Sök i Ratio Lex

Angående skyldighet för personal vid försvarsväsendet att i vissa fall underkasta sig förflyttning till annat truppförband

1927-03-22 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:242, Angående skyldighet för personal vid försvarsväsendet att i vissa fall underkasta sig förflyttning till annat truppförband

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t* proposition nr 242.

1

Nr 242.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående skyldighet

för personal vid försvarsväsendet att i vissa

fall underkasta sig förflyttning till annat truppförband;

given Stockholms slott den 22 mars 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 22 mars 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Kibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 17 februari 1927 har inspektören för

trä,ngen erinrat därom, att han jämlikt bestämmelse i § 5 av kungörelsen den

14 april 1916 (nr 148) angående placering av officerare och underofficerare

med vederlikar vid eller i trängen eller dess reserv samt av officerare och underofficerare

på reservstat vid trängen ägde att placera hantverkare, som utnämnts

i beställning vid trängen, å viss Hängbår. Någon befogenhet tillkomme honom

däremot icke att omplacera hantverkare, som innehade fullmakt å beställning

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 208 höft. (Nr 242.)

G5X 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kung}. Maj:ts proposition nr 242.

vid trängkår. Då det emellertid för genomffirandet av 1925 års härordning

vore erforderligt att verkställa omplaceringar av hantverkare, vilka innehade

fullmakt å beställning vid trängkår, har bemälde inspektör underställt frågan

härom Kungl. Majds prövning.

I häröver den 25 februari 1927 avgivet utlåtande har arméförvaltningens

civila departement anfört följande.

Enligt 11 § 1 mom. i officersavlöningsreglementet av den 29 juni 1921

(nr 388) skulle beställningshavare vara underkastad icke blott föreskrifterna i

de för krigsmakten gällande reglementen och instruktioner in. in., utan även

den utvidgade eller ändrade tjänstgöring, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av försvarsväsendet eller eljest kunde varda stadgad, ävensom

den förflyttning till annan förläggningsort (ordinarie tjänstgöringsort)

eller till annan befattning vid försvarsväsendet, vilken kunde bliva honom

ålagd enligt grunderna för nu gällande organisation eller i enlighet med de

ändrade föreskrifter, som Kungl. Maj:t och riksdagen därutinnan kunde besluta.

Då de i inspektörens för trängen framställning omförmälda beställningshavare

icke torde hava avgivit sådan anmälan rörande kvarstående å äldre

lönestat, som avsåges i 42 § första stycket i berörda reglemente, torde de jämliki,

stadgandet i andra stycket av samma författningsrum vara underkastade avlöningsreglementets

villkor och föreskrifter, bland annat, i vad avsåge nyssnämnda

stadgande i 11 §.

Emellertid syntes det tveksamt, huruvida beställningshavare, som innehade

fullmakt å beställning vid visst truppförband, utan att i fullmakten införts

någon föreskrift om skyldighet för vederbörande att låta förflytta sig till annat

truppförband, på grund av nämnda stadgande i officersavlöningsreglementet

kunde åläggas förflyttningsskyldighet i sådan omfattning, som den föreliggande

framställningen syntes avse. Stadgandet i 11 § av officersavlöningsreglementet

rörande förflyttningsskyldighet syntes nämligen närmast hava avseende

på det fall, att ett passagesystem skulle, i större utsträckning än hittills

varit gällande, komma att genomföras för arméns personal. Möjligen kunde

med sådana ändrade föreskrifter, som Kungl. Maj:t och riksdagen kunde i förevarande

avseende besluta, avses de i samband med 1925 års härordningsbeslut

gjorda uttalanden i fråga om sammanslagning av vissa truppförband, exempelvis

för trängens del att Svea och Gröta trängkårer skulle sammanslås till Svea

trängkår (Linköping) samt Göta och Västmanlands trängkårer till Göta trängkår

(Skövde). Härav skulle då följa, att beställningshavare med fullmakt å

ordinarie beställning å någondera av dessa trängkårer skulle vara skyldig

underkasta sig transport till kår, med vilken hans egen sammanslagits

eller alltså transport mellan Svea och Östgöta trängkårer, respektive Göta

och Västmanlands trängkårer. Däremot lämnade de gjorda uttalandena icke

något stöd för, att vederbörande beställningshavare skulle jämlikt 11 § i officersavlöningsreglementet

vara skyldig underkasta sig transport inom vapenslaget

i dess helhet. För åvägabringande härav syntes alltså erfordras utfärdandet

av sådana särskilda av Kungl. Maj:t och riksdagen meddelade föreskrifter,

som i åberopade författningsrummet förutsattes.

