Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten
1927-03-18 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:236, Angående anslag till bekämpande av arbetslösheten
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
1
Kr 286.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
till bekämpande av arbetslösheten; given Stockholms
slott den 18 mars 1927.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Jakob Pettersson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 18 mars 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Kibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,
Hamrin, Almkvist, Ltberg.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Pettersson, anför:
I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 7, har Kungl. Maj:t
på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, till bekämpande av arbetslösheten
för budgetåret 1927—1928 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000
kronor.
Jag anhåller nu att få till närmare behandling upptaga denna fråga.
Inledningsvis torde jag få i korthet redogöra för de åtgärder, som vid
senare riksdagar beslutats beträffande arbetslöshetens bekämpande.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 202 höft. (Nr 236.)
532 27
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Av 1922 års riksdag beviljades, i anledning av den på socialdepartementets
föredragning avlåtna propositionen nr It, för bekämpande av arbetslösheten
dels på tilläggsstat för nämnda år reservationsanslag till sammanlagt
belopp av 85,000,000 kronor, dels ock på extra stat för tiden 1 januari—
SO juni 1923 ett reservationsanslag å 5,000,000 kronor. Härförutom anvisades,
med bifall till den på kommunikationsdepartementets föredragning avlatna
propositionen nr 12, för liknande ändamål på tilläggsstat för år 1922
under titeln »Utgifter för kapitalökning, statens affärsverksamhet» ett reservationsanslag
å 5,000,(XX) kronor att utgå av lånemedel.
I statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte huvudtiteln, punkt
20) anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland annat, att det
enligt hans mening icke vore möjligt att vid tiden för nämnda propositions
avlåtande göra några fullt tillförlitliga beräkningar angående arbetsmarknadens
läge under den då återstående delen av vintern 1922—1923 och än
mindre angående dess förändringar under hela budgetåret 1923—1924. Han
anhöll därför att senare under 1923 års riksdag få förelägga Kungl. Maj:t
förslag i förevarande ämne. Emellertid syntes honom nödig försiktighet
bjuda att i avbidan på frågans slutliga behandling å riksstaten beräkna ett
anslag för arbetslöshetens bekämpande å förslagsvis 5,000,000 kronor.
Med bifall till den av föredragande departementschefen sålunda gjorda
hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, för bekämpande av arbetslösheten
för budgetåret 1923—1924 beräkna ett extra reservationsanslag av 5,000,000
kronor.
Efter det departementschefen sedermera i skrivelse den 28 april 1923
anmodat statens arbetslöshetskommission att avgiva förslag rörande den
framställning till riksdagen i nu ifrågavarande ärende, vartill då rådande
förhållanden gåve anledning, avgav kommissionen den 11 maj 1923 det sålunda
begärda utlåtandet. I detta utlåtande framlade kommissionen en
beräkning över tillgångar och utgifter å anslaget för bekämpande av arbetslösheten
intill utgången av budgetåret 1923—1924. På grundval av denna
beräkning anförde kommissionen, att den icke funne det erforderligt att
av 1923 års riksdag begära något anslag för bekämpande av arbetslösheten.
I skrivelse den 17 maj 1923, nr 233, gav Kungl. Maj:t sedermera riksdagen
tillkänna, att Kungl. Maj:t icke komme att till 1923 års riksdag avlåta
proposition i det under punkten 20 i femte huvudtiteln av statsverkspropositionen
för nämnda år omförmälda ärendet angående anslag för budgetåret
1923—1924 för bekämpande av arbetslösheten, i följd varav medel
för berörda ändamål ej vidare behövde beräknas å staten för nämnda
budgetår.
Emellertid hade Kungl. Maj:t i proposition den 4 maj 1923, nr 230, på
socialdepartementets föredragning föreslagit riksdagen medgiva, att för vidtagande
av åtgärder till lindrande av nöden bland vissa arbetslösa järnbruksarbetare
finge av femte huvudtitelns allmänna besparingsfond tagas i
anspråk ett belopp av förslagsvis 70,000 kronor.
Denna proposition blev av riksdagen bifallen (riksdagens skrivelse nr 206).
Ytterligare är att nämna, att riksdagen, i anledning av ett i 1923 års
statsverksproposition på kommunikationsdepartementets föredragning framställt
förslag, för sådana arbeten för telegrafverkets, statens järnvägars och
statens vattenfallsverks räkning, vilka kunde påkallas för bekämpande av
arbetslösheten, för budgetåret 1923—1924 anvisade ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor att utgå av lånemedel (riksdagens skrivelse nr 295).
För budgetåret 1924—1925 gjorde arbetslöshetskommissionen icke hemställan
om anvisande av något ytterligare anslag för bekämpande av arbets
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr ''236.
lösheten. I anslutning härtill begärde Kungl. Maj.t icke något anslag för
ifrågavarande ändamål för nämnda budgetår.
I proposition till 1924 års riksdag, nr 113, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
medgiva, att för färdigställande av vissa utav Norrlands statsarbeten påbörjade
arbetsföretag finge användas, intill ett belopp av 1,750,000 kronor,
de av 1922 års riksdag för bekämpande av arbetslösheten beviljade reservationsanslagen.
Detta förslag blev av riksdagen bifallet (riksdagens skrivelse nr 128).
I en den 23 maj 1924 till riksdagen avlåten proposition (nr 229) föreslog
Kungl. Maj:t sedermera riksdagen medgiva, att för färdigställande av vissa
utav Södra Sveriges statsarbeten påbörjade arbetsföretag finge användas,
intill ett belopp av 1,350,000 kronor, de nyssnämnda, av 1922 års riksdag
beviljade reservationsanslagen.
Jämväl detta förslag blev av riksdagen Infallet (riksdagens skrivelse nr 294).
I skrivelse den 9 december 1924 uttalade sig arbetslöshetskommissionen
angående behovet av medel till arbetslöshetens bekämpande under budgetåret
1925—1926. Kommissionen anförde därvid, att behållningen å de anslag,
som av 1922 års riksdag anvisats för ifrågavarande ändamål, den 1 november
1924 utgjort 8,264,000 kronor. Då kostnaderna för kommissionens verksamhet
under de tio första månaderna av år 1924 uppgått till omkring 4,220,000
kronor och totalkostnaderna under nämnda år sannolikt icke komrne att
överstiga 5 miljoner kronor, syntes det kommissionen vara grundad anledning
antaga, att de medel, varöver kommissionen förfogade, skulle förslå
till finansierandet av hjälpverksamhetens kostnader första halvåret 1926.
