Sök i Ratio Lex

Angående ytterligare ersättning till M. Nylén för ett av staten jämlikt förfoganderättslagen övertaget kaffeparti

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:40, Angående ytterligare ersättning till M. Nylén för ett av staten jämlikt förfoganderättslagen övertaget kaffeparti

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.

1

Nr 40.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ytterligare ersättning

till M. Nylén för ett av staten jämlikt förfoganderättslagen

övertaget kaffeparti; given Stockholms slott den 30 december

1926.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Paul Hellström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30 december 1926.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Hellström anför:

I en till Kungl. Maj:t den 6 oktober 1920 inkommen ansökning anförde

köpmannen Martin Nylén, Stockholm, i huvudsak följande: I november 1917

hade Nylén i Haparanda inköpt särskilda från Finland införda partier kaffe

om tillhopa 2,391 kilogram. Kaffet hade i vanlig ordning angivits till förtullning

dels i Ny Iåns och dels i säljarnas namn. Vid denna tid hade ej rått

import- eller transportförbud å kaffe, och Nylén hade vid kaffets inköpande

varit övertygad om att han kunde disponera över detsamma. Härutinnan hade

han styrkts därav, att under hösten nämnda år — då samma bestämmelser rörande

försäljning av omförmälda vara varit rådande som vid Nyléns inköp —

på offentlig auktion i Haparanda genom vederbörande landsfiskal försålts

kaffepartier. Det pris, som därvid erhållits, hade uppgått till omkring 21 kronor

för kilogram. Det av Nylén inköpta kaffet hade av honom nedsänts till

Stockholm. Vid framkomsten dit hade kaffet genom folkhushållningskommissionens

ingripande med stöd av förfoganderättslagen förklarats förbrutet och

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 3,r> höft. (Nr UO.)

t

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.

genom polismyndighetens försorg omhändertagits. Nylén hade därefter anhållit

att av kommissionen utbekomma ersättning för kaffet efter det pris detsamma

betingat i inköp med tillägg av utgivna kostnader, utgörande tillhopa 43,000

kronor. Av kommissionen hade Nylén emellertid fått mottaga likvid endast

efter 2 kronor 50 öre för kilogram eller med 5,977 kronor 50 öre. Då denna

ersättning ej ens täckte de med köpet förenade kostnaderna, hemställde Nylén

hos Kungl. Maj:t att utfå åtminstone det pris, vartill kommissionen försålt

s. k. lyxkaffe, eller efter 6 kronor för kilogram jämte frakt och tull, utgörande

— efter avdrag av det redan uppburna beloppet — 9,852 kronor

92 öre.

Av två vid nämnda ansökning i avskrift fogade polisrapporter framgår,

att den 2, den 3 och den 6 december 1917 av kriminalpolisen i Stockholm,

på begäran av folkhushållningskommissionen, å centralstationen därstädes

omhändertagits tre från Nylén översända kaffepartier om tillhopa 2,391

kilogram, vilka sedermera för kommissionens räkning upplagts hos viss firma.

Efter framställning från kommissionen hade därefter Kungl. Maj:t genom

särskilda beslut respektive den 4, den 7 och den 14 december 1917 förordnat,

att kaffepartierna skulle jämlikt lagen den 27 april 1917 (nr 151)

om förfogande över viss egendom vid utomordentliga av krig föranledda

förhållanden avstås till kronan; och hade kronan sedermera förfogat över

desamma. I april 1918 hade Nylén mottagit ovannämnda efter 2 kronor

50 öre för kilogram beräknade ersättning för det sålunda avstådda kaffepartiet.

