Sök i Ratio Lex

Angående utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m

1927-01-21 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:49, Angående utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

1

Nr 49.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning

av Piteå hospital och asyl m. m.; given Stockholms

slott den 21 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

Vid anmälan till 1927 års statsverksproposition av anslagsäskandena under

femte huvudtiteln anförde jag, under punkten 50, att medicinalstyrelsen i

skrivelse den 12 oktober 1926 framlagt förslag rörande vissa om- och tillbyggnader

m. m. vid Piteå hospital och asyl. Kostnaderna för arbetenas

utförande hade i förslaget beräknats uppgå till sammanlagt 2,418,000 kronor,

av vilket belopp 150,000 kronor enligt styrelsen skulle vara erforderligt under

budgetåret 1927—1928. Över styrelsens framställning hade byggnadsstyrelsen

den 9 december 1926 avgivit infordrat utlåtande. Jag framhöll vidare, att

förslaget i fråga syntes mig vara av beskaffenhet att kunna i huvudsak tillBihany

till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 44 höft. (Nr 49.) 101 27 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

•>

Kungl. May.ts proposition nr 49.

styrkas. Enär ärendet emellertid tarvade viss ytterligare utredning, förklarade

jag mig icke vara i tillfälle att slutligt anmäla detsamma till statsverkspropositionen.

I denna syntes därför, i avbidan på särskild proposition i

ämnet, endast böra beräknas det belopp, vilket, såvitt då kunde bedömas,

för ändamålet vore erforderligt för nästa budgetår. Jag föreslog i sådant

hänseende ett belopp av 100,000 kronor. I enlighet med av mig gjord hemställan

har Kungl. Maj:t också vid förberörda punkt under femte huvudtiteln

i årets statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till utvidgning av Piteå hospital och asyl för budgetåret

1927—1928 beräkna ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Sedan förberörda utredning numera slutförts, anhåller jag att få upptaga

ärendet till slutlig behandling.

Inledningsvis ber jag då att få nämna några ord om tiden för ifrågavarande

anstalts tillkomst, byggnadssätt och nuvarande beläggningsmöjligheter m. m.

Piteå hospital och asyl anlades under åren 1891—1893 och togs i bruk

under hösten sistnämnda år. Hospitalet är byggt, huvudsakligen i två våningar,

enligt blocksystem i borggårdsstil, vilket visat sig synnerligen lämpligt

i där rådande hårda klimat med dess stränga och snörika vintrar. I

den del av byggnaden, som begränsar borggårdens södra kortsida, äro samtliga

administrationslokaler ävensom samlingssal och kyrksal inrymda. I de

båda långsidorna äro sjukavdelningarna belägna, de manliga avdelningarna

å den östra långsidan, de kvinnliga å den västra. A norra kortsidan ligger

ekonomibyggnaden, inrymmande bland annat lokaler för maskinrum, tvätt

och kök. I omedelbar närhet av huvudbyggnaden finnas några mindre byggnader,

avsedda för sjukvården, såsom en mindre sjukstuga med plats för 10

patienter, avsedd för kroppsligt sjuka, samt en öppendörrpaviljong för 22

manliga patienter. Hospitalet undergick en mindre utvidgning under åren

1903—1904. Antalet vårdplatser är för närvarande 370.

Härefter torde jag få i korthet erinra om tidigare vidtagna åtgärder, syftande

till en utvidgning av nu ifrågavarande sinnessjukvårdsanstalt.

Genom brev den 29 juni 1912 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen

att inkomma med utredning, huruvida behovet av ökad sinnessjukvård i

riket skulle kunna vinnas genom utvidgning av vissa bland de befintliga

vårdanstalterna för sinnessjuka.

Sedan medicinalstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 mars 1913

inkommit med utredning och förslag i detta ämne, uppdrog Kungl. Maj:t

genom brev den 19 september samma år åt medicinalstyrelsen att tillsätta

kommissioner för utarbetande av förslag med tillhörande ritningar och kostnadsberäkningar

till ny- och ombyggnader vid, bland annat, Piteå hospital

och asyl för det antal sinnessjuka, som kunde av förhållandena betingas.

En för ändamålet tillsatt kommission avlämnade därefter den 1 oktober

1917 förslag i nyssberörda hänseende i fråga om Piteå hospital och asyl.

Eörslaget, till vilket arkitekten G. Wickman år 1916 uppgjort ritningar, omfattade

huvudsakligen dels uppförande av en tredje våning med sjukrum å

hela sydsidan av huvudbyggnaden (administrationsavdelningen), dels ock utförande

av tillbyggnader invid norra ändan av vardera av komplexets båda

långsidor. Härjämte ingick i förslaget, utom vissa förändringar inom gamla

sjukhuset, uppförande av ny läkarbostad och ett nytt maskinhus, avsett

till ångpannebyggnad och tvätthus m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Uti de yttranden över detta förslag, som avgåvos av vederbörande myndighet

samt vid de under senare åren på styrelsens uppdrag förrättade inspektionerna

av anstalten, rönte förslaget emellertid en stark kritik, huvudsakligen

riktad mot de ifrågasatta tillbyggnaderna.

I skrivelse den 9 maj 1923, varmed förberörda förslag överlämnades,

yttrade därför styrelsen — efter omförmälan av nyss angivna förhållanden —

att det syntes styrelsen bäst att låta förslaget förfalla, i vad det avsåge tillbyggnaderna.

Däremot syntes styrelsen den del av förslaget, som innefattade

uppförande av ett maskinhus, icke kunna under några omständigheter

undanskjutas. Det hade nämligen städse vid de av styrelsen under senare

åren föranstaltade inspektionerna''av hospitalet kunnat konstateras, att kokslokalerna

i den nuvarande ekonomibyggnaden vore synnerligen obekväma, små

och otillräckliga. Än sämre vore förhållandet med maskinavdelningen, som

vore inrymd i källarvåningen i samma byggnad och där disponerade små,

trånga, låga och olämpliga lokaler. Anstaltens maskineri vore detsamma

som vid hospitalets öppnande, sålunda 30 år gammalt, varjämte hospitalets

elektriska anläggning vore av gammalmodig modell och i hög grad

oekonomisk. Sedan flera år tillbaka hade många klagomål framställts

mot maskineriet, och det hade varit förenat med betydliga svårigheter att

få värmeledningen att fungera något så när tillfredsställande. Från hospitalsförvaltningens

sida hade därför upprepade gånger krävts åtgärder för dess

iståndsättande. Frågan därom hade emellertid undanskjuta år från år i

avvaktan på framläggande av det uppgjorda utvidgningsförslaget. Styrelsen

ansåge det emellertid icke längre möjligt att dröja därmed, utan syntes

frågan om uppförande av ett maskinhus vid anstalten böra upptagas oberoende

av utvidgningsförslaget i övrigt.

Då några mera vägande anmärkningar icke framställts mot den i kommissionens

förslag ifrågasatta påbyggnaden av administrationsavdélningen,

syntes frågan därom lämpligen böra upptagas i samband med frågan om

nytt maskinhus.

Under åberopande i huvudsak av det sålunda anförda hemställde medicinalstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte finna det av kommissionen uppgjorda

förslaget till utvidgning av Piteå hospital och asyl icke föranleda till någon

Kungl. Maj:ts åtgärd samt uppdraga åt styrelsen att med biträde av styrelsens

arkitekt C. Westman och dåvarande överläkaren vid ifrågavarande anstalt

F. G. H. Veländer uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med fullständigt,

av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag till påbyggnad

av södra delen av huvudbyggnaden samt till ny ekonomibyggnad vid anstalten.

Genom brev den 8 juni 1923 biföll Kungl. Maj:t vad medicinalstyrelsen

sålunda hemställt.

I anledning av det genom nyssnämnda brev alltså erhållna uppdraget har

medicinalstyrelsen i sin omförmälda skrivelse den 12 oktober 1926 framlagt

det nu förevarande förslaget beträffande vissa om- och tillbyggnader m. m.

vid Piteå hospital och asyl.

