Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång m. m

26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:4, Med förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ts proposition nr -4.

1

Nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande

ändring i gällande stadganden om nattvardsgång

m. m.; given Stockholms slott den 26 november

1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Ma,j:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång; och

2) lag innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

GUSTAF.

Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1927

1 saml.

•4 Käft. (Nr -4.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr b.

Förslag

till

Lag

innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång.

Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 11 kap. 12 § kyrkolagen är

stadgat skall gälla som följer:

Vid offentlig nattvardsgång må av präst, vilken pastoralvarden i forsamlingen

åligger, eller med hans samtycke av annan präst i svenska kyrkan nattvarden

utdelas jämväl utom kyrka å plats, som blivit därtill godkänd av konsistorium.

Förslag

till

Lag

innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Med ändring av vad 8 kap. och 11 kap. 9 § kyrkolagen innehålla häremot

stridande förordnas som följer:

1 församling, där offentlig nattvardsgång förekommer i kyrkan aven a annan

tid än i samband med högmässan, må, efter bestämmande av konsistorium och

på sätt närmare angives i kyrkohandboken, vid nattvardens utdelande i samband

med högmässan skriftermålet med skriftetal kunna förrättas under hogmassan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hullet inför

Hans Maj:,t Konungen i siatsrådet å Stockholms

slott den 10 augusti 1926.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Thyrén, Kibbing, Gärde

Lyberg.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för ecklesiastikdepartementet

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén,

dels kyrkomötets skrivelse den 3 november 1925, nr 38, däri kyrkomötet

hemställt om utredning, huruvida och under vilka villkor det med vissa angivna

inskränkningar skulle kunna tillåtas präst i svenska kyrkan att i vidsträcktare

mån än i 11 kap. 12 § kyrkolagen sägs utdela Herrens nattvard

annorstädes än i kyrkan,

dels ock kyrkomötets skrivelse den 7 november 1925, nr 56, däri kyrkomötet

anhållit, det täcktes Kungl. .Maj:t dels verkställa utredning om ändring i

kyrkolagen i syfte att i de församlingar, där nattvardsgång anställdes även

på annan tid än i sammanhang med den allmänna högmässogudstjänsten, skriftermålet

med därtill fogad förmaning skulle i den mån domkapitlet funne nödigt,

när nattvard firades i samband med högmässa, infogas i högmässan, dels

ock om möjligt till nästkommande kyrkomöte inkomma med förslag i ämnet.

Föredraganden anför:

»De av mig nu anmälda skrivelserna från fjolårets kyrkomöte avse, den ena

utsträckning av rätten för präst i svenska kyrkan att utdela nattvarden annorstädes

än i kyrka och den andra ändrad ordning beträffande skriftermål

för det fall, att nattvardsgång äger rum i samband med högmässogudstjänst.

Med hänsyn till den nära förbindelsen mellan bestämmelserna om skriftermål

och om nattvardsgång har jag funnit mig böra upptaga dessa frågor till behandling

i ett sammanhang.

Enligt den kyrkliga uppfattningen utgör nattvarden ett led i den allmän- Ifrågasatt

na gudstjänsten, och det har därför inom kyrkan städse varit regel, att natt- utsträckvardsfirandet

skall försiggå i kyrkorummet. Undantag härifrån har enligt nten åtVuturga.

mmal tradition medgivits beträffande sjuka och ålderstigna personer, vil- dela nattka

ansetts berättigade att i sina hem undfå sakramentet. I enlighet’här - ZrstTdeT''

med stadgas i 11 kap. 12 § kyrkolagen: ''Herrens högvärdiga nattvard skall * kyrkan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

1935 års

kyrkomöte.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

begås i kyrkan och icke hemma i husen, utan för sjukdoms skull eller särdeles

viktig orsak och i nödfall’.

I motion nr 43 vid 1925 års kyrkomöte hemställde herr K. J. Ekman, att

kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om utredning, huruvida

och under vilka villkor det skulle kunna tillåtas präst i svenska kyrkan

att i vidsträcktare mån än i 11 kap. 12 § kyrkolagen sägs utdela nattvarden

annorstädes än i kyrkan. Till stöd för sitt yrkande anförde motionären

bl. a., att genom omreglering av prästernas löne- och tjänstgöringsförhållanden

ordets förkunnande komme att i allt större utsträckning flyttas ut till

nya centra inom församlingarna, såsom stations- och industrisamhällen, och

sålunda ej i samma grad som i äldre tider vara bundet vid kyrkorummet. Da

uppstode ock frågan, huruvida det icke bleve nödvändigt, att nattvardens firande

i samband, därmed erhölle en friare reglering än hittills. Motionären

åberopade vidare — under hänvisning till ett vid motionen fogat uttalande av

Evangeliska Fosterlandsstiftelsens styrelse — att inom denna stiftelse, vilken

bedreve sin verksamhet i fri anslutning till vårt kyrkliga samfund och

omfattade en stor del av vårt trognaste kyrkofolk, behov framtratt av friare

tillgång till nattvarden. I nämnda uttalande framhölls, att styrelsen, som i

enlighet med stiftelsens stadgar icke kunde ansluta sig till att nattvarden

utdelades av stiftelsens lekmannapredikanter, ansåge önskvärt, att, dar verkligt

behov gjorde sig gällande, lokala föreningars bönhus skulle kunna pa

lämpligt sätt iordningställas för firande av nattvarden och tillåtelse givas

för föreningar, som vore anslutna till stiftelsen, att för nattvardsgångar ti

kalla den prästman de önskade och vilken vore villig att på detta satt betjana

Kyrkolagsutskottet anförde med anledning av motionen i betänkande nr 32,

att utskottet i likhet med motionären ansåge önskvärt, om det kunde beredas

rikligare tillfällen för dem, som det åstundade, att begå Herrens nattvard.

Detta syntes emellertid'' icke möjligt, för så vitt icke sådan ändring vidtoges

i avseende å 11 kap. 12 § kyrkolagen, att altarets sakrament kunde fa utdelas

jämväl å annan plats än i kyrkan. Då utskottet följaktligen ville biträda motionärens

hemställan om utredning av hithörande spörsmål, utginge utskottet

emellertid från att utdelandet av Herrens nattvard annorstädes än i kyrkan

icke finge ifrågakomma annat än vid allmännelig nattvardsgång. Åt lagrummet

borde däremot, enligt utskottets förmenande, icke givas sådan lydelse, att

präst därigenom skulle kunna anse sig befogad administrera vid nattvardens

begående inom en sluten krets av församlingsmedlemmar. Likaledes förutsatte

utskottet, att nattvarden ej finge utdelas å annat rum än sadant som

blivit av domkapitlet för ändamålet godkänt. Utskottet gjorde därefter hemställan

av det innehåll, den av mig nu anmälda skrivelsen nr 38 utvisar. .

Vid ärendets behandling i kyrkomötet framställdes yrkande om avsiag a

utskottets hemställan, men blev denna hemställan av mötet bifallen utan omröstning.

Med avseende å motiveringen beslöt kyrkomötet efter votering

med 30 röster mot 20, att efter de i utlåtandet förekommande orden som blivit

av domkapitlet för ändamålet godkänt’ skulle tillfogas ’ej heller utan ve
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr -4.

0

derbörande kyrkoherdes samtycke’; minoriteten röstade för ett framställt yrkande,

att detta tillägg skulle erhålla lydelsen ’ej heller utan vederbörande

kyrkoherdes hörande’. I enlighet med detta beslut har kyrkomötets skrivelse

avfattats.

över kyrkomötets skrivelse hava de kyrkliga konsistorierna efter remiss

inkommit med utlåtanden.

Kyrkomötets framställning har utan närmare uttalande tillstyrkts av domkapitlen

i Linköping, Skara, Västerås, Göteborg, Karlstad, Härnösand och

Visby samt av Stockholms stads konsistorium och hovkonsistorium.

