till denna förordning.

De föreslagna nya bestämmelserna synas böra träda i kraft i god tid före

början av mantalsskrivningsförrättningarna under år 1927, förslagsvis den

1 juli 1927.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet

upprättat förslag om ändring i vissa delar av förordningen den

6 augusti 1894 (nr 61) angående mantalsskrivning samt hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 234.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilagan litt — till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:154 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angåen a1 i texten
  2. BevU 1927:41 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 augusti 1894 angående mantalsskr s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2000 ref. 48 ur registret