Sök i Ratio Lex

Angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet

1927-01-28 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:88, Angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

1

Nr 88.

Kung1. May.ts proposition till riksdagen angående ordinarie lärarbefattningar

i medicinsk radiologi vid universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska institutet; given Stockholms

slott den 28 januari 1927.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28

januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Ltberg.

Departementschefen, statsrådet Almkvist, anför härefter:

Vid anmälan den 4 januari 1927 av anslagsäskandena under riksstatens

åttonde huvudtitel för budgetåret 1927—1928 hemställde jag, att

Kungl. Maj:t målte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående

inrättande av ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid en

var av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt karolinska institutet,

för ändamålet beräkna höjning av det ordinarie anslaget till Uppsala

universitet, universitetsstaten, med 5,500 kronor, av det ordinarie anslaget

till Lunds universitet, universitetsstaten, med likaledes 5,500 kronor samt

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 74 käft. (Nr 88.) 1

Ordinarie

lärarbefattningar

i

medicinsk

radiologi vid

universiteten

i Uppsala och

Lund samt

karolinska

institutet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.is proposition Nr 88.

av det ordinarie anslaget till karolinska institutet, avlöningar till professorer

och lärare m. fl., med 12,000 kronor. Dessa mina framställningar blevo av

Kungl. Maj:t bifallna,

Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.

Spörsmålet om en fastare organisation för undervisningen och utbildningen

i medicinsk radiologi vid våra universitet har upptagits av svenska radiologförbundet,

vilket utgör eu sammanslutning av samtliga till radiologisk lasarettsläkarebefattning

kompetenta svenska läkare och har till uppgift att

befordra den medicinska radiologiens utveckling genom att främja den

radiologiska sjukvården i Sverige. Förbundet har genom sin styrelse i särskilda

skrivelser till de medicinska fakulteterna och karolinska institutets

lärarkollegium framlagt förslag om upprättande av ordinarie lärarplatser i

medicinsk radiologi.

I dessa skrivelser, för vilkas huvuddrag jag i det följande vill redogöra,

har radiologförbundet dels lämnat en kort redogörelse för radiologiens omfattning

och karaktär såsom läroämne och vetenskapligt arbetsområde och

för dess betydelse för läkekonsten, dels meddelat eu orienterande översikt

över den ställning, radiologien såsom undervisningsämne för närvarande

intager vid utländska universitet, dels ock skildrat denna undervisnings utveckling

i vårt eget land. Därefter har förbundet framställt de förslag angående

lärarbefattningar i medicinsk radiologi, till vilka den i Sverige och

utomlands vunna erfarenheten ansetts giva anledning.

Radiologförbundet berör till en början den medicinska radiologiens karaktär

och omfattning såsom vetenskap och praktiskt medicinskt arbetsområde

samt anför härutinnan:

Den medicinska radiologien är vetenskapen om de olika strålarternas användning

i medicinens tjänst. Den är alltså ett organiskt avgränsat forskningsområde

med forskningsmetoder grundade på kännedom om den inom

medicinen tillämpade strålningsfysiken och på en speciell teknik.

Med hänsyn till arbetsmetoder och forskningsområden sönderfaller den

medicinska radiologien i två huvudavdelningar, röntgendiagnostiken och

radioterapien, vilka var för sig måste granskas för att kunna bedöma radiologiens

självständighet och värdet av dess arbetsmetoder och resultat.

Den medicinska röntgendiagnostiken är vetenskapen om röntgenljusets användning

för undersökning av människokroppen och om de biologiska fenomenen,

sådana de te sig i röntgenljuset.

Röntgendiagnostiken är en gren av anatomien och står till sitt väsen närmast

den normala, respektive patologiska histologien. Den intager likvisst

så till vida en särställning, som den rör sig med ett levande människomaterial.

Röntgendiagnostikern möter sålunda den sjuke såsom läkare. Hans

undersökning måste planeras med hänsyn till de individuella sjukdomssymptomen

och undersökningstekniken varierar allt efter de funna förändringarnas

art och betydelse. På grund av denna sin karaktär erfordrar röntgendiagnostiken

en med hänsyn till ändamålet speciellt organiserad institution

och en speciellt utbildad teknik, som för mera krävande undersökningar är

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

beroende av ett komplicerat och omfångsrikt instrumentarium och cn särskilt

skolad hjälppersonal.

Men än vidare är röntgenundersökningarnas resultat i hög grad beroende

av att undersökaren är i stånd att på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt

planlägga sitt arbete. Röntgenologen måste vara hemma i de delar av

anatomi, fysiologi och patologi, som närmare beröra hans eget arbetsområde.

Det ligger sålunda stor vikt därpå, att chefen för ett så betydelsefullt

institut är eu man med tillräcklig erfarenhet och kunskap och att åt honom

beredes en ställning, som tillåter honom att helt ägna sig åt sin vetenskap,

vilken tarvar oupphörlig utbildning och förkovran.

Radioterapien är vetenskapen om de olika strålarnas användning för sjukdomsbehandling.

Den omfattar röntgen-, radium- och helioterapi.

