Sök i Ratio Lex

Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten

1927-03-18 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:236, Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

1

Kr 286.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till bekämpande av arbetslösheten; given Stockholms

slott den 18 mars 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 18 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Kibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,

Hamrin, Almkvist, Ltberg.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson, anför:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 7, har Kungl. Maj:t

på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1927—1928 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000

kronor.

Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.

Inledningsvis torde jag få i korthet redogöra för de åtgärder, som vid

senare riksdagar beslutats beträffande arbetslöshetens bekämpande.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 202 höft. (Nr 236.)

532 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Av 1922 års riksdag beviljades, i anledning av den på socialdepartementets

föredragning avlåtna propositionen nr It, för bekämpande av arbetslösheten

dels på tilläggsstat för nämnda år reservationsanslag till sammanlagt

belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari—

SO juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härförutom anvisades,

med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning avlatna

propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922

under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag

å 5,000,(XX) kronor att utgå av lånemedel.

I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt

20) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland annat, att det

enligt hans mening icke vore möjligt att vid tiden för nämnda propositions

avlåtande göra några fullt tillförlitliga beräkningar angående arbetsmarknadens

läge under den då återstående delen av vintern 1922—1923 och än

mindre angående dess förändringar under hela budgetåret 1923—1924. Han

anhöll därför att senare under 1923 års riksdag få förelägga Kungl. Maj:t

förslag i förevarande ämne. Emellertid syntes honom nödig försiktighet

bjuda att i avbidan på frågans slutliga behandling å riksstaten beräkna ett

anslag för arbetslöshetens bekämpande å förslagsvis 5,000,000 kronor.

Med bifall till den av föredragande departementschefen sålunda gjorda

hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition,

som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten

för budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000

kronor.

Efter det departementschefen sedermera i skrivelse den 28 april 1923

anmodat statens arbetslöshetskommission att avgiva förslag rörande den

framställning till riksdagen i nu ifrågavarande ärende, vartill då rådande

förhållanden gåve anledning, avgav kommissionen den 11 maj 1923 det sålunda

begärda utlåtandet. I detta utlåtande framlade kommissionen en

beräkning över tillgångar och utgifter å anslaget för bekämpande av arbetslösheten

intill utgången av budgetåret 1923—1924. På grundval av denna

beräkning anförde kommissionen, att den icke funne det erforderligt att

av 1923 års riksdag begära något anslag för bekämpande av arbetslösheten.

I skrivelse den 17 maj 1923, nr 233, gav Kungl. Maj:t sedermera riksdagen

tillkänna, att Kungl. Maj:t icke komme att till 1923 års riksdag avlåta

proposition i det under punkten 20 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen

för nämnda år omförmälda ärendet angående anslag för budgetåret

1923—1924 för bekämpande av arbetslösheten, i följd varav medel

för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å staten för nämnda

budgetår.

Emellertid hade Kungl. Maj:t i proposition den 4 maj 1923, nr 230, på

socialdepartementets föredragning föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande

av åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare

finge av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i

anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.

Denna proposition blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 206).

Ytterligare är att nämna, att riksdagen, i anledning av ett i 1923 års

statsverksproposition på kommunikationsdepartementets föredragning framställt

förslag, för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och

statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av

arbetslösheten, för budgetåret 1923—1924 anvisade ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).

För budgetåret 1924—1925 gjorde arbetslöshetskommissionen icke hemställan

om anvisande av något ytterligare anslag för bekämpande av arbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr ''236.

lösheten. I anslutning härtill begärde Kungl. Maj.t icke något anslag för

ifrågavarande ändamål för nämnda budgetår.

I proposition till 1924 års riksdag, nr 113, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands statsarbeten påbörjade

arbetsföretag finge användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,

de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.

Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 128).

I en den 23 maj 1924 till riksdagen avlåten proposition (nr 229) föreslog

Kungl. Maj:t sedermera riksdagen medgiva, att för färdigställande av vissa

utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag finge användas,

intill ett belopp av 1,350,000 kronor, de nyssnämnda, av 1922 års riksdag

beviljade reservationsanslagen.

Jämväl detta förslag blev av riksdagen Infallet (riksdagens skrivelse nr 294).

I skrivelse den 9 december 1924 uttalade sig arbetslöshetskommissionen

angående behovet av medel till arbetslöshetens bekämpande under budgetåret

1925—1926. Kommissionen anförde därvid, att behållningen å de anslag,

som av 1922 års riksdag anvisats för ifrågavarande ändamål, den 1 november

1924 utgjort 8,264,000 kronor. Då kostnaderna för kommissionens verksamhet

under de tio första månaderna av år 1924 uppgått till omkring 4,220,000

kronor och totalkostnaderna under nämnda år sannolikt icke komrne att

överstiga 5 miljoner kronor, syntes det kommissionen vara grundad anledning

antaga, att de medel, varöver kommissionen förfogade, skulle förslå

till finansierandet av hjälpverksamhetens kostnader första halvåret 1926.

På grund härav funne kommissionen det icke påkallat att hemställa om

utverkande hos 1925 års riksdag av ytterligare anslag till arbetslöshetens

bekämpande.

Med hänsyn till vad kommissionen sålunda uttalat anförde föredragande

departementschefen i statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte

huvudtiteln, sid. 37), att lian ansåge sig icke böra föreslå Kungl. Maj:t att

av riksdagen äska något nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande. I

enlighet härmed begärde Kungl. Maj:t icke något anslag till ändamålet för

budgetåret 1925—1926.

I proposition till 1926 års riksdag, nr 213, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926—1927 anvisa ett

extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor. Detta förslag grundade sig på

framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 6 november 1925.