På grund härav funne kommissionen det icke påkallat att hemställa om
utverkande hos 1925 års riksdag av ytterligare anslag till arbetslöshetens
bekämpande.
Med hänsyn till vad kommissionen sålunda uttalat anförde föredragande
departementschefen i statsverkspropositionen till 1923 års riksdag (femte
huvudtiteln, sid. 37), att lian ansåge sig icke böra föreslå Kungl. Maj:t att
av riksdagen äska något nytt anslag till arbetslöshetens bekämpande. I
enlighet härmed begärde Kungl. Maj:t icke något anslag till ändamålet för
budgetåret 1925—1926.
I proposition till 1926 års riksdag, nr 213, föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att för bekämpande av arbetslösheten för budgetåret 1926—1927 anvisa ett
extra reservationsanslag av 8,000,000 kronor. Detta förslag grundade sig på
framställning av arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 6 november 1925.
I denna skrivelse framlade kommissionen en beräkning över tillgångar och
skulder å anslaget till bekämpande av arbetslösheten. På grundval av denna
beräkning anförde kommissionen, att den ansåge sig berättigad utgå från
att till buds stående penningmedel skulle visa sig tillräckliga för bestridande
av hjälpverksamhetens kostnader under budgetåret 1925—1926. Beträffande
frågan om erforderliga medel för budgetåret 1926—1927 ansåg sig kommissionen
med hänsyn till de gångna årens erfarenheter och de osäkra förhållandena
på arbetsmarknaden böra förutsätta, att arbetslöshet av eu omfattning,
som nödvändiggjorde statlig hjälp, även komme att förefinnas under
sistnämnda budgetår, och försiktigheten syntes bjuda, att anslaget för detta
budgetår beräknades till nyssnämnda belopp 8,000,000 kronor.
I en senare ingiven promemoria, dagtecknad den 13 mars 1926, anförde
kommissionen därefter, att det dåmera kunde antagas, att den 1 juli 1926
komme att finnas eu behållning å tidigare anslag för ändamålet av omkring
1,233,000 kronor, bortsett från osäkra fordringar m. in. Förutsatt att kostnaderna
för hjälpverksamheten under budgetåret 1926—1927 komme att upp
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
gå till ungefär samma belopp som beräknats för nästföregående budgetår,
skulle vid sådant förhållande i runt tal ytterligare 5 miljoner kronor behövas
till möjliggörande av de statliga arbetslöshetsåtgärdernas upprätthållande i
ungefär samma omfattning som förut. Emellertid syntes detta belopp icke
tillräckligt för att trygga möjligheten av hjälpverksamhetens vidmakthållande
i påkallad omfattning. Med hänsyn till utsikterna på arbetsmarknaden och
i övrigt föreliggande förhållanden samt med beaktande jämväl därav att icke
allt för knappt tilltagna medel måste stå som reserv till förfogande dels i
form av rörelsekapital och dels för mötande av oförutsedda kommande händelser
eller därmed förbundna utgifter saknade kommissionen anledning
frångå sitt föregående förslag.
Till detta förslag anslöt sig även föredragande departementschefen, under
anförande att det syntes oeftergivligen nödvändigt, att anslaget tillmättes
så att man vid en eventuell ogynnsam utveckling på arbetsmarknaden hade
möjlighet att utvidga statens hjälpverksamhet. Av flera skäl syntes man
böra räkna med att arbetslöshetskommissionen under budgetåret 1926—
1927 bleve nödsakad att till arbetslöshetens motverkande ingripa med större
kraft än under de båda nästföregående åren.
I enlighet med denna framställning beviljade 1926 års riksdag (skrivelse
den 5 juni 1926 nr 344) för budgetåret 1926—1927 till bekämpande av arbetslösheten
ett extra reservationsanslag å 8,000,000 kronor.
Gällande författningsbestämmelser angående statsbidrag till arbetslöshetshjälp
äro sammanfattade i en kungörelse av den 7 juli 1922 (nr 419), som
länder till efterrättelse tills vidare så länge anslag för ifrågavarande ändamål
utgår.
Därjämte har riksdagen vid särskilda tillfällen uttalat sig angående principerna
för den statliga hjälpverksamheten för arbetslösa. Sålunda meddelade
1922 års riksdag — efter det Kungl. Maj:t den 10 mars nämnda år fattat
beslut, innefattande jämkning i vissa avseenden av dittills gällande regler —- i skrivelse nr 291 nya direktiv för bedrivande av berörda verksamhet, därvid
särskilt spörsmålet om arbetskonflikts inverkan å den av staten lämnade arbetslöshetshjälpen
behandlades.
Vidare beslöt 1923 års riksdag i anledning av en till riksdagen avlåten
proposition, nr 52, att vid utövandet av omförmälda verksamhet skulle, utöver
då gällande direktiv, tillämpas vissa av statsutskottet närmare angivna regler
för yrkesbestämningen (riksdagens skrivelse den 13 april 1923, nr 79).
Med anledning av ett av Kungl. Maj:t meddelat beslut rörande hjälpverksamheten
i ett speciellt fall av arbetskonflikt upptogs vid behandlingen av
Kungl. Maj:ts förenämnda proposition nr 213 till 1926 års riksdag frågan
om riktlinjerna för utövande av hjälpverksamheten i fall av arbetskonflikt
till förnyat skärskådande såväl i statsutskottet (utlåtande nr 168) som vid
ärendets behandling i riksdagens kamrar. I överensstämmelse med vad
statsutskottet i detta avseende hemställt, anförde riksdagen i sin förut omförmälda
skrivelse nr 344, i vilken riksdagen anmälde sitt beslut om anvisande
av nytt anslag till bekämpande av arbetslösheten, i fråga om direktivens tilllämpning
bland annat följande.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
»Då skilda uppfattningar gjort sig gällande i fråga om den rätta tillämpningen
av de nuvarande direktiven, vill riksdagen sammanfattningsvis i förtydligande
syfte framhålla:
att vid allmän konflikt inom ett yrkesområde all statens hjälpverksamhet
bör upphöra och yrkets samtliga arbetare i landet, respektive orten, avstängas
från statlig arbetslöshetshjälp;
att på enahanda sätt, som nyss sagts, skall förfaras beträffande sådan
''partiell’ konflikt, om vilken gäller, att den kan anses vara ett led i en
aktion med syfte att inverka på de allmänna löne- och arbetsvillkoren inom
yrkesområdet ifråga; samt
att vid annan partiell konflikt fråga om hänvisning av arbetssökande till
därav berört arbetsställe skall göras beroende särskilt därav, huruvida den
lön och övriga villkor, som erbjudas, kunna, med hänsyn till de å orten för
arbetet gällande löne- och arbetsvillkoren, anses skäliga. I det fallhatt därvid
såsom utgångspunkt för skälighetsprövningen lagts för annan liknande
yrkesutövning gällande kollektivavtal, bör avseende fästas endast vid faktiskt
utgående, lägsta löner eller däremot svarande bestämmelser.