Röntgen- och radiumljuset bilda såväl från fysikalisk som från biologisk

och terapeutisk synpunkt en oskiljaktig enhet. Solljuset är av samma fysikaliska

natur som röntgenljuset. I biologiskt hänseende är dess verkan i

många avseenden lik röntgenljusets, och vissa delar av terapien utgöra för

röntgen-, radium- och ljusbehandlingen ett gemensamt verksamhetsområde,

där de komplettera varandra.

På många håll ha också radioterapeutiska institut uppstått, där dessa tre

terapigrenar ha förenats under samma ledning.

Röntgen- och radiumterapien basera sig på en speciell teknik, som fordrar

ingående kunskaper i strålfysik och elektroteknik samt långvarig erfarenhet

om dessa strålarters biologiska och terapeutiska verkningar. Utan dessa

förutsättningar är radioterapien förbunden med de största risker för patienterna.

Vid helioterapien är tekniken visserligen väsentligen enklare och

farorna relativt små. Men även helioterapien fordrar för ett rätt utövande

och för sin vidare utveckling vetenskaplig skolning av sina utövare i hithörande

delar av optiken och ljusbiologien.

För att undervisningen i ett medicinskt ämne skall vinna stadigvarande

ekonomiskt understöd från statens sida och upptagas i universitetens fastställda

läroplan, måste fordras, att detta ämne för läkekonsten är av den

betydelse, att kännedom därom obetingat bör ingå i varje läkares bildning.

Vad då denna fordran beträffar, så torde den medicinska radiologiens

betydelse såväl för de sjukas behandling som för den medicinska forskningen

numera vara allmänt insedd icke blott av den medicinska vetenskapens

representanter, utan även av den bildade allmänheten. Röntgendiagnostiken

är av sådan nytta vid undersökningen av ett mycket stort

antal sjukdomar, att dess värde för den praktiska läkekonsten med full rätt

kali jämställas med den normala och patologiska histologiens. De olika

grenarna av radioterapien: röntgen-, radium- och ljusbehandlingen, ha nått en

säkerhet och vetenskaplig utveckling, som gör dem till högt värderade, i

många fall oersättliga medel inom de delar av terapien, där de funnit användning.

Vi erinra t. ex. om radium- och röntgenbehandlingens resultat

vid många slag av svulster och om röntgen- och ljusbehandlingens alltmer

framträdande betydelse vid behandling av vissa former av exempelvis tuberkulos

samt av många kroniskt inflammatoriska tillstånd, om röntgenstrålarnas

överlägsenhet såsom behandlingsmedel vid vissa blodsjukdomar, ävensom

om det inflytande, bestrålningen utövar på de endokrina körtlarnas

funktion, på vilket område betydelsefulla behandlingsresultat vunnits.

Av ovanstående framställning torde otvivelaktigt framgå, att den medicinska

radiologien besitter de väsentliga egenskaper, som ha berättigat de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

äldre medicinska disciplinerna att upptagas som specialfack vid universiteten

och företrädas i medicinska fakulteten genom egna professurer:

den bildar ett organiskt avgränsat forsknings- och arbetsområde,

den betjänar sig av särskilda arbetsmetoder, som förutsätta speciell utbildning

och ständigt fortsatt skolning,

den äger ett omfång, som tager sina utövares hela vetenskapliga verksamhet

och arbetsförmåga i anspråk,

den måste på grund av sin bet}"delse för läkekonsten ingå i varje läkares

utbildning.

Härefter lämnar radiologförbundet eu översikt över den radiologiska universitetsundervisningens

utveckling i främmande länder. Från denna översikt

tillåter jag mig anföra huvudsakligen följande:

Den ordnade universitetsundervisningen i radiologi har vuxit fram ur den

frivilliga undervisning, som i de särskilda länderna uppstått, framför allt i

universitetens hägn. Denna frivilliga undervisning hade redan ungefär ett

decennium efter Röntgens upptäckt under skilda former hunnit uppnå eu

relativt hög ståndpunkt, utan att likväl radiologien ännu blivit upptagen som

ordinarie läroämne vid universiteten. På basis av denna frivilliga organisation

har undervisningen sedan utvecklats med olika hastighet och i skilda

riktningar i olika länder.

Röntgenorganisationen vid de flesta tyska universitetskliniker har utmärkt

sig genom en decentralisation med splittring av röntgen arbetet på skilda

kliniker. Detta har medfört eu specialisering av arbetet, som ofta medfört

goda vetenskapliga specialarbeten, men minskat intresset för radiologiens

utveckling som självständig vetenskap, varjämte den enskilde radiologens

utveckling ofta blivit ensidig, så att relativt få hava blivit kompetenta till

en lärarbefattning i allmän radiologi. Vid Österrikes tre universitet finnas

icke mindre än 12 akademiska lärare i medicinsk radiologi. I Ungern åter

ha samtliga universitet anordnat permanent undervisning i medicinsk radiologi

för de studerande. I Debreczin och Pecz finnas ordinarie professurer

med obligatorisk undervisning i ämnet, och i Budapest eu e. o. professur

med regelbunden, ehuru frivillig undervisning. I Frankrike och de länder

som stått under inflytande av fransk kultur, såsom Italien, Belgien, Holland

och delvis även Amerika, har radiologiens utveckling väsentligen skett i

anslutning till den fasta ställning, som redan före den röntgenologiska aeran

intagits av medicinsk fysik eller medicinsk elektricitet såsom läroämne. Lärostolar