I denna skrivelse framlade kommissionen en beräkning över tillgångar och

skulder å anslaget till bekämpande av arbetslösheten. På grundval av denna

beräkning anförde kommissionen, att den ansåge sig berättigad utgå från

att till buds stående penningmedel skulle visa sig tillräckliga för bestridande

av hjälpverksamhetens kostnader under budgetåret 1925—1926. Beträffande

frågan om erforderliga medel för budgetåret 1926—1927 ansåg sig kommissionen

med hänsyn till de gångna årens erfarenheter och de osäkra förhållandena

på arbetsmarknaden böra förutsätta, att arbetslöshet av eu omfattning,

som nödvändiggjorde statlig hjälp, även komme att förefinnas under

sistnämnda budgetår, och försiktigheten syntes bjuda, att anslaget för detta

budgetår beräknades till nyssnämnda belopp 8,000,000 kronor.

I en senare ingiven promemoria, dagtecknad den 13 mars 1926, anförde

kommissionen därefter, att det dåmera kunde antagas, att den 1 juli 1926

komme att finnas eu behållning å tidigare anslag för ändamålet av omkring

1,233,000 kronor, bortsett från osäkra fordringar m. in. Förutsatt att kostnaderna

för hjälpverksamheten under budgetåret 1926—1927 komme att upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

gå till ungefär samma belopp som beräknats för nästföregående budgetår,

skulle vid sådant förhållande i runt tal ytterligare 5 miljoner kronor behövas

till möjliggörande av de statliga arbetslöshetsåtgärdernas upprätthållande i

ungefär samma omfattning som förut. Emellertid syntes detta belopp icke

tillräckligt för att trygga möjligheten av hjälpverksamhetens vidmakthållande

i påkallad omfattning. Med hänsyn till utsikterna på arbetsmarknaden och

i övrigt föreliggande förhållanden samt med beaktande jämväl därav att icke

allt för knappt tilltagna medel måste stå som reserv till förfogande dels i

form av rörelsekapital och dels för mötande av oförutsedda kommande händelser

eller därmed förbundna utgifter saknade kommissionen anledning

frångå sitt föregående förslag.

Till detta förslag anslöt sig även föredragande departementschefen, under

anförande att det syntes oeftergivligen nödvändigt, att anslaget tillmättes

så att man vid en eventuell ogynnsam utveckling på arbetsmarknaden hade

möjlighet att utvidga statens hjälpverksamhet. Av flera skäl syntes man

böra räkna med att arbetslöshetskommissionen under budgetåret 1926—

1927 bleve nödsakad att till arbetslöshetens motverkande ingripa med större

kraft än under de båda nästföregående åren.

I enlighet med denna framställning beviljade 1926 års riksdag (skrivelse

den 5 juni 1926 nr 344) för budgetåret 1926—1927 till bekämpande av arbetslösheten

ett extra reservationsanslag å 8,000,000 kronor.

Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp

äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som

länder till efterrättelse tills vidare så länge anslag för ifrågavarande ändamål

utgår.

Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna

för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade

1922 års riksdag — efter det Kungl. Maj:t den 10 mars nämnda år fattat

beslut, innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande regler —- i skrivelse nr 291 nya direktiv för bedrivande av berörda verksamhet, därvid

särskilt spörsmålet om arbetskonflikts inverkan å den av staten lämnade arbetslöshetshjälpen

behandlades.

Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten

proposition, nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle, utöver

då gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna regler

för yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923, nr 79).

Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten

i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen av

Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan

om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt

till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid

ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad

statsutskottet i detta avseende hemställt, anförde riksdagen i sin förut omförmälda

skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut om anvisande

av nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten, i fråga om direktivens tilllämpning

bland annat följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

»Då skilda uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den rätta tillämpningen

av de nuvarande direktiven, vill riksdagen sammanfattningsvis i förtydligande

syfte framhålla:

att vid allmän konflikt inom ett yrkesområde all statens hjälpverksamhet

bör upphöra och yrkets samtliga arbetare i landet, respektive orten, avstängas

från statlig arbetslöshetshjälp;

att på enahanda sätt, som nyss sagts, skall förfaras beträffande sådan

''partiell’ konflikt, om vilken gäller, att den kan anses vara ett led i en

aktion med syfte att inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom

yrkesområdet ifråga; samt

att vid annan partiell konflikt fråga om hänvisning av arbetssökande till

därav berört arbetsställe skall göras beroende särskilt därav, huruvida den

lön och övriga villkor, som erbjudas, kunna, med hänsyn till de å orten för

arbetet gällande löne- och arbetsvillkoren, anses skäliga. I det fallhatt därvid

såsom utgångspunkt för skälighetsprövningen lagts för annan liknande

yrkesutövning gällande kollektivavtal, bör avseende fästas endast vid faktiskt

utgående, lägsta löner eller däremot svarande bestämmelser.

Beträffande spörsmålet om arbetshänvisning erinras, att vid Kungl. Maj:ts

beslut den 10 mars 1922, innefattande vissa jämkningar i dittills gällande

direktiv och deras tillämpning, föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

uttalade sig angående frågan, om ett blockerat arbete kunde

anses som lämpligt arbetstillfälle, och därvid yttrade, att sådana fall för

visso kunde förekomma, då samhällsintresset kräver, att hänsyn icke tages

till en arbetaregrupps blockadpåbud’. Både före och efter riksdagsbeslutet

1922 har ock, tydligen med tillämpning av sagda princip, sådan arbetshänvisning

förekommit.

Vidare gäller, att av arbetslöshetskommissionen i förenämnda frågor fattat

beslut skall genast träda i verkställighet och äga tillämpning till dess detsamma

blivit beträffande huvudsaken vederbörligen prövat.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen

för bekämpande av arbetslösheten i enlighet med hittills gällande

direktiv, tillämpade på sätt riksdagen ovan angivit, för budgetåret 1926—

1927 under riksstatens femte huvudtitel beviljat ett extra reservationsanslag

å 8,000,000 kronor.»

Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Maj:t, att

ett exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens arbetslöshetskommission

till kännedom och efterrättelse.