Detta förslag omfattar påbyggnad av en ny våning över hela — och sålunda

ej blott över den södra delen av — anstaltens huvudbyggnad jämte

vissa, huvudsakligen därmed sammanhängande ändringsarbeten inom huvudbyggnadens

nuvarande sjukvårds- och administrationslokaler. Härutöver

Medicinalstyrelsen

den

12 oktober

1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj:ts proposition nr 49.

ingår i förslaget verkställande av om- och påbyggnad av den i liuvudkomplexet

ingående ekonomibyggnaden ävensom uppförande av ett nytt ångpannehus,

fristående "och beläget norr om huvudkomplexet; till detta hus

skulle maskin- och tvättavdelningarna flyttas, varigenom bland annat köksavdelningen

skulle erhålla ökat utrymme. Förslaget innefattar vidare utförande

av ny värmeanläggning, ombyggnad av vattenledningsverket samt anläggande

av ny huvudavloppsledning m. m. ävensom omläggning och utvidgning

av nuvarande kraft- och belysningsanläggningar. Slutligen upptager

förslaget uppförande av tre nya bostadshus, avsedda ett för läkare, ett för

kvinnliga och ett för ogifta manliga befattningshavare, samt belägna det

förstnämnda söderut och de två sistnämnda i sydvästlig riktning, allt från

huvudkomplexet räknat.

Vid behandlingen i skrivelsen den 12 oktober 1926 av nu förevarande

förslag har medicinalstyrelsen först berört spörsmålet om förbättring av anstaltens

ekonomiavdelningar. Efter erinran om vad styrelsen därutinnan tidigare

anfört i nyssnämnda skrivelse den 9 maj 1923 beträffande nödvändigheten

av att omedelbart uppföra ny ekonomibyggnad har styrelsen framhållit,

att värmeledningen ännu vore densamma som vid anstaltens öppnande

och att vattenverket icke undergått någon annan förbättring än att

ett nytt filter tillkommit utöver det från början befintliga. Ekonomiavdelningarna

befunne sig numera i så dåligt skick, att deras bibehållande längre

i sådant tillstånd skulle äventyra hospitalets behöriga drift. Det av styrelsen

utarbetade förslaget åsyftade därför i första hand en förbättring av dessa

avdelningar. Beträffande den närmare motiveringen för samt beskaffenheten

av dessa arbeten har styrelsen hänvisat till vad som anförts i avgivna utlåtanden

utav styrelsens förenämnda sakkunniga, arkitekten Westman och

överläkaren Velander, ävensom av särskilda av styrelsen anlitade experter.

För dessa yttranden har styrelsen i sin skrivelse i huvudsak redogjort, och

jag återkommer härtill i det följande.

Därförinnan har emellertid styrelsen yttrat sig angående anledningen till

att styrelsen i sitt förslag upptagit påbyggnad med en våning över hela —

i stället för blott över södra delen av — huvudkomplexet. Härvid har styrelsen

till en början framhållit, att styrelsen under utarbetandet av förslag

till förbättring av ekonomiavdelningarna jämväl till behandling återupptagit

frågan om anskaffande av ökat antal vårdplatser vid hospitalet i fråga. Det

hade nämligen synts styrelsen vara av vikt, att en utredning av sistnämnda

spörsmål skedde i berörda sammanhang, för att de nya ekonomiavdelningarna

skulle kunna så anordnas, att de komme att motsvara de ökade krav,

som komme att ställas på dem vid en eventuell utvidgning av hospitalets

sj ukavdelningar.

För vidtagandet av en dylik åtgärd har styrelsen jämväl ansett tala angelägenheten

av att söka åtminstone i någon mån tillgodose behovet av ökat

antal vårdplatser å de statliga sinnessjukvårdsanstalterna. I fråga om den

nuvarande platsbristen vid dessa anstalter har styrelsen härvid yttrat bland

annat följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Behovet av vårdplatser vore som bekant stort för riket i dess helhet. Yad

särskilt Norrland beträffade, vore detta behov, med hänsyn till bristen på

andra möjligheter att bereda vård åt de sinnessjuka än å statens hospital,

större än för landet i övrigt. Medicinalstyrelsen hade uppgjort en statistik

över antalet exspektanter, d. v. s. sinnessjuka, för vilka godkänd ansökning

om vård å hospital framställts men som ännu icke kunnat erhålla

plats därstädes, samt över den tid, de väntat på inträde å hospitalen. Av

denna statistik framginge bland annat följande.

Antalet exspektanter hade den 1 september 1926 utgjort 5,728.

Av dessas ansökningar hade inkommit:

före

1908 års utgång.........................

.... 17

ansökningar.

under år 1909......................................

..... 11

» 1910.....................................

15

»

»

» 1911.....................................

..... 41

»

» 1912....................................

..... 95

»

»

» 1913....................................

..... 54

»

»

» 1914....................................

..... 56

»

»

» 1915...................................

. ... 47

»

»

femårsperioden 1916—1920 ...

..... 866

»

»

» 1921—1925.....

.....3,519

»

tiden 1 9 1926 ...................

..... 993

»

För utrönande av möjligheterna att under väntan på plats å hospital bereda

de sinnessjuka vård i hemmen hade, anför styrelsen vidare, på sin tid

dåvarande överläkaren vid anstalten Veländer — på sätt närmare framginge

av ett till styrelsen ingivet och styrelsens framställning bilagt utdrag av

årsberättelsen från samma anstalt för år 1924 — införskaffat upplysningar i

ämnet från de olika provinsialläkardistrikten inom Norrbottens län.

Av den utav Velander lämnade redogörelsen för de inkomna uppgifterna

därutinnan framginge, att ytterst beklagliga förhållanden rådde beträffande

de sinnessjukas vård i hemorten. Så hade från ett distrikt meddelats, att

inom kommunen icke funnes någon försörjningsinrättning utan att sinnessjuka

i avvaktan på hospitalsplats måste vårdas antingen i hemmet,

vilket ofta mötte starkt motstånd hos den sjukes närmaste omgivning, eller

i den s. k. »fogdestugan», ett litet hus på två små, icke vinterbonade rum,

i vilka om vintern snön yrde in genom både fönster och dörrar och vilka

nästan vore omöjliga att hålla varma. Då dessa rum stundom användes för

andra ändamål, måste häktet tagas i anspråk för förvaring av sinnessjuka,

vilken lokal vore om möjligt ännu uslare än fogdestugan. Även från andra

distrikt hade klagats över svårigheter att vårda de sinnessjuka i hemmen och

över bristen på försörjningsinrättningar eller andra lämpliga lokaler för deras

vård. Stundom hade sålunda häktet vid tingshuset varit enda resursen.

Med anledning av innehållet uti de inkomna uppgifterna hade överläkaren

Velander såsom allmänt omdöme framhållit, att möjligheten att bereda de

sinnessjuka inom Norrbottens län en ens tillnärmelsevis tillfredsställande

vård på många håll vore så gott som ingen. De mest förtvivlade åtgärder

hade därför mången gång tillgripits av anhöriga till oroliga sinnessjuka. Vid

intagningen å nu förevarande hospital hade dessa också företett alla tecken

på den mest upprörande vanvård. Helt naturligt hade från hospitalets

sida allt gjorts för att bereda plats för de mest trängande fallen, men trots

en överbeläggning, utöver vad som kunde anses lämpligt från sjukvårdssynpunkt,

hade ej på långt när alla sådana fall kunnat mottagas,

Av de utredningar, som från styrelsens sida nu verkställts i fråga om

möjligheten att bereda ett ökat antal vårdplatser vid Piteå hospital och asyl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

både det emellertid, anför styrelsen, framgått, att, om man icke inskränkte

sig till den ifrågasatta påbyggnaden av huvudbyggnadens södra del — administrationsavdelningen

— utan uppförde en ny tredje våning över hela byggnaden.