i detta ämne hade upprättats vid de flesta universitet i Frankrike och

Holland, och radiologien kom att i förhållande till detta ämne intaga en

underordnad plats, men har dock varit representerad i läroplanen. I Italien

och Amerika däremot blev radiologien snart nog dominerande över moderdisciplinen,

den medicinska elektriciteten. Italien är det första land i Europa,

där offentlig universitetsundervisning meddelats i radiologi. För närvarande

finnes ordnad undervisning i detta ämne vid nästan alla italienska universitet.

Ordinarie professorer finnas i Rom, Neapel, Genua, Milano samt Padua.

Vid åtta andra universitet är undervisningen skött av »professeurs chargés

par la Faculté». Undervisningen i radiologi och elektroterapi är obligatorisk

vid de förnämsta universiteten, men utan examenstvång. Man strävar

efter att göra den likformig överallt, Den fullständigas genom frivilliga

specialkurser, och dessutom existerar vid universiteten i Rom, Padua och

Milano en specialistutbildning i form av tvååriga kurser med slutexamen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Kung!. Mqj.ts proposition Nr 88.

Även i Belgien har universiteten tagit hand om undervisningen för de

studerande. Sålunda finnas i Bryssel, Gent och Liége Lärare i medicinsk

radiologi anställda, (»Chargés de cours»). I Gent består denna officiella

undervisning sedan 1911, och här finnes även ett fullständigt undervisningsinstitut

för röntgendiagnostik och radioterapi samt ett specialsjukhus för

kräftsjukdomar. Undervisningen varar här ett helt år och omfattar alla

grenar av radiologien. I Liége och Bryssel existerar regelbunden undervisning

huvudsakligen i röntgendiagnostik och -teknik, i sistnämnda siad delvis

av obligatorisk art. I Spanien givas regelbundna, ehuru ej obligatoriska

undervisningskurser i radiologi räckande 8 månader för medicine studerande.

En ordinarie professur i ämnet finnes vid Madrids universitet. Portugal har

sedan 1922—1923 obligatorisk studentundervisning under tre månader, meddelad

av föreståndaren för radiologiska avdelningen vid universitetsklinikerna.

Rumänien har likaledes infört obligatorisk undervisning i medicinsk radiologi

vid alla sina tre universitet. I Ryssland skola finnas icke mindre än 12

lärostolar i radiologi, av vilka de i Charkow, Kiew och Odessa samt vid

statens institut för röntgenologi i Leningrad äro professurer. Vid sistnämnda

institut givas röntgenkurser för läkare. Vad Polen beträffar finnes även där

sedan 1923 en lärostol för radiologi vid universitetet i Poznan. Czechoslova/cien

har ordnad ehuru ej obligatorisk universitetsundervisning i röntgenologi

och radiumterapi, ävensom praktiska fortsättningskurser för läkare.

Av våra närmaste grannländer äger Norge sedan 1919 en regelbunden

undervisning i radiologi vid universitetet i Oslo. Undervisningen är frivillig

och består i kurser i röntgenteknik och -diagnostik å 25 föreläsningar,

återkommande en gång i terminen, samt två månaders dagliga praktiska

övningar. Dessutom givas speciella kurser i röntgen-, radium- och ljusterapi,

fördelade på två terminer. I Danmark givas vid Rigshospitalet regelbundna,

men frivilliga kurser i röntgendiagnostik.

I England meddelades före 1920 endast frivillig specialistundervisning.

Sistnämnda år upprättades vid universitet i Cambridge en kurs i radiologi

(»The Cambridge diploma in medical Radiology and Electrology»), innefattande

en ettårig undervisning i radiofysik, elektricitetslära, röntgenteknik och

röntgendiagnostik, förbunden med praktiska demonstrationer och övningar,

efterföljd av en examen. Ett år senare inrättades »The Liverpool Diploma»

efter ungefär samma grunder. År 1923 bestämdes, att obligatorisk undervisning

i radiologi skulle anordnas för alla medicine studerande. Denna

plan har redan börjat realiseras, i det 1924 översiktskurser på 12 föreläsningar

infördes i Manchester. Hösten 1925 ha liknande kurser införts vid

Liverpools universitet, och från och med år 1926 anordnas vid London University

obligatoriska kurser i röntgendiagnostik på tre månader. Det land

som har att uppvisa såväl den hastigaste utvecklingen som den bäst organiserade

och allmännast utbredda universitetsundervisningen i radiologi, är

otvivelaktigt Förenta Staterna. Redan 1915 fanns här i 50 medicinska

skolor införd regelbunden undervisning i medicinsk radiologi. Sedan dess

har utvecklingen gått framåt till allt självständigare position för den radiologiska

undervisningen. I närvarande stund torde i Eörenta Staterna existera

minst 16 professurer i ren medicinsk radiologi, av vilka 10 äro besatta med

»full professors» med säte i medicinska fakulteten. Undervisningen är obligatorisk

vid alla de högskolor, där professorer eller »associate professors» i

radiologi äro anställda. 1 ungefär ‘/a av alla Staterna ingår vidare radiologien

såsom examensämno i den allmänna medicinska ämbetsexamen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kung!,. May.ts proposition Nr 88.