Enligt vad som meddelats från arbetslöshetskommissionen i en den 13 januari

1927 dagtecknad promemoria, hade kommissionen då — frånsett det fall, som

närmast föranledde direktivfrågans upptagande till behandling vid 1926 års

riksdag — endast i tre fall haft anledning att grunda beslut på de uttalanden

i förtydligande syfte, som av nyssnämnda riksdag gjorts beträffande gällande

direktiv rörande den statliga hjälpverksamheten vid arbetskonflikt. Då i

sistnämnda tre fall vederbörande arbetskonflikter på grund av träffade uppgörelser

eller på annat sätt avvecklats, hade emellertid några praktiska konsekvenser

icke blivit följden av kommissionens principiella beslut rörande

det i varje fall föreliggande spörsmålet. Dock hade i ett fall fyra vid statens

nödlijälpsarbeten sysselsatta personer, vilka hänvisats till arbetsställe, där

konflikt rådde, men vägrat efterkomma hänvisningen, blivit avskedade från

nödhj älpsarbetena.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungI. Maj:ts proposition nr 236.

Jag övergår härefter till att närmare behandla frågan om behovet av anslag

för budgetåret 1927—1928 till bekämpande av arbetslösheten.

Vid min förberedande anmälan till årets statsverksproposition av förevarande

ärende omförmälde jag, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse

den 24 november 1926 gjort framställning i sådant syfte. I denna

skrivelse hade kommissionen, yttrade jag, till en början anfört, att under

förutsättning av att kommissionens verksamhet komme att fortgå efter i stort

sett oförändrade grunder, kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande under

innevarande budgetår kunde beräknas uppgå till omkring 6,400,000 kronor.

Då den 1 november 1926 funnits disponibelt ett belopp av i runt tal 8,250,000

kronor och hjälpverksamheten under återstoden av budgetåret kunde beräknas

draga eu kostnad av omkring 4,925,000 kronor, skulle därav följa, att ett

belopp av omkring 3,325,000 kronor skulle kunna förväntas den 1 juli 1927

återstå av de för ändamålet redan anvisade medlen och alltså bliva disponibelt

för budgetåret 1927—1928. Vidkommande beräkningen av det för

sistnämnda budgetår behövliga belojjpet hade kommissionen, anförde jag

vidare, uttalat den uppfattningen, att arbetslösheten icke kunde väntas då

bliva av mindre omfattning än under innevarande budgetår och att endast

en lycklig utveckling av den industriella produktionen och det ekonomiska

livet i övrigt kunde inverka förhållandena i motsatt riktning. Under betonande

av det vanskliga i en förliandsberäkning sådan som den ifrågavarande

hade kommissionen uppskattat kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande

för nästkommande budgetår till åtminstone samma belopp som det, vilket

kommissionen beräknat för innevarande budgetår, eller, som nyss nämnts,

omkring 6,400,000 kronor. Utom det belopp, som syntes kunna besparas

från innevarande budgetår, skulle alltså enligt kommissionen ett belopp av

ytterligare 3,075,000 kronor krävas för budgetåret 1927—1928. Med ledning

av de sålunda gjorda beräkningarna hade kommissionen emellertid funnit

ett nytt anslag av 5,000,000 kronor böra anvisas för sistnämnda budgetår,

därvid kommissionen med hänsyn till osäkerheten vid bedömande av arbetsmarknadens

framtida gestaltning ansett det överskott, som kunde med ett

anslag av denna storlek antagas uppstå, vara för kommissionen behövligt

för att i verksamheten användas som rörelsekapital ävensom för att kunna

tillgripas som en reserv för oförutsedda utgifter.

För egen del fann jag av vad kommissionen anfört framgå, att nytt anslag

för arbetslöshetens bekämpande borde ställas till arbetslöshetskommissionens

förfogande för nästkommande budgetperiod.

Beträffande beloppet av det erforderliga anslaget framhöll jag — under

erinran bland annat om den från kommissionens sida framhållna vanskligheten

av en förhandsberäkning av ifrågavarande slag, siirskilt på grund av

svårigheterna, när det gällde att för det dåvarande bedöma arbetsmarknadens

gestaltning under budgetåret 1927—1928 — att jag icke vore beredd att

då taga definitiv ståndpunkt till berörda spörsmål. Under riksdagens lopp

syntes emellertid utsikterna på arbetsmarknaden kunna bättre överskådas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236. t

I avbi dan på frågans slutliga behandling förordade jag, såsom i det föregående

angivits, att ett anslag för arbetslöshetens bekämpande till belopp

av 5,000,000 kronor beräknades i riksstatsförslaget för nästa budgetår.

Statens arbetslöslietskommission bär sedermera i en promemoria av den

15 februari 1927 inkommit med uppgifter till komplettering av vissa i kommissionens

förenämnda skrivelse den 24 november 192b meddelade siffroi och

beräkningar. Till dessa uppgifter har kommissionen anknutit några uttalanden,

föranledda av den utveckling av arbetslöshetsförhallandena, som ägt

rum sedan skrivelsen den 24 november 1926 avläts.

Jag torde nu — i anslutning till vad jag vid min förberedande anmälan

av ärendet yttrade — få lämna eu redogörelse för de av kommissionen i berörda

hänseende lämnade uppgifterna, i den mån de beröra arbetsmarknadens läge,

kommissionens verksamhet under det sistförflutna året och kommissionens

ekonomiska ställning. Härvid kommer jag att för större överskådlighets

skull i ett sammanhang behandla vad kommissionen anfört i nämnda hänseenden

uti skrivelsen den 24 november 1926 och de kompletterande

meddelanden kommissionen länmat i promemorian den 15 februari 1927.