Beträffande spörsmålet om arbetshänvisning erinras, att vid Kungl. Maj:ts
beslut den 10 mars 1922, innefattande vissa jämkningar i dittills gällande
direktiv och deras tillämpning, föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
uttalade sig angående frågan, om ett blockerat arbete kunde
anses som lämpligt arbetstillfälle, och därvid yttrade, att sådana fall för
visso kunde förekomma, då samhällsintresset kräver, att hänsyn icke tages
till en arbetaregrupps blockadpåbud’. Både före och efter riksdagsbeslutet
1922 har ock, tydligen med tillämpning av sagda princip, sådan arbetshänvisning
förekommit.
Vidare gäller, att av arbetslöshetskommissionen i förenämnda frågor fattat
beslut skall genast träda i verkställighet och äga tillämpning till dess detsamma
blivit beträffande huvudsaken vederbörligen prövat.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får riksdagen anmäla, att riksdagen
för bekämpande av arbetslösheten i enlighet med hittills gällande
direktiv, tillämpade på sätt riksdagen ovan angivit, för budgetåret 1926—
1927 under riksstatens femte huvudtitel beviljat ett extra reservationsanslag
å 8,000,000 kronor.»
Genom beslut den 18 juni 1926 förordnade sedermera Kungl. Maj:t, att
ett exemplar av berörda riksdagsskrivelse skulle överlämnas till statens arbetslöshetskommission
till kännedom och efterrättelse.
Enligt vad som meddelats från arbetslöshetskommissionen i en den 13 januari
1927 dagtecknad promemoria, hade kommissionen då — frånsett det fall, som
närmast föranledde direktivfrågans upptagande till behandling vid 1926 års
riksdag — endast i tre fall haft anledning att grunda beslut på de uttalanden
i förtydligande syfte, som av nyssnämnda riksdag gjorts beträffande gällande
direktiv rörande den statliga hjälpverksamheten vid arbetskonflikt. Då i
sistnämnda tre fall vederbörande arbetskonflikter på grund av träffade uppgörelser
eller på annat sätt avvecklats, hade emellertid några praktiska konsekvenser
icke blivit följden av kommissionens principiella beslut rörande
det i varje fall föreliggande spörsmålet. Dock hade i ett fall fyra vid statens
nödlijälpsarbeten sysselsatta personer, vilka hänvisats till arbetsställe, där
konflikt rådde, men vägrat efterkomma hänvisningen, blivit avskedade från
nödhj älpsarbetena.
6
KungI. Maj:ts proposition nr 236.
Jag övergår härefter till att närmare behandla frågan om behovet av anslag
för budgetåret 1927—1928 till bekämpande av arbetslösheten.
Vid min förberedande anmälan till årets statsverksproposition av förevarande
ärende omförmälde jag, att statens arbetslöshetskommission i skrivelse
den 24 november 1926 gjort framställning i sådant syfte. I denna
skrivelse hade kommissionen, yttrade jag, till en början anfört, att under
förutsättning av att kommissionens verksamhet komme att fortgå efter i stort
sett oförändrade grunder, kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande under
innevarande budgetår kunde beräknas uppgå till omkring 6,400,000 kronor.
Då den 1 november 1926 funnits disponibelt ett belopp av i runt tal 8,250,000
kronor och hjälpverksamheten under återstoden av budgetåret kunde beräknas
draga eu kostnad av omkring 4,925,000 kronor, skulle därav följa, att ett
belopp av omkring 3,325,000 kronor skulle kunna förväntas den 1 juli 1927
återstå av de för ändamålet redan anvisade medlen och alltså bliva disponibelt
för budgetåret 1927—1928. Vidkommande beräkningen av det för
sistnämnda budgetår behövliga belojjpet hade kommissionen, anförde jag
vidare, uttalat den uppfattningen, att arbetslösheten icke kunde väntas då
bliva av mindre omfattning än under innevarande budgetår och att endast
en lycklig utveckling av den industriella produktionen och det ekonomiska
livet i övrigt kunde inverka förhållandena i motsatt riktning. Under betonande
av det vanskliga i en förliandsberäkning sådan som den ifrågavarande
hade kommissionen uppskattat kostnaderna för arbetslöshetens bekämpande
för nästkommande budgetår till åtminstone samma belopp som det, vilket
kommissionen beräknat för innevarande budgetår, eller, som nyss nämnts,
omkring 6,400,000 kronor. Utom det belopp, som syntes kunna besparas
från innevarande budgetår, skulle alltså enligt kommissionen ett belopp av
ytterligare 3,075,000 kronor krävas för budgetåret 1927—1928. Med ledning
av de sålunda gjorda beräkningarna hade kommissionen emellertid funnit
ett nytt anslag av 5,000,000 kronor böra anvisas för sistnämnda budgetår,
därvid kommissionen med hänsyn till osäkerheten vid bedömande av arbetsmarknadens
framtida gestaltning ansett det överskott, som kunde med ett
anslag av denna storlek antagas uppstå, vara för kommissionen behövligt
för att i verksamheten användas som rörelsekapital ävensom för att kunna
tillgripas som en reserv för oförutsedda utgifter.
För egen del fann jag av vad kommissionen anfört framgå, att nytt anslag
för arbetslöshetens bekämpande borde ställas till arbetslöshetskommissionens
förfogande för nästkommande budgetperiod.