Uppsala domkapitel har anfört: Den av kyrkomötet ifrågasatta utsträckningen

av rätten att utdela nattvarden annorstädes än i kyrkan finner domkapitlet

med hänsyn till rådande förhållanden inom stora delar av riket, förnämligast

dock inom de två nordligaste stiften, vara av behovet synnerligen

påkallad och anser domkapitlet, att utöver de av kyrkomötet självt föreslagna^

begränsningar i denna rätt, nämligen att utdelande av nattvarden endast

må ifrågakomma vid allmän nattvardsgång och i av vederbörande domkapitel

för ändamalet godkänt rum ävensom endast efter inhämtande av vederbörande

kyrkoherdes samtycke, någon ytterligare inskränkning härutinnan icke

kan vara erforderlig. _ Domkapitlet vill i detta sammanhang hava påpekat att

dessa villkor naturligtvis icke skola avse sådana nattvardsgångar, som ha

karaktär av enskild nattvardsgång i hemmen i huvudsaklig överenskommelse

med kyrkohandboken kap. 7. Domkapitlet får sålunda hemställa, det Eders

Kungl. Maj:t täcktes i överensstämmelse härmed förelägga kyrkomötet förslag

till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 12 § kyrkolagen.’

Strängnäs domkapitel har yttrat: ''Domkapitlet vill tillstyrka, att den utredning,

varom kyrkomötet hemställt, måtte komma till stånd, och synas vid

eventuellt förslag till lagändring de av kyrkomötet framförda synpunkterna

böra vinna beaktande, varjämte domkapitlet anser, att den nu ifrågasatta tilllåtelsen

till nattvardsgångs hållande bör begränsas till de lokaler, där domkapitlet

på grand av löneregleringsresolution bestämt, att allmän gudstjänst

eller annan allmän andaktsstund skall hållas och där församlingen efter beprövande

av domkapitlet vidtagit anordningar, som sätta gudstjänstrummet i

ett för nattvardsfirning värdigt skick.’ — Lektorn Fransen avgav följande

särskilda, yttrande: ''Sedan några årtionden tillbaka äro de faktiska förhållandena

i landet sådana, att vilken lekman som helst kan ostraffat administrera

vid nattvardens begående inom vilken sluten krets av församlingsmedlemmar

som helst och i. vilken lokal eller vilket hem som helst. Nu önskar

kyrkomötet en lagändring, som skulle medföra, att även präst kunde, efter

ansökan hos vederbörande domkapitel m. m., för sig vinna någon liten smula

av den frihet, som varje lekman faktiskt har. Att just i denna tid genomföra

en sådan lagändring synes mig alldeles orimligt. Den enda rimliga ändringen

av par. 12. i kap. 11 av kyrkolagen är numera dess upphävande, i likhet

med vad som förut skett med närmast föregående par. (nr 11), liksom

även med par. 2 i samma kapitel och övriga föråldrade paragrafer och kapitel

här och där.’

Växjö domkapitel har avgivit följande yttrande: ''Den fråga, som här föreläser)

avser att införa en ny praxis inom kyrkan beträffande platsen för

Herrens nattva,rds firande. Enligt nu gällande lag skall nattvarden begås i

kyrkan och icke hemma i husen utan för sjukdoms skull eller särdeles viktig

orsak och i nödfall; enligt motionen skulle nattvarden utdelas även på andra

Utlåtanden

över kyrkomötets

skrivelse

nr 38.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

platser. Detta förslag kan till sina följder i hög grad inverka på församlingslivet

och dess gestaltning; därför torde en ingående belysning och utredning

av detsamma vara erforderlig. Från synpunkten av nattvardens nådemedel

såsom den kristna församlingens gemensamma måltid och därför församlingsbildande

i högsta mening och från den kyrkliga ordningens synpunkt torde

nuvarande lagbestämmelser hava sin upprinnelse, och det finnes starka skal

för fasthållande därav. Om likväl förslaget skall kunna tillstyrkas, sa maste

det bero därpå, att vissa praktiska skäl för närvarande finnas, som äro av

stor betydelse. I en vidsträckt församling finnas många, som bo avlägset

från kyrkan och som kunna hava svårt att där infinna sig.^ Detta gäller huvudsakligen

församlingarna i norra Sverige. Längtan till nattvardsbordet

kan vara stor. Att bereda dem tillfälle till nattvardens begående i^lokal i deras

närhet bör vara ett kyrkans intresse. Religiösa möten äro i vår tid vanliga.

Ett sådant möte kan kanske lämpligast anordnas på en plats långt från

fÖTsamlingens kyrka. Att fla bjuda deltagarna tillfälle att begå Herrens nattvard

utan stora besvär och kostnader bör vara av vikt. Sa kan det finnas en

del kyrkan tillgivna, som pläga samlas i sina särskilda lokaler. Även för

dem skulle det kännas värdefullt, om tillmötesgående vid något särskilt tillfälle

eller under vissa förhållanden kunde visas. Domkapitlet behjärtar allt

detta och anser, att det framlagda förslaget bör i viss mån vinna bifall, men

för undvikande av missbruk och för att bevara nattvardens församlingsmässiga

karaktär anser domkapitlet nödvändigt, att de garantier, som kyrkomötet

föreslagit, skola fastställas, d. v. s. att nattvardsgången skall vara allmän

och icke firas inom en sluten krets av församlingsmedlemmar samt att nattvarden

ej må utdelas av annan person än präst och ej heller å annat rum än

sådant, som blivit av domkapitlet för ändamålet godkänt efter vederbörande

kyrkoherdes samtycke. Huruvida medgivande, som nämnts, skall gälla tills

vidare eller blott en gång, torde, då förhållandena kunna vara olika, böra

överlåtas åt vederbörande domkapitel att avgöra. _ Fn mera ingående utredning

av frågan synes vara av nöden, innan definitivt förslag framlägges.

Domkaoitlet får alltså på de skäl och på de villkor, som nu anförts, i underdånighet

tillstyrka bifall till det väckta förslaget om den utredning, som kan

vara erforderlig för ändring av 11 kap. 12 § i kyrkolagen angående utdelande

av Herrens nattvard annorstädes än i kyrkan.’ — Domprosten Ekedahl avstyrkte

för sin del varje slags åtgärd i anledning av kyrkomötets framställning.

—- Lektorerna Cavallin och Rosén anförde till protokollet följande. Vi

anse, att en utredning med de inskränkningar, som kyrkomötet föreslagit, är

alldeles överflödig. DäTemot vilja vi tillstyrka ett förutsättningslöst klarläggande

av frågan, varför naturligtvis inte någon egentlig kommitté behöver

tagas i anspråk.’

Lunds domkapitel har anfört: ’Domkapitlet har tagit kännedom om ärendets

behandling i kyrkomötet och finner att därvid särskilt tre huvudskäl

framförts för att det må tillåtas präst i svenska kyrkan att i vidsträcktare

mån än i 11 kap. 12 § kyrkolagen sägs utdela Herrens nattvard annorstädes

än i kyrkan. 1920 års kyrkomöte hemställde hos Eders Kungl. Maj:t om

rätt för präst att under vissa förhållanden, högst en gång i månaden, förrätta

ordinarie högmässogudstjänst med eller utan nattvardsgång å annan plats än

i kyrkan. Då detta visade sig kunna strida mot nyssnämnda, lagrum, hemställde

därför innevarande års kyrkomöte på grand av motioner av herrar

Herner och Holmquist samt av biskop Lönegren och andra norrlandsrepresentanter,

att sådan högmässogudstjänst skulle få anordnas utan nattvardsgång.

