Sök i Ratio Lex

Angående förvärv av den nyttjanderätt till Tana bergslags allmänning i Södermanlands län, som må tillkomma Tunabergs kopparverk

1927-01-21 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:74, Angående förvärv av den nyttjanderätt till Tana bergslags allmänning i Södermanlands län, som må tillkomma Tunabergs kopparverk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förvärv av den

nyttjanderätt till Tana bergslags allmänning i Södermanlands

län, som må tillkomma Tunabergs kopparverk; given Stockholms

slott den 21 januari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Paul Hellström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 21 januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin, Almkvist,

Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Hellström anmäler ärende angående förvärv

från ägaren av Tunabergs kopparverk av den nyttjanderätt till Tuna bergslags

allmänning i Södermanlands län, som må tillkomma kopparverket, och

anför härom följande:

Genom utslag den 5 juli 1757 tillerkände bergskollegium delägarna i Tunabergs

kopparverk i nämnda län, så länge verket upprätthölles och på bergsvis

dreves samt skogsunderstödet behövdes, nyttjanderätten till hela den

allmänning, som — förutom en för Näfvekvarns styckebruk avskild rekognitionsskog

och vissa enskild person tillhöriga lägenheter — av ålder benämnts

Tuna bergslags allmänning, varunder även innefattades viss vid gränsen till

Östergötlands län belägen skogstrakt, att därav tillika med de därvarande

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. (ii höft. (Nr 7i.)

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

oskattlagda torpen till kopparverkets drift och fortsättande sig betjäna, dock

med rätt för de på allmänningen belägna skoglösa hemman och torp att

därstädes efter utsyning erhålla skog till husbehov.

Efter ansökning av ägarna till nämnda kopparverk förklarade Kungl.

Maj:t genom resolution den 30 maj 1879 dem berättigade att, i den ordning

kungörelsen den 4 februari 1811 jämte övriga om användande av de bruken

och bergverken upplåtna rekognitionsskogarna utfärdade författningar föreskreve,

efter skedd skattläggning till skatte lösa så stor del av allmänningen,

som, sedan de till skogsfång därifrån berättigade hemman och lägenheter

erhållit däremot svarande skogsmark, kunde vara för verkets behov erforderlig.

Genom kammar- och kommerskollegiernas utslag den 26 februari 1889

godkändes förslag till utbrytning av mark för rätt för kopparverket till

skogsfång å allmänningen, varefter under 1890-talet verkställdes skattläggningsförrättningar

å den åt verket bibehållna delen av allmänningen.

Sedan det upplysts, att arbetet vid kopparverket under en följd av år

drivits i mycket ringa omfattning, uppdrog Kungl. Maj:t år 1899 åt kammaradvokatfiskalsämbetet

att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar mot kopparverkets

ägare utföra den talan, vartill de om verkets drift upplysta förhållandena

föranledde. I anledning härav anhängiggjorde advokatfiskalsämbetet

rättegång mot kopparverkets ägare med yrkande att, enär med avseende

å nämnda förhållanden verkets ägare måste anses hava förverkat

sin rätt till ifrågavarande allmänning, verkets ägare måtte åläggas att till

kronans fria disposition genast avträda den åt kopparverket upplåtna delen

av allmänningen.

Genom Kungl. Maj:ts dom den 19 mars 1908 blev kronans talan ogillad.

Såsom motiv härför åberopades, att ovanberörda av kammar- och kommerskollegierna

den 26 februari 1889 meddelade utslag, varigenom ägarna av

kopparverket i den av Kungl. Maj:t föreskrivna ordning erhållit rättighet

att skatteköpa viss del av allmänningen, vunnit laga kraft. Vidare anfördes,

att den omständigheten, att de enligt bergskollegii utslag den 5 juli 1757

gjorda förutsättningar och givna villkor för nyttjanderättsupplåtelsens bestånd

i ett eller annat avseende saknades eller eftersatts, icke kunde leda

till att rättigheten till den för kopparverket enligt kammar- och kommerskollegierna

nämnda utslag bibehållna delen av allmänningen förverkats,

utan ägarnas av kopparverket rätt till skatteköp måste anses hava på grund

av sagda utslag med bindande verkan avgjorts efter de förhållanden, som

vid undersökningen antagits vara för handen. I målets avgörande hos

Kungl. Maj:t deltogo sex justitieråd, varav tre biföllo kronans talan.

