Sök i Ratio Lex

Angående restitution i visst fall av för mycket erlagd arvsskatt

1927-01-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:64, Angående restitution i visst fall av för mycket erlagd arvsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående restitution i visst

fall av för mycket erlagd arvsskatt; given Stockholms slott

den 28 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meukling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

Jag ber härmed få underställa Kungl. Maj:ts prövning följande ärende i

fråga om restitution av för mycket erlagd arvsskatt.

Nämndemannen, mjölnaren Anders Wallström från Solnan i Svegs socken,

Härjedalen, avled ogift den 7 maj 1921. Den 13 juli 1921 upprättades efter

Wallström bouppteckning, vilken utvisade en behållning av 59,908 kronor

24 öre. Bland tillgångarna i boet upptogos fastigheter i Svegs socken

till ett värde av 29,800 kronor, kontanta medel till 3,111 kronor 85 öre,

säkra fordringar till 14,064 kronor 34 öre samt aktier, nämligen 40 stycken

i aktiebolaget Mälarprovinsernas bank, beräknade efter en kurs av 135 kronor

till sammanlagt 5,400 kronor, och 34 stycken i aktiebolaget Jämtlands

folkbank, beräknade efter en kurs av 200 kronor till sammanlagt 6,800 kronor.

Övriga tillgångar utgjordes av diverse lösören. Av behållningen i

boet tillföll, på grund av ett av Anders Wallström upprättat testamente,

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 saml. 56 höft. (Nr 6i—65.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

hans den 6 januari 1870 födda oäkta dotter Beata Wallström 57,908 kronor

24 öre. Vid bouppteckningens inregistrering vid lagtima höstetinget

med Svegs tingslag den 9 september 1921 beräknade dåvarande häradshövdingen

i Härjedalens domsaga O. Schough arvsskatten å Beata Wallströms

andel enligt klass IV i den i arvsskatteförordningen för arvsskattens beräknande

intagna tariffen till 9,780 kronor i stället för, såsom bort ske, enligt

klass I, vilken omfattar, bland annat, andel som på grund av testamente

tillkommer barn och enligt vilken skatten skulle utgjort 2,145 kronor. Beata

Wallström har således fått erlägga 7,635 kronor för mycket i arvsskatt.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu Beata Wallström, med förmälan

att vid inregistrering den 5 november 1924 av ett tillägg till nämnda

bouppteckning arvsskatten beräknats enligt klass I samt att därvid upplysts

att så jämväl bort ske vid inregistreringen den 9 september 1921, anhållit,

att Kungl. Maj:t måtte av nåd bevilja henne restitution av vad hon för mycket

erlagt i stämpel. Till stöd för ansökningen har Beata Wallström anfört,

att hon genom uttalande av vederbörande domhavande fått den uppfattningen,

att arvsskatten blivit riktigt beräknad, samt att det vore hårt för

henne att behöva förlora ett så stort belopp som här vore i fråga.

Över ansökningen har statskontoret den 4 maj 1926 avgivit infordrat utlåtande,

därvid ämbetsverket anfört följande. Sökanden hade icke styrkt,

att hon icke inom den i 49 § 2 mom. första stycket av förordningen om

arvsskatt och skatt för gåva stadgade tid kunnat till vederbörande hovrätt

ingiva ansökning om återfående av det för mycket erlagda skattebeloppet.

Vid sådant förhållande syntes ansökningen icke kunna av Kungl. Maj:t bifallas.

Då sökandens underlåtenhet att i behörig ordning söka restitution

emellertid syntes hava berott på att hon, själv i saknad av kännedom om

arvsskatteförordningen, trott sig kunna lita på riktigheten av vederbörande

domhavandes uträkning av arvsskatten, syntes det obilligt, om hon skulle

drabbas av den avsevärda förlust, som för henne uppstått genom det felaktiga

förfarandet, varför statskontoret för sin del tillstyrkte, att Kungl.

Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att på grund av föreliggande

förhållanden medgiva, att det felaktigt debiterade stämpelbeloppet måtte,

utan hinder av föreskriften i berörda författningsrum, få till sökanden restitueras.

Svea hovrätt, som anbefallts att, efter vederbörande domhavandes hörande,

yttra sig i ärendet, har med utlåtande den 30 juli 1926 överlämnat yttranden

av förutvarande häradshövdingen i Härjedalens domsaga O. Schough och

nuvarande häradshövdingen i domsagan T. Hummerhielm.

Förutvarande häradshövdingen Schough har bland annat anfört, att han,

då han beräknat arvsskatten i fråga, vid det förhållande att Beata Wallström

allmänt ansetts vara oäkta dotter till nämndemannen Wallström och

enligt Schoughs mening ordet »barn» i klass I i den i arvsskatteförordningen

intagna tariffen vore liktydigt med »äkta barn», ansett, att klass I i nämnda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

3

tariff icke vore i fallet tillämplig. Då på grund av denna tolkning arvsskatten

å den egendom, som tillfallit Beata Wallström, blivit för högt beräknad,

då hon vidare numera syntes befinna sig i knappa ekonomiska

förhållanden och då den förlust, hon genom stämpelbeläggningen lidit, till

följd härav blivit för henne synnerligen kännbar, syntes det Schough billigt,

att hon erhölle den begärda restitutionen. Tillika har Schough förklarat,

att han i så fall givetvis hade att återställa den stämpelprovision, som utgått

å det för högt erlagda beloppet.

Häradshövdingen Hummerhielm har i sitt den 31 maj 1926 dagtecknade

yttrande anfört bland annat följande.

Av handlingarna i saken framginge, att Beata Wallström för sin andel i

k var låtenskapen efter Anders Wallström fått erlägga arvsskatt med 7,635

kronor högre belopp än som lagligen kunnat uttagas. Enligt vad Hummerhielm

inhämtat vid samtal med den person, fjärdingsmannen C. M. Sunding

i Sveg, som varit utredningsman i boet efter Anders Wallström och som i

orten åtnjöte allmänt anseende såsom en synnerligen redbar och pålitlig

man, hade anledningen till att Beata Wallström förut ej sökt restitution

uteslutande varit okunnighet om författningens bestämmelser härutinnan.

Sunding hade vidare lämnat Hummerhielm följande upplysningar. Boets

verkliga ställning hade ej varit på långt när så förmånlig, som av bouppteckningen

synts framgå. Fastigheterna, en gård i Solnan med kvarn,

åtskilliga slåttlägenheter samt några skogsskiften med merendels avverkad

skog, lämnade ej någon inkomst utöver nödtorftigt uppehälle för Beata Wallström

själv och hennes stora hushåll, uppgående till 12 å 15 personer (barn

och barnbarn till henne samt en del mestadels orkeslösa personer, som tidigare

haft arbete å gården och sedan kommit att bo kvar där). Fastigheternas

saluvärde uppginge enligt Sundings mening numera icke till 20,000 kronor.

Lösörena hade i bouppteckningen upptagits efter den tiden gängse viirden,

som nu överlag vore mycket för höga. Å de i bouppteckningen upptagna

aktierna hade Beata Wallström aldrig fått någon utdelning; aktierna i

Målarbanken hade vid realisation i november 1924 inbragt allenast 920

kronor 90 öre; försäljningsvärdet för aktierna i Jämtlands Folkbank, vilka

alltjämt funnes kvar, utgjorde för närvarande 25 å 30 kronor för aktie.

De kontanta medlen och banktillgodohavandena hade vid bouppteckningstillfället

redan delvis förbrukats. Vid Anders Wallströms död hade gården och

dess inventarier befunnit sig i mycket förfallet skick, vadan en del reparationer

och nyanskaffningar icke kunnat undgås. Vad Sunding, som hela

tiden skött Beata Wallströms affärer, haft disponibelt den 21 december 1921,

då arvsskatten erlagts, hade blott varit ett i Målarbanken innestående belopp

av 4,185 kronor 25 öre. Då åtskilliga andra utbetalningar förestått, hade

det varit nödvändigt att upptaga ett banklån å 7,000 kronor. Detta lån

hade man sedan icke varit i stånd att infria. Det hade ej ens funnits medel

till räntebetalningarna, utan man hade måst öka lånet genom räntornas läggande

till kapitalet. Numera uppginge lånet till 9,000 kronor. För att skaffa

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

Departements
chefen.

medel till gäldande av utskylder m. m. kade man realiserat vad som gått att

realisera; sålunda hade man sålt, utom aktierna i Målarbanken, en i bouppteckningen

upptagen fastighet i Svegsmon och en skogsstämpling å en fastighet

i överberg. Nu funnes ej mera någon skog att sälja och det läte sig under

rådande förhållanden näppeligen göra att realisera någon eller några av de

många småfastigheterna.

Svea hovrätt har i sitt utlåtande tillkännagivit, att hovrätten anslöte sig

till det av statskontoret i ärendet avgivna yttrandet, dock att i eventuell

restitution icke borde ingå vad som motsvarade den av stämpelförsäljaren

tillgodonjutna provisionen.

Enligt den i 19 § av gällande förordning om arvsskatt och skatt för gåva

intagna tariffen skall för andel, som på grund av arv eller testamente tillkommer

efterlevande make eller barn eller adoptivbarn eller avkomling till

barn eller adoptivbarn, arvsskatt beräknas enligt klass I i tariffen. Ostridigt

är, att Beata Wallström var barn till avlidne Anders Wallström samt att

den arvslott, vilkens stämpelbeläggning är i fråga, tillfallit henne på grund

av ett av Anders Wallström upprättat testamente. På grund härav borde

stämpeln å Beata Wallströms arvslott, 57,908 kronor 24 öre, hava beräknats

enligt klass I, varvid den skulle hava uppgått till 2,145 kronor. Då stämpeln

i stället uttagits enligt klass IV med 9,780 kronor, har arvsskatt erlagts

med ett belopp, som med 7,635 kronor överstiger vad som lagligen bort

uttagas.

Rättelse i den felaktiga stämpelbeläggningen hade kunnat vinnas på ansökan

antingen hos Svea hovrätt, i vilket fall ansökningen skolat ingivas

inom 6 månader från det skatten erlagts, eller ock hos Kungl. Maj:t, varvid

i ansökningen skulle hava styrkts att ansökning till hovrätten icke kunnat

ingivas inom nyssnämnda tid.

I förevarande fall har någon ansökan till vederbörande hovrätt icke gjorts

och, på sätt statskontoret framhållit, har i den till Kungl. Maj:t ställda ansökningen

icke styrkts, att ansökan till hovrätt icke kunnat ske inom den

stadgade tiden. Vid sist angivna förhållande äger Kungl. Maj:t icke bifalla

ansökningen.

I likhet med statskontoret och Svea hovrätt anser jag emellertid, att förhållandena,

sådana de framgå av den redogörelse som här lämnats, och de

ömmande omständigheter, som i detta fall ovedersägligen föreligga, göra det

rimligt, att, utan hinder av de av mig återgivna bestämmelserna i gällande

förordning om arvsskatt och skatt för gåva, det felaktigt debiterade stämpelbeloppet

till sökanden restitueras. Därvid bör emellertid, såsom Svea hovrätt

i sitt utlåtande framhållit, avdragas vad som motsvarar den av stämpelförsäljaren

tillgodonjutna provisionen. Jag förutsätter, att stämpelförsäljaren,

på sätt han förklarat, kommer att till Beata Wallström återbetala vad han

i anledning av den felaktiga stämpelbeläggningen för mycket uppburit i

provision.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 64.

5

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att på grund av föreliggande omständigheter

medgiva,

att förenämnda felaktigt debiterade arvsskattebelopp, 7,635 kronor, må

med avdrag av därå belöpande stämpelprovision restitueras till Beata

Wallström.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bil. litt. vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:52 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående restitution i visst fall av för mycket erlagd arvsskatt a1 i texten
  2. SU 1927:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående restitution i visst fall av för mycket erlagd arvsskatt. a1 i texten