Till belysande av arbetslöshetslägets utveckling under perioden januari 1924

—februari 1927 har kommissionen meddelat de uppgifter, som återgivas i

följande tabell, vilken utvisar dels arbetslöshetens omfattning vid slutet a\

angivna månader under nämnda tid, dels antalet hjälpta personer samt huru

dessa fördela sig på de olika lijälpformerna.

o

År

|

Dag

° |

Antal

hjälp-

sökande

arbetslösa

Antal i

statligt

nödhjälps- arbete

placerade

Antal i

statskom- munala

nödhjälps- arbeten

sysselsätta

Antal i

kommunala

nödhjälps- arbeten

sysselsatta

Antal

uppbä-

rande

kontant

arbetslös-

hets-

understöd

Hela

antalet

arbetslösa.!

som

erhållit

hjälp

Antalet

hjälpta

i % av !

hela an- talet ar- betslösa

1924 ......

31 jan.

16,600

2,329

365

2,459

847

6,000

36.i

28 febr.

15,900

2,696

592

2,991

1,315

7,594

47.s :

» ......

31 mar 8

13,700

2,998

650

2,651

1,115

7,414

54.i

»

30 april

10,300

2,525

888

1,923

107

5,448

52.9 1

»

31 maj

7,000

1,901

466

1,806

69

4,242

60.*>

» ......

30 juni

5,600

1,391

338

1,964

5

3,698

66.i j

31 juli

4,750

666

234

1,676

3

2,579

54. s

»

31 aug.

4,200

490

23

1,260

8

1,781

42.4

30 sept.

4,500

373

22

1,120

4

1,519

33.8

31 okt.

6,500

467

42

967

48

1,524

23.1

30 nov.

9,300

675

262

1,079

64

2,080

22.4

31 dec.

12,600

782

409

1,514

71

2,776

22.1

1925 ......

31 jan.

20,600

1,852

738

2,613

341

5.544

26.9

28 febr.

21,600

3,047

1,266

3,523

1,353

9,189

42.5

)) ......

31 mars

18,600

3,576

1,370

3,278

1.366

9,590

5i.fi

30 april

14,800

3,094

1,076

2,496

348

7.014

47.4

31 maj

12,100

2,389

854

1,482

132

4,857

40.i

30 juni

10,300

2,015

730

1,317

123

4,185

40.fi

31 juli

9,400

1,839

548

1,222

63

3,672

39.0

» ......

31 aug.

9,450

1,743

496

989

74

3,302

34.9 j

30 sept.

10,150

1,685

503

859

134

3,181

31.3

31 okt.

13,150

1,699

367

884

123

3,073

23.4

30 nov.

18,000

2,166

496

1,045

305

4,012

22.3

)) ......

1 31 dec.

20,300

! 2,321

550

i 1,187

631

'' 4,689

23.1 i

Statens

arbetslöshcts
kommission.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Majis proposition nr 236.

År

Dag

Antal

hjälp-

sökande

arbetslösa

Antal i

statligt

nödhj års- arbete

placerade

Antal i

statskom- munala

nödhjälps- arbeten

sysselsatta

Antal i

kommunala

nödhjälps- arbeten

sysselsatta

Antal

uppbä-

rande

kontant

arbetslös-

hets-

understöd

Hela

antalet

arbetslösa,

som

erhållit

hjälp

Antalet

hjälpta

i % av

hela an- talet ar- betslösa

1926 ......

31 jan.

22,700

3,433

598

2,204

2,033

8,268

36.4

» ......

28 febr.

22,300

4,335

969

2.533

2,119

9,956

44.6

» ......

31 mars

20,500

4,497

1,244

2,330

1,613

9,684

47.2

» ......

30 april

16,600

3,836

1,161

1,841

392

7,230

43.5

)>

31 maj

13,900

2,655

830

1,371

284

5,140

37,o

») ......

30 juni

11,750

2,350

457

1,244

103

4.154

35.3

» ....

31 juli

10.850

2,101

363

1,200

64

3,728

34.3

» ......

31 aug.

11,200

1,819

241

1,290

99

3,449

30.8

» ......

30 sept.

12,000

1,722

267

1,284

118

3,391

28.3

» .....

31 okt.

15,500

1,991

251

1,303

370

3,915

25.2

»

30 nov.

20,050

2,174

514

1,720

1,213

5,621

28.o

))

31 dec.

24,700

2,576

683

2,008

1,854

7,121

28.8

1927 ......

31 jan.

27,400

3,646

1.301

3,126

2,214

10,287

37.5

” ......

28 febr.'')

25,000

4,384

1,556

3,326

2,361

11,627

46.5

Till dessa uppgifter har kommissionen fogat följande anmärkningar.

Antalet av dem, som enligt tabellen uppburit kontant arbetslöshetsunderstöd,

omfattade samtliga de personer, vilka uppburit dylikt understöd, utan

hänsyn till om statsbidrag härför utbetalats eller ej. Under åren 1924—1926

hade emellertid bidrag av statsmedel till ifrågavarande understöd allenast

förekommit i en enda kommun. I övrigt hade understöden under denna tid

utgått av enbart kommunala medel. Att under den gångna delen av år 1927

statsbidrag i vissa fall meddelats till kontantunderstöd framgår av den följande

redogörelsen för läget inom olika industrier. Antalet arbetslösa, som

under januari 1927 uppburit kontant statligt understöd, utgjorde 199.

Därjämte har kommissionen understrukit, att det angivna antalet arbetslösa

i samtliga fall endast avsåge antalet hos vederbörande lokala hjälporgan

anmälda hjälpsökande personer. De uppgifter, över vilka kommissionen förfogade,

beredde icke möjlighet till statistiskt fastställande av arbetslöshetens

totala omfattning i landet.

Beträffande förhållandena i januari 1927 har kommissionen vidare anfört,

att av det då redovisade antalet hjälpsökande arbetslösa — i runt tal 27,400 —

omkring 13,800 belöpte å städer och omkring 13,600 å köpingar och andra

landskommuner. Av de arbetslösa voro 14,850 familjeförsörjare och 12,550

icke familjeförsörjare. Samtliga hjälpsökande utom 33 utgjordes av män.

