Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden

1927-01-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:44, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

1

Nr 44.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909

(nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden;

given Stockholms slott den 21 januari 1927.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 12, 13 och

15 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom

vissa områden.

GUSTAF.

Paul Hellström.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt.

.19 höft. (Nr U.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr

53 s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden.

Härigenom förordnas, att 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 angående

husbehovsskogar inom vissa områden skola erhålla följande ändrade

lydelse:

12

Sker avverkning å särskild eller samfälld husbehovsskog i strid mot bestämmelserna

i denna lag, vare straffet böter från och med tjugufem till

och med tvåtusen kronor.

Då till straff dömes, skall tillika det avverkade virket, där det ligger å

skogen kvar eller, om det är bortfört, fortfarande är i avverkarens besittning,

tagas i beslag och dömas förhrutet. Undgår dylikt virke beslag, är

den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att utgiva ersättning med

belopp, motsvarande värdet av samma virke.

Innefattar förseelse, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna strafflagen,

skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 § strafflagen är för

likartat fall stadgat. Förskyller förseelsen påföljd enligt andra stycket,

varde ock den påföljd ådömd.

13 $.

Allmänne åklagaren samt vederbörande förvaltande tjänstemän vid skogsstaten

äge lika behörighet att åtala förseelser, varom i 12 § sägs, samt att

med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet. Sistnämnda befogenhet

tillkomme jämväl skogsstatens bevakande tjänstemän; bar någon av dem

gjort beslag, skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar,

göra anmälan därom hos någon av de åtalsberättigade.

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga ordning

anställt, vare beslaget förfallet; ägande förvaltande tjänsteman vid

skogsstaten att, innan åtal anhängiggjorts, häva beslag, som verkställts av

bevakningstjänsteman.

15 §.

Böter och vite, vartill någon enligt denna lag fälles, ävensom genom

försäljning av förbrutet virke uppkommen behållning och utdömd ersätt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

3

ning för virke, som undgått beslag, tillfalla lappmarkernas med flera

områden skogsvårdsfond.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall, till dess

frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas i riksbanken

på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana medels insättning

i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928, dock att äldre lag skall

tillämpas i fråga om avverkning, som ägt rum före nyssnämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Frågan om

stadgande av

reproduktions

skyldighet för

husbehovsskogarna.

Yttranden.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 februari 1926.

Närvarande:

Statsministern Sandler, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nothin, Svensson, Hansson, Linders, Schlyter, Larsson, Wigforss,

Möller, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

departementschefen statsrådet Linders:

I sammanhang med genomförande av det förslag till lag om vård av

vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden, varöver Kungl. Maj:t förut i dag beslutat inhämta lagrådets utlåtande,

torde vissa ändringar höra vidtagas i lagen den 5 juni 1909 (nr 53

s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden. Jag anhåller nu att

få anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

Den i berörda förslag avsedda nya lagen, som föreslås skola ersätta förordningen

den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera områden eller den

s. k. lappmarkslagen, innebär, såsom jag förut i dag framhållit, bland annat,

att skogarna under sistnämnda lag skulle med vissa undantag underkastas

väsentligen enahanda reproduktionsskyldighet som de under 1923 års skogsvårdslag

lydande svårföryngrade skogar. Då förenämnda husbehovsskogar

äro belägna inom lappmarkerna och i skogsbiologiskt avseende äro likställda

med de därstädes befintliga skogarna under lappmarkslagen, synes det kunna

ifrågasättas, huruvida ej den för sistnämnda skogar föreslagna reproduktionsskyldigheten

borde utsträckas att gälla även husbehovsskogarna. Jag

anmärker härvid, att en del av dessa skogar äro belägna nedom odlingsgränsen,

där nyssangivna skyldighet skulle äga tillämpning, samt att husbehovsskogarna

för närvarande ej äro underkastade någon som helst reproduktionsskyldighet.

Förevarande spörsmål har ej varit föremål för närmare behandling i de

yttranden, som, på sätt jag i motiveringen till förenämnda lagförslag omnämnt,

avgivits rörande frågan om ny lagstiftning för skogarna under lappmarkslagen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har emellertid framhållit, att

det syntes naturligt och riktigt, att de bestämmelser, som i allmänhet gällde

för enskilda skogar ovan lappmarksgränsen, även vunne tillämpning å husbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

5

hovsskogarna, och har en liknande uppfattning uttalats av landstinget och

hushållningssällskapets förvaltningsutskott i Norrbottens län samt landstinget

i Västerbottens län. Hushållningssällskapets förvaltningsutskott i

sistnämnda län har däremot avstyrkt utsträckande till husbehovsskogarna

av de återväxtbestämmelser, som föreslagits i fråga om skogarna under lappmarkslagen,

under framhållande att avverkning å husbehovsskogarna, såvitt

förvaltningsutskottet kunde finna, hädanefter finge ske endast för husbehov,

under det nyssberörda bestämmelser gällde avverkning för avsalu.

Vid bedömandet av detta spörsmål bör uppmärksammas, att den i berörda

lagförslag avsedda reproduktionsskyldigheten skulle föreligga allenast efter

avverkning för annat ändamål än husbehov samt efter sådana å skogen

inträffade skador, som omförmälas i 10 § 1 mom. skogsvårdslagen. Ett

föreskrivande beträffande husbehovsskogarna av reproduktionsskyldighet i

först angivna avseende skulle bliva av mycket ringa praktisk betydelse,

enär avverkning å dessa i allmänhet ej må äga rum för annat ändamål

än husbehov. Beträffande de samfällda husbehovsskogarna gäller visserligen

såsom regel, att utsynat virke skall avverkas och föryttras för delägarnas

gemensamma räkning, men bör dylik avverkning, då densamma är

avsedd att bereda delägarna gottgörelse för det dessa ej kunnat tilläggas

särskilda husbehovsskogar av den storlek, som erfordras för tillgodoseende

av husbehovet, i förevarande avseende likställas med husbehovsavverkning.

Vad åter angår tillämpning å husbehovsskogarna av reproduktionsskyldighet

efter berörda å skogen inträffade skador torde väl vara obestridligt, att

vidtagande av reproduktionsåtgärder efter dylika skador är behövligt även

i fråga om dessa skogar, men är att märka, att sagda skador med hänsyn

till den förhållandevis ringa skogstillgången å husbehovsskogarna där ej

kunna nå någon större omfattning. Beträffande frågan om utsträckning

till dessa skogar av den i förenämnda lagförslag omförmälda reproduktionsskyldigheten

torde vidare böra framhållas, att en dylik utsträckning, särskilt

med hänsyn till nödvändigheten att ständigt utöva kontroll över efterlevnaden

av de meddelade reproduktionsbestämmelserna, skulle medföra ej

ringa kostnader för statsverket och en ej oväsentlig ökning i skogsstatstjänstemännens

arbete.

På grund av vad sålunda anförts finner jag den fördel, som från skogsvårdens

synpunkt skulle vinnas genom berörda utsträckning, ej vara av

sådan betydelse, att den kan anses uppväga de ekonomiska uppoffringar och

den försvårade administration, som en dylik åtgärd skulle medföra för det

allmänna. Jag finner mig därför böra avstyrka vidtagande av åtgärd i

förevarande syfte.

På sätt jag i motiveringen till förenämnda lagförslag framhållit, torde i

sammanhang med stadgande av reproduktionsskyldighet för de under lappmarkslagen

lydande enskilda och allmänna skogar förpliktelse att utgöra

Departement8- chefen.

Upptagande

av skogsvårdsavgifter

d husbehovsskogarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Ändrade bestämmelser

ang. olaga

avverkning å

husbehovsskogarna.

skogsvårdsavgifter böra föreskrivas såväl i fråga om dessa skogar som beträffande

övriga allmänna skogar inom lappmarkerna samt därstädes belägna

allmänningsskogar. Dessa avgifter skulle, sedan viss del därav överlämnats

till domänfonden såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för

den nya lappmarkslagens handhavande, användas för understödjande av

skogsvårdsåtgärder å skogarna under denna lag. Då emellertid även i fråga om

husbehovsskogarna vidtagande av skogsvårdsåtgärder är i hög grad av behovet

påkallat, är det synnerligen önskvärt, att förenämnda avgifter må

användas till understödjande av dylika åtgärder jämväl å dessa skogar.

Detta förutsätter emellertid uppenbarligen, att skyldigheten att utgöra skogsvårdsavgifter

utsträckes att gälla även husbehovsskogarna. För en dylik

utsträckning talar även den omständigheten, att därigenom alla inom lapp.

markerna belägna skogar skulle bliva underkastade sådan skyldighet, vilket

skulle underlätta tillämpningen inom berörda områden av hithörande bestämmelser.

Det synes därför böra förordas, att, därest här avsedd skyldighet

föreskrives beträffande övriga skogar inom lappmarkerna, denna

förlänas tillämpning även å husbehovsskogarna.

En följd av den sålunda intagna ståndpunkten torde vara, att innehavarna

av husbehovsskogarna befrias från den skyldighet att erlägga utsyningsavgifter,

som nu åligger dem enligt § 5 i kungörelsen den 8 oktober 1918

(nr 915) angående utsyning och stämpling å vissa husbeliovsskogar inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, samt att domänfonden beredes

ersättning för kostnaderna för handhavandet av lagstiftningen rörande

dessa skogar på det sätt, att fonden av de från ifrågavarande trakter inflytande

skogsvårdsavgifter tillgodoföres ett belopp, svarande mot berörda

utsyningsavgifter.

Spörsmålet om nu ifrågasatta ändringar i förordningen om skogsvårdsavgift

samt i kungörelsen den 8 oktober 1918 torde jag framdeles få anmäla

för Kungl. Maj:t.

Enligt förenämnda lagförslag skulle ändrade bestämmelser komma att

gälla i fråga om ansvar för bedrivande av olaga avverkning å de under lappmarkslagen

lydande skogar samt beträffande rätten att åtala dylik förseelse

och att taga i beslag olagligen avverkat virke. Med hänsyn till de

likartade förhållanden, som föreligga i fråga om sistnämnda skogar och

husbehovsskogarna, synes det önskvärt, att väsentligen enahanda bestämmelser

gälla i nyssangivna hänseenden för båda dessa slag av skogar. De

i 12, 13 och 15 §§ i lagen om husbehovsskogar härutinnan upptagna bestämmelser

torde därför böra ändras till överensstämmelse med motsvarande

stadganden i berörda lagförslag. I betraktande av den förhållandevis

ringa skogstillgången å husbehovsskogarna torde dock bötesmaximum för

olaga avverkning å dessa skogar böra sättas något lägre än motsvarande

maximum för dylik avverkning å skogarna under lappmarkslagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

I övrigt torde skäl ej föreligga att vidtaga ändring i lagen om husbehovsskogar

i samband med genomförandet av den föreslagna nya lappmarkslagen.

Förenämnda ändringar i lagen om busbebovsskogar torde böra träda i

kraft samtidigt med den nya lappmarkslagen eller den 1 januari 1927. Beträffande

avverkning, som ägt rum å dessa skogar före sagda dag, torde

emellertid, i överensstämmelse med vad i motsvarande avseende stadgats i

övergångsbestämmelserna till den nya lappmarkslagen, nu gällande stadganden

böra tillämpas även efter den 1 januari 1927.

I anslutning till vad sålunda anförts har jag låtit inom jordbruksdepartementet

utarbeta förslag till lag om ändrad lydelse av 12, 13 och

13 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom

vissa områden.

Departementschefen uppläser härefter berörda förslag, som är av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det i § 87

regeringsformen angivna ändamål lagrådets utlåtande över nämnda förslag

måtte inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ikraftträdande

m. m.

Ur protokollet:

Joh:s Thygesen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 44.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 (nr

53 s. 1) angående liusbehovsskogar inom vissa områden.

Härigenom förordnas, att 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 angående

husbehovsskogar inom vissa områden skola erhålla följande ändrade

lydelse:

12 %.

Sker avverkning å särskild eller samfälld husbehovsskog i strid mot bestämmelserna

i denna lag, vare straffet böter från och med tjugufem till

och med tvåtusen kronor.

Då till straff enligt första stycket dömes, skall tillika det avverkade

virket, där det ligger å skogen kvar eller, om det är bortfört, fortfarande

är i avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår

dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig att

utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.

Innefattar förseelse, varom här är fråga, förbrytelse mot allmänna strafflagen,

skall gärningen bedömas enligt vad i 4 kap. 1 § strafflagen är för

likartat fall stadgat. Förskyller förseelsen påföljd enligt andra stycket,

varde ock den påföljd ådömd.

13 $.

Allmänne åklagaren samt vederbörande förvaltande tjänstemän vid skogsstaten

äge lika behörighet att åtala förseelser, varom i 12 § sägs, samt att

med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet. Sistnämnda befogenhet

tillkomme jämväl skogsstatens bevakande personal; har någon av denna

gjort beslag, skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar,

göra anmälan därom hos någon av de åtalsberättigade.

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga ordning

anställt, vare beslaget förfallet; ägande förvaltande tjänsteman vid

skogsstaten att, innan åtal anhängiggjorts, häva beslag, som verkställts av

någon av skogsstatens bevakande personal.

15 %.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning av förbrutet

virke uppkommen behållning och utdömd ersättning för virke, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44. 9

undgått beslag, tillfalla lappmarkernas med flera områden skogs vårdsfond.

Försäljes i beslag taget virke, innan det dömts förbrutet, skall, till dess

frågan därom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas i riksbanken

på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana medels insättning

i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1927, dock att äldre lag skall

tillämpas i fråga om avverkning, som ägt rum före nyssnämnda dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. SO hä/t. (Nr U.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10

november 1926.

Närvarande:

justitierådet von Seth,

justitierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över jordbruksärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 februari

1926, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni

1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsrådet Thor Sjöfors.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan anmärkning, än att dels stadgandet

i 15 § första stycket borde utsträckas att gälla även vite samt dels

tiden för ikraftträdandet måste framflyttas.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.

11

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

departementschefen statsrådet Hellström lagrådets den 10 november 1926

avgivna utlåtande över det den 5 februari 1926 till lagrådet remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni

1909 (nr 53 s. 1) angående husbehovsskogar inom vissa områden.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

På sätt lagrådet hemställt, har 15 § i förslaget utsträckts att gälla även

vite, som utdömes enligt 6 § i lagen angående husbehovsskogar, varjämte

tiden för den nya lagens ikraftträdande framflyttats till den 1 januari

1928. Härförutom hava vissa mindre redaktionella ändringar vidtagits i

förslaget.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det sålunda ändrade

förslaget samt hemställer, att detsamma måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan behagar Hans Maj:t Konungen

förordna, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Joh.s Thygesen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 12, 13 och 15 §§ i lagen den 5 juni 1909 a1 i texten
  2. JoU 1927:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om skogsvårdsavgift. s. 2 i texten