I anslutning till förut omförmälda skattläggningsförrättningar blev sedermera

enligt kammarkollegii utslag den 12 oktober 1908 torpen och skogsägorna

å den kopparverket bibehållna delen av allmänningen indelade i

följande hemman, nämligen 7/lfi mantal Hjälkhyttan nr 2, 2VB4 mantal

Långbro nr 1, V/ri mantal Kungstorp nr 1 och 15/lfi mantal Kungshamn

nr 1. Dessa hemmans sammanlagda areal utgjorde 2,105 hektar, varav 142

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 74. 3

hektar åker och äng, 1,850 hektar skogs- och betasmark samt 113 hektar

impediment.

Dåvarande ägaren av kopparverket, Näfvekvarns bruks aktiebolag, vidtog

därefter åtgärder för att vinna skattemannarätt till ovannämnda hemman.

I anledning därav förekommo åtskilliga rättstvister och prövning från statsmakternas

sida av vissa med frågan om kopparverkets rätt sammanhängande

spörsmål. Jag tillåter mig härutinnan hänvisa till den redogörelse i ämnet,

som återfinnes i Kungl. Maj:ts proposition den 2 augusti 1919, nr 14, angående

inställande av skatteköp enligt kungörelsen den 4 februari 1811

jämte övriga författningar om användande av de till bruken och bergverken

upplåtna rekognitionsskogarna.

Från sagda redogörelse må här endast anmärkas, att Kungl. Maj:t i proposition

den 4 maj 1917 (nr 356) föreslog riksdagen medgiva, att ifrågavarande hemman

finge till nyssnämnda bolag under skattemannarätt försäljas mot en förlik - ningsvis bestämd köpeskilling av 584,891 kronor 18 öre, men att frågan om

sådan försäljning kom att förfalla, sedan riksdagens kamrar i frågan fattat

stridiga beslut, samt att själva marken å hemmanen vid skattevärdering år

1919 uppskattats till 145,543 kronor och ståndskogen därå av domänstyrelsen

i samband med skattevärderingen till 2,020,090 kronor.

Något skatteköp av hemmanen kom emellertid icke till stånd. Genom

kungörelse den 17 oktober 1919 (nr 660) förordnade nämligen Kungl. Maj:t

i överensstämmelse med riksdagens å berörda proposition nr 14/1919 grundade

beslut, att skatteköp i den ordning, kungörelsen den 4 februari 1811

jämte övriga om användande av de till bruken och bergverken upplåtna

rekognitionsskogar utfärdade författningar föreskriver, icke vidare skulle äga

rum. Såsom av samma proposition närmare framgår, avsågs, att nämnda

kungörelse om inställande av skatteköp skulle gälla jämväl beträffande Tunabergsallmänningen.

Skogen å ovannämnda hemman förvaltas för närvarande enligt de i förordningen

den 27 maj 1898 angående förvaltningen av statens till bergshanteringens

understöd anslagna skogar stadgade grunder, d. v. s. enligt

hushållningsplan, som skall fastställas av domänstyrelsen, och med iakttagande

av att, sedan nyttjanderättshavarens av bergmästaren godkända virkesbehov

för året uttagits, återstoden skall tillgodogöras för kronans räkning.

Då något behov av skog numera icke föreligger för kopparverket, skulle

därav alltså följa att, utan hinder av nyttjanderättens förefintlighet, skogen

— med förbehåll endast för den rätt, som tillkommer torparna å hemmanen

att av densamma erhålla nödigt husbeliovsvirke — kommer kronan till godo.

Tunabergs kopparverks rätt till allmänningen innehaves numera av Tunabergs

trävaruaktiebolag.

I skrivelse den 20 mars 1925 har domänstyrelsen anfört i huvudsak

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

å Tunabergsallmänningen funnes ett betydande antal torp, vilka icke behövdes

för skötseln av allmänningen. Torpen läge i allmänhet vitt kringspridda

och vållade därför kostnad och svårighet vid skogsstatens förvaltning

och bevakning. Byggnaderna å torpen vore, med få undantag, mycket

gamla och bristfälliga. För domänverket såsom förvaltare av allmänningen

vore angeläget, att flertalet av torpen försåldes. Vederbörande skogsstatstjänstemän

hade föreslagit försäljning av omkring 20 torp, till vilket förslag

styrelsen torde kunna i huvudsak ansluta sig. Försäljning av torpen syntes

emellertid icke kunna ske, så länge allmänningen kvarstode under annans

nyttjanderätt. För genomförandet av torpens försäljning hade styrelsen inlett

underhandlingar med Tunabergs trävaruaktiebolag, som i skrivelse den

ti oktober 1924 förklarat sig villigt avstå rekognitionsrätten till ifrågavarande

hemman och torp mot en ersättning av 30,000 kronor. Denna ersättning

syntes styrelsen kunna godtagas. Styrelsen, som ansåge sig icke böra vidtaga

åtgärder för upprättande av närmare förslag till torpens försäljning,

innan beslut förelåge om nyttjanderättens upphörande, hemställde därför, att

styrelsen måtte erhålla Kungl. Maj:ts bemyndigande att med bolaget träffa

avtal om avstående till kronan av nyttjanderätten till allmänningen mot en

ersättning av 30,000 kronor att utgå ur domänfondens medel.

Enligt en av vederbörande jägmästare år 1924 lämnad uppgift finnas å

allmänningen 47 torp, därav 2 utgöras endast av skogsskiften och 3 äro

obebyggda.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits den 25 maj 1925 av kommerskollegium,

som tillika överlämnat yttrande från bergmästaren i Östra

distriktet, den 10 juni 1925 av kammarkollegium, den 31 oktober 1925 av

justitiekanslersämbetet och den 12 februari 1926 av statskontoret.

Kommerskollegium åberopar bergmästarens yttrande, vari meddelas, att

ingen tillverkning av koppar ägt rum vid Tunabergs kopparverk efter år

1895. I en till verket hörande gruva hade däremot obetydligt arbete tid

efter annan sedermera bedrivits till och med år 1920. Av uttalande år 1924

av Sveriges geologiska undersökning syntes framgå, att en lönande koppartillverkning

grundad på förevarande fälts koppartillgångar hade synnerligen

svaga utsikter att förverkligas vare sig nu eller en betydande tid fram över,

i betraktande av rådande jämförelsevis låga kopparpriser och rikedomen på

malmförekomster i världen med betydligt gynnsammare förutsättningar för

tillgodogörande.

För egen del har kommerskollegium förklarat, att för det ändamål, nyttjanderätten

till allmänningen skolat tillgodose, behovet av nyttjanderätten

syntes hava upphört, varför kollegium icke hade något att erinra mot framställningen.

Kammarkollegium, meddelar, att underhandlingarna med Tunabergs trävaruaktiebolag

inletts efter samråd med kollegium. Den träffade preliminära

överenskommelsen med bolaget syntes med hänsyn till föreliggande omständigheter

fördelaktig för kronan. Kollegium förordade fördenskull bifall till

f ramstäl lningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

Justitiekanslersämbetet har yttrat sig angående frågan, huruvida Tunabergs

kopparverks nyttjanderätt till allmänningen numera upphört med

hänsyn till 1919 års urtima riksdags beslut om inställande av vissa skatteköp

och den i anledning därav utfärdade kungörelsen nr 660 1919.

Ämbetet hade från ett yttrande i sistnämnda ärende av kammarkollegium

antecknat, att enligt kollegii mening ett upphävande av skatteköpsrätten icke

skulle medföra någon direkt förlust för nyttjanderättshavaren, helst kopparverket

skulle åtnjuta sin den 5 juli 1757 medgivna, visserligen genom förordningen

den 27 maj 1898 reglerade nyttjanderätt oförkränkt. Då därjämte

vederbörande departementschef i propositionen i ämnet till 1919 års

riksdag (sid. 38) antytt, att kopparverkets nyttjanderätt även för framtiden

skulle existera, liölle ämbetet före, att det icke varit Kungl. Maj:ts avsikt

att samma nyttjanderätt skulle upphöra i händelse av bifall till propositionen.

I sin skrivelse den 9 oktober 1919 hade riksdagen åberopat de skäl

departementschefen anfört till stöd för propositionen; och detsamma hade

vederbörande utskott tidigare gjort.

Ämbetet hade även genomgått kamrarnas protokoll vid behandling av

utskottsutlåtandet och hade därvid funnit, att av de talare, som förordade

bifall till propositionen oförändrad eller i något strängare form, åtminstone

två givit tillkänna, att kopparverkets nyttjanderätt skulle stå kvar (första

kammarens prot. nr 10 sid. 71 och 80). Något tydligt uttalande i motsatt

riktning hade ämbetet däremot icke kunnat finna. Vid sådant förhållande

syntes det ämbetet knappast sannolikt, att riksdagen för sin del genom

ifrågavarande beslut avsett beröva kopparverket dess nyttjanderätt.

Vad slutligen anginge den i anledning av riksdagsbeslutet utfärdade kungörelsen

den 17 oktober 1919, syntes densamma ämbetet i och för sig icke

kunna verka avgörande angående kopparverkets nyttjanderätt.

Statskontoret har anfört att, då en avveckling av Tunabergs kopparverks

nyttjanderätt till ifrågavarande allmänning vore ur flera synpunkter önskvärd

samt den med Tunabergs trävaruaktiebolag träffade preliminära överenskommelsen

härom torde få anses fördelaktig för kronan, statskontoret icke

hade något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.

Beträffande frågan om den rätt, som ägaren av Tunabergs kopparverk må Departement

innehava till Tunabergsallmänningen, har från olika håll gjorts gällande, c,nfen.

att kopparverket, oavsett upphävandet av skatteköpsrätten, fortfarande oförkränkt

äger kvar sin genom bergskollegii utslag den 5 juli 1757 medgivna,

visserligen genom förordningen den 27 maj 1898 reglerade, rätt att nyttja

allmänningen. Å andra sidan har uttalats uppfattningen att, sedan driften

vid kopparverket nedlagts, verkets nyttjanderätt till allmänningen måste

anses hava upphört. Häremot kan emellertid bolaget åberopa domskälen i

Kungl. Maj:ts förenämnda dom den 19 mars 1908.

Emellertid disponeras för närvarande skogen å allmänningen enligt stadgandena

i nämnda förordning den 27 maj 1898, innebärande att kronan har

allenast eu inskränkt rätt till skogen. Med eu dylik ordning följer jämväl,

att kronan icke kan för upplåtelse förfoga över allmänningens mark.

bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt (Ur höft. (Nr 7''i.J -

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 74.

Såsom domänstyrelsen meddelat, är nuvarande innehavaren av kopparverkets

rätt, Tunabergs trävaruaktiebolag, villig att mot en ersättning av 30,000

kronor avstå från nyttranderätten till allmänningen. Nämnda belopp antyder

det jämförelsevis ringa värde nyttjanderätten under nuvarande förhållanden

anses äga för bolaget. Ersättningsbeloppet synes mig emellertid

väl motsvara den fördel, kronan skulle vinna, därest den gamla tvistefrågan

om kopparverkets rätt till allmänningen bringas till definitiv lösning och

kronans oinskränkta förfoganderätt över densamma blir fastslagen. Jag vill

fördenskull tillstyrka, att bolagets nämnda erbjudande antages.

De medel, som erfordras för ersättningens gäldande, torde böra utgå ur

domänfonden.

Med hänsyn till de olika synpunkter, som gjorts gällande med avseende

å frågan om rätten till allmänningen, synes emellertid ärendet böra underställas

riksdagens prövning.

På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att kronan må med ägaren av Tunabergs kopparverk träffa avtal om

upplåtande till kronan av den rätt, kopparverket må hava till Tuna bergslags

allmänning, mot en ersättning av 30,000 kronor att utgå ur domänfondens

medel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet :

Joh.s Thygesen.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag. 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:155 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående förvärv av den nyttjanderätt till Tana bergslags allmänning i Södermanlands län, som a1 i texten
  2. JoU 1927:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förvärv av den nyttjanderätt till Tana bergslags allmänning i Södermanlands län, som må tillkomma Tu s. 12 i texten