Härefter lämnar radiologförbundet en kort redogörelse för den radiologiska

undervisningens utveckling i Sverige.

Den första undervisningen i medicinsk radiologi, som givits vid en svensk

medicinsk högskola, meddelades av dåvarande föreståndaren för serafimerlasarettets

röntgeninstitut G. Forssell i form av privata kurser i röntgendiagnostik

på cirka 6 veckor, med tre föreläsningstimmar i veckan samt

dagliga demonstrationer, anordnade en gång årligen under åren 1907—1913.

Sedan Forssell 1914 anställts på karolinska institutets stat med i kungl.

brev meddelad instruktion att årligen under tre månader meddela undervisningskurser

i radiologi, gav han under åren 1914—1916 varje termin en

kurs på två månader i röntgenteknik och -diagnostik, omfattande 24 föreläsningar

samt demonstrationer, varjämte en biträdande läkare vid serafimerlasarettets

röntgeninstitut meddelade praktisk undervisning i form av demonstrationer

i undersökningsteknik.

År 1916 upprättades åt Forssell en personlig professur i medicinsk radiologi

vid karolinska institutet med åliggande att från och med följande år giva

tre kurser om året av liknande slag, var och en på två månader med tre

föreläsningar i veckan ä 2 timmar. Härigenom blev professorn i medicinsk

radiologi i undervisningsskyldighet jämställd med professorerna i de flesta

andra kliniska ämnen vid karolinska institutet.

Dessa kurser, som voro frivilliga, avsågo att dels lämna de blivande praktiserande

läkarne, som så önskade, en allmän översikt över den medicinska

radiologien, dels giva en viss grad av utbildning i röntgenteknik och röntgendiagnostik

för blivande underläkare vid lasarett, där särskild radiolog

icke fanns anställd. Specialutbildning i radiologi för blivande radiologer

har i Stockholm, såväl som i Uppsala och Lund givits endast i form av

praktiskt arbete såsom amanuens och underläkare vid de där befintliga

radiologiska avdelningarna.

Behovet av en orienterande framställning av radiologiens allmänna grunder

för samtliga de vid klinikerna tjänstgörande gjorde sig emellertid alltmer

kännbar vid den kliniska undervisningen. Initiativet till en dylik propedeutisk

översiktsundervisning togs av dåvarande professorn vid Uppsala universitet

G. Petrén, på vars förslag föreståndaren för akademiska sjukhusets

röntgenavdelning H. Laurell år 1919 började meddela frivilliga översiktskurser

i röntgendiagnostik i samband med de propedeutiska kliniska tjänstgöringarna.

Liknande översiktskurser infördes även vid Lunds universitet

från och med vårterminen 1923.

Då år 1924 propedeutisk klinisk tjänstgöring, som dittills ägt rum endast

vid universiteten i Uppsala och Lund, skulle anordnas även vid karolinska

institutet, uppstod frågan om införande av radiologisk undervisning av

ifrågavarande art även där. Hösten 1923 hade representanter från samtliga

medicinska högskolor av regeringen sammankallats för avgivande av förslag

angående undervisningen för med. lic.-examen. På förslag av professorn i

medicinsk radiologi vid karolinska institutet beslöt man härvid enhälligt att

förorda en obligatorisk översiktskurs i röntgendiagnostik om 15 timmar att

förläggas samtidigt med tjänstgöringen vid medicinska kliniken. En sådan

kurs blev också genom kungl. brev av den 16 november 1923 stadgad vid

såväl universiteten som karolinska institutet.

Vid sistnämnda institut skola enligt läsplanen tre dylika kurser årligen

givas, en på höst- och två på vårterminen. Dessutom skola enligt läsordningen

fortfarande anordnas två frivilliga kurser om året, omfattande för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj. ts proposition Nr 88. 7

utom röntgendiagnostik även röntgenteknik och praktiska demonstrationer,

motsvarande de förut givna frivilliga kurserna och avsedda dels för sådana

äldre medicine kandidater, som ej varit i tillfälle att deltaga i de obligatoriska

kurserna, dels särskilt för Hivande lasarettsunderläkare, såsom grundläggande

utbildning i röntgenteknik och röntgendiagnostikens praktiska utövning.

Med vederbörligt tillstånd meddelas dessa kurser tills vidare i samband

med de obligatoriska.

Vid Lunds universitet har föreståndaren för universitetsklinikernas röntgeninstitut

och radiologiska sjukavdelning, L. Edling, under åren 1916—

1918 hållit tre privata kurser i röntgenteknik och -diagnostik, envar på

omkring två månader med tre föreläsningar i veckan.

