Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 10 mai 1927 avslutad konvention rörande ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar m. m

1927-05-12 · 49 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:250, Angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 10 mai 1927 avslutad konvention rörande ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

1

Nr 250.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av

en mellan Sverige och Finland den 10 mai 1927 avslutad konvention

rörande ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och

Muonio älvar m. m.; given Stockholms slott den 12 mai 1927.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll samt med

överlämnande av en mellan Sverige och Finland den 10 maj 1927 avslutad

konvention angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och

Muonio älvar, vill Kungl. Maj:t härmed dels äska riksdagens godkännande

av samma konvention dels ock föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om

vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen i övrigt

hemställt.

GUSTAF.

Paul Hellström.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 216 häft. (Nr 250.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Convention entre le Royaume de

Suéde et la République de Fållande

concernant 1’exploitation en

commun de la péche du saumon

dans les fleuves de Torneå (Tornio)

et de Muonio.

Sa Majesté le Roi de Suéde et le

Président de la République de Fållande,

animés du désir de favoriser les

relations d’amitié et de bon voisinage

entre les deux Stats,

ont résolu de conclure å cet effet

une Convention relative å 1’exploitation

en commun de la péche du saumon

dans les fleuves de Torneå

(Tornio) et de Muonio, et ont nommé

pour leurs Plénipotentiaires, savoir

Sa Majesté le Roi de Suéde:

Son Envoyé Extraordinaire et

Ministre Plénipotentiaire, Baron

C. F. H. Hamilton af Hageby,

Le Président de la République de

Finlande:

Le Ministre des Affaires Étrangéres,

Professeur K. V. Voionmaa;

lesquels, aprés s’étre communiqué

leurs pleins pouvoirs et les avoir

trouvés en bonne et due forme, sont

convenus des artides suivants:

Konvention mellan Konungariket

Sverige och Republiken Finland

angående ordnandet av det samfällda

laxfisket i Torne och Muonio

älvar.

Hans Majestät Konungen av

Sverige och Republiken Finlands

President,

besjälade av önskan att främja

vänskapliga förbindelser och god

grannsämja mellan de båda staterna,

hava beslutat i detta syfte träffa

en överenskommelse angående ordnandet

av det samfällda laxfisket

i Torne och Muonio älvar och hava

till sina befullmäktigade ombud

utsett,

Hans Majestät Konungen av

Sverige:

Sin befullmäktigade Minister i

Finland friherre C. F. H. Hamilton

af Hageby,

Republiken Finlands President:

Republikens Minister för utrikesärendena

Professor K. V. Voionmaa,

vilka, därtill vederbörligen befullmäktigade,

överenskommit om följande

artiklar:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

3

Art. Ier.

La péche du saumon dans les fleuves

de Torneå (Tornio) et de Muonio,

depuis 1’embouchure, qui est censée

étre située entre la pointe nord de

Hellelä, du cöté finlandais, et la pointe

de Virtakari, sur la rive opposée,

pointe la plus proche du territoire

suédois, sera, en amont, aussi loin que

les dits cours d’eau constituent lafrontiére

entre la Suéde et la Finlande

et que le saumon y remonte, exploitée

en commun pour le compte des deux

Stats contractants, å l’exception toutefois

des pécheries (skatteförsålda laxfisken-verolle

myydyt lohenkalastukset)

suivantes, å savoir Sompaisenniska,

Alainen Korpikoski, Syväkoste

et Muuraissaari en Suéde et

Hellelä et Tuoppolansaari en Finlande.

Art. II.

Aussi longtemps que 1’exploitation

commune de la péche sera maintenue,

la péche du saumon et de la

truite saumonée sera interdite dans

la partie de Farchipel cötier situé

en face de 1’emhouchure du fleuve

qui est délimitée du cöté de la mer

par une ligne allant de la rive

méridionale de 1’ouverture de labaie

de Salmisviken (Salmenlahti) en passant

par les pointes les plus méridionales

des iles de Kraaseli et de Tirro

et par la pointe nord-ouest de l’ile

de Sellö jusqu’å la pointe sud-ouest

de 1’ile de Björkö (Pirkjö).

Les intéréts de 1’exploitation en

commun de la péche exigeant, en

outre, que vers le sud un passage

lihre soit laissé reliant les dites

eaux au détroit séparant les iles de

Stora Tervakari (Iso Tervakari) et de

Art. I.

Laxfisket i Torne och Muonio älvar

från Torne älvs mynning, vilken

anses befintlig emellan Hellelä norra

udde på finska sidan och udden

Virtakari på närmast motliggande

svenska land, skall, så långt upp

efter vattendragen som dessa bilda

gräns mellan Sverige och Finland

samt lax i dem uppstiger, brukas

samfällt för de fördragsslutande

staterna med undantag dock för följande

skatteförsålda laxfisken, nämligen

Sompaisenniska, Alainen Korpikoski,

Syväkoste och Muuraissaari

i Sverige samt Hellelä och Tuoppolansaari

i Finland.

Art. II.

Så länge det samfällda fiskebruket

bibehålies, skall allt fiske efter lax och

laxöring vara förbjudet i den del av

skärgården utanför älvsmynningen,

som mot havet begränsas av en linje,

dragen från södra stranden av Salmisvikens

mynning över sydligaste

udden av öarna Kraaseli och Tirro

samt Sellöns nordvästra udde till

Björköns sydvästra udde.

Enär det dessutom för det samfällda

fiskebruket fordras, för att

icke hindra laxens uppstigande, att

fri öppning lämnas i detta vattenområdes

fortsättning mot söder till

sundet mellan öarna Stora Tervakari

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Hamppuleiviskä, afin de ne pas

empécher le pöisson de remonter, il

sera également interdit d’établir de

chaque cöté du dit détroit des apparens

ou engins de péche d’une

longueur dépassant 200 métres.

Art. III.

Chacun des deux Stats contractants

disposera de la moitié de la

péche.

Art. IV.

Des apparens fixes de péche employés

jusqu’å ce jour, les suivants

seront supprimés Gömme constituant

des entraves au flottage, å savoir

les «pata-pato» de Danski, Buumi,

Törmä et Varttossaari. En outre, la

«pata-pato» de Marjosaari sera.ponr

la méme raison, transférée en un lieu

situé entre Pilot de Palosaari et la

cöte finlandaise que les Administrations

provinciales des provinces de

Norrbotten et d’Uleåborg (Oulu) détermineront

en commun.

La «pata-pato» de Kiviranta sera

provisoirement maintenue. Mais les

Administrations provinciales des

dites provinces pourront, sur la dömande

de 1’Association de flottage

des fleuves frontiéres de Torneå (Tornio)

et de Muonio (Torneå och Muonio

gränsälvars flottningsförening) (Tornion

ja Muonion rajajokien lauttausyhdistys),

et apres avoir pris 1’avis

de la Commission prévue å 1’article

XIII, décider qu’elle sera également

supprimée. La demande susvisée

devra étre faite auprés des Administrations

provinciales le ler octobre

au plus tard de 1’anné antérieure

å celle ou il est désiré que la dite

pécherie cesse d’étre exploitée.

och Hamppuleiviskä, skall det även

vara förbjudet att från någondera

sidan av berörda sund utsätta fiskeverk

eller fiskredskap till större

längd än 200 meter.

Art. III.

Vardera föredragsslutande staten

disponerar hälften av fisket.

Art. IV.

Av hittills använda fasta fiskeverk

skola följande såsom hinderliga

för flottningen nedläggas, nämligen

Danski, Buumi, Törmä och Varttosaari

pator, varjämte Marjosaari påta

av samma skäl skall flyttas till plats

mellan holmen Palosaari och finska

landet, som av länsstyrelserna i

Norrbottens och Uleåborgs län gemensamt

bestämmes.

Kiviranta påta skall tillsvidare

bibehållas, men må länsstyrelserna

i sagda län, på därom av Torne och

Muonio gränsälvars flottningsförening

gjord framställning och efter

hörande av den kommission, varom

i art. XIII sägs, kunna besluta om

nedläggande av jämväl detta fiskeverk.

Sådan framställning skall

göras hos länsstyrelserna senast den

1 oktober året före det, varunder

fiskeverket önskas nedlagt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Pour le fermage que 1’abandon des

pécheries fera perdre aux Stats contractants,

la susdite Association de

flottage versera une indemnité, dont

le montant est fixé pour la premiére

période déeennale de la durée de la

présente Convention, en ce qui concerne

les «pata-pato> de Danski,

Buumi, Törmä et Varttosaari, å 6,000

couronnes par an.

Le montant de Findemnité å verser

pour la perte du fermage de la

«pata-pato» de Kiviranta, dans le cas

ou celle-ci cesserait d’étre exploitée,

sera de 4,000 couronnes par an pendant

la premiére période déeennale

de la durée de la Convention.

Le montant de Findemnité å verser

apres 1’expiration de la premiére

période déeennale de la durée de la

Convention pour chaque pécherie

qui aura été supprimée, sera fixé en

commun par les Administrations

provinciales des provinces de Norrbotten

et d’Uleåborg (Oulu), aprés

qu’il aura été procédé å une enquéte

de 1’espéce prévue ci-dessous å

1’article XIII.

Art. V.

L’exploitation commune des pécheries

aura lieu:

a) aux grands appareils fixes de

péche de Sumisaari, de Marjosaari

et, aussi longtemps que celui-ci sera

maintenu, de Kiviranta, ainsi qu’aux

«notvarp-apajapaikka» les plus importants

de Karungi, de Vitsaniemi

au sud de «Kultanitty», de Puittamonsaari

(dite «Kultanitty»), de

Bockholmen et de Laurinhieta;

b) å des pécheries moins importantes,

telles que «strandpata-rantapato»,

«notvarp-nuotta-apaja> et

5

För den arrendeinkomst av fiskeverken,

som frångår staterna genom

fiskeverkens nedläggande, skall flottningsföreningen

erlägga ersättning,

som beträffande Danski, Buumi,

Törmä och Varttosaari pator för

första tioårsperioden av denna konventions

giltighetstid är bestämd

till 6,000 kronor för år.

Ersättningen för frångången arrendeinkomst

av Kiviranta påta,

därest denna bliver nedlagd, utgår

under den första tioårsperioden av

konventionens giltighetstid med 4,000

kronor för år.

Den ersättning för nedlagt fiskeverk,

som skall utgå efter den första

tioårsperioden av konventionens giltighetstid,

bestämmes gemensamt av

länsstyrelserna i Norrbottens och

Uleåborgs län, efter det sådan utredning

ägt rum, varom i art. XIII

här nedan förmäles.

Art. V.

Det samfällda fisket bedrives

a) vid de större fasta fiskeverken

Sumisaari och Marjosaari samt, så

länge det bibehålies, Kiviranta ävensom

vid de mera värdefulla notvarpen

vid Karungi, Vitsaniemi söder

om så kallade Kultaniitty, Puittamonsaari

(så kallade Kultaniitty),

Bockholmen och Laurinhieta;

b) vid mindre värdefulla fisken

såsom strandpator, notvarp och

andra fiskeverk för laxfångst;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

autres apparens destinés å la péche

du saumon;

c) å la cuiller et au moyen d’engins

assimilables.

Art. VI.

L’exploitation des pécheries spécifiées

å l’article V sous a) sera, en

ce qui concerne la « pata-pato''> de

Kiviranta pour un an, et concernant

les autres pécheries pour cinq années

consécutives, offerte en ferme:

celle des «pata-pato» de Kiviranta

et de Sumisaari, aux propriétaires

fonciers (hemmansägare-tilalliset)

des villages suédois de Mattila, Nedre

Vojakkala et övre Vojakkala, et des

villages finlandais de Kiviranta,

Nedre Vojakkala et övre Vojakkala

(Ala- et Ylä-Vojakkal);

celle de la «pata-pato» de Marjosaari,

aux propriétaires fonciers

des villages suédois de Matarengi,

Haapakylä et Kuivakangas, et des

villages finlandais de Närkki, Kuivakangas

et Kauliranta;

celle des pécheries (notvarp-nuottaapaja)

(apaja-paikka) de Karungi,

aux propriétaires fonciers des villages

suédois et finlandais de Karungi;

celle des «notvarp-apajapaikka»

de Vitsaniemi, Puittamonsaari et

Bockholmen, aux propriétaires fonciers

des villages suédois de Vitsaniemi,

Päkkilä et Koivukylä, et des

villages finlandais de Kainuunkylä

et Armassaari;

celle des «notvarp-apajapaikka»

de Laurinhieta, aux propriétaires

fonciers du village suédois de Niemis

et du village finlandais de Nuotioranta.

Si les offres n’aboutissent pas å

la conclusion de baux relatifs å

c) med drag och därmed jämförlig

redskap.

Art. VI.

Fiskerätten vid de under art. V a)

omnämnda fiskena skall, vad beträffar

fiskeverket Kiviranta, för ett

år och beträffande övriga fisken

för fem år i sänder hembjudas:

vid Kiviranta och Sumisaari pator

till hemmansägarna i de svenska

byarna Mattila samt Nedre och Övre

Vojakkala och i de finska hyarna

Kiviranta samt Nedre och övre

Vojakkala;

vid Marjosaari påta till hemmansägarna

i de svenska byarna Matarengi,

Haapakylä och Kuivakangas

samt i de finska byarna Närkki,

Kuivakangas och Kauliranta;

vid notvarpen i Karungi till hemmansägarna

i de svenska och finska

byarna Karungi;

vid notvarpen vid Vitsaniemi,

Puittamonsaari och Bockholmen till

hemmansägarna ide svenska byarna

Vitsaniemi, Päkkilä och Koivukylä

samt i de finska byarna Kainuunkylä

och Armassaari;

vid notvarpen vid Laurinhieta till

hemmansägarna i den svenska byn

Niemis och i den finska byn Nuotioranta.

Därest efter hembud avtal om

fiskerättens utövande vid ovan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

7

1’exploitation des susdites pécheries,

soit avec les propriétaires fonciers

(hemmansägare-tilalliset) de 1’enseinble

ou de quelques-uns des villages

susdénommés, soit avec des

unions de propriétaires fonciers des

dits villages, 1’exploitation sera mise

aux enchéres publiques.

Avant la conclusion d’un bail de

1’espéce visée au présent article, des

dispositions seront prises concernant

les mesures de protection qui

seraient jugées nécessaires en vue

de parer aux dommages qui pourraient

résulter du flottage.

Art. VII.

L’exploitation des pécberies visées

å 1’article V sous b) pourra étre concédée

sur demande, pour des périodes

de cinq années consécutives, å la

communauté fonciére dite «byalagkyläkunta»

dans les limites de laquelle

la pécherie est située.

Si un particulier demande la

concession du droit de péche, celuici

sera, antérieurement å toute décision,

offert en ferme, soit å la «byalag-kyläkunta»,

soit å un ou plusieurs

participants de la «byalagkyläkunta»,

qui y ont un droit de

préférence.

Avant la conclusion d’un bail de

1’espéce visée au présent article, le

lieu et le mode d’exploitation de la

péche seront déterminés, ainsi que

les mesures de protection qui seraient

jugées nécessaires en vue de parer

aux dommages qui pourraient résulter

du flottage.

Art. VIII.

Le droit de pécher å la cuiller et

au moyen d’engins assimilables sera

nämnda fiskeplatser icke kommer

till stånd med hemmansägarna i

samtliga eller några av nu angivna

byar eller med sammanslutningar

av hemmansägare inom desamma,

skall fiskerättens utövande utbjudas

medelst offentlig auktion.

Innan avtal, varom i denna artikel

är fråga, slutes, skola bestämmelser

träffas om de skyddsanordningar

mot skada genom virkesflottning,

som må prövas nödiga.

Art. VII.

Fiskerätten vid de under art. V b)

inbegripna fiskena må efter ansökan

upplåtas till byalag, inom vars område

fiskeplatsen är belägen, för en

tid av fem år i sänder.

Anmäler sig till erhållande av

fiskerätt enskild sökande, skall före

avgörandet rättigheten hembjudas

åt byalaget eller delägare däri, vilka

äga företrädesrätt till dess erhållande.

Innan sådant avtal slutes, varom

i denna artikel stadgas, skola såväl

platsen och sättet för fiskerättens

utövande bestämmas som ock de

skyddsanordningar mot skada genom

virkesfiottning, som prövas nödiga.

Art. VIII.

Rätt till fiske med drag och därmed

jämförlig redskap skall upplåtas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

concédé pour la durée d’une année

civile contre acquittement des droits

d’un permis de péche, valable pour

un district déterminé et nommément

désigné sur le permis.

Art. IX.

Dans le cas ou le droit de péche

aurait été concédé dans les conditions

prévues aux artides VI ou VII, les

fermiers, si leur nombre est de cinq

au minimum, seront tenus de constituer

une association, dont les statuts

devront étre sanctionnés, si elle a

son siége en Suéde, par 1’Administration

provinciale de la province de

Norrbotten, ou, si elle a son siége

en Finlande, par 1’Administration

provinciale de la province d’Uleåborg

(Oulu), apres que 1’Administration

provinciale de 1’autre pays aura été

mise en mesure toutefois de donner

son préavis sur le profet de statuts.

Les statuts de 1’association, qui

devront étre essentiellement conformes

aux dispositions législatives

en vigueur dans le pays du siége

de 1’association, concernant les associations

économiques et les entreprises

coopératives, énonceront des

dispositions relatives aux bases de

la participation des associés et å

^obligation pour le conseil d’administration

de fournir des indications

détaillées sur les résultats de la

péche pendant l’année, ainsi que

tous autres renseignements qui pourraient

lui étre demandés.

Si le nombre des associés est inférieur

å cinq, les dispositions relatives

aux obligations leur incombant

seront insérées dans le bail.

för kalenderår mot lösande av fiskekort,

gällande för visst å detsamma

angivet distrikt.

Art. IX.

Upplåtes fiskerätt enligt bestämmelserna

i art. VI eller VII, skola

arrendatorerna, om de äro minst

fem, vara skyldiga att bilda en

förening, för vilken stadgar fastställas,

om föreningen har sitt säte

i Sverige, av länsstyrelsen i Norrbottens

län, eller, om den har sitt

säte i Finland, av länsstyrelsen i

Uleåborgs län, sedan dock länsstyrelsen

i det andra landet lämnats

tillfälle att yttra sig över förslaget.

Föreningens stadgar, som skola

uppgöras i huvudsaklig överensstämmelse

med gällande lagstiftning för

ekonomiska föreningar eller andelsföretag

i det land, där föreningen

har sitt säte, skola innehålla bestämmelser

om grunden för föreningsmedlemmarnas

delägareskap

samt om skyldighet för styrelsen

att lämna noggranna uppgifter rörande

fiskets utfall för året ävensom

de övriga upplysningar, som

kunna densamma avfordras.

Äro delägarna färre än fem, intagas

bestämmelser om dem åliggande

skyldigheter i upplåtelsekontraktet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

9

Art. X.

Pour subvenir aux frais de la

surveillance de la péche dans les

eaux ou, aux termes des dispositions

de 1’article Ier, l’exploitation

aura lieu en commun, ainsi que dans

celles ou, å teneur de 1’article II, la

péche est interdite, chacun des deux

Stats contractants allouera un crédit

annuel de 3000 couronnes ou une

somme équivalente en monnaie finlandaise.

Art. XI.

En vue d’améliorer la péche du

saumon dans la zone de péche, les

deux Stats contractants construiront,

entretiendront et exploiteront

en commun, å Äkäsjoki dans la paroisse

de Kolari en Finlande, un établissement

de pisciculture. Les frais

en résultant seront couverts par le

produit des taxes å acquitter pour

l’amélioration de la péche du saumon

par l’Association de flottage des fleuves

frontiéres de Torneå (Tornio) et

de Muonio, conformément aux dispositions

de 1’article 2 de la Déclaration

du 3 juillet (20 juin) 1917 relative å

1’organisation du service de flottage

dans les fleuves de Torneå (Tornio) et

de Muonio, dans la teneur que présente

cet article dans 1’accord conclu

entre les deux Stats contractants

en date de ce jour.

La direction du dit établissement

de pisciculture sera assurée par des

personnes qualifiées, désignées par

la Direction de 1’Agriculture (lantbruksstyrelse,

maanviljelyshallitus)

de chacun des deux pays.

Dans le cas ou la présente Convention

viendrait å étre dénoncée

Art. X.

Till bestridande av kostnaderna

för fiskeritillsynen inom det i art. I

för samfällt begagnande angivna

fiskevattnet samt det i art. II för

fiske fridlysta området anvisar vardera

fördragsslutande staten ett årligt

belopp av 3,000 kronor eller

motsvarande belopp i finskt mynt.

Art. XI.

Till upphjälpande av laxfisket

inom fiskeområdet skola de fördragsslutande

staterna gemensamt

uppföra, underhålla och driva en

fiskodlingsanstalt vid Äkäsjoki inom

Kolari socken i Finland. De härmed

förenade kostnaderna skola täckas

genom de avgifter, vilka Torne och

Muonio gränsälvars flottningsförening

skall erlägga för fiskets upphjälpande

jämlikt art. 2 i deklarationen

angående ordnandet av timmerflottningen

i Torne och Muonio

älvar den 3 juli (20 juni) 1917, sådan

denna artikel lyder enligt denna dag

mellan de fördragsslutande staterna

träffad överenskommelse.

Ledningen av fiskodlingsanstalten

skall handhavas av sakkunniga, utsedda

av lantbruksstyrelsen i vartdera

landet.

Skulle denna konvention uppsägas

av endera fördragsslutande staten,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

par l’un des deux États contractants,

des négociations seront engagées

en vue d’assurer par la suite aussi

1’exercice en commun de la pisciculture.

Art. XII.

Aussi longtemps que la dime du

saumon actuellement perque n’aura

pas été remplacée par une redevance

Axe en argent, il sera prélevé, comme

par le passé, sur le produit total de

la péche du saumon et de la truite

saumonée, une dixiéme partie en

nature, qui sera partagée par moitié

entre les ayants-droit aux dimes

des États contractants. Chacun des

deux États aura pleine liberté de

répartir å son gré le produit des

dimes entre ses ressortissants.

Art. XIII.

Pour toutes les questions relatives

å la péche en commun, les Administrations

provinciales des provinces

de Norrbotten et d’Uleåborg (Oulu)

représenteront respeetivement les

deux États contractants. Avant

1’affermage de la péche conformément

aux dispositions de 1’article VI ou de

1’article VII, les susdites Administrations

provinciales feront procéder, par

1’organe d’une Commission composée

de trois ressortissants de chacun des

États contractants, dont l’un devra

étre un fonctionnaire du service des

pécheries, un autre un fonctionnaire

de 1’Administration centrale des

foréts, et le troisiéme une personne

connaissant les circonstances locales,

et qui seront désignés par leurs

pays respectifs, å une enquéte relative

aux conditions de raffermage.

Avant tout nouvel examen du chiffre

skola förhandlingar rörande ett fortsatt

gemensamt handha vande av fiskodlingen

upptagas.

Art. XII.

Intill dess nu utgående lax-tionde

varder uthytt mot bestämd penningeavgift,

skall, på sätt förut skett, av

all lax och laxöring, som erhålles,

tiondedelen in natura undantagas

för att i tvenne lika delar fördelas

mellan de fördragsslutande staternas

tiondeberättigade. Vardera staten

äger full frihet i avseende å fördelningen

av tiondet mellan sina egna

undersåtar.

Art. XIII.

Länsstyrelserna i Norrbottens län

och i Uleåborgs län skola i alla frågor,

som röra det samfällda fisket,

företräda de föredragsslutande staterna.

Innan upplåtelse av rätt till

fiske enligt art. VI eller VII äger

rum, skola länsstyrelserna genom

en kommission, bestående av tre från

vartdera landet förordnade personer,

av vilka en skall vara fiskeritjänsteman.

en skogsstatstjänsteman och den

tredje en med ortsförhållandena förtrogen

person, verkställa utredning

om villkoren för upplåtelsen. I

samma ordning skall även före förnyad

prövning av den ersättning,

som enligt art. IV skall erläggas av

Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening,

förslag om storleken

av denna ersättning uppgöras. Det

suall åligga denna kommission att

vid utövande av sitt uppdrag tillse,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

11

de 1’indemnité å verser, aux termes

de 1’article IV, par 1’Association de

flottage des fleuves frontiéres de

Torneå (Tornio) et de Muonio, it sera

également dressé dans les mémes

conditions un profet de fixation du

taux de cette indemnité. It incombera

å la dite Commission de veiller,

dans 1’exercice de son mandat, å ce

que les intéréts, tant de la péche

que du flottage, soient dument pris

en considération et sauvegardés.

Par 1’organe de la méme Commission,

qui ne se composera toutefois

dans ce cas que des deux fonctionnaires

du service des pécheries et

des deux personnes connaissant les

circonstances locales, les susdites

Administrations provinciales procéderont

également å une enquéte relative

å la division en districts de la

zone de péche, en vue de la concession

du droit de péche conformément aux

dispositions de 1’article Vill, ainsi

que concernant le montant de la taxe

å acquitter dans les divers districts

pour la délivrance des permis de

péche.

Art. XIV.

La présente Convention, rédigée

en langues suédoise, finnoise et

franqaise, et dont le texte franqais

fera foi, sera ratiflée å aussi

bref délai que possible, en ce qui

concerne la Suéde par Sa Majesté

le Roi de Suéde et en ce qui concerne

la Finlande par le Président

de la République, sous réserve de

1’approbation des Parlements respectifs.

Les instruments de ratiflcation

seront échangés å Stockholm aussitöt

que possible.

1 Deri finska texten har ej intagits här.

att såväl fiskets som flottningens intressen

bliva vederbörligen beaktade

och tillvaratagna.

Genom samma kommission, som

då emellertid skall bestå endast av

de två flskeritjänstemännen och de

två med ortsförhållandena förtrogna

personerna, skola länsstyrelserna

även verkställa utredning rörande

det gemensamma fiskeområdets uppdelning

i distrikt för upplåtelse av

fiskerätt enligt art. Vill ävensom

rörande storleken av den avgift, som

skall utgå för fiskekort inom de olika

distrikten.

Art. XIV.

Denna konvention, som är avfattad

på svenska, finska1 och franska

språken, av vilka i fråga om tolkningen

franska språket äger vitsord,

skall ratificeras snarast möjligt,

för Sveriges vidkommande av Hans

Maj:t Konungen av Sverige och för

Finlands vidkommande av Republiken

Finlands President under förutsättning

av respektive riksdagars

bifall. Ratifikationsurkunderna skola

utväxlas i Stockholm snarast möjligt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 250.

Art. XV.

La présente Convention entrera

en vigueur le ler Janvier 1928.

Elle sera exécutoire pendant une

période de vingt ans, comptée å partir

de la dite date. Si elle n’est pas

dénoncée par l’un des deux États

contractants un an au plus tard

avant 1’expiration de la dite période,

elle restera en vigueur pour une

nouvelle période de vingt ans, et

sera censée ensuite prolongée de

vingt en vingt années, si elle n’a

pas été dénoncée un an au moms

avant 1’expiration de la derniére

période de vingt ans.

En cas de dénonciation de la Convention,

chacun des deux États rendera

dans son droit d’exploiter la

péche pour son propre compte dans

les limites de son territoire.

En foi de quoi, les soussignés,

dument autorisés å cet effet, ont

signé la présente Convention et y

ont apposé leurs sceaux.

Fait å Helsingfors (Helsinki), en

double expédition, le 10 mai 1927.

Våinö Voionmaa

(I.. s.)

Art. XV.

Denna konvention träder i kraft

den 1 januari 1928. Den gäller för en

tid av tjugu år räknat från nämnda

dag. Därest den ej senast ett år före

utgången av nämnda tidrymd blivit

uppsagd, skall den gälla för ytterligare

tjugu år, och skall den allt

framgent anses förlängd för tidrymder

av tjugu år, om den icke

minst ett år före utgången av närmast

föregående tjuguårsperiod blivit

uppsagd.

Därest uppsägning av konventionen

äger rum, återinträder vardera

staten i sin rätt att inom gränserna

av sitt område tillgodogöra sig fisket.

Till bekräftelse härav hava undertecknade,

därtill vederbörligen bemyndigade,

underskrivit denna konvention

och försett den med sina

sigill.

Som skedde i Helsingfors i två

exemplar den 10 maj 1927.

Hamilton

(L. S.)

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

13

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 30 april 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström anmäler, efter

gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för

justitiedepartementet, ärende rörande avslutande av konvention med Finland

angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar,

samt anför därvid:

Det samfällda laxfisket i Torne älv har varit reglerat genom en den 23

februari 1897 mellan Sverige och Ryssland sluten konvention angående samfällt

brukande av laxfisket. Enligt denna konvention skulle sagda laxfiske,

jämlikt vissa i konventionen angivna bestämmelser, brukas gemensamt för

de kontraherande parternas räkning och vardera parten därvid disponera

hälften av fisket. Konventionen trädde i kraft den 14 mars 1902 och

gällde till den 14 mars 1917.

I sammanhang med avslutandet av sagda konvention träffades mellan

regeringarna tillika överenskommelse ’ angående åtgärder till skyddande och

ordnande av fisket i Torne älv och dess biflöden. Denna överenskommelse

avhandlas i deklaration den 23 februari 1897 rörande fastställande av stadga

för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde.

Vid tiden för utgången av giltighetstiden för 1897 års konvention hade

förberedelser vidtagits för en ny konvention i ämnet. En sådan avslutades

den 3 juli 1917, vilken dag jämväl överenskommelse träffades rörande

deklaration angående utfärdande av fiskestadga för Torne älvs fiskeområde

att träda i kraft samtidigt som konventionen. Vissa mellankomna omständigheter

föranledde emellertid, att sagda konvention ej blev ratificerad, i följd

varav ej heller överenskommelsen om fiskestadga trädde i tillämpning.

Ehuru sålunda 1897 års konvention upphörde att gälla, innan en ny

reglering vidkommande laxfisket i Torne älv kom till stånd, har en viss

ordning därutinnan upprätthållits i anslutning till konventionen. Länsstyrelsen

i Norrbottens län väckte nämligen i skrivelse den 17 januari 1920

förslag i fråga om sättet för utbjudande å auktion av regala laxfisken i

Torne älv, varjämte till jordbruksdepartementet från länsstyrelserna i Norrbottens

län och Uleåborgs län i Finland ingavs eu den 10 januari 1920

underskriven handling, enligt vilken överenskommits att hos respektive rege
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

ringar begära bemyndigande att med Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening

överenskomma om upplåtelse till föreningen enligt i handlingen

angivna grunder av vissa regala laxfisken, vilka ansågos vara hinderliga för

lösflottningen. Sedan liknande framställning gjorts hos finska regeringen,

har Kungl. Maj:t den 30 mars 1920 bemyndigat länsstyrelsen i Norrbottens

län dels att till flottningsföreningen på angivna villkor utarrendera vissa

av de regala fiskena dels ock att föranstalta därom, att fiskerätten vid återstående

två laxfisken utbjödes å offentlig auktion i den ordning, som föreskrives

i 1897 års konvention, dock att vissa angivna bestämmelser i konventionen

därvid icke behövde iakttagas. Bemyndigandet har sedermera

förnyats år 1925. Enahanda bemyndigande!!, som nu sagts, hava av den

finska regeringen lämnats länsstyrelsen i Uleåborgs län.

Vidare må erinras, att i sammanhang med konventionen och deklarationen

av den 3 juli 1917 genom deklaration samma dag överenskommelse träffades

angående ordnandet av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar, innefattande

dels antagande av stadga angående flottning av skogsalster i nämnda

gränsälvar dels ock fastställande av viss avgift för flottat virke. Stadgandet

rörande sagda avgift, vilken avsetts att användas till upphjälpande av laxfisket

i älvarna, återfinnes i artikel 2 i överenskommelsen, som efter vederbörlig

notväxling fastställts att gälla mellan Sverige och Finland.

Efter det under åren 1917 — 1920 frågan om ordnandet av förhållandena

beträffande laxfisket i gränsälvarna varit föremål för förberedande förhandlingar

mellan Sverige och Finland, beslöto år 1920 de båda ländernas

regeringar samfällt, att ovannämnda år 1917 upprättade konvention samt

deklaration rörande fastställande av stadga för fiskets bedrivande skulle

underkastas granskning av en kommission, bestående av två personer från

vartdera riket. Åt den kommission, som tillsattes för ändamålet, uppdrogs

jämväl att inkomma med motiverat förslag rörande förändrade bestämmelser

i det ämne, som regleras i artikel 2 i deklarationen angående ordnandet

av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar. Sedermera utvidgades

kommissionens uppdrag att omfatta även fråga om åtgärder för

åstadkommande av en effektiv övervakning av fisket i Torne och Muonio

älvar och utökades i sammanhang härmed ledamöternas i kommissionen

antal till sex.

Svenska ledamöter av kommissionen voro vid tiden för slutförandet av

kommissionens uppdrag landshövdingen N. G. Ringstrand, landsfogden

J. Svanström och fiskeriintendenten O. H. Olofsson samt finska, ledamöter professorn

T. H. Järvi, assessorn I. W. Wallenius och borgmästaren A. Tornberg.

Kommissionen har den 7 februari 1924 avslutat sitt uppdrag med framläggande

av betänkande jämte förslag till dels konvention mellan Sverige

och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och

Muonio älvar, dels stadga för fiskets bedrivande i Torne älvs fiskeområde,

dels ock förändrad lydelse av artikel 2 i den mellan Sverige och Finland

gällande deklarationen angående ordnandet av timmerflottningen i Torne

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

15

och Muonio älvar. De avgivna förslagen äro avfattade såväl å svenska som

å finska språket. Vid nämnda förslag till konvention är fogad reservation i

vissa delar av assessorn Wallenius. I övrigt är kommissionens förslag

enhälligt.

I sitt betänkande har kommissionen tillika yttrat sig över en till jordbruksdepartementet

inkommen framställning från hemmansägaren A. Wiinikka

jämte ett antal andra personer i Över Torneå socken i fråga om viss fiskerätt

i Torne älv, vilken framställning överlämnats till kommissionen.

I samband med överlämnande genom eget utlåtande den 7 februari 1924 av

sagda betänkande och förslag hava de svenska ledamöterna i kommissionen

jämväl utlåtit sig beträffande en av länsstyrelsen i Norrbottens län med

skrivelse den 29 januari 1924 till Kungl. Maj:t översänd framställning från

G. Hietala med flera hemmansägare i Torakankorva by i Över Torneå socken

i fråga om nyttjanderätten till vissa fiskepator 1 i Torne älv, vilken framställning

överlämnats till ordföranden i kommissionens svenska avdelning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har den 19 december 1924 avgivit utlåtande

över kommissionens förslag, och har länsstyrelsen därvid tillika utlåtit sig

över en av Leo Lahti, Isak Pellikä och Runo Hietala, enligt uppdrag vid

möte med strandägare å såväl svenska som finska sidan av Torne älv, hos

Kungl. Maj:t den 24 november 1924 gjord framställning i fråga om fiskeförhållandena

i Torne älv.

över kommissionens betänkande och förslag hava utlåtanden vidare avgivits

den 15 januari 1925 av lantbruksstyrelsen, den 14 september 1925 av

domänstyrelsen, den 14 oktober 1925 av kammarkollegium, den 2 november

1925 av vattenfallsstyrelsen, den 9 i sistnämnda månad av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

den 20 i samma månad av statskontoret samt den 9

februari 1926 ånyo av domänstyrelsen. I ärendet har härefter inkommit

en skrivelse av den 27 december 1926 från Norrbottens läns hushållningssällskap,

varjämte styrelsen för Torne och Muonio gränsälvars flottningsförening

däri avgivit ett yttrande av den 9 februari 1927. Slutligen har

utredning i viss del av ärendet lämnats dels av lantmäteristyrelsen i utlåtande

den 19 november 1925 dels ock av länsstyrelsen i Norrbottens län

i utlåtanden den 31 december 1925 och den 11 februari 1926, varefter viss

ytterligare utredning verkställts genom länsstyrelsen.

De av kommissionen utarbetade förslagen hava sedermera, efter det samråd

i ärendet ägt rum med vederbörande finska myndigheter, inom jordbruksdepartementet

varit föremål för vidare bearbetning, därvid i förslagen vidtagits

vissa ändringar samt formella jämkningar. Härefter har översättning

av förslagen till franska språket verkställts.

I likhet med 1897 års konvention utgår föreliggande konventionsförslag Äganderätt

från att laxfisket i gränsälvarna, med undantag av vissa

fisken, tillhör staten. I sådant

med

avseende

skatteförsålda

har kommissionen åberopat och

1 Laxfiskeverken i förevarande fiskevatten benämnas pator.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

hänfört sig till den vidlyftiga utredning, som i frågan förebragts i samband

med förarbetena till 1897 års konvention; och har kommissionen förklarat

sig för sin del icke kunna finna, att under tiden därefter några omständigheter

framkommit, som kunde föranleda till tvivelsmål angående kronans

rätt till laxfisket.

Beträffande kronans rätt i förevarande avseende hava emellertid, såsom

jämväl var fallet vid tillkomsten av nyssnämnda konvention, starka gensagor

mött från ortsbefolkningens sida. Sålunda framgår av kommissionens

protokoll, att vid förberedande sammanträden, som kommissionen haft med

ortsbefolkningen, bestämda protester rests mot påståendet om kronans äganderätt

till laxfisket i vattendragen. I stort sett enahanda synpunkter, som kommit

till uttryck vid dessa sammanträden med ortsbefolkningen, ligga också till

grund för förenämnda från Wiinikka med flera i Över Torneå socken inkomna

framställning, som går ut på, att hemmansägarna måtte erhålla fri laxfiskerätt

i sina fiskevatten samt att, såsom orden lyda, alla mot gamla rättigheter

stridande regler måtte avvändas.

Den förut omförmälda framställningen av G. Hietala med flera strandägare

i Torakankorva by avsåg tillstånd att bibehålla nyttjanderätten till

vissa högvattenspator, som uppgivits vara belägna ovanför de regala laxfiskeverken.

Beträffande denna framställning hänvisa de svenska ledamöterna

i kommissionen i sitt utlåtande till vad i kommissionens allmänna motivering

anförts om kronans rätt till laxfisket i gränsälvarna.

I den av Lahti, Pellikä och Runo Hietala gjorda framställningen, som

tillkommit efter det kommissionen avgivit sitt betänkande, har hemställts,

att det uppgjorda konventionsförslaget liksom ock förslaget till fiskestadga

måtte få förfalla och frågan om ordnandet av laxfisket i gränsvattendragen

i hela dess omfattning överlämnas till prövning av en ny kommission, vari

såsom medlemmar också skulle ingå representanter för jordägarna. Denna

framställning åtföljes av en omfattande utredning, som går ut på att visa,

att laxfisket icke är kronan tillhörigt utan tillkommer de särskilda hemmanen.

I framställningen anföres vidare, att man vid omarbetande av

konventionsförslaget borde söka skapa ett system, enligt vilket laxfisket,

utan förnekande av jordägarnas äganderätt därtill, utövades samfällt av

jordägarna enligt dem tillkommande andelar mot en till staten utgående

skälig avgift. I denna framställning göras vidare en del anmärkningar

mot vissa särskilda delar av kommissionens förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att länsstyrelsen ej ansett

sig hava anledning att för närvarande gå närmare in på frågan om det

krav på resning av spörsmålet om äganderätten till laxfisket i Torne älv,

som syntes ligga bakom sist sagda framställning, då nämligen enligt länsstyrelsens

mening tillfyllestgörande utredning om staternas äganderätt till

fisket redan förut förefunnes och kommissionen för sitt arbete tagit till utgångspunkt,

att denna äganderätt vore klar. Länsstyrelsen kunde ej heller

av de förebragta handlingarna finna anledning frångå denna grund. Ville

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

17

strandägarna göra sin uppfattning gällande, hade de att väcka process mot

kronan. Tills vidare och intill dess en sådan process blivit slutligen avgjord,

syntes ingen annan utgångspunkt vara möjlig än att staterna såsom

hittills betraktades såsom ägare av fisket och att konventionen avslutades

på denna bas.

Kammarkollegium har åberopat av kollegium vid tidigare tidpunkt avgivet

utlåtande, däri framhållits, att laxfisket i Torne älv vore Kungl. Maj:t

och kronan tillhörigt; och har kollegium nu i denna del vidare anfört att,

enär efter tiden för avgivande av sagda utlåtande icke, såvitt för kollegium

vore känt, någon omständighet tillkommit av beskaffenhet att förringa giltigheten

av nämnda regalrätt, som måste anses omfatta laxfisket jämväl

i Torne älvs bivattendrag, den av Lahti, Pellikä och Runo Hietala gjorda

framställningen icke syntes höra föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Det av kommissionen framlagda förslaget till konvention upptager be- Konventionens

stämmelser angående samfällt brukande av laxfisket i Torne och Muonio mnehåU''

älvar, angående upplåtande av rätt till laxfiske i älvarna samt sättet för

tillgodogörande av upplåten fiskerätt, angående bestridande av kostnad för

fiskeritillsyn samt upprättande och drivande av eu laxodlingsanstalt till

upphjälpande av laxfisket inom fiskeområdet. Vidare innehåller förslaget

bestämmelse om förbud mot fiske inom viss del av den utanför vattendragen

liggande skärgården. Konventionens giltighetstid har föreslagits till tjugu år.

Därest ej uppsägning sker ett år före utgången av konventionens giltighetstid,

avses, enligt kommissionens förslag, att densamma skall fortfara att

oförändrad gälla i ytterligare tjugu år.

Konventionsförslaget överensstämmer i väsentliga delar med 1897 års

konvention. För de huvudsakligaste skiljaktigheterna samt de skäl för förändrade

bestämmelser, som åberopats av kommissionen, ävensom för vad i

sådant avseende anförts i myndigheternas utlåtanden, torde jag här nedan

få i korthet lämna redogörelse.

Området för det samfällda laxfiskebruket utgjordes enligt 1897 års konvention

av Torne älv från Muonio älvs inflöde till norra ändan av Svensarön.

Enligt kommissionens förslag (art. I) har området följande utsträckning:

från Torne älvs mynning till så långt i Torne och Muonio älvar, som

dessa bilda gräns mellan de båda länderna och lax uppstiger i älvarna.

Området för det samfällda fiskebruket är alltså föreslaget att utsträckas

både uppåt och nedåt. Genom den föreslagna utvidgningen av området till

viss del av Muonio älv har avsetts att bereda befolkningen efter denna älv

tillfälle till laxfångst i likhet med befolkningen där nedanför, och har sagda

utvidgning av laxfiskeområdet av kommissionen angivits såsom ett tillmötesgående

mot ortsbefolkningens önskemål och eu gärd av rättvisa mot

befolkningen. Den föreslagna utvidgningen nedåt från Svensarö till Torne

älvs mynning har föranletts av önskemålet att lämna befolkningen tillfälle

att å detta område, där fiske enligt den gamla konventionen varit förbjudet,

Bihang till riksdagens protokoll i927. 1 samt. ''lits höft. (Nr 250.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

utnyttja det fördelaktiga tillfälle, som bär erbjuder sig att idka dragfiske

efter i älvens nedre lopp uppstigande, ej lekfärdig laxöring.

Den sålunda föreslagna utvidgningen av området för det samfällda laxfisket

har icke rönt någon gensaga i de av myndigheterna avgivna yttrandena.

För att möjliggöra laxens obehindrade uppgång i det område, som avsågs

för samfällt laxfiskebruk, fanns i 1897 års konvention stadgande om förhud

mot laxfiske inom viss angiven del av skärgården utanför Torne älvs mynning.

Kommissionen har, med hänsyn till den stora vikten för det samfällda

laxfiskebruket av att laxens uppgång från havet icke förhindras,

föreslagit en avsevärd utvidgning av detta förbudsområde i skärgården

(art. II). I sammanhang härmed har kommissionen emellertid erinrat att,

då laxfisket inom viss del av det ifrågasatta förbudsområd et å svenska sidan

tillhörde strandägarna, de föreslagna bestämmelserna i denna del, i vad de

berörde Sverige, syntes böra bliva föremål för särskild behandling.

Med anledning härav hava, sedan lantmäteristyrelsen lämnat utredning

angående förekomsten av enskilda tillhöriga laxfisken inom ifrågavarande

område, genom länsstyrelsens i Norrbottens län försorg förts vissa förhandlingar

med de särskilda fiskerättsägarna. Dessa förhandlingar hava givit

som resultat, att samtliga innehavare av laxfiskerätt inom det avsedda förbudsområdet

hava förklarat sig icke hava något att erinra mot de i denna

del föreslagna bestämmelserna. I

I fråga om upplåtande av fiskerätt inom området för det samfällda laxfiskebruket

skiljer sig kommissionens förslag avsevärt från bestämmelserna

i 1897 års konvention. Enligt dessa skulle det samfällda laxfiskebruket

bedrivas vid högst åtta större fasta fisken. Rättigheten till fiskets bedrivande

skulle av vardera parten först hembjudas åt ortens allmoge på

vardera sidan ävensom åt innehavare av så kallade privilegierade fisken.

Resultaten av hemhuden skulle av vardera parten meddelas den andra. Om

endera av parterna härefter tillkännagåve för den andra, att han föredroge,

att fiskerätten varje år utbjödes å offentlig auktion, skulle sådan anordning

vidtagas av båda parterna.

I detta sammanhang torde böra erinras, hurusom till följd av lämnat

medgivande till lösflottning i gränsälvarna en del av de fasta fiskena måst

nedläggas, emedan de visat sig inkräkta så mycket på älvfåran, att rationell

lösflottning förhindrades eller försvårades. Sålunda hava under de senaste

åren av de fasta fiskena endast två varit i bruk, nämligen Sumisaari och

Kiviranta pator, under det att de övriga varit nedlagda mot att flottningsföreningen

härför erlagt viss avgift, vilken anordning vidtagits i enlighet med

förenämnda, vederbörande länsstyrelser 1920 och 1925 givna bemyndigande!!.

Laxfiskekommissionen utgår också från att endast två fasta fiskeverk

framdeles skola vara i bruk. Emellertid finner kommissionen, att en sådan

inskränkning av de fasta fiskenas antal skulle vålla en i hög grad minskad

beskattning av laxbeståndet, vilken kommissionen ej ansett påkallad av för
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Åt 250.

19

hållandena. Detta, jämte önskvärdheten att tillfälle till laxfångst matte

kunna i större utsträckning än hittills beredas allmogen efter älvdalen, har

föranlett kommissionen att föreslå, att rätt till laxfiske skulle upplåtas ej

endast vid nämnda två gamla regala laxpator utan även under andra former

(art. V).

Kommissionen har sålunda ansett lämpligt att bereda den allmoge, som

ej kan deltaga i de större laxfiskenas utnyttjande, tillfälle till anordnande

av smärre fasta eller med dem jämställda fisken. Vidare har kommissionen

ansett fiske med drag eller annan dylik redskap, vilket fiske hittills varit

förbjudet, kunna medgivas utan skada för laxfisket. Därigenom skulle, säger

kommissionen, också den del av befolkningen, som av ekonomiska eller

andra skäl ej kan deltaga i laxfisket med annan redskap, beredas möjlighet

till laxfiske. Vidare skulle upphävandet av förut gällande förbud mot dragfiske

medföra en lättnad i bevakningshänseende.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts har kommissionen skilt mellan

tre olika slag av laxfisken, nämligen

1) laxfiske i de regala patorna samt i sådana notvarp, som på grund av

sitt större värde äro att jämställa med dessa,

2) laxfiske i mindre strandpator, notvarp och andra fiskeverk för laxfångst

samt

3) laxfiske med drag och därmed jämförlig redskap.

Fisket i de regala patorna och vid de värdefullare notvarpen skulle hembjudas

till hemmansägarna i de närmast varje fiskeställe belägna byarna.

Endast om efter sålunda gjort hembud avtal icke komme till stånd med

hemmansägarna eller sammanslutningar av dem, skulle fiskerätten utbjudas

på offentlig auktion (art. VI). I stort sett enahanda bestämmelser skulle

gälla beträffande upplåtandet av fiskerätten vid de i andra gruppen upptagna

liskena. Upplåtelse skulle dock ske efter ansökan, enär det vore omöjligt

att på förhand angiva var anordnande av sådana smärre fisken utan olägenhet

kunde ske (art. VII).

Vid upplåtelse enligt art. VI och VII skulle arrendatorerna, där de vore

minst fem, hava skyldighet att sammansluta sig i en förening, vars stadgar

skulle fastställas, om föreningen hade sitt säte i Sverige, av länsstyrelsen i

Norrbottens län och, om den hade sitt säte i Finland, av länsstyrelsen i

Uleåborgs län (art. IX).

Vad slutligen beträffar tillstånd till fiske med drag, skulle sådant givas

genom utlämnande av fiskekort (art. VIII).

Gent emot vad kommissionen i dessa avseenden föreslagit bär icke gjorts

någon erinran av de i ärendet hörda myndigheterna i annat avseende än

att — i anslutning till ovan omförmälda, inom kommissionen av finske

ledamoten assessor Wallenius avgivna reservation — vissa anmärkningar gjorts

mot förslaget att bibehålla allenast två av de gamla fiskepatorna.

Flottningsföreningen hade på sin tid hemställt om nedläggande antingen

av alla fiskepator eller ock av samtliga utom ovannämnda Sumisaari påta.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Kommissionens förslag går ut på, att Sumisaari påta fortfarande skulle

vara upplåten för laxfångst samt att en förut nedlagd påta, Marjosaari, skulle,

flyttad till en närliggande plats Palosaari, upplåtas för sådan fångst. Övriga

pator, alltså även Kiviranta, skulle såsom hinderliga för flottningen vara

nedlagda.

Beträffande Kiviranta påta liar kommissionen anfört huvudsakligen följande:

Piskeverkets nedläggande hade avsetts skola ske i samband med en

av behovet påkallad utvidgning av anordningarna för virkets utsortering

vid Svensarö. Kiviranta påta vore emellertid ett av de bästa fiskena i älven.

Efter dess nedläggande skulle dessutom av de gamla regala patorna återstå

endast en, varigenom möjligheten till laxfiske knappast skulle kunna

utnyttjas tillräckligt. Av dessa skäl borde enligt kommissionens mening

Kiviranta patans nedläggande tillstyrkas endast under förutsättning, att det

till fullo vore styrkt, att virkessorteringens ordnande ej kunde låta sig förena

med patans bibehållande. För att erhålla visshet huru härmed kunde förhålla

sig hade kommissionen låtit höra i ämnet sakkunniga personer. Av

de upplysningar dessa lämnat hade framgått, att en ökning av mängden av

flottgods säkerligen vore att förvänta i en nära framtid, och att detta nödvändiggjorde

en utvidgning av sorteringen, som ej läte förena sig med

Kiviranta patans bibehållande, samt att sorteringens förläggande till annan

plats, och då närmast nedanför älvmynningen, skulle möta så stora olägenheter

av ekonomisk och praktisk natur, att en sådan förflyttning endast i

yttersta nödfall borde försökas. Då härtill komme, att Kiviranta påta redan

nu vore svår eller omöjlig att skydda för skada av flottgodset, vilket förhållande

givit upphov till upprepade skadeståndstvister mellan flottningsföreningen

och fiskearrendatorerna, funne kommissionen kravet på detta

fiskes nedläggande vara fotat på så starka skäl, att kommissionen för sin del

ej kunde motsätta sig detsamma.

Mot kommissionens förslag i denna del reserverade sig, såsom förut antytts,

assessor Wallenius, vilken därvid framhöll, att det på grund av älvens bredd

å ifrågavarande ställe syntes möjligt att bibehålla Kiviranta puta till dess

den flottade virkesmängden ökades betydligt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i denna fråga anfört, att länsstyrelsen

funne bestyrkt, att ett bibehållande av Kiviranta patan ej vore möjligt,

när flottleden i Torne älv bleve utbyggd för hela den stockfångst, som älven

kunde ge. Emellertid hade flottningsföreningen i eu skrivelse till länsstyrelsen

den 25 november 1924 anfört bland annat, att ett bibehållande av

Kiviranta påta läte sig göra under de närmaste åren. Med hänsyn till vad

sålunda förekommit har länsstyrelsen föreslagit, att patan skulle bibehållas

tillsvidare, men flottningsföreningen berättigas att när som helst påfordra

dess nedläggande. Sådant yrkande borde av flottningsföreningen göras senast

den 1 oktober året före det, varunder fisket önskades nedlagt.

Lantbruksstyrelsen har understrukit, att Kiviranta patan är det förnämligaste

laxfisket i älven och att befolkningen genom nedläggande av de

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition Nr 251).

21

fasta fiskena i stor utsträckning går miste om möjligheten att deltaga i laxfisket.

Länsstyrelsens nyss återgivna förslag syntes icke lämna tillräckliga

garantier för att icke flottningsföreningen, om den funne fiskeverkets nedläggande

för sig bekvämare, påfordrade en sådan åtgärd redan innan nedläggandet

vore absolut nödvändigt. Lantbruksstyrelsen har föreslagit, att

fiskeverket skulle tills vidare bibehållas, men att flottningsföreningen när

som helst, dock ej tidigare än fem år från konventionens giltighetsdag, skulle

äga påfordra fiskeverkets nedläggande.

Domänstyrelsen och kommerskollegium däremot hava funnit det ofrånkomligt,

att Kiviranta påta nedlägges.

Beträffande den ersättning, som flottningsföreningen skulle lämna för

nedlagda fisken — enligt vad kommissionen tänkt sig, samtliga de gamla

patorna med undantag av Sumisaari och den till annan plats flyttade Marjosaari

patan — har kommissionen för den första tioårsperioden av konventionens

giltighetstid föreslagit ett belopp av 10,000 kronor; och skulle enligt

kommissionens förslag (art. IV) avgiften för tiden därefter bestämmas av

länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län efter det utredning verkställts

av en särskild kommission (art. XIII) med uppgift att förbereda

vissa det samfällda laxfisket rörande frågor.

Vid beräkningen av sagda belopp, 10,000 kronor, har kommissionen utgått

från medeltalet av de årliga arrendeinkomsterna från samtliga regala pater

under 10-årsperioden 1908—1917, vilka inkomster, inberäknat prästtionde,

uppgått till i runt tal 16,000 kronor. Av detta belopp har kommissionen

ansett, att inemot 40 procent eller i runt tal 6,000 kronor komme att belöpa

sig på de till bibehållande föreslagna Sumisaari och Marjosaari patorna.

Kommissionen har räknat med nämnda tidsperiod, då inkomsten åren före

1908 under då rådande nedgångsperiod för fisket varit abnormt lag samt efter

1917 åter exceptionellt hög, beroende, bland annat, på ovanligt riklig laxtillgång.

Assessor Wallenius har även i denna del avgivit reservation, gående ut

på att ersättningen borde bestämmas för Kiviranta patan, om nu denna

komme att nedläggas, till 10,000 kronor samt för övriga pator, däri även

inräknad Marjosaari, då man nämligen ej visste hur fisket vid Palosaari

komme att utfalla, till 20,000 kronor. Huvudsakligaste grunden till att

Wallenius kommit till så höga belopp ligger däri, att lian ansett ersättningen

böra beräknas på basis av arrendeavgifterna för åren 1914—1923.

Länsstyrelsen har i denna fråga anslutit sig till kommissionens förslag,

under det lantbruksstyrelsen, domänstyrelsen, kammarkollegium och statskontoret

ställt sig närmare den ståndpunkt, som intagits av Wallenius.

Enligt 1897 års konvention gällde beträffande kostnaderna för bevakningen

av det samfällda laxfisket att, om fisket upplåtits efter hembud, skulle de

båda staternas arrendatorer erlägga för sådan bevakning, svenska statens

arrendatorer tillsammans 2,350 kronor och finska statens 3,290 mark. Om

åter fisket upplåtits på auktion, skulle respektive stater själva erlägga dessa

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition AV 250.

belopp. Då under de senare åren fisket upplåtits på auktion, bär det alltså

ankommit på staterna att bestrida kostnaderna för denna bevakning.

Enligt det nya konventionsförslaget (art. X) skall vardera staten för bestridande

av kostnaderna för fiskeritillsynen inom området för det samfällda

laxfiskebruket samt inom för fiske fridlyst område anvisa ett årligt belopp

av 3,000 kronor eller motsvarande belopp i finskt mynt.

Kommissionen, som ej framlagt något närmare förslag i fråga om bevakningens

anordnande, har i detta avseende allenast anfört, att kommissionen ansett

ifrågavarande bevakning lämpligen böra ordnas i samband med tullbevakningen,

och har kommissionen beräknat kostnaden till 3,000 kronor för

vartdera riket. Kommissionen anser denna gemensamt bekostade bevakning

böra inskränkas till området för det samfällda laxfiskebruket och förbudsområdet.

Detaljbestämmelserna beträffande bevakningen jämte instruktion

för tillsyningsman syntes böra upprättas av vardera staten för sig.

I detta sammanhang har kommissionen också berört frågan om åtgärder

för åstadkommande av effektivare bevakning av fisket i gränsälvarna.

Kommissionen har emellertid förklarat, att kommissionen icke ansett sig

böra framlägga något särskilt förslag i sådant hänseende, och har därvid

hänvisat till de reglerande bestämmelser, som av kommissionen föreslagits

i det till konventionsförslaget fogade förslaget till stadga för fiskets bedrivande

inom Torne älvs fiskeområde. Kommissionens svenska ledamöter hava betonat

angelägenheten av att frågan om erforderlig bevakning vederbörligen

ordnades. Beträffande sättet för anordnande av bevakningen syntes länsstyrelsen

i Norrbottens län bäst vara i stånd att utarbeta förslag. Sagda

länsstyrelse har uttalat sig i anslutning härtill.

Vidkommande de av kommissionen beräknade kostnaderna för fiskeritillsynen

i det för samfällt fiskebruk avsedda området samt i förbudsområdet

bär statskontoret erinrat, att kostnaderna för till syningsmän vid laxfisket

jämlikt riksdagens skrivelse nr 371/1918 och Kungl. Maj:ts brev den 20 juni

1918 angående stater för lantbruksstyrelsen, statskonsulenter och statens

fiskeriadministration m. m. bestridas från ordinarie anslaget till fiskerinäringens

understöd, numera reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet

av fiskerinäringen (1926—1927 IX J. 3). Av propositionen i ämnet, nr 317/1918

sid. 93—94, inhämtades, att kassaförlagskommittén i sitt betänkande den 20

mars 1917 angående åtgärder för förskottsväsendets avveckling m. in. fäst

uppmärksamheten på de förskott, som plägat utgå för kostnader för tillsy

ningsna än vid regala laxfisket i Torne älv samt för vägskatt för samma

fiske, samt föreslagit åtgärder för att dessa kostnader måtte bestridas från

anslag å riksstaten. I utlåtande över nämnda betänkande hade statskontoret

förordat, att dessa kostnader måtte bestridas från ordinarie anslaget till

fiskerinäringens understöd. Ehuru nämnda kostnader icke vore av alldeles

samma natur som övriga utgifter från detta anslag, utan ålåge staten i

egenskap av fiskerättsägare, hade departementschefen, då laxfisket icke för

det dåvarande gåve kronan någon nettoinkomst samt annan lämpligare

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250. 23

anordning icke syntes erbjuda sig, ansett sig kunna biträda statskontorets

mening. Ifrågavarande kostnader hade under senare år uppgått tillhopa

till omkring 2,400 kronor om året. Departementschefen hade emellertid

ansett, att det icke vore osannolikt, att dessa kostnader komme att stiga,

synnerligast ifall ifrågasatta ändrade anordningar beträffande detta fiske

bleve genomförda. Det regula laxfisket i Torne älv tillhörde numera domänfonden

och den för laxfisket utgående vägskatten betalades nu jämte annan

fisket påförd skatt av domänfondens medel. Domänverket, som åtnjöte inkomsten

av fisket, syntes såsom affärsdrivande verk även böra bestrida alla

utgifter för detsamma, särskilt som fiskets avkastning numera lämnade tillgång

härtill. Statskontoret ansåge därför, att det på svenska staten belöpande

årliga beloppet, 3,000 kronor, till bestridande av kostnaderna för

fiskeritillsynen borde utgå av domänfondens medel och ej vidare belasta

förenämnda anslag i riksstaten.

Domänstyrelsen har icke haft något att erinra mot vad statskontoret i

förevarande avseende föreslagit.

Art. XI i konventionsförslaget innehåller bestämmelser om, att de båda

staterna till upphjälpande av laxfisket inom fiskeområdet skola gemensamt

uppföra, underhålla och driva en laxodling sanstalt vid Äkäsjoki inom

Kolari socken i Finland. De härmed förenade kostnaderna äro avsedda att

täckas genom avgifter från de flottande. Vidare innehåller förslaget i denna

del bestämmelse att, om konventionen skulle uppsägas av någondera av de

båda staterna, förhandlingar skola upptagas rörande ett fortsatt gemensamt

handhavande av fiskodlingen.

Beträffande frågan om anordnande av en laxodlingsanstalt har kommissionen

i sitt betänkande anfört bland annat följande.

Ett väsentligt led i utövningen av det samfällda laxfiskebruket är upprättandet

av en staternas gemensamma laxodlingsanstalt. De naturliga

förhållandena i gränsälvarna måste visserligen anses vara i stort sett gynnsamma

för laxens lek och förökning, men de stora variationer i laxtillgången

i älven, som gjort sig gällande under de senare årtiondena, visa dock, att

en effektiv laxodling är av behovet påkallad för att laxtillgången skall i

möjligaste mån stabiliseras. Övergången till lösflottning, vilken torde

inverka menligare på laxfisket än den förr tillämpade metoden med flottning

i fasta flottar, gör detta behov ännu mera kännbart.

Kommissionen har efter undersökning av ett stort antal platser på båda

sidor om gränsälvarna beslutat föreslå, att en gemensam laxodlingsanstalt

bör förläggas till närheten av Äkäsjokis inflöde i Muonio älv inom Kolari

socken i Finland. Erforderlig vattentillgång, fallhöjd och utrymme för

anstalt och damm finnas här. Avståndet från älvens nedre del är visserligen

betydligt och skulle kunna tänkas inverka menligt på transport av

den rom, som här kan behöva insamlas. Då emellertid till platsen leder

landsväg med regelbunden biltrafik under barmarkstiden, blir avståndet

av mindre betydelse. En del avelslax och rom torde för övrigt kunna erhållas

i de övre delarna av älven.

Vad anstaltens storlek och kostnaderna för densamma angår, har kommissionen

genom svenska statens fiskeriingenjör, kaptenen C. Schmidt, låtit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

utreda denna fråga. Kapten Schmidts beräkningar hava grundats på besiktning

av platsen och preliminär avvägning av fallhöjden. Det har därvid

framgått, att kostnaderna, särskilt för bassängerna, icke kunna exakt

beräknas utan närmare kartläggning och avvägning av området i fråga,

men att kostnaderna approximativt kunna beräknas bliva följande:

dammbyggnad .................................................................... kronor 30,000

kläckningsbyggnad och förvaringssumpar.................... » 15,000

bostad för föreståndare .................................................... » 8,000

uppföda ingsbassänger....................................................... » 22,000

Summa kronor 75,000.

Rörande sättet för anskaffande av de för dessa anläggningar erforderliga

medel får kommissionen först påpeka, att under åren 1921—1923 influtit i

runt tal 10,800 kronor i avgifter, som ålagts de flottande enligt art. 2 av

deklarationen den 3 juli 1917 och som skola användas till laxfiskets upphjälpande.

Under antagande att denna deklaration i sin nuvarande form

fortfarande gäller åren 1924 och 1925, torde ytterligare 10,000 kronor under

förutsättning av normal virkestillsläppning kunna beräknas inflyta och bliva

för nu ifrågavarande ändamål tillgängliga.

Sedan dessa avgifter på tillhopa cirka 20,800 kronor tagits i anspråk,

återstår dock en brist på i runt tal 55,000 kronor att fylla i det för fiskodlingsanstaltens

uppförande erforderliga beloppet. Kommissionen föreslår,

att staterna gemensamt förskottera detta belopp att med fem procents ränta

under loppet av 20 år till dem återbetalas genom årliga avsättningar från

de avgifter, som enligt åberopade art. 2 inflyta för laxfiskets upphjälpande,

sedan dock först nödiga medel avsatts till uppehållande av driften vid

fiskodlingsanstalten.

De årliga omkostnaderna för fiskodlingsanstalten beräknar kommissionen

bliva följande:

föreståndarens lön (förutom fri bostad, vedbrand och lyse).... kronor 2,000

vedbrand och lyse .................................................................... » 500

underhåll (2 V2 procent å 75,000 kronor) ........ » 1,875

anskaffning av avelslax........................................................... » 2,000

yngeluppfödning ....................................................................... » 2,000

inspektion, försök och diverse ................................................ » 1,525

annuitet till de båda staterna å av dem förskotterade 55,000

kronor (5 procent ränta och 20-årig amorteringstid)........ » 4,400

Summa kronor 14,300.

Den årliga virkestillsläppningen har beräknats komma att utgöra 10,000,000

eng. kubikfot eller i runt tal 283,000 kubikmeter. För att de angivna årliga

omkostnaderna skola kunna täckas, erfordras alltså, att det flottade virket

belägges med en avgift av fem öre per kubikmeter, varigenom skulle inflyta

ett belopp av 14,150 kronor.

Enligt nuvarande lydelse av art. 2 i deklarationen angående ordnandet

av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar skall för laxfiskets upphjälpande

i dessa älvar av flottningsföreningen erläggas en avgift av 5 penni

eller 3 1/s öre för flottningsenhet obarkat virke. I anslutning till vad nyss

nämnts innefattar det av kommissionen framlagda förslaget till ändrad

lydelse av sagda art. 2, att till fiskets befrämjande i älvarna skulle utgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

en avgift av 3 öre eller däremot svarande belopp i finskt mynt för varje

kubikmeter flottat virke, beräknad enligt gällande kuberingstabell.

I detta sammanhang torde beträffande berörda kostnadsförslag för laxodlingsanstaltens

anordnande böra omnämnas, att statens fiskeriingenjör,

som upprättat kostnadsförslaget, i en till jordbruksdepartementet avlåten

skrivelse framhållit, dels att de i förslaget upptagna kostnaderna beräknats

med svenska å-priser, oaktat anläggningen vore avsedd att förläggas på

finska sidan, där priserna vore lägre, dels ock att till de approximativt

beräknade kostnaderna lagts omkring 10,000 kronor med hänsyn till det

nordliga läget och till att någon nivåkurva över området icke uppgjorts.

Kostnaderna hade jämförts med uppgifter för liknande anläggningar såväl

i Sverige som i Finland. Kostnadsbeloppet borde därför förväntas vara

tillfyllest, för så vitt prisnivån i Finland icke underginge större förändring.

Vidare torde här böra anmärkas, att enligt en i kommissionens protokoll

den 3 mars 1923 omnämnd skrivelse av den 23 februari 1923 från Finlands

lantbruksministerium till dess fiskeristyrelse republikens statsråd beslutat

att, därest till plats för ifrågavarande laxodlingsanstalt slutligen bestämdes

ett angivet område, omfattande en 100—150 meter bred landremsa på östra

stranden av Äkäsjoki, utan avgift under äganderätt upplåta för sådant

ändamål behövligt område av staten tillhörig mark.

Mot det framlagda förslaget om upprättande och drivande av en laxodlingsanstalt,

har lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande icke haft något att

erinra. Emellertid har lantbruksstyrelsen i detta sammanhang meddelat,

att vissa av styrelsen anställda försök visat, att man med framgång kunde

under de första åren uppföda laxyngel i dammar utan utfodring, om dammarna

besattes så glest, att ynglet kunde i dem finna tillräckligt med

naturlig föda (insektlarver m. m.). Genom denna metod inbesparades utgifter

såväl för foder som för arbete med utfodring. Metoden syntes sannolikt

kunna med framgång tillämpas vid den föreslagna laxodlingsanstalten,

varigenom åtminstone de beräknade driftkostnaderna syntes kunna i någon

mån nedbringas. Någon nedprutning av de utav kommissionen beräknade

engångskostnaderna ansåge sig lantbruksstyrelsen dock icke kunna föreslå.

Vattenfallsstyrelsen har ställt sig något tveksam beträffande förslaget om

laxodlingsanstalten, detta närmast med hänsyn till det föreslagna läget för

anstalten på ett betydligt avstånd från Torne älvs mynning. Det kunde

givetvis tänkas, framhåller vattenfallsstyrelsen, att ett utbyggande av något

av Torne älvs fall nedom Muonio älvs inflöde kunde inverka menligt på de

unga laxarnas färd ned till havet och sålunda minska värdet av den dyrbara

fiskodlingsanstalten. Vattenfallsstyrelsen hade ej velat underlåta att framhålla

denna omständighet under betonande emellertid tillika att, då såväl

Sverige som Finland inom de närbelägna flodområdena ägde betydande

outnyttjade vattenkrafttillgångar, ett utbyggande av själva gränsälven icke

kunde tänkas bliva ifrågasatt förr än i en ganska avlägsen framtid.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Statskontoret har beträffande kommissionens förslag att svenska och

finska staterna skulle för anstaltens anordnande gemensamt förskottera ett

belopp av 55,000 kronor, framhållit att, sedan förskottsväsendet efter budgetreformens

genomförande i allmänhet avskaffats, det syntes vara mindre

lämpligt, att det för berörda ändamål erforderliga beloppet anvisades förskottsvis

av Kungl. Makt. Därest fiskodlingsanstalten emellertid ansåges

böra komma till stånd, innan tillgång härtill kunde beredas av inflytande

avgifter å flottat virke, syntes därför särskilda medel få i en eller annan

form anvisas. Då laxfisket tillhörde domänfonden samt fiskodlingsanstalten

avsåge fiskets vidmakthållande och förkovran, syntes det naturligast, att det

erforderliga beloppet ställdes till förfogande såsom lån ur statens domäners

fond. Eu härmed i viss män likartad anordning hade ägt rum beträffande

ett lån å 550,000 kronor ur domänfonden till Torne och Muonio gränsälvars

flottningsförening. Frågan om en dylik anordning för anskaffande av erforderliga

medel för inrättande av fiskodlingsanstalten syntes höra underställas

riksdagen. Därest denna utväg ej ansåges böra anlitas, syntes ett

särskilt anslag höra för ändamålet äskas av riksdagen, och syntes detta anslagsbelopp

böra med ränta efter 5 procent återbetalas till statsverket genom

avgifter å flottgods, därvid influtna annuiteter borde uppdebiteras under

titeln diverse inkomster.

Domänstyrelsen har förklarat, att styrelsen icke ville ställa sig avvisande

till statskontorets förslag att erforderliga medel skulle i första hand ställas

till förfogande såsom lån ur statens domäners fond, under förutsättning

emellertid att lanet komme att omfatta endast den halvpart av kostnaden,

som vore avsedd att åvila svenska staten. Räntefoten syntes lämpligen höra

bestämmas till 5 procent.

I den förut omförmälda skrivelsen från Norrbottens läns hushållningssällskap

har sällskapet anfört, hurusom befolkningen uti ifrågavarande

trakter motsåge realiserandet av förslaget om en laxodlingsanstalt med stora

förväntningar, vilka stegrats i den mån laxfisket gått tillbaka, på sätt framginge

av statistik beträffande fångad lax vid vissa större fisken i Torne älv.

Enligt denna statistik hade fångats

år 1921

» 1922

» 1923

» 1924

» 1925

» 1926

53,334 kilogram lax

41,381 » »

23,569 » »

16,490 » »

6,281 » »

6,748 » »

Under uttalande att dessa siffror, sedda mot bakgrunden av den bristande

tillgången på försörjningsmöjligheter inom länet, givetvis skärpte kravet på

laxodlingsanstaltens snara färdigställande, har hushållningssällskapet hemställt,

att Kungl. Maj:t ville vidtaga sådana åtgärder, att den föreslagna

laxodlingsanstalten med det snaraste komme till utförande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 250. 2i

Vad särskilt angår den föreslagna avgiften, 5 öre för varje kubikmeter

flottgods, har länsstyrelsen i Norrbottens län funnit denna väl lågt beräknad,

om meningen vore, att avgiften skulle kunna täcka statens utgifter

både för anläggning och drift av den föreslagna laxodlingsanstalten och för

övriga åtgärder, som kunde anses erforderliga för fiskets upphjälpande i

Torne älv. Då emellertid möjlighet förefunnes att efter nya förhandlingar

mellan staterna få till stånd en höjning av avgiften, därest densamma visade

sig otillräcklig, ansåge sig länsstyrelsen ej för närvarande behöva påyrka

någon ändring i förslaget.

Lantbruksstyrelsen har även ansett avgiften väl lågt beräknad och knappast

tillräcklig att täcka utgiften för anläggning och drift av laxodlingsanstalten,

sådan den av kommissionen föreslagits, men då, såsom styrelsen

framhållit beträffande art. XI i lconventionsförslaget, det måhända bleve

möjligt att i någon mån reducera utgifterna för anstalten och dessutom

förelåge den av länsstyrelsen omnämnda möjligheten att vid behov höja avgiften,

ansåge sig styrelsen icke böra föreslå någon ändring av förslaget i

denna del.

Enahanda ståndpunkt i frågan har intagits av kammarkollegium.

Torne och Muonio gränsälvars flottningsförenings styrelse har anfört, att

styrelsen ansåge avgiften väl högt tilltagen, men förklarat sig icke hava

något att erinra däremot, under förutsättning att inga som helst andra utgifter

drabbade flottningsföreningen för fiskerinäringens uppehållande och

skyddande.

Såsom förut omförmälts har laxfiskekommissionen beträffande deklarationen

angående timmerflottningen i gränsvattendragen funnit sådan förändring

erforderlig, att den fiskeavgift, dessa gränsälvars flottningsförening

enligt samma deklaration har att utgiva för laxfiskets upphjälpande i vattendragen,

liöjes från, enligt nuvarande bestämmelser, 3 1/, öre eller 5 penni

för flottningsenhet, till 5 öre eller motsvarande belopp i finskt mynt, därvid

kommissionen, för undanröjande av den otydlighet och osäkerhet, som vidlåder

nuvarande bestämmelse om avgiftens utgående för flottningsenhet,

föreslagit, att avgiften skall utgå för varje kubikmeter flottat virke, beräknad

enligt vederbörligen fastställd kuberingstabell.

Det av kommissionen framlagda förslaget till fiskestadga, varom överenskommelse

avsetts att träffas genom deklaration mellan staterna, ansluter

sig, såsom i förslaget uttryckligen angives, till lconventionsförslaget och

innehåller, utöver de i sistnämnda förslag intagna bestämmelserna, de ytterligare

stadganden, som ansetts erforderliga för reglering av fislceförhållandena

i de ifrågavarande vattendragen. Stadgan innehåller sålunda, bland

annat, bestämmelser om förbud mot fiske efter lax och laxöring viss tid av

året, mot utbjudande till salu, köpande eller försändande under sålunda förbjuden

tid av lax eller laxöring, mot fångande av lax eller laxöring under

Ändring i

deklarationen

angående

timmer flotta

ningen i

gränsälvarna.

F iskestadga.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Senare ändringar

i korn*

missionens

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

viss minimistorlek, mot användande under viss tid av fasta liskeverk för

fångst av sik samt mot användande inom visst angivet område ävensom

vid fiskeverk, däri rätt till laxfiske på grund av någon från staternas sida

gjord upplåtelse icke finnes, av fiskredskap avsedd för laxfångst. Vidare

upptager stadgan bestämmelse]- angående beskaffenheten av tillåten fiskredskap,

om rätt för fiskerättsinnehavare att vid fiske beträda annans strand

samt angående påföljd för överträdelse av stadgans föreskrifter och vad

därmed sammanhänger, däribland också särskilda bestämmelser rörande

forum vid åtal för dylik överträdelse. Slutligen innehåller stadgan särskilda

bestämmelser angående forum vid tvistemål rörande skada och olägenhet vid

det beträdande av annans strand, vartill stadgan för vissa fall medgiver rätt.

Det är att märka, att det område, för vilket stadgan avsetts att gälla,

är vidsträcktare än det, som omfattas av det samfällda laxfiskebruket. Stadgans

tillämpningsområde skulle nämligen sträcka sig jämväl till de i Torne

och Muonio älvar inflytande strömdragen samt till viss del av skärgården

utanför Torne älvs mynning.

Förslaget till fiskestadga liar i stort sett icke givit de i ärendet hörda

myndigheterna anledning till anmärkning.

Lantbruksstyrelsen har emellertid beträffande i stadgeförslagets 2 § intagen

bestämmelse rörande tillåten tid för fiske efter laxöring med drag

eller därmed jämförlig redskap föreslagit viss ändring, gående ut på att

sådant fiske, vilket enligt kommissionens förslag skulle i fiskeområdet i dess

helhet vara tillåtet från det isen om våren bortgått till årets slut, skulle

i anslutning till kommissionens förslag i fråga om laxöringsfiske i övrigt

vara under hösten tillåtet allenast till och med den 24 september och detta

under tiden 1—24 september endast i skärgården samt i den del av Törne

älv, som ligger inom svenska och finska Neder Torneå socknar.

Såsom förut omförmälts, hava kommissionens förslag senare varit föremål

för viss överarbetning.

Förutom en del smärre jämkningar och ändringar av formell natur har

denna avsett sådan ändring av den i konventionsförslagets art. IV upptagna

bestämmelsen om nedläggande av vissa fasta fiskeverk, att Kiviranta påta

skall tillsvidare bibehållas, men att länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs

län må kunna, på framställning av gränsälvarnas flottningsförening

och efter hörande av den i art. XIII i konventionsförslaget omförmälda

kommissionen, besluta om fiskeverkets nedläggande. I anslutning härtill

hava vidtagits vissa kompletteringar och ändringar av konventionsförslagets

bestämmelser rörande upplåtande av fiskerätt m. m. samt angående den ersättning

för nedlagda fisken, som flottningsföreningen skulle hava att erlägga,

i vilket sistnämnda avseende vid överarbetningen upptagits för Kiviranta

påta, om denna komme att nedläggas, ett ersättningsbelopp av, i svenskt

mynt räknat, 4,000 kronor och för övriga till nedläggande föreslagna fisken

ett belopp av 6,000 kronor för år. Vidkommande omförmälda i art. XIII

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj ds proposition Nr 250.

föreslagna kommission för beredande av frågor rörande upplåtande av

fiskerätt m. m. har den ändring ifrågasatts att kommissionen — som enligt

det framlagda förslaget skulle bestå av två personer från vartdera landet, därav

en fiskeritjänsteman och en med ortsförhållandena förtrogen person — skulle

kompletteras med en skogsstatstjänsteman från varje land. Vidare hava

vissa förändringar gjorts beträffande det framlagda förslagets bestämmelser

rörande konventionens giltighetstid.

Det av laxfiskekommissionen framlagda förslaget till konvention mellan DepartementsSverige

och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne

och Muonio älvar ansluter sig i väsentligaste delar till 1897 års konvention

angående samfällt brukande av det svenska och finska laxfisket i Torne

älv och bygger givetvis, liksom sagda konvention, på att ifrågavarande laxfiske

tillhör respektive stater. De invändningar, som i detta avseende gjorts

från ortsbefolkningens sida, motsvaras av enahanda invändningar vid tiden för

förberedandet av 1897 års konvention. På sätt av kommissionen uttalats —

ett uttalande vartill kammarkollegium anslutit sig — hava efter tillkomsten

av sistnämnda konvention inga nya förhållanden tillkommit av beskaffenhet

att böra föranleda ett ändrat ståndpunktstagande i denna del.

Emellertid synes det vara en angelägenhet av vikt, att åt bestämmelserna

rörande det samfällda laxfiskets brukande gives sådant innehåll att, utan

eftersättande av kronans intresse att erhålla vederbörlig avkomst av fisket,

ortsbefolkningen i möjligaste mån beredes tillfälle att draga nytta av laxfisket

i vattendragen. I detta hänseende synes det föreliggande förslaget

innebära bestämda fördelar framför tidigare tillämpad ordning.

Det kan visserligen ur strandägarnas synpunkt anses ofördelaktigt, att

enligt förslaget de flesta av de gamla fasta fiskena komma att såsom hinderliga

för flottningen nedläggas. Erinras må dock, att enligt det ändrade

förslaget det mest betydande av fiskena, nämligen Kiviranta, skulle komma

att, åtminstone tillsvidare, bibehållas. Härförutom märkes, ej mindre att

samtliga till nedläggande för-eslagna fiskeverk utom Kiviranta redan för

flera år sedan med hänsyn till flottningen upphört att användas än även å

andra sidan att flottningen i vattendragen är av utomordentligt stoi- vikt för

ortsbefolkningen inom angränsande trakter.

Ej heller emot övriga delar av förslaget med däri senare gjorda ändringar

har jag någon erinran att framställa, utan synes detsamma vara av beskaffenhet

att kunna av Kungl. Maj:t godkännas.

Kommer dylikt godkännande att lämnas, bör förslaget med hänsyn till

arten av vissa däri ingående bestämmelser underställas riksdagens prövning,

innan ratifikation av konventionen må ifrågakomma.

Vidare finner jag mig böra till antagande förorda det av kommissionen

framlagda, sedermera i visst avseende jämkade förslaget till ändrad lydelse

av art. 2 i deklarationen angående ordnandet av timmerflottningen i Torne

och Muonio älvar, vilken ändring avser en höjning av den hittills ut
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

gående fiskeavgiften och betraktats som en förutsättning för genomförandet

av konventionsförslagets bestämmelser rörande anordnandet och drivandet

av laxodlingsanstalten.

Vad angår kostnaderna i sistnämnda avseende, synes någon erinran ej

vara att framställa mot det därutinnan avgivna förslaget. Enligt vad jag

inhämtat, lärer någon höjning av prisnivån icke hava inträffat i Finland

sedan tiden för kostnadsförslagets uppgörande. Vidkommande särskilt anstaltens

drift bör i övrigt uppmärksammas, att den tendens till ökning av

flottgodsmängden i gränsälvarna, som gör sig gällande, synes lämna säkerhet

för att kostnaderna för driften skola komma att, på sätt avsetts, täckas

med inflytande fiskeavgifter.

Enligt kommissonens beräkning skulle för själva anordnandet av anstalten,

utöver de för åren 1921—1925 beräknade fiskeavgifterna å tillhopa omkring

20,000 kronor, erfordras ett belopp av i runt tal 55,000 kronor, som kommissionen

tänkt sig, att staterna skulle gemensamt förskottera. Å Sverige

skulle härav belöpa hälften eller 27,500 kronor.

Kommissionens beräkning angående beloppet av influtna avgifter har

emellertid visat sig vara för hög, i det sammanlagda summan av de under

åren 1921—1926 influtna fiskeavgifterna uppgått allenast till 14,951 kronor

37 öre. Det belopp, som skulle behöva förskotteras, utgör alltså i runt tal

75,000—15,000 = 60,000 kronor, därav på Sveriges del 30,000 kronor.

Angående sättet för beredande av dessa medel finner jag statskontorets,

av domänstyrelsen godkända förslag att beloppet ställes till förfogande såsom

lån från statens domäners fond lämpligt. Frågan om beredande av sagda

medel är av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning och

torde jag senare få återkomma till denna fråga.

Kostnaden för fisketillsynen har, beträffande den del därav, som enligt

art. X i konventions förslaget skulle anvisas av Sverige, eller 3,000 kronor,

av statskontoret ansetts böra bestridas av domänfondens medel, och har

domänstyrelsen förklarat sig icke hava något att erinra däremot. Jag biträder

vad statskontoret i denna del föreslagit. Beslut i frågan lärer

emellertid icke behöva av Kungl. Maj:t fattas förr än i ett senare sammanhang;

liksom ej heller nu beslut torde erfordras rörande anordnandet av

själva bevakningen.

Laxfiskekommissionens förslag avse, såsom förut nämnts, förutom de förslag

till konvention och till ändrad lydelse av deklarationen angående ordnandet

av flottningen i Torne och Muonio älvar, för vilka i det föregående

redogjorts, jämväl förslag till stadga för fiskets bedrivande i Torne älvs

fiskeområde. Även detta förslag, som avser bestämmelser för skyddande

och ordnande av det samfällda laxfisket och som för övrigt motsvaras av

den fiskestadga, som fastställts genom deklaration den 23 februari 1897, är

i väsentlig mån att betrakta som eu förutsättning för konventionen.

Jag tillstyrker, att förslaget med däri senare gjorda ändringar vinner

Kungl. Maj:ts godkännande. Emellertid äro vissa bestämmelser däri av all
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

31

män lags natur, vilka för Sveriges vidkommande måste utfärdas i den i

sådant hänseende föreskrivna ordning. Frågan härom upptages idag av

chefen för justitiedepartementet. Vid slutande av deklaration angående

föreslagen liskestadga lärer med hänsyn till sistsagda bestämmelsers natur

vara erforderligt, att förbehåll göres i fråga om motsvarande bestämmelsers

godkännande av riksdagen.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förevarande förslag

till konvention mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det

samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar samt till deklaration rörande

fastställande av stadga för fiskets bedrivande inom Torne älvs fiskeområde

ävensom till deklaration rörande förändrad lydelse av art. 2 i den mellan

Sverige och Finland gällande deklarationen angående ordnandet av timmerflottningen

i Torne och Muonio älvar, sådana dessa förslag lyda efter omförmälda

bearbetning, hemställer föredraganden, under erinran att det torde

ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra erforderlig framställning

rörande undertecknandet av blivande överenskommelser med Finland,

att nämnda tre förslag av den lydelse Bil. A1, B och C till detta protokoll

utvisa måtte vinna Kungl. Maj:ts godkännande.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, anfört och hemställt finner

Hans Maj:t Konungen gott gilla och bifalla.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

1 Bifogas ej här.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Bil. B.

Pro jet

de

Déclaration entre la Suéde et la

Finlande, relative å radoption

d’un Réglement sur la péche dans la

zone de péche du fleuve de Torneå.

Le Gouvernement Royal de Suéde

et le Gouvernement de la République

de Finlande ayant résolu, d’un commun

accord, de prendre des mesures

effieaces en vue de régulariser la

péche dans le fleuve de Torneå

(Tornio) et ses affluents, sont convenus

de ce qui suit:

Le Réglement ci-joint concernant

la péche dans le fleuve de Torneå

(Tornio) et ses affluents est approuvé

uniformément pour le Gouvernement

Royal de Suéde, d’un cöté, et le Gouvernement

de la République de Finlande,

de 1’autre.

La présente Déclaration, rédigée,

ainsi que le Réglement, en langues

suédoise, finnoise et franqaise, et

dont le texte franqais, en ce qui concerne

1’interprétation, fera foi, sera

ratifiée pour la Suéde par Sa Majesté

le Roi de Suéde, et pour la Finlande

par le Président de la République

de Finlande, sous réserve toutefois,

pour ce qui se rapporte aux artides

13 et 14 du Réglement, de 1’approbation

des Parlements respectifs, et

les ratilications en seront échangées

å Stockholm le plus töt possible.

Cette Déclaration entrera en vigueur

le ler janvier 1928. En ce

qui concerne la durée de sa validité

Förslag

till

Deklaration mellan Sverige och

Finland rörande fastställande av

stadga för fiskets bedrivande inom

Torne älvs fiskeområde.

Kungl. Svenska Regeringen och

och Republiken Finlands Regering,

vilka gemensamt beslutat vidtaga

verksamma åtgärder för ordnandet

av fiskets bedrivande inom Törne

älvs fiskeområde, hava träffat föl jande

överenskommelse:

Den vid denna deklaration fogade

stadga för fiskets bedrivande inom

Torne älvs fiskeområde antages såsom

gällande lika för Kungl. Svenska

Regeringen å ena sidan och

Republiken Finlands Regering å

den andra.

Denna deklaration, vilken liksom

stadgan är avfattad å svenska, finska1

och franska språken, av vilka

ifråga om tolkningen den franska

texten skall äga vitsord, skall ratificeras,

för Sveriges vidkommande

av Hans Maj:t Konungen av Sverige

och för Finlands vidkommande av

Republiken Finlands President under

förutsättning, såvitt angår 13

och 14 punkterna i stadgan, av respektive

riksdagars godkännande,

och skola ratifikationerna snarast

möjligt utväxlas i Stockholm.

Denna deklaration träder i kraft

den 1 januari 1928, och skola beträffande

dess giltighetstid och upp
-

1 Deri finska texten liar ej intagits här.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

33

et sa dénonciation, les mémes régles

seront appliquées que celles

contenues dans 1’article XV de la

Convention, signée en date de ce

jour, entre la Suéde et la Finlande,

concernant 1’exploitation en

commun de la péche du saumon dans

les fleuves de Torneå (Tornio) et de

Muonio.

sägning gälla enahanda bestämmelser

som de, vilka jämlikt art.

XV i konventionen av denna dag

mellan Sverige och Finland angående

ordnandet av det samfällda laxfisket

i Torne och Muonio älvar äro gällande

beträffande sagda konvention.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sant!. 216 höft. (Nr 250-)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Réglement sur la péche dans la zone

de péche du fleuve de Torneå

(Tornio).

En outre des stipulations de la

Convention du 10 mai 1927 entre la

Suéde et la Finlande concernant

1’exploitation en commun de la

péche du saumon dans les fleuves

de Torneå (Tornio) et de Muonio, il

sera fait application, en ce qui concerne

1’exercice de la péche dans la

zone de péche du fleuve de Torneå

(Tornio), des dispositions suivantes.

Art. ler.

La zone de péche du fleuve de

Torneå (Tornio) comprend tout ensemble

les fleuves de Torneå (Tornio)

et de Muonio avec leurs affluents,

aussi haut qu’il est établi que le saumon

remonte ees cours d’eau, et toutes

les eaux de 1’archipel cötier situé en

face de 1’embouchure du fleuve de

Torneå (Tornio), dans les paroisses

suédoise et finlandaise de Nedertorneå

(Alatornio). Les dispositions

ci-dessous ne s’appliquerontpastoutefois

aux pécheries de saumon (laxpata-lohipato)

privilégiées des propriétaires

fonciers (byamän-kyläläiset)

de Kaakamo et de Ruottala,

qui sont situées å 1’embouchure du

fleuve de Kemi å la limite des

paroisses finlandaises de Nedertorneå

(Alatornio) et de Kemi.

Art. 2.

La péche du saumon et de la

truite saumonée est interdite depuis

le ler septembre jusqu’å la débåcle

du printemps. La péche de la truite

Stadga för fiskets bedrivande inom

Torne älvs fiskeområde.

För idkande av fiske inom Torne

älvs fiskeområde skall, förutom vad

konventionen den 10 maj 1927 mellan

Sverige och Finland angående

ordnandet av det samfällda laxfisket

i Torne och Muonio älvar innehåller,

till efterrättelse lända vad

här nedan finnes stadgat.

1 *.

Torne älvs fiskeområde omfattar

såväl Torne och Muonio älvar samt

i dem inflytande strömdrag, så långt

lax i berörda älvar och strömdrag

bevisligen uppstiger, som även allt

vattnet i skärgården utanför Torne

älvs mynning inom svenska och

finska Nedertorneå socknar; dock

skola nedan angivna stadganden

icke tillämpas i Kaakamo och Ruottala

byamäns privilegierade, vid

Kemi älvs utlopp på gränsen mellan

finska Nedertorneå och Kemi socknar

belägna laxpata.

2 i

Fiske efter lax och laxöring vare

förbjudet från och med den 1 september,

till dess isen om våren bortgått;

dock må till och med den 24

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

35

saumonée pourra avoir lieu toutefois

jusqu’au 24 septembre inclusivement

dans 1’archipei cötier et aux

apparens de péche fixes du fleuve,

ainsi que, dans le fleuve, å la cuiller

ou au moyen d’engins assimilables

dans les paroisses suédoise et finlandaise

de Nedertorneå (Alatornio).

Sous réserve de la dérogation

prévue ci-dessus, il n’est pas permis,

par eonséquent,. depuis le ler septembre

jusqu’å la débåclé du printemps,

de laisser dans les eaux ou

a lieu la péche, et moms eneore d’y

poser oti d’y utiliser de n’importe

qilelle autre mahiére, des apparens ou

engins de péche, quels qu’en soient le

nom et la nature, destinés å la péche

du saumon ou de la truite saumonée.

Il n’est permis å aucune époque

de l’année de pécher å la ligne ni de

prendre intentionnellement de n’importe

quelle autre maniére des saumons

ou des truites saumonées d’une

longueur inférieure å 25 centimétres.

Art. 3.

Durant le temps ou la péche du

saumon et de la truite saumonée

est interdite, il ne devra étre mis

en vente, acheté, re$u ou transporté

d’un lieu å un autre, aucun poisson

des dites espéces, a moins qu’il ne

puisse étre établi par les voies légales

que la capture en a été effectuée

en temps licite ou que l’acquisition

en a eu lieu autrement dans

des condition autorisées par la loi.

A aucun moment de l’année, il ne

devra étre mis en vente, acheté,

regu ou transporté d’un lieu å un

autre, du poisson des dites espéces

dont la longueur serait inférieure å

celle prévue å l’art. 2.

september fångst av laxöring idkas

i skärgården samt, i fasta Cskeverk

ävensom med drag och därmed jämförlig

redskap, i älven inom svenska

och finska Nedertorneå socknar.

Under tiden från och med den 1

september, till dess isen om våren

bortgått, må för den skull med ovan

nämnt undantag redskap av vad

namn och beskaffenhet som helst,

avsedd för fångst av lax eller laxöring,

icke i fiskevattnet kvarlämnas,

än mindre utsättas eller annorlunda

begagnas.

Lax eller laxöring, som håller i

längd mindre än 25 centimeter, må

icke under någon tid av året metas

eller annorlunda uppsåtligen fångas

3 §.

Den tid, varunder fiske efter lax

och laxöring är förbjudet, må sådan

fisk icke till salu utbjudas, köpas,

emottagas eller från ort till annan

forslas, så framt ej lagligen visas

kan, att densamma blivit fångad

under tillåten tid eller på annat lovligt

sätt förvärvad. Fisk av nämnda

slag, som håller i längd mindre än

i 2 § angivet mått, må icke under

någon tid av året till salu utbjudas,

köpas, emottagas eller från ort till

annan forslas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Art. 4.

L’usage d’appareils fixes de péche

ou de «pata-pato» n’est autorisé

pour la péche du lavaret que du 25

juillet au 24 septembre inclusivement.

Art. 5.

Les sennes (notar-nuotat) destinées

å la péche du saumon ou de la

truite saumonée ne devront pas avoir

des mailles de dimensions supérieures

aux suivantes: 12 fois l’écart

entre deux nceuds sur 60 centimétres

de longueur ininterrompue du

filet, mesurée lorsque celui-ci est

mouillé et tendu dans le sens longitudinal

des mailles. Toutefois, les sennes

employées pour la capture du

poisson dans les parcs dits «karsinapata»

pourront avoir des mailles de

dimensions correspondant å 15 fois

au plus 1’écart entre deux nceuds

sur 60 centimétres de longueur de

filet.

Les sennes destinées å la péche

d’autres espéces de poisson auront,

si elles sont employées dans le fleuve,

des mailles de dimensions correspondant

å 16 fois au moins et 20

fois au plus 1’écart entre deux nceuds

sur 60 centimétres de longueur de

filet, et leur longueur ne devra pas

dépasser 80 métres. Si des raisons

locales rendent désirahle 1’emploi de

filets de dimensions plus grandes,

une demande y relative pourra étre

adressée å l’une des Administrations

provinciales de la province de Norrbotten

ou de la province d’Uleåborg

(Oulu), auxquelles il appartiendra de

statuer en commun apres une en
-

4 4.

Fasta fiskeverk eller pater må

ej användas för fångst av sik puder

annan tid än från och med dep 25

juli till och med den 24 september.

5 *.

Notar för fångst av lax eller laxöring

få ej hålla flera än 12 varv

på 60 centimeters sammanhängande

längd av den i maskornas längdriktning

i vått tillstånd sträckta

garnslingan; dock må notar, som

användas för fiskens upptagande i

karsinapatorna, hålla högst 15 varv

på 60 centimeters nätlängd.

Notar för fångst av annan fisk

skola, om de användas i älven, hålla

minst 16 och högst 20 varv på 60

centimeters nätlängd samt få ej hava

större längd än 80 meter. Skulle

lokala förhållanden göra användning

av större notar önskvärd, må

ansökan därom göras hos endera av

länsstyrelserna i Norrbottens län

eller Uleåborgs län, vilka efter

prövning, på sätt i art. XIII i konventionen

angående ordnandet av

det samfällda laxfisket angives, äga

därom gemensamt besluta.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

37

quéte effeetuée dans les conditioils

prévues å 1’article XIII de la Convention

sur la péche en commun

du saumon.

Les sennes employées dans l’archipel

cötier ne devront pas, sauf

celles destinées å la péche des

espéces de poisson visées ci-dessous

ä l’article 7, avoir des mailles dont

les dimensions correspondent å plus

de 18 fois 1’écart entre deux nceuds

sur 60 centimétres de longuenr de

filet.

Art. 6.

Sous réserve des dérogations prévues

å 1’article 7, les filets fixes

(nät-verkot), les verveux (ryssjor
rysät)

— å 1’exception de ceux dits

■*storryssjor-isorysät» — et les nasses

(mjärdar-merrat, tinor-lanat) ne

devront pas avoir des mailles correspondant

å plus de 20 fois l’écart

entre deux nceuds sur 60 centi
métres

de longueur de filet.

" Les filets fixes (nät-verkot) dont les

mailles ont des dimensions correspondant

å plus de 12 fois 1’écart

entre deux nceuds sur 60 centi
métres

de longueur de filet, ne pourront

étre employés que dans l’archipel

cötier et dans les pécheries

des fleuves ou la péche du saumon

est autorisée.

Les verveux dits «storryssjor-isorysät»,

par ou il faut entendre, tant

les verveux de toute espéce ayant en

quelque point une hauteur de plus

de 1,2 métre, ou garnis de coiffes

d’une hauteur supérieure å la susdite,

que tous autres engins de péche des

dites dimensions qui sont munis

d’un fond en filet (nätbotten-verkkopohja),

devront avoir, s’ils sont

Notar, som användas i skärgården,

få, med undantag av sådana

notar som användas för fångst av i

7 § nämnda Åskslag, ej hålla flera

än 18 varv på 60 centimeters nätlängd.

6 $.

Nät, ryssjor, med undantag av

storryssjor, mjärdar och tinor, få

med i 7 § nämnda undantag ej hålla

flera än 20 varv på 60 centimeters

nätlängd.

Nät med större maskstorlek än 12

varv på 60 centimeters nätlängd få

användas endast i skärgården och

i sådana fisken i älvarna i vilka

fiske av lax är tillåtet.

Storryssjor, varmed förstås såväl

ryssjor av alla slag, som i någon

del hava större höjd eller äro försedda

med högre armnät än 1,2

meter, som ock andra med nätbotten

försedda fiskredskap av angivna

dimensioner, skola, om de äro avsedda

för fångst av strömming

och siklöja, hålla minst 36 och högst

40 varv samt, om de äro avsedda

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

destinés å la péche du petit hareng

(strömming-silakka) ou du corégone

blanchåtre, des mailles de dimensions

correspondant å 36 fois au

moins et å 40 fois au plus, et,

s’ils sont destinés å la péche du

saumon, de la truite saumonée, du

lavaret ou de toute autre espéce

de poisson, å 18 fois au plus 1’écart

entre deux noeuds sur 60 centimétres

de longueur de filet dans la

partie de 1’appareil ou engin dite

«fiskhus-pesä».

S’il apparaissait que 1’emploi de

< storry ss jor-isorysät» destinés å la

péche du petit hareng ou du corégone

blanchåtre, risque d’entrainer

la destruction du lavaret, chacun

des deux États aura le droit de

1’interdire ou de le limiter.

L’emploi de «storryssjor-isorysät»

dans les fleuves est interdit.

Art. 7.

Pour la péche de 1’éperlan, du

corégone blanchåtre, de la grilagine,

de Tablette ou du petit hareng, il

pourra étre employé dans 1’archipel

cötier des sennes (notar-nuottia) ou

des filets flxes (nät-verkkoja) ayant

des mailles de dimensions correspondant

å 30 fois au moins et 45

fois au plus 1’écart entre deux noeuds

sur 60 centimétres de longueur de

filet. S’il apparaissait que 1’emploi

des engins de péche visés au présent

artide risque d’entrainer la destruction

des dites espéces ou d’autres

espéces de poisson, chacun des deux

États aura le droit de 1’interdire ou

de le limiter.

för fångst av lax, laxöring, sik eller

annan fisk, högst 18 varv på 60 centimeters

nätlängd i det s. k. fiskhuset.

Skulle användning av storryssjor,

avsedda för fångst av strömming

eller siklöja, visa sig verka förödande

på sikbeståndet, äge vardera

staten rätt att begränsa eller förbjuda

densamma.

Användning av storryssjor i

älvarna vare förbjuden.

7 §.

För fångst av nors, siklöja, stäm,

löja eller strömming må i skärgården

användas nät och notar med minst

30 och högst 45 varv på 60 centimeters

nätlängd. Skulle användning

av i denna paragraf nämnda redskap

visa sig verka förödande på dessa

eller andra Åskslag, äge vardera

staten rätt att begränsa eller förbjuda

densamma.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

39

Art. 8.

Dans les «pata-pato» ou la péche

du saumon n’est pas autorisée en vertu

d’une concession accordée par les

États contractants, 1’emploi de tous

engins destinés å la péche du saumon

ou de la truite saumonée, quels

qu’en soient le nom et la nature, est

interdit. Dans les «pata-pato» de

Fespéce susvisée destinées å la péche

du lavaret ou d’autres petites espéces

de poisson, il est interdit, en conséquence,

de faire usage de «mocknät-mutkaverkko»

ou «potkunätpotkuverkko

», ainsi que de verveux

(ryssjor-rysiä) ou nasses (mjärdarmertoja,

tinor-lanoja) dont 1’ouverture

ou le cerceau dont elle est

garnie a dans un sens quelconque

plus de 16 centimétres de diamétre.

Art. 9.

La péche de la lamproie fluviatile

(«nätting» ou «nejonöga »-nahkiainen)

pourra avoir lieu, å 1’avenir

aussi, aux mémes époques et dans

les mémes conditions que jusqu’ å

ce jour.

Art. 10.

La péche å la foéne (ljustringtuohustaminen)

est interdite. Quiconque

sera trouvé dans les eaux

de la zone de péche porteur de

feux (ljustereld-tuohustuli) ou muni

d’ustensiles servant å la péche å la

foéne sera passible des mémes peines

que celui qui péche å la foéne.

Art. 11.

La péche au moyen de verveux

dits «storyssjor-isorysät» de «bottengarn-pohjaverkot»

ou de «moc
-

8 §.

I påta, i vilken rätt att utöva laxfiske

på grund av någon från staternas

sida gjord upplåtelse icke finnes,

må för fångst av lax eller laxöring

avsedd redskap av vad namn och

beskaffenhet som helst icke begagnas,

och må för den skull i sådan för

fångst av sik eller annat mindre

Åskslag avsedd påta icke nyttjas

s. k. mock- eller potkunät, ej heller

ryssjor, mjärdar eller tinor, uti vilka

ingångsöppningen eller ringen i densamma

i någon riktning har större

diameter än 16 centimeter.

9 §.

Fiske av nätting eller nejonögon

må framgent bedrivas på tid och

sätt, som hittills varit vanligt.

10

Ljustring vare förbjuden. Den,

som i fiskevatten anträffas farande

med ljustereld eller eljest utrustad

för ljustring, skall straffas såsom

den där ljustring förövat.

11 §.

Allt fiske med storryssjor, bottengarn

och mockor samt annan för

laxfångst avsedd redskap vare för
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

kor-motkaverkot», ainsi que de tous

autres engins destinés å la péche

du saumon, est interdite dans l’archipel

cötier situé en face de l’embouchure

du fleuve de Torneå (Tornio),

dans une zone limitée du cöté

de la mer par une ligne allant de

la rive sud de l’ouverture de la baie

de Salmisviken (Salmenlahti) par

les pointes les plus méridionales des

iles de Kraaseli et de Tirro et la

pointe nord-ouest de l’ile de Sellö

jusqu’ å la pointe sud-ouest de l’ile

de Björkö (Pirkjö).

Est également interdite, dans le

détroit séparant les iles de Stora

Tervakari (Iso-Tervakari) et de

Hamppuleiviskä, la pose, de chaque

cöté, d’appareils ou engins de péche

d’une longueur dépassant 200 métres.

Art. 12.

Tous les apparens fixes de péche

destinés å la péche du saumon, de

la truite saumonée ou du lavaret

seront, chaque année, å 1’expiration

du temps pendant lequel la péche

est autorisée, immédiatement ouverts

au libre passage du poisson.

Avant la fin du mois de septembre,

les filets de clöture (stängselnätsulkuverkot)

employés aux apparens

de péche, ainsi que tout le bois

ayant servi å la clöture des apparens,

seront retirés de l’eau. Les

pieux principaux (huvudpålar-päävaajat)

fixes des apparens de péche

pourront toutefois rester en place

jusqu’ å la fin de l’année, aprés

quoi ils devront également, ainsi

que toutes les pierres employées

pour les apparens de péohe, étre

replacés å terre.

bjudet i skärgården utanför Torne

älvs mynning inom det område, som

mot havet begränsas av en linje,

dragen från södra stranden av Salmisvikens

mynning över sydligaste

udden av öarna Kraaseli och Tirro

samt Sellöns nordvästra udde till

Björköns sydvästra udde.

Likaledes vare det förbjudet att

i sundet mellan öarna Stora Tervakari

och Hamppuleiviskä från någondera

sidan utsätta fiskeverk eller

fiskredskap till större längd än 200

meter.

12 §.

Alla för fångst av lax, laxöring

eller sik avsedda fasta fiskeverk skola

omedelbart efter den lovliga fisketidens

slut varje år öppnas för fiskens

fria genomgång. De vid fiskeverken

begagnade stängselnäten jämte allt

till stängsel använt trävirke skola

före utgången av september månad

ur vattnet upptagas; dock må fiskeverkens

fasta s. k. huvudpålar få

kvarstå till årets slut, då jämväl

berörda pålar ävensom alla till fiskeverken

använda stenar skola vara å

land upplagda.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Tous les matériaux de construction

des «pata-pato> destinées å la

péche de la lotte en hiver seront,

avant la débäcle du printemps, soigneusement

retirés de l’eau et transportés

å terre.

Si le possesseur d’un apparell de

péche néglige de se conformer dans

les délais flxés aux dispositions qui

précédent, 1’officier du ministére

public compétent pourra faire exécuter

les travaux non effectués, dont

le prix sera recouvré contre le défaillant

dans les formes prévues par

la loi.

Art. 13.

Le titulaire d’un droit de pécher

le saumon, et ses assistants pourront,

pour 1’exercice de la péche,

pénétrer sur les terrains des propriétaires

riverains, å 1’exception des

terrains båtis ou des jardins ou potagers,

et assécher leurs engins sur la

rive aux endroits ou celle-ci n’est pas

contigue å des terrains båtis ou cultivés.

Les propriétaires riverains auront

droit toutefois å étre pleinement

indemnisés de tout dommage ou

préjudice å eux causé de ce fait.

Les propriétaires riverains seront

également tenus d’accorder, contre

une indemnité pécuniaire pour dommages

ou préjudice, le libre passage

å la pécherie (fiskevatten-kalavesi),

au titulaire du susdit droit de péche

et å ses assistants, s’ils ne peuvent

s’y rendre autrement dans des condition

suffisantes de commodité.

Art. 14.

Les poursuites pour infractions

aux dispositions du présent Réglement

seront exercées devant le tribunal

du lieu ou le délit a été com
-

Allt byggnadsmaterial till pator,

avsedda för fångst av lake om

vintern, skall före islossningen om

våren ur vattnet noga upptagas och

på land föras.

Försummar innehavare av fiskeverk

att inom föreskriven tid fullgöra

vad ovan är stadgat, äge allmän

åklagare att låta det försummade

arbetet verkställas för lega,

som i laga ordning må tagas ut av

honom, som tredskas.

13

Innehavare av rätt till laxfiske och

hans medhjälpare äge för fiskets bedrivande

beträda annans strand, utom

tomt eller trädgård, samt jämväl upplägga

redskapen till torkning å strand,

där dylikt område eller odlade ägor

icke tillstöta; dock tillkomme strandägare

full ersättning för all därigenom

liden skada eller olägenhet.

Strandägare vare ock skyldig att

mot ersättning för skada eller olägenhet

medgiva fiskerättsinnehavare som

ovan nämnts, och hans medhjälpare

väg till fiskevattnet, när dessa eljest

icke lämpligen kunna komma till detsamma.

14 §.

Åtal för förseelse mot bestämmelserna

i denna stadga skall anhängiggöras

vid domstolen i den ort, där

förseelsen begåtts. Därest medborgare

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

mis. Si un ressortissant de l’un

des deux États contractants a commis

un délit sur le territoire de

l’autre État contractant mais qu’il

ait cessé d’y séjourner, il sera poursuivi

dans son pays devant le tribunal

du lieu le plus proche de celui

du délit.

Les contestations relatives aux indemnités

dues pour dommages ou

préjudice de 1’espece visée å 1’article

13, pourront étre portées, soit devant

un des tribunaux prévus au présent

article, soit devant le tribunal du

lieu ou le défendeur a son domicile.

Art. 15.

Quiconque contreviendra aux interdictions

ou négligera de se conformer

aux prescriptions du présent Réglement

sera puni, si le délit est poursuivi

devant un tribunal suédois,

d’une amende de vingt å cinq cents

couronnes ou, si le délit est poursuivi

devant un tribunal finlandais, de deux

cents jours-amende au plus; le cas

échéant, la marchandise visée å Partiel

3 aussi bien que les engins et le

poisson péché en délit, ainsi que le

permis de péche, s’il en a été délivré

un, seront frappés de confiscation.

Si les engins de péche, le poisson

péché ou mis en vente de maniére

délictueuse qui ont été frappés de

confiscation ne peuvent étre représentés,

ou si le poisson péché ou mis en

vente de 1’espéce susvisée a subi une

détérioration, le délinquant en payera

la valeur.

Art. 16.

Le produit des amendes, ainsi que

les engins, le poisson péché en délit

et la marchandise qui ont été frappés

i den ena fördragsslutande staten

begått förseelse å den andra fördragsslutande

statens område, men icke

längre uppehåller sig därstädes, skall

han åtalas i sitt hemland vid domstol

i den ort, som är närmast den, där

förseelsen begåtts.

Tvistemål om ersättning för skada

eller olägenhet, varom i 13 § sägs,

må anhängiggöras antingen vid någondera

av de i denna paragraf angivna

domstolarna eller ock vid domstol i

den ort, där svaranden har sitt hemvist.

15 §.

En var, som bryter emot vad i

denna stadga blivit förbjudet eller

eftersätter vad däri är föreskrivet,

straffas, om förseelsen åtalas vid

svensk domstol, med böter från och

med tjugu till och med femhundra

kronor eller, om förseelsen åtalas vid

finsk domstol, med högst tvåhundra

dagsböter; och skola i förekommande

fall såväl i 3 § omförmäld vara som

redskap och fångst, så ock fiskekort,

därest sådant utfärdats, vara förverkade.

Kan redskap, fångst eller vara,

som förverkats, icke tillrättaskaffas

eller har sådan fångst eller vara

undergått förskämning, skall dess

värde ersättas.

16 %.

Böter ävensom förverkad redskap,

fångst och vara eller dessas värde tillfalla

staten. I händelse av bristande

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

43

de confiscation, ou leur valeur, reviennent

å l’État. Si les ressources

font défaut pour le payement total

des amendes, celles-ci seront converties

suivant les régles du Code pénal.

Art. 17.

Si 1’individu qui se livré å la péche,

soit å une époque ou elle est interdite,

soit avec des engins prohibés,

est pris en flagrant délit par un officier

du ministere public, un gardepéche

ou un fonctionnaire de 1’Administration

de la péche, celui-ci pourra

saisir, outre les engins et la péche

du délinquant, ainsi que son permis

de péche, son bateau aussi et conserver

le tout jusqu’å ce que le délinquant

ait satisfait aux dispositions

de la loi.

Les officiera du ministere public,

les gardes-péche et les fonctionnaires

de 1’Administration de la péche pourront

également saisir les engins de

péche prohibés en vertu du présent

Reglement, qu’ils trouveront dans un

cantonnement, un bateau, un hangar

(öppen sjöbod-avoin ranta-aitta) ou

en tout autre lieu voisin du cantonnement.

Toutefois, celui qui opérera la

saisie devra, s’il n’est pas officier du

ministere public, en informer sans

délai le ministere public, å qui il

incombera de la rendre immédiatement

publique au moyen d’un avis

affiché dans un local communal ou

en tout autre lieu approprié de la

paroisse ou la saisie a été effectuée.

Si le propriétaire ne se fait pas connaitre

dans le délai d’un mois å compter

du jour de 1’affichage, les objets

saisis reviendront å l’État.

Le poisson péché en délit ou la

marchandise dont la saisie a été opérée

tillgång till böternas fulla gäldande

skola de förvandlas enligt allmänna

strafflagen.

17 §.

Varder någon, som fiskar å otililåten

tid eller med förbjuden redskap,

å bar gärning ertappad av allmän

åklagare, fiskeri tillsyningsman eller

tjänsteman tillhörande liskeriadministrationen,

må denne av den fiskande

taga utom redskap och fångst samt

fiskekort jämväl båt och det behålla,

till dess han rätt för sig bjuder.

Allmän åklagare, fiskeritillsyningsman

och tjänsteman tillhörande fiskeriadministrationen

vare ock berättigade

att, där någon enligt denna stadga

förbjuden eller olovlig fiskredskap

anträffas i fiskevatten, båt, öppen sjöbod

eller annorstädes i närheten av

fiskevatten, taga samma redskap i

beslag; dockskall beslagtagaren, därest

han ej är allmän åklagare, om beslaget

ofördröjligen underrätta denne,

vilken det åligger att genom anslag

å kommunallokal eller annan lämplig

plats i den församling, där beslag

gjorts, omedelbart kungöra detsamma.

Anmäler sig ej ägaren inom en månad

från det kungörelsen utfärdats,

tillfälle det beslagtagna godset staten.

I beslag tagen fångst eller vara,

som är förskämning underkastad, skall

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

et qui est susceptible de détérioration

pourra, apres inspection et estimation

par deux hommes impartiaux,

étre vendu dans des conditions appropriées

par les soins du ministére

public, qui rendra compte sans délai

å 1’Administration provinciale compétente

du produit de la vente.

Art. 18.

Les personnes dument commissionnées

å 1’effet de surveiller l’observation

du present Réglement auront les

mémes pouvoirs et jouiront de la méme

protection que les agents de la force

publique.

Art. 19.

Les Administrations provinciales

des provinces de Norrbotten et d’Uleåborg

(Oulu) pourront, si la demande

leur en est faite, accorder pour un

objet scientifique ou dans Fintérét de

la pisciculture, 1’autorisati.on d’exereer

la péche en temps prohibé ou suivant

un mode ou procédé interdit.

En méme temps, des prescriptions

appropriées seront rendues en vue de

prévenir les abus et la décision sera

portée å la connaissance du ministére

public du lieu.

Art. 20.

Le présent Réglement entrera en

vigueur le ler Janvier 1928.

Les engins de péche en usage å la

date de sa mise en vigueur, qui ne

remplissent pas les conditions requises

par le Réglement, pourront, s’ils

sont conformes aux dispositions du

précédent Réglement, étre employés

pendant trois ans encore.

allmän åklagare, sedan syn och värdering

av två ojäviga män hållits,

på lämpligt sätt försälja och köpeskillingen

till vederbörande länsstyrelse

ofördröjligen redovisa.

18 §.

Den, som vederbörligen förordnas

att tillse efterlevnaden av denna

stadga, åtnjuter enahanda vitsord och

skydd, som tillkomma vakter och

dem, vilka rättens ärenden gå.

19 §.

Länsstyrelserna i Norrbottens län

och Uleåborgs län må, därest framställning

göres om tillstånd till fiskfångst

för vetenskapligt ändamål eller

för fiskodlings utförande under förbjuden

tid eller på förbjudet sätt,

lämna sådant tillstånd. I sammanhang

härmed skola lämpliga föreskrifter

till förekommande av missbruk

meddelas och allmänne åklagaren

i orten om beslutet underrättas.

20 §.

Denna stadga träder i kraft den

1 januari 1928. Vid dess ikraftträdande

befintlig redskap, som icke

uppfyller i stadgan angivna villkor,

må, om den enligt den förut gällande

stadgan är laglig, användas under

ytterligare tre år.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

45

Bil. C.

Pro Jet

de

Déclaration entre la Suéde et la

Finlande, portant modification å

1’article 2 de la Déclaration en

vigueur entre les deux pays coneernant

la régularisation du service

de flottage des bois dans les

fleuves de Torneå et de Muonio.

Le Gouvernement Royal de Suéde

et le Gouvernement de la République

de Finlande ayant résolu, d’un commun

accord, de prendre des mesures

efficaces en vue de régulariser la

péche commune du saumon dans les

fleuves de Torneå (Tornio) et de Muonio

et ayant trouvé nécessaire d’introduire,

å cette fin, des modifications

dans la Convention en vigueur entra

les deux pays concernant le service

du flottage des bois dans les fleuves

de Torneå (Tornio) et de Muonio,

sont convenus de ce qui suit:

L’article 2 de la Déclaration concernant

le service du flottage des

bois dans les fleuves de Torneå (Tornio)

et de Muonio faite entre la Suéde et

la Russie le 3 juillet (20 juin) 1917

et conflrmée, en ce qui concerne sa

validité pour les relations entre la

Suéde et la Finlande, par 1’échange

de notes ministérielles en date du

10 mai 1920, aura la teneur modifiée

suivante:

«Art. 2.

Pour 1’amélioration de la péche

dans les fleuves de Torneå (Tornio) et

de Muonio, il sera perqu pourchaque

Förslag

till

deklaration mellan Sverige och

Finland rörande förändrad lydelse

av art. 2 i den mellan länderna

gällande deklaration angående ordnandet

av timmerflottningen i

Torne och Muonio älvar.

Kungl. Svenska Regeringen och

Republiken Finlands Regering, vilka

gemensamt beslutat vidtaga verksamma

åtgärder för ordnandet av

det samfällda laxfisket i Torne och

Muonio älvar samt i detta syfte

jämväl funnit nödigt att vidtaga

ändringar i det mellan de båda länderna

gällande avtal angående ordnandet

av timmerflottningen i Törne

och Muonio älvar, hava träffat följande

överenskommelse:

Andra artikeln i den mellan

Sverige och Ryssland den 3 juli (20

juni) 1917 avslutade och genom utväxling

av ministeriella noter den

10 maj 1920 för förhållandet mellan

Sverige och Finland till giltigheten

bekräftade deklarationen angående

ordnandet av timmerflottningen i

Torne och Muonio älvar skall erhålla

nedanstående förändrade lydelse:

»Art. 2.

För fiskets upphjälpande i Torne

och Muonio älvar skall för varje

kubikmeter flottat virke, beräknad

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

métre eu be de bois flotté, calculé

d’aprés la table de cubage en vigueur,

une taxe de einq öre ou

de la somme eorrespondante en monnaie

finlandaise.

Le payement de cette taxe sera

effeetué le ler décembre de chaque

année au plus tard, auprés de l’Administration

provinciale de la province

d’Uleåborg, å laquelle il incombera

d’en assurer la comptabilité

et la gestion, apres entente avec

1’Administration provinciale de la

province de Norrbotten.»

La présente Déclaration, rédigée

dans les langues suédoise, finnoise

et frantjaise, dont le texte franqais,

en ce qui concerne 1’interprétation,

fera foi, sera ratiliée et les ratifications

seront échangées å Stockholm

le plus töt possible.

La présente Déclaration entrera

en vigueur immédiatement. En ce

qui concerne la durée de sa validité

et sa dénonciation, les dispositions de

1’article 3 de la Déclaration susmentionnée

du 3 juillet (20 juin) 1917

seront appliquées.

enligt gällande kuberingstabell, utgå

en avgift av fem öre i svenskt mynt

eller däremot svarande belopp i finskt

mynt.

Denna avgift skall inbetalas senast

den 1 december varje år till

länsstyrelsen i Uleåborgs län att av

denna myndighet bokföras och förvaltas

i samråd med länsstyrelsen

i Norrbottens län.»

Denna deklaration, som är avfattad

å svenska, finska1 och franska

språken, av vilka ifråga om tolkningen

av deklarationen den franska

texten skall äga vitsord, skall ratificeras

och skola ratifikationerna

snarast möjligt utväxlas i Stockholm.

Deklarationen träder omedelbart

i kraft, och skola beträffande

dess giltighet och uppsägning gälla

de i art. 3 i ovannämnda deklaration

den 3 juli (20 juni) 1917 givna

bestämmelser.

Den finska texten har ej intagits här.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

47

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 30 april 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

l:o.

Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av

chefen för jordbruksdepartementet beslutat godkänna upprättade förslag

dels till konvention mellan Sverige och Finland angående ordnandet av

det samfällda laxfisket i Torne och Muonio älvar, dels till förändrad lydelse

av art. 2 i den mellan sagda länder gällande deklarationen den 3 juli

1917 angående ordnandet av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar

dels ock till stadga för fiskets bedrivande i Torne älvs fiskeområde, de

båda sistnämnda förslagen avsedda att fastställas genom tvenne deklarationer

utfärdade av svenska och finska regeringarna, hemställer ministern

för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med bemälde departementschef,

att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet i Helsingfors

envoyén friherre C. F. H. Hamilton att på grundval av berörda förslag

med vederbörande ombud från finsk sida underteckna en konvention och

deklarationer i huvudsaklig överensstämmelse med de texter, som bilagor

till protokollet i detta ärende utvisa, ävensom förordna, att behörig fullmakt

för friherre Hamilton skall i vanlig ordning utfärdas.

Till vad ministern för utrikes ärendena sålunda hemställt,

däruti övriga statsråd sledamöter förena sig, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall.

Ur protokollet:

Ove Ramel.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12

maj 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström anför efter

gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena.

Såsom framgår av statsrådsprotokollet för den 30 april 1927 godkände

Kungl. Maj:t då upprättade förslag till, utom annat, dels konvention mellan

Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne

och Muonio älvar dels ock deklaration angående förändrad lydelse av artikel

2 i den mellan Sverige och Finland gällande deklarationen angående

ordnandet av timmerflottningen i Torne och Muonio älvar. Förslagen

hava sedermera blivit godkända även av den finska regeringen. Den 10

maj 1927 har förstnämnda förslag blivit av regeringarnas befullmäktigade

ombud undertecknat att såsom konvention gälla mellan Sverige och Finland.

Jämväl beträffande det senare av omförmälda förslag har samma

dag vederbörlig överenskommelse undertecknats.

Såsom sagda statsrådsprotokoll samt bestämmelserna i konventionen utvisa,

påkallas för konventionens giltighet, att densamma godkännes av

svenska riksdagen och ratificeras.

Vidkommande innehållet i förevarande konvention och deklaration tilllåter

jag mig hänvisa till den redogörelse, som därför lämnats i nyssnämnda

statsrådsprotokoll.

Av protokollet framgår jämväl, att för upprättande, i enlighet med en

i konventionen intagen bestämmelse, för en beräknad kostnad av 75,000

kronor, av en laxodlingsanstalt vid Äkäsjoki i Kolari socken i Finland

erfordras att av de båda staterna förskotteras ett belopp av 60,000 kronor,

eller alltså av Sverige 30,000 kronor. Angående sättet för beredande av

sålunda erforderliga medel anförde jag, att detta, i huvudsaklig anslutning

till ett av statskontoret i ärendet framlagt, av domänstyrelsen

godkänt förslag, lämpligen syntes kunna ske genom medlens ställande till

förfogande såsom lån ur statens domäners fond. Räntan å dessa medel

synes, såsom laxfiskekommissionen föreslagit, böra utgå efter 5 procent

och torde, såvitt nu kan bedömas, amorteringstiden kunna sättas till 20

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 250.

49

år- Återbetalningen avses ske genom fiskeavgifter, som Torne och Muonio

gränsälvars flottningsförening enligt bestämmelserna i förut nämnda deklaration

har att erlägga för fiskets upphjälpande. Frågan om beredande av

ifrågavarande medel är emellertid av beskaffenhet att böra underställas

riksdagens prövning.

På grund av vad sålunda anförts och under framhållande att ärendet

synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder därav att den

för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått

till ända, föreläggas årets riksdag, hemställer föredraganden, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna sagda konvention

dels ock medgiva, att till bestridande av på Sverige belöpande andel

av kostnaderna för upprättande, i enlighet med en i nämnda konvention

intagen bestämmelse, av en för båda länderna gemensam laxodlingsanstalt

i Kolari socken i Finland må såsom lån ur statens domäners fond

ställas till förfogande ett belopp av 30,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Bihang till riksdagens protokoll 1927.

1 sand.

216 höft. (Sr 250.)

i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:328 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 10 maj 1927 avslutad konvention röran a1 i texten
  2. JoU 1927:84 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland den 10 mai 1927 avslutad konvention rörande ordnandet a s. 5 i texten
  3. JoU 1927:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående rätt för Konungen att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs s. 19 i texten