Efter avstyrkande utlåtande av folkhushållningskommissionen, av vilket

utlåtande framgår att likvid för kaffepartierna erlagts efter det i riksvärderingsnämndens

taxa av den 29 och 30 oktober 1917 fastställda pris för

orostat santoskaffe av 2 kronor 50 för kilogram, fann Kungl. Maj:t genom

beslut den 5 november 1920 ansökningen i fråga icke föranleda någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Därefter har Nylén hos Kungl. Maj:t gjort förnyade framställningar, vari

lian på närmare utvecklade skäl hemställt om utbekommande av ersättning

för den förlust han genom ovanberörda beslag ansett sig hava lidit. Dessa

ansökningar, över vilka utlåtanden avgivits av folkhushållningskommissionen

respektive dess avvecklingskommitterade, hava icke föranlett någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Genom utslag den 7 oktober 1922 har emellertid riksvärderingsnämnden,

varest Nylén anhållit om ytterligare ersättning för kaffepartiet, tillerkänt

Nylén sådan ersättning med 50 öre för kilogram eller alltså med tillhopa

1,195 kronor 50 öre. Den sammanlagda ersättning Nylén bekommit uppgår

följaktligen till 7,173 kronor.

Vidare har Nylén genom ansökning den 18 april 1923 uttagit stämning

å Kungl. Maj:t och kronan till Stockholms rådhusrätt med yrkande om förpliktande

för kronan att till Nylén utgiva ersättning för den skada Nylén lidit

därigenom att han varit förhindrad att själv förfoga över kaffepartierna.

%

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.

Denna skada beräknades motsvara skillnaden mellan värdet av kaffepartierna

vid den tid desamma fråntagits Nylén, vilket värde uppskattades till 22

kronor för kilogram, och den ersättning Nylén erhållit eller således till

45,429 kronor. Härjämte yrkades ränta å beloppet.

Rådhusrätten, varest såväl Nylén, som åtnjutit förmånen av fri rättegång,

som kronan fordrat ersättning för rättegångskostnaderna, har genom dom

den 2 april 1924 dels med anledning av från kronans sida i sådant hänseende

gjord invändning funnit hinder icke möta för upptagande till prövning

av den utav Nylén förda talan i hela dess vidd dels ock, enär Nylén

icke förebragt någon omständighet, som lagligen medförde skyldighet för

kronan att gottgöra Nylén den förlust han i förevarande avseende lidit,

funnit Nyléns talan icke kunna bifallas; men blevo med avseende å sakens

beskaffenhet rättegångskostnaderna mellan parterna skäligen kvittade.

Svea hovrätt, varest parterna å ömse sidor sökt ändring i rådhusrättens

dom, kronan allenast i fråga om rättegångskostnaderna, har genom dom

den 5 februari 1926 icke funnit skäl att göra ändring däri.

Sedan Nylén hos Kungl. Maj:t i högsta domstolen anhållit om tillstånd

att fullfölja talan mot hovrättens dom utan hinder därav att han icke förmått

fullgöra föreskriven nedsättning till säkerhet för motpartens kostnadsersättning,

har Kungl. Maj:t genom utslag den 1 juni 1926 icke funnit skäl

bifalla ansökningen, i följd varav hovrättens dom skulle stå fast.

Efter det den av Nylén mot kronan förda skadeståndstalan sålunda ogillats,

har Nylén i en den 15 juni 1926 dagtecknad framställning hos Kungl. Maj:t

anhållit att av nåd bliva tillerkänd ersättning för ifrågavarande kaffepartier

med ytterligare 19 kronor för kilogram jämte 6 procent ränta från den 4

december 1917, därvid sökanden, som ansåge sig alldeles särskilt hårt behandlad,

åberopat, att han levde under de mest brydsamma ekonomiska förhållanden.

över denna ansökning har statskontoret den 19 augusti 1926 avgivit infordrat

utlåtande, därvid tillika överlämnats yttrande i ärendet av häradshövdingen

G. F. Lindstedt, vilken i egenskap av delegerad för avveckling

av folkhushållningskommissionen tagit befattning med vissa i ansökningen

berörda frågor.

Häradshövding Lindstedt har åberopat ett av folkhushållningskommissionens

avvecklingskommitterade den 21 maj 1924 i ersättningsfrågan avgivet

utlåtande. I detta utlåtande anföra kommitterade bland annat följande.