Beträffande beloppet av det erforderliga anslaget framhöll jag — under
erinran bland annat om den från kommissionens sida framhållna vanskligheten
av en förhandsberäkning av ifrågavarande slag, siirskilt på grund av
svårigheterna, när det gällde att för det dåvarande bedöma arbetsmarknadens
gestaltning under budgetåret 1927—1928 — att jag icke vore beredd att
då taga definitiv ståndpunkt till berörda spörsmål. Under riksdagens lopp
syntes emellertid utsikterna på arbetsmarknaden kunna bättre överskådas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 236. t
I avbi dan på frågans slutliga behandling förordade jag, såsom i det föregående
angivits, att ett anslag för arbetslöshetens bekämpande till belopp
av 5,000,000 kronor beräknades i riksstatsförslaget för nästa budgetår.
Statens arbetslöslietskommission bär sedermera i en promemoria av den
15 februari 1927 inkommit med uppgifter till komplettering av vissa i kommissionens
förenämnda skrivelse den 24 november 192b meddelade siffroi och
beräkningar. Till dessa uppgifter har kommissionen anknutit några uttalanden,
föranledda av den utveckling av arbetslöshetsförhallandena, som ägt
rum sedan skrivelsen den 24 november 1926 avläts.
Jag torde nu — i anslutning till vad jag vid min förberedande anmälan
av ärendet yttrade — få lämna eu redogörelse för de av kommissionen i berörda
hänseende lämnade uppgifterna, i den mån de beröra arbetsmarknadens läge,
kommissionens verksamhet under det sistförflutna året och kommissionens
ekonomiska ställning. Härvid kommer jag att för större överskådlighets
skull i ett sammanhang behandla vad kommissionen anfört i nämnda hänseenden
uti skrivelsen den 24 november 1926 och de kompletterande
meddelanden kommissionen länmat i promemorian den 15 februari 1927.
Till belysande av arbetslöshetslägets utveckling under perioden januari 1924
—februari 1927 har kommissionen meddelat de uppgifter, som återgivas i
följande tabell, vilken utvisar dels arbetslöshetens omfattning vid slutet a\
angivna månader under nämnda tid, dels antalet hjälpta personer samt huru
dessa fördela sig på de olika lijälpformerna.
o
År
|
Dag
° |
Antal
hjälp-
sökande
arbetslösa
Antal i
statligt
nödhjälps- arbete
placerade
Antal i
statskom- munala
nödhjälps- arbeten
sysselsätta
Antal i
kommunala
nödhjälps- arbeten
sysselsatta
Antal
uppbä-
rande
kontant
arbetslös-
hets-
understöd
Hela
antalet
arbetslösa.!
som
erhållit
hjälp
Antalet
hjälpta
i % av !
hela an- talet ar- betslösa
1924 ......
31 jan.
16,600
2,329
365
2,459
847
6,000
36.i
28 febr.
15,900
2,696
592
2,991
1,315
7,594
47.s :
» ......
31 mar 8
13,700
2,998
650
2,651
1,115
7,414
54.i
»
30 april
10,300
2,525
888
1,923
107
5,448
52.9 1
»
31 maj
7,000
1,901
466
1,806
69
4,242
60.*>
» ......
30 juni
5,600
1,391
338
1,964
5
3,698
66.i j
31 juli
4,750
666
234
1,676
3
2,579
54. s
»
31 aug.
4,200
490
23
1,260
8
1,781
42.4
30 sept.
4,500
373
22
1,120
4
1,519
33.8
31 okt.
6,500
467
42
967
48
1,524
23.1
30 nov.
9,300
675
262
1,079
64
2,080
22.4
31 dec.
12,600
782
409
1,514
71
2,776
22.1
1925 ......
31 jan.
20,600
1,852
738
2,613
341
5.544
26.9
28 febr.
21,600
3,047
1,266
3,523
1,353
9,189
42.5
)) ......
31 mars
18,600
3,576
1,370
3,278
1.366
9,590
5i.fi
30 april
14,800
3,094
1,076
2,496
348
7.014
47.4
31 maj
12,100
2,389
854
1,482
132
4,857
40.i
30 juni
10,300
2,015
730
1,317
123
4,185
40.fi
31 juli
9,400
1,839
548
1,222
63
3,672
39.0
» ......
31 aug.
9,450
1,743
496
989
74
3,302
34.9 j
30 sept.
10,150
1,685
503
859
134
3,181
31.3
31 okt.
13,150
1,699
367
884
123
3,073
23.4
30 nov.
18,000
2,166
496
1,045
305
4,012
22.3
)) ......
1 31 dec.
20,300
! 2,321
550
i 1,187
631
'' 4,689
23.1 i
Statens
arbetslöshcts
kommission.
8 Kungl. Majis proposition nr 236.
År
Dag
Antal
hjälp-
sökande
arbetslösa
Antal i
statligt
nödhj års- arbete
placerade
Antal i
statskom- munala
nödhjälps- arbeten
sysselsatta
Antal i
kommunala
nödhjälps- arbeten
sysselsatta
Antal
uppbä-
rande
kontant
arbetslös-
hets-
understöd
Hela
antalet
arbetslösa,
som
erhållit
hjälp
Antalet
hjälpta
i % av
hela an- talet ar- betslösa
1926 ......
31 jan.
22,700
3,433
598
2,204
2,033
8,268
36.4
» ......
28 febr.
22,300
4,335
969
2.533
2,119
9,956
44.6
» ......
31 mars
20,500
4,497
1,244
2,330
1,613
9,684
47.2
» ......
30 april
16,600
3,836
1,161
1,841
392
7,230
43.5
)>
31 maj
13,900
2,655
830
1,371
284
5,140
37,o
») ......
30 juni
11,750
2,350
457
1,244
103
4.154
35.3
» ....
31 juli
10.850
2,101
363
1,200
64
3,728
34.3
» ......
31 aug.
11,200
1,819
241
1,290
99
3,449
30.8
» ......
30 sept.
12,000
1,722
267
1,284
118
3,391
28.3
» .....
31 okt.
15,500
1,991
251
1,303
370
3,915
25.2
»
30 nov.
20,050
2,174
514
1,720
1,213
5,621
28.o
))
31 dec.
24,700
2,576
683
2,008
1,854
7,121
28.8
1927 ......
31 jan.
27,400
3,646
1.301
3,126
2,214
10,287
37.5
” ......
28 febr.'')
25,000
4,384
1,556
3,326
2,361
11,627
46.5
Till dessa uppgifter har kommissionen fogat följande anmärkningar.