Det s. k. lokala arbetskraftsöverskottet beräknades den 31 januari 1927 utgöra

8,057. Vid samma tid utgjorde antalet statliga nödhjälpsföretag 57.

Statskommunala arbetsföretag hade under samma månad bedrivits i 17 kommuner.

Bent kommunala nödhjälpsarbeten förekommo inom 112 kommuner.

Utlämnande av kommunala arbetslöshetsunderstöd (utan statsbidrag) förekom

den 31 januari 1927 i 22 kommuner, därav 9 städer.

Genom tre särskilda beslut har Kungl. Maj:t under innevarande budgetår

för beredande av odlingsbidrag åt sådana småbrukare i Norrbottens län, vilka

på grund av rådande arbetslöshet vore i trängande behov av ökade utkomstmöjligheter,

till länshjälpkommitténs i nämnda län förfogande ställt sammanlagt

355,000 kronor av ifrågavarande anslag.

I detta sammanhang må även erinras om ett par av Kungl. Maj:t nyligen

fattade beslut. I särskilda framställningar hade dels Svenska mosskultur
-

l) Preliminära siffror.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

föreningen, dels Kronobergs läns Hushållningssällskaps förvaltningsutskott

gjort hemställan om bidrag av statsmedel till utdikning av torvmarker och

mossar för ökning av den odlingsbara markens areal. Nämnda förening

hade särskilt yrkat, att för ändamålet måtte få användas till arbetslöshetens

bekämpande anvisade medel. I avgivna yttranden hade arbetslöshetskommissionen

förklarat i huvudsak, att intet hinder funnes för upptagande av

dikningsföretag såsom statligt nödhjälpsarbete samt att kommissionen, därest

närmare utarbetade förslag i frågan förelädes densamma och behov av nödhjälpsarbete

förefunnes, skulle, i den mån så lämpligen kunde ske, medverka

till sakens främjande. Med avseende å vad kommissionen sålunda

samt i övrigt anfört fann Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 18 februari

1927 berörda framställningar icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vidare har kommissionen meddelat en tabell rörande de anmälda arbets
-

lösas fördelning på yrlcesgrupper vid olika tidpunkter.

Tabellen i fråga är av följande utseende.

Yrkesgrupp

Januari

1925

Januari

1926

Januari

1927

I. Jordbruk och skogshushållning:

A. Jordbruk ................................................

574

534

719

B. Skogshushållning .......................................

873

540

283

II. Industri och hantverk:

A. Gruvdrift och malmförädling ......................

2,011

2,428

1,776

B. Jord-, sten- och glasindustri ......................

844

854

3,1S9

C. Metall- och maskinindustri...........................

2,908

2,086

2.306

D. Trävaruindustri..........................................

2,657

2,844

3,412

E. Byggnadsverksamhet ..................................

2,231

2,390

2,610

F. Läder-, hår-, gummi- o. d. industri...............

141

211

195

G. Textilindustri............................................

112

155

206

H. Beklädnadsindustri ....................................

88

132

140

I. Närings- och njutningsmedelsindustri .........

224

221

333

J. Kemisk-teknisk och belysningsindustri .........

121

173

161

K. Trämasse- och pappersindustri.....................

67

122

106

L- Grafisk industri........................................

52

73

66

M. Industri och hantverk, ej särskilt specificerat

964

586

782

III. Sjöfart och fiske..............................

696

603

394

IV. Handel och samfärdsel m- m.............

1,507

1,260

1,489

V. Husligt arbete ................................

21

1

15

VI. Arbete, ej hänförligt till annan grupp

4,543

7,498

9,225

Summa

20,63i

22,711

| 27,407

I fråga om det nuvarande arbetslöshetsläget har kommissionen därjämte

yttrat, att mera utpräglad arbetslöshet vore rådande inom gruv-, sten-, järnbruks-

och sågverksindustrierna samt bland grupperna kontors- och affärsanställda

ävensom inom gruppen VI, omfattande grov- och diversearbetare.

Beträffande förhållandet inom de särskilda yrkesgrupperna har kommissionen

vidare anfört följande.

Gruvindustrien i mellersta Sverige arbetade fortfarande under mycket

tryckta konjunkturer, vilka icke visat tecken till förbättring.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. AIaj:ts proposition nr 2-36.

Läget inom stenindustrien både under vintern avsevärt försämrats. Förhoppningarna

om att denna industri skulle gå ljusare tider till mötes, sedan

en långvarig konflikt under december 1926 blivit löst, hade icke infriats. Av

olika anledningar hade arbetet icke igångsatts i den omfattning, som varit

önskvärd. I främsta rummet hade stenarbetarna inom Göteborgs och Bohus

län drabbats därav, men även för ett antal kommuner i Blekinge län hade

följderna av produktionsbegränsningen blivit kännbara.

Kommissionen både sökt lindra de arbetslösa stenarbetarnas bekymmer

genom att bereda åtskilliga av dem anställning vid statliga nödhjälpsarbeten

och genom att medgiva statsbidrag för igångsättande av statskommunala arbeten

inom de stenhuggarkommuner, där lämpliga arbetsobjekt funnits att

tillgå.

Nödläget bland dessa grupper av arbetslösa och svårigheten för kommissionen

att kunna med den skyndsamhet, som erfordrats, bereda tillräckligt

antal arbetslösa anställning vid av kommissionen själv bedrivna arbeten

hade föranlett kommissionen att även bevilja fyra kommuner i Bohuslän

statsbidrag till bedrivande av en temporärt begränsad kontant understödsverksamhet.

