Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka

20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:5, Med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

1

Sr 5.

Kungl. Majrts proposition till riksdagen med förslag till lag innefattande

bestämmelser angående högmässogudstjänsts

förrättande å annan plats än i kyrka; given Stockholms

slott den 26 november 1926.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts

förrättande å annan plats än i kjuka.

GUSTAF.

Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1987

1 samt. 5 höft. (Nr. 5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag

innefattande

bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan

plats än i kyrka.

Härigenom förordnas som följer:

Konsistorium äge, där omständigheterna därtill föranleda, efter vederbörande

församlings hörande förordna, att under högst en söndag eller helgdag i varje

månad högmässan må i stället för i kyrkan förrättas å annan lämplig plats

inom församlingen. Vad nu är sagt galle dock ej med avseende å juldagen,

långfredagen, påskdagen, pingstdagen och böndagarna.

Förrättas jämlikt förordnande, varom i första stycket sägs, högmässan å annan

plats än i kyrkan, skall därvid verkställas sådant kungörande, vilket eljest

skolat äga rum i kyrkan.

Om nattvardens utdelande å plats utom kyrka gäller vad särskilt är stadgat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr

ö.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Kcmungen i statsrådet å Stockholms slott

den 10 augusti 1926.

N ärvarande:

Ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden Tiiyrén, Ribbing, Gärde,

Lyberg.

Efter gemensam beredning med tillförordnade chefen för ecklesiastikdepartementet

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, kyrkomötets

skrivelse den 3 november 1925, nr 37, däri kyrkomötet hemställt, att Kungl.

Maj :t täcktes dels bemyndiga domkapitel att för församling, varest behov därav

prövades föreligga, efter församlingens hörande i den omfattning domkapitlet

funne lämpligt, dock högst en söndag eller helgdag i månaden och icke å

de stora högtidsdagarna, anordna högmässogudstjänst utan nattvardsgång å

annan plats i församlingen än i kyrkan, dels ock förordna, att, då högmässogudstjänst

sålunda hölles utom kyrkan och allenast en präst vore i församlingen

tjänstgörande, gudstjänst i kyrkan skulle förrättas å högmässotid i den

ordning domkapitlet ägde bestämma.

Eöredraganden anför:

»I underdånig skrivelse den 16 november 1920, nr 19, anförde kyrkomötet: Skrivelse

’I en vid kyrkomötet väckt motion, nr 69, har föreslagits, att kyrkomötet lrå\ 19?°

måtte hos Eders Kungl.. Maj :t hemställa om medgivande därtill, att vederbö- a,*mö£e. °

rande domkapitel — åtminstone i de två nordligaste stiften —■ ägde tillåta församling,

som sådant önskade, att i den utsträckning och den ordning, som för

varje församling prövades lämpligt, anordna högmässogudstjänst med nattvard

å annan plats i församlingen än i kyrkan, och att för sådant ändamål, då allenast

en präst vore i församlingen tjänstgörande, högmässogudstjänsten i församlingens

kyrka _ finge förrättas såsom mässf allsgudst jänst, dock högst en

sön-_eller helgdag i månaden och icke å de stora högtidsdagarna.

Vidare har i en vid kyrkomötet väckt motion, nr 31, föreslagits, att kyrkomötet

ville i skrivelse till Eders Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande av åtgärder

i syfte, bland annat, att domkapitel måtte äga att, då det funne omständigheterna

därtill föranleda, på framställning av vederbörande pastor och efter

församlingens hörande medgiva, att pastor måtte kunna utbyta högmässogudstjänsten

i kyrkan en eller undantagsvis två söndagar i månaden mot gudstjänst

i av förhållandena betingad form på annan plats i församlingen (pastoratet),

samt att domkapitlet vid sadant utbyte måtte äga bestämma om anordnande av

annan gudstjänst eller uppbyggelsestund på högmässotid i kyrkan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utlåtanden.

Skrivelse

från 1925

års kyrkomöte.

Båda dessa motioner hava, enligt vad däri anförts, framkallats av det förhållandet,

att genom uppkomsten av nya industri- och stationssamhällen och

dylikt en förskjutning av befolkningen flerstädes inom församlingarna ägt rum,

vilket haft till följd att församlingskyrkan kommit att ligga på avsevärt avstånd,

stundom uppgående till flera mil, från nytt befolkningscentrum, och

att åter i följd därav kyrkobesöken för en stor del av församlingens befolkning

väsentligen försvårats.

På de i motionerna närmare anförda skälen finner kyrkomötet ett förordande

av motionernas syfte — anordnande av högmässogudstjänst på annan

plats än i församlingskyrkan — väl motiverat. I avseende å de närmare förutsättningarna

och villkoren för anordnande av högmässogudstjänst utanför kyrkan

ansluter kyrkomötet sig huvudsakligen till förslaget i motionen nr 69, dock

med vissa ändringar och förtydliganden. Anledning saknas att inskränka åtgärdens

vidtagande endast till de två nordligaste stiften, då liknande behov

kunna, såsom i motionen nr 31 framhållits, förefinnas även inom andra stift.

Begreppet mässfallsgudstjänst är knappast fullt klart till sin innebörd, och

om förhållandena medgiva fylligare anordningar, än som kunna täckas med

detta ord, är sådant uppenbarligen att förorda. Det bör därför enligt kyrkomötets

mening lämnas i domkapitlets hand att meddela rituella och andra bestämmelser,

enligt vilka gudstjänsten i kyrkan under angivna förhållanden

bör anordnas. Den bör i varje fall hållas å högmässotid.