I särskild motion av herrar Herner och Holmquist föreslogs dessutom, att sådan

ändring skulle ske i ovanberörda § i kyrkolagen, att dylik högmässoguds
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

7

tjänst kunde firas även med nattvardsgång. Det stora värdet utav att också

nattvardsgång kunde vara förenad med sådan högmässogudstjänst framhölls

också starkt i kyrkomötet. Särskilt av norrlandsrepresentanter i kyrkomötet

betonades behovet av att kunna anordna nattvardsgång även i avlägset liggande

bygder, enär .avståndet till kyrkorna eljest för många omöjliggjorde

deltagande i kyrkans nattvardsgångar. Slutligen hade i motion av herr Ekman

framburits önskemålet om vidsträcktare möjlighet till kyrklig nattvardsgång

utanför kyrkan. Även de av honom härför anförda skälen synas domkapitlet

vara beaktansvärda och böra tagas under allvarligt övervägande. På

grund av vad sålunda blivit anfört vill domkapitlet livligt tillstyrka den av

kyrkomötet begärda utredningen.’

Luleå domkapitel har förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till

kyrkomötets framställning, därvid domkapitlet tillika velat meddela, att förhållandena

i de till ytvidden större församlingarna inom stiftet av ålder framtvungit

sådan anordning, som avsåges i kyrkomötets skrivelse.

Inom ramen för kyrkomötets hemställan torde rymmas två i viss mån skilda Departeönskemål.

Å ena sidan göres gällande ett behov för prästerskapet i vidsträckta mentscflefenförsamlingar

att kunna anordna nattvardsgång även å platser, som ligga på

större avstånd från församlingskyrkan; angelägenheten härav har starkt framhållits

såväl tidigare som vid senaste kyrkomöte. Å andra sidan framträda

de synpunkter, vilka kommit till uttryck i den förut omnämnda motionen och

närmast föranlett den nu föreliggande framställningen. Frågan gäller där

jämväl, huruvida ■—- oavsett möjligheten till deltagande i det regelmässiga

nattvardsfirandet — vid särskilda tillfällen eller vissa utanför den allmänna

gudstjänsten liggande andaktsövningar nattvarden må kunna utdelas även av

präst, som icke tillhör församlingen.

Den ställning, kyrkomötet intagit till nu föreliggande spörsmål, och de uttalanden,

i vilka de kyrkliga myndigheterna med stor enstämmighet förordat

en lagstiftningsåtgärd i den av kyrkomötet angivna riktningen, utvisa,

att den ifrågasatta utsträckningen av rätten till utdelande av nattvarden betraktas

såsom en angelägenhet av betydelse för det religiösa livets främjande.

För min del finner jag mig ock böra tillstyrka, att för frågans lösning

erforderlig lagändring nu genomföres. Jag tillåter mig härutinnan hänvisa

till de skäl, som framgå av kyrkomötesförhandlingarna och de i ärendet

hörda myndigheternas uttalanden. Att, såsom i ett yttrande av en domkapitelsledamot

erinrats, nattvardens utdelande genom lekmän faktiskt äger rum

under fria former, kan efter min uppfattning icke utgöra giltig anledning att

avböja denna lagändring, vilken har avseende endast å det kyrkliga, genom lag

reglerade nattvardsfirandet.

I fråga om innehållet av ett nytt lagstadgande i detta ämne har jag icke

funnit anledning avvika från de i kyrkomötets skrivelse uttalade önskemålen.

Det synes alltså böra fastställas, att såsom förutsättningar för nattvardens

utdelande genom präst annorstädes än i kyrka skall gälla, dels att tillträde

till nattvarden skall stå öppet för en var eljest därtill berättigad, vilken önskar

deltaga i detta nattvardsfirande, dels att samtycke till nattvardsgången

skall hava lämnats av vederbörande församlingspräst, och dels att den lokal, där

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

Ifrågasatt

ändring i

gällande bestämmelser

om skriftermål.

nattvardsgången äger rum, skall hava av domkapitlet godkänts för det ifrågavarande

ändamålet. Den först nämnda förutsättningen torde lämpligen kunna

angivas genom den i nyare kyrkolagstiftning använda beteckningen offentlig

nattvardsgång. Härmed avses icke att, såsom under överläggningen i

kyrkomötet ifrågasattes, uppställa det ytterligare villkor, att nattvardsgången

skall hava kungjorts i kyrkan; tydligen kan emellertid församlingsprästen,

där han finner det lämpligt, göra sitt samtycke till nattvardsgången beroende

av att dylikt kungörande äger rum. Bestämmanderätten torde böra tillkomma

den präst, vilken pastoralvården i församlingen åligger. Med avseende å lokalen

för nattvardsfirandet i här avsedda fall synes det icke nödigt att, pa sätt

Strängnäs domkapitel föreslagit, i lagen införa mera detaljerade föreskrifter,

utan lärer det fastmera få anses lämpligt, att domkapitlet i detta hänseende

äger frihet att förfara efter omständigheterna i särskilda fall.

Vad angår den av Lunds domkapitel i dess utlåtande berörda frågan om

anordnande i vissa fall av högmässogudstjänst å annan plats än i kyrkan —

i vilket hänseende kyrkomötet jämväl gjort framställning till Kungl. Maj:t —,

kommer jag att senare under denna dag anmäla detta ärende till Kungl. Maj :ts

prövning.

Enligt de i 1686 års kyrkolag under 8 kap. upptagna bestämmelserna om

allmänt skriftermål och de härom i kyrkohandboken meddelade föreskrifterna

är skriftermålet, som skall utgöra en förberedelse till begåendet av nattvarden,

en från nattvardsgången skild förrättning. Det skall hållas samma dag

som nattvardsgången äger rum eller ock föregående dag. Skriftermålet består

av syndabekännelsens avläggande och meddelande av avlösning (absolution).

Enligt 11 kap. 9 § skall prästen vid skriftermålet till församlingen rikta en

förmaning att med rätt sinne framträda till nattvarden och sedan undfly synd

och förargelse. Från detta stadgande är att härleda det s. k. skriftermålstalet,

om vilket kyrkolagen icke i övrigt innehåller någon särskild bestämmelse.

Vid 1925 års kyrkomöte förelågo vissa förslag om ändrad ordning med avseende

å skriftermål, när nattvardsgång hålles i samband med högmässa.

Sålunda hemställde i motion nr 53 biskopen Rundgren och pastor primarms

VVidner om vissa ändringar i kyrkohandboken samt utfärdande av föreskrift,

att tjänstförrättande präst skulle äga under viss förutsättning inställa nuvarande

särskilda skriftermål med tillhörande skriftetal, då nattvard firades i

samband med högmässogudstjänst. I motion nr 89 anhöll herr E. A. Kjellberg,

att kyrkomötet skulle hos Kungl. Maj :t hemställa om sådan förändring

i kyrkohandboken, att nattvardshögmässan kunde äga rum utan föregående

skriftermål, samt att för sådana tillfällen vissa förändringar i altartjänsten

måtte vidtagas. Slutligen föreslog i motion nr 90 biskopen Rodhe, Edvard

Magnus, att kyrkomötet skulle för sin del besluta sådan ändring i kyrkohandboken,

att, när högmässa med nattvardsgång hölles, skriftermålstalet skulle

kunna utfalla.

över dessa motioner, vilka alltså samtliga avsågo ändringar i kyrkohand
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

9

boken, avgåvo kyrkomötets prästerliga ledamöter betänkande (nr 1), däri hemställdes,

att de båda först nämnda motionerna icke måtte till någon kyrkomötets

åtgärd föranleda samt att med anledning av den av biskopen Rodhe

väckta motionen kyrkomötet skulle hos Kungl. Maj :t anhålla om visst tillägg

i kyrkohandboken.