, en väsentlig ökning av platsantalet skulle kunna vinnas. Efter en

dylik påbyggnad och några därmed sammanhängande förändringar i de gamla

sjukvårdslokalerna skulle nämligen antalet vårdplatser vid anstalten kunna

ökas med 148 eller från 370 till 518. Piteå hospital och asyl samt ett av

styrelsen i skrivelse den 12 december 1924 föreslaget nytt hospital i Västerbottens

län — enligt senaste beräkningar avsett att inrymma 800 vårdplatser

— skulle då, efter vidtagandet av den nu föreslagna utvidgningen av den

förstnämnda av dessa anstalter, komma att bereda plats för (518 + 800) 1,318

patienter. Västerbottens och Norrbottens län hade för närvarande ett sammanlagt

invånarantal av omkring 375,000. Med beräkning av behovet av

vårdplatser efter av styrelsen tidigare tillämpade grunder skulle för dessa

båda län erfordras 1,250 platser. De båda hospitalen skulle alltså, i den

mån platserna därstädes icke komme att tagas i anspråk för Västerbottens

och Norrbottens län, kunna beräknas jämväl för sjuka från Västernorrlands

län.

I detta sammanhang torde jag få erinra om, att medicinalstyrelsen den

26 juni 1925 av Kungl. Maj:t erhållit uppdrag att verkställa utredning i fråga

om uppförande av ett nytt hospital i Västerbotten.

Körande lämpligheten av påbyggnaden å Piteåanstaltens huvudbyggnad

ur huvudsakligen byggnadstekniska synpunkter har styrelsen åberopat vad

arkitekten Westman i sådant hänseende anfört i ett den 20 september 1926

dagtecknat utlåtande. I detta utlåtande har Westman inledningsvis framhållit,

att hospitalet med hänsyn till dess starka koncentrering kring en

sluten gård av administrations-, vård- samt ekonomilokaler ur anstaltssynpunkt

vore synnerligen praktiskt anlagt; härigenom kunde nämligen långa

öppna transporter mellan de olika avdelningarna undvikas, vilket med hänsyn

till klimatet vore av stort värde. Härefter har Westman i huvudsak

anfört följande.

En fullständig påbyggnad av komplexet hade synts vara att föredraga,

då man därigenom kunde vinna ett stort antal behövliga vårdplatser med

bibehållande av det nuvarande koncentrerade systemet. De svårigheter, som

ett sammanförande av olika avdelningar inom längor med tre våningars höjd

kunde medföra, syntes ej bliva alltför vägande. Genom förläggande, på sätt

i förslaget skett, av avdelningar med samma patientmaterial över varandra

behövde störningen från oroliga avdelningar till andra avdelningar ej bliva

alltför svårartad. Ytterligare ett skäl för en genomgående påbyggnad av anstaltens

hela huvudbyggnad vore, att vindarna i byggnadslängorna under

årens lopp blivit i rätt stor utsträckning inredda till verkstads- och betjäningsrum

och att det vore att befara, att ytterligare behövliga lokaler i

framtiden komme att där inläggas. Dessa vindslokaler med sneda och låga

takfall fyllde ej de krav, som kunde ställas på lokaler för dylikt ändamål,

samt vore svåråtkomliga genom den mängd trummor och kanaldragningar,

som funnes på vindarna, ävensom rätt eldfarliga. De intill varandra liggande

vindskuporna vore vidare ur klimatisk synpunkt opraktiska, enär snö där

uppsamlades. Dessutom vore de synnerligen vanprydande. Genom påbygg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

nåden skulle verkstäderna få bättre och rymligare lokaler samt betjäningsrummen

i stor utsträckning kunna förläggas från hospitalsbyggnaden till särskilda

byggnader.

Slutligen bär Westman anfört, att undersökningar verkställts beträffande

grundförhållandena vid huvudbyggnadskomplexet. Av dessa undersökningar

hade framgått, att grundförhållandena tilläte en påbyggnad sådan som den

nu ifrågasatta.

Den tredje våning, som genom påbyggnaden skulle vinnas, har, enligt en

av överläkaren Velander uppgjord plan, avsetts att disponeras på i huvudsak

följande sätt:

Över den nuvarande i andra våningen — i administrationsbyggnaden —

belägna s. k. festsalen, vilken sal skulle användas till vävsal och uppsyningsmansexpedition,

oskulle inredas en ny »festsal» med kapprum utmed salens

ena långsida. Å mansavdelningen skulle över den i andra våningen befintliga

avdelningen A inrättas tre sovsalar, av vilka en vore avsedd för 12 och

de båda övriga för vardera 7 patienter. Härtill skulle komma fyra enkelrum

för lika många patienter. Över avdelningen B i nyssnämnda andra

våning skulle inrättas vissa verkstäder. Ovanför avdelningen C i andra

våningen skulle anordnas en ny nattövervakningsavdelning, fördelad på två

salar med plats för 12 patienter i vardera salen samt två enkelrum. Över

de i andra våningen befintliga övervakningsavdelningarna, avdelning D, skulle

inredas nya övervakningsavdelningar med platser för 29 patienter i salar

samt 6 i motsvarande antal enkelrum. Dessutom skulle inredas vissa andra

lokaler, såsom badrum, undersökningsrum, dagrum m. m.

Å Tcvinnoavdelningen skulle över andra våningens avdelning A inrättas sovsalar,

nämligen en för 10, en för 7 och en för 12 patienter, samt fem enkelrum

för motsvarande antal patienter. Över andra våningens avdelning B

skulle anordnas två sovsalar, den ena för 7 och den andra för 10 patienter.

Dessutom skulle här inredas ett huvudförråd och ett biblioteksrum. I övrigt

skulle kvinnoavdelningen i tredje våningen erhålla motsvarande inredning

som den manliga avdelningen i samma våning.

För de i samband med den nya våningens tillkomst ifrågasatta förändringarna

uti de hittillsvarande sjukvårdslokalerna torde jag här icke behöva

redogöra, utan tillåter jag mig i sådant hänseende hänvisa till de till ärendet

hörande handlingarna och ritningarna. Här må endast anföras, att bland

dessa förändringar ingå viss utvidgning av administrationsavdelningen samt

en del omändringar beträffande de särskilda köken å avdelningarna.

Genom den föreslagna ökningen av antalet platser vid Piteå hospital och

asyl kommer, yttrar vidare styrelsen i sin förevarande skrivelse, givetvis att

uppstå behov av större läkar- och sjukvårdspersonal vid anstalten än den

nuvarande. Styrelsen hade därför i sitt förslag upptagit jämväl bostadshus

för denna ökade personal, nämligen ett dylikt hus för läkare samt ett för

manlig ogift och ett för kvinnlig personal.

Bostaden för läkaren skulle uppföras som envåningshus och innehålla

fem rum — av vilka två rum skulle kunna avskiljas till en dubblett för

annan befattningshavare — kök och jungfrukammare samt därjämte två

rum å vinden. Bostadshuset för manlig ogift personal med tillhopa tolv

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

boningsrum vore avsett för sammanlagt 23 befattningshavare samt bostadshuset

för kvinnlig personal med sammanlagt 2 dubbletter och 34 enkelrum

för 68 befattningshavare. Samtliga bostadshusen skulle uppföras av trä.

Vad härefter angår den nuvarande, i huvudkomplexet ingående ekonomibyggnaden

skulle förändringen av densamma, på sätt närmare framgår av arkitekten

Westmans utlåtande, i huvudsak innefatta följande arbeten. De nu

i byggnadens källare och bottenvåningar inrymda pann- och tvättanläggningarna

skulle förflyttas till det planerade nya ångpannehuset. Härigenom

skulle genomgripande, närmare angivna förändringar av köks- och bageriavdelningarna

i den nuvarande ekonomibyggnaden kunna vidtagas. I samband

härmed skulle i källarvåningen därstädes inredas badavdelning för betjäning,

något som dittills fullständigt saknats. I andra våningen av ekonomibyggnaden

skulle inredas matsalar för befattningshavare samt bostadsrum

för köks- och bageriförestånderskor ävensom annan ekonomipersonal. Jämväl

i tredje våningen skulle bostadsrum för personal inredas. Sammanlagt skulle

i denna avdelning, jämte en dubblett, erhållas bostadsrum för 22 personer.

Vidkommande det föreslagna nya ångpannehuset skulle detta, enligt vad

arkitekten W est nian i sitt utlåtande framhållit, innehålla pannanläggning

samt nyss antydda tvättavdelning ävensom — i våningen en trappa upp

— en dubblett och fem bostadsrum, sistnämnda rum avsedda för tillsammans

9 befattningshavare.

Beträffande härefter den ifrågasatta nya värmeanläggningen har styrelsen

hänfört sig till vad ingenjören Hugo Theorell anfört i ett till styrelsen den

28 september 1926 avgivet utlåtande. Theorell har i ämnet huvudsakligen

yttrat följande:

Rörnätet för det nuvarande värmeledningssystemet, vilket arbetade med

en kombination av varmlufts- och ånguppvärmning, kunde icke belastas med

någon utökning och började för övrigt bliva bristfälligt, så att detsamma, om

det skulle bibehållas, krävde omläggning i stor omfattning. Den nuvarande

pannanläggningen vore även i dåligt skick. Av de fyra ursprungliga pannorna.

hade en måst slopas och ersättas med en ny panna, anordnad för

elektrisk drift. Sistnämnda, panna vore avsedd att överflyttas till den ifrågasatta

nya värmecentralen. Aven de återstående tre ångpannorna vore mycket

dåliga. Redan år 1923 hade de utdömts, varför de i varje fall med det

snaraste måste ersättas med nya. Motsvarande vore förhållandet med all

armatur och alla ledningar. Då det vidare vore önskvärt, att de utrymmen

i ekonomibyggnaden, som nu upptoges av pann- och maskincentral samt

tvätten, i stället finge disponeras för köket, borde helt ny pannanläggning

jämte värmecentral anläggas i den härför samt för tvätten^ avsedda nybyggnaden,

vilken byggnad med kulvert för ång- och värmeledningsrör skulle

förbindas med huvudkomplexets ekonomibyggnad.

Enligt det av Theorell utarbetade förslaget skulle i pannrummet inom

det nya ångpannehuset två nya varmvattenpannor och två ångpannor uppställas.

Dessutom skulle den befintliga elektriska ångpannan ditflyttas. Ångpannorna

vore avsedda att alstra ånga för kök, tvätt, desinfektion och varmvattenberedning.

Genom motströmsapparater skulle de även kunna lämna

värme till värmeledningen och sålunda utgöra en reserv för varmvattenpannorna,

vilka uteslutande vore avsedda för värmningen av värmelednings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 49. 9

vattnet. I pannrummet skulle lämnas plats för eventuell luftförvärmare.

Där skulle vidare inredas en ny värmebesparande ångtvättanläggning.

Inom den gamla delen åt) huvudbyggnaden skulle en ombyggnad av uppvärmningscisternen

omfatta ersättande av samtliga ångradiatorer jämte tillhörande

ång- och kondensledning med nytt ledningsnät för varmvattensuppvärmning

med plåtradiatorer.

I de utvidgade kökslokalerna inom huvudkomplexets ekonomibyggnad

skulle helt ny köksinredning uppställas, enär den befintliga vore för liten.

För bageriet både beräknats en ny elektrisk ackumulerande bakugn.

Beträffande de i förslaget ingående vatten- och avloppsledningsarbetena har

den av styrelsen för ändamålet anlitade experten, förste ingenjören vid

Stockholms stads vattenledningsverk John Bergström uti ett den 24 se]>

tember 1926 avgivet yttrande anfört, bland annat, följande:

Hospitalets nuvarande vattenledning hade utförts samtidigt med hospitalets

uppförande och tagits i bruk år 1893. Sedan dess hade ytterligare ett

filter tillkommit, men i övrigt vore anläggningen oförändrad. Allvarliga erinringar

vore att göra mot särskilt intaget och reningsverket.

Båvattnet till hospitalets vattenledning toges ur Pite älv strax utanför

hospitalet, vars huvudavloppsledning — som bland annat avledde spillvattnet

från ett fyrtiotal vattenklosetter, använda av omkring 400 personer —

utmynnade omkring 170 meter söder om vattenintaget. Detta avstånd skulle

vara betryggande, om alltid konstant ström vore att räkna med i riktning

från intaget mot avloppet, vilket emellertid icke vore fallet. Den egentliga

strömfåran ginge nämligen utefter det motsatta landet, under det att utefter

hospitalssidan vanligen vore relativt lugnt vatten med varierande strömsättningar,

beroende på vindförhållanden och vattenstånd. Det vore sålunda

icke ovanligt, att strömriktningen bleve från avloppet mot intaget. Det råvatten,

som uppumpades till vattenledningen, bleve sålunda ofta i hög grad

förorenat av kloakvatten, och risken för infektion av vattenledningsvattnet

vore därigenom mycket stor.

Yattenintaget hade även i annat avseende erhållit ett olämpligt läge, i

det att detsamma utmynnade under hospitalets lastbrygga, varest vid lossning

av ångare ofta spillvatten och orenlighet av olika slag utsläpptes i omedelbar

närhet av rörmynningen. Eu annan olägenhet vore, att vid stark

västlig vind en myckenhet fin sand uppslammades från bottnen av den

långgrunda stranden och medföljde vattnet vid pumpningen samt avsatte

sig i sugledningen, vilken därigenom blivit betydligt igenslammad. En

grundlig upprensning av ledningen vore behövlig men hade icke kunnat

göras, då ledningen icke kunde vara ur bruk under så lång tid, som ett

sådant arbete krävde. Genom sanden _ hade pumpverken blivit starkt förslitna,

och såväl detta som sugledningens förträngning hade medfört, att

svårighet förelåge att tillgodose vattenförbrukningen.

Pumpverkens ångpannor vore mycket frätta och finge endast arbeta med

nedsatt ångtryck, varigenom pumpverken arbetade oekonomiskt. Ett utbyte

av ångpannor måste därför snarast komma till stånd.

Även den nuvarande filteranordningen lämnade otillfredsställande resultat

och vore i övrigt olämplig och omodern. Ytterligare ett filter vore c rf orderligt,

varjämte de befintliga filtren borde ombyggas. Därjämte vore en renvattenbehållare

nödvändig för att filtreringen skulle kunna skötas på rätt sätt.

Under åren 1924 och 1925 hade verkställts noggranna undersökningar av

såväl renvattnets som det filtrerade vattnets beskaffenhet ur bakteriologiskhygienisk

synpunkt. Av dessa undersökningar hade framgått, bland annat,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

att vid hospitalet i 43 fall av 79 serverats ett vatten, som med avseende å

sin renhet endast undantagsvis bort förekomma. 1 21 fall hade serverats

ett så förorenat vatten, att det ej bort godkännas till distribution i vattenledning.

Endast i 15 fall hade vattnet varit av god beskaffenhet.

Under hänvisning i huvudsak till det sålunda anförda har ingenjören

Bergström framhållit, att eu fullständig ombyggnad av vattenledningsverket

vid anstalten i fråga redan nu vore nödvändig och i ännu högre grad skulle

bliva det, om en utvidgning av hospitalet komme till stånd.

Börande ett av honom uppgjort förslag till dylik ombyggnad m. m. har

Bergström anfört i huvudsak följande.

Någon annan vattentäkt än Pite älv kunde icke utan avsevärda kostnader

erhållas. Detta framginge av vissa utav Piteå stad gjorda undersökningar i

detta ämne, vilka resulterat i att staden komme att taga sitt vatten ur älven.

Ett nytt vattenintag i älven vore emellertid obetingat nödvändigt och måste

anordnas så, att avloppsledning och vattenintag bleve skilda från varandra

så mycket som möjligt. Intaget kunde lämpligen förläggas omkring 230

meter längre norrut än för närvarande. I samband därmed borde huvudavloppsledningen

flyttas söderut till Munksundet, där älven vore sammanträngd

och i allmänhet stark ström förekomme. På detta sätt skulle erhållas ett

avstånd mellan intaget och avloppsledningen av omkring 1,000 meter. Därefter

skulle en förorening genom kloakvatten i den omfattning, som nu

förefunnes, ej behöva befaras. Detta hade även bestyrkts av företagna

jämförande bakteriologiska undersökningar beträffande vattnet vid den för

det nya intaget föreslagna platsen och vattnet, där intaget för närvarande

vore beläget.

Den nya inta g sledning en skulle enligt förslaget utdragas omkring 100

meter i älven till ett djup av 3.4 meter under lågvattenytan. Vid stranden

skulle anordnas en pumpbrunn av armerad betong med silar, från vilken

sugledning framdroges till den i omedelbar närhet i ett nytt pumphus av

tegel uppställda elektro-motordrivna råvattenpumpen. I samma pumphus

skulle uppställas en huvudsakligen för eldsläckning avsedd reservpump med

oljemotor. Genom en 150 millimeters tryckledning skulle råvattnet uppfordras

till filtren, förlagda — på sätt framginge av det följande — invid

den nya ångcentrålen.

Med hänsyn till råvattnets växlande beskaffenhet och risken för starkare

förorening vid uppsjö borde fortfarande långsam fil trering användas.

En genomgående förändring av pumpverken för renvatten med tillhörande

ångpannor vore även nödvändig. Pumpverken vore nu inrymda i bryggeribyggnaden,

varest en särskild ångpanneanläggning funnes för densamma.

Denna anläggning vore helt skild från hospitalets ångcentral och så belägen,

att särskild personal erfordrades ''för skötseln, i följd varav tillsyn och

skötsel droge onödigt stora kostnader. Det bleve lämpligast att i förbindelse

med den nya ångcentralen anordna en ny pumpstation. I stället för

de nuvarande förslitna pumpverken borde två centrifugalpumpar för renvatten

uppställas, den ena anordnad för elektrisk drift och den andra för ångdrift.

De nu för vattenledningsvattnets rening förefintliga två långsamfiltren borde

av närmare angivna skäl ombyggas och kompletteras med ytterligare ett filter.

Härjämte borde eu renvattenbehållare anskaffas för att filtreringen skulle

kunna skötas på rätt sätt. Såväl filter som renvattenbehållare borde förläggas

i närheten av den nya pumpstationen.

Nödvändigheten av en ny huvudavloppsledning har, såsom framgår av det

nyss anförda, av ingenjören Bergström framhållits i sammanhang med det

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

öreslagna nya intaget för vattenledningsverket. Befintliga avloppsledningar

vore enligt ingenjören Bergström olämpligt anordnade med hänsyn bland

annat till avledandet av spillvatten från vattenklosetter. Eu ändring därutinnan

vore därför obetingat nödvändig och hade upptagits i beräkningen

av kostnaderna för avloppsledningarna för utvidgnings- och nybyggnadsarbetena.

Vidkommande slutligen den elektriska belysnings- och kraftanläggningen har

professorn vid tekniska högskolan Carl A. Bossander i ett den 9 oktober

1926 avgivet yttrande framhållit följande:

Efter hospitalets ombyggnad skulle man, enligt verkställd utredning, hava

att räkna med en maximibelastning av omkring 65 kilowatt samt en energiproduktion

av omkring 135,000 kilowattimmar — mot för närvarande 30

kilowatt och 65,000 kilowattimmar.

Den nuvarande maskinutrustningen i kraftstationen utgjordes av dels eu

ångmaskingenerator, .dels en trefaslikströmsomformare, dels slutligen ett

ackumulatorbatteri. Ångmaskinen vore liksom ackumulatorbatteriet avsedd

att huvudsakligen användas som reserv, under det att energiproduktionen

normalt helt besörjdes av omformaren, som dreves med energi från vattenfallsstyrelsens

kraftnät. Kraftstationen vore också fullt tillräcklig för nuvarande

behov men för knapp för det effektbehov, som kunde väntas efter utvidgningen.

Dessutom vore batteriet så utslitet, att det ej kunde användas

någon längre tid utan en mycket genomgripande reparation.

Då nu i alla händelser ångpannebatteriet skulle flyttas och ny kraftstation

anordnas, borde därför i samband därmed en erforderlig utvidgning av kraftstationen

äga rum.

Den närmast till hands liggande utvägen vore då givetvis, att anläggningen

huvudsakligen skulle — liksom hittills — drivas medelst energi, levererad

av vattenfallsstyrelsen, varvid sålunda för reservens skull endast en ny

och större ångmaskin skulle bliva behövlig. Visserligen gällde kontraktet

med vattenfallsstyrelsen icke längre än till den 1 januari 1933. Från vattenfallsstyrelsen

hade emellertid meddelats, att det icke syntes råda något tvivel

om att kraftleveransen även därefter kunde fortgå på samma villkor som nu.

Då professorn Bossander icke ansåge det utan vidare klart, att en drift

med energi från vattenfallsstyrelsen, på sätt nu skedde, komme att efter utvidgningen

visa sig vara den ekonomiskt fördelaktigaste, hade han verkställt

en jämförelse mellan kostnaderna för drift med sådan energi och drift genom

alstring av ångkraft i samband med värmeledningen utan anslutningtill

vattenfallsstyrelsens kraftnät.

Om driften med energi från vattenfallsstyrelsen fortginge, måste ett nytt

reservångmaskinsaggregat anskaffas. Det kunde då med skiil ifrågasättas,

huruvida ej den nuvarande omtransformeringen till likström borde helt bortfalla

och den nya anläggningen liksom maskinreserven utföras för trefasström

samt den befintliga likströmsanläggningen i samband därmed omändras

för sådan ström. I så fall borde även ackumulatorbatteriet slopas. Beserven

komme då huvudsakligen att utgöras av ångmaskinsaggregatet. Då emellertid

igångsättandet av ett dylikt maskineri givetvis alltid toge någon tid i anspråk,

kunde det möjligen bliva nödvändigt att för vissa avdelningar, exempelvis

övervakningssalar för oroliga patienter och dylikt, hava tillgäng till

eu momentanreserv, som ögonblickligen vore färdig att inkopplas. Denna

kunde då bäst utföras på så sätt, att för varje sådan lokal eller komplex avlokaler

uppsattes ett mindre, transportabelt ackumulatorbatteri, till vilket

ett fatal små lampor anslötes, vilka vore tillräckliga för de nödvändigaste

behoven.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Om åter anläggningen liksom nu skulle drivas med kraft, levererad av

vattenfallsstyrelsen, men med omformning till likström, kunde givetvis ett

ackumulatorbatteri användas. Då emellertid de stora ackumulatorbatterierna

vore synnerligen dyra i anskaffning och underhåll, borde man även i detta

fall kunna slopa batteriet och sörja för momentanreserv på nyss angivet sätt.

Med hänsyn till nu angivna omständigheter har professorn Eossander

gjort en jämförande undersökning rörande anläggnings- och driftkostnaderna

för kraftalstringen enligt följande alternativ:

Alt. I. Egen ångkraftstation med ackumulatorbatteri;

Alt. II. Kraft från vattenfallsstyrelsen: a) omformning till likström, b)

användning av trefasenergi direkt.

Enligt den verkställda utredningen skulle jämförbara anläggnings- och

driftkostnader i de olika fallen ställa sig på följande sätt:

anläggningskostnad driftkostnader

c: a kr. c: a kr.

Alt. 1...................................... 64,000 15,800

Alt. II a)................................. 23,000 12,950

Alt. II b)................................. 34,000 10,900

Av närmare angivna skäl — beträffande vilka jag för korthetens skull

tillåter mig hänvisa till förevarande yttrande med tillhörande bilaga — har

professorn Eossander förklarat sig anse fördelaktigast, att anläggningen utfördes

i enlighet med alternativ II b), alltså med kraft från vattenfallsstyrelsens

kraftnät utan omformning till likström. I enlighet härmed hade han

ock verkställt vederbörliga kostnadsberäkningar.

Kostnaderna för samtliga de i nu ifrågavarande förslag ingående arbetena

hava, såsom förut antytts, av styrelsen beräknats uppgå till sammanlagt

2,418,000 kronor. Denna summa skulle enligt styrelsen fördela sig å de

olika arbetena på följande sätt:

Byggnadskostnaderna enligt arkitekten Westmans förslag den 20 september

1926:

huvudbyggnaden .......................................... kronor 815,200: —

bostadshus för läkare ................................ » 51,700: —

i » ogift manlig personal ..... » 46,500: —

■» » kvinnlig personal.............. » 164,000: —

ångpannehus ................................................ » 243,000: —

arkitekt- och kontrollantarvoden, administration

och oförutsett .......................... » 156,600: —

Kostnaderna för värmeanläggning enligt ingenjören

Theorells förslag den 28 september

1926:

värme- och ventilationsanläggning inom

huvudkomplexet....................................... kronor 225,000: —

ny ångpanneanläggning och värmecentral » 115,000: —

ångköksanläggning ....................................... » 43,000: —

ångtvättanläggning exklusive desinfektion » 32,000: —

lokala värmeledningsanläggningar ibostadsbyggnaderna

för läkare och betjäning... » 23,000: —

elektrisk bakugn .......................................... » 11,000: —

1,477,000: —

449,000: —

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

13

Arvoden för ritningar och kontroll äro inräknade

i förslaget.

Kostnaderna för vattenledningsverk och huvudavloppsledning

m. m. enligt ingenjören

Bergströms förslag den 24 september 1926:

intagsledning med pumpbrunn .................

pumphus och råvattenpumpverk ..............

reningsanläggning .......................................

renvattenbehållare .....................................

pumpverk för renvatten..............................

vatten- och avloppsledningar m. m..........

ny huvudavloppsledning till Munksundet

ritningar, diverse och oförutsedda utgifter

Kostnaderna för vatten- och avloppsledningar för

in- och utvändiga tillbyggnader vid hospitalet

samt för nytt ångpannehus och nya

bostadshus enligt ingenjören Bergströms

nyssnämnda förslag:

invändiga ledningar.......................................

utvändiga ledningar samt ändring och omläggning

av befintliga avloppsledningar

omläggning av täckdike ..............................

ritningar, diverse och oförutsedda utgifter

Kostnaderna för elektrisk belysnings- och kraftanläggning

enligt professorn Rossanders

förslag den 9 oktober 1926:

ångmaskin och ångturbingenerator ............

instrumentställ och ledningar.....................

anordning för momentanreserv m. m.......

omändring av den befintliga anläggningen

för trefasström..........................................

huvudledningar, centraler och gruppledningar

......................................................

armatur och lampor ....................................

en varuhiss, även avsedd för personbefordran

......................................................

en varuhiss, icke avsedd för personbefordran

.............r......................................

program, kontroll m. m. samt diverse och

oförutsett..................................................

kronor

17,000

—

»

25,000

—

»

77,000

—

14,000

—

»

12,000

—

»

20,000

—

54,000

—

»

33,000

—

kronor

»

»

87,800: -

49,000: —

7,000: —

21,200: —

kronor

18,000: —

»

4,000: —

»

2,000: —

»

10,000: —

»

15,000: —

»

8,000: —

»

7,000: —

4,000: —

»

7,000: -

252,000: —

165,000: —

75,000: —

Summa kronor 2,418,000: —

Ritningarna till de i styrelsens förslag ingående nya byggnadsarbetena

hava i augusti 1926 uppgjorts av arkitekten Westman. Vid sitt förslag till

nytt vattenledningsverk och ny huvudavloppsledning m. m. har ingenjören

Bergström fogat en i september 1926 uppgjord ritning.

Medicinalstyrelsen har förklarat sig intet hava att erinra vare sig mot

nämnda ritningar eller mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna. Enär de

ifrågasatta arbetena beträffande ekonomibyggnaden, värmeanläggningen,

s. 14 Kontrollera mot PDF

Byggnads
styrelsen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

vattenledningsverket och de elektriska anläggningarna vore oundgängligen

nödvändiga samt det syntes praktiskt och ekonomiskt att samtidigt med

dessa arbeten verkställa utvidgning av hospitalet för erhållande av nja vårdplatser,

har slutligen styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen dels medgiva, att om- och tillbyggnader m. m. vid Piteå hospital

och asyl finge, i huvudsaklig överensstämmelse med de av styrelsen sålunda

framlagda förslagen, utföras för en beräknad kostnad av 2,418,000 kronor,

dels ock till ändamålet för budgetåret 1927—1928 anvisa ett extra reservationsanslag

av 150,000 kronor.

På given anledning har medicinalstyrelsen sedermera uti skrivelse den

19 november 1926 — under åberopande av ett utav arkitekten Westman den

18 i samma månad avgivet yttrande i ämnet — meddelat, att ritningarna

till de i förslaget ingående byggnadsarbetena beräknades kunna påbörjas

under sommaren 1927 och fortskrida i sådan takt, att entreprenad skulle kunna

utlysas under våren 1928. Själva byggnadsarbetena vore avsedda att begynnas

under sistnämnda år, så snart väderleken tilläte, samt kunde antagas

bliva avslutade under hösten 1930.

I fråga om storleken av de anslag, som under vederbörande budgetperioder

skulle erfordras för utförande av samtliga de i förslaget innefattade

arbetena, har styrelsen hänvisat till följande sammanställning:

budgetperiod

anslagsbelopp

kr.

1927—1928 .

............................ 150,000: —

1928—1929 .

............................ 1,000,000: —

1929-1930 .

............................ 1,000,000: —

1930-1931 .

............................ 268,000: —

Summa kronor 2,418,000: —

Uti infordrat utlåtande den 9 december 1926 har byggnadsstyrelsen anfört,

att styrelsen beträffande förslagen till ifrågavarande ny- och ombyggnadsarbeten

icke hade något att för sin del erinra.

I fråga om de för förslagens genomförande beräknade kostnaderna har

byggnadsstyrelsen förklarat sig icke heller hava något att i huvudsak erinra.

Styrelsen ville emellertid framhålla, att någon fullt tillförlitlig undersökning

av grundförhållandena under hospitalets huvudbyggnad icke syntes hava

verkställts före förslagens uppgörande och att icke heller byggnadsstyrelsen

under den knappa tid, styrelsen haft till förfogande för ärendets behandling,

medhunnit en dylik undersökning. Med hänsyn därtill vore det icke möjligt

att för närvarande med bestämdhet avgöra, huruvida icke den föreslagna

påbyggnaden av sagda huvudbyggnad kunde komma att kräva en grundförstärkning

med därav eventuellt betingade merkostnader.

Med hänsyn till byggnadsföretagets omfattning och art har byggnadsstyrelsen

ansett det lämpligt, att företagets utförande anförtroddes nämnda

styrelse, som numera vore utrustad med förstärkta krafter på byggnadsteknikens

olika områden för bedrivande av en omfattande statlig byggnads
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 4!J.

verksamhet. Styrelsen ville i detta avseende jämväl framhålla, att de s. k.

byggnadsstyrelsesakkunniga i sitt den 23 januari 1925 avgivna betänkande

angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå m. m. förklarat

sig finna övervägande skäl tala för att byggnadsstyrelsen övertoge

utförandet av större byggnadsföretag för medicinalstyrelsens räkning.

Slutligen har byggnadsstyrelsen framhållit, att det med hänsyn till de

klimatiska förhållandena å orten vore synnerligen önskvärt, att ett så stort

belopp för byggnadsföretaget anvisades för budgetåret 1927''—1928, att arbetena

redan från början kunde forceras, så att den relativt korta, för byggnadsarbeten

lämpliga årstiden kunde till fullo utnyttjas. För sagda budgetår

torde därför lämpligen böra anvisas ett belopp av 250,000 kronor.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört har medicinalstyrelsen

anbefallts att ånyo yttra sig i ärendet.

Dylikt yttrande har sistnämnda styrelse avgivit den 21 december 1926.

Vidkommande behovet av eventuell förstärkning av grunden till huvudbyggnaden

har medicinalstyrelsen därvid hänvisat till ett av arkitekten Westman

den 14 december 1926 avgivet, styrelsens skrivelse bifogat yttrande.

I detta yttrande har Westman anfört, att det enligt hans åsikt icke förelåge

någon fara med hänsyn till grundförhållandena att bygga ytterligare en

våning å de delar av huvudbyggnaden, som nu innehölle endast två våningar.

Detta bestyrktes enligt Westman av gjorda grundundersökningar, provbelastningar

av marken vid grundmurarnas underkant samt beräkningar av blivande

last å denna mark. Härtill komme, att nämnvärda sprickor icke uppstått

under den följd av år, som byggnaden varit uppförd. Såsom ytterligare

skäl för ifrågavarande uppfattning har Westman framhållit, att en del av

huvudbyggnaden från början uppförts till tre våningars höjd med bottenplattor

av samma bredd som bredden för plattor, använda till sådana delar

av byggnaden, vilka uppförts i allenast två våningar. Skulle det emellertid

visa sig, att åtgärder behövde vidtagas för stärkande av vissa delar av grunden

till huvudbyggnaden, vore i fråga om kostnaderna härför att märka, att

i kostnadsförslaget upptagits för oförutsedda utgifter en summa, svarande

mot cirka 10 procent av byggnadskostnaderna.

I fråga om medelsbehovet för budgetåret 1927—1928 har medicinalstyrelsen

vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning att detta behov för nämnda

tid torde kunna tillgodoses med ett anslag å 150,000 kronor. Jämväl i

denna fråga åberopande vad arkitekten Westman anfört, har styrelsen framhållit,

att, med de långa vintrar som i Piteå förekomme och innan vederbörliga

arbetsritningar hunnit utarbetas, byggnadsarbete endast i relativt

ringa omfattning syntes hinna utföras före den 1 juli 1928, då nytt anslag

torde bliva för ändamålet tillgängligt.

Yad slutligen angår den väckta frågan om ledningen av de ifrågavarande

arbetenas utförande har medicinalstyrelsen yttrat huvudsakligen följande.

Det ifrågasatta om- och tillbyggnadsarbetet vid Piteå hospital och asyl

avsåge bland annat att genom påbyggnad av en våning bereda ökat antal

Medicinalstyrelsen

den

21 december

1926.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

16 Kungl. Maj tis proposition nr 49.

sjukplatser vid hospitalet. Givetvis komme arbetet härmed att under sin

fortgång i hög grad menligt influera på anstaltens drift, och sjukvården

torde endast med stora svårigheter kunna drivas i samma utsträckning som

för närvarande. Då antalet ansökningar om vårdplatser vid hospitalen vore

synnerligen stort, borde emellertid, i den mån så vore möjligt, samtliga

sjukplatser hållas belagda även under arbetet. Detta förutsatte ett intimt

samarbete mellan den myndighet, som hade byggnadsarbetet om hand, och

den lokala sjukhusförvaltningen. Då byggnadsstyrelsen icke kunde antagas

besitta den därför erforderliga erfarenheten, skulle svårigheterna vid byggnadsarbetenas

utförande genom byggnadsstyrelsen bliva mycket stora och i

många fall oövervinneliga. Medicinalstyrelsen kunde däremot, om styrelsen

handhade utförandet av arbetena, såsom överstyrelse för hospitalen i samråd

med den lokala förvaltningen leda arbetet så, att detsamma i minsta

möjliga mån inverkade ofördelaktigt på sjukvården vid hospitalet.

De i förslaget ingående arbetena med uppförande av ny ekonomibyggnad

och ändringsarbetena beträffande de gamla kökslokalerna inom huvudkomplexet

komme även att medföra svårigheter för sjukvårdens bedrivande

i full utsträckning. Jämväl dessa svårigheter syntes dock kunna mildras

genom samarbete mellan styrelsen och hospitalsförvaltningen.

De i förslaget ingående arbetena innefattade vidare anläggning av ett nytt

vattenverk. Förslag till detta verk hade uppgjorts av styrelsens sedan många

år anlitade expert, ingenjören Bergström, vilken även verkställt kostnadsberäkningarna

för dessa arbeten. Att ett sådant specialarbete lämpligast

utfördes under ledning av den expert, som uppgjort förslaget, syntes styrelsen

tydligt.

I förevarande sammanhang ville medicinalstyrelsen även framhålla, att

styrelsen ägde fullt lämplig personal till ledning och kontroll av ifrågavarande

arbeten. Den vid de stora hospitalsbyggnadsarbetena i Hälsingborg

anställda personalen komme nämligen att vid den tid, då arbetena vid Piteå

hospital skulle påbörjas, vara ledig från sina befattningar vid Hälsingborgs

hospital, som då torde hava tagits i bruk.

Av sålunda anförda skäl har medicinalstyrelsen ansett det vara mindre

lämpligt, att, på sätt byggnadsstyrelsen föreslagit, arbetena i fråga skulle

överlämnas till utförande under byggnadsstyrelsens ledning.

Av den föreliggande utredningen synes mig till en början framgå, att

Piteå hospital och asyl numera befinner sig i sådant skick, att åtskilliga

ombyggnads- och ändringsarbeten därå icke längre kunna uppskjutas. Detta

gäller såväl ekonomiavdelningen med däri ingående ångpanne-, tvätt- och

köksanläggningar som även värmeanläggningen, vattenledningsverket samt

kraft- och belysningsanläggningarna.

I likhet med medicinalstyrelsen finner jag det vidare vara betingat av

praktiska och ekonomiska skäl att samtidigt med nyssberörda arbeten jämväl

verkställa en utvidgning av anstalten för erhållande av ökat antal vårdplatser.

För en åtgärd i dylik riktning talar emellertid främst den förefintliga

svåra bristen på vårdplatser för sinnessjuka i vårt land överhuvud och

beträffande övre Norrland i synnerhet. Den av medicinalstyrelsen framlagda

utredningen härutinnan torde till fullo belysa detta beklagliga förhållande.

Även med ett hospital i Västerbotten av den senast ifrågasatta storleken

skulle platsbehovet för övre Norrland icke utan vidtagande av ytterligare

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

åtgärder bliva fyllt, vartill kommer, att ett dylikt hospital först efter relativt

lång tid kan tagas i bruk. Här erbjuder sig nu ett tillfälle att jämförelsevis

hastigt och för jämförelsevis måttlig kostnad erhålla en ej oväsentlig ökning

av platsantalet. Med hänsyn till vad sålunda anförts kan jag icke annat

än tillstyrka, att en påbyggnad, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, snarast

verkställes av Piteåanstaltens huvudbyggnad i dess helhet i stället för —

såsom i det styrelsen den 8 juni 1923 givna uppdraget avsågs — blott av

den södra delen av samma byggnad.

Mot själva sättet för påbyggnadens utförande har jag, i likhet med byggnadsstyrelsen,

icke något att erinra. Av påbyggnaden måste givetvis följa en i

viss mån ökad omfattning av de i och för sig erforderliga ombyggnads- och

ändringsarbetena. Lika litet som byggnadsstyrelsen har jag någon väsentlig

anmärkning att framställa mot de delar av förslaget, som avse ändringar

i huvudkomplexets ekonomibyggnad och uppförande av ett särskilt ångpannehus,

ny värmeanläggning och ombyggnad av vattenledningsverket, anläggande

av ny huvudavloppsledning m. m. ävensom omläggning och utvidgning

av nuvarande kraft- och belysningsanläggningar. Yad särskilt angår

värmeanläggningen vill jag nämna, att jag efter överläggning med vederbörande

blivit övertygad om lämpligheten av övergång till nytt uppvärmmngssystem.

I fråga om de i förslaget ingående bostadshusen för läkare

samt för manlig ogift ävensom för kvinnlig personal har jag i huvudsak,

liksom byggnadsstyrelsen, icke någon anmärkning att göra. Vidkommande

de för nyssnämnda personalgrupper avsedda två särskilda bostadshusen bör

framliallas, att de betingas icke blott av den föreslagna utvidgningen av

anstaltens vårdmöjligheter utan även därav att efter utförandet av den föreslagna

påb}7ggnaden av huvudbyggnaden i denna nu inrymda personalbostäder

till huvudsaklig del äro avsedda att tagas i anspråk för sjukvårdsändamål.

A id nu angivna förhållanden synes antalet bostadsrum icke vara

för stort tilltaget.

Dock vill jag framhålla, att det vid behandlingen av ärendet förefallit

mig, som om å en del punkter det skulle vara möjligt att genom förenklingar

i byggnadssättet beträffande arbetena överhuvud samt någon inskränkning

av utrymmena i bostadslägenheterna ernå viss kostnadsminskning. Jag

förutsätter emellertid, att vid arbetsritningarnas och arbetsbeskrivningarnas

uppgörande kommer att noga beaktas angelägenheten av att all möjlig sparsamhet

iakttages i varje hänseende. Därvid synes det även böra övervägas,

huruvida det icke skulle låta sig göra att genom inskränkning av andra än

egentliga vårdlokaler erhålla möjlighet till ytterligare någon ökning av beläggningen.

Särskilt torde därvid böra ifrågakomma att tills vidare, i varje

fall till dess ett hospital i Västerbotten kan komma till stånd, bibehålla

vissa för närvarande befintliga särskilda anordningar, varigenom ökat antal

platser erhållits. Det torde bliva tillfälle att ett kommande år redogöra för

vad som i nu angivna hänseenden kunnat åtgöras.

Vad härefter angår beräkningen av kostnaderna för de i förslaget ingående

olika arbetena, har denna icke mött erinran från byggnadsstyrelsens sida.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 44 höft. (Nr 49.) 10127 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

Nämnda styrelse liar dock antytt möjligheten av kostnadsökning i fråga om

arbetet med påbyggnaden av huvudkomplexet, detta med hänsyn till en

eventuellt erforderlig förstärkning av huvudbyggnadens grund. Vad i arkitekten

Westmans senast avgivna, av medicinalstyrelsen åberopade yttrande anförts i

förevarande ämne synes mig dock giva berättigat stöd för att icke vidtaga

någon höjning av de i fråga om påbyggnaden ursprungligen uppgjorda kalkylerna.

Å andra sidan synes mig med hänsyn till vad i nu angivna hänseende

förekommit försiktigheten kräva, att, oavsett de av mig antydda

möjligheterna till besparing, för närvarande icke heller någon sänkning av

samma kalkyler företages. Beträffande övriga i ärendet upprättade kostnadsförslag

har jag icke någon ändring att föreslå.

Behovet av medel under budgetåret 1927—1928 har medicinalstyrelsen

ansett kunna inskränkas till 150,000 kronor. Byggnadsstyrelsen har å sin

sida framhållit önskvärdheten av att under nämnda tid funnes tillgängligt

ett anslag å 250,000 kronor. För min del måste jag av statsfinansiella skäl

förorda upptagande i riksstaten för nästa budgetår av ett belopp, som är lägre

än båda de av nyssnämnda styrelser ifrågasatta anslagen. I anslutning till

vad jag vid nu förevarande ärendes preliminära anmälan till årets statsverksproposition

anförde, torde jag nämligen få begränsa mig till att i berörda

hänseende föreslå ett belopp av 100,000 kronor. Jag har från medicinalstyrelsen

erfarit, att ett bifall till detta förslag enligt styrelsens uppfattning

icke torde behöva verka hämmande på arbetenas behöriga fortgång. I fråga

om den av sistnämnda styrelse framlagda planen beträffande byggnadsarbetets

utförande samt kostnadens fördelning å närmare angivna budgetperioder

har jag, såvitt berörda spörsmål för närvarande låter sig bedöma, ingen

annan erinran att framställa, än att planen givetvis i sinom tid bör undergå

vederbörlig jämkning i händelse av bifall beträffande det av mjg för nästkommande

budgetår ifrågasatta anslagsbeloppet samt därest viss kostnadsminskning

på av mig förut antytt sätt skulle kunna ernås.

Byggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit såsom lämpligt, att de

vid Piteåanstalten planerade arbetena anförtroddes åt byggnadsstyrelsen.

Till stöd härför har styrelsen anfört bland annat, att de s. k. byggnadssakkunniga

i sitt förenämnda betänkande funnit övervägande skäl tala för att

byggnadsstyrelsen övertoge utförandet av större byggnadsföretag för medicinalstyrelsens

räkning.

Med anledning härav får jag erinra om att från nyssnämnda sakkunnigas

sida i berörda sammanhang jämväl framhölls, att frågan om vilken myndighet,

som skulle ombesörja byggnadsarbetenas utförande, i varje fall borde

prövas av Kungl. Maj:t med* hänsyn till föreliggande förhållanden. I det

uttalande i denna fråga, som av vederbörande departementschef gjordes till

den till 1925 års riksdag avlåtna propositionen, nr 135, angående viss omorganisation

av byggnadsstyrelsen m. m., anslöt sig departementschefen i

princip till de sakkunnigas förevarande förslag om utvidgning av byggnadsstyrelsens

verksamhetsområde men betonade samtidigt, att det i vissa

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 49.

fall av praktiska skäl vore ändamålsenligt, att vederbörande myndighet fortfarande

Unge ombesörja byggnadsföretag, vilka eljest borde ankomma på

byggnadsstyrelsen, och att det därför vore lämpligt med den av de sakkunniga

förutsatta prövningen av Kungl. Maj:t från fall till fall av dylika

frågor. Uttalandet i fråga lämnades av riksdagen utan erinran (skrivelse

nr 329).

Yad angår ledningen av de nu ifrågavarande arbetena lärer i anslutning

till det anförda det ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning härtill. Jag

ämnar också vid en senare tidpunkt hos Kungl. Maj:t anmäla denna fråga

till slutlig behandling. Redan nu anser jag mig dock böra framhålla, att

starka skäl synas mig hava från medicinalstyrelsens sida framlagts för att

utförandet av arbetena i fråga bör anförtros åt sistnämnda styrelse. Jag

tänker härvid närmast på den intima kontakt, som särskilt i förevarande

fall, där fråga delvis är om påbyggnad av belagda sjukvårdsavdelningar, med

hänsyn till klimatiska och andra förhållanden måste under arbetenas fortgång

förefinnas mellan ledaren av arbetena och den lokala sjukvårdsledningen.

Härtill kommer, att den nu under medicinalstyrelsens ledning vid

hospitalsanläggningen i Hälsingborg sysselsatta arbetspersonalen vid tidpunkten

för igångsättande av arbetena vid Piteåanstalten med all sannolikhet

skulle bliva disponibel för sistnämnda ändamål.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att

dels medgiva, att utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m.

må i huvudsaklig överensstämmelse med av mig här förordade

förslag utföras för en beräknad kostnad av sammanlagt högst

2,418,000 kronor;

dels ock till nämnda ändamål för budgetåret 1927—1928 anvisa

ett extra reservationsanslag av.................. kronor 100,000.

Till vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning av Piteå hospital och asyl ro. ro. s. 4 i texten
  2. SU 1927:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds ''proposition angående utvidgning av Piteå hospital och asyl in. in. s. 3 i texten