På grund av det kommunalfinansiellt svaga läget inom de

socknar, där denna understödsverksamhet kommit till stånd, hade Kungh

Maj:t efter kommissionens tillstyrkande medgivit dessa kommuner en förhöjning

av statsbidraget till 90 % av understödsverksamhetens kostnader. —

Emellertid bär, enligt vad arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 23

februari 1927 i annat sammanhang upplyst, läget inom stenindustrien på

senaste tiden undergått en icke obetydlig förbättring. Utsikter funnes, att

det ^ stora antalet familjeförsörjare skulle under den närmaste tiden på nytt

erhålla anställning inom sitt yrke. Ett par av de kommuner, som erhållit

statsbidrag till kontant understödsverksamhet, hade hos kommissionen anmält,

att de räknade med att från och med mars månad icke längre behövde

taga denna lijälpform i anspråk.

Vad anginge järnbruken både dessa icke på långt när full sysselsättning

för sina arbetare. Antalet anmälda arbetslösa vore emellertid förhållandevis

litet, beroende därpå, att vid svag ordertillgång en mycket stor del av arbetarna

icke arbetade full tid. Dessa anmälde sig icke som hjälpsökande

under arbetslöshetsperioderna. Utsikterna vore mörka, och driftsinställelser

kunde befaras.

Sågverksindustrien hade mer eller mindre frivilligt underkastat sig en produktionsinskränkning,

som i samband med sammanbrottet i Norrbotten och

därav betingade försök till driftskoncentration medfört en åtminstone tillfälligt

betydande arbetslöshet.

Arbetslösheten bland de affärsanställda vore alltjämt stor, beroende dels

av ett från kristiden kvarstående överskott, dels av riklig tillströmning av

arbetskraft. Arbetslösheten förefölle att statistiskt sett hava ytterligare något

försämrats till februari 1927.

Inom övriga industrier finge läget anses vara mera normalt utan särskilt

anmärkningsvärd arbetslöshet. Som tillfredsställande syntes arbetstillgången

kunna betecknas inom vissa områden av verkstadsindustrien och inom cellulosaindustrien.

Skogsavverkningen hade under den gångna vintern i stort sett varit normal.

Det syntes dock vara obestridligt, att avverkningarna inom vissa delar

av landet haft något mindre omfattning än vanligt och att därav uppkommit

ett visst överskott av arbetskraft.

Arbetstillgången inom jordbruket hade varit god, särskilt inom de egentliga

åkerbruksdistrikten, ett förhållande, som torde stå i samband med fjolårets

skörderesultat, vilket syntes komma att utöva ett gynnsamt inflytande även

på andra områden av näringslivet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Den grupp, som återstode, nämligen grovarbetare i allmänhet, till vilken

även hänfördes sådana ynglingar, som ännu icke fått fotfäste inom något

yrke, representerade det största antalet arbetslösa av alla grupper. I en

till Kungl. Magt ingiven skrivelse av den 6 november 1925 hade kommissionen

anfört, att den innevarande och närmaste tidens arbetslöshetsproblem

i väsentlig mån kunde sägas vara ett grovarbetarproblem. Detta hade kommissionen

funnit styrkt av utvecklingen sedan dess. Även om grovarbetararbetslösheten

komme att sjunka med den varmare årstidens inbrott, torde

med största sannolikhet minskningen där komma att bliva relativt mindre

än bland de arbetslösa inom flertalet andra yrkesgrupper. Åtskilliga omständigheter

syntes bidraga därtill. Om många arbetare, vilka efter hand

förlorat anställning inom sina förutvarande yrken, gällde sålunda, att de numera

borde rubriceras såsom grovarbetare. Vidare finge grovarbetarstocken

förvisso oavlåtligen nya tillskott av arbetslösa från de sociala skikt, där ungdomsarbetslösheten

vore särskilt utpräglad. Inför det förhållandet, att t. o. in.

yrkesutbildade arbetare icke utan svårighet kunde beredas anställning inom

flera industrigrenar, torde nämligen många yngre element bland de arbetslösa

underlåta att förskaffa sig nödig yrkesutbildning. De införlivades därmed

automatiskt i arbetsmarknadens stora reservarmé av grovarbetare. Här

mötte sålunda även ungdomsarbetslöshetens problem.

I detta sammanhang har kommissionen även erinrat om vissa befolkningsstatistiska

undersökningar, som nyligen utförts och av vilka det syntes framgå,

att en ökning av de arbetsföra åldersklasserna vore att påräkna under eu 10-årsperiod

framåt för att sedan efterträdas av eu fortgående minskning. Utan

tvivel komme arbetslöshetsklientelet att i avsevärd män under de närmaste

åren rekryteras av ynglingar, som på grund av trängseln på arbetsmarknaden

icke kunnat bereda sig arbete inom visst yrke. Många av dessa torde bliva

nödsakade att liänvända sig till det allmänna med begäran om hjälp och

på grund därav hänvisas att söka sin försörjning vid statliga nödhjälpsarbeten.

Den begränsade immigrationen till Amerikas Förenta stater torde även

bidraga till ökat utbud av arbetskraft i Sverige.

Beträffande kostnaderna för kommissionens verksamhet under nu löpande

budgetår har kommissionen i sin skrivelse den 24 november 1926 anfört i

huvudsak följande:

Vid budgetårets ingång den 1 juli 1926 hade — efter avdrag av reserverade

belopp — för kommissionens verksamhet stått till ^förfogande

2,062,381 kronor 85 öre, varav hos statskontoret innestått 650,857 kronor 16

öre. 1926 års riksdag hade för budgetåret 1926—1927 anvisat 8,000,000 kronor.

Under tiden juli—oktober 1926 hade 1,483,450 kronor 91 öre disponerats.

Den 1 november 1926 skulle alltså hava varit tillgängligt 8,578,930 kronor

94 öre. Därifrån borde emellertid avräknas ett belopp av 300,000 kronor

såsom utgörande tvistiga fordringar och värde å inventarier. Det disponibla

beloppet den 1 november 1926 kunde därför i runt tal beräknas till 8,250,000

kronor.

Över kommissionens faktiska utbetalningar under tiden juli—oktober 1926

samt de beräknade utbetalningarna under tiden november 1926—juni 1927

har kommissionen i sin förberörda skrivelse den 24 november 1926 framlagt

följande sammanställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Månad

A. K:8 arbets- platser, för- valtning och

revision

Statsbidrag till

statskommunala

arbeten

Summa kr.