Sedan Edling 1919 förordnats till docent i medicinsk radiologi, höll han

varje termin frivilliga och kostnadsfria kurser med liknande omfattning,

mestadels fyra dagar i veckan under en tid av 6 ä 8 veckor (höstterminen

1922 sålunda 39 föreläsningar). Dessa kurser voro förenade med praktiska

demonstrationer av genomlysningar.

Från och med vårterminen 1923 ersattes dessa kurser med de av fakultet

och kansler på ovannämnda sätt fastställda frivilliga översiktskurserna, en

på höst- och två på vårterminen, omfattande 15 föreläsningar, som det dock

visade sig behövligt utöka till 17 å 18. Härvid måste dock innehållet betydligt

koncentreras, varjämte röntgenfysiken, mörkrumstekniken, framställningen

av den normala röntgenanatomien, ävensom vissa delar av röntgendiagnostiken

måste utelämnas. Ej heller kunna några praktiska demonstrationer

på denna tid medhinnas.

Vårterminen 1924 blevo dessa kurser obligatoriska och ha bibehållits vid

eu längd av minst 18 timmar samt i övrigt oförändrat innehåll.

Vid Uppsala universitet slutligen infördes, som ovan nämnts, undervisning

i röntgendiagnostik hösten 1919. Sådana privata, frivilliga översiktskurser

gåvos av doktor Laurell även följande år till ett antal av 3 stycken. Genom

kungl. brev av den 17 december 1920 ålades sedermera röntgenföreståndaren

att årligen meddela tre kostnadsfria elementära kurser i röntgendiagnostik,

var och eu omfattande 12 timmar samt avsedda för medicine kandidater,

som fullgöra grundläggande tjänstgöring. Dessa kurser måste dock förlängas

till 16 timmar samt bevistades av det stora flertalet tjänstgörande, ävensom

av äldre medicine kandidater och läkare.

Då undervisningen från och med 1924 blev obligatorisk, stadgades, att

två kurser på 15 timmar skulle givas årligen. Det har dock befunnits behövligt

att utsträcka deras omfattning till minst 25 timmar.

Härefter redogör radiologförbundet för de radiologiska lärarbefattningarnas

ställning vid de medicinska fakulteterna och karolinska institutet.

Undervisningen i medicinsk radiologi har på ett relativt tidigt stadium

blivit omhändertagen av de svenska universitetsmyndigheterna genom upprättande

av lä rarbefattningar på extra stat och tillsatta för viss tid. Så inrättades

redan år 1914 vid karolinska institutet en lärarbefattning i förening

med föreståndarskap för serafimerlasarettets röntgeninstitut, vilken tillsattes

för tre år i sänder på extra stat och med skyldighet att giva regelbundna,

för studenterna frivilliga undervisningskurser såsom ovan skildrats. Redan

år 1916 förändrades emellertid denna befattning till en personlig professur

för innehavaren med säte och stämma i institutets lärarkollegium och med

samma avlöning som övriga professurer vid institutet. Professorn i medi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

cinsk radiologi är ålagd en undervisningsskyldighet som till sitt omfång motsvarar

undervisningen i de mindre kliniska ämnena, såsom ortopedi, oftalmiatrik

och oto-laryngologi och hygien och i de teoretiska ämnena, men

saknar, till skillnad från dessa ämnen, examinationsskyldighet. Sedan på

grund av det kungl. brevet av 16 december 1923 undervisningen i röntgendiagnostik

blivit obligatorisk för alla medicine kandidater, intager alltså

undervisningen i medicinsk radiologi vid karolinska institutet eu jämbördig

ställning med övriga undervisningsämnen. Till professorns biträde i undervisningen

finnas en biträdande läkare, som själv, samtidigt med undervisningskurserna,

meddelar undervisning i undersökningsteknik, samt en amanuens,

som assisterar vid professorns demonstrationer.

Professorsbefattningen vid karolinska institutet har likväl från undervisningens

synpunkt endast karaktären av ett provisorium, i det att professuren

är bunden vid den nuvarande innehavarens person och vid hans frånfälle

upphör.

Vid universiteten i Uppsala och Lund har undervisningen i medicinsk

radiologi på ovan nämnt sätt blivit anförtrodd åt föreståndarne för universitetssjukhusens

röntgenavdelningar. Innehavarna av dessa platser hava sålunda

läraruppdrag i medicinsk radiologi i Uppsala sedan 1920, i Lund sedan

1922. De äro vid båda universiteten anställda till lika del på landstingens

och universitetens stat med ett arvode av sammanlagt 7,000 kronor årligen

enligt den 1925 fastställda staten, och äro från och med i fjol uppförda på

ordinarie stat. Dessa befattningar äro emellertid icke fasta lärarbeställningar,

utan tillsättas på ansökan för 3 år i sänder, och för pension till dessa lärare

är det icke sörjt. I Lund har föreståndaren titel av överläkare och har till

sitt bistånd tvenne underläkare på landstingets stat och en amanuens på

universitetets stat, vilka uppbära samma arvode som motsvarande tjänstinnehavare

i övriga ämnen. I Uppsala innehar icke föreståndaren överläkares

titel. Till hans hjälp finnes en amanuens på universitetets stat.

Radiologförbundet övergår härefter att redogöra för de önskemål, beträffande

lärarplatserna i medicinsk radiologi vilka enligt förbundets mening

nu äro för handen.

Den medicinska radiologien såsom specialfack har utvecklat sig till eu omfattande

självständig vetenskap, vilken på grund av sin allmänt erkända

betydelse är oumbärlig för den praktiska läkekonsten. I närvarande stund

torde icke tvivel behöva råda därom, att undervisning i denna vetenskap

är ett permanent behov, som måste tillgodoses genom ordnad permanent

undervisning.

På grund av den utomordentligt snabba utveckling, som under loppet av

tre årtionden fört fram denna nya vetenskap till eu betydelse, som i mycket

hög grad satt sin prägel på hela den moderna medicinen, har undervisningen

vid många universitet i detta ämne ännu icke hunnit att följa med

den praktiska läkekonstens behov och att finna lika fasta former som i de

läroämnen, vilka sedan längre tid hava säte i de medicinska fakulteterna.

Undervisningen i medicinsk radiologi har haft att genomgå liknande utvecklingsstadier

som undervisningen inom övriga specialfack, vilka uppnått

självständighet vid de medicinska läroanstalterna. Efter att i början av sin

utveckling hava meddelats av lärare i andra ämnen, har radiologien, först

frivilligt, docerats av speciellt utbildade fackmän vid och utanför universi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is proposition Nr 88.

teten för att därefter upptagas såsom undervisningsämne inom ramen av

den ordnade universitetsundervisningen.

Den grad av utveckling som undervisningen i olika länder nått är i allmänhet

beroende på den utveckling som den praktiska radiologien vunnit

i respektive länder liksom även på tillgången på kompetenta lärarkrafter.

I Sverige råder det säregna förhållandet, att obligatorisk undervisning i

röntgendiagnostik blivit införd vid såväl Uppsala och Lunds universitet som

karolinska institutet utan att likväl de lärarplatser, genom vilka denna

obligatoriska undervisning ombesörjes, erhållit samma ställning och samma

permanenta karaktär som lärarbefattningarna i övriga obligatoriska läroämnen.

Mycket starka skäl tala emellertid därför, att behovet av regelbunden

undervisning i medicinsk radiologi hädanefter kommer att förbliva lika permanent

och för den praktiske läkaren lika betydelsefull som t. ex. undervisningen

i normal och patologisk histologi. Lika starka skäl tala därför,

att lärarna i medicinsk radiologi erhålla samma ställning och samma löneförmåner

som lärarna i övriga erkända medicinska discipliner och, i likhet

med dessa, tilldelas säte och stämma i de medicinska fakulteterna.

Utsikterna att i den praktiska sjukvården vid lasaretten erhålla en fast

anställning med rätt till pension måste för de flesta av de uppväxande radiologerna

utgöra en starkare lockelse än att genom en långvarig utbildningbereda

sig till eu lärarplats, som varken medför en fast anställning eller

rättighet till pension. För de högt förtjänta vetenskapsmän, som nu vid de

medicinska fakulteterna sedan länge tjänstgöra på dessa lärarplatser innebär

också den nuvarande ställningen en osäkerhet, som med varje år som går

måste kännas alltmera besvärande. Inga bärande skäl synas oss heller

kunna anföras, varför lärarne i radiologi skola tilldelas en annan och osäkrare

ställning än lärarne i de äldre medicinska diciplinerna. För den medicinska

radiologiens vidare utveckling vid de medicinska högskolorna synes det förbundet

vidare vara av den största betydelse, att detta för hela den praktiska

läkekonsten så utomordentligt viktiga ämne är representerat även vid de

medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund.

Vilken betydelse undervisningen i medicinsk radiologi äger för den praktiska

läkekonsten i vårt land, torde måhända bäst framgå därav, att redan

nu vid 17 svenska sjukhus självständiga radiologiska läkarbefattningar äro

inrättade och minst ytterligare 6 äro under omedelbar organisation. När

ett lasarett utvidgas från att vara odelat, är den radiologiska läkarbefattningen

den som närmast efter den medicinska eller samtidigt med denna

och före övriga specialdiscipliner brukar begäras av sjukhusets målsmän.

Den medicinska radiologien bildar på grund av sin vetenskapliga karaktär

lika väl som med anledning av det praktiska arbetets behov eu självständig

disciplin, som av sina utövare fordrar en speciell utbildning och helt kräver

sin utövares tid och intresse. Dessa omständigheter liksom radiologiens

erkända allmänna betydelse för läkekonsten torde i och för sig vara tillräckliga

skäl att de ifrågasatta ordinarie lärarplatserna erhålla karaktären av

professurer. Den nuvarande professuren i medicinsk radiologi vid karolinska

institutet har eu undervisningsskyldighet vars omfång fullt motsvarar de

flesta övriga medicinska discipliners: tre översiktskursor i röntgendiagnostik

och 2 fortbildningskurser, omfattande röntgendiagnostik och röntgenteknik

samt eu översikt över terapien. De praktiska uppgifter, som åligga professorn

i radiologi i hans egenskap av föreståndare för det kliniska sjuk
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

husets röntgenavdelning, äro fullt ut lika omfattande och lika krävande som

de, vilka åligga övriga professorer, i det att han har att leda en stor institution

med ett betydande praktiskt arbete och en ansenlig personal samt

att leda den praktiska utbildningen av såväl de blivande specialisterna i

radiologi som av sköterskepersonal för röntgeninstituten vid lasaretten. I

dessa senare hänseenden, nämligen såsom föreståndare för undervisningsinstitutioner,

hava lärarna i radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund

en arbetsuppgift av ungefär samma omfattning som å motsvarande plats i

Stockholm. Däremot åligger dem icke för närvarande studentundervisning

i lika stor utsträckning, som fallet är vid karolinska institutet, i det att dessa

lärare endast äro ålagda att giva översiktskurser i röntgendiagnostik, nämligen

för närvarande tre årligen i Lund och två i Uppsala. Det är emellertid

ett mycket betydelsefullt önskemål, att liknande fortbildningskurser, som

nu givas i Stockholm, även snarligen komma att meddelas i Uppsala och

Lund. Dessa fortbildningskurser avse att lämna en grundläggande teoretisk

och praktisk utbildning för blivande lasarettsund erläkare och läkare och

underläkare vid klinikerna, som, ehuru icke specialister i radiologi, i mycket

stor utsträckning i sin dagliga gärning måste begagna sig av röntgendiagnostikens

hjälpmedel och måste äga kännedom om radioterapiens indikationer

och användningsformer. De avse även att giva en teoretisk grundval för

utbildningen av specialister i radiologi. Vid dessa fortsättningskurser måste

för närvarande även de första elementen av radiologien meddelas, enär flertalet,

av de deltagande utfört sin kliniska tjänstgöring på en tid, då ännu

icke de röntgenologiska översiktskurserna voro obligatoriska. Sedan inom

de närmaste 1 ä 2 åren .samtliga studenter erhållit den obligatoriska förberedande

översiktskursen, kunna och böra fortbildningskurserna erhålla en

organisation, som möjliggör en större personlig övning och praktisk utbildning

för deltagarna, än vad som nu är möjligt. Eu nödvändig förutsättning

för att så skall kunna äga rum är emellertid, att det relativt stora antal

studenter, som är i behov av denna undervisning och för närvarande utgör

15 ä 20 i varje kurs, d. v. s. 30 ä 40 årligen och säkerligen kommer att

alltjämt tilltaga, fördelas till såväl karolinska institutets som universitetens

radiologiska institutioner. Under denna förutsättning kommer också undervisningen

i Uppsala och Lund att erhålla samma omfattning som i Stockholm.

För närvarande fordras icke något slutförhör eller annan form av examination

vid de radiologiska kurserna till skillnad från övriga specialfack, där

obligatorisk undervisning gives, detta givetvis beroende endast därpå att all

utveckling kräver sin tid. Behovet av en kontroll på elevernas kunskaper i

dessa stycken är med säkerhet lika framträdande och lika betydelsefull som

i övriga undervisningsämnen, i synnerhet som utövandet av varje form av

radiologi är förenat med allvarliga risker, och diagnostiska misstag kunna

bliva ödesdigra. Det är radiologtorbundets åsikt, att slutförhör vid de

radiologiska kurserna snarast böra införas. Då så skett, äro undervisningsorganisationen

och undervisningens omfång för radiologien desamma som

för övriga erkända medicinska discipliner.

Eu nödvändig förutsättning för att ordinarie lärostolar skola kunna inrättas

vid Sveriges medicinska högskolor är att kompetenta lärarkrafter

finnas att tillgå. Detta är enligt förbundets uppfattning med säkerhet fallet, i det

att dels de lärare, som sedan länge tjänstgöra å de nu befintliga lärarplatserna

hava ett stadgat anseende såsom forskare inom radiologien, dels även andra

väl kompetenta lärarkrafter finnas inom landet, och en synnerligen lovande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

radiologisk skola är under uppväxande, som för framtiden synes kunna betrygga

rekryteringen av professorsämbetena.

I det föregående har lämnats en kort utredning jämväl över den medicinska

radiologiens innehåll såsom specialvetenskap och över de speciella

uppgifter, som tillfalla dess båda huvudgrenar, röntgendiagnostiken och

radioterapien. Såsom forskningsområden och praktiska arbetsfält äro dessa

båda huvudgrenar lika betydelsefulla, men för den allmänna studentundervisningen

spelar ännu röntgendiagnostiken en väsentligen större roll än radioterapien,

i det att varje läkare måste äga en viss praktisk färdighet vid

röntgenbildernas tydande och ett stort antal av dem även en viss färdighet

i röntgenteknik, under det att däremot radioterapiens praktiska utövning

sannolikt för en lång tid framåt måste begränsas till ett fåtal specialister,

som förfoga över särskilda institutioner. Vid behandlingen av ett flertal

sjukdomar spelar emellertid radioterapien redan den roll, att en översikt över

dess metoder och indikationer bör ingå i den allmänna läkarutbildningen.

Helt säkert kommer inom en framtid radioterapien att behöva självständiga

forsknings- och lärarplatser vid universiteten. Men på sakens nuvarande

ståndpunkt synes det radiologförbundet lämpligt och riktigt att huvudvikten

vid den allmänna studentundervisningen såsom hittills skett, lägges vid

röntgendiagnostiken och dess teknik, under det att tills vidare studentundervisningen

i radioterapi meddelas genom några korta översiktsföreläsningar,

givna av läraren i allmän medicinsk radiologi.

De utgifter, som bliva en följd av de i det föregående framställda förslagen,

äro säkerligen obetydliga i jämförelse med de vinster för undervisningen

och sjukvården som en fast och rättvis organisation av lärarplatserna

i radiologi medföra. Vid samtliga högskolor finnas redan undervisningsinstitutioner

med behövlig hjälppersonal, jämförliga med de flesta öv

riga kliniska undervisningsinstitutioner visserligen i vissa hänseenden i behov

av utveckling, men dock tillräckliga för det omedelbara behovet av undervisning.

Dessa institutioner äro i Uppsala och Lund rymligare och bättre

utrustade än vid det nuvarande serafimerlasarettet.

Vid karolinska institutet utgår redan helt av statsmedel lön för en personlig

professur i ämnet. I Uppsala och Lund utgör årliga kostnaden fölen

professur i medicinsk radiologi endast 8,500 kronor utöver det nuvarande

statsbidraget till lön åt läraren i radiologi. För samtliga befattningarna

tillkomma kostnaderna för pension.

Då karolinska institutets lärarkollegium för 10 år sedan väckte förslag om

upprättandet av den personliga professuren i medicinsk radiologi, blev detta

förslag av statsmakterna mottaget med den största förståelse och utan invändning

bifallet. Det torde vara ovedersägligt att i nuvarande stund behovet

av en ordinarie professur i medicinsk radiologi för undervisningen

vid karolinska institutet blivit ytterligare styrkt sedan 1916 och att detta

behov i samma grad förefinnes vid de medicinska fakulteterna i Uppsala

och Lund.

Radiologförbundets framställning går sålunda ut på eu hemställan om åtgärders

vidtagande för upprättande av ordinarie professurer i medicinsk

radiologi vid en var av de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala

och Lund samt vid karolinska institutet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 88.

Detta radiologförbundets förslag har mötts med sympati från de medicinska

fakulteterna.

Medicinska fakulteten i Uppsala hemställer om utverkande av en förändring

av den nuvarande föreståndarbefattningen vid akademiska sjukhusets

röntgenavdelning till en ordinarie professur i medicinsk radiologi.

Fakulteten anför till stöd härför:

Den utomordentliga betydelse den medicinska radiologien erhållit för såväl

den praktiska läkekonsten som för den medicinska forskningen torde numera

vara allmänt insedd. För medicinska fakulteten har det under de senare

åren blivit allt mera klart, att den hastiga utveckling denna vetenskapsgren

haft att uppvisa inom kort skulle göra en särskild lärostol i ämnet i hög

grad önskvärd, ja nödvändig. På ett övertygande sätt synes fakulteten

detta sakläge ha blivit framställt i svenska radiologförbundets skrivelse, vilken

enligt fakultetens mening är ett för frågan om den medicinska radiologiens

utveckling i vårt land synnerligen betydelsefullt aktstycke. Mot den

av radiologförbundet för sin framställning anförda motiveringen har fakulteten

för sin del intet att erinra.

Enligt fakultetens mening måste behovet av lärartjänster i medicinsk

radiologi skärskådas från tre olika synpunkter, nämligen den obligatoriska

läkarutbildningens krav, behovet av utbildning av specialister i medicinsk

radiologi för vårt lands olika sjukvårdsinrättningar och slutligen den medicinska

forskningens intresse.

Beträffande den allmänna läkarutbildningen böra såsom hittills endast kortare

översiktskurser ifrågakomma. Den praktiserande läkaren behöver icke

någon specialkunskap i radiologisk teknik, diagnostik eller terapi. Det är

för honom tillräckligt att göra bekantskap med dessa olika grenar av den

medicinska radiologien så mycket, att han till fullo förstår desammas betydelse

för diagnos och terapi inom olika områden av den praktiska medicinen,

deras begränsning och deras utvecklingsmöjligheter samt att han vinner

någon praktisk färdighet vid röntgenbilders tydande. En dylik undervisning

får icke taga mer än några veckor i anspråk av den redan långa

studietiden.

Vad beträffar utbildningen av blivande specialister, är denna eu för hela

vårt land ytterst betydelsefull fråga. Det är nog att erinra om röntgenologiens

centrala ställning vid diagnosen av en mängd olika sjukdomar, den

för sjukdomens behandling ofta avgörande betydelsen av eu riktig tydning

av de röntgenologiska bilderna och