Frågan härom syntes emellertid hava avsevärt större räckvidd, än som franiginge

av den föreliggande framställningen, och berörde överhuvudtaget alla de

fall, då för härordningens genomförande personal kunde komma att utan eget

medgivande förflyttas mellan olika truppförband, respektive till nyorganiserat

truppförband, möjligen med undantag av de fall, då transport skedde mellan

truppförband, som enligt i härordningsbeslutet gjorda uttalanden skulle sammanslås.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 242.

o

I nära samband med det i föreliggande framställning vackla förslaget stode

vidare spörsmålet, i vad mån till övergångsstat överförd beställningshavare.

som innehade fullmakt å beställning vid visst truppförband, kunde överflyttas

till annat truppförband. För personalens redovisning, densammas inkallande

till tjänstgöring, utbetalning av lön till beställningshavare m. m. torde nämligen

sådan överflyttning vara erforderlig åtminstone beträffande personal vid

nu bestående truppförband, som enligt härordningen vore avsedda att helt indragas

eller att uppgå i truppförband, som skulle erhålla benämning, vilken

antingen icke alls eller endast delvis komme att motsvara benämningen på det

truppförband, där vederbörande nu vore anställd enligt fullmakt.

Härutinnan ville departementet framhålla, att, då den till övergångsstat

frivilligt överförda personalen torde få anses vara helt avkopplad från avlöningsreglementets

bestämmelser, några föreskrifter i ämnet av den art, att

de skulle påkalla riksdagens medverkan, icke torde beträffande denna personal

vara erforderliga, utan syntes nödiga bestämmelser kunna av Kungl. Maj:t

meddelas.

Vidkommande åter den tvångsvis överförda personalen, å vilken avlöningsreglementets

bestämmelser även efter överföringen fortfarande vore tillämpliga,

torde av skäl, som ovan beträffande den aktiva personalen anförts, föreskrifter

böra efter riksdagens hörande meddelas om skyldighet för personalen att underkasta

sig tvångstransport till annat än det truppförband, vid vilket vederbörande

erhållit fullmakt å ordinarie beställning.

Slutligen finge departementet framhålla, att särskild utredning borde åvägabringas,

huruvida personal på reservstat och i reserven kunde åläggas en överflyttning

mellan olika truppförband.

Under åberopande av det anförda hemställde departementet, att Kungl.

Maj:t, efter riksdagens hörande och i anslutning till bestämmelserna i 11 § i

officersavlöningsreglementet den 29 juni 1921, måtte meddela föreskrift av

innehåll, att beställningshavare, som innehade fullmakt å beställning vid visst

truppförband och i samband med det slutliga genomförandet av 1925 års härordning

komme att kvarstå å aktiv stat eller tvångsvis överfördes till övergångsstat,

skulle vara skyldig att även utan eget medgivande underkasta sig

transport till beställning i innehavande lönegrad vid annat truppförband.

Försvarsväsendets lönenämnd, som yttrat sig 3 ärendet, har anfört följande.

Vad först anginge frågan om skyldighet för personal, å vilken officersavlöningsreglementet

ägde tillämpning, att underkasta sig förflyttning till annat

truppförband, syntes någon tvekan icke kunna råda därom, att ifrågavarande

personal enligt 11 § i nämnda avlöningsreglemente av statsmakterna kunde

åläggas dylik skyldighet, i den mån så funnes påkallat i och för den nya försvarsorganisationens

genomförande. Frågan torde därför inskränka sig till.

huruvida och i vad mån riksdagens beslut angående försvarsväsendets ordnande

avsåge en dylik skyldighet. Enligt arméförvaltningens civila departements

uppfattning skulle detta möjligen kunna anses så tillvida vara förhållandet, att

riksdagens beslut om sammanslagning av vissa truppförband finge anses medföra

skyldighet för vederbörande personal att underkasta sig transport till

truppförband, varmed dess eget sammanslagits. Att riksdagsbeslutet i angivna

del måste tilläggas en sådan innebörd, ansåge lönenämnden för sin del självklart.