I anledning av förevarande motioner får kyrkomötet alltså i underdånighet

anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes dels bemyndiga domkapitel att för

församling, varest behov därav prövas föreligga, efter församlingens hörande

i den omfattning domkapitlet finner lämplig, dock högst en söndag eller helgdag

i månaden och icke å de stora högtidsdagarna, anordna högmässogudstjänst

med eller utan nattvardsgång å annan plats i församlingen än i kjrrkan,

dels ock förordna att, då högmässogudstjänst sålunda hålles utom kyrkan och

allenast en präst är i församlingen tjänstgörande, gudstjänst i kyrkan skall

förrättas å högmässotid i den ordning domkapitlet äger bestämma.’

Över denna framställning avgåvos efter remiss yttranden av domkapitlen och

Stockholms stads konsistorium, vilka samtliga tillstyrkte vidtagande av åtgärder

i angivet syfte, Uppsala domkapitel under förutsättning, att högmässogudstjänst,

i synnerhet med nattvardsgång, endast finge anordnas i sådan lokal,

som blivit försatt i ett för ändamålet värdigt skick, och Strängnäs domkapitel

med hemställan, att den föreslagna bestämmelsen om hållande av gudstjänst

i kyrka å högmässotid måtte erhålla sådan avfattning, att dylik gudstjänst

skulle kunna äga rum även å annan lämplig tid. Stockholms stads konsistorium

föreslog, att domkapitel skulle erhålla befogenhet att, då särskilda skäl

förelåge, medgiva inställande av gudstjänsten i ks^rkan.

I samma ämne har 1925 års kyrkomöte i den av mig nu anmälda skrivelsen

anfört följande:

’I en vid kj^rkomötet väckt motion, nr 75, har hemställts, bland annat, atft

kyrkomötet ville, med förnyande av 1920 års kyrkomötes underdåniga framställning

i samma ärende, i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Majrt

täcktes dels bemyndiga domkapitlet att för församling, varest behov därav

prövas föreligga, efter församlingens hörande i den omfattning domkapitlet

finner lämpligt, dock högst en söndag eller helgdag i månaden och icke å de

stora högtidsdagarna, anordna högmässogudstjänst med eller utan nattvards
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kungl. Majrts proposition nr 5.

gång å annan plats i församlingen än i kyrkan, dels ock förordna, att, då

högmässogudstjänst sålunda hålles utom kyrkan och allenast en präst är i

församlingen tjänstgörande, gudstjänst i kyrkan skall förrättas å högmässotid

i den ordning domkapitlet äger bestämma.

Såsom i motionen erinrats gjorde 1920 års kyrkomöte i anledning av inom

Kyrkomötet väckta motioner i underdånig skrivelse, nr 19, framställning av

enahanda lydelse med den ovan i motionen återgivna. Denna framställning

har enligt vad kyrkomötet inhämtat ännu icke blivit av Eders Kungl. Maj:t

slutligen avgjord.

Kyrkomötet ansluter sig till motionärens förslag, dock med den ändring, att

det i motionen avsedda bemyndigandet bör avse högmässogudstjänst utan nattvardsgång.

’

Jämväl över denna framställning hava yttranden infordrats från domkapitlen Utlåtanden.

och Stockholms stads konsistorium.

Uppsala domkapitel har anfört: ’Det synes domkapitlet lämpligt, att för

undvikande av onödiga svårigheter vid genomförandet av den av kyrkomötet

föreslagna anordning, som torde böra komma i fråga särskilt i till arealen

störa församlingar med från kyrkan avlägsna, tätare befolkade byar eller samhällen,

kungörandet av lysning och äktenskap sbetyg må kunna förrättas av

församlingens klockare. Ävenledes måste domkapitlet ifrågasätta, huruvida

det icke vore lämpligt, att förrättandet av lysning må kunna verkställas i samband

med högmässogudstjänsten i församlingen även om denna förrättas å

annan plats än i kyrkan. Härtill erfordras dock ändring av giftermålsbalkens

Kap. 3 § 3, genom att efter »i kyrkan» tilläggas: »eller där eljest högmässogudstjänst

enligt domkapitlets medgivande är utlyst». Jämväl torde en förändring-

av kyrkohandbokens föreskrifter härutinnan vara nödvändig. Domkapitlet

får sålunda tillstyrka nådigt bifall till kyrkomötets framställning och

hemställa, att nödiga ändringar av gällande bestämmelser i fråga om kungörandet

av lysning måtte vidtagas.’

Linköpings domkapitel har tillstyrkt kyrkomötets framställning med uttalande,

att inom stiftet något större behov av den ifrågasatta anordningens tilllämpning

icke syntes komma att förefinnas.

Skara domkapitel har yttrat: ’Så vitt domkapitlet har sig bekant, finnes

icke inom Skara stift något behov av den ifrågavarande anordningen, vilken

däremot i andra stift, särskilt de norrländska, torde vara behövlig, varför

domkapitlet intet har att mot nådigt bifall till kyrkomötets framställning

erinra; dock att lagen den 14 oktober 1898 bör omarbetas så, att klockare må få

rätt att i här avsedda fall avkunna lysningar.’

Strängnäs domkapitel har anfört, att domkapitlet ansåge sig inom stiftet

kunna tillmötesgå församlingarnas behov av gudstjänster utan att de av kyrkomötet

föreslagna åtgärderna skulle behöva vidtagas.

Västerås domkapitel har avgivit följande yttrande: ''Under vitsordande av

att jämväl i Västeras stift, särskilt med hänsyn till den förskjutning i befolkningsförhållandena,

som genom den industriella utvecklingen på många håll

förorsakats, behovet av en ökad rörelsefrihet i fråga om högmässogudstjänstens

anordnande gjort sig förnummet, vill domkapitlet varmt tillstyrka bifall till

kyrkomötets föreliggande hemställan i vad den avser att bereda vidgade möjligheter

för anordnande under vissa förhållanden av högmässogudstjänst å annan

plats än i kyrkan. I sammanhang härmed har emellertid kyrkomötet

hemställt, att föreskrift matte utfärdas därom, att i här avsedda fall gudstjänst

i kyrkan skall förrättas å högmässotid i den ordning domkapitlet äger

bestämma. En sådan obligatorisk föreskrift synes domkapitlet av flera skäl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

olämplig. Kyrkomötet, som, i anslutning till den i ärendet av biskop Lönegren

väckta motionen, i första hand torde hava haft förhallandena i de vidsträckta

norrlandsförsamlingarna för ögonen, torde vid sitt förslag närmast

hava tänkt på sådana fall, då den av pastor ledda högmässogudstjänsten skulle

komma att äga rum i en utkant av församlingen och sålunda blott bliva tillgänglig

för en ringa del av församlingens befolkning. I dylika fall synes det

också domkapitlet vara naturligt, att i kyrkan pa högmässotid en gudstjänst

anordnas i väsentlig anslutning till de i reglementet för Lappmarks ecklesiastikverk,

1896, § 2 mom. b givna föreskrifter. Helt annorlunda ställer sig saken

i sådana fall. vilka i Västerås stift äro av mera aktuellt intresse, då den av

pastor ledda högmässan skulle komma att hållas exempelvis på en plats, som

numera blivit församlingens egentliga befolkningscentrum. Det avgjort riktigaste

synes då domkapitlet vara, att denna gudstjänst får karaktären av en

för hela församlingen gemensam högmässa. I dylika fall skulle en anordning

sådan som den av kyrkomötet föreslagna ofta, på ett i fråga om en gudstjänst

mycket litet tilltalande sätt, komma att te sig som en blott av yttre formella

skäl motiverad åtgärd utan någon inre religiös betydelse. Slutligen kan det ej

förbises, att en föreskrift av den av kyrkomötet föreslagna innebörden i många

fall skulle, med hänsyn bland annat därtill, att väl i regel vid den av pastor

ledda högmässan biträde av församlingens klockare kommer alt påkrävas, kunna

komma att göra det lämnade medgivandet rörande anordnande på annan

plats än i kyrkan av högmässogudstjänst illusoriskt. Pa grund av det sagda

får domkapitlet hemställa, att i stället för den av kyrkomötet föreslagna ^föreskriften

vederbörande domkapitel ma tillerkännas rätt att, där sa av^förhallandena

finnes påkallat, förordna att, där medgivande lämnats till hållande av

högmässa på annan plats än i kyrkan, förordna om anordnande av annan gudstjänst

på högmässotid i kyrkan. Vad beträffar den i en till remissen fogad

.skriftlig promemoria berörda frågan om sättet för lysnings förrättande under

ovan angivna omständigheter, synes den domkapitlet icke behöva giva anledning

till några avsevärda svårigheter. Om den av pastor på annan plats än i

kyrkan ledda gudstjänsten får karaktären av en för hela församlingen gemensam

högmässa, synes man i fråga om lysningar hava ^att förfara på samma

sätt som i de talrika fall, då församling på grund av pågående kyrkobyggnad

eller restauration, kyrkans bristfälliga uppvärmning eller dylikt under längre

eller kortare tid medgivits rätt att förlägga gudstjänsten till annan plats än i

kyrkan. Att bestämmelsen, att lysning skall förrättas i kyrka, skulle innebära

hinder för lysnings kungörande vid sådan högmässogudstjänst har, så vitt domkapitlet

har sig bekant, aldrig ifrågasatts. För de fall åter, där domkapitel

under ovan angivna förutsättningar skulle komma att förordna om anordnande

av särskild gudstjänst på högmässotid i kyrkan, synes domkapitlet lagen av

den 14 oktober 1898 rörande lysnings förrättande i vissa fall, äga full tilllämplighet.

Skulle emellertid i här berörda hänseenden förtydligande bestämmelser

anses vara av nöden, har domkapitlet naturligen intet att däremot erinra.

Växjö domkapitel har yttrat: ''Ehuru icke något behov i den riktning,

kyrkomötets skrivelse avseT, gjort sig gällande, så vitt känt är, i detta stift,

vill domkapitlet likväl icke motsätta sig förslaget lika litet nu som år 1921,

då domkapitlets jdtrande över 1920 års kyrkomötes skrivelse i samma sak infordrades,

helst som den ifrågasatta ändringen anses vara av behovet påkallad

i en del av Norrland. Den svårighet, som möter att vid dylika fall låta klockaren

vid den gudstjänst, som i kyrkan skall förrättas a högmässotid i den ordning,

domkapitlet bestämmer, avkunna lysning, torde böra avhjälpas genom

tillägg i lagen den 14 oktober 1898, t. ex. därigenom, att efter orden: »annat

hinder» tillfogas: »eller av domkapitlet fastställd tjänstgöring vid högmässotid

på annan plats».''

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Moj:ts proposition nr 5.

Inom domkapitlet avgåvos följande särskilda yttranden:

Domprosten Ekedahl avstyrkte helt och hållet kyrkomötets förslag såsom

varande onödigt och otjänligt. — Lektorn Cavallin instämde i domkapitlets

utlåtande, dock med det förbehåll, att den av kyrkomötet föreslagna anordningen

endast komme att gälla för Norrland. — Med lektorn Cavallin instämde

lektorn Borelius.

Lunds domkapitel har anfört: ’Den i kyrkomötets skrivelse föreslagna anordningen

synes domkapitlet kunna bliva av stort värde för kyrkans religiösa

arbete bland vårt folk. Inom Lunds stift med dess i allmänhet små landsförsamlingar

torde visserligen anordningen i fråga icke komma att i större utsträckning

anlitas. Men även i Lunds stift finnes platser, där den kunde få

en viktig uppgift att fylla. I anslutning till de i motionerna i ärendet och

kyrkomötets skrivelser 1920 och 1925 framförda skäl vill därför domkapitlet

livligt tillstyrka kyrkomötets underdåniga hemställan. Det har anmärkts, att

ett bifall till kyrkomötets förslag skulle medföra vissa svårigheter beträffande

lysningarnas kungörande. Om enligt kyrkomötets förslag högmässan efter

domkapitlets beprövande förlägges till annan plats i församlingen än kyrkan

och prästen härigenom blir urståndsatt sin tjänst i kyrkan fullgöra, kan detta

enligt kyrkomötets förslag endast ske under förutsättning att då alltid guds-''

tjänst i kyrkan förrättas av därtill av domkapitlet godkänd person. Denne

torde i så fall ock vara behörig att kungöra lysningar och äktenskapsbetyg.’

Göteborgs domkapitel har hänvisat till ett av kontraktsprosten P. Rydholm

på anmodan av domkapitlet avgivet yttrande, däri anförts följande: ’Vid fastställande

av lönereglering för prästerskapet i de församlingar, där sådant av

omständigheterna påkallas, har Kungl. Maj:t föreskrivit, att gudstjänst skall

hållas å andra ställen än i församlingskyrkan. Det torde icke möta något hinder

att vid sådan gudstjänst följa högmässoritualet. Kärnan i skrivelsen kan

därför icke vara något annat, än att högmässan i församlingskyrkan skall

vissa helgdagar inställas. Men då kyrkomötet i alla fall vill att gudstjänst

skall å högmässotid hållas i församlingskyrkan, så är det icke lätt att förstå,

varför denna gudstjänst å högmässotid icke kan få vara en högmässa. Gudstjänsten

på det andra stället måste då bli en senmässa. Det blir ju icke annat

än den så vanliga dupplilsationen. Det är icke lätt att förstå meningen därmed,

att sådan gudstjänst i kyrkan å högmässotid endast skall äga rum, när

endast en präst är i församlingen tjänstgörande. Äro där två präster i församlingen,

torde val intet behov förefinnas att inställa någon högmässa. Prästerna

kunna väl då hålla var sin högmässa, den ene i kyrkan och den andre på

annat ställe. Ligger bakom detta den tanke, som uttalades i motionerna vid

1920 års kyrkomöte, att denna gudstjänst i församlingskyrkan å högmässotid

skall hållas av någon lekman, så må sådant på det allvarligaste avstyrkas. En

särskild svårighet möter mot kyrkomötets förslag, då det blir fråga om äktenskapslysning.

Enligt giftermålsbalken 3 kap. 3 § skall lysning kungöras i

kyrkan tre söndagar i rad. Men enligt kyrkohandboken skall detta ske efter

predikan under en högmässa. Lagen medger intet annat undantag därifrån än

det som stadgas genom lag den 14 oktober 1898, enligt vilken lysning i visst fall

kan avkunnas av klockaren. Men det gäller endast för det fall, att ''prästen av

sjukdom eller annat hinder är urståndsatt att sin tjänst i kyrkan fullgöra’. Om

det skall bli lagligt att lysa på en söndag, då icke högmässa förekommer, så

tarvas åtskilliga lagändringar. Med den ordning, som kyrkomötet föreslår, lär

det icke kunna undvikas att kollisioner uppstå angående laglig lysning.’

Karlstads domkapitel har utlåtit sig: ’Det synes domkapitlet önskvärt, om

det ifrågasatta önskemålet kunde tillfredsställas genom särskilt för Härnösands

och Luleå stift gällande bestämmelser, men hyser domkapitlet betänkligheter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

gent emot en för hela svenska kyrkan gällande lagstiftning i den utsträckning

kyrkomötet begärt. Dock anser domkapitlet, att det utan olägenhet bör kunna

medgivas, att å annandagarna vid jul, påsk och pingst högmässogudstjänst må

hållas å annan plats än i kyrkan antingen endast för det fall, att dessa helgdagar

ej inträffa på en söndag, eller ock utan inskränkning, varvid dock särskilda

bestämmelser böra utfärdas, huru med lysningar skola förfaras för det

fall att annandagen inträffar på en söndag och gudstjänst då ej hålles i kyrkan.’

Härnösands domkapitel har anfört: ''Domkapitlet, som i underdånigt utlåtande

den 20 april 1921 kraftigt förordade bifall till 1920 års kyrkomötes

skrivelse i samma ärende, vill helt ansluta sig till det av 1925 års kyrkomöte

framburna förslaget om anordnande i vissa fall av högmässogudstjänst å annan

plats än i kyrkan. Denna fråga har stark aktualitet inom Härnösands stift,

och det skulle enligt domkapitlets mening vara i hög grad att beklaga, om

föreliggande förslag, som vunnit två kyrkomötens enhälliga anslutning, icke

skulle leda till praktiskt resultat. Då det i en vid den till domkapitlet remitterade

skrivelsen fogad P. M. påpekas, att lagen den 14 oktober 1898 om »klockaregudstjänst»

icke i sin nuvarande formulering skulle medgiva dylik gudstjänst

med lysningars avkunnande, då församlingens präst å annat ställe inom

församlingen samtidigt förrättade högmässogudstjänst, så vill domkapitlet såsom

sin uppfattning av sagda lags råtta tolkning uttala, att, om prästen håller

högmässogudstjänst å annan plats än i kyrkan enligt vederbörande kyrkliga

myndighets förordnande, så måste han anses vara urståndsatt att sin tjänst i

kyrkan fullgöra, och sålunda »klockaregudstjänst» vara fullt laglig. Skulle

emellertid denna tolkning anses omtvistlig eller oriktig, bör ett tillägg till lagtexten

vara lätt funnet, som undanröjer all tvekan. På en dylik, rent formell

och obetydlig anledning bör i varje fall det angelägna önskemålet icke få

stranda. I anslutning till vad sålunda anförts, får domkapitlet kraftigt förorda

bifall till kyrkomötets anhållan samt i underdånighet hemställa, att, därest

sådant bifall anses förutsätta ett förtydligande av lagen den 14 oktober 1898,

förslag om dylikt förtydligande må av Eders Kungl. Maj:t till antagande

snarast möjligt framläggas.’

Luleå domkapitel har hemställt om bifall till kyrkomötets framställning,

därvid domkapitlet emellertid förutsatte åvägabringande av sådan ändring i

lagen den 14 oktober 1898, att lysning i kyrkan skulle kunna förrättas av den

person, som där predikade under pastors frånvaro för hållande av gudstjänst

annorstädes.

Visby domkapitel har tillstyrkt kyrkomötets framställning under uttalande,

att högmässogudstjänster utom kyrkan syntes böra få anordnas med eller utan

nattvardsgång.

Vid utlåtandet äro fogade infordrade yttranden från stiftets kontraktsprostar.

I yttrande av kontraktsprostarna J. F. Ronqvist och •/. Å. Ronqvist har anförts:

''På grund av särskilda omständigheter såsom lokala förhållanden m. m. kan

det vara av behovet påkallat, att högmässogudstjänst anordnas å annan plats

än i kyrkan; därom råder intet tvivel. Dock bör, såsom kyrkomötet framhållit,

allmän nattvardsgång icke hållas annorstädes än i församlingens kyrka. Därjämte

är nödvändigt att, där blott en präst finnes i församlingen anställd, dock

högmässogudstjänst jämväl hålles på tid som domkapitlet bestämmer i församlingens

kyrka för lysningars och äktenskapsbetygs kungörande.’ — Kontraktsprosten

C. Kihlén har anfört: ''På grund av förskjutningar i bebyggandet

av en församling kunna tätt befolkade små samhällen uppstå på jämförelsevis

stort avstånd från församlingskyrkan. Härvid inställer sig givetvis önskemålet

att nå även dessa med predikan. Föreliggande motion kan anses utgå

från sådana förhållanden. Det synes mig emellertid i ingen mån tillgodo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t?; -proposition nr

9

se det framsprungna önskemålet utan blott leda till de mest ledsamma konsekvenser.

Saken vore lätt ordnad, om pastor tillerkändes rätt att utbyta ett

visst antal högmässor i församlingskyrkan mot predikningar (icke ''högmässor’)

å annan plats, där de kunde anses fylla en uppgift. Härom är emellertid

icke fråga i ovan berörda skrivelse. Meningen är, att ''högmässor’ skulle

äga rum å angivna platser. Antåg då, att man till gudstjänstens förrättande

förfogar över t. ex. en skolsal. Hela ritualen läses från katedern från början

till slut. Det symboliska, som ligger däri att vissa partier läsas av prästen,

vänd mot altaret, andra under det han står vänd från detsamma, försvinner fullkomligt.

Det hela kommer att gestalta sig onödigt och oförståeligt. Det är

fara värt, att detta betraktelsesätt gör sig gällande även med avseende på församlingsgudstjänsten.

Vinner detta en allmännare anslutning, riskera vi att

på detta förlora kontakten med den historiska kristendomen på denna punkt, och

ett annat kyrkosamfund blir ensam bärare av en tradition, som även vi i vår

mån äro satta att bevara. Ännu mindre tilltalande är att jämte denna ''högmässa’

anordna högmässogudstjänst på övligt sätt — av det skäl att lysningar må i

laga ordning kunna avkunnas. Högmässogudstjänster anordnade för lysningars

skull! — jag tror, att man utan överdrift vågar benämna detta en ledsam konsekvens.

Så vitt jag förstår länder ett bifall till motionen till att ålägga

pastor utöver hans lagliga skyldighet en ny sådan. Kanske har hans eget

pastorala nit kommit honom att förrätta dylika gudstjänster, när kraft och

tillfälle givits därtill. Det har gått, när han fatt ordna saken på egen hand.

Jag är rädd^att samma sak kommer att kännas rätt så tung, om den förvandlas

till tjänstetvång. På grund härav får jag yrka, att den underdåniga skrivelsen

icke tillstyrkes.’

Stockholms stads konsistorium har tillstyrkt framställningen.

Med avseende å den nu föreliggande frågan om befogenhet för domkapitel att Departeunder

vissa omständigheter förordna om högmässogudstjänstens förläggande till mentschefen.

annan lokal än kyrka synes det kunna vara i viss mån tveksamt, huruvida

bestämmelser av sådan innebörd skola anses vara av kyrkolags natur eller om

de kunna utfärdas i administrativ ordning. Kyrkolagens ännu kvarstående stadganden

om den allmänna gudstjänsten och särskilt vad däri förekommer om

''högpredikan’ torde icke efter ordalydelsen ovillkorligt fastställa, att högmässogudstjänsten,

där den icke är förenad med nattvardsgång, är bunden vid

kyrkorummet. Innehållet av dessa bestämmelser lämnar dock knappast ovisst,

att lagen utgått endast från den förutsättning att nämnda gudstjänst skall

firas i kyrkan. Detta utesluter tydligen icke, att, såsom i stor utsträckning

sker, högmässa utan nattvardsgång förrättas å annan plats än i kyrkan, om

samma dag högmässa i vanlig ordning hålles i kyrkan. Ej heller har enligt

mångårig praxis hinder ansetts föreligga för att Kungl. Maj:t i särskilda fall

på grund av församlings vidsträckthet eller andra lokala förhållanden lämnat

medgivande till att vissa högmässogudstjänster fått förläggas till andra platser

än församlingskyrkan. Härav synes dock icke få slutas, att i samma ordning

kunde böra utfärdas dylika föreskrifter av den allmännare räckvidd, som här

åsyftas. I all synnerhet gäller detta, därest det skulle befinnas lämpligt att

icke göra högmässans firande å annan plats än i kyrkan ovillkorligt beroende

av att annan gudstjänst samtidigt hålles i kyrkan. För frågans upptagande

såsom lagärende talar ock den omständighet, att därmed sammanhänga vissa

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

spörsmål, vilka otvivelaktigt icke kunna behandlas i administrativ väg, såsom

den ifrågasatta anordningens inverkan på nuvarande lagbestämmelser om lysning

till äktenskap m. m. Om åtgärder skola vidtagas i den av kyrkomötet anvisade

riktningen, böra därför enligt min uppfattning de bestämmelser, vilka

äro påkallade för frågans lösning, erhålla formen av lag.

Då det alltså ankommer på mig att underställa den nu föreliggande frågan

Kungl. Maj :ts beprövande, vill jag såsom min uppfattning uttala, att giltiga

skäl blivit förebragta för den ståndpunkt, kyrkomötet två gånger intagit och

de kyrkliga myndigheternas övervägande flertal biträtt. I enlighet härmed

har jag låtit inom justitiedepartementet utarbeta förslag till erforderliga lagbestämmelser

i ämnet.

Med avseende å innehållet av dessa bestämmelser ansluter jag mig till kyrkomötets

framställning därutinnan, att det bör tillkomma vederbörande domkapitel

att efter församlingens hörande förordna, att under högst en sön- eller

helgdag i varje månad högmässogudstjänsten må förrättas å lämplig plats utom

kyrkan, dock med undantag för de stora högtidsdagarna, d. v. s. juldagen, långfredagen,

påskdagen, pingstdagen och böndagarna. Med sålunda angivna begränsningar

skall domkapitlet äga att efter omständigheterna pröva, huruvida

skäl till en dylik anordning av gudstjänsten är för handen. Om en sådan prövningsrätt

lägges i domkapitlets hand, lärer icke föreligga någon anledning

att låta lagen erhålla giltighet endast för de norrländska stiften, för vilka

åtgärder av föreslagen innebörd otvivelaktigt äro mest angelägna.

I den av fjolårets kyrkomöte gjorda framställningen har såsom en ytterligare

inskränkning i rätten att anordna högmässogudstjänst utom kyrka angivits,

att vid sådan gudstjänst nattvardsgång icke skulle få förekomma. I motsats

härtill avsåg framställningen från 1920 års kyrkomöte, att en dylik inskränkning

icke skulle fastställas. Av förhandlingarna vid sista kyrkomötet framgår,

att i detta avseende någon sakligt förändrad uppfattning näppeligen gjort sig

gällande; bestämmande för beslutet i denna del torde väsentligen hava varit

den från flera håll starkt uttalade önskan, att frågans snara lösning icke måtte

försvåras genom dess sammanställande med det särskilda spörsmålet om rätten

till utdelande av nattvarden å annan plats än i kyrka. Jämväl sistnämnda

fråga har nu upptagits till behandling, och Kungl. Maj :t har förut denna

dag beslutit inhämta lagrådets yttrande över ett lagförslag, enligt vilket det

med vissa förbehåll skall medgivas, att nattvarden må utdelas på annan plats

än i kyrka. Härmed torde hava bortfallit anledningen att, på sätt kyrkomötet

senast föreslagit, till bestämmelser om högmässogudstjänsts hållande å plats

utom kyrka ansluta en speciell föreskrift om nattvardsfirande vid sådan gudstjänst;

huruvida nattvarden därvid må kunna utdelas blir tydligen att avgöra

i enlighet med den särskilda lagen i detta ämne. I det lagförslag, jag nu framlägger,

har därför beträffande nattvardsgång upptagits allenast en hänvisning

till vad sålunda särskilt stadgas.

Kj^rkomötet har vidare hemställt, att i samband med ett medgivande till hållande

av högmässogudstjänst utom kyrka måtte meddelas föreskrift, att då sådan

gudstjänst hålles och endast en präst tjänstgör i församlingen, gudstjänst

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ii

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

i kyrkan skall förrättas å högmässotid i den ordning, domkapitlet bestämmer.

Till grund för denna hemställan torde ligga den uppfattning, att i varje fall

en gudstjänst bör hållas i församlingskyrkan för att lysningar och vissa andra

tillkännagivanden alltid skola kunna på vanligt ställe offentliggöras. Denna

gudstjänst, som måste förutsättas i allmänhet komma att hållas av annan person

än präst, skulle således hava till ändamål väsentligen att möjliggöra uppläsning

i vanlig ordning av nyss nämnda tillkännagivanden. För min del har

jag, i huvudsaklig anslutning till vad Västerås domkapitel i detta hänseende

anfört, icke kunnat finna en dylik anordning lämplig eller nödvändig. Där

tillfälle gives att låta gudstjänst i kyrkan förrättas av präst eller annan lämplig

person, kan detta ske utan att särskild föreskrift meddelas i detta sammanhang;

och en bindande regel torde kunna medföra antingen att svårighet uppstår

att låta högmässogudstjänst äga ruin å annan plats än i kyrkan eller

ock att den gudstjänst, som skall hållas i kyrkan, i alltför hög grad får

karaktär av en nödfallsanordning, som helst icke borde tillitas. Även med

hänsyn till det mest ändamålsenliga sättet för kungörande av lysning och andra

tillkännagivanden torde, såsom jämväl Uppsala domkapitel framhållit, goda

skäl tala för att, om vanlig gudstjänst icke förrättas i kyrkan, kungörande må

kunna ske vid den högmässogudstjänst, som hålles å annan plats.

Under den förberedande behandlingen av detta ärende har ifrågasatts, att

den nuvarande avfattningen av 3 kap. 3 § giftermålsbalken, enligt vilket lagrum

lysningssedel skall kungöras i kyrkan tre söndagar i rad, icke skulle

medgiva, att lysning kungjordes vid en till annan plats än kyrkan förlagd högmässogudstjänst.

I samma kap. 7 § stadgas vidare, att äktenskapsbetyg skall

kungöras i kyrkan nästa söndag efter utfärdandet. Dessa lagrum torde dock icke

medföra, att kungörande av lysning eller äktenskapsbetyg är ovillkorligt bundet

vid själva kyrkorummet, utan synas innebära, att kungörandet skall verkställas

där gudstjänsten enligt lagligen gällande ordning skall försiggå, även om platsen

därför är en annan än kyrkan. Riktigheten härav lärer icke hava satts i fråga

för det fall, att på grund av kyrkobyggnadens tillfälliga obrukbarhet gudstjänsten

under längre eller kortare tid måste hållas i annan av vederbörlig

myndighet bestämd lokal. Enligt min uppfattning erfordras således icke någon

ändring i 3 kap. giftermålsbalken för att, om gudstjänst icke förrättas i kyrkan,

lysning och äktenskapsbetyg skola kunna med laga verkan kungöras vid den

högmässogudstjänst, som hålles å annan plats inom församlingen. Föreligger

för prästen hinder att hålla vare sig högmässa i kyrkan eller sådan gudstjänst

å annan i vederbörlig ordning föreskriven plats, inträffar i fråga om lysning

till äktenskap det fall, som avses i lagen den 14 oktober 1898 innefattande tillägg

till 15 kap. 18 § kyrkolagen, och lysningen skall då verkställas i kyrkan av

församlingens klockare.

Av vad nu anförts lärer följa, att enligt min uppfattning hinder icke möter

mot att även annat kungörande, vilket enligt lag skall ske i kyrkan, kan

äga rum vid sådan högmässogudstjänst, som i stället för den vanliga hålles å

annan plats än i kyrkan.

Med en lag av föreslagen innebörd avses icke att göra inskränkning i Kungl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Maj:ts hittills utövade administrativa befogenhet att i särskilda fall meddela

föreskrifter om vissa gudstjänsters förläggande till annan plats än församlingskyrkan.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts

förrättande å annan plats än i kyrka.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet»

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

H. Slef enson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

IQ

•*>

Bilaga.

F ö r s 1 a g

till

Lag

innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande

å annan plats än i kyrka.

Härigenom förordnas som följer:

Konsistorium äge, där omständigheterna därtill föranleda, efter vederbörande

församlings hörande förordna, att under högst en söndag eller helgdag i varje

månad högmässan må förrättas utom kyrkan å lämplig plats inom församlingen.

Vad nu är sagt galle dock ej med avseende å juldagen, långfredagen, påskdagen,

pingstdagen och böndagarna.

Om nattvardens utdelande å plats utom kyrka gäller vad särskilt är stadgat.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den U september

1926.

N ärvarande:

justitierådet von Seth,

justitierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillliandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 10 augusti

1926, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan

plats än i kyrka. Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet

föredragits av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, revisionssekreteraren

Axel Afzelius.

Lagrådet yttrade:

Om konsistorium i något fall skulle finna en plats utom församlingen lämplig,

torde lagen ej böra lägga hinder i vägen för högmässans förläggande dit.

Det hemställes förty, att orden »inom församlingen», som icke finnas vare sig

i lagen den 25 april 1919 eller i tidigare lagar om gudstjänster annorstädes än

i kyrkan, måtte uteslutas. I samband därmed kunde genom någon redaktionell

jämkning mera nöjaktigt utsägas, att konsistorium äger efter församlingens

hörande förordna att högmässan ma i stället för i kyrkan förrättas a annan

lämplig plats, dock högst en gång i månaden och ej å de i förslaget nämnda

stora högtidsdagarna.

Vissa uttalanden av departementschefen vid remissen av lagförslaget kunde

lämna rum för den uppfattning, att när högmässan enligt förslaget hålles utom

kyrkan, lysningar och andra tillkännagivanden likväl böra ske i kyrkan om

där förrättas »vanlig gudstjänst», men i annat fall ma kunna ske antingen i

kyrkan eller i samband med högmässan. Vore denna uppfattning riktig, bleve

det utan tvivel nödvändigt att i samband med den tillämnade nya lagen giva

otvetydiga bestämmelser om platsen för de legala kungörandena till ledning

för såväl allmänheten som den för kungörandet ansvarige. Enligt lagrådets

mening är det emellertid klart, att när i enlighet med den föreslagna lagen

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5,

15

högmässan förrättas annorstädes än i kyrkan, lysningar och dylika kungöranden

skola ske i samband därmed, icke vid den gudstjänst, som tilläventyrs må

vara även i kyrkan anordnad. Denna mening överensstämmer med vad som

den 22 oktober 1909 anfördes till statsrådsprotokollet av dåvarande chefen för

justitiedepartementet beträffande förslaget till den sedermera den 18 mars 1910

utfärdade lagen om gemensam högmässa för flera församlingar i en av dem

(se kungl. skrivelsen nr 7 till kyrkomötet år 1909). Och någon tvekan har

veterligen ej yppats därom, att då jämlikt nämnda lag gemensam högmässa för

flera församlingar förrättas i en av dem, lysningar och andra legala tillkännagivanden

skola för alla församlingarna ske vid denna högmässa, även om den

äger rum annorstädes än i kyrkan och kanske samtidigt gudstjänst hålles i en

eller annan av de övriga församlingskyrkorna.

Ur protokollet:

A. V. Stenkula.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 23 september- 1926.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Tiiyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, lagrådets den 14 i denna

månad avgivna yttrande över det den 10 augusti 1926 till lagrådet remitterade

förslaget till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande

å annan plats än i kyrka.

Efter redogörelse för lagrådets yttrande anför föredraganden:

»Lagrådet har hemställt om vidtagande av sådan ändring i remitterade förslaget,

att hinder icke skulle möta för högmässogudstjänsts förläggande till

plats utom församlingen. I de framställningar från kyrkomötet, vilka ligga

till grund för lagförslaget, har härutinnan icke avsetts vidsträcktare befogenhet

för domkapitlet än att förordnande skulle kunna meddelas om högmässans

förrättande å annan plats inom församlingen än i kyrkan, och något härifrån

avvikande förslag har icke framkommit från de kyrkliga myndigheter, vilka

yttrat sig i ärendet. För mm del har jag icke heller kunnat finna tillräckliga

skäl för att i detta avseende frånträda det remitterade förslaget. Då lagrådet

hänvisat till att i vissa andra lagar om gudstjänster å annan plats än i kyrkan

icke upptagits villkor att sådan plats skall vara belägen inom församlingen, må

erinras, att dessa lagar avse morgon- och aftonböner eller ottesångs- och aftonsångsgudstjänster,

och lagstiftningen innefattar i fråga om dem medgivande

icke blott till deras utbytande mot andaktsövningar i annan form utan även till

deras inställande. Dylika gudstjänster äro ock av väsentligt annan karaktär än

högmässan. Utanför församling torde högmässa förrättas endast i det fall, att

jämlikt lag den 18 mars 1910 för två eller flera församlingar skall förrättas

gemensam högmässa i en av dem. "Väl är det mahända icke uteslutet, att även

i vissa andra fall högmässan lämpligen skulle kunna förläggas till plats utom

församlingen. I de sannolikt ganska sällsynta tillfällen, da en önskan i denna

riktning kan göra sig gällande hos församlingen, lärer emellertid prövningen

kunna förbehållas Kungl. Maj:t.

I sitt yttrande har lagrådet även berört frågan om verkställande av lysning

och annat legalt kungörande i de fall, då enligt den föreslagna lagen högmässan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:{s proposition nr 5.

skulle komma att förrättas å annan plats än i församlingskyrkan. Med hänsyn

till de olika uttalanden, som förekommit under ärendets behandling, synes

det mig önskvärt att till undvikande av oklarhet i detta stycke lagen kommer

att innehålla en bestämd regel om platsen för nämnda kungörande. En dylik

regel torde, med anledning av vad lagrådet anfört, kunna erhålla den innebörd,

att,, där jämlikt domkapitlets förordnande högmässan förrättas å annan plats

än i kyrkan, därvid skall verkställas sådant kungörande, som'' eljest skolat äga

rum i kyrkan. Häri innefattas tydligen såväl lysningar som andra legala tillkännagivanden.

Ett stadgande av detta innehåll synes i förslaget kunna upptagas

såsom andra stycke. Första stycket, vilket avfattats i nära överensstämmelse

med lagen den 25 april 1919 innefattande ändring i 2 kap. 3 §

kyrkolagen, har underkastats en mindre jämkning i redaktionellt hänseende.»

Föredraganden uppläser härefter det sålunda omarbetade lagförslaget samt

hemställer, att från kyrkomötet måtte jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen

inhämtas yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner förslaget.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkänner ifrågavarande

förslag, skall jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämtas

genom skrivelse av den lydelse, bilaga1 vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

3slutitsna bUaga’ Vllken är llka lydande med det ''rid propositionen fogade lagförslaget, har här

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 5 haft. (Nr 5.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Ky,ngl. Maj :ts proposition nr 5.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 november 1926.

N ärvaiande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen,

Hamrin, Almkvist, Lyberg.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler kyrkomötets

skrivelse den 25 oktober 1926, nr 11, däri kyrkomötet anmält, att sedan Kungl.

Maj :t i skrivelse den 23 september 1926, nr 15, förklarat sig vilja jämlikt §87

mom. 2 regeringsformen inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomöte

godkände ett vid skrivelsen fogat förslag till lag innefattande bestämmelser

angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i kyrka, ifrågavarande

lagförslag blivit av kyrkomötet godkänt.

Föredraganden hemställer, att omförmälda lagförslag måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets Övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 5.

19

B ilag a.

Nr 11.

Godkänd av kyrkomötet den 25 oktober 1926.

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts

förrättande å annan plats än i kyrka.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 9.)

Till KONUNGEN.

I skrivelse den 23 september 1926, nr 15, bär Eders Kungl. under

åberopande av skrivelsen bifogade i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

förklarat sig vilja jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen inhämta kyrkomötets

yttrande, huruvida kyrkomötet godkände här nedan intaget förslag till lag innefattande

bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan

plats än i kyrka.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande

å annan plats än i kyrka.

Härigenom förordnas som följer:

Konsistorium äge, där omständigheterna därtill föranleda, efter vederbörande

församlings hörande förordna, att under högst en söndag eller helgdag i varje

manad högmässan ma i stället för i kyrkan förrättas å annan lämplig plats

inom församlingen. Vad nu är sagt gälle dock ej med avseende å juldagen,

långfredagen, påskdagen, pingstdagen och böndagarna.

Förrättas jämlikt förordnande, varom i första stycket sägs, högmässan å

annan plats än i kyrkan, skall därvid verkställas sådant kungörande, vilket

eljest skolat äga rum i kyrkan.

Om nattvardens utdelande å plats utom kyrka gäller vad särskilt är stadgat.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Kyrkomötet, som, i anslutning till vad 1925 års kyrkomöte uti föreliggande

fråga begärde, finner det önskvärt, att, där medgivande lämnats till kallande

av högmässa på annan plats än i kyrkan, annan gudstjänst där sa ske kan

anordnas i kyrkan, får i underdånighet anmäla, att kyrkomötet godkänt ifrågavarande

lagförslag.

Stockholm den 25 oktober 1926.

Underdånigst.

Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

263681

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:41 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan a1 i texten
  2. 1LU 1927:9 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande å annan plats än i ky a1 i texten