Därest frågan skulle bedömas ur ren billiglietssynpunkt, förelåge enligt

kommitterades mening vissa ömmande omständigheter, som kunde åberopas

såsom skäl för utbetalande till Nylén av särskild ersättning. Av folkhushållningskommissionen

och dess avvecklingskommitterade hade tidigare i

ärendet uttalats den uppfattningen, att Nylén på grund av bestämmelserna

i § 9 av förordningen den 16 februari 1917 angående regleringen av kaffeförbrukningen

(sv. förf. s. nr 47) ej skulle hava varit berättigad att i handeln

fritt försälja de av honom importerade kaffepartierna. Gent emot

denna uppfattning förelåge emellertid, såsom av Nylén numera påvisats, det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.

förhållandet, att Svea hovrätt genom utslag i rättegång den 1 juli 1919

funnit bestämmelserna i förberörda § 9 icke vara tillämpliga å kaffe, som

införts i riket efter den 19 februari 1917 och icke blivit lagt under beslag,

samt att justitiekanslern icke funnit skäl föreligga att medgiva besvär över

detta Svea hovrätts utslag.

Vidare vore att märka, att sådana omständigheter, som att kaffe av tullmyndigheterna

i Haparanda försåldes å offentlig auktion ännu i september

1917 samt att Nylén ostridigt ägde rättighet från utlandet importera och

inom riket transportera kaffe, måste varit ägnade att giva Nylén stöd för

antagandet, att han ägt rättighet att i handeln fritt försälja kaffepartierna

ifråga.

Såsom av avvecklingskommitterade i utlåtande den 4 mars 1922 anförts,

vore Nylén visserligen ej den ende, för vilken kaffepartier, importerade

under tiden efter det allmänna kaffebeslaget den 19 februari 1917, beslagtogos.

Såvitt avvecklingskommitterade kunnat utröna, vore emellertid det

Nylén tillhöriga parti, vilket på framställning av folkhushållningskommissionen

genom Kungl. Maj:ts beslut den 4 december 1917 beslagtogs, det

första kaffeparti, som blev föremål för dylikt beslag. Nylén blev sålunda i

motsats till de övriga, som drabbades av liknande kaffebeslag, utan någon

föregående varning berövad ett avsevärt ekonomiskt värde, varöver han, på

sätt förut anförts, ej saknat skäl antaga, att han kunde fritt förfoga. Jämväl

syntes det av för kommitterade tillgängliga handlingar, som om i intet

fall för person eller firma beslagtagits så stora kaffepartier som de, vilka

beslagtogos för Nylén och för vilka han nu krävde särskild ersättning.

Att Nylén genom beslagsåtgärden åsamkats en högst avsevärd förlust

syntes avvecklingskommitterade ock vara uppenbart. Huruvida denna förlust

varit orsaken till de stora ekonomiska svårigheter, vari Nylén råkat,

och till att han ej kunnat fortsätta med sin affärsverksamhet, undandroge

sig naturligen avvecklingskommitterades bedömande, men syntes med hänsyn

till förlustens storlek i förhållande till den ekonomiska omfattningen av

Nyléns affärsverksamhet vid tidpunkten i fråga icke osannolikt.

Slutligen ville avvecklingskommitterade framhålla, att folkhushållningskommissionen

vid tidpunkten i fråga försålde kaffe till restauranger efter

ett pris av 6 kronor per kilogram. Huruvida nu omhandlade beslagtagna

kaffepartier av folkhushållningskommissionen använts för sådant ändamål,

läte sig numera ej utröna.

Därefter har häradshövding Lindstedt vidare anfört bland annat att, vad anginge

Nyléns juridiska rätt, en talan mot folkhushållningskommissionen om utbekommande

av gottgörelse för kaffepartierna törhända hade förutsättning att

kunna bifallas, dock att Lindstedt, i avsaknad vid yttrandets avgivande av

nödiga handlingar för frågans bedömande, icke kunde uttala sig om, huruvida

numera någon möjlighet stode Nylén till buds att vid domstol göra sin talan

mot kronan gällande. Då kommissionen syntes hava underlåtit att iakttaga

förfoganderättslagens i förevarande fall tillämpliga bestämmelser om verkställighet

av det utav Kungl. Maj:t beslutade beslaget, torde kaffepartierna

svårligen mot Nyléns bestridande kunna anses hava beslagtagits enligt sagda

lag. Nyléns juridiska rätt syntes därför böra bedömas så, som hade något

beslag icke ägt rum. Skulle därvid kommissionen anses hava köpt varan av

Nylén, skulle köplagens bestämmelser bliva avgörande för det pris, kommissionen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.

hade att betala. Köparen skulle då haft att erlägga vad säljaren fordrade, där

det ej kunde anses oskäligt. I varje fall torde därvid ett pris motsvarande den

normala anskaffningskostnaden jämte skälig handelsvinst icke kunnat anses såsom

oskäligt. Skulle något avtal om kaffets försäljning icke hava ansetts kommit

till stånd — vilket syntes Lindstedt riktigast — torde kommissionen, som tillgodogjort

sig Nyléns kaffe, enligt allmänna rättsgrundsatser varit skyldig ersätta

honom den förlust han därigenom lidit. Denna ersättning torde knappast kunnat

sättas lägre än till varans värde, därvid den normala anskaffningskostnaden

för säljaren vid ifrågavarande tidpunkt skäligen bort anses utgöra minimum.

Vidkommande Nyléns nu förevarande ansökning att av billighetsskäl tillerkännas

ersättning har Lindstedt framhållit, att sådana skäl förelåge. Han

hade härutinnan icke någon anledning att nu frångå den ståndpunkt han i

egenskap av delegerad på sätt ovan nämnts intagit. Den mot Nylén tillgripna

åtgärden tedde sig såsom ensam i sitt slag, varjämte densamma i

förhållande till eljest tillämpade principer såväl som till förfoganderättslagens

grunder framstode såsom orättvis. Enligt sagda principer och grunder

borde Nylén, därest kaffet varit lagligen importerat och förtullat, hava,

även om det beslagtagits, tillerkänts ersättning åtminstone för sina självkostnader.

Statskontoret har i ärendet anfört följande.

Även om vissa billighetsskäl måhända kunde anföras till stöd för sökandens

begäran om ytterligare ersättning, kunde omständigheterna vid varans

importerande dock knappast anses vara sådana, att från svenska statsverket

borde i nådeväg beredas sökanden ersättning för den förlust han kunde hava

lidit. Härtill komme, att sökanden ej kunnat styrka beloppet av denna förlust

eller av de »självkostnader», för vilka han enligt häradshövdingen

Lindstedts mening under viss förutsättning borde skäligen erhålla ersättning.

Då sökanden själv för övrigt, enligt vad som framginge av handlingarna

i ärendet, dragit frågan om det skäliga ersättningsbeloppet under

riksvärderingsnämndens prövning, torde enligt statskontorets mening högre

ersättning än som av nämnden fastställts icke böra i nu ifrågasatt ordning

beredas honom; och finge statskontoret alltså hemställa, att ansökningen icke

måtte till någon åtgärd föranleda.

Sedan statskontoret härefter anmodats avgiva förnyat utlåtande under

förutsättning att Nyléns nu förevarande framställning skulle helt eller delvis

bifallas, har statskontoret i utlåtande den 29 november 1926 anfört att,

därest Kungl. Maj:t skulle finna skäl bereda sökanden ersättning för av

honom lidna förluster, hinder ej torde möta att sådan ersättning utginge

av statens folkhushållningskommissions fond, å vilken sistnämnda dag förefunnes

en kontant behållning av 334,713 kronor 92 öre.

Vidare har Nylén till Kungl. Maj:t inkommit med en den 20 december

1926 dagtecknad skrift i ärendet, däri sökanden anhållit, att Kungl. Maj:t

ville till lindring av hans nästan outhärdliga nödläge förhjälpa honom till

en snar uppgörelse.

Slutligen ma anmärkas, att ovdfövciTKlcTi i folhhushdLlfiinQshow^TfiissioficTi,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Depaitements

chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 40

nuvarande landshövdingen H. Elmquist i ett uttalande i ämnet anfört, att

han ej tilltrodde sig att kunna bedöma i vad mån Nyléns anspråk kunde

hava rättslig grund eller icke, men att det i varje fall ville synas, som om

Nylén på sin tid blivit onödigt hårt och knappast riktigt behandlad från

folkhushållningskommissionens sida. Vid sådant förhållande och dådet torde

vara utrett, att Nyléns fall vore i sitt slag enastående, vadan ett tillmötesgående

av hans krav näppeligen kunde få några betänkliga konsekvenser,

syntes det riktigt och billigt, att Nylén tillerkändes högsta möjliga ersättningsbelopp,

vilket landshövding Elmquist sålunda ville på det varmaste

förorda.

När jag går att taga ståndpunkt till föreliggande framställning, vill

jag bortse från rättsfrågan. I ärendet finnas nämligen omständigheter,

som med styrka tala för, att billighetsskäl böra få göra sig gällande och

att, oavsett den utgång ärendet skulle erhållit vid bedömande allenast

efter juridiska synpunkter, Nyléns krav av nämnda skäl i viss utsträckning

bör vinna tillmötesgående. Jag tillåter mig härutinnan hänvisa till vad

folkhushållningskommissionens ordförande samt kommissionens avvecklingskommitterade

anfört i deras ovan återgivna yttranden. Det må vidare erinras,

att staten vid tiden för ifrågavarande kaffepartiers övertagande själv

i vissa fall försålde kaffe efter ett pris av sex kronor för kilogram. I

betraktande av att Nylén gottgjorts med allenast tre kronor för kilogram,

torde man böra räkna med att vid försäljningen av nämnda kaffepartier

staten sålunda kunnat på Nyléns bekostnad tillgodogöra sig en vinst av

tre kronor för kilogram eller 7,173 kronor. Detta synes knappast med

hänsyn till omständigheterna i föreliggande fall vara med billighet överensstämmande.

Vid sådant förhållande och då, att döma av omförmälda kommitterades

yttrande, det icke synes osannolikt, att den förlust Nylén genom beslaget

av kaffepartierna lidit i icke ringa grad bidragit till de för honom uppkomna

ekonomiska svårigheterna, synes Nylén böra beredas ytterligare

någon ersättning för kaffepartierna, utöver vad han redan fått emottaga.

Såsom utgångspunkt för bestämmande av det belopp, som härvid bör utgå,

torde böra tagas omförmälda av kronan i vissa fall betingade pris av sex

kronor för kilogram, med vilken ersättning jämte gottgörelse för frakt

och tull Nylén i sin första framställning i ärendet förklarat sig åtnöjas.

Med hänsyn till den långa tid av något mer än 9 år, som förflutit efter

uppkomsten av ifrågavarande av Nylén framställda fordringsanspråk, torde

emellertid det belopp, som vid en dylik beräkning erhålles, böra höjas till

förslagsvis 12,0u0 kronor.

Några betänkligheter med hänsyn till konsekvenserna av ett dylikt

medgivande från statens sida torde, i betraktande av de särskilda förhållanden,

som i detta fall föreligga, knappast möta. En förutsättning

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 40.

bör emellertid vara, att Nylén avsäger sig varje ytterligare anspråk på

gottgörelse med anledning av kronans övertagande av kaffepartierna.

Ersättningen i fråga torde, på sätt statskontoret uttalat, böra beredas

från statens folkhushållningskommissions fond, som för utbetalningen

lämnar tillgång. Jag anser emellertid, att riksdagens medgivande bör

utverkas härtill.

Under åberopande av det anförda hemställer jag därför, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från statens folkhushållningskommissions fond må såsom ytterligare

ersättning för ifrågakomna av staten övertagna kaffepartier till köpmannen

M. Nylén utbetalas ett belopp av 12,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:287 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare ersättning till M. Kylen för ett av staten övertaget kaffeparti. a1 i texten
  2. JoU 1927:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare ersättning till M. Nylén för ett av staten övertaget kaffeparti jämte i ämnet väckta mot s. 1 i texten
  3. JoU 1927:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående ytterligare ersättning till M. Nylén för ett av staten övertaget kaffeparti jämte i ämnet väckta mot s. 1 i texten