Antal

anställda

arbetare

1926.

Juli....................................

363,981

—

236,221

—

600,202

_

2,478

Augusti...........................

305,877

—

—

—

305,877

—

2,021

September..........................

239,638

—

82,535

—

322,173

—

1,896

Oktober..............................

255,198

—

—

—

255,198

_

2,028

November...........................

372,000

—

13,000

—

385,000

_

2,''800

December...........................

486,000

—

15,600

—

501,600

—

3,600

1927.

Januari ..............................

567,000

—

20,800

_

587,800

_

4,300

Februari ..........................

729,000

—

28,600

—

757,600

—

5,600

Mars .................................

891,000

—

33,800

—

924,800

—

6,800

April ...........................

729,000

—

31,200

—

760,200

—

5,700

Maj....................................

567,000

—

23,400

—

590,400

_

4,400

Juni .................................

405,000

—

13,000

—

418,000

—

3,000

5,910,694

*) 498,156

—

6,408,850

-

I anslutning till de sålunda beräknade utgiftssiffrorna har kommissionen,

på sätt förut redan omförmälts, framhållit att, då det den 1 november 1926

för kommissionens verksamhet funnits disponibelt ett belopp av i runt tal

8.250.000 kronor samt verksamheten under tiden november 1926—juni 1927

beräknats draga en kostnad av omkring 4,925,000 kronor, vid nästkommande

budgetårs ingång kunde beräknas vara tillgängligt ett belopp av omkring

3.325.000 kronor. Kommissionen har vid denna beräkning förutsatt, att verksamheten

komme att fortgå efter i stort sett oförändrade grunder, samt anfört,

att under denna förutsättning huvudparten av de statliga nödhjälpsarbetena

syntes komma att förläggas till de allmänna skogarna. I den mån

dessa icke beredde arbetstillfällen i tillräcklig omfattning, torde enligt kommissionen

flottledsarbeten i Norrland, allmänna vägarbeten eller andra lämpliga

arbeten böra tillgripas, varjämte bidrag till s. k. statskommunala arbeten

fortfarande borde komma att utgå. Till utgångspunkt för kalkylerna hade därjämte

tagits vissa antaganden rörande antalet i statliga, respektive statskommunala

nödhjälpsarbeten anställda arbetare, vilka antaganden stödde sig på

att kommunerna, som i första hand hade att bispringa de arbetslösa, måste

antagas komma att själva månatligen omhändertaga ett betydande antal av

dessa. Enligt vad jag inhämtat har kommissionen vidare utgått från en

kostnad per månad och nödhjälpsarbetare av 165 kronor; för innevarande

budgetår hade räknats med 175 kronor.

I sin den 15 februari 1927 dagtecknade promemoria har kommissionen

sedermera meddelat, att under tiden november 1926—januari 1927 några

större avvikelser från de gjorda beräkningarna rörande kostnaderna för kommissionens

verksamhet under innevarande budgetår icke förekommit. För

*) Häri ingå odlingsbidrag i Norrbottens län.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

återstoden av löpande budgetår (februari—juni 1927) syntes beräkningarna

även komma att i stort sett hålla streck, även om det med hänsyn till den

nuvarande situationen på arbetsmarknaden kunde tänkas, att antalet anställda

nödhjälpsarbetare möjligen bleve något större under vintermånaderna än

som tidigare antagits, särskilt vad beträffade antalet i statskommunala nödhjälpsarbeten

sysselsatta. Förändringarna syntes dock icke bliva av den

betydelse, att de påkallade någon omjustering av kostnadskalkylen för innevarande

budgetår.

I fråga om erforderliga medel för budgetåret 1927—1928 har kommissionen

— utöver vad kommissionen härutinnan anfört i sin skrivelse den 24 november

1926 och av mig i det föregående i huvudsak återgivits — i nämnda

skrivelse och i sin promemoria av den 15 februari 1927 ytterligare framhållit

följande.

Det mötte alltjämt svårighet att grunda förslag i ämnet på annat än vaga

sannolikhetsberäkningar. Behovet av en medelsreserv berodde bland annat

därpå att beräkningen av kostnaderna vore grundad på att de bidrag, som

inflöte från kommissionens uppdragsgivare för nödhjälpsarbetens utförande,

komme att bliva oförändrade. Någon garanti härför funnes emellertid icke,

varför en viss säkerhetsmarginal syntes vara behövlig.

Så länge den industriella produktionen icke visade tendenser till en mera

påtaglig expansion, varigenom de båda senaste årens ökade arbetskraftsöverskott

och de säsongarbetslösas lediga armar kunde tagas i anspråk, syntes

man knappast kunna räkna med något egentligt omslag i arbetsmarknadens

gestaltning under den närmaste framtiden. Någon sådan förändring i det

allmänna läget, som motiverade en sänkning av det av kommissionen i skrivelsen

den 24 november 1926 föreslagna beloppet av 5,000,000 kronor, hade

enligt kommissionens i nämnda promemoria uttalade uppfattning icke heller

inträffat sedan dess. Däremot syntes det icke uteslutet, att staten under

det kommande budgetåret nödgades träda in hjälpande i något större utsträckning

än tillförne, därest icke arbetsmarknadens läge komme att undergå

en avsevärd förbättring på de områden, där tecken till en ljusning för närvarande

icke vore direkt skönjbara. Kommunernas bärkraft måste nämligen

i många fall antagas bliva ytterligare försvagad till följd av den långvariga

arbetslöshetens tryck.

Under åberopande av vad sålunda anförts har arbetslöshetskommissionen

i sin promemoria hemställt om utverkande av innevarande ars riksdag av ett

belopp å 5,000,000 kronor till bestridande av statens kostnader för arbetslöshetens

bekämpande under budgetåret 1927—1928.