Antalet av dem, som enligt tabellen uppburit kontant arbetslöshetsunderstöd,
omfattade samtliga de personer, vilka uppburit dylikt understöd, utan
hänsyn till om statsbidrag härför utbetalats eller ej. Under åren 1924—1926
hade emellertid bidrag av statsmedel till ifrågavarande understöd allenast
förekommit i en enda kommun. I övrigt hade understöden under denna tid
utgått av enbart kommunala medel. Att under den gångna delen av år 1927
statsbidrag i vissa fall meddelats till kontantunderstöd framgår av den följande
redogörelsen för läget inom olika industrier. Antalet arbetslösa, som
under januari 1927 uppburit kontant statligt understöd, utgjorde 199.
Därjämte har kommissionen understrukit, att det angivna antalet arbetslösa
i samtliga fall endast avsåge antalet hos vederbörande lokala hjälporgan
anmälda hjälpsökande personer. De uppgifter, över vilka kommissionen förfogade,
beredde icke möjlighet till statistiskt fastställande av arbetslöshetens
totala omfattning i landet.
Beträffande förhållandena i januari 1927 har kommissionen vidare anfört,
att av det då redovisade antalet hjälpsökande arbetslösa — i runt tal 27,400 —
omkring 13,800 belöpte å städer och omkring 13,600 å köpingar och andra
landskommuner. Av de arbetslösa voro 14,850 familjeförsörjare och 12,550
icke familjeförsörjare. Samtliga hjälpsökande utom 33 utgjordes av män.
Det s. k. lokala arbetskraftsöverskottet beräknades den 31 januari 1927 utgöra
8,057. Vid samma tid utgjorde antalet statliga nödhjälpsföretag 57.
Statskommunala arbetsföretag hade under samma månad bedrivits i 17 kommuner.
Bent kommunala nödhjälpsarbeten förekommo inom 112 kommuner.
Utlämnande av kommunala arbetslöshetsunderstöd (utan statsbidrag) förekom
den 31 januari 1927 i 22 kommuner, därav 9 städer.
Genom tre särskilda beslut har Kungl. Maj:t under innevarande budgetår
för beredande av odlingsbidrag åt sådana småbrukare i Norrbottens län, vilka
på grund av rådande arbetslöshet vore i trängande behov av ökade utkomstmöjligheter,
till länshjälpkommitténs i nämnda län förfogande ställt sammanlagt
355,000 kronor av ifrågavarande anslag.
I detta sammanhang må även erinras om ett par av Kungl. Maj:t nyligen
fattade beslut. I särskilda framställningar hade dels Svenska mosskultur
-
l) Preliminära siffror.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
föreningen, dels Kronobergs läns Hushållningssällskaps förvaltningsutskott
gjort hemställan om bidrag av statsmedel till utdikning av torvmarker och
mossar för ökning av den odlingsbara markens areal. Nämnda förening
hade särskilt yrkat, att för ändamålet måtte få användas till arbetslöshetens
bekämpande anvisade medel. I avgivna yttranden hade arbetslöshetskommissionen
förklarat i huvudsak, att intet hinder funnes för upptagande av
dikningsföretag såsom statligt nödhjälpsarbete samt att kommissionen, därest
närmare utarbetade förslag i frågan förelädes densamma och behov av nödhjälpsarbete
förefunnes, skulle, i den mån så lämpligen kunde ske, medverka
till sakens främjande. Med avseende å vad kommissionen sålunda
samt i övrigt anfört fann Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 18 februari
1927 berörda framställningar icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Vidare har kommissionen meddelat en tabell rörande de anmälda arbets
-
lösas fördelning på yrlcesgrupper vid olika tidpunkter.
Tabellen i fråga är av följande utseende.
Yrkesgrupp
Januari
1925
Januari
1926
Januari
1927
I. Jordbruk och skogshushållning:
A. Jordbruk ................................................
574
534
719
B. Skogshushållning .......................................
873
540
283
II. Industri och hantverk:
A. Gruvdrift och malmförädling ......................
2,011
2,428
1,776
B. Jord-, sten- och glasindustri ......................
844
854
3,1S9
C. Metall- och maskinindustri...........................
2,908
2,086
2.306
D. Trävaruindustri..........................................
2,657
2,844
3,412
E. Byggnadsverksamhet ..................................
2,231
2,390
2,610
F. Läder-, hår-, gummi- o. d. industri...............
141
211
195
G. Textilindustri............................................
112
155
206
H. Beklädnadsindustri ....................................
88
132
140
I. Närings- och njutningsmedelsindustri .........
224
221
333
J. Kemisk-teknisk och belysningsindustri .........
121
173
161
K. Trämasse- och pappersindustri.....................
67
122
106
L- Grafisk industri........................................
52
73
66
M. Industri och hantverk, ej särskilt specificerat
964
586
782
III. Sjöfart och fiske..............................
696
603
394
IV. Handel och samfärdsel m- m.............
1,507
1,260
1,489
V. Husligt arbete ................................
21
1
15
VI. Arbete, ej hänförligt till annan grupp
4,543
7,498
9,225
Summa
20,63i
22,711
| 27,407
I fråga om det nuvarande arbetslöshetsläget har kommissionen därjämte
yttrat, att mera utpräglad arbetslöshet vore rådande inom gruv-, sten-, järnbruks-
och sågverksindustrierna samt bland grupperna kontors- och affärsanställda
ävensom inom gruppen VI, omfattande grov- och diversearbetare.
Beträffande förhållandet inom de särskilda yrkesgrupperna har kommissionen
vidare anfört följande.
Gruvindustrien i mellersta Sverige arbetade fortfarande under mycket
tryckta konjunkturer, vilka icke visat tecken till förbättring.
10
Kungl. AIaj:ts proposition nr 2-36.
Läget inom stenindustrien både under vintern avsevärt försämrats. Förhoppningarna
om att denna industri skulle gå ljusare tider till mötes, sedan
en långvarig konflikt under december 1926 blivit löst, hade icke infriats. Av
olika anledningar hade arbetet icke igångsatts i den omfattning, som varit
önskvärd. I främsta rummet hade stenarbetarna inom Göteborgs och Bohus
län drabbats därav, men även för ett antal kommuner i Blekinge län hade
följderna av produktionsbegränsningen blivit kännbara.