Vid föredragning av detta betänkande beslöt kyrkomötet visa betänkandet

åter till de prästerliga ledamöterna med föreskrift, att betänkandet jämte de

däri behandlade motionerna skulle tillställas kyrkolagsutskottet för avgivande

av betänkande, vilket sistnämnda skulle omedelbart överlämnas till de

prästerliga ledamöterna, varefter dessa ånyo skulle yttra sig i ärendet i dess

helhet.

Kyrkolagsutskottet anförde därefter i betänkande nr 43: ''Det är enligt utskottets

förmenande, med hänsyn till innehållet i 8 kap. och 11 kap. 9 §

kyrkolagen, icke möjligt att vinna sådana ändringar i avseende å skriftermålet,

som med motionerna avses och av de prästerliga ledamöterna i deras

betänkande föreslagits, allenast genom bestämmelser i kyrkohandboken, utan

därtill erfordras tillika ändring i kyrkolagen.

Da ärendet icke blivit så uttömmande berett, att utskottet kan i avseende

å föreslagna ändringars detaljer och möjliga konsekvenser överblicka motionärernas

eller de prästerliga ledamöternas förslag, men å andra sidan vägande

skäl anförts för behovet i vissa fall av reformer på ifrågavarande område, får

utskottet^hemställa, att kyrkomötet ville i anledning av förevarande motioner

i underdånig skrivelse anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t dels verkställa utredning

om ändring i kyrkolagen i syfte, att i de församlingar, där nattvardsgång

anställes även på annan tid än i sammanhang med den allmänna högmässogudstjänsten,

skriftermålet må i den mån domkapitlet finner nödigt, när

nattvard firas i samband med högmässa, infogas i högmässan, dels ock om

möjligt till nästkommande kyrkomöte inkomma med förslag i ämnet.’

De prästerliga ledamöterna gjorde därefter i betänkande nr 9 enahanda

hemställan som kyrkolagsutskottet.

Kyrkomötet beslöt efter votering med 38 röster mot 5 bifalla nämnda hemställan

med den förändring, att näst efter ordet ''skriftermålet’ tillädes orden

med därtill fogad förmaning . Minoriteten röstade för godkännande av utskottets

och prästerliga avdelningens hemställan oförändrad.

I enlighet med detta kyrkomötets beslut har till Kungl. Maj:t avlåtits den

av mig nu anmälda skrivelsen nr 56.

Jämväl över denna skrivelse hava yttranden avgivits av de kyrkliga kon- Utlåtanden

sistorierna. över kyrko
Kyrkomötets

framställning har utan närmare motivering tillstyrkts av velse nr 56.

domkapitlen i Linköping, Skara, Lund, Karlstad och Visby samt av Stockholms

stads konsistorium och hovkonsistorium.

Uppsala domkapitel har anfört: ''Det synes visserligen domkapitlet, att den

begränsning, som av kyrkomötet föreslagits, i rätten att anordna dylik högmässa

med skriftermål och nattvardsgång icke vore erforderlig, men då kj^rkomötet

efter noggrann prövning ansett sig böra uppdraga en sådan gräns, finner

domkapitlet så mycket mindre anledning att icke tillstyrka nådigt bifall

till kyrkomötets framställning, som därigenom vinnes den fördel, att de,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

som redan nu begagna sig av given tillåtelse att gå till nattvarden utan att

hava deltagit i förut hållet särskilt skriftermål med skriftetal, skulle bliva

delaktiga av det i högmässan inlemmade skriftermålet.’

Strängnäs domkapitel har uttalat, att ehuru fragan syntes hava mindre betydelse

för Strängnäs stift, domkapitlet likväl tillstyrkte kyrkomötets anhållan

om utredning och förslag om ändring i kyrkolagen i det av kyrkomötet

angivna syftet.

Västerås domkapitel har yttrat: ''Ehuru kyrkomötets beslut om en skrivelse

i ovan angivet syfte fattades med stor majoritet, synes dock av den inom mötet

förda diskussionen, att meningarna i denna fråga voro anmärkningsvärt

delade. De flesta talare, som förordade en sådan skrivelse eller förklarade

sig icke vilja motsätta sig denna, nöjde sig med ett ganska matt tillstyrkande.

Och å andra sidan anfördes icke oviktiga skäl för att i den grannlaga frågan

icke påyrka någon förändring. Även från hall, där man icke yrkade bestämt

bibehållande av status quo, framhölls såsom obestridligt, att debatten gick

fram i trötthetens och ovisshetens tecken. Under sådana förhållanden förefaller

det domkapitlet vara förenat med vissa betänkligheter att utan vidare

tillstyrka den av kyrkomötet beslutade skrivelsen. Såsom det viktigaste skälet

för en förändring i skriftermålets ställning framhölls, att en gudstjänst

med skriftermål och härefter omedelbart följande högmässa numera ^av många

ansåges alltför lång och tröttande, och att, om skriftermålet under någon form

inrycktes i högmässan, nattvardsbesöken troligen skulle bliva fler och församlingen

i sin helhet mer än nu är fallet skulle kvarstanna i kyrkan under

nattvardsfirandet. Domkapitlet vågar häremot uttala starka tvivelsmal. Näppeligen

skulle härigenom nattvardens ställning i vårt gudstjänstliv stärkas,

helst det är alltför sannolikt, att de, som vilja gå till Herrens bord, skulle

sakna skriftermålet i dess hos oss hävdvunna gestalt. Även om^man från

något enstaka håll tror sig här vinna något i fråga om nattvardsfrekvensen,

torde icke kyrkans lag och ordning böra taga hänsyn till rena undantagsfall,

i synnerhet som man då kanske för en tvivelaktig vinning riskerade att gå;

miste om något av verkligt värde. Man har också såsom skäl för en förändring

anfört, att skriftermålet mången gång kommit att intaga _ en alltför

dominerande plats i jämförelse med nattvarden och till och med i sm hittillsvarande

form stundom hindrat nattvardsbegåendet i stället för att främja

detta. Domkapitlet håller dock före, att denna anmärkning mer träffat äldre

tider än våra dagar, då man mer och mer kommit till insikt om, att skriftermålstalet

bör vara kort och bära en sant evangelisk prägel; det kräves nog

helt andra åtgärder för att väcka församlingarna till ett flitigare nattvardsbegående

än en inskränkning av skriftermålet såsom särskild akt, vari särskilt

vår kyrka har ett dyrbart arv att varda och upprätthålla: här ligger

något av det muntliga ordet, som icke får trängas undan^i en evangelisk gudstjänst,

Även bestämmelsen om, att ritualförändringen må äga rum »i den mån

domkapitlet finner nödigt», kan föranleda betänkligheter, helst här icke antydes,

om en sådan prövning skall företagas efter vederbörande prästerskaps

eller församlingars uttalade önskan. Betydelsen och värdet eller eventuellt

risken av den ifrågasatta förändringen synes sålunda domkapitlet vara en sak,

som ännu icke är mogen till slutlig prövning. Och då man särskilt inom kyrkomötet

tänkt sig flera olika möjligheter för att vinna vad man asyftat. såsom

till exempel skriftermål å annan dag än den, då högmässa med nattvardsgång

hålles, eller ock en blott allokution i stället för skriftermål stål, eller att

ett sådant tal inrymdes i predikan, eller att särskild nattvardsmässa hålles

skild från högmässan o. s. v., torde man vara berättigad påstå, att stor oklarhet

och meningsskiljaktighet i själva verket förefinnes i fråga om skrifter
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr -4.

målets ställning vid högmässa med nattvardsgång. Domkapitlet anser sig på

grund av det anförda böra i underdånighet hemställa, att kyrkomötets ifrågavarande

skrivelse icke måtte till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.

’

Inom domkapitlet voro lektorn Lindgren och biskopen Billing av avvikande

mening och yttrade, var för sig, följande.