Den av statens arbetslöshetskommission lämnade utredningen torde till Dcpfii(e”^nts

fullo ådagalägga behovet av statliga åtgärder till arbetslöshetens bekämpande

under nästkommande budgetår. Arbetslöshetens omfattning, såvitt densamma

kan bedömas med ledning av antalet hos arbetslöshetskommissionen anmälda

hjälpsökande, synes snarast vara i stigande.

I fjolårets proposition i motsvarande fråga anförde min företrädare i ämbetet,

att han hade för avsikt att föreslå tillkallande av sakkunniga för ny

utredning av frågan om arbetslöshetsförsäkring. Den sålunda avsedda utredningen,

som påbörjades under våren 1926, kan, såsom jag antydde vid

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl, Maj:ts proposition nr 236.

behandlingen av årets statsverksproposition, icke väntas avslutad å sådan

tid, att förslag i ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Vid sådant

förhållande böra uppenbarligen de statliga åtgärderna i anledning av arbetslösheten

under nästa budgetår fortgå i huvudsakligen samma former som

under de senaste åren.

Med denna utgångspunkt för anslagsberäkningen har arbetslöshetskommissionen

ansett, att den behållning av omkring 3,325,000 kronor å hittills

beviljade anslag, som kommissionen väntar skola stå till förfogande den 1

juli 1927, med säkerhet icke bliver tillräcklig för hjälpverksamhetens uppehållande

under instundande budgetår. Utöver nämnda belopp har kommissionen

ansett ett belopp av omkring 3,075,000 kronor komma att åtgå,

därest denna verksamhet skall under sagda budgetår bedrivas i ungefärligen

samma omfattning som för närvarande. Med hänsyn till det ovissa läget på

arbetsmarknaden, behovet av ett rörelsekapital för kommissionens verksamhet

samt av en reserv till mötande av oförutsedda utgifter har kommissionen

emellertid förordat, att det nya anslaget bestämmes till 5,000,000 kronor,

båsom omnämnts i statsverkspropositionen har kommissionens expert från

arbetsgivarsidan i ett särskilt, vid kommissionens skrivelse den 24 november

1926 fogat yttrande förklarat sig anse det erforderliga beloppet av statsmedel

för budgetåret 1927—1928 uppgå till 3,000,000 kronor. Till stöd för

denna uppfattning har huvudsakligen anförts, att — med accepterande av

kommissionens beräkningar rörande hjälpverksamhetens omfattning — kostnaden

per månad och nödhjälpsarbetare av kommissionen beräknats onödigt

högt.

Vid behandlingen av anslagen under femte huvudtiteln i årets statsverksproposition

erinrade jag, att å nionde huvudtiteln medel torde komma

att beredas för vissa arbetsföretag — nyodlingar och avdikningsföretag

m. m. — genom vilka arbetstillfällen skulle komma att i något vidgad

omfattning beredas för arbetslösa. Förslag i de sålunda åsyftade ämnena

hava numera framlagts för riksdagen. Genom proposition den 18 februari

1927, nr 156, har nämligen Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för budgetåret

1927 1928 till understödjande av vissa torrläggningsföretag, vilka avse

höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för

skogsbörd, anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor, och genom

Proposition samma dag, nr 157, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för

budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 400,000 kronor

för utlämnande under sistnämnda år av statsbidrag till nyodling och betesförbättring

å ofullständiga jordbruk. Sistnämnda statsbidrag äro avsedda

att åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga

jordbruk, som på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark

icke giva brukaren erforderlig utkomst av jordbruket. I statsrådsprotokollet

angående denna proposition har anförts, att då de minsta jordbruken

merendels icke skänkte tillräcklig utkomst åt brukarens familj, extra arbetsförtjänster

oftast måste sökas utanför hemmet. Därvid komme småbrukarna

att trängas med övriga arbetssökande, och särskilt under ogynnsamma kon
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

junkturer för industrien och skogsbruket uppstode sålunda konkurrens om

arbetstillfällena. I syfte att något minska olägenheterna härav hava under

åren 1922 och 1926 statsbidrag utan återbetalningsskyldighet anvisats ur

arbetslöshetsanslaget för att inom Norrbottens län befrämja odlingsverksamhet

å sådana smärre jordbruk, där innehavaren sålunda på grund av

rådande arbetslöshet vore i behov av vidgad odling.

I enlighet med vad jag anförde till statsverkspropositionen finnes visserligen

utsikt, att därest nu berörda anslag å nionde huvudtiteln komma att

beviljas, arbetstillfällen därigenom skulle komma att i något vidgad omfattning

beredas för arbetslösa. Det oaktat synes det mig emellertid, att anslaget

till bekämpande av arbetslösheten för nästkommande budgetår bör

beräknas till det av arbetslöshetskommissionen föreslagna beloppet. Såsom

förut erinrats, vill det nämligen förefalla, som om arbetslösheten vore i stigande,

och det kan icke betraktas såsom uteslutet, att denna utveckling

kommer att fortsätta under nästkommande budgetår. En utvidgning av

statens hjälpverksamhet utöver dess nuvarande omfattning skulle därigenom

kunna bliva nödvändig. En viss reserv för oförutsedda händelser synes därför

oundgängligen erforderlig. Att beräkna kostnaden per månad och nödhjälpsarbetare

till lägre belopp än det, varifrån kommissionen utgått vid

sina kalkyler, finner jag icke tillrådligt. Jag förordar alltså, att det nya anslaget

bestämmes till 5,000,000 kronor.

För användningen av anslaget torde böra gälla de för närvarande för motsvarande

anslag fastställda grunderna, tillämpade på sätt 1926 års riksdag angivit

i sin skrivelse den 5 juni 1926, nr 344. Anslaget lärer liksom förut

höra äskas som extra reservationsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig angivna grunder, under femte huvudtiteln

för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag

av......................................................... kronor 5,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen - Eegenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

C. Ullman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:270 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten