Med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka
20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:5, Med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
1
Sr 5.
Kungl. Majrts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande
bestämmelser angående högmässogudstjänsts
förrättande å annan plats än i kyrka; given Stockholms
slott den 26 november 1926.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts
förrättande å annan plats än i kjuka.
GUSTAF.
Johan C. W. Thyrén.
Bihang till riksdagens protokoll 1987
1 samt. 5 höft. (Nr. 5.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Förslag
till
Lag
innefattande
bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan
plats än i kyrka.
Härigenom förordnas som följer:
Konsistorium äge, där omständigheterna därtill föranleda, efter vederbörande
församlings hörande förordna, att under högst en söndag eller helgdag i varje
månad högmässan må i stället för i kyrkan förrättas å annan lämplig plats
inom församlingen. Vad nu är sagt galle dock ej med avseende å juldagen,
långfredagen, påskdagen, pingstdagen och böndagarna.
Förrättas jämlikt förordnande, varom i första stycket sägs, högmässan å annan
plats än i kyrkan, skall därvid verkställas sådant kungörande, vilket eljest
skolat äga rum i kyrkan.
Om nattvardens utdelande å plats utom kyrka gäller vad särskilt är stadgat.
Kungl. Maj :ts proposition nr
ö.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Kcmungen i statsrådet å Stockholms slott
den 10 augusti 1926.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Tiiyrén, Ribbing, Gärde,
Lyberg.
Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för ecklesiastikdepartementet
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, kyrkomötets
skrivelse den 3 november 1925, nr 37, däri kyrkomötet hemställt, att Kungl.
Maj :t täcktes dels bemyndiga domkapitel att för församling, varest behov därav
prövades föreligga, efter församlingens hörande i den omfattning domkapitlet
funne lämpligt, dock högst en söndag eller helgdag i månaden och icke å
de stora högtidsdagarna, anordna högmässogudstjänst utan nattvardsgång å
annan plats i församlingen än i kyrkan, dels ock förordna, att, då högmässogudstjänst
sålunda hölles utom kyrkan och allenast en präst vore i församlingen
tjänstgörande, gudstjänst i kyrkan skulle förrättas å högmässotid i den
ordning domkapitlet ägde bestämma.
Eöredraganden anför:
»I underdånig skrivelse den 16 november 1920, nr 19, anförde kyrkomötet: Skrivelse
’I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 69, har föreslagits, att kyrkomötet lrå\ 19?°
måtte hos Eders Kungl.. Maj :t hemställa om medgivande därtill, att vederbö- a,*mö£e. °
rande domkapitel — åtminstone i de två nordligaste stiften —■ ägde tillåta församling,
som sådant önskade, att i den utsträckning och den ordning, som för
varje församling prövades lämpligt, anordna högmässogudstjänst med nattvard
å annan plats i församlingen än i kyrkan, och att för sådant ändamål, då allenast
en präst vore i församlingen tjänstgörande, högmässogudstjänsten i församlingens
kyrka _ finge förrättas såsom mässf allsgudst jänst, dock högst en
sön-_eller helgdag i månaden och icke å de stora högtidsdagarna.
Vidare har i en vid kyrkomötet väckt motion, nr 31, föreslagits, att kyrkomötet
ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande av åtgärder
i syfte, bland annat, att domkapitel måtte äga att, då det funne omständigheterna
därtill föranleda, på framställning av vederbörande pastor och efter
församlingens hörande medgiva, att pastor måtte kunna utbyta högmässogudstjänsten
i kyrkan en eller undantagsvis två söndagar i månaden mot gudstjänst
i av förhållandena betingad form på annan plats i församlingen (pastoratet),
samt att domkapitlet vid sadant utbyte måtte äga bestämma om anordnande av
annan gudstjänst eller uppbyggelsestund på högmässotid i kyrkan.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Utlåtanden.
Skrivelse
från 1925
års kyrkomöte.
Båda dessa motioner hava, enligt vad däri anförts, framkallats av det förhållandet,
att genom uppkomsten av nya industri- och stationssamhällen och
dylikt en förskjutning av befolkningen flerstädes inom församlingarna ägt rum,
vilket haft till följd att församlingskyrkan kommit att ligga på avsevärt avstånd,
stundom uppgående till flera mil, från nytt befolkningscentrum, och
att åter i följd därav kyrkobesöken för en stor del av församlingens befolkning
väsentligen försvårats.
På de i motionerna närmare anförda skälen finner kyrkomötet ett förordande
av motionernas syfte — anordnande av högmässogudstjänst på annan
plats än i församlingskyrkan — väl motiverat. I avseende å de närmare förutsättningarna
och villkoren för anordnande av högmässogudstjänst utanför kyrkan
ansluter kyrkomötet sig huvudsakligen till förslaget i motionen nr 69, dock
med vissa ändringar och förtydliganden. Anledning saknas att inskränka åtgärdens
vidtagande endast till de två nordligaste stiften, då liknande behov
kunna, såsom i motionen nr 31 framhållits, förefinnas även inom andra stift.
Begreppet mässfallsgudstjänst är knappast fullt klart till sin innebörd, och
om förhållandena medgiva fylligare anordningar, än som kunna täckas med
detta ord, är sådant uppenbarligen att förorda. Det bör därför enligt kyrkomötets
mening lämnas i domkapitlets hand att meddela rituella och andra bestämmelser,
enligt vilka gudstjänsten i kyrkan under angivna förhållanden
bör anordnas. Den bör i varje fall hållas å högmässotid.
I anledning av förevarande motioner får kyrkomötet alltså i underdånighet
anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes dels bemyndiga domkapitel att för
församling, varest behov därav prövas föreligga, efter församlingens hörande
i den omfattning domkapitlet finner lämplig, dock högst en söndag eller helgdag
i månaden och icke å de stora högtidsdagarna, anordna högmässogudstjänst
med eller utan nattvardsgång å annan plats i församlingen än i kjrrkan,
dels ock förordna att, då högmässogudstjänst sålunda hålles utom kyrkan och
allenast en präst är i församlingen tjänstgörande, gudstjänst i kyrkan skall
förrättas å högmässotid i den ordning domkapitlet äger bestämma.’
Över denna framställning avgåvos efter remiss yttranden av domkapitlen och
Stockholms stads konsistorium, vilka samtliga tillstyrkte vidtagande av åtgärder
i angivet syfte, Uppsala domkapitel under förutsättning, att högmässogudstjänst,
i synnerhet med nattvardsgång, endast finge anordnas i sådan lokal,
som blivit försatt i ett för ändamålet värdigt skick, och Strängnäs domkapitel
med hemställan, att den föreslagna bestämmelsen om hållande av gudstjänst
i kyrka å högmässotid måtte erhålla sådan avfattning, att dylik gudstjänst
skulle kunna äga rum även å annan lämplig tid. Stockholms stads konsistorium
föreslog, att domkapitel skulle erhålla befogenhet att, då särskilda skäl
förelåge, medgiva inställande av gudstjänsten i ks^rkan.
I samma ämne har 1925 års kyrkomöte i den av mig nu anmälda skrivelsen
anfört följande:
’I en vid kj^rkomötet väckt motion, nr 75, har hemställts, bland annat, atft
kyrkomötet ville, med förnyande av 1920 års kyrkomötes underdåniga framställning
i samma ärende, i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Majrt
täcktes dels bemyndiga domkapitlet att för församling, varest behov därav
prövas föreligga, efter församlingens hörande i den omfattning domkapitlet
finner lämpligt, dock högst en söndag eller helgdag i månaden och icke å de
stora högtidsdagarna, anordna högmässogudstjänst med eller utan nattvards
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kungl. Majrts proposition nr 5.
gång å annan plats i församlingen än i kyrkan, dels ock förordna, att, då
högmässogudstjänst sålunda hålles utom kyrkan och allenast en präst är i
församlingen tjänstgörande, gudstjänst i kyrkan skall förrättas å högmässotid
i den ordning domkapitlet äger bestämma.
Såsom i motionen erinrats gjorde 1920 års kyrkomöte i anledning av inom
Kyrkomötet väckta motioner i underdånig skrivelse, nr 19, framställning av
enahanda lydelse med den ovan i motionen återgivna. Denna framställning
har enligt vad kyrkomötet inhämtat ännu icke blivit av Eders Kungl. Maj:t
slutligen avgjord.
Kyrkomötet ansluter sig till motionärens förslag, dock med den ändring, att
det i motionen avsedda bemyndigandet bör avse högmässogudstjänst utan nattvardsgång.
’
Jämväl över denna framställning hava yttranden infordrats från domkapitlen Utlåtanden.
och Stockholms stads konsistorium.
Uppsala domkapitel har anfört: ’Det synes domkapitlet lämpligt, att för
undvikande av onödiga svårigheter vid genomförandet av den av kyrkomötet
föreslagna anordning, som torde böra komma i fråga särskilt i till arealen
störa församlingar med från kyrkan avlägsna, tätare befolkade byar eller samhällen,
kungörandet av lysning och äktenskap sbetyg må kunna förrättas av
församlingens klockare. Ävenledes måste domkapitlet ifrågasätta, huruvida
det icke vore lämpligt, att förrättandet av lysning må kunna verkställas i samband
med högmässogudstjänsten i församlingen även om denna förrättas å
annan plats än i kyrkan. Härtill erfordras dock ändring av giftermålsbalkens
Kap. 3 § 3, genom att efter »i kyrkan» tilläggas: »eller där eljest högmässogudstjänst
enligt domkapitlets medgivande är utlyst». Jämväl torde en förändring-
av kyrkohandbokens föreskrifter härutinnan vara nödvändig. Domkapitlet
får sålunda tillstyrka nådigt bifall till kyrkomötets framställning och
hemställa, att nödiga ändringar av gällande bestämmelser i fråga om kungörandet
av lysning måtte vidtagas.’
Linköpings domkapitel har tillstyrkt kyrkomötets framställning med uttalande,
att inom stiftet något större behov av den ifrågasatta anordningens tilllämpning
icke syntes komma att förefinnas.
Skara domkapitel har yttrat: ’Så vitt domkapitlet har sig bekant, finnes
icke inom Skara stift något behov av den ifrågavarande anordningen, vilken
däremot i andra stift, särskilt de norrländska, torde vara behövlig, varför
domkapitlet intet har att mot nådigt bifall till kyrkomötets framställning
erinra; dock att lagen den 14 oktober 1898 bör omarbetas så, att klockare må få
rätt att i här avsedda fall avkunna lysningar.’
Strängnäs domkapitel har anfört, att domkapitlet ansåge sig inom stiftet
kunna tillmötesgå församlingarnas behov av gudstjänster utan att de av kyrkomötet
föreslagna åtgärderna skulle behöva vidtagas.
Västerås domkapitel har avgivit följande yttrande: ''Under vitsordande av
att jämväl i Västeras stift, särskilt med hänsyn till den förskjutning i befolkningsförhållandena,
som genom den industriella utvecklingen på många håll
förorsakats, behovet av en ökad rörelsefrihet i fråga om högmässogudstjänstens
anordnande gjort sig förnummet, vill domkapitlet varmt tillstyrka bifall till
kyrkomötets föreliggande hemställan i vad den avser att bereda vidgade möjligheter
för anordnande under vissa förhållanden av högmässogudstjänst å annan
plats än i kyrkan. I sammanhang härmed har emellertid kyrkomötet
hemställt, att föreskrift matte utfärdas därom, att i här avsedda fall gudstjänst
i kyrkan skall förrättas å högmässotid i den ordning domkapitlet äger
bestämma. En sådan obligatorisk föreskrift synes domkapitlet av flera skäl
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
olämplig. Kyrkomötet, som, i anslutning till den i ärendet av biskop Lönegren
väckta motionen, i första hand torde hava haft förhallandena i de vidsträckta
norrlandsförsamlingarna för ögonen, torde vid sitt förslag närmast
hava tänkt på sådana fall, då den av pastor ledda högmässogudstjänsten skulle
komma att äga rum i en utkant av församlingen och sålunda blott bliva tillgänglig
för en ringa del av församlingens befolkning. I dylika fall synes det
också domkapitlet vara naturligt, att i kyrkan pa högmässotid en gudstjänst
anordnas i väsentlig anslutning till de i reglementet för Lappmarks ecklesiastikverk,
1896, § 2 mom. b givna föreskrifter. Helt annorlunda ställer sig saken
i sådana fall. vilka i Västerås stift äro av mera aktuellt intresse, då den av
pastor ledda högmässan skulle komma att hållas exempelvis på en plats, som
numera blivit församlingens egentliga befolkningscentrum. Det avgjort riktigaste
synes då domkapitlet vara, att denna gudstjänst får karaktären av en
för hela församlingen gemensam högmässa. I dylika fall skulle en anordning
sådan som den av kyrkomötet föreslagna ofta, på ett i fråga om en gudstjänst
mycket litet tilltalande sätt, komma att te sig som en blott av yttre formella
skäl motiverad åtgärd utan någon inre religiös betydelse. Slutligen kan det ej
förbises, att en föreskrift av den av kyrkomötet föreslagna innebörden i många
fall skulle, med hänsyn bland annat därtill, att väl i regel vid den av pastor
ledda högmässan biträde av församlingens klockare kommer alt påkrävas, kunna
komma att göra det lämnade medgivandet rörande anordnande på annan
plats än i kyrkan av högmässogudstjänst illusoriskt. Pa grund av det sagda
får domkapitlet hemställa, att i stället för den av kyrkomötet föreslagna ^föreskriften
vederbörande domkapitel ma tillerkännas rätt att, där sa av^förhallandena
finnes påkallat, förordna att, där medgivande lämnats till hållande av
högmässa på annan plats än i kyrkan, förordna om anordnande av annan gudstjänst
på högmässotid i kyrkan. Vad beträffar den i en till remissen fogad
.skriftlig promemoria berörda frågan om sättet för lysnings förrättande under
ovan angivna omständigheter, synes den domkapitlet icke behöva giva anledning
till några avsevärda svårigheter. Om den av pastor på annan plats än i
kyrkan ledda gudstjänsten får karaktären av en för hela församlingen gemensam
högmässa, synes man i fråga om lysningar hava ^att förfara på samma
sätt som i de talrika fall, då församling på grund av pågående kyrkobyggnad
eller restauration, kyrkans bristfälliga uppvärmning eller dylikt under längre
eller kortare tid medgivits rätt att förlägga gudstjänsten till annan plats än i
kyrkan. Att bestämmelsen, att lysning skall förrättas i kyrka, skulle innebära
hinder för lysnings kungörande vid sådan högmässogudstjänst har, så vitt domkapitlet
har sig bekant, aldrig ifrågasatts. För de fall åter, där domkapitel
under ovan angivna förutsättningar skulle komma att förordna om anordnande
av särskild gudstjänst på högmässotid i kyrkan, synes domkapitlet lagen av
den 14 oktober 1898 rörande lysnings förrättande i vissa fall, äga full tilllämplighet.
Skulle emellertid i här berörda hänseenden förtydligande bestämmelser
anses vara av nöden, har domkapitlet naturligen intet att däremot erinra.
Växjö domkapitel har yttrat: ''Ehuru icke något behov i den riktning,
kyrkomötets skrivelse avseT, gjort sig gällande, så vitt känt är, i detta stift,
vill domkapitlet likväl icke motsätta sig förslaget lika litet nu som år 1921,
då domkapitlets jdtrande över 1920 års kyrkomötes skrivelse i samma sak infordrades,
helst som den ifrågasatta ändringen anses vara av behovet påkallad
i en del av Norrland. Den svårighet, som möter att vid dylika fall låta klockaren
vid den gudstjänst, som i kyrkan skall förrättas a högmässotid i den ordning,
domkapitlet bestämmer, avkunna lysning, torde böra avhjälpas genom
tillägg i lagen den 14 oktober 1898, t. ex. därigenom, att efter orden: »annat
hinder» tillfogas: »eller av domkapitlet fastställd tjänstgöring vid högmässotid
på annan plats».''
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Moj:ts proposition nr 5.
Inom domkapitlet avgåvos följande särskilda yttranden:
Domprosten Ekedahl avstyrkte helt och hållet kyrkomötets förslag såsom
varande onödigt och otjänligt. — Lektorn Cavallin instämde i domkapitlets
utlåtande, dock med det förbehåll, att den av kyrkomötet föreslagna anordningen
endast komme att gälla för Norrland. — Med lektorn Cavallin instämde
lektorn Borelius.
Lunds domkapitel har anfört: ’Den i kyrkomötets skrivelse föreslagna anordningen
synes domkapitlet kunna bliva av stort värde för kyrkans religiösa
arbete bland vårt folk. Inom Lunds stift med dess i allmänhet små landsförsamlingar
torde visserligen anordningen i fråga icke komma att i större utsträckning
anlitas. Men även i Lunds stift finnes platser, där den kunde få
en viktig uppgift att fylla. I anslutning till de i motionerna i ärendet och
kyrkomötets skrivelser 1920 och 1925 framförda skäl vill därför domkapitlet
livligt tillstyrka kyrkomötets underdåniga hemställan. Det har anmärkts, att
ett bifall till kyrkomötets förslag skulle medföra vissa svårigheter beträffande
lysningarnas kungörande. Om enligt kyrkomötets förslag högmässan efter
domkapitlets beprövande förlägges till annan plats i församlingen än kyrkan
och prästen härigenom blir urståndsatt sin tjänst i kyrkan fullgöra, kan detta
enligt kyrkomötets förslag endast ske under förutsättning att då alltid guds-''
tjänst i kyrkan förrättas av därtill av domkapitlet godkänd person. Denne
torde i så fall ock vara behörig att kungöra lysningar och äktenskapsbetyg.’
Göteborgs domkapitel har hänvisat till ett av kontraktsprosten P. Rydholm
på anmodan av domkapitlet avgivet yttrande, däri anförts följande: ’Vid fastställande
av lönereglering för prästerskapet i de församlingar, där sådant av
omständigheterna påkallas, har Kungl. Maj:t föreskrivit, att gudstjänst skall
hållas å andra ställen än i församlingskyrkan. Det torde icke möta något hinder
att vid sådan gudstjänst följa högmässoritualet. Kärnan i skrivelsen kan
därför icke vara något annat, än att högmässan i församlingskyrkan skall
vissa helgdagar inställas. Men då kyrkomötet i alla fall vill att gudstjänst
skall å högmässotid hållas i församlingskyrkan, så är det icke lätt att förstå,
varför denna gudstjänst å högmässotid icke kan få vara en högmässa. Gudstjänsten
på det andra stället måste då bli en senmässa. Det blir ju icke annat
än den så vanliga dupplilsationen. Det är icke lätt att förstå meningen därmed,
att sådan gudstjänst i kyrkan å högmässotid endast skall äga rum, när
endast en präst är i församlingen tjänstgörande. Äro där två präster i församlingen,
torde val intet behov förefinnas att inställa någon högmässa. Prästerna
kunna väl då hålla var sin högmässa, den ene i kyrkan och den andre på
annat ställe. Ligger bakom detta den tanke, som uttalades i motionerna vid
1920 års kyrkomöte, att denna gudstjänst i församlingskyrkan å högmässotid
skall hållas av någon lekman, så må sådant på det allvarligaste avstyrkas. En
särskild svårighet möter mot kyrkomötets förslag, då det blir fråga om äktenskapslysning.
Enligt giftermålsbalken 3 kap. 3 § skall lysning kungöras i
kyrkan tre söndagar i rad. Men enligt kyrkohandboken skall detta ske efter
predikan under en högmässa. Lagen medger intet annat undantag därifrån än
det som stadgas genom lag den 14 oktober 1898, enligt vilken lysning i visst fall
kan avkunnas av klockaren. Men det gäller endast för det fall, att ''prästen av
sjukdom eller annat hinder är urståndsatt att sin tjänst i kyrkan fullgöra’. Om
det skall bli lagligt att lysa på en söndag, då icke högmässa förekommer, så
tarvas åtskilliga lagändringar. Med den ordning, som kyrkomötet föreslår, lär
det icke kunna undvikas att kollisioner uppstå angående laglig lysning.’
Karlstads domkapitel har utlåtit sig: ’Det synes domkapitlet önskvärt, om
det ifrågasatta önskemålet kunde tillfredsställas genom särskilt för Härnösands
och Luleå stift gällande bestämmelser, men hyser domkapitlet betänkligheter
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
gent emot en för hela svenska kyrkan gällande lagstiftning i den utsträckning
kyrkomötet begärt. Dock anser domkapitlet, att det utan olägenhet bör kunna
medgivas, att å annandagarna vid jul, påsk och pingst högmässogudstjänst må
hållas å annan plats än i kyrkan antingen endast för det fall, att dessa helgdagar
ej inträffa på en söndag, eller ock utan inskränkning, varvid dock särskilda
bestämmelser böra utfärdas, huru med lysningar skola förfaras för det
fall att annandagen inträffar på en söndag och gudstjänst då ej hålles i kyrkan.’
Härnösands domkapitel har anfört: ''Domkapitlet, som i underdånigt utlåtande
den 20 april 1921 kraftigt förordade bifall till 1920 års kyrkomötes
skrivelse i samma ärende, vill helt ansluta sig till det av 1925 års kyrkomöte
framburna förslaget om anordnande i vissa fall av högmässogudstjänst å annan
plats än i kyrkan. Denna fråga har stark aktualitet inom Härnösands stift,
och det skulle enligt domkapitlets mening vara i hög grad att beklaga, om
föreliggande förslag, som vunnit två kyrkomötens enhälliga anslutning, icke
skulle leda till praktiskt resultat. Då det i en vid den till domkapitlet remitterade
skrivelsen fogad P. M. påpekas, att lagen den 14 oktober 1898 om »klockaregudstjänst»
icke i sin nuvarande formulering skulle medgiva dylik gudstjänst
med lysningars avkunnande, då församlingens präst å annat ställe inom
församlingen samtidigt förrättade högmässogudstjänst, så vill domkapitlet såsom
sin uppfattning av sagda lags råtta tolkning uttala, att, om prästen håller
högmässogudstjänst å annan plats än i kyrkan enligt vederbörande kyrkliga
myndighets förordnande, så måste han anses vara urståndsatt att sin tjänst i
kyrkan fullgöra, och sålunda »klockaregudstjänst» vara fullt laglig. Skulle
emellertid denna tolkning anses omtvistlig eller oriktig, bör ett tillägg till lagtexten
vara lätt funnet, som undanröjer all tvekan. På en dylik, rent formell
och obetydlig anledning bör i varje fall det angelägna önskemålet icke få
stranda. I anslutning till vad sålunda anförts, får domkapitlet kraftigt förorda
bifall till kyrkomötets anhållan samt i underdånighet hemställa, att, därest
sådant bifall anses förutsätta ett förtydligande av lagen den 14 oktober 1898,
förslag om dylikt förtydligande må av Eders Kungl. Maj:t till antagande
snarast möjligt framläggas.’
Luleå domkapitel har hemställt om bifall till kyrkomötets framställning,
därvid domkapitlet emellertid förutsatte åvägabringande av sådan ändring i
lagen den 14 oktober 1898, att lysning i kyrkan skulle kunna förrättas av den
person, som där predikade under pastors frånvaro för hållande av gudstjänst
annorstädes.
Visby domkapitel har tillstyrkt kyrkomötets framställning under uttalande,
att högmässogudstjänster utom kyrkan syntes böra få anordnas med eller utan
nattvardsgång.
Vid utlåtandet äro fogade infordrade yttranden från stiftets kontraktsprostar.
I yttrande av kontraktsprostarna J. F. Ronqvist och •/. Å. Ronqvist har anförts:
''På grund av särskilda omständigheter såsom lokala förhållanden m. m. kan
det vara av behovet påkallat, att högmässogudstjänst anordnas å annan plats
än i kyrkan; därom råder intet tvivel. Dock bör, såsom kyrkomötet framhållit,
allmän nattvardsgång icke hållas annorstädes än i församlingens kyrka. Därjämte
är nödvändigt att, där blott en präst finnes i församlingen anställd, dock
högmässogudstjänst jämväl hålles på tid som domkapitlet bestämmer i församlingens
kyrka för lysningars och äktenskapsbetygs kungörande.’ — Kontraktsprosten
C. Kihlén har anfört: ''På grund av förskjutningar i bebyggandet
av en församling kunna tätt befolkade små samhällen uppstå på jämförelsevis
stort avstånd från församlingskyrkan. Härvid inställer sig givetvis önskemålet
att nå även dessa med predikan. Föreliggande motion kan anses utgå
från sådana förhållanden. Det synes mig emellertid i ingen mån tillgodo
-
Kungl. Maj:t?; -proposition nr
9
se det framsprungna önskemålet utan blott leda till de mest ledsamma konsekvenser.
Saken vore lätt ordnad, om pastor tillerkändes rätt att utbyta ett
visst antal högmässor i församlingskyrkan mot predikningar (icke ''högmässor’)
å annan plats, där de kunde anses fylla en uppgift. Härom är emellertid
icke fråga i ovan berörda skrivelse. Meningen är, att ''högmässor’ skulle
äga rum å angivna platser. Antåg då, att man till gudstjänstens förrättande
förfogar över t. ex. en skolsal. Hela ritualen läses från katedern från början
till slut. Det symboliska, som ligger däri att vissa partier läsas av prästen,
vänd mot altaret, andra under det han står vänd från detsamma, försvinner fullkomligt.
Det hela kommer att gestalta sig onödigt och oförståeligt. Det är
fara värt, att detta betraktelsesätt gör sig gällande även med avseende på församlingsgudstjänsten.
Vinner detta en allmännare anslutning, riskera vi att
på detta förlora kontakten med den historiska kristendomen på denna punkt, och
ett annat kyrkosamfund blir ensam bärare av en tradition, som även vi i vår
mån äro satta att bevara. Ännu mindre tilltalande är att jämte denna ''högmässa’
anordna högmässogudstjänst på övligt sätt — av det skäl att lysningar må i
laga ordning kunna avkunnas. Högmässogudstjänster anordnade för lysningars
skull! — jag tror, att man utan överdrift vågar benämna detta en ledsam konsekvens.
Så vitt jag förstår länder ett bifall till motionen till att ålägga
pastor utöver hans lagliga skyldighet en ny sådan. Kanske har hans eget
pastorala nit kommit honom att förrätta dylika gudstjänster, när kraft och
tillfälle givits därtill. Det har gått, när han fatt ordna saken på egen hand.
Jag är rädd^att samma sak kommer att kännas rätt så tung, om den förvandlas
till tjänstetvång. På grund härav får jag yrka, att den underdåniga skrivelsen
icke tillstyrkes.’
Stockholms stads konsistorium har tillstyrkt framställningen.
Med avseende å den nu föreliggande frågan om befogenhet för domkapitel att Departeunder
vissa omständigheter förordna om högmässogudstjänstens förläggande till mentschefen.
annan lokal än kyrka synes det kunna vara i viss mån tveksamt, huruvida
bestämmelser av sådan innebörd skola anses vara av kyrkolags natur eller om
de kunna utfärdas i administrativ ordning. Kyrkolagens ännu kvarstående stadganden
om den allmänna gudstjänsten och särskilt vad däri förekommer om
''högpredikan’ torde icke efter ordalydelsen ovillkorligt fastställa, att högmässogudstjänsten,
där den icke är förenad med nattvardsgång, är bunden vid
kyrkorummet. Innehållet av dessa bestämmelser lämnar dock knappast ovisst,
att lagen utgått endast från den förutsättning att nämnda gudstjänst skall
firas i kyrkan. Detta utesluter tydligen icke, att, såsom i stor utsträckning
sker, högmässa utan nattvardsgång förrättas å annan plats än i kyrkan, om
samma dag högmässa i vanlig ordning hålles i kyrkan. Ej heller har enligt
mångårig praxis hinder ansetts föreligga för att Kungl. Maj:t i särskilda fall
på grund av församlings vidsträckthet eller andra lokala förhållanden lämnat
medgivande till att vissa högmässogudstjänster fått förläggas till andra platser
än församlingskyrkan. Härav synes dock icke få slutas, att i samma ordning
kunde böra utfärdas dylika föreskrifter av den allmännare räckvidd, som här
åsyftas. I all synnerhet gäller detta, därest det skulle befinnas lämpligt att
icke göra högmässans firande å annan plats än i kyrkan ovillkorligt beroende
av att annan gudstjänst samtidigt hålles i kyrkan. För frågans upptagande
såsom lagärende talar ock den omständighet, att därmed sammanhänga vissa
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
spörsmål, vilka otvivelaktigt icke kunna behandlas i administrativ väg, såsom
den ifrågasatta anordningens inverkan på nuvarande lagbestämmelser om lysning
till äktenskap m. m. Om åtgärder skola vidtagas i den av kyrkomötet anvisade
riktningen, böra därför enligt min uppfattning de bestämmelser, vilka
äro påkallade för frågans lösning, erhålla formen av lag.
Då det alltså ankommer på mig att underställa den nu föreliggande frågan
Kungl. Maj :ts beprövande, vill jag såsom min uppfattning uttala, att giltiga
skäl blivit förebragta för den ståndpunkt, kyrkomötet två gånger intagit och
de kyrkliga myndigheternas övervägande flertal biträtt. I enlighet härmed
har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta förslag till erforderliga lagbestämmelser
i ämnet.
Med avseende å innehållet av dessa bestämmelser ansluter jag mig till kyrkomötets
framställning därutinnan, att det bör tillkomma vederbörande domkapitel
att efter församlingens hörande förordna, att under högst en sön- eller
helgdag i varje månad högmässogudstjänsten må förrättas å lämplig plats utom
kyrkan, dock med undantag för de stora högtidsdagarna, d. v. s. juldagen, långfredagen,
påskdagen, pingstdagen och böndagarna. Med sålunda angivna begränsningar
skall domkapitlet äga att efter omständigheterna pröva, huruvida
skäl till en dylik anordning av gudstjänsten är för handen. Om en sådan prövningsrätt
lägges i domkapitlets hand, lärer icke föreligga någon anledning
att låta lagen erhålla giltighet endast för de norrländska stiften, för vilka
åtgärder av föreslagen innebörd otvivelaktigt äro mest angelägna.
I den av fjolårets kyrkomöte gjorda framställningen har såsom en ytterligare
inskränkning i rätten att anordna högmässogudstjänst utom kyrka angivits,
att vid sådan gudstjänst nattvardsgång icke skulle få förekomma. I motsats
härtill avsåg framställningen från 1920 års kyrkomöte, att en dylik inskränkning
icke skulle fastställas. Av förhandlingarna vid sista kyrkomötet framgår,
att i detta avseende någon sakligt förändrad uppfattning näppeligen gjort sig
gällande; bestämmande för beslutet i denna del torde väsentligen hava varit
den från flera håll starkt uttalade önskan, att frågans snara lösning icke måtte
försvåras genom dess sammanställande med det särskilda spörsmålet om rätten
till utdelande av nattvarden å annan plats än i kyrka. Jämväl sistnämnda
fråga har nu upptagits till behandling, och Kungl. Maj :t har förut denna
dag beslutit inhämta lagrådets yttrande över ett lagförslag, enligt vilket det
med vissa förbehåll skall medgivas, att nattvarden må utdelas på annan plats
än i kyrka. Härmed torde hava bortfallit anledningen att, på sätt kyrkomötet
senast föreslagit, till bestämmelser om högmässogudstjänsts hållande å plats
utom kyrka ansluta en speciell föreskrift om nattvardsfirande vid sådan gudstjänst;
huruvida nattvarden därvid må kunna utdelas blir tydligen att avgöra
i enlighet med den särskilda lagen i detta ämne. I det lagförslag, jag nu framlägger,
har därför beträffande nattvardsgång upptagits allenast en hänvisning
till vad sålunda särskilt stadgas.
Kj^rkomötet har vidare hemställt, att i samband med ett medgivande till hållande
av högmässogudstjänst utom kyrka måtte meddelas föreskrift, att då sådan
gudstjänst hålles och endast en präst tjänstgör i församlingen, gudstjänst
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ii
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
i kyrkan skall förrättas å högmässotid i den ordning, domkapitlet bestämmer.
Till grund för denna hemställan torde ligga den uppfattning, att i varje fall
en gudstjänst bör hållas i församlingskyrkan för att lysningar och vissa andra
tillkännagivanden alltid skola kunna på vanligt ställe offentliggöras. Denna
gudstjänst, som måste förutsättas i allmänhet komma att hållas av annan person
än präst, skulle således hava till ändamål väsentligen att möjliggöra uppläsning
i vanlig ordning av nyss nämnda tillkännagivanden. För min del har
jag, i huvudsaklig anslutning till vad Västerås domkapitel i detta hänseende
anfört, icke kunnat finna en dylik anordning lämplig eller nödvändig. Där
tillfälle gives att låta gudstjänst i kyrkan förrättas av präst eller annan lämplig
person, kan detta ske utan att särskild föreskrift meddelas i detta sammanhang;
och en bindande regel torde kunna medföra antingen att svårighet uppstår
att låta högmässogudstjänst äga ruin å annan plats än i kyrkan eller
ock att den gudstjänst, som skall hållas i kyrkan, i alltför hög grad får
karaktär av en nödfallsanordning, som helst icke borde tillitas. Även med
hänsyn till det mest ändamålsenliga sättet för kungörande av lysning och andra
tillkännagivanden torde, såsom jämväl Uppsala domkapitel framhållit, goda
skäl tala för att, om vanlig gudstjänst icke förrättas i kyrkan, kungörande må
kunna ske vid den högmässogudstjänst, som hålles å annan plats.
Under den förberedande behandlingen av detta ärende har ifrågasatts, att
den nuvarande avfattningen av 3 kap. 3 § giftermålsbalken, enligt vilket lagrum
lysningssedel skall kungöras i kyrkan tre söndagar i rad, icke skulle
medgiva, att lysning kungjordes vid en till annan plats än kyrkan förlagd högmässogudstjänst.
I samma kap. 7 § stadgas vidare, att äktenskapsbetyg skall
kungöras i kyrkan nästa söndag efter utfärdandet. Dessa lagrum torde dock icke
medföra, att kungörande av lysning eller äktenskapsbetyg är ovillkorligt bundet
vid själva kyrkorummet, utan synas innebära, att kungörandet skall verkställas
där gudstjänsten enligt lagligen gällande ordning skall försiggå, även om platsen
därför är en annan än kyrkan. Riktigheten härav lärer icke hava satts i fråga
för det fall, att på grund av kyrkobyggnadens tillfälliga obrukbarhet gudstjänsten
under längre eller kortare tid måste hållas i annan av vederbörlig
myndighet bestämd lokal. Enligt min uppfattning erfordras således icke någon
ändring i 3 kap. giftermålsbalken för att, om gudstjänst icke förrättas i kyrkan,
lysning och äktenskapsbetyg skola kunna med laga verkan kungöras vid den
högmässogudstjänst, som hålles å annan plats inom församlingen. Föreligger
för prästen hinder att hålla vare sig högmässa i kyrkan eller sådan gudstjänst
å annan i vederbörlig ordning föreskriven plats, inträffar i fråga om lysning
till äktenskap det fall, som avses i lagen den 14 oktober 1898 innefattande tillägg
till 15 kap. 18 § kyrkolagen, och lysningen skall då verkställas i kyrkan av
församlingens klockare.
Av vad nu anförts lärer följa, att enligt min uppfattning hinder icke möter
mot att även annat kungörande, vilket enligt lag skall ske i kyrkan, kan
äga rum vid sådan högmässogudstjänst, som i stället för den vanliga hålles å
annan plats än i kyrkan.
Med en lag av föreslagen innebörd avses icke att göra inskränkning i Kungl.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Maj:ts hittills utövade administrativa befogenhet att i särskilda fall meddela
föreskrifter om vissa gudstjänsters förläggande till annan plats än församlingskyrkan.
I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet
upprätta förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts
förrättande å annan plats än i kyrka.»
Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag
av protokollet»
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
H. Slef enson.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
IQ
•*>
Bilaga.
F ö r s 1 a g
till
Lag
innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande
å annan plats än i kyrka.
Härigenom förordnas som följer:
Konsistorium äge, där omständigheterna därtill föranleda, efter vederbörande
församlings hörande förordna, att under högst en söndag eller helgdag i varje
månad högmässan må förrättas utom kyrkan å lämplig plats inom församlingen.
Vad nu är sagt galle dock ej med avseende å juldagen, långfredagen, påskdagen,
pingstdagen och böndagarna.
Om nattvardens utdelande å plats utom kyrka gäller vad särskilt är stadgat.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den U september
1926.
N ärvarande:
justitierådet von Seth,
justitierådet Wedberg,
regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,
justitierådet Alexanderson.
Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 10 augusti
1926, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag
innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan
plats än i kyrka. Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, revisionssekreteraren
Axel Afzelius.
Lagrådet yttrade:
Om konsistorium i något fall skulle finna en plats utom församlingen lämplig,
torde lagen ej böra lägga hinder i vägen för högmässans förläggande dit.
Det hemställes förty, att orden »inom församlingen», som icke finnas vare sig
i lagen den 25 april 1919 eller i tidigare lagar om gudstjänster annorstädes än
i kyrkan, måtte uteslutas. I samband därmed kunde genom någon redaktionell
jämkning mera nöjaktigt utsägas, att konsistorium äger efter församlingens
hörande förordna att högmässan ma i stället för i kyrkan förrättas a annan
lämplig plats, dock högst en gång i månaden och ej å de i förslaget nämnda
stora högtidsdagarna.
Vissa uttalanden av departementschefen vid remissen av lagförslaget kunde
lämna rum för den uppfattning, att när högmässan enligt förslaget hålles utom
kyrkan, lysningar och andra tillkännagivanden likväl böra ske i kyrkan om
där förrättas »vanlig gudstjänst», men i annat fall ma kunna ske antingen i
kyrkan eller i samband med högmässan. Vore denna uppfattning riktig, bleve
det utan tvivel nödvändigt att i samband med den tillämnade nya lagen giva
otvetydiga bestämmelser om platsen för de legala kungörandena till ledning
för såväl allmänheten som den för kungörandet ansvarige. Enligt lagrådets
mening är det emellertid klart, att när i enlighet med den föreslagna lagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 5,
15
högmässan förrättas annorstädes än i kyrkan, lysningar och dylika kungöranden
skola ske i samband därmed, icke vid den gudstjänst, som tilläventyrs må
vara även i kyrkan anordnad. Denna mening överensstämmer med vad som
den 22 oktober 1909 anfördes till statsrådsprotokollet av dåvarande chefen för
justitiedepartementet beträffande förslaget till den sedermera den 18 mars 1910
utfärdade lagen om gemensam högmässa för flera församlingar i en av dem
(se kungl. skrivelsen nr 7 till kyrkomötet år 1909). Och någon tvekan har
veterligen ej yppats därom, att då jämlikt nämnda lag gemensam högmässa för
flera församlingar förrättas i en av dem, lysningar och andra legala tillkännagivanden
skola för alla församlingarna ske vid denna högmässa, även om den
äger rum annorstädes än i kyrkan och kanske samtidigt gudstjänst hålles i en
eller annan av de övriga församlingskyrkorna.
Ur protokollet:
A. V. Stenkula.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 23 september- 1926.
N ärvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Tiiyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin,
Almkvist, Lyberg.
Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, lagrådets den 14 i denna
månad avgivna yttrande över det den 10 augusti 1926 till lagrådet remitterade
förslaget till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande
å annan plats än i kyrka.
Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden:
»Lagrådet har hemställt om vidtagande av sådan ändring i remitterade förslaget,
att hinder icke skulle möta för högmässogudstjänsts förläggande till
plats utom församlingen. I de framställningar från kyrkomötet, vilka ligga
till grund för lagförslaget, har härutinnan icke avsetts vidsträcktare befogenhet
för domkapitlet än att förordnande skulle kunna meddelas om högmässans
förrättande å annan plats inom församlingen än i kyrkan, och något härifrån
avvikande förslag har icke framkommit från de kyrkliga myndigheter, vilka
yttrat sig i ärendet. För mm del har jag icke heller kunnat finna tillräckliga
skäl för att i detta avseende frånträda det remitterade förslaget. Då lagrådet
hänvisat till att i vissa andra lagar om gudstjänster å annan plats än i kyrkan
icke upptagits villkor att sådan plats skall vara belägen inom församlingen, må
erinras, att dessa lagar avse morgon- och aftonböner eller ottesångs- och aftonsångsgudstjänster,
och lagstiftningen innefattar i fråga om dem medgivande
icke blott till deras utbytande mot andaktsövningar i annan form utan även till
deras inställande. Dylika gudstjänster äro ock av väsentligt annan karaktär än
högmässan. Utanför församling torde högmässa förrättas endast i det fall, att
jämlikt lag den 18 mars 1910 för två eller flera församlingar skall förrättas
gemensam högmässa i en av dem. "Väl är det mahända icke uteslutet, att även
i vissa andra fall högmässan lämpligen skulle kunna förläggas till plats utom
församlingen. I de sannolikt ganska sällsynta tillfällen, da en önskan i denna
riktning kan göra sig gällande hos församlingen, lärer emellertid prövningen
kunna förbehållas Kungl. Maj:t.
I sitt yttrande har lagrådet även berört frågan om verkställande av lysning
och annat legalt kungörande i de fall, då enligt den föreslagna lagen högmässan
17
Kungl. Maj:{s proposition nr 5.
skulle komma att förrättas å annan plats än i församlingskyrkan. Med hänsyn
till de olika uttalanden, som förekommit under ärendets behandling, synes
det mig önskvärt att till undvikande av oklarhet i detta stycke lagen kommer
att innehålla en bestämd regel om platsen för nämnda kungörande. En dylik
regel torde, med anledning av vad lagrådet anfört, kunna erhålla den innebörd,
att,, där jämlikt domkapitlets förordnande högmässan förrättas å annan plats
än i kyrkan, därvid skall verkställas sådant kungörande, som'' eljest skolat äga
rum i kyrkan. Häri innefattas tydligen såväl lysningar som andra legala tillkännagivanden.
Ett stadgande av detta innehåll synes i förslaget kunna upptagas
såsom andra stycke. Första stycket, vilket avfattats i nära överensstämmelse
med lagen den 25 april 1919 innefattande ändring i 2 kap. 3 §
kyrkolagen, har underkastats en mindre jämkning i redaktionellt hänseende.»
Föredraganden uppläser härefter det sålunda omarbetade lagförslaget samt
hemställer, att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen
inhämtas yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner förslaget.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner ifrågavarande
förslag, skall jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtas
genom skrivelse av den lydelse, bilaga1 vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
H. Stefenson.
3slutitsna bUaga’ Vllken är llka lydande med det ''rid propositionen fogade lagförslaget, har här
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 5 haft. (Nr 5.)
2
18
Ky,ngl. Maj :ts proposition nr 5.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 26 november 1926.
N ärvaiande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,
Hamrin, Almkvist, Lyberg.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler kyrkomötets
skrivelse den 25 oktober 1926, nr 11, däri kyrkomötet anmält, att sedan Kungl.
Maj :t i skrivelse den 23 september 1926, nr 15, förklarat sig vilja jämlikt §87
mom. 2 regeringsformen inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomöte
godkände ett vid skrivelsen fogat förslag till lag innefattande bestämmelser
angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka, ifrågavarande
lagförslag blivit av kyrkomötet godkänt.
Föredraganden hemställer, att omförmälda lagförslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
Kungl. Maj:is proposition nr 5.
19
B ilag a.
Nr 11.
Godkänd av kyrkomötet den 25 oktober 1926.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts
förrättande å annan plats än i kyrka.
(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 9.)
Till KONUNGEN.
I skrivelse den 23 september 1926, nr 15, bär Eders Kungl. under
åberopande av skrivelsen bifogade i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
förklarat sig vilja jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet godkände här nedan intaget förslag till lag innefattande
bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan
plats än i kyrka.
Lagförslaget är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande
å annan plats än i kyrka.
Härigenom förordnas som följer:
Konsistorium äge, där omständigheterna därtill föranleda, efter vederbörande
församlings hörande förordna, att under högst en söndag eller helgdag i varje
manad högmässan ma i stället för i kyrkan förrättas å annan lämplig plats
inom församlingen. Vad nu är sagt gälle dock ej med avseende å juldagen,
långfredagen, påskdagen, pingstdagen och böndagarna.
Förrättas jämlikt förordnande, varom i första stycket sägs, högmässan å
annan plats än i kyrkan, skall därvid verkställas sådant kungörande, vilket
eljest skolat äga rum i kyrkan.
Om nattvardens utdelande å plats utom kyrka gäller vad särskilt är stadgat.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Kyrkomötet, som, i anslutning till vad 1925 års kyrkomöte uti föreliggande
fråga begärde, finner det önskvärt, att, där medgivande lämnats till kallande
av högmässa på annan plats än i kyrkan, annan gudstjänst där sa ske kan
anordnas i kyrkan, får i underdånighet anmäla, att kyrkomötet godkänt ifrågavarande
lagförslag.
Stockholm den 25 oktober 1926.
Underdånigst.
Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
263681
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1927:41 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan a1 i texten
- 1LU 1927:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i ky a1 i texten