Kommissionen både sökt lindra de arbetslösa stenarbetarnas bekymmer
genom att bereda åtskilliga av dem anställning vid statliga nödhjälpsarbeten
och genom att medgiva statsbidrag för igångsättande av statskommunala arbeten
inom de stenhuggarkommuner, där lämpliga arbetsobjekt funnits att
tillgå.
Nödläget bland dessa grupper av arbetslösa och svårigheten för kommissionen
att kunna med den skyndsamhet, som erfordrats, bereda tillräckligt
antal arbetslösa anställning vid av kommissionen själv bedrivna arbeten
hade föranlett kommissionen att även bevilja fyra kommuner i Bohuslän
statsbidrag till bedrivande av en temporärt begränsad kontant understödsverksamhet.
På grund av det kommunalfinansiellt svaga läget inom de
socknar, där denna understödsverksamhet kommit till stånd, hade Kungh
Maj:t efter kommissionens tillstyrkande medgivit dessa kommuner en förhöjning
av statsbidraget till 90 % av understödsverksamhetens kostnader. —
Emellertid bär, enligt vad arbetslöshetskommissionen i skrivelse den 23
februari 1927 i annat sammanhang upplyst, läget inom stenindustrien på
senaste tiden undergått en icke obetydlig förbättring. Utsikter funnes, att
det ^ stora antalet familjeförsörjare skulle under den närmaste tiden på nytt
erhålla anställning inom sitt yrke. Ett par av de kommuner, som erhållit
statsbidrag till kontant understödsverksamhet, hade hos kommissionen anmält,
att de räknade med att från och med mars månad icke längre behövde
taga denna lijälpform i anspråk.
Vad anginge järnbruken både dessa icke på långt när full sysselsättning
för sina arbetare. Antalet anmälda arbetslösa vore emellertid förhållandevis
litet, beroende därpå, att vid svag ordertillgång en mycket stor del av arbetarna
icke arbetade full tid. Dessa anmälde sig icke som hjälpsökande
under arbetslöshetsperioderna. Utsikterna vore mörka, och driftsinställelser
kunde befaras.
Sågverksindustrien hade mer eller mindre frivilligt underkastat sig en produktionsinskränkning,
som i samband med sammanbrottet i Norrbotten och
därav betingade försök till driftskoncentration medfört en åtminstone tillfälligt
betydande arbetslöshet.
Arbetslösheten bland de affärsanställda vore alltjämt stor, beroende dels
av ett från kristiden kvarstående överskott, dels av riklig tillströmning av
arbetskraft. Arbetslösheten förefölle att statistiskt sett hava ytterligare något
försämrats till februari 1927.
Inom övriga industrier finge läget anses vara mera normalt utan särskilt
anmärkningsvärd arbetslöshet. Som tillfredsställande syntes arbetstillgången
kunna betecknas inom vissa områden av verkstadsindustrien och inom cellulosaindustrien.
Skogsavverkningen hade under den gångna vintern i stort sett varit normal.
Det syntes dock vara obestridligt, att avverkningarna inom vissa delar
av landet haft något mindre omfattning än vanligt och att därav uppkommit
ett visst överskott av arbetskraft.
Arbetstillgången inom jordbruket hade varit god, särskilt inom de egentliga
åkerbruksdistrikten, ett förhållande, som torde stå i samband med fjolårets
skörderesultat, vilket syntes komma att utöva ett gynnsamt inflytande även
på andra områden av näringslivet.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Den grupp, som återstode, nämligen grovarbetare i allmänhet, till vilken
även hänfördes sådana ynglingar, som ännu icke fått fotfäste inom något
yrke, representerade det största antalet arbetslösa av alla grupper. I en
till Kungl. Magt ingiven skrivelse av den 6 november 1925 hade kommissionen
anfört, att den innevarande och närmaste tidens arbetslöshetsproblem
i väsentlig mån kunde sägas vara ett grovarbetarproblem. Detta hade kommissionen
funnit styrkt av utvecklingen sedan dess. Även om grovarbetararbetslösheten
komme att sjunka med den varmare årstidens inbrott, torde
med största sannolikhet minskningen där komma att bliva relativt mindre
än bland de arbetslösa inom flertalet andra yrkesgrupper. Åtskilliga omständigheter
syntes bidraga därtill. Om många arbetare, vilka efter hand
förlorat anställning inom sina förutvarande yrken, gällde sålunda, att de numera
borde rubriceras såsom grovarbetare. Vidare finge grovarbetarstocken
förvisso oavlåtligen nya tillskott av arbetslösa från de sociala skikt, där ungdomsarbetslösheten
vore särskilt utpräglad. Inför det förhållandet, att t. o. in.
yrkesutbildade arbetare icke utan svårighet kunde beredas anställning inom
flera industrigrenar, torde nämligen många yngre element bland de arbetslösa
underlåta att förskaffa sig nödig yrkesutbildning. De införlivades därmed
automatiskt i arbetsmarknadens stora reservarmé av grovarbetare. Här
mötte sålunda även ungdomsarbetslöshetens problem.
I detta sammanhang har kommissionen även erinrat om vissa befolkningsstatistiska
undersökningar, som nyligen utförts och av vilka det syntes framgå,
att en ökning av de arbetsföra åldersklasserna vore att påräkna under eu 10-årsperiod
framåt för att sedan efterträdas av eu fortgående minskning. Utan
tvivel komme arbetslöshetsklientelet att i avsevärd män under de närmaste
åren rekryteras av ynglingar, som på grund av trängseln på arbetsmarknaden
icke kunnat bereda sig arbete inom visst yrke. Många av dessa torde bliva
nödsakade att liänvända sig till det allmänna med begäran om hjälp och
på grund därav hänvisas att söka sin försörjning vid statliga nödhjälpsarbeten.
Den begränsade immigrationen till Amerikas Förenta stater torde även
bidraga till ökat utbud av arbetskraft i Sverige.
Beträffande kostnaderna för kommissionens verksamhet under nu löpande
budgetår har kommissionen i sin skrivelse den 24 november 1926 anfört i
huvudsak följande:
Vid budgetårets ingång den 1 juli 1926 hade — efter avdrag av reserverade
belopp — för kommissionens verksamhet stått till ^förfogande
2,062,381 kronor 85 öre, varav hos statskontoret innestått 650,857 kronor 16
öre. 1926 års riksdag hade för budgetåret 1926—1927 anvisat 8,000,000 kronor.
Under tiden juli—oktober 1926 hade 1,483,450 kronor 91 öre disponerats.
Den 1 november 1926 skulle alltså hava varit tillgängligt 8,578,930 kronor
94 öre. Därifrån borde emellertid avräknas ett belopp av 300,000 kronor
såsom utgörande tvistiga fordringar och värde å inventarier. Det disponibla
beloppet den 1 november 1926 kunde därför i runt tal beräknas till 8,250,000
kronor.
Över kommissionens faktiska utbetalningar under tiden juli—oktober 1926
samt de beräknade utbetalningarna under tiden november 1926—juni 1927
har kommissionen i sin förberörda skrivelse den 24 november 1926 framlagt
följande sammanställning.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
Månad
A. K:8 arbets- platser, för- valtning och
revision
Statsbidrag till
statskommunala
arbeten
Summa kr.
Antal
anställda
arbetare
1926.
Juli....................................
363,981
—
236,221
—
600,202
_
2,478
Augusti...........................
305,877
—
—
—
305,877
—
2,021
September..........................
239,638
—
82,535
—
322,173
—
1,896
Oktober..............................
255,198
—
—
—
255,198
_
2,028
November...........................
372,000
—
13,000
—
385,000
_
2,''800
December...........................
486,000
—
15,600
—
501,600
—
3,600
1927.
Januari ..............................
567,000
—
20,800
_
587,800
_
4,300
Februari ..........................
729,000
—
28,600
—
757,600
—
5,600
Mars .................................
891,000
—
33,800
—
924,800
—
6,800
April ...........................
729,000
—
31,200
—
760,200
—
5,700
Maj....................................
567,000
—
23,400
—
590,400
_
4,400
Juni .................................
405,000
—
13,000
—
418,000
—
3,000
5,910,694
*) 498,156
—
6,408,850
-
I anslutning till de sålunda beräknade utgiftssiffrorna har kommissionen,
på sätt förut redan omförmälts, framhållit att, då det den 1 november 1926
för kommissionens verksamhet funnits disponibelt ett belopp av i runt tal
8.250.000 kronor samt verksamheten under tiden november 1926—juni 1927
beräknats draga en kostnad av omkring 4,925,000 kronor, vid nästkommande
budgetårs ingång kunde beräknas vara tillgängligt ett belopp av omkring
3.325.000 kronor. Kommissionen har vid denna beräkning förutsatt, att verksamheten
komme att fortgå efter i stort sett oförändrade grunder, samt anfört,
att under denna förutsättning huvudparten av de statliga nödhjälpsarbetena
syntes komma att förläggas till de allmänna skogarna. I den mån
dessa icke beredde arbetstillfällen i tillräcklig omfattning, torde enligt kommissionen
flottledsarbeten i Norrland, allmänna vägarbeten eller andra lämpliga
arbeten böra tillgripas, varjämte bidrag till s. k. statskommunala arbeten
fortfarande borde komma att utgå. Till utgångspunkt för kalkylerna hade därjämte
tagits vissa antaganden rörande antalet i statliga, respektive statskommunala
nödhjälpsarbeten anställda arbetare, vilka antaganden stödde sig på
att kommunerna, som i första hand hade att bispringa de arbetslösa, måste
antagas komma att själva månatligen omhändertaga ett betydande antal av
dessa. Enligt vad jag inhämtat har kommissionen vidare utgått från en
kostnad per månad och nödhjälpsarbetare av 165 kronor; för innevarande
budgetår hade räknats med 175 kronor.
I sin den 15 februari 1927 dagtecknade promemoria har kommissionen
sedermera meddelat, att under tiden november 1926—januari 1927 några
större avvikelser från de gjorda beräkningarna rörande kostnaderna för kommissionens
verksamhet under innevarande budgetår icke förekommit. För
*) Häri ingå odlingsbidrag i Norrbottens län.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
återstoden av löpande budgetår (februari—juni 1927) syntes beräkningarna
även komma att i stort sett hålla streck, även om det med hänsyn till den
nuvarande situationen på arbetsmarknaden kunde tänkas, att antalet anställda
nödhjälpsarbetare möjligen bleve något större under vintermånaderna än
som tidigare antagits, särskilt vad beträffade antalet i statskommunala nödhjälpsarbeten
sysselsatta. Förändringarna syntes dock icke bliva av den
betydelse, att de påkallade någon omjustering av kostnadskalkylen för innevarande
budgetår.
I fråga om erforderliga medel för budgetåret 1927—1928 har kommissionen
— utöver vad kommissionen härutinnan anfört i sin skrivelse den 24 november
1926 och av mig i det föregående i huvudsak återgivits — i nämnda
skrivelse och i sin promemoria av den 15 februari 1927 ytterligare framhållit
följande.
Det mötte alltjämt svårighet att grunda förslag i ämnet på annat än vaga
sannolikhetsberäkningar. Behovet av en medelsreserv berodde bland annat
därpå att beräkningen av kostnaderna vore grundad på att de bidrag, som
inflöte från kommissionens uppdragsgivare för nödhjälpsarbetens utförande,
komme att bliva oförändrade. Någon garanti härför funnes emellertid icke,
varför en viss säkerhetsmarginal syntes vara behövlig.
Så länge den industriella produktionen icke visade tendenser till en mera
påtaglig expansion, varigenom de båda senaste årens ökade arbetskraftsöverskott
och de säsongarbetslösas lediga armar kunde tagas i anspråk, syntes
man knappast kunna räkna med något egentligt omslag i arbetsmarknadens
gestaltning under den närmaste framtiden. Någon sådan förändring i det
allmänna läget, som motiverade en sänkning av det av kommissionen i skrivelsen
den 24 november 1926 föreslagna beloppet av 5,000,000 kronor, hade
enligt kommissionens i nämnda promemoria uttalade uppfattning icke heller
inträffat sedan dess. Däremot syntes det icke uteslutet, att staten under
det kommande budgetåret nödgades träda in hjälpande i något större utsträckning
än tillförne, därest icke arbetsmarknadens läge komme att undergå
en avsevärd förbättring på de områden, där tecken till en ljusning för närvarande
icke vore direkt skönjbara. Kommunernas bärkraft måste nämligen
i många fall antagas bliva ytterligare försvagad till följd av den långvariga
arbetslöshetens tryck.
Under åberopande av vad sålunda anförts har arbetslöshetskommissionen
i sin promemoria hemställt om utverkande av innevarande ars riksdag av ett
belopp å 5,000,000 kronor till bestridande av statens kostnader för arbetslöshetens
bekämpande under budgetåret 1927—1928.
Den av statens arbetslöshetskommission lämnade utredningen torde till Dcpfii(e”^nts
fullo ådagalägga behovet av statliga åtgärder till arbetslöshetens bekämpande
under nästkommande budgetår. Arbetslöshetens omfattning, såvitt densamma
kan bedömas med ledning av antalet hos arbetslöshetskommissionen anmälda
hjälpsökande, synes snarast vara i stigande.
I fjolårets proposition i motsvarande fråga anförde min företrädare i ämbetet,
att han hade för avsikt att föreslå tillkallande av sakkunniga för ny
utredning av frågan om arbetslöshetsförsäkring. Den sålunda avsedda utredningen,
som påbörjades under våren 1926, kan, såsom jag antydde vid
14
Kungl, Maj:ts proposition nr 236.
behandlingen av årets statsverksproposition, icke väntas avslutad å sådan
tid, att förslag i ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Vid sådant
förhållande böra uppenbarligen de statliga åtgärderna i anledning av arbetslösheten
under nästa budgetår fortgå i huvudsakligen samma former som
under de senaste åren.
Med denna utgångspunkt för anslagsberäkningen har arbetslöshetskommissionen
ansett, att den behållning av omkring 3,325,000 kronor å hittills
beviljade anslag, som kommissionen väntar skola stå till förfogande den 1
juli 1927, med säkerhet icke bliver tillräcklig för hjälpverksamhetens uppehållande
under instundande budgetår. Utöver nämnda belopp har kommissionen
ansett ett belopp av omkring 3,075,000 kronor komma att åtgå,
därest denna verksamhet skall under sagda budgetår bedrivas i ungefärligen
samma omfattning som för närvarande. Med hänsyn till det ovissa läget på
arbetsmarknaden, behovet av ett rörelsekapital för kommissionens verksamhet
samt av en reserv till mötande av oförutsedda utgifter har kommissionen
emellertid förordat, att det nya anslaget bestämmes till 5,000,000 kronor,
båsom omnämnts i statsverkspropositionen har kommissionens expert från
arbetsgivarsidan i ett särskilt, vid kommissionens skrivelse den 24 november
1926 fogat yttrande förklarat sig anse det erforderliga beloppet av statsmedel
för budgetåret 1927—1928 uppgå till 3,000,000 kronor. Till stöd för
denna uppfattning har huvudsakligen anförts, att — med accepterande av
kommissionens beräkningar rörande hjälpverksamhetens omfattning — kostnaden
per månad och nödhjälpsarbetare av kommissionen beräknats onödigt
högt.
Vid behandlingen av anslagen under femte huvudtiteln i årets statsverksproposition
erinrade jag, att å nionde huvudtiteln medel torde komma
att beredas för vissa arbetsföretag — nyodlingar och avdikningsföretag
m. m. — genom vilka arbetstillfällen skulle komma att i något vidgad
omfattning beredas för arbetslösa. Förslag i de sålunda åsyftade ämnena
hava numera framlagts för riksdagen. Genom proposition den 18 februari
1927, nr 156, har nämligen Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för budgetåret
1927 1928 till understödjande av vissa torrläggningsföretag, vilka avse
höjande av alstringsförmågan hos mark med hänsyn till dess utnyttjande för
skogsbörd, anvisa ett extra reservationsanslag av 200,000 kronor, och genom
Proposition samma dag, nr 157, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för
budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 400,000 kronor
för utlämnande under sistnämnda år av statsbidrag till nyodling och betesförbättring
å ofullständiga jordbruk. Sistnämnda statsbidrag äro avsedda
att åstadkomma förbättring och ändamålsenlig utveckling av sådana ofullständiga
jordbruk, som på grund av ringa areal åker eller kultiverad betesmark
icke giva brukaren erforderlig utkomst av jordbruket. I statsrådsprotokollet
angående denna proposition har anförts, att då de minsta jordbruken
merendels icke skänkte tillräcklig utkomst åt brukarens familj, extra arbetsförtjänster
oftast måste sökas utanför hemmet. Därvid komme småbrukarna
att trängas med övriga arbetssökande, och särskilt under ogynnsamma kon
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 236.
junkturer för industrien och skogsbruket uppstode sålunda konkurrens om
arbetstillfällena. I syfte att något minska olägenheterna härav hava under
åren 1922 och 1926 statsbidrag utan återbetalningsskyldighet anvisats ur
arbetslöshetsanslaget för att inom Norrbottens län befrämja odlingsverksamhet
å sådana smärre jordbruk, där innehavaren sålunda på grund av
rådande arbetslöshet vore i behov av vidgad odling.
I enlighet med vad jag anförde till statsverkspropositionen finnes visserligen
utsikt, att därest nu berörda anslag å nionde huvudtiteln komma att
beviljas, arbetstillfällen därigenom skulle komma att i något vidgad omfattning
beredas för arbetslösa. Det oaktat synes det mig emellertid, att anslaget
till bekämpande av arbetslösheten för nästkommande budgetår bör
beräknas till det av arbetslöshetskommissionen föreslagna beloppet. Såsom
förut erinrats, vill det nämligen förefalla, som om arbetslösheten vore i stigande,
och det kan icke betraktas såsom uteslutet, att denna utveckling
kommer att fortsätta under nästkommande budgetår. En utvidgning av
statens hjälpverksamhet utöver dess nuvarande omfattning skulle därigenom
kunna bliva nödvändig. En viss reserv för oförutsedda händelser synes därför
oundgängligen erforderlig. Att beräkna kostnaden per månad och nödhjälpsarbetare
till lägre belopp än det, varifrån kommissionen utgått vid
sina kalkyler, finner jag icke tillrådligt. Jag förordar alltså, att det nya anslaget
bestämmes till 5,000,000 kronor.
För användningen av anslaget torde böra gälla de för närvarande för motsvarande
anslag fastställda grunderna, tillämpade på sätt 1926 års riksdag angivit
i sin skrivelse den 5 juni 1926, nr 344. Anslaget lärer liksom förut
höra äskas som extra reservationsanslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till bekämpande av arbetslösheten, i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig angivna grunder, under femte huvudtiteln
för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag
av......................................................... kronor 5,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen - Eegenten bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
C. Ullman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1927:270 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till bekämpande av arbetslösheten jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten