Sök i Ratio Lex

Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer m. fl

1927-01-21 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:59, Angående pensioner eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

1

tfr 59.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående pensioner

eller understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets

tjänst anställda personer m. fl.; given Stockholms

slott den 21 januari 1921.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna l:o—17:o hemställt.

GUSTAF.

Gustav Kosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majd Konungen i statsrådet ä Stockholms slott

den 21 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Rosén anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning åtskilliga inkomna framställningar angående pensioner eller

understöd åt efterlevande till vissa i försvarsväsendets tjänst anställda personer

m. fl. samt anför därvid följande.

l:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 12 december 1925,

bär änkan Anna Mathilda Friberg, född Borglund, anhållit att komma i

åtnjutande av pension i anledning därav, att hennes son, värnpliktige Carl

Orvar Friberg avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring den 21

september 1925. Till stöd för ansökningen har änkan Friberg anfört, att

hon, som är född den 13 november 1861, på grund av sjukdom icke är i

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 59 käft. (Nr 59.) n in 1

Ang. pension

åt avlidne

värnpliktige

C. O. Fribergs

moder, änkan

Anna

Mathilda

Friberg, född

Berglund.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

stånd att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle och icke äger annan

inkomst än den pension, varav hon är i åtnjutande efter sin år 1909 avlidne

man, kaptenen Johan Friberg, ävensom att hon åsamkat sig en skuld till

belopp av 5,000 kronor för att bereda sonen tillfälle att fullfölja sin utbildning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas tillika, att riksförsäkringsanstalten

jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, funnit begravningshjälp

med 150 kronor skola utgå i anledning av sonens död, men däremot

ansett någon ersättning i form av livränta till änkan Friberg författningsenligt

icke kunna utgivas i anledning av dödsfallet, enär änkan icke

varit av sonens arbete för sitt uppehälle huvudsakligen beroende.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 14 januari 1926 anfört, att enär

riksdagen vid flera tillfällen efter framställning av Kungl. Maj:t medgivit, att

årliga understöd finge utgå till föräldrar till i tjänsten omkomna såväl av

stammen som värnpliktiga (exempelvis enligt proposition nr 34 till 1920 års

riksdag), ämbetsverket funne, med hänsyn även till i ärendet föreliggande

bevekande omständigheter, skäl förefinnas för avlåtande av proposition till

riksdagen om ett årligt understöd till änkan Friberg att utgå från allmänna

indragningsstaten. I fråga om understödets storlek ville marinförvaltningen

erinra, att 1924 års riksdag enligt dess skrivelse nr 82 medgivit, att föräldrarna

till eu var av vissa vid en år 1922 vid Jörlanda i Bohuslän timad

järnvägsolycka omkomna värnpliktiga finge under sin återstående livstid åtnjuta

årliga understöd av 360 kronor, dock utan rätt att därå uppbära pensionstillägg;

och skulle ifrågavarande understöd åtnjutas av den avlidnes båda

föräldrar gemensamt, där båda levde, och, där endera maken avlidit, av

den efterlevande. Dessa understödsbelopp hade bestämts jämlikt 1909 års

förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Vidare hade 1925 års riksdag, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 148, medgivit, att vid tjänsteflygning omkomne löjtnanten

E. O. A. Åbergs moder, änkan Anna Albertina Åberg, finge, så länge hon

förbleve i sitt dåvarande änkestånd, uppbära en årlig pension av 500 kronor.

Beloppet ifråga vore avvägt i överensstämmelse med tidigare beslut av riksdagen.

I båda här omnämnda ärenden förekomme liksom i det nu föreliggande,

att föräldrarna, ehuru levande i knappa omständigheter, icke kunde

anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av de avlidnas

arbete. Enligt marinförvaltningens åsikt borde emellertid ersättningen till

änkan Friberg bestämmas efter andra grunder än som tillämpats vid bestämmandet

av ersättningen till de vid omförmälda järnvägsolycka omkomna värnpliktigas

efterlevande. Den olycka, varom nu vore fråga, hade nämligen

skett under utövning av ett kvalificerat och synnerligen riskfyllt arbete. I

betraktande härav syntes änkan Friberg böra jämställas med efterlevande

efter omkomna flygofficerare, och ansåge marinförvaltningen sig sålunda böra

förorda ett understödsbelopp av 500 kronor. Med hänsyn därtill, att understödet

icke enbart hade karaktär av olycksfallsersättning, syntes pensionstillägg

böra därå utgå. På grund av det anförda hemställde marinförvalt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ningen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Friberg

finge från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten

uppbära ett årligt understöd av 500 kronor.

Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att vid det förhållandet, att änkan Friberg, enligt vad statskontoret

inhämtat, från arméns pensionskassa åtnjöte änkepension uppgående till 800

kronor jämte dyrtidstillägg härå samt dessutom s. k. tillfällig pensionsförhöjning,

utgörande 25 procent av änkepensionen, eller sålunda 200 kronor,

det syntes statskontoret tveksamt, huruvida ett årligt understöd från allmänna

indragningsstaten borde beredas henne. Då hon emellertid vore i

saknad av tillgångar och förorsakat sig en skuld å 5,000 kronor för att, såsom

hon själv uppgivit, sätta sonen i tillfälle att fortsätta sin utbildning,

ansåge sig statskontoret böra ifrågasätta, att något årligt understöd av statsmedel

beviljades henne i likhet med mödrar efter vissa på grund av flygolyckor

omkomna officerare. I avseende å det av marinförvaltningen förordade

pensionsbeloppet å 500 kronor jämte pensionstillägg och dyrtidstillägg

enligt förmånligare grunder ville emellertid statskontoret erinra, hurusom

Kungl. Maj:t i propositionen nr 63 till 1926 års riksdag hemställt, att

riksdagen måtte besluta, att pensionär, som avsåges i kungörelserna den 15

juni 1922 (nr 361) angående pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter

befattningshavare i statens tjänst m. fl. och den 15 juni 1923 (nr 267) med

allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och barn

efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. och som senare än vid 1925

års riksdag fått pensionen sig tillerkänd genom särskilt beslut av riksdagen,

endast finge under förutsättning av särskilt medgivande av riksdagen åtnjuta

pensionstillägg enligt förstnämnda kungörelse eller dyrtidstillägg enligt dyrtidstilläggskungörelsens

förmånligare grunder. Att på grund härav höja det

av marinförvaltningen ifrågasatta beloppet ansåge sig statskontoret emellertid

på grund av omständigheterna i detta fall icke böra förorda. Dock syntes

ovannämnda belopp, 500 kronor, böra höjas uppåt till närmast med 12 delbara

tal eller sålunda till 504 kronor. I likhet med marinförvaltningen funne

statskontoret, att pensionen borde utgå från och med den 1 januari 1926.

Statskontoret hemställde alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att änkan Friberg finge från och med den 1 januari 1926, så länge hon

förbleve änka, åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten till belopp av

504 kronor årligen.

Den i statskontorets yttrande omförmälda propositionen nr 63 till 1926

års riksdag har av riksdagen bifallits.

I likhet med myndigheterna finner jag mig böra tillstyrka, att änkan

Friberg beredes särskild pension av statsmedel i anledning av sonens frånfälle,

och ansluter jag mig i avseende å pensionsbeloppets storlek till vad

statskontoret därutinnan föreslagit. Pensionen synes mig böra utgå från och

med den 1 januari 1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 59.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att änkan Anna Matkilda Friberg, född Berglund, må från

och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en

årlig pension av 504 kronor.

2:o.

Ang. pension

åt avlidne

fältflygaren

O. V. 1. Jacobsons

moder, änkan

Sofia Matilda

Jacobson,

född Svenson.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 5 februari 1926,

har änkan Sofia Matilda Jacobson, född Svenson, anhållit att komma i åtnjutande

av pension i anledning av att hennes son, korpralen i fälttelegrafkårens

reserv, fältflygaren Olov Yille Ivar Jacobson avlidit till följd av

olycksfall under flygtjänstgöring den 2 juni 1925. Sökanden, som är född

den 5 januari 1866 och sedan år 1922 är änka, har till stöd för ansökningen,

bland annat, åberopat, att hon är sjuklig samt fattig.

Av handlingarna i ärendet inhämtas därjämte, att riksförsäkringsanstalten

varken jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

eller enligt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av

kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, funnit livränta i anledning

av dödsfallet kunna tillerkännas sökanden, enär hon icke för sitt uppehälle

varit av den avlidnes arbete huvudsakligen beroende, samt att, sedan av

riksförsäkringsanstalten i enlighet härmed meddelat beslut av sökanden överklagats

hos försäkringsrådet, sistnämnda myndighet enligt utslag den 20

augusti 1926 ej funnit skäl göra ändring i överklagade beslutet.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava i avgivet yttrande

erinrat därom, att riksdagen, efter av Kungl. Maj:t gjorda framställningar,

i åtskilliga fall beviljat pension från allmänna indragningsstaten åt

efterlevande föräldrar efter befattningshavare, som avlidit till följd av olycksfall

under flygtjänstgöring. Sålunda hade dylika pensioner beviljats exempelvis

av 1920 års riksdag enligt skrivelse nr 296 åt månadslönaren å torpeddepartementet

vid flottans station i Stockholm C. O. Widmarks föräldrar

och 1925 års riksdag enligt skrivelse nr 134 (punkt 17) åt löjtnanten vid

Kalmar regemente E. O. A. Åbergs efterlämnade moder, änkan Anna Albertina

Åberg, född Eriksson. Yad förevarande fall beträffade, hade av ansökningen

samt den verkställda utredningen framgått, att sökanden, som uppnått

60 års ålder, vore sjuklig samt befunne sig i knappa ekonomiska förhållanden;

och funne sig departementen med anledning härav böra hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att änkan Jacobson finge, så

länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension, vilken i enlighet med de principer, som legat till

grund för riksdagens ovannämnda beslut, syntes böra bestämmas till 500

kronor samt borde utgå från och med dagen efter sonens död, eller alltså

från och med den 3 juni 1925.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Statskontoret har i utlåtande den 5 oktober 1926 anfört, att då, enligt vad

handlingarna utvisade, sådana omständigheter beträffande sökanden förelåge,

som i föregående liknande fall föranlett till beredande av olycksfallsersättning

i form av livränta till enahanda belopp som det för sökanden föreslagna*

statskontoret finge hemställa, att ansökningen måtte på det sätt bifallas, att

framställning i ämnet avlätes till riksdagen om beviljande av pension, vars

belopp numera för att ungefär motsvara en tidigare pension å 500 kronor

med tillhörande tillägg syntes böra bestämmas till 600 kronor.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter finner jag mig

jämväl i nu förevarande fall böra tillstyrka beviljande av pension av statsmedel.

Mot det av statskontoret föreslagna pensionsbeloppet, 600 kronor,

har jag intet att erinra. Tidpunkten, från vilken pensionen bör utgå, synes

mig böra bestämmas till den 1 januari 1926. På grund härav hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att änkan Sofia Matilda Jacobson, född Svenson, må från

och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 600 kronor.

3:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd'' skrift, dagtecknad den 26 mars 1926, har

änkan Elin Maria Blomgren, född Johansson, anhållit om understöd i anledning

därav, att hennes son, värnpliktige Nils Harald Blomgren avlidit

till följd av olycksfall under värnpliktstjänstgöring. Sökanden, som är född

den 26 oktober 1873, har till stöd för ansökningen, bland annat, anfört, att

hon för bekostande av sonens studier vid universitetet i Lund, vid vars

botaniska institution han vid tiden för dödsfallet vunnit anställning såsom

amanuens, måst åsamka sig skuldsättning.

Av handlingarna i ärendet inhämtas därjämte, att värnpliktige Blomgren

den 19 mars 1926 genom olyckshändelse under fältskjutning blivit träffad

av ett skott och avlidit; att riksförsäkringsanstalten visserligen funnit olycksfallet

hava inträffat under sådana omständigheter, att ersättning i anledning

av detsamma kunde utgivas jämlikt bestämmelserna i förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

och därför utgivit begravningshjälp med 150 kronor, men att anstalten

icke ansett sig kunna tillerkänna Blomgrens moder någon livränta, enär hon

icke kunde anses hava varit för sitt uppehälle huvudsakligen beroende av

den omkomnes arbete; samt att behållningen i boet efter änkan Blomgrens

år 1921 avlidne man icke överstigit 7,000 kronor.

Ang. pension

åt avlidne

värnpliktige

N. H. Blomgrens

moder,

änkan Elin

Maria Blomgren,

född

Johansson.

Arméförvaltningens civila departement har i yttrande den 5 oktober 1926

anfört, att då, med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten meddelat, något

understöd i annan form ej torde författningsenligt kunna tillerkännas änkan

Blomgren, departementet ansåge sig icke kunna tillstyrka bifall till den

gjorda ansökningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ang. understöd

åt änkan

Selma Linnea

Andersson,

född Nilsson.

Kungl. Majits proposition nr 59.

Statskontoret, som den 6 december 1926 yttrat sig i ärendet, har erinrat,

att riksdagen under liknande förhållanden beviljat understöd, när av utredningen

framgått, att den omkomne av sina föräldrar åtnjutit hjälp för sin

utbildning, samt grundad anledning förefunnits för dem att vänta bidrag av

sonen såsom stöd i deras svaga ekonomiska ställning. Sålunda hade exempelvis

riksdagen år 1918 i anledning av proposition nr 160 beviljat pension åt

löjtnanten H. S. M. Bendriks moder, vilken under alldeles liknande förhållanden

som sökanden förlorat sin son; och genom 1924 års riksdags beslut (skrivelse

nr 82) i anledning av väckta motioner hade understöd tillerkänts efterlevande

föräldrar till vissa värnpliktiga, vilka omkommit vid en järnvägsolycka.

Statskontoret har vidare anfört, att i nu förevarande fall hade den omkomnes

moder med stora uppoffringar ekonomiskt understött den omkomne

sonen under hans studietid vid universitetet i Lund och hade, sedan sonen

vunnit anställning såsom amanuens vid botaniska institutionen vid nämnda

universitet, grundad anledning vänta, att sonen inom kort skulle bliva henne

till stöd i hennes svaga ekonomiska ställning. Vid sådant förhållande ansåge

sig statskontoret böra ifrågasätta, att något årligt understöd av statsmedel

utverkades åt änkan Blomgren. Vad anginge beloppet, syntes det

statskontoret, att man lämpligen kunde utgå från samma understödsbelopp,

som genom 1924 års riksdags förenämnda beslut tillerkänts efterlevande

efter vissa vid järnvägsolycka omkomna värnpliktiga, eller 360 kronor för år

räknat utan rätt att därå åtnjuta pensionstillägg. Då understöden numera

borde så avpassas, att de kunde betraktas såsom reglerade, och alltså icke

borde berättiga till annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg enligt de mindre

gynnsamma av de för familjepensionärer gällande grunderna för sådant

tillägg, syntes nnderstödsbeloppet böra i detta fall bestämmas till 420 kronor

årligen. Det syntes statskontoret även skäligt att låta understödet åtnjutas

från och med månaden näst efter den, då värnpliktige Blomgren omkommit,

eller alltså från och med den 1 april 1926.

I betraktande av de förhållanden, varunder värnpliktige Blomgren avlidit,

samt med hänsyn till övriga i ärendet förekomna omständigheter

finner jag billigheten bjuda, att änkan Blomgren beredes något årligt understöd

av statsmedel, och ansluter jag mig beträffande såväl beloppet av dylikt

understöd som tidpunkten, från vilken detsamma bör utgå, till vad statskontoret

därutinnan föreslagit. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att änkan Elin Maria Blomgren, född Johansson, må från

och med den 1 april 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära eu

årlig pension av 420 kronor.

4:o.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 24 september 1926 har flygstyrelsen hemställt,

att Selma Linnea Andersson, född Nilsson, änka efter korpralen vid

femte matroskompaniet vid flottans station i Karlskrona nr 89 Karl Henrik

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Einar Andersson, måtte — utöver henne eventuellt lagligen tillkommande

livränta — tillerkännas ett årligt understöd av 400 kronor, att utgå så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd. Till stöd för denna framställning

har flygstyrelsen anfört, bland annat, följande.

Korpralen Karl Henrik Einar Andersson hade omkommit vid flyghaveri

den 28 juli 1926 under tjänstgöring såsom flygbåtsförare vid Göteborgs flygstation.

Enligt under hand inhämtad upplysning syntes den omkomnes

änka vara berättigad att enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för

olycksfall i arbete komma i åtnjutande av en årlig livränta av 600 kronor.

Det syntes emellertid flygstyrelsen lämpligt, att änkan, i likhet med vad

tidigare i liknande fall förekommit och i överensstämmelse med vad rätt

och billighet krävde, utöver nämnda belopp tillerkändes ersättning med

skäligt belopp, så länge hon förbleve i sitt änkestånd. Flygstyrelsen ville

i detta hänseende erinra om, att de sakkunniga angående arméns och marinens

flygväsenden i sitt den 14 mars 1918 avgivna betänkande föreslagit

särskilda livräntor till efterlevande till personal, som omkommit genom

olycksfall vid flygning. Enligt den av de sakkunniga angivna normen

syntes till förenämnda änka, utöver vad som lagligen tillkomme henne

såsom livränta, böra utgå ett årligt understöd av 400 kronor.

Av handlingarna inhämtas vidare, att änkan Andersson är född den 6

oktober 1895 samt att hon är medellös.

I avgivet yttrande har riksförsäkringsanstalten anfört, att ämbetsverket

enligt beslut den 10 november 1926 funnit korpralen Andersson hava omkommit

under sådana omständigheter, att ersättning skulle utgå i anledning

av dödsfallet dels jämlikt förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, dels ock jämlikt

lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete. Enligt militärersättningsförordningen

skulle utgivas begravningshjälp med 150 kronor

samt livränta till änkan från mannens dödsdag och så länge hon levde

ogift med ett årligt belopp av 360 kronor. Enligt olycksfallsförsäkringslagen

skulle utgivas begravningshjälp med 240 kronor och livränta till änkan

likaledes från mannens dödsdag och så länge hon levde ogift med ett årligt

belopp av 600 kronor. Från de enligt olycksfallsförsäkringslagen utgående

ersättningsbeloppen skulle emellertid jämlikt 11 § i nämnda lag avdrag

verkställas med belopp, som motsvarade de ersättningsbelopp, som utginge

enligt militärersättningsförordningen. På grund härav skulle sålunda författningsenligt

utgivas sammanlagt 240 kronor i begravningshjälp och 600

kronor i årlig livränta.

Statskontoret, som den 23 november 1926 yttrat sig i ärendet, har anfört,

att — på grund av vad flygstyrelsen framhållit och då vid flyghaveri omkommen

befattningshavares efterlämnade anhöriga plägat erhålla något understöd

utöver de gratial, som enligt gällande bestämmelser kunde hava tillkommit

dem, på sätt framgiuge exempelvis av 1918 års riksdags beslut om

fyllnadspensioner åt änka och barn efter omkomne löjtnanten friherre H.

G. Pfeiff — det syntes ämbetsverket, att ett årligt understöd borde beredas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. pension

•åt änkan

Emelie

Augusta

Andersson.

ö Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ankan Andersson såsom ytterligare olycksfallsersättning. Då statskontoret

icke hade något att erinra mot det i sådant avseende föreslagna beloppet,

400 kronor, finge statskontoret alltså förorda framställning till riksdagen om

medgivande därtill, att änkan Andersson finge från och med den 29 juli 1926

under sin återstående livstid, så länge hon förbleve änka, åtnjuta, utöver

henne författningsenligt tillkommande livränta, ett årligt understöd av 400

kronor från allmänna indragningsstaten.

Efter därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar har riksdagen i åtskilliga

fal] beviljat tilläggspensioner från allmänna indragningsstaten åt änkor

och barn efter statstjänare, som avlidit till följd av olycksfall under flygtjänstgöring.

Utöver det i statskontorets yttrande omförmälda fallet tillåter

jag mig erinra, hurusom dylika pensioner beviljats bl. a. av 1918 års riksdag åt

löjtnanten friherre H. G. von Blixen-Fineckes änka och barn (riksdagens

skrivelse nr 10 A, punkt 49), av 1919 års riksdag åt kaptenen G. Å. H:son

Brilioths änka och barn (riksdagens skrivelse nr 10 A, punkt 39) samt av

1922 ars riksdag åt löjtnanten H. Sjöholms änka och barn (riksdagens skrivelse

nr 302, punkt 20). Att särskilda förmåner i pensionshänseende böra

i de fall, där familjeförsörjaren omkommit till följd av olyckshändelse under

flygtjänstgöring, beredas de efterlevande, torde vara väl motiverat såväl i betraktande

av denna tjänstgörings riskfyllda natur som med hänsyn till flygvapnets

rekrytering. Då korpralen Andersson omkommit under likartade

förhallanden som de, vilka tidigare lett till beviljande av tilläggspensioner,

finner jag mig böra tillstyrka, att änkan Andersson, utöver vad hon äger uppbära

från riksförsäkringsanstalten i form av livränta, kommer i åtnjutande av

understöd från allmänna indragningsstaten, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd. Gentemot det av flygstyrelsen föreslagna och av statskontoret

tillstyrkta beloppet, 400 kronor för år räknat, har jag icke något att

erinra; och torde understödet böra utgå från och med den 1 augusti 1926.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att korpralen Karl Henrik Einar Anderssons änka Selma

Linnea Andersson, född Nilsson, må från och med den 1 augusti

1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

utöver henne författningsenligt tillkommande livränta, å allmänna

indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 400 kronor.

5:o.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1925 har tygmästaren cl

Earlsborg gjort framställning om beredande av pension åt tygarbetaren vid

tygstationen därstädes Klas Edvard Anderssons änka Emelie Augusta

Andersson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att tygarbetaren Andersson, vilken

under tiden den 29 september 1884—den 31 oktober 1889 varit anställd vid

Göta artilleriregemente, omedelbart därefter antagits till tygarbetare vid tygstationen

å Karlsborg, varest han tjänstgjort intill sin död den 14 juni 1915;

att han varit en synnerligen ordentlig och plikttrogen arbetare; att änkan,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

som är född den 3 december 1865, på grund av sjukdom (struma och organiskt

hjärtfel) är mindre arbetsför och i behov av understöd; samt att behållningen

i boet efter tygarbetaren Andersson varit ringa och helt åtgått

för änkans livsuppehälle.

Armeförvaltningens artilleridepartement, som yttrat sig i ärendet, har anfört,

att departementet ansåge billigt, att änkan Andersson bereddes årligt

understöd till livsuppehälle under hennes återstående livstid. Departementet,

som funne 300 kronor utgöra ett skäligt belopp, hemställde därför, att

Kungl. Maj:t matte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja

änkan Andersson en årlig pension under hennes återstående livstid, så

länge hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, av 300 kronor, att utgå från

och med den 1 januari 1926.

Statskontoret har den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket intet hade att erinra mot att änkan Andersson erliölle

pension till motsvarande belopp, som under senare år plägat beviljas åt

iinkor efter arbetare i statens tjänst. Vad anginge pensionsbeloppet, syntes

det statskontoret, att detsamma borde avpassas till sådant belopp, att däri

inginge ekvivalent för pensionstillägg och för skillnaden mellan oreducerat

och reducerat dyrtidstillägg. Då en oreglerad pension å det av arméförvaltningens

artilleridepartement ifrågasatta beloppet, 300 kronor, motsvarades

av en reglerad pension å 444 kronor, tillstyrkte statskontoret, att pension å

sistnämnda belopp utverkades åt änkan Andersson.

Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Andersson finge tillsvidare, räknat från och med den 1 januari 1926, från

lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt

henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension

kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av

till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet tillstyrker jag, att änkan

Andersson beredes pension av statsmedel. Beloppet av pensionen torde, i

enlighet med de av 1926 års riksdag i dess skrivelse nr 149 angivna grunderna

för beräknandet av änkepensioner, böra bestämmas till 384 kronor

årligen, och torde pensionen böra utgå från och med den 1 januari 1926.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att tygarbetaren vid Karlsborgs tygstation Klas Edvard

Anderssons änka Emelie Augusta Andersson må från och med

den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

av 384 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

Ang. pension

åt änkorna

Maria Mathilda

Pettersson,

född

Larsson, och

Matilda Andersson,

född

Olsdotter.

6:o.

Uti skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 29 december

1925 bar styresmannen för Carl Gustafs stads gevärsfaktori gjort framställning

om beredande av pension åt förmannen vid gevärsfaktoriet Carl Oskar Petterssons

änka Maria Mathilda Pettersson, född Larsson, och arbetaren därstädes

Johan August Anderssons änka Matilda Andersson, född Olsdotter.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förmannen Pettersson, som avled den 17 maj 1925, varit anställd vid

Carl Gustafs stads gevärsfaktori från den 17 februari 1891 intill sin död;

att änkan Pettersson, som är född den 21 januari 1854, på grund av kronisk

ledgångsreumatism, hjärtfel och allmän svaghet är oförmögen att genom

arbete försörja sig; samt att behållningen i boet efter mannen utgjort 10,127

kronor 94 öre, därav 8,753 kronor 69 öre i kontanta medel;

att arbetaren Andersson, som avled den 14 april 1925, varit anställd

vid gevärsfaktoriet från och med den 6 juni 1881 till och med den 30 april

1920, då han entledigats från sin anställning med av riksdagen beviljad

pension; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 12 april

1861, tre vuxna barn, vilka dock icke kunna sörja för moderns uppehälle;

att behållningen i boet efter mannen uppgått till allenast 400 kronor; samt

att änkan Andersson på grund av kronisk ledgångsreumatism, hjärtfel och

allmän svaghet är oförmögen att genom arbete försörja sig.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens artilleridepartement

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1926 anfört, att

departementet ansåge billigt, att omförmälda änkor bereddes årligt understöd

till livsuppehälle; och finge departementet på grund härav hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten

bevilja envar av änkorna ett årligt understöd under deras återstående livstid,

så länge de förbleve i nuvarande änkestånd, av 300 kronor, att utgå från

och med den 1 januari 1926.

Statskontoret, som den 11 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att ämbetsverket icke hade något att erinra mot att envar av ifrågavarande

änkor erhölle pension till motsvarande belopp, som under senare

år plägat beviljas åt änkor efter arbetare i statens tjänst. Emellertid finge

statskontoret erinra, att änkepensioner, som hädanefter beviljades av riksdagen,

syntes böra avpassas till sådant belopp, att i själva pensionen inginge

ekvivalent för pensionstillägg och för skillnaden mellan oreducerat och

reducerat dyrtidstillägg. Då en oreglerad pension å det av arméförvaltningens

artilleridepartement ifrågasatta beloppet, 300 kronor, motsvarades av

en reglerad pension å 444 kronor, tillstyrkte statskontoret, att pension å

sistnämnda belopp utverkades åt envar av nämnda änkor.

Genom särskilda brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till

envar av änkorna Pettersson och Andersson finge tillsvidare, räknat från

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

och med den 1 januari 1926, från lantförsvarets anslag till extra utgifter

utbetalas understöd med 30 kronor vid varje månads utgång, intill dess

frågan om beredande av pension åt dem blivit slutligt prövad, med skyldighet

för dem att, i den mån pension kunde bliva dem tillerkänd jämväl förtid,

varunder de uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala

därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning

finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och därå

eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Vad angår frågan om understöd av statsmedel åt änkan Pettersson, finner

jag mig — oaktat hon icke är att betrakta såsom medellös — likväl med hänsyn

till mannens 34-åriga anställning i statens tjänst samt hennes ålder och sjuklighet

böra förorda, att ett årligt understöd beredes henne under hennes återstående

livstid. Vidkommande förslaget om pension åt änkan Andersson, synas

omständigheterna påkalla, att hon kommer i åtnjutande av understöd från

statens sida. Beträffande storleken av understöden åt ifrågavarande änkor,

torde för änkan Andersson understödet böra bestämmas till det belopp, som

av 1926 års riksdag i skrivelsen nr 149 angivits såsom normalt för dylika

pensioner, eller 384 kronor årligen, medan för änkan Pettersson anledning

synes mig saknas att förorda ett högre understödsbelopp än 324 kronor årligen.

Understöden torde böra utgå från och med den 1 januari 1926.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att envar av förmannen vid Carl Gustafs stads gevärsfaktori

Carl Oskar Petterssons änka Maria Mathilda Pettersson, född

Larsson, samt arbetaren vid samma faktori Johan August Anderssons

änka Matilda Andersson, född Olsdotter, må från

och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt nuvarande

änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära årlig

pension, den förra av 324 kronor och den senare av 384

kronor.

7:o.

Uti eu till Kungl. Maj:t ställd, den 15 december 1925 dagtecknad skrift

har daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl Johan Perdinand Gröndahl

s änka Anna Sofia Gröndahl, född Johansson, anhållit att komma i åtnjutande

av understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Gröndahl, som avled

den 6 juli 1925, varit anställd såsom vikarierande vaktkonstapel vid dåvarande

centralfängelset i Karlskrona under åren 1890—1893 samt såsom daglönare

vid flottans varv därstädes från och med den 20 februari 1895 till

sin död, med förmans ställning från och med den 1 juni 1918; att hans

tjänstgöring på det bästa vitsordats; att han efterlämnat, förutom änkan,

född den 8 juli 1865, bland andra barn två omyndiga döttrar, vilka bo hos

modern och endast delvis kunna bidraga till sitt uppehälle; att änkan är

medellös och icke kan påräkna understöd från sina övriga barn; samt att

Ang. pension

åt änkan

Anna Sofia

Gröndahl,

född Johansson.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

lion på grund av tilltagande klenhet är oförmögen att genom arbete försörja

sig.

I häröver den 11 mars 1926 avgivet yttrande har marinförvaltningen —

med erinran därom, att 1925 års riksdag i sin skrivelse nr 200 uttalat, att

beviljande av understöd åt efterlevande änkor efter statstjänare, vilka icke

innehaft sådan anställning, att de genom erläggande av avgifter kunnat grunda

familjepension, icke borde förekomma i andra fall än när särskilt ömmande

omständigheter vore för handen — bland annat anfört, att sådana förhållanden

syntes här föreligga, som enligt riksdagens berörda uttalande borde föranleda

statsverket att träda hjälpande emellan. Det syntes marinförvaltningen

vid bedömande av frågan ej heller böra glömmas, att hennes avlidne

man i över 30 år tjänat varvet och såsom ett tecken på sin plikttrohet fått

mottaga medaljen i silver »för nit och redlighet i rikets tjänst». Marinförvaltningen

ansåge sig därför böra understödja ansökningen.

I fråga om storleken av eventuellt understöd har marinförvaltningen vidare,

bland annat, framhållit, att riksdagen förut medgivit daglönaränkor i

behövande ställning årligt understöd med 200 kronor för år. Emellertid

hade statskontoret i ett för 1926 års riksdag genom proposition nr 129

(punkt 1) framlagt pensionsärende erinrat, att en reglering av samtliga tjänstepensioner

ägt rum enligt beslut av 1925 års riksdag samt att vid ifrågavarande

reglering därjämte förutsatts, att alla de tjänstepensioner, som efter

år 1925 komme att beviljas av riksdagen, fastställdes till reglerade belopp. I

samma utlåtande hade statskontoret beräknat det belopp, vilket hos riksdagen

vid nämnda förhållande borde utverkas i pension åt vissa daglönaränkor

i Karlskrona, till vilka enligt dittills följda grundsatser skäligen skolat

beviljas pension å 200 kronor för år; och hade förstnämnda belopp av statskontoret

angivits till 324 kronor för år. Samma belopp, 324 kronor, syntes

marinförvaltningen böra såsom årlig pension tilldelas änkan Gröndahl från

allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i utlåtande den 10 april 1926 anfört, att ämbetsverket,

på grund av vad handlingarna innehölle och under åberopande av 1926 års

riksdags beslut i anledning av vad bankoutskottet anfört och hemställt i utlåtandet

nr 25 (riksdagens skrivelse nr 149), funne sig böra förorda bifall

till marinförvaltningens förslag, dock att pensionsbeloppet syntes böra, i

likhet med vad riksdagen numera i s. k. nyreglerad pension beviljade änka

efter daglönare, bestämmas till 384 kronor för år räknat.

Genom brev den 30 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Gröndahl finge tillsvidare, räknat från och med den 1 januari 1926, från

sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor

vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt

henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension

kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu

medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Med hänsyn till vad sålunda i ärendet förekommit anser jag mig böra

tillstyrka, att pension med 384 kronor för år beredes änkan Gröndahl, att

utgå från och med den 1 januari 1926.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl Johan

Ferdinand Gröndahls änka Anna Sofia Gröndahl, född Johansson,

må från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver

i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

8:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 30 januari 1926,

har daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Adolf Fredrik Daags änka

Jenny Augusta Teresia Daag, född Johansson, anhållit att komma i åtnjutande

av årligt understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Daag varit anställd

vid Göta artilleriregemente under tiden den 21 september 1883—den 21

september 1887 samt såsom daglönare vid flottans varv i Karlskrona från

den 3 maj 1900 till sin död den 4 mars 1921; att han efterlämnat, förutom

änkan, född den 4 mars 1872, en dotter i ett tidigare äktenskap, vilken dock

icke kan bistå styvmodern i ekonomiskt avseende; att änkan Daag åtagit

sig vård av tre fosterbarn i ålder från 12 till 6 år och därför åtnjuter i

understöd för ett barn 15 kronor för månad och för ett annat 10 kronor

för månad, vilken senare ersättning dock endast ofullständigt blivit inbetald,

ävensom att hon för det tredje barnet icke åtnjuter understöd; att hon på

grund av sjukdom har ej obetydligt nedsatt arbetsförmåga; samt att hon,

utöver nyssnämnda ersättning för fosterbarnen, icke äger annan inkomst än

den hon kan förvärva genom tillfälligt arbete.

Varvschefen vid flottans station i Karlslcrona har tillstyrkt, att understöd

av statsmedel måtte beredas änkan Daag.

I utlåtande den 11 mars 1926 har marinförv ältning en, bland annat, anfört,

att ämbetsverket, med hänsyn till daglönaren Daags långa tjänstetid i statstjänst

(omkring 25 år), i likhet med varvschefen funne det önskvärt, att

understöd utverkades för Daags änka. I detta hänseende ville ämbetsverket

framhålla, att riksdagen förut medgivit daglönaränkor i behövande

ställning årligt understöd med 200 kronor för år. Emellertid hade statskontoret

i ett för 1926 års riksdag genom proposition nr 129 (punkt 1)

framlagt pensionsärende erinrat, att en reglering av samtliga tjänstepensioner

ägt rum enligt beslut av 1925 års riksdag samt att vid ifrågavarande

reglering därjämte förutsatts, att alla de tjänstepensioner, som efter

Ang. pension

åt änkan

Jenny

Augusta

Teresia Daag,

född Johansson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Ang. pension

åt änkan

Anna

Petronella

Danielsson,

född Svanberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

år 1925 komme att beviljas av riksdagen, fastställdes till reglerade belopp.

I samma utlåtande hade statskontoret beräknat det belopp, vilket lios riksdagen

vid nämnda förhållande borde utverkas i pension åt vissa daglönaränkor

i Karlskrona, till vilka enligt dittills följda grundsatser skäligen skolat

beviljas pension å 200 kronor för år; och hade förstnämnda belopp av statskontoret

angivits till 324 kronor för år. Samma belopp, 324 kronor, syntes

marinförvaltningen böra såsom årlig pension tilldelas änkan Daag från allmänna

indragningsstaten.

Statskontoret, som den 27 april 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,

att ämbetsverket, på grund av vad handlingarna innehölle och under åberopande

av riksdagens skrivelse den 16 april 1926 (nr 149), funne sig böra

förorda bifall till marinförvaltningens förslag, dock att pensionsbeloppet, i

likhet med vad riksdagen numera i s. k. nyreglerad pension beviljade änka

efter daglönare, syntes böra bestämmas till 384 kronor för år, att utgå från

och med den 1 januari 1926.

Genom brev den 21 maj 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Daag finge tillsvidare, räknat från och med den 1 januari 1926, från sjöförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30 kronor vid

varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension åt henne

blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension

kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu

medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid

uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

I likhet med vederbörande myndigheter finner även jag mig böra tillstyrka,

att änkan Daag beredes pension av statsmedel. Beloppet av denna

pension torde böra bestämmas till 384 kronor årligen, att utgå från och

med den 1 januari 1926.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Adolf Fredrik

Daags änka Jenny Augusta Teresia Daag, född Johansson, må

från och med den 1 januari 1926, så länge hon förbliver i sitt

nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension av 384 kronor.

9:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 12 februari 1926,

har månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Gustaf Adolf Danielssons

änka Anna Petronella Danielsson, född Svanberg, anhållit att komma i åtnjutande

av pension av statsmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Danielsson, som antogs

till extra lärling vid flottans varv i Karlskrona den 1 april 1872, varit

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds proposition nr 50.

anställd såsom daglönare och ritare därstädes från och med den 1 januari

1873 till den 1 februari 1924, då han lämnade sin anställning med av riksdagen

beviljad årlig pension av 1,700 kronor; att han, som avlidit den 15 januari

1926, vid sin död efterlämnat, förutom änkan, född den 12 november 1847,

tre döttrar, vilka icke torde kunna bidraga till moderns uppehälle; att Danielsson

vid sin avgång från tjänsten uppburit en lön av 2,802 kronor för

år räknat; samt att änkan är medellös.

I över ansökningen avgivet yttrande har varvschefen vid flottans station i

Karlskrona, bland annat, anfört, att, enär månadslönaren Danielsson icke

innehaft kontrakt såsom verkmästare eller mästare och sådant kontrakt vore

nödvändigt för att vinna inträde i flottans pensionskassa, hade Danielsson

icke kunnat bliva delägare i nämnda kassa och således icke varit i tillfälle

att grundlägga rätt till gratial för efterlevande änka och barn. Då emellertid

Danielsson, därest möjlighet att förvärva delägarrätt i pensionskassan

stått honom öppen — i vilket fall han i gratialhänseende skulle hava tillhört

fjärde klassen, vari från och med år 1926 gratial utginge med 460

kronor per år — säkerligen icke försummat att begagna sig därav för

att dymedelst bereda änka och barn fördelen av gratial vid hans frånfälle,

och då denna möjlighet nu varit honom undandragen, syntes det varvschefen,

att rättvisa och billighet talade för att änkans anhållan upptoges till

välvillig prövning. Med hänsyn såväl till mannens nära 52-åriga väl vitsordade

tjänstgöring å varvet som ock till de små omständigheter, vari änkan

befunne sig, ansåge varvschefen, att änkans anhållan vore särdeles belijärtansvärd.

På grund härav hemställde varvschefen om utverkande av understöd

åt änkan Danielsson med skäligt belopp, att utgå så länge hon levde

ogift och befunne sig i behövande levnadsvillkor.

Marinförvaltningen har i utlåtande den 29 mars 1926 i huvudsak anfört, att

då månadslönaren Danielsson i nära 52 år plikttroget tjänat staten och hans

änka nu vid en uppnådd levnadsålder av över 78 år syntes stå utan försörjning,

ämbetsverket funne det skäligt, att henne bereddes något understöd av

statsmedel. Marinförvaltningen finge därför i likhet med varvschefen tillstyrka,

att framställning avlätes till riksdagen om årligt understöd från allmänna

indragningsstaten åt änkan Danielsson. I avseende å beloppet av

understödet syntes det marinförvaltningen, att detsamma skäligen kunde

sättas till 400 kronor för år. Emellertid hade statskontoret i ett för 1926

års riksdag genom proposition nr 129 (punkt 1) framlagt pensionsärende

erinrat, att en reglering av samtliga tjänstepensioner ägt rum enligt beslut

av 1925 års riksdag samt att vid ifrågavarande reglering därjämte förutsatts,

att alla de pensioner, som efter år 1925 komme att beviljas av riksdagen,

fastställdes till reglerade belopp. I förevarande fall borde alltså understödsbeloppet,

400 kronor, omräknas efter de grunder, statskontoret tilllämpat

vid beräknande av s. k. ny pension.

Statskontoret har i utlåtande den 27 april 1926 anfört, att ämbetsverket

på de skäl, som marinförvaltningen anfört, ansåge, att en årlig pension borde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Ang. pension

åt änkan

Hilda Carolina

Nilsson,

född Allgulin.

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

utverkas åt månadslönaren Danielssons änka. Med hänsyn till storleken av

de avlöningsmedel och pensionsförmåner, som utgått till Danielsson, samt

arten av den anställning denne innehaft, hade statskontoret intet att erinra

mot det av marinförvaltningen föreslagna pensionsbeloppet av 400 kronor,

vilket belopp dock, såsom marinförvaltningen framhållit, borde omräknas till

ii} pension. Da äldre änkepension a 400 kronor motsvarades av ny pension

a 528 kronor, tillstyrkte statskontoret, att åt änkan Danielsson utverkades

eu årlig pension å sistnämnda belopp, att utgå från och med den 1 januari

1926.

Genom brev den 21 maj 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan Danielsson

finge tillsvidare, räknat från och med den 1 januari 1926, från sjöförsvarets

anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 40 kronor vid

■\arje

blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån pension kunde

bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit nu medgivna

understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan tid uppburna

understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring av

tdl betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande dyrtidstiHägg.

I betraktande av såväl änkan Danielssons höga ålder och medellöshet

som mannens långa anställningstid i statens tjänst — omkring 52 år —

finner jag mig böra tillstyrka, att pension med av statskontoret föreslaget

belopp, 528 kronor för år, tillerkännes henne, att utgå från och med månaden

näst efter den, varunder hennes man avlidit, eller således från och med

den 1 februari 1926. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Gustaf

Adolf Danielssons änka Anna Petronella Danielsson, född Svanberg,

må från och med den 1 februari 1926, så länge hon

förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 528 kronor.

10:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd, den 11 maj 1926 dagtecknad skrift har

daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Johan Nilssons änka Hilda

Carolina Nilsson, född Allgulin, anhållit att komma i åtnjutande av årligt

understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att daglönaren Nilsson, som avled

den 28 februari 1926, varit anställd vid flottans varv i Karlskona under tidsperioderna

den 7 februari 1871—den 16 december 1874, den 3 juni 1875—

den 9 november 1897 samt från och med den 23 november 1897 intill den

30 april 1918, då han avgick med pension; att hans efterlämnade änka, som

är född den 18 februari 1854, på grund av sin höga ålder icke kan genom

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 59. 17

arbete försörja sig; att lion icke har barn eller släktingar, vilka kunna bidraga

till hennes uppehälle; samt att, enligt vad varvschefen i Karlskrona

upplyst, till boet efter hennes avlidne man allenast syntes såsom tillgång

av värde höra eu fastighet, bestående av,'' ett mindre trähus om tre rum

och kök, vilken fastighet dock vore högt intecknad, varjämte ställningen vore

försämrad av ett banklån på 500 kronor.

I häiöver den 17 juni 192G avgivet yttrande har m urinf urval Urin gen —

med erinran därom, att 1925 års riksdag i sin skrivelse nr 200 uttalat, att

beviljande ^ av understöd åt efterlevande änkor efter statstjänare, vilka icke

innehaft sådan anställning, att de genom erläggande av avgifter kunnat

grunda familjepension, icke borde förekomma i andra fall än när särskilt

ömmande omständigheter vore för handen — anfört, bland annat, att i förevarande

fall sådana ömmande omständigheter syntes föreligga, som enligt

riksdagens berörda uttalande borde föranleda statsverket att träda hjälpande

emellan. Det syntes ämbetsverket vid bedömande av frågan ej heller böra

glömmas, att daglönaren Nilsson i omkring 47 år tjänat varvet och som

ett tecken på sin plikttrohet fått mottaga medaljen i silver »för nit och

redlighet i rikets tjänst». Marinförvaltningen ansåge sig därför böra understödja

ansökningen.

I flaga om storleken av eventuellt understöd har marinförvaltningen

vidare erinrat, att 1926 års riksdag enligt sin skrivelse nr 149 ansett eu

utjämning böra vidtagas med avseende å de lägsta i normala fall förekommande

änkeunderstöden, d. v. s. sådana mellan 200 och 300 kronor årligen.

Riksdagen hade såsom normalt belopp för ifrågavarande änkepensioner funnit

sig böra fastställa 384 kronor, å vilket belopp pensionstillägg ej skulle utgå

samt dyrtidstillägg beräknas allenast med reducerat belopp. Sistnämnda

belopp, 384 kronor, syntes marinförvaltningen böra såsom årlig pension

tilldelas änkan Nilsson, att utgå från allmänna indragningsstaten.

Statskontoret har i utlåtande den 9 juli 1926 tillstyrkt bifall till marinförvaltningens

framställning.

Genom brev den 3 september 1926 har Kung]. Maj.t medgivit, dels att

till änkan Nilsson finge från sjöförsvarets anslag till extra utgifter såsom

understöd för ar 1926 utbetalas ett belopp av 200 kronor, dels ock att till

henne finge från och med den 1 januari 1927 från samma anslag utbetalas

understöd med 30 kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om

beredande av pension åt henne blivit slutligt prövad, med skyldighet för

henne att, i den mån pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid,

härunder hon uppburit nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala

därifrån för sådan tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning

finge ske genom överföring av till betalning förfallna pensionsmedel och

därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 09 höft. (Nr 09.) 7l 27 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ang. pension

åt änkan

Eva Charlotta

Andersson,

född Johansdotter.

18 Kungl. Maj:t8 proposition nr 69.

Jag biträder förslaget att bereda änkan Nilsson en årlig pension av 384

kronor; och torde pensionen böra utgå från och med den 1 januari 1927.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att daglönaren vid flottans varv i Karlskrona Carl Johan

Nilssons änka Hilda Carolina Nilsson, född Allgulin, må

från och med den 1 januari 1927, så länge hon förbliver i

sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten upp

bära en årlig pension av 384 kronor.

ll:o.

Uti en till arméförvaltningens fortifikationsdepartement ställd skrift, dagtecknad

den 25 februari 1926, har renhållningskarlen vid kommendantskapet

å Karlsborg Karl Gustaf Anderssons änka Eva Charlotta Andersson, född

Johansdotter, anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att renhållningskarlen Andersson,

vilken avled år 1922, av 1912 års riksdag beviljats årlig pension av 300

kronor; att änkan Andersson är född den 15 september 1846; samt att hon

enligt utfärdat medellöshetsintyg icke äger andra tillgångar än förmånen av

fri bostad i en sterbhuset efter mannen tillhörig, till 1,500 kronor taxerad

fastighet.

Fortifilcaiionshefälhavaren å Karlsborg har tillstyrkt änkan Anderssons ansökning.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 mars 1926 anfört,

att departementet ansåge billigt, att änkan Andersson genom pension bereddes

någon hjälp till livsuppehälle under hennes återstående levnad. I

avseende å storleken av dylik pension funne departementet, med hänsyn till

de pensionsbelopp, riksdagen förut beviljat änkor efter i statens tjänst anställda

arbetare, sig böra föreslå, att pensionen bestämdes till 300 kronor

för år. På grund härav hemställde fortifikationsdepartementet, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att å allmänna indragningsstaten bevilja änkan

Andersson under hennes återstående livstid en årlig pension av 300 kronor.

Statskontoret har den 27 april 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, att ämbetsverket, på grund av vad handlingarna innehölle och under

åberopande av riksdagens skrivelse den 16 april 1926 (nr 149), funne sig

böra förorda bifall till arméförvaltningens fortifikationsdepartements förslag,

dock att pensionsbeloppet syntes böra, i likhet med vad riksdagen numera

i s. k. nyreglerad pension beviljade änka efter daglönare, bestämmas till 384

kronor för år räknat, att utgå från och med den 1 januari 1926.

Genom brev den 21 maj 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Andersson finge tillsvidare, räknat från och med den 1 januari 1926,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

från lantförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas understöd med 30

kronor vid varje månads utgång, intill dess frågan om beredande av pension

åt benne blivit slutligt prövad, med skyldighet för henne att, i den mån

pension kunde bliva henne tillerkänd jämväl för tid, varunder hon uppburit

nu medgivna understöd, till nämnda anslag återbetala därifrån för sådan

tid uppburna understödsmedel, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning förfallna pensionsmedel och därå eventuellt belöpande

dyrtidstillägg.

I likhet med myndigheterna finner jag billigt, att någon pension av statsmedel

beredes änkan Andersson under hennes återstående livstid, och ansluter

jag mig i fråga om pensionsbeloppets storlek samt den tidpunkt, från

vilken pensionen bör utgå, till statskontorets förslag. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att renhållningskarlen vid kommendantskapet å Karlsborg

Karl Gustaf Anderssons änka Eva Charlotta Andersson, född

Johansdotter, må från och med den 1 januari 1926, så länge

hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, å allmänna indragningsstaten

uppbära en årlig pension av 384 kronor.

12:o.

Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 29 september 1926,

har korpralen vid tredje matroskompaniet vid flottans station i Karlskrona

Axel Teodor Forsbergs änka Carolina Maria Forsberg, född Larsson, anhållit

att komma i åtnjutande av årligt understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att korpralen Forsberg avled den 12

maj 1926; att han, som antagits till skeppsgosse den 1 maj 1872 samt inskrivits

vid sjömanskåren den 1 september 1876, vid sin död innehaft en

sammanlagd tjänstetid av 46 år 8 månader 15 dagar; att han efterlämnat,

förutom änkan, som är född den 20 maj 1883, minderåriga dottern Ingeborg

Margareta, född den 28 maj 1918, samt två barn i ett tidigare äktenskap,

vilka icke kunna bidraga till styvmoderns försörjning; att änkan Forsberg

på grund av sjukdom är oförmögen att genom arbete försörja sig och

är i behov av understöd.

Stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona har tillstyrkt den

gjorda ansökningen.

I häröver den 18 november 1926 avgivet yttrande har marinförvaltningen

anfört, att ämbetsverket, med hänsyn till korpralen Forsbergs långa tjänstetid

i statens tjänst (omkring 46 år), änkans sjuklighet och på grund härav

minskade förmåga till egen arbetsförtjänst och i övrigt fattiga belägenhet,

funne det önskvärt, att lämpligt understöd utverkades för henne, och finge

ämbetsverket i detta avseende hänvisa därtill, att 1926 års riksdag beviljat

såväl änkor som minderåriga barn i liknande belägenhet som sökanden år
-

Ang.

understöd

åt avlidne

korpralen

A. T. Forsbergs

änka

och minderåriga

dotter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

liga understöd från allmänna indragningsstaten med 384 kronor för änkor

och 120 kronor för varje minderårigt barn (riksdagens skrivelse nr 149).

Marinförvaltningen hemställde därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1927

års riksdag medgiva, att änkan Forsberg och den minderåriga dottern finge

från och med den 1 januari 1927 å allmänna indragningsstaten uppbära årliga

understöd, änkan med 384 kronor, så länge hon förbleve i sitt nuvarande

änkestånd, och dottern med 120 kronor till och med utgången av det kalenderår,

då hon uppnådde 18 års ålder.

Statskontoret har i utlåtande den 14 januari 1927 anfört, att ämbetsverket

på de av marinförvaltningen anförda skälen ansåge billigt, att understöd av

statsmedel bereddes änkan Forsberg och hennes minderåriga dotter; och då

intet syntes statskontoret vara att erinra mot vad marinförvaltningen i sådant

avseende föreslagit, hemställde statskontoret, att framställning i ämnet

måtte avlåtas till riksdagen i överensstämmelse med marinförvaltningens

hemställan.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande ömmande omständigheter tillstyrker

jag, att understöd beredes korpralen Forsbergs änka och makarnas minderåriga

dotter i enlighet med marinförvaltningens av statskontoret biträdda

förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att korpralen Axel Teodor Forsbergs änka Carolina Maria

Forsberg, född Larsson, och makarnas dotter Ingeborg Margareta

må från och med den 1 januari 1927 från allmänna indragningsstaten

uppbära årliga understöd, änkan med 384

kronor, att utgå så länge hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd,

och dottern med 120 kronor, att utgå till och med utgången

av det kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder.

13:o.

Ang. under- Uti en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 5 mars 1926, bär

stod åt avlidne kaptenen vid flottan friherre Christer Åkerhielms änka Agnes Margaretha

flottan friherre (Greta) Åkerhielm, född von Oelreicli, anhållit, att hon och makarnas två

C. Åkerhielms minderåriga barn måtte, utöver dem tillkommande gratial från flottans penmm^n9a

sionskassa, få komma i åtnjutande av extra pensionstillägg, och såsom skäl

härför anfört, att hennes make avlidit till följd av sjukdom, som han under

utövningen av sin tjänst ådragit sig.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kaptenen Åkerhielm, som var

född den 3 november 1883, tjänstgjorde såsom sekond å pansarkryssaren

Fylgia under fartygets expedition vintern 1925—1926 till främmande farvatten;

att han, som sedan flera år tillbaka lidit av äggvitesjukdom, den 20

februari 1926 avled i Barcelona till följd av urinförgiftning i förening med

lungkatarr, vilken senare sjukdom han ådragit sig genom avkylning vid

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

kolning i Genua under starkt regnig och kall väderlek; att lian vid sitt frånfälle

efterlämnade, förutom änkan, född den 8 oktober 1891, barnen Ulla

Elisabeth Alice Wilhelmina, född den 5 februari 1916, och Gösta Axel

Charles-Emile, född den 15 juni 1918; samt att behållningen i boet enligt

verkställd bouppteckning uppgått till 5,911 kronor 87 öre.

Direktionen över flottans pensionskassa, som den 15 mars 1926 avgivit yttrande

i ärendet, har i avseende å den kaptenen Åkerhielms änka och barn

tillkommande pensionen meddelat, att Akerhielm, som grundlagt gratial enligt

ursprungliga lydelsen av reglementet för flottans pensionskassa den 17

november 1899 (nr 92) å 510 kronor årligen, hade övergått på den genom

kungörelsen den 5 december 1913 (nr 320) fastställda gratialstaten, varigenom

hans änka från och med år 1914 tillförsäkrats gratial med 800 kronor årligen.

Jämlikt kungörelsen den 8 september 1924 (nr 436) utgjorde nämnda

gratial från och med år 1925 920 kronor årligen, vartill komme pupilltillägg

för två barn under 21 år med 15 procent av gratialets belopp för första

barnet och 10 procent av dess belopp för andra barnet. Sammanlagda gratialförmånerna

utgjorde sålunda:

änkegratialet............................

tillägg för två barn ................

................ » 230: —

kronor 1,150: —

Å sistnämnda belopp, 1,150 kronor, utginge författningsenligt dyrtidstilllägg,

vilket, beräknat enligt för löpande kvartal fastställt tal, utgjorde 55

kronor för månad eller 660 kronor för år.

Direktionen har vidare anfört, att direktionen icke hade sig bekant något

fall, då änka efter delägare i flottans pensionskassa, som avlidit på grund

av under utövning av kronans tjänst ådragen sjukdom, av statsmakterna

tillagts pensionstillägg utöver henne författningsenligt tillkommande gratialförmåner.

Emellertid hade riksdagen i ett flertal fall på framställning av

Kung!. Maj:t tillagt änka efter militär beställningshavare, som under tjänsteutövning

omkommit av våda, särskild tilläggspension, att utgå från allmänna

indragningsstaten. Sålunda hade exempelvis 1918 års riksdag (skrivelse nr

10 A, p. 66) efter proposition av Kungl. Maj:t medgivit, att Hermanna Fredrika

Janze, född Klint, änka efter vid minexplosion omkomne sergeanten

vid kustartilleriet Erik Gunnar Janze, finge, så länge hon levde ogift,

från allmänna indragningsstaten uppbära — utöver henne författningsenligt

tillkommande gratialförmåner från flottans pensionskassa — ett årligt

belopp av 400 kronor för sig och 200 kronor för ett vart av hennes

tvenne barn intill uppnådd ålder av 18 år.

Marinförvaltningen har uti den 24 mars 1926 avgivet utlåtande erinrat

därom, att riksdagen i ett flertal fall, då beställningshavare förolyckats under

tjänstutövning, beviljat pensionstillägg åt efterlevande änka och barn. Sålunda

hade exempelvis 1922 års riksdag (skrivelse nr 302, p. 35) beviljat

översten J. V. E. D. af Sandebergs änka och minderåriga barn fyllnadspen
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

sion med åt änkan 900 kronor samt åt vart och ett av barnen 225 kronor

intill uppnådd ålder av 18 år. Vidare hade Kungl. Maj:t i proposition nr

161 till 1925 års riksdag hemställt om fyllnadspension åt regementsveterinären

H. A. Bengtssons änka och minderåriga barn. I sin skrivelse nr 168

i anledning av sistberörda proposition hade riksdagen emellertid, med hänsyn

bland annat till den avsevärda behållningen i boet efter Bengtsson, funnit

sig icke böra medgiva pensionstillägg åt hans änka. Däremot hade riksdagen

beviljat uppfostringsbidrag åt makarnas minderåriga barn med 200

kronor till vart och ett av dem intill uppnådd ålder av 18 år. I förevarande

fall hade sannolikt bouppteckningen efter kaptenen Åkerhielm icke hunnit

upprättas, men enligt i ansökningshandlingen meddelad uppgift, som icke

motsades av de förhållanden, som vore för ämbetsverket kända, ägde hans

efterlämnade änka för sin och sina barns utkomst intet annat än den pension,

som komme att bliva henne och barnen tilldelad från flottans pensionskassa.

Med hänsyn till de förhållanden, varunder kaptenen Åkerhielm under

tjänstutövning insjuknat och därefter avlidit, samt föreliggande ömmande

omständigheter, ansåge marinförvaltningen skäligt, att fyllnadspension bereddes

hans änka och minderåriga barn. I sådant avseende finge ämbetsverket

för sin del föreslå, att pensionstillägget bestämdes till ett belopp av,

för änkan 800 kronor och för vart och ett av barnen 200 kronor om året,

under förutsättning att dyrtidstillägg härå komme att utgå efter oreducerade

grunder. I annat fall torde ifrågavarande fyllnadspension böra omräknas

efter de grunder, statskontoret tillämpat vid beräknande av s. k. ny

pension. På grund av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att kaptenen Åkerhielms

änka och makarnas minderåriga barn finge, utöver dem författningsenligt

tillkommande gratial från flottans pensionskassa, komma i åtnjutande av

pensioner å allmänna indragningsstaten, änkan, så länge hon förbleve i sitt

nuvarande änkestånd, med 800 kronor årligen samt ett vart av barnen till

och med det år, varunder det fyllde 18 år, med 200 kronor årligen, att utgå

från och med den 1 mars 1926.

Statskontoret har den 10 april 1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört följande.

I ingressen till sitt ''utlåtande nr 25 vid 1926 års riksdag hade bankoutskottet

uttalat sig rörande de förutsättningar, som enligt hittills tillämpad

praxis ansetts böra föreligga och i fortsättningen funnits böra fordras för

beredande i särskilt fall av pension åt statstjänares efterlevande. Dessa

uttalanden torde få anses hava godtagits av riksdagen. 1 berörda utlåtande

åsyftades dock endast sådana fall, då de efterlevande icke redan genom delaktighet

i någon för statens befattningshavare upprättad änke- och pupillkassa

vore i åtnjutande av någon på den avlidnes avgifter till kassan grundad

pension. Utöver dylik kassapension hade riksdagen beviljat tilläggspension

endast i de jämförelsevis sällsynta undantagsfall, då familjeförsörjaren genom

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

olycksfall under tjänstutövning omkommit, såsom exempelvis då dödsfallet

förorsakats genom olyckshändelse under flygtjänstgöring.

Av handlingarna i nu förevarande ärende inhämtades, att sökanden samt

hennes två barn vore berättigade att från flottans gratialfond årligen åtnjuta,

sökanden 920 kronor och de båda barnen tillsammans 230 kronor, samt att

sökandens man avlidit till följd därav, att en sjukdom, av vilken han lidit

sedan många år tillbaka, under hans kommendering såsom sekond å pansarkryssaren

Fylgia på dess senaste expedition till avlägsna farvatten till följd

av särdeles ogynnsamma väderleksförhållanden och ansträngande tjänstgöring

under anlöpande av hamnen i Genua kommit till utbrott och jämte

tillstötande komplikationer medfört döden. Här förelåge alltså icke ett

olycksfall i egentlig mening, utan de yttre omständigheterna i detta fall

syntes i stort sett vara sådana, som torde kunna förekomma ofta nog under

militär tjänstgöring ej mindre ombord å kronans fartyg än även exempelvis

vid fälttjänstövning under svåra väderleksförhållanden; och med hänsyn

härtill måste enligt statskontorets mening tanken på konsekvenserna av eu

åtgärd i föreslaget syfte mana till den största försiktighet. Emellertid torde

det icke kunna förnekas, att, även om friherre Åkerhielms död icke kunde

anses förorsakad av under tjänstgöringen inträffat olycksfall i egentlig mening,

skillnaden dock i detta fall med hänsyn till föreliggande omständigheter

icke vore synnerligen avsevärd. Vid sådant förhållande och då hans

efterlämnade änka och barn otvivelaktigt vore i behov av understöd, ville

det synas statskontoret, som om starka billighetsskäl i detta fall förelåge

för beredande från statens sida av någon hjälp i familjens betryckta läge;

en sådan åtgärd vore numera det enda lämpliga sättet att visa erkännande

för den avlidnes vid ifrågavarande tillfälle ådagalagda plikttrohet, då han

utan att låta sig avskräcka av den utbrytande sjukdomen hållit ut på sin

post, till dess att svårigheterna övervunnits.

Statskontoret har vidare anfört, att det under föreliggande omständigheter

syntes kunna ifrågasättas, huruvida icke hjälpen lämpligen borde i detta fall

lämnas i form av bidrag till barnens uppfostran; sedan deras uppfostran

kunde anses avslutad, syntes nämligen anledning knappast förefinnas till

fortsatt hjälp från statens sida. Statskontoret ville därför föreslå, att barnen

berättigades att utöver vad de erhölle från flottans gratialfond, eller 230

kronor, bekomma från allmänna indragningsstaten så stort belopp, att sammanlagda

förmånen för vartdera barnet uppginge för år räknat till 400 kronor.

Därvid hade statskontoret utgått från att, då den sökanden och hennes barn

tillkommande pensionsförmånen från nämnda fond vore att i avseende å rätt

till åtnjutande av tilläggsförmån betrakta såsom oreglerad, jämväl statens

nu ifrågasatta bidrag borde i berörda avseende behandlas såsom oreglerad

förmån. Med erinran härjämte att i förevarande fall med hänsyn till pensionsförmånens

storlek annan tilläggsförmån icke kunde förekomma än dyrtidstillägg,

hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att vartdera av avlidne kaptenen friherre Åkerhielms och hans

efterlämnade hustrus barn finge från och med den 1 mars 1926, så länge

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Ang. understöd

åt avlidne

förste

amanuensen

N■ E. I. BaadEeimers

minderåriga

barn.

Kunjl. Maj:ts proposition nr 59.

det åtnjöte pension från flottans gratialfond, därutöver från allmänna indragningsstaten

uppbära så stort belopp, att detsamma jämte pensionen

uppginge till 400 kronor för år räknat, samt att å sålunda tillökade pensionsförmåner

finge åtnjutas dyrtidstillägg enligt de förmånligare grunderna

i dyrtidstilläggskungörelsen av den 15 juni 1923 (nr 267).

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, äro kaptenen Åkerliielms

efterlevande hustru och barn på grund av mannens delägarskap i flottans

pensionskassa i åtnjutande av gratial från nämnda kassa. Statskontoret har

i sitt utlåtande erinrat, att riksdagen, utöver dylik kassapension, beviljat

särskild tilläggspension åt efterlämnade familjemedlemmar till avlidna statstjänare

endast i de jämförelsevis sällsynta fall, då familjeförsörjaren genom

olycksfall under tjänstutövning omkommit, exempelvis då dödsfallet förorsakats

genom olyckshändelse under flygtjänstgöring. Ehuru de omständigheter,

vilka lett till kaptenen Åkerliielms död, icke torde kunna likställas

med under tjänstutövning inträffat olycksfall, finner jag lika med statskontoret

såväl förhållandena i samband med hans död som den efterlämnade

familjens svaga ekonomiska ställning tala för att staten genom beviljande

av understöd till skäliga belopp bistår den avlidnes familj i dess betryckta

läge. I fråga om sättet för beredande av dylikt understöd ansluter jag mig

till statskontorets mening, att detsamma bör lämnas i form av uppfostringsbidrag

för makarnas två minderåriga barn. Vad vidare angår storleken av

sådant understöd samt tiden för detsammas utgående, biträder jag statskontorets

härutinnan avgivna förslag. På skäl nämnda ämbetsverk anfört,

torde riksdagens medgivande böra inhämtas, att å de ifrågakommande understödsbeloppen

må åtnjutas dyrtidstillägg enligt gällande dyrtidstilläggskungörelses

förmånligare grunder.

Jag hemställer alltså, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att ett vart av avlidne kaptenen vid flottan friherre Christer

Åkerliielms och hans änka Ågnes Margaretha Åkerliielms, född

von Oelreich, barn Ulla Elisabeth Alice Wilhelmina och Gösta

Axel Charles-Emile må från och med den 1 mars.1926, så länge

det åtnjuter pension från flottans gratialfond, därutöver från

allmänna indragningsstaten uppbära så stort belopp, att detsamma

jämte pensionen uppgår till 400 kronor för år, samt

att å sålunda tillökade pensionsförmåner må åtnjutas dyrtidstillägg

enligt de förmånligare grunderna i dyrtidstilläggskungörelsen

den 15 juni 1923 (nr 267).

14:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 23 april 1926, har

förste amanuensen i försvarsdepartementet Nils Erik Isidor Baad-Heimers

änka Gurli Augusta Gunborg Baad-Heimer, född Jacobson, anhållit oni pension

för sig och makarnas två minderåriga barn. Till stöd härför har sökanden

anfört, att hon genom makens frånfälle kommit i en mycket bryd
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59. 25

sam belägenhet, i det att tillgångarna i boet efter maken icke täckte skulderna

och hon icke själv förfogade över några medel.

Baad-Heimer bär varit anställd i statstjänst under tiden den 27 november

1917 intill sin död den 4 april 1926, därav i jordbruksdepartementet under

tiden den 27 november 1917—den 13 maj 1918, i förutvarande sjöförsvarsdepartementet

under tiden den 1 januari 1918—den 30 juni 1920 samt i försvarsdepartementet

alltsedan sistnämnda dag och intill sin död. Till förste

amanuens förordnades Baad-Heimer från och med den 1 januari 1922. BaadHeimer

har bestritt tjänst såsom förste kanslisekreterare under sammanlagt

4 månader 3 dagar, såsom registrator 14 dagar och såsom andre kanslisekreterare

under sammanlagt 4 år 11 månader; och har han fullgjort sina åligganden

på ett plikttroget och förtjänstfullt sätt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas tillika, att sökanden är född den 3

mars 1904 samt i äktenskapet med den avlidne äger två barn, Nils Olof

Bertil Herman Snakenberg, född den 31 juli 1921, och Per Olof Erik Nils

Palm, född den 25 april 1923; att enligt verkställd bouppteckning tillgångarna

i boet efter mannen understigit skulderna; samt att, enligt vad ett

av vederbörande roteman utfärdat intyg utvisar, sökanden saknar egna medel

för sitt uppehälle.

Statskontoret, som den 14 augusti 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har

därvid anfört, att riksdagen visserligen i många fall beviljat årliga understöd

åt änkor efter sådana befattningshavare i statens tjänst, vilka icke varit i

tillfälle att sörja för sina efterlevande genom att ingå i någon av staten

understödd kassa för familjepensionering. För beviljande av understöd av

nu ifrågavarande slag hade dock alltid såsom förutsättning gällt, att särskilt

ömmande omständigheter kunde anses föreligga; och hade så ansetts vara

förhållandet, då änka varit antingen till följd av hög ålder eller på grund av

sjukdom oförmögen till arbete och tillika befunnits vara medellös och i

saknad av anhöriga, som ansetts kunna och böra draga försorg om henne.

Där det icke blivit styrkt, att dylika särskilt ömmande förhållanden förelegat,

hade det ansetts betänkligt att av statsmedel bereda änkepension. När

änkan varit arbetsduglig men haft minderåriga barn att försörja och uppfostra,

hade i åtskilliga fall, där behov av understöd förelegat, detta ansetts

böra tillgodoses, icke genom änkepension, utan genom uppfostringsbidrag

åt barnen.

Med tillämpning av dessa principer på föreliggande fall syntes det statskontoret

knappast böra ifrågakomma att åt förste amanuensen Baad-Heimers

änka, vilken vore född år 1904 och, såvitt handlingarna utvisade, vore arbetsför,

bereda någon pension. Däremot hölle statskontoret före, att för makarnas

minderåriga barns uppfostran borde beredas något årligt understöd, och

syntes sådant understöd böra med hänsyn till familjens medellöshet ävensom

därtill, att under barnens minderårighet deras moder knappast kunde

antagas bliva i tillfälle att i någon mera avsevärd mån genom arbete förtjäna

medel till familjens uppehälle, skäligen bestämmas till sådant belopp,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kutigl. Maj:ts proposition nr 59.

att därigenom bereddes en effektiv hjälp till barnens uppfostran. Om fadern

varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, hade hans delaktighetsbelopp,

avpassat efter avlöningen vid frånfälle!, utgjort 810 kronor, och hade

de båda barnen utan pensionsberättigad moder erhållit pension å tillhopa

1,140 kronor, varav 330 kronor upphört att utgå när äldre barnet uppnått

21 års ålder, samt återstoden utgått intill dess att det yngre barnet uppnått

samma ålder. Av riksdagen beviljade barnpensioner plägade emellertid bestämmas

att utgå endast till slutet av det kalenderår, varunder barnet uppnådde

18 års ålder. Statskontoret, som visserligen ansåge, att i detta fall

liksom eljest, där avgifter för familjepension icke blivit erlagda, någon reducering

av pensionsbeloppet borde äga rum, funne för sin del ett belopp av

500 kronor till vartdera barnet vara i förevarande fall skäligt; och finge

statskontoret på grund härav tillstyrka, att Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva, att envar av sökandens omförmälda söner finge från och med

den 1 maj 1926 uppbära en årlig pension av 500 kronor, att från allmänna

indragningsstaten utgå till och med det kalenderår, varunder han uppnådde

18 års ålder.

Jag delar statskontorets uppfattning, att understöd åt den avlidnes efterlevande

allenast bör beredas i form av uppfostringsbidrag åt de minderåriga

barnen. Yad understödsbeloppets storlek beträffar, har jag icke något att

erinra mot att detsamma bestämmes till 500 kronor för vartdera barnet,

eller samma belopp, som i propositionen nr 15 till innevarande års riksdag

förordats att utgå till vartdera av avlidne förste amanuensen hos riksräkenskapsverket

B. G. V. E. G. Schötts minderåriga barn. Understödet torde böra

utgå från och med den 1 maj 1926 samt åtnjutas till och med utgången av

det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

Jag hemställer alltså, att Kung! Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vartdera av avlidne förste amanuensen i försvarsdepartementet

Nils Erik Isidor Baad-Heimers och hans änka Gurli

Augusta Gunborg Baad-Heimers, född Jacobson, minderåriga

barn Nils Olof Bertil Herman Snakenberg och Per Olof Erik

Nils Palm må från och med den 1 maj 1926 till och med utgången

av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder,

komma i åtnjutande av understöd från allmänna indragningsstaten

med 500 kronor årligen.

15:o.

Ang. understöd

åt avlidne

verkmästaren

N. O. Jonssons

minderåriga

barn.

I en till Kung! Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 12 november 1925,

har verkmästaren vid Västerbottens regementes skomakeriverkstad Nils

Oscar Jonssons änka Klara Josefina Jonsson, född Olsson, anhållit om pension

för sig och makarnas minderåriga barn. I samband med insändandet

av ansökningen har jämväl chefen för nämnda regemente avlåtit framställning

om pension åt bemälda änka och barn.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att verkmästaren Jonsson varit an
-

)

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ställd vid Norrlands dragonregementes skomakeriverkstad från februari månad

år 1903 till den 1 mars 1914 och vid Västerbottens regementes skomakeriverkstad

från år 1915 intill sin död den 4 februari 1925; att lian på ett

mycket förtjänstfullt sätt fullgjort sina åligganden; att han vid sin död efterlämnat,

förutom änkan, född den 24 februari 1878, sju barn, nämligen Siri

Josefina, född den 4 april 1907, Anna Viola Margareta, född den 24 april

1909, Nils Alvar och Knut Helge, födda den 11 oktober 1912, Olga Maria,

född den 8 januari 1914, Birgitta Matilda, född den 7 juli 1916, och Karin

Linnéa, född den 20 december 1917; att behållningen i boet efter Jonsson

utgjort i avrundat tal 13,000 kronor; samt att änkan beräknas hava en årlig

inkomst av omkring 1,050 kronor.

I infordrat yttrande har arméförvaltningens intendentsdepartement framhållit,

att änkan Jonssons årliga inkomst, omkring 1,050 kronor, överstege det

pensionsbelopp och de understöd, som riksdagen under de senare åren i

allmänhet plägat tillerkänna medellösa änkor jämte minderåriga barn efter arbetare

vid armén i liknande ställning som verkmästaren Jonsson, eller 300

kronor för år åt änka och 100 kronor årligen åt vart och ett barn intill utgången

av det kalenderår, varunder barnet fyllt 18 år. På grund härav

ansåge intendentsdepartementet, som väl funne ömmande omständigheter

föreligga, sig likväl förhindrat tillstyrka bifall till den i ärendet gjorda framställningen.

Statskontoret, som den 18 februari 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har

anfört, att då verkmästaren Jonssons efterlämnade änka ännu icke vore 50

år gammal och ej, såvitt handlingarna utvisade, vore av sjukdom hindrad

att arbeta för sin utkomt samt härtill komme, att hon icke heller vore alldeles

medellös, ämbetsverket hölle före, att anledning icke förelåge till beredande

åt henne själv av någon pensionsförmån. Men då verkmästaren

Jonsson utom änkan efterlämnat sju barn, av vilka sex vore under 18 år,

ville det synas billigt, att något understöd bereddes för de många barnens

försörjning och uppfostran, varigenom någon lättnad kunde beredas familjen

under tid, då änkan till följd av omsorgen om de minderåriga barnen icke

hade tillfälle att ägna sig åt annan verksamhet. Med hänsyn tagen till ställningen

i boet finge ett årligt understöd till varje minderårigt barn av 72

kronor anses skäligt, vilket belopp borde betraktas såsom nyreglerat i avseende

å rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg. Statskontoret hemställde alltså,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att vart och ett av avlidne

verkmästaren Jonssons efterlämnade minderåriga barn finge från och med

ingången av år 1926 intill utgången av det kalenderår, varunder det uppnådde

18 års ålder, åtnjuta årligt understöd från allmänna indragningsstaten

till belopp av 72 kronor.

Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till Klara

Josefina Jonsson fingo såsom bidrag till försörjningen av hennes minderåriga

barn under år 1926 från lantförsvarets anslag till extra utgifter ntbe
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Ang. understöd

åt avlidne

månadslönaren

K. R. Thortlls

minderårige

son.

28 Kungl. Maj.ts proposition nr 59.

talas dels omedelbart ett belopp av 100 kronor, dels ock därefter enahanda

belopp vid varje kvartals utgång; och har tillika föreskrivits, att därest

understöd åt barnen komine att medgivas utgå från allmänna indragningsstaten

jämväl för år 1926, änkan Jonsson skulle äga skyldighet att till anslaget

till extra utgifter återbetala vad som på grund av det nu lämnade

medgivandet utbetalats till henne, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning från indragningsstaten förfallna understödsmedel

och därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Ehuru änkan Jonssons ekonomiska ställning icke är sådan, att särskilt

ömmande omständigheter kunna anses föreligga, torde likväl billighetsskäl

tala för att något understöd av statsmedel beredes verkmästaren Jonssons

efterlevande, och synes mig detta böra ske i form av uppfostringsbidrag åt

makarnas sex minderåriga barn. I överensstämmelse med statskontorets

förslag torde bidragen böra bestämmas till 72 kronor årligen för vart och

ett av dem, att utgå från och med den 1 januari 1926 samt åtnjutas intill

utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18 års ålder.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vart och ett av avlidne verkmästaren vid Västerbottens

regementes skomakeriverkstad Nils Oscar Jonssons och hans

änka Klara Josefina Jonssons, född Olsson, minderåriga barn

Anna Viola Margareta, Nils Alvar, Knut Helge, Olga Maria,

Birgitta Matilda och Karin Linnéa må från och med den 1

januari 1926 till och med utgången av det kalenderår, varunder

barnet uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd

från allmänna indragningsstaten med 72 kronor årligen.

16:o.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 24 december 1925,

har månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona Karl Richard Thorells

änka Anna Elisabeth Thorell, född Lindgren, anhållit att komma i åtnjutande

av understöd.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att månadslönaren Thorell varit

anställd vid flottans varv i Karlskrona under omkring 21 år, därav såsom

daglönare omkring 11 år och såsom månadslönare från och med den 1 januari

1918 intill sin död den 26 november 1925; att han vid sitt frånfälle

efterlämnat, förutom änkan, född den 17 december 1873, minderårige sonen

Torsten, född den 20 april 1915; samt att änkan befinner sig i små omständigheter.

Uti avgivet yttrande i ärendet har varvschefen vid flottans station i Karlskrona

erinrat, att jämlikt förnyade reglementet för flottans pensionskassa den

17 november 1899 § 2 mom. 2 kunde månadslönare, som enligt förordnande

eller kontrakt innehade arvode på stat vid flottan, antagas till delägare i

flottans pensionskassa. Emellertid ansåges enligt hävdvunnen tillämpning,

vad varvets månadslönarestat beträffade, endast verkmästare och mästare

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

innehava arvode på stat, och endast för dessa befattningshavare vid sagda

stater funnes pensionsbelopp bestämda i nämnda reglemente. Till följd

härav hade månadslönaren Thorell, som icke innehaft kontrakt såsom verkmästare

eller mästare, icke kunnat bliva antagen till delägare i flottans pensionskassa,

och han hade således icke varit i tillfälle att grundlägga rätt

vare sig till pension för sig själv eller till gratial för efterlevande änka och

barn. Därest Thorell kunnat förvärva delägarrätt i pensionskassan, skulle

han jämlikt kassans reglemente § 22 i gratialhänseende hava tillhört fjärde

klassen, i vilken från och med år 1925 gratial utginge med 460 kronor för år.

Å gratialbeloppet utginge förhöjning för barn under 21 år med 15 procent för

ett barn. För gratialrättens vinnande och bibehållande skulle Thorell givetvis

varit skyldig erlägga i reglementet stadgade gratialavgifter.

Yarvschefen har vidare framhållit, att därest möjlighet att vinna delägarskap

i pensionskassan stått Thorell öppen, denne säkerligen icke försummat

att begagna sig därav för att på så sätt bereda efterlevande änka och barn

fördelen av gratial vid hans frånfälle. Då nu denna möjlighet varit honom

undandragen, syntes det varvschefen, att rättvisa och billighet talade för

att änkan Thorells anhållan upptoges till välvillig prövning. Med hänsyn

såväl till hennes mans cirka 21-åriga statstjänst som ock till de små omständigheter,

vari iinkan befunne sig, ansåge varvschefen hennes anhållan

vara särdeles behjärtansvärd. På grund av det anförda och i betraktande

av att riksdagen förut beviljat understöd från allmänna indragningsstaten

åt änkor såväl efter daglönare som månadslönare å varvet, hemställde varvschefen,

att änkan Thorell måtte tillerkännas understöd med skäligt belopp,

att utgå så länge hon levde ogift och befunne sig i behövande omständigheter.

Marinförvaltningen har i den 4 februari 1926 avgivet yttrande anfört,

att Thorell — såsom varvschefen erinrat — icke kunnat bliva antagen till

delägare i flottans pensionskassa. I händelse han, på sätt vore medgivet

för månadslönare med arvode på stat, haft rätt att söka inträde i kassan

samt efter inträde i densamma erlagt stadgade gratialavgifter, skulle pensionen

i föreliggande fall hava utgått med 460 kronor för år. Såsom förhållandena

nu gestaltade sig, syntes änkan för sig och sitt halm sakna varje

understöd. I betraktande emellertid av att änkan Thorell icke uppnått

högre ålder än 52 år och då hon, såvitt av handlingarna framginge, ej heller

vore oförmögen att försörja sig själv, ansåge sig marinförvaltningen — i

anslutning till den av bankoutskottet vid 1925 års riksdag i utlåtande nr

30 i fråga om beviljande av vissa familjepensioner intagna ståndpunkten —

icke kunna föreslå framställning till riksdagen om beredande av pension åt

änkan Thorell, varemot skäl syntes ämbetsverket föreligga att söka utverka

understöd åt hennes minderårige son. På grund härav hemställde marinförvaltningen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att makarna

Thorells minderårige son Torsten finge från och med den 1 januari 1926

till och med utgången av det kalenderår, under vilket han uppnådde 18 års

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ang. understöd

åt avlidne

arbetaren

F. Q.

A. Hallbergs

minderårige

son.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

ålder, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av 100

kronor.

Statskontor et, som den 9 mars 1926 avgivit utlåtande i ärendet, har anfört,

att ämbetsverket i likhet med marinförvaltningen funne tillräckliga skäl ej

föreligga för beredande av ett årligt understöd åt änkan Thorell. Däremot

hade statskontoret intet att erinra mot att pension från allmänna indragningsstaten

utverkades åt makarna Thorells minderårige son, varvid emellertid det

av marinförvaltningen ifrågasatta pensionsbeloppet, 100 kronor, syntes böra

omräknas till sådant belopp, att i detsamma inginge ekvivalent för pensionstillägg

och skillnaden mellan oreducerat och reducerat dyrtidstillägg, eller

sålunda 168 kronor.

Genom brev den 9 april 1926 har Kungl. Maj:t medgivit, att till änkan

Thorell finge såsom bidrag till försörjningen av hennes ifrågavarande minderårige

son under år 1926 från sjöförsvarets anslag till extra utgifter utbetalas

dels omedelbart ett belopp av 30 kronor, dels ock därefter enahanda

belopp vid varje kvartals utgång; och har tillika föreskrivits, att därest

understöd åt sonen komme att medgivas utgå från allmänna indragningsstaten

jämväl för år 1926, änkan Thorell skulle äga skyldighet att till anslaget

till extra utgifter återbetala vad som på grund av det nu lämnade

medgivandet utbetalats till henne, vilken återbetalning finge ske genom överföring

av till betalning från indragningsstaten förfallna understödsmedel och

därå eventuellt belöpande dyrtidstillägg.

Jag ansluter mig till marinförvaltningens och statskontorets förslag om

beredande av understöd åt Thorells efterlevande i form av uppfostringsbidrag

åt den minderårige sonen. Understödet torde böra bestämmas till 168

kronor årligen, att utgå från och med den 1 januari 1926 till och med utgången

av det kalenderår, under vilket sonen uppnår 18 års ålder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majrt måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne månadslönaren vid flottans varv i Karlskrona

Karl Richard Thorells och hans änka Anna Elisabeth Thorells,

född Lindgren, son Torsten må från och med den 1 januari

1926 till och med utgången av det kalenderår, varunder han

uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd från

allmänna indragningsstaten med 168 kronor årligen.

17:o.

I skrivelse till arméförvaltningens artilleridepartement den 6 juli 1926

har tjänstförrättande styresmannen för ammunition/abriken gjort framställning

om beredande av pension åt arbetaren vid ammunitionsfabriken Fredrik

Gustaf Adolf Hallbergs änka Ebba Viktoria Teresia Hallberg, född Larsson.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att arbetaren Hallberg varit anställd

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 59.

vid ammunitionsfabriken från den 20 februari 1915 intill sin död den 21

maj 1926; att han vid sin död efterlämnat, förutom änkan, som är född den

22 februari 1888, eu dotter, född den 1 oktober 1908, samt minderårige

sonen Gustaf Adolf, född den 8 februari 1916; samt att änkan är i saknad

av tillgångar och enligt utfärdat läkarintyg på grund av mindre tillfredsställande

kroppskonstitution är oförmögen att utföra tyngre arbete.

Arméförvaltningens artilleridepartement, som yttrat sig i ärendet, har anfört,

att departementet ansåge billigt, att änkan Hallberg, med hänsyn till

förhandenvarande bevekande omständigheter, bereddes ett årligt understöd

under sin återstående livstid; och finge departementet på grund härav hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att till henne finge

från allmänna indragningsstaten från och med den 1 juni 1926, så länge

hon förbleve i sitt nuvarande änkestånd, utgå ett årligt understöd av 384

kronor.

I yttrande den 11 augusti 1926 har statskontoret anfört, att pension till

änka efter befattningshavare plägade beviljas av riksdagen endast i sådana

fall, där änkan på grund av sjukdom eller hög ålder varit urståndsatt att

med arbete försörja sig och saknat medel för sitt uppehälle. På grund

härav och då änkan Hallberg endast uppnått en levnadsålder av 38 år samt

enligt läkarintyg blott vore oförmögen att utföra tyngre arbete, ansåge sig

statskontoret icke kunna tillstyrka, att pension bereddes henne. Däremot

ville statskontoret — med erinran att riksdagen i flera fall, där behållningen

i boet efter en avliden befattningshavare i statens tjänst varit ingen eller

ringa, beviljat pensioner åt sådan befattningshavares omyndiga barn — förorda,

att åt makarna Hallbergs son Gustaf Adolf måtte genom framställning

till riksdagen utverkas en årlig pension till belopp av 168 kronor (motsvarande

äldre pension å 100 kronor), att från allmänna indragningsstaten

utgå från och med den 1 juni 1926 till och med det år, varunder han uppnådde

18 levnadsår.

Lika med statskontoret finner jag anledning saknas att i detta fall utverka

änkepension, men torde understöd åt de efterlevande däremot böra

lämnas i form av uppfostringsbidrag åt den minderårige sonen. Vidkommande

storleken av dylikt understöd, synes mig detsamma böra bestämmas

till 168 kronor årligen, att utgå från och med den 1 juni 1926 till och med

utgången av det kalenderår, då sonen uppnår 18 ars ålder.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avlidne arbetaren vid ammunitionsfabriken Fredrik Gustaf

Adolf Hallbergs och hans änka Ebba Viktoria Teresia Hallbergs,

född Larsson, son Gustaf Adolf må från och med den

1 juni 1926 till och med utgången av det kalenderår, varunder

han uppnår 18 års ålder, komma i åtnjutande av understöd

från allmänna indragningsstaten med 168 kronor årligen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Eungl. Maj:ts proposition nr 59.

Yacl departementschefen ovan under punkterna l:o—

17:o hemställt, däri statsrådets öyriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik von Horn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1927:216 Skrivelse till Konungen, i anledning av vissa framställningar rörande pensioner och understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer. s. 1 i texten