Lektor Liedgren: ’Då vägande bibliska, dogmatiska och liturgiska skäl

knappast kunna förebringas för aet i vårt land traditionella sammanförandet

av nattvardsfirning och skriftermål, då numera även kravet på deltagande

i skriftermålet såsom oundgängligt villkor för sakramentets mottagande bortlallit,

da ingå. oöverstigliga svårigheter torde möta att i samband med vanlig

högmässopredikan och densamma föregående altartjänst infoga såväl den förmaning.

till allvarlig, självprövning som — om så skulle anses nödigt — den

absolutionsformel,, vilken jämte den sedvanliga syndabekännelsen inbegripes

i. skriftermålet, då slutligen även, särskilt i stora stadsförsamlingar, praktiska

skäl synas, tala för den ifrågasatta förändringen, anser jag mig icke

böra motsatta mig densamma. Men då härtill även lägges det positiva uppbyggelsevärdet

av en inför hela församlingen eller åtminstone en stor del därav

lörsiggående nattvardsgång med de säreget andaktsväckande texter,

sånger, böner och åtbörder, som därvid förekomma, med andra ord av en gudstjänstform

vädjande både till öga och öra och ägnad att inprägla religionens

mysteriösa karaktär, synes det ifrågavarande förslaget förtjänt av allvarligt

behjärtande. Hellre än att respektive domkapitel skulle efter vederbörlig

prövning ° ge varje särskild församling tillstånd till nattvardsfirning utan

skriftermål, förefaller det mig önskvärt, att vissa bestämda söndagar under

kyrkoåret i handboken, angåves som lämpliga nattvardshögmässosöndagar, till

exempel^ 1 söndagen i Advent, 2 söndagen efter Trettondagen, 2 söndagen

efter Påsk, 2 söndagen efter Trefaldighet, Kristi Förklaringsdag, 15 söndagen

efter Trefaldighet, vid vilka dagar evangeliet och högmässotexterna

torde giva lämplig anledning till upptagande i själva predikan av ett med

skriftermålets mening och anda överensstämmande inbjudande, väckande och

manande moment.’

Biskop Billing: ''Såsom medlem av 1925 års kyrkomöte har jag haft att deltaga

jämväl i dess behandling av nu ifrågavarande ärende och därvid funnit

mig kunna och böra biträda kyrkomötets i ärendet fattade beslut. Såsom

av mitt yttrande under den i kyrkomötet i denna fråga förda diskussionen.

framgår, har detta visserligen icke skett utan ganska stor tvekan. Den

oskiljaktiga förbindelse, som i vår kyrka består mellan skriftermål och nattvardsgång,

. måste enligt min övertygelse, om än vissa faror kunnat därmed

vara förknippade, dock i alldeles övervägande grad sägas hava varit till gagn

och välsignelse. Men om jag på grund härav måste motsätta mig varje åtgärd,

som skulle leda till, att bandet mellan skriftermål och nattvardsgång

pa allvar lossades, är det å andra sidan för mig en angelägenhet av högsta

vikt att intet må försummas som kan bidraga till att inom församlingen

stärka medvetandet om nattvardens betydelse och för dess enskilda medlemmar

^göra det lättare att finna vägen dit. Och om nu den av kyrkomötet

föreslagna anordningen å ena sidan synes mig ägnad att, särskilt inom vissa

stadsförsamlingar, befrämja detta sistnämnda syfte, medan man å andra sidan

aktsamt sökt sörja för att skriftermålets ställning därigenom icke skulle

kunna, komma att. i någon väsentlig mån försvagas, anser jag mig alltjämt

böra i huvudsak tillstyrka kyrkomötets hemställan. I syfte att förekomma,

att den gamla ordningen för skriftermål skulle kunna komma att alltför mycket

undanträngas av den nya ordningen, vilken kyrkomötet tänkt sig böra

komma till användning endast där särskilda skäl så föranleda, har kyrko
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

mötet föreslagit, att vederbörande domkapitel skulle hava att i varje särskilt

fall pröva, huruvida tillräckliga skäl för en sådan anordning kunna anses

föreligga. Trots mitt behjärtande av det med denna bestämmelse avsedda

syfte, har dock vid förnyat övervägande denna bestämmelse, med hänsyn till

den olikhet i praxis mellan olika delar av vårt land, till vilken den skulle kunna

leda och de slitningar, till vilka den i en angelägenhet av särdeles ömtålig

art skulle kunna giva anledning, synts mig giva rum för starka betänkligheter.

Det synes mig därför vid den av kyrkomötet begärda utredningen

böra tagas i övervägande, huruvida icke det med den nämnda bestämmelsen avsedda

syftet i stället skulle kunna vinnas genom ett stadgande, varigenom rätten

till användning av den nya anordningen efter mera objektiva grunder närmare

begränsades. Härvid synes bland annat den av lektor E. Liedgren i slutet

av hans här avgivna yttrande framförda tanken vara förtjänt av beaktande.

’

Växjö domkapitel har anfört: T Yäxjö stift har icke yppats behov av ändring

i nu gällande ordning. Skriftermålet med skriftetalet är ägnat att väcka

syndakänsla och bot. Därjämte gives genom skriftetalet tillfälle till undervisning

om nattvarden. Allt detta skulle i väsentlig man försvinna genom

den av kyrkomötet föreslagna ändringen. Domkapitlet finner därför ändringen

i fråga ägnad att uppväcka allvarliga betänkligheter, då genom densamma

det religiösa livet skulle försvagas. Ett flitigare bruk av nattvarden kan

ej heller därigenom påräknas. Ett sådant bruk måste hava sin grund i djupare

orsaker. Då emellertid från flera håll framhållits behov av ändring, vill domkapitlet

icke motsätta sig en sådan i den av kyrkomötet föreslagna riktningen.

''

Inom domkapitlet avgåvos följande särskilda yttranden.

Domprosten Ekedahl: ''Det är uppenbart, att nattvardsfirandet i församlingen

borde bilda högmässans och gudstjänstens höjdpunkt och alltså borde

ske såsom ett ingående moment i högmässan. Det är dock å andra sidan lika

uppenbart, att nattvardsfirandet, även där det icke helt och hållet upphört,

kämpar en hård kamp för att icke förlora hela sitt samband med högmässan.

I synnerhet är detta fallet i större församlingar, enkannerligen i_ större

stadsförsamlingar. Man går därvid så till våga, att man antingen

förvandlar vad som borde vara t. ex. en aftonsång till s. k. nattvardsgudstjänst,

eller också sker det så, att nattvardsfirandet förlägges till

en vardag, t. ex. till lördagsaftnarna. Det kan också icke förnekas, att

detta sätt att hålla nattvardsgång alldeles fristående för sig — för min

del har jag ingen annan erfarenhet av saken, än då den sker på lördagsaftnarna

— är betydligt mera populärt än att först hålla ett skriftetal

med syndabekännelse och avlösning före högmässan och sedan låta själva

nattvardsfirandet följa omedelbart efter högmässan och i samband med denna.

Icke heller kan det förnekas, att över nattvardsfirandet, när det sker en lördagsafton,

då huvudsakligen endast nattvardsgäster äro tillstädes, med den

då rådande stillheten och ostördheten, utan alla extra åtgöranden, då saken

själv får gripa deltagarnas och de övriga närvarandes hjärtan, vilar en helgd

och högtid av sällsynt art. Icke fullt detsamma är det, då nattvard hålles

i samband med högmässan. Nattvardsgästernas antal är då ofta litet både i

och för sig och i jämförelse med den övriga församlingen. De, som icke deltaga

i nattvardsfirandet, sitta såsom mer eller mindre intresserade åskådare,

när de icke visa den brist på uppfattning av det passande, att avlägsna sig

mitt under det att den högtidliga handlingen pågår. I Växjö domkyrka, där

allmänna nattvardsgångar hållas 26 å 27 gånger om året, äro^de till omkring

hälften förlagda till lördagsaftnarna, och dessa nattvardsgångar äro alltid

mera besökta än de övriga, som hållas i samband med högmässan. Likväl, då

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr å.

13

jag icke kan släppa hoppet om en renässans av uppskattningen av nattvardens

sakrament och av dess firande i samband med högmässan, har jag icke

velat minska antalet av nattvardsgångar av detta slag. Är bandet en gång

avslitet, kan det icke så lätt återknytas. Från denna synpunkt sett, d. v. s!.‘

med avseende på en renässans av sakramentsfirandet och dess återvinnande

åt högmässan, tror jag dock icke mycket på verkan av de i kyrkomötets

underdåniga skrivelse föreslagna åtgärderna. Anledningen till att de människor,

som ännu älska och hålla nattvardens sakrament, föredraga en stilla

stund en lördagsafton, att då fira nattvard, är icke allenast — annat än i

vissa lätt^tänkta undantagsfall — och icke ens i första rummet det, att handlingen.

, då kräver betydligt mindre tid. Anledningen är fastmer den, att

framgåendet till nattvardsbordet väcker mycket mindre uppmärksamhet i en

samling människor, som alla kommit tillsammans för samma ändamål, än då

det skall ske inför, dem, som till stor del äro så tämligen likgiltiga för detta

nådemedel. Det finnes än i dag många försagda sinnen, icke olika Nicodemus.

„ Och om å ena sidan detta, att någon icke annat än med en viss tvekan

vill låta sin ^bekännelse till detta sakrament åtföljas av handling, väcker ens

förvåning, sa må man dock å andra sidan betänka, att de, som fortfara med

att deltaga i nattvardsfirandet, övervägande äro till sin sociala ställning ganska

anspråkslöst folk, under det att de i samhället mera framträdande allmänneligen

hålla „sig borta. Skall alltså nattvardsfirandet ha att motse en renässans,

så måste en kraftig kristlig och kyrklig pånyttfödelse äga rum. Därförutan

äro de . åtgärder, som kyrkomötet föreslagit, allenast ganska verkningslösa

palliativ. Emellertid, då nu lagstiftningen tillåter en person att

gå till Herrens nattvard oskriftad, bör man söka bringa någon reda i de kaotiska

förhållandena. Från denna synpunkt sett, kan det ju te sig tilltalande

nog att inrätta högmässan så, att den kan också träda i stället för vad som är

skriftermålets väsen, nämligen syndabekännelse och avlösning. Huru högmässan

för detta ändamål bör bäst och tjänligast omformas, torde böra överlämnas

åt sakkunnigt och moget övervägande. Inga inskränkningar i rätten att anordna

nattvardsgång med högmässa tjänande också såsom skriftermål böra

stadgas, enär den rätten, om den en gång är given, kommer med eller utan

lov att slå sig igenom och tvinga sig fram. Detta bör man, om man vill se

sakerna, som de äro, vid sitt reformerande och lagstiftande göra klart för

sig. Med de modifikationer, som här äro antydda, kan jag vara sinnad att

tillstyrka bifall till vad kyrkomötet begärt.’ -— Lektorn Cavallin: ’Enligt

min mening hade det varit lyckligt, om altarets sakrament fortsatt att firas

på samma sätt som den första nattvarden, d. v. s. som en enkel men högtidlig

verklig aftonmåltid i stället för att begås som en ceremoni i sammanhang

med förmiddagsgudstjänsten. Som det emellertid är sannolikt, för att

ej säga säkert, att inom svenska kyrkan nattvarden fortfarande som hittills

kommer att i många fall begås i sammanhang med högmässan och i traditionella

former, d. v. s. med oblater i stället för bröd, vill jag icke motsätta mig

den av kyrkomötet föreslagna reformen, som tyckes vara av behovet påkallad.

’ — Lektorn Rosen: ’Jag, som instämmer i domkapitlets beslut men inte

i dess motivering, vill även uttala önskemålet om en mer genomgripande reform

av nattvardsfirandet.’

Göteborgs domkapitel har yttrat: ’Då skriftetalet närmast har till ändamål

att väcka nattvardsgästerna till den självprövning och botfärdighet, som

äro så viktiga för att den rätta välsignelsen skall vinnas av nattvardsbegåendet,

och ingen säkerhet gives att den för högmässan föreskrivna texten giver

anledning att särskilt betona dessa villkor för nattvardens rätta begående, och

då domkapitlet icke. tror, att ett allmännare deltagande i nattvarden skulle i

längden främjas därigenom att tillgången till nådebordet göres så lätt och be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr -4

kvarn som möjligt, utan fastmera fruktar, att åtgärder i denna riktning äro

ägnade att minska vördnaden för det heliga nådemedlet, kan domkapitlet icke

biträda det vid kyrkomötet väckta förslaget om skriftetalets borttagande, när

nattvarden firas i sammanhang med högmässa, och dess ersättande med den vid

tillfället hållna predikan, utan anser sig böra på det bestämdaste avstyrka

detta förslag.’

Härnösands domkapitel har avgivit följande yttrande: ''Domkapitlet instämmer

däruti, att anmärkningar med fog kunna göras mot den för skrift- och

nattvardsgång inom vår kyrka gällande ordningen. Skriftermålets längd och

dess förläggande till antingen några timmar eller omedelbart före högmässan

försvåra i hög grad den eljest normala anordningen med nattvardsgång i förening

med högmässa. Det måste också med beklagande konstateras, att sadana

nattvardshögmässor alltmer bortfallit och ersatts med nattvardsgångar

vid aftonsång eller å vardag. Då domkapitlet anser, att allt bör åtgöras för

att återvunna nattvardstillfällena även till högmässor — utan att därför nattvardsgångar

å annan tid behöva borttagas — så har domkapitlet med stort intresse

prövat de förslag, som i kyrkomötets underdåniga skrivelse berörts och

som åsyfta att underlätta nattvardsgångars anordning i samband med högmässa.

Rörande dessa förslag vill domkapitlet först uttala, att stor varsamhet

är av nöden för att ej genom skriftetalens borttagande stor skada _ skall

tillskyndas församlingslivet. Men onekligen skulle det vara ett steg i. rätt

riktning, om såsom alternerande med nattvardsgång, föregången av skriftermål,

emellanåt förekomme nattvardsgång i samband med högmässa, vid vilken

skriftetalet vore ersatt av en lämplig liturgiskt formulerad allokution, införd

närmast före »prefationsresponsorierna». Domkapitlet vill sålunda förorda,

att dylik ordning medgives, dock allenast under följande förutsättningar:

att medgivandet lämnas för varje enskild församling endast i den mån domkapitlet

finner nödigt; att medgivandet icke får lämnas i större utsträckning

än att nattvardsgång med skriftermål i varje församling sker minst lika ofta

som nattvardsgång utan särskilt skriftermål; alt en grundlig revision ägnas

de föreslagna allokutionsformulären, innan något av dem eventuellt fastställes,

enär intetdera i nu förefintlig form kan anses tillfredsställande; samt

att, därest förslaget genomföres, absolutionsmomentet efter högmässans syndabekännelse

kommer till klart och otvetydigt uttryck, ett önskemå.1, som domkapitlet

finner värt allt beaktande även bortsett från den nu förevarande

frågan.’

Luleå domkapitel har anfört: ''Domkapitlet kan icke underlåta att uttala

sin tvekan om lämpligheten av att infoga skriftermålet i själva högmässan.

Det kan knappast anses pedagogiskt riktigt att först meddela nattvardsgästema

avlösning och därefter vända sig till dem med förmaningar. I den

mån dessa förmaningar innebära ett: »synda icke härefter», kunna de visserligen

försvara sin plats efter avlösningen, men såvitt de gå ut på att väcka

skuldkänsla och ånger över det förflutna, böra de föregå avlösningen. Den

omständigheten, att syndabekännelsen med nuvarande anordning, när ^nattvardsgång

hålles i samband med högmässan, kommer att läsas två gånger

med delvis samma publik, anser domkapitlet verka mindre störande än omkastningen

mellan avlösningen och förmaningarna, helst som för syndabekännelsen

vid sådana tillfällen nyttjas skilda ordalag. Endast om en sådan anordning

vidtoges, att själva avlösningen, när nattvard hålles i samband med

högmässa, förlädes efter predikan, finge förmaningarna sin råtta plats i

denna. Måhända skulle en sådan anordning kunna tänkas. Det strävande

att förkorta gudstjänstakten, som ligger bakom hela förslaget, toTde. där sadant

är ett församligsbehov, kunna vinnas på annan väg antingen därigenom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

15

att skriftermålstalet ersättes av en kort allokution. som införes i kyrkohandboken,

eller ock genom lämplig tidsbegränsning såväl i avseende på skriftermålstal

som predikan. För detta behöves ingen ändring i kyrkolagen. Då

nu emellertid den av kyrkomötet gjorda framställningen ej avser att införa

som regel, att skriftermålet skall infogas i högmässan, då nattvard firas i

samband med densamma, utan endast att möjliggöra denna anordning såsom

ett undantag, där så kan finnas önskvärt, och i sådant fall endast efter prövning

av vederbörande domkapitel, får domkapitlet i underdånighet förklara

sig icke vilja motsätta sig den ifrågasatta ändringen i kyrkolagen.’

Kyrkomötets ifrågavarande framställning avser, att för det fall att natt- Departevarden

utdelas i samband med högmässan skulle möjliggöras den förändrade mentsc^efenanordning

att skriftermålet må kunna under en eller annan form ingå i själva

högmässan. Enligt förslaget skulle en dylik anordning erhålla tillämpning

endast i sådana församlingar, i vilka förekomma särskilda nattvardsgudstjänster,

varjämte det skulle tillhöra vederbörande domkapitel att i förekommande fall

meddela närmare bestämmelser.

Ett genomförande av detta förslag lärer, såsom ock kyrkomötet funnit, innefatta

ändring i kyrkolagens stadganden om skriftermålet. För det med framställningen

avsedda syftet erfordras alltså en lagändring av innebörd, att under

angivna förhallanden skriftermålet skall kunna förrättas under högmässan.

Frågan om formen för skriftermålets anordnande i dessa fall och övriga under

utredningen berörda, därmed sammanhängande spörsmål — såsom bl. a. angående

sättet för framförande av den vid skriftermålet fogade förmaningen —

torde däremot icke tillhöra kyrkolagens område utan böra upptagas till behandling

i den ordning, som gäller för ärenden angående kyrkohandboken.

I vad det nu föreliggande ärendet sålunda ankommer på min föredragning

har jag, med hänsyn till vad kyrkomötet föreslagit och flertalet kyrkliga myndigheter

tillstyrkt, ansett mig böra vidtaga åtgärd för att förslag i ämnet må

kunna föreläggas det snart sammanträdande kyrkomötet.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden

om nattvardsgång och till lag innefattande ändring i gällande stadganden

om allmänt skriftermål.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilagor vid

detta protokoll utvisa, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång.

Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 11 kap. 12 § kyrkolagen är

stadgat skall gälla som följer:

Vid offentlig nattvardsgång må av präst, vilken pastoralvården i församlingen

åligger, eller med hans samtycke av annan präst i svenska kyrkan nattvarden

utdelas jämväl å sådan plats utom kyrka, vilken blivit godkänd av

konsistorium.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Med ändring av vad 8 kap. och 11 kap. 9 § kyrkolagen innehålla häremot

stridande förordnas som följer:

I församling, där offentlig nattvardsgång förekommer även å annan tid än

i samband med högmässan, må, efter bestämmande av konsistorium och på

sätt närmare angives i kyrkohandboken, vid nattvardens utdelande i samband

med högmässan skriftermålet kunna förrättas under högmässan.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr b.

17

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 september

1926.

Närvarande:

justitierådet von Seth,

justitierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 10 augusti

1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag

till

1) lag innefattande ändring i gällande stadganden om ''nattvardsgång, samt

2) lag innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, revisionssekreteraren

Axel Afzelius.

Lagrådet anförde beträffande det under 1) härovan omförmälda förslaget:

Då förslaget icke innebär någon ändring i det förhållande, att enligt svenska

kyrkans ordning nattvarden utdelas endast av präst i denna kyrka, synes

i lagtexten ej böra uttalas annat än att efter beprövande av präst, vilken pastoralvården

i församlingen åligger, nattvarden må vid offentlig nattvardsgång

utdelas jämväl utom kyrka å plats, som blivit därtill godkänd av konsistorium.

Det under 2) upptagna förslaget lämnades av lagrådet utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

Bihang till riksdagens protokoll 192 7. 1 samt. b höft. (Nr -4.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 september 1926.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, lagrådets den 14 i denna

månad avgivna yttrande över de den 10 augusti 1926 till lagrådet remitterade

förslag till

1) lag innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång; och

2) lag innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden:

»Såsom jag erinrat vid remissen till lagrådet, äger den ifrågasatta lagen om

utsträckt rätt till utdelande av nattvarden avseende endast å det kyrkliga, genom

lag reglerade nattvardsfirandet. Följaktligen är jag ense med lagrådet

så till vida, att jag icke kan anse det i och för sig nödigt att i lagtexten giva

annan regel än om platsen för nattvardens utdelande i här avsedda fall. Lagförslagets

avfattning har emellertid bestämts av hänsyn till de, praktiskt sett,

Tämligen skilda syften, vilka genom lagändringen skulle ses tillgodo: å ena

sidan församlingsprästens önskan att kunna även annorstädes än i kyrkan förrätta

offentlig nattvardsgång, och å andra sidan behovet att vid särskilda

tillfällen jämväl annan präst må kunna anlitas för nattvardsfirande utom

kyrka. Att båda dessa synpunkter komma till tydligt uttryck i lagen har

synts mig ägnat att låta lagändringens innebörd klarare framstå än genom en

formulering i överensstämmelse med lagrådets uttalande. Med sistnämnda

lydelse skulle tilläventyrs ej heller den missuppfattning vara utesluten, att

genom denna lagändring, vilken erhåller formen av en fristående lag, avvikelse

skett från kyrkolagstiftningens allmänna ståndpunkt att nattvarden utdelas

allenast av kyrkans prästerskap. Av dessa skäl har jag ansett det remitterade

förslaget icke böra undergå ändring i anmärkta hänseende. Jag tillstyrker

alltså, att detta förslag, i vilket jag låtit vidtaga en mindre redaktionell jämkning,

och förslaget till lag innefattande ändring i gällande stadganden om

allmänt skriftermål, vilket senare förslag av lagrådet lämnats utan anmärkning,

må föreläggas årets kyrkomöte.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr h.

19

Föredraganden uppläser härefter omförmälda förslag samt hemställer, att

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner förslagen, måtte jämlikt

§ 87 mom. 2 regeringsformen inhämtas.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner ifrågavarande

lagförslag, skall jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtas

genom skrivelse av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.1

Ur protokollet:

II. Stefenson.

1 Se bil. sid. 20.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång.

Härigenom förordnas, att utan hinder av vad i 11 kap. 12 § kyrkolagen är

stadgat skall gälla som följer:

Vid offentlig nattvardsgång må av präst, vilken pastoralvården i församlingen

åligger, eller med hans samtycke av annan präst i svenska kyrkan nattvarden

utdelas jämväl utom kyrka å plats, soiö blivit därtill godkänd av

konsistorium.

Förslag

till

Lag

innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Med ändring av vad 8 kap. och 11 kap. 9 § kyrkolagen innehålla häremot

stridande förordnas som följer:

I församling, där offentlig nattvardsgång förekommer även å annan tid än

i samband med högmässan, må, efter bestämmande av konsistorium och på

sätt närmare angives i kyrkohandboken, vid nattvardens utdelande i samband

med högmässan skriftermålet kunna förrättas under högmässan.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr b.

21

Utdrar/ av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 12 november 1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler kyrkomötets

skrivelse den 2 november 1926, nr 27, däri kyrkomötet tillkännagivit, att, sedan

Kungl. Maj:t genom skrivelse den 23 september 1926, nr 14, förklarat sig

vilja, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta kyrkomötets yttrande,

huruvida kyrkomötet godkände vid Kungl. Maj:ts skrivelse fogat förslag till

lag innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål, kyrkomötet,

som icke kunnat bifalla ifrågavarande lagförslag i oförändrat skick,

för sin del antagit lag i ämnet av den lydelse, kyrkomötets skrivelse utvisade.

Föredraganden hemställer, att över förenämnda av kyrkomötet för dess del

antagna lagförslag, i vad det skiljer sig från Kungl. Maj :ts skrivelse till kyrkomötet,

lagrådets utlåtande skall för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

IJr protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Eungl. Maj :ts proposition nr h.

Bilaga.

Nr 27.

Godkänd av kyrkomötet den 2 november 1926-

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj.ts

förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden

om allmänt skriftermål.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 11.)

Till KONUNGEN.

Genom en den 23 september 1926 dagtecknad skrivelse, nr 14, har Eders

Kungl. Maj :t, under åberopande av skrivelsen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, förklarat sig vilja, jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen, inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid skrivelsen

fogade förslag till

1) lag innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång; och

2) lag innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Beträffande förstnämnda lagförslag har kyrkomötet i underdånig skrivelse

nr 10 avgivit särskilt yttrande.

Det här ovan under 2) omförmälda lagförslaget är av följande lydelse:1

Såsom i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse framhållits, har det föreliggande lagförslaget

tillkommit för att tillmötesgå en av 1925 års kyrkomöte framställd

begäran. Kyrkomötet vill därför huvudsakligen tillstyrka den föreslagna lagändringen.

Att de ifrågasatta bestämmelserna om medgivande i vissa fall av

skriftermåls förrättande under högmässan måste erhålla formen av lag, här

berott därpå, såsom under 1925 års kyrkomöte framhållits, att i kyrkolagen

(11 kap. 9 §) finnas stadganden icke blott om skriftermål utan ock om därvid

fogad förmaning (skriftetal). Aid sådant förhållande synes det kyrkomötet,

att i den föreslagna lagtexten bestämmelse om skriftetal icke bör saknas. Skriftetalet

har enligt kyrkomötets mening ett stort värde för församlingsvården

1 Lagtexten, vilken överensstämmer med f rslaget ä sid. 20 här ovan, har här uteslutits.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr b.

23

och bör därför icke eftergivas ens i de fall, då skriftermålet infogas i högmässan.

Kyrkomötet tillåter sig därför föreslå, att i den av Eders Kungl. Maj:t föreslagna

lagtexten efter ordet »skriftermålet» inskjutas orden »med skriftetal».

[Vidare tillåter sig kyrkomötet föreslå, att i lagförslaget efter orden »där offentlig

nattvardsgång förekommer» insättas orden »i kyrkan».

På grund av det anförda får kyrkomötet, med förklarande, att kyrkomötet

icke kunnat oförändrat antaga det i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse under 2) omförmälda

lagförslaget, anmäla, att kyrkomötet för sin del antagit följande

Förslag

till

lag innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Med ändring av vad 8 kap. och 11 kap. 9 § kyrkolagen innehålla häremot

stridande förordnas som följer:

I församling, där offentlig nattvardsgång förekommer i kyrkan även å annan

tid än i samband med högmässan, må, efter bestämmande av konsistorium och

på sätt närmare angives i kyrkohandboken, vid nattvardens utdelande i samband

med högmässan skriftermålet med skriftetal kunna förrättas under högmässan.

Stockholm den 2 november 1926.

Underdånigst.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Utdrag av protokollet, liållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 november

1926.

N ärvarande:

justitierådet von Seth,

justitierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson.

Sedan Kungl. Maj:t genom en den 23 september 1926 dagtecknad skrivelse,

nr 14, inhämtat kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid

skrivelsen fogat förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden om

allmänt skriftermål, hade kyrkomötet i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 november

1926, nr 27, tillkännagivit, att kyrkomötet icke kunnat oförändrat antaga

det i Kungl. Maj:ts skrivelse omförmälda lagförslaget utan för sin del

antagit förslag till lag i ämnet av den lydelse kyrkomötets skrivelse utvisade.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 november

1926, hade Kungl. Maj :t förordnat, att över förenämnda av kyrkomötet för

dess del antagna lagförslag, i vad det skilde sig från Kungl. Maj:ts skrivelse

till kyrkomötet, lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för justitiedepartementets lagavdelning, revisionssekreteraren Axel Afzelius.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i.

25

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 november 1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Eibbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler, efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet,

dels kyrkomötets skrivelse den 25 oktober 1926, nr 10, däri kyrkomötet tillkännagivit,

att, sedan Kungl. Maj:t genom'' en den 23 september 1926 dagtecknad

skrivelse, nr 14, förklarat sig vilja jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämta

kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet godkände vid Kungl. Maj :ts

skrivelse fogat förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden om

nattvardsgång, kyrkomötet godkänt lagförslaget (Bil.) ;

dels ock lagrådets den 16 november 1926 avgivna utlåtande över det den 12

i samma månad till lagrådet remitterade förslaget till lag innefattande ändring

i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Föredraganden hemställer, att omförmälda båda förslag måtte genom proposition

föreläggas nästkommande års lagtima riksdag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilagor till detta protokoll

utvisa.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand

k höft. (Nr 4.)

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr -4.

Bilaga.

Nr 10.

Godkänd av kyrkomötet den 25 oktober 1926.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. May.ts

förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden

om nattvardsgång.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 8.)

Till KONUNGEN.

I skrivelse den 23 september 1926, nr 14, har Eders Kungl. Maj:t, under

åberopande av vid skrivelsen fogade, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

förklarat sig vilja jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkände skrivelsen bilagda förslag till 1)

lag innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång; och 2)

lag innefattande ändring i gällande stadganden om allmänt skriftermål.

Det i skrivelsen under 1) omnämnda lagförslaget är av följande lydelse.1

Körande det i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse under 2) omförmälda lagförslaget

kommer kyrkomötet att framdeles avgiva särskilt underdånigt yttrande.

Kyrkomötet har granskat det här ovan intagna lagförslaget och har icke

funnit något att däremot erinra.

På grund härav får kyrkomötet, som förutsätter, att även nattvardsgång

enligt lagförslaget skall på övligt sätt tillkännagivas, och som utgår från att

det vid lagens tillämpning skall på lämpligt sätt kunna sörjas för erforderligt

biträde åt prästen för nattvardsgångens anordnande, i underdånighet anmäla,

att kyrkomötet godkänt det av Eders Kungl. Maj:t upprättade, här ovan intagna

lagförslaget.

Stockholm den 25 oktober 1926.

Underdånigst.

1 Lagtexten, vilken överensstämmer med förslaget å sid. 20 här ovan, har här nteslntits.

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

263458

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:40 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande ändring i gällande stadganden om nattvardsgång m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1927:8 Första lagutskottets utlåtande Nr 8 s. 3 i texten
  3. 1LU 1927:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i ky a2 i texten