_ Enligt nämndens mening torde riksdagen emellertid hava avsett, att förflyttning

av personal skulle äga rum jämväl i de övriga fall, då den nya organisationens

genomförande föranledde därtill. Med avseende härå ville nämnden

erinra om det i 1925 års försvarsproposition (sid. 174) av departementschefen

gjorda, av riksdagen utan invändning lämnade uttalandet, att en del av personalen

vid de indragna truppförbanden, för tillgodoseendet av såväl stats
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kun g l. ilaj.ts proposition nr 242.

intresset som erforderlig billighet gentemot denna personal, måste fördelas på

de kvarvarande förbanden. Vidare ville nämnden påpeka, att riksdagen, liksom

Kung!. Maj:t, till grund för beräkningen av de med övergången till den nya

härorganisationen förenade kostnaderna lagt, icke personalöverskottet vid de

särskilda truppförbanden m. m., utan personalöverskottet vid armén såsom

enhet betraktad. På grund av det anförda och då riksdagen lämnat åt Kungl.

Maj:t att utfärda de för övergången till den nya härorganisationen erforderliga

bestämmelserna, syntes det tillkomma Kungl. Maj :t att meddela föreskrift

jämväl i fråga om den förflyttning av personalen, som i anledning av övergången

funnes påkallad.

Beträffande därefter det av civila departementet väckta spörsmålet, i vad

mån till övergångsstat överförd beställningshavare, som innehade fullmakt å

beställning vid visst truppförband, kunde överflyttas till annat truppförband,

torde Kungl. Maj:t redan av de i det föregående angivna skäl vara oförhindrad

att härutinnan meddela de bestämmelser, som erfordrades med hänsyn till den

nya försvarsorganisationen. I fråga om övergångsstatens personal tillkomme

emellertid ytterligare det förhållandet, att riksdagen (1925 års försvarsutskotts

utlåtande, sid. 118) uttalat sin anslutning till ett i 1925 års försvarsproposition

(sid. 176) berört förslag att i syfte att åt övergångsstaten giva en i möjligaste

mån fast organisation uppföra sagda personal å särskilda stater för varje arméfördelning

(militärområde).

Vad till sist anginge den av civila departementet jämväl berörda frågan,

huruvida personal på reservstat eller i reserv kunde åläggas en överflyttning

mellan olika truppförband, syntes denna fråga knappast vara av praktisk betydelse

i förevarande sammanhang. Tydligt syntes nämligen vara, att, om ett

indraget truppförbands reservstat och reserv sammansloges med ett annat

truppförbands, vederbörande personal vore underkastad härav föranledd överflyttning.

Därest det emellertid skulle anses önskvärt att för andra fall uttryckligen

fastslå ifrågavarande personals skyldighet att underkasta sig förflyttning

till annat truppförbands reservstat eller reserv, syntes detta önskemål

kunna tillgodoses i samband med utfärdande av nya reservstats- och reservbefälsförordningar.

För egen del får jag i förevarande fråga göra följande uttalande.

Vad först angår personalen på aktiv stat eller övergångsstat, torde visserligen,

såsom lönenämnden anfört, riksdagen vid antagandet av den nya försvarsorganisationen

hava avsett, att förflyttningar av personal från ett truppförband

till ett annat skulle äga rum i den omfattning, som föranleddes av den

nya försvarsorganisationens genomförande. Då emellertid något formligt beslut

från riksdagens sida härutinnan icke föreligger, anser jag mig, särskilt

med hänsyn till frågans principiella innebörd, böra föreslå utverkande hos riksdagen

av bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda för ändamålet erforderliga

föreskrifter.

Vidkommande härefter reservstats- och reservpersonalen synes mig, i betraktande

av vad lönenämnden därutinnan yttrat, den föreliggande frågan icke

vara av beskaffenhet att böra, upptagas i detta sammanhang.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att bemyndiga Kung]. Maj:t att meddela föreskrift om skyldighet för personal

å aktiv stat eller övergångsstat vid försvarsväsendet att underkasta sig

den transport till annat truppförband, som påkallas i anledning av övergången

till den nya försvarsorganisationen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 242.

O

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngvar Månsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:121 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående skyldighet för personal vid försvarsväsendet att i vissa fall underkasta sig förflytt s. 1 i texten
  2. SU 1927:53 Statsutskottets utlåtande Nr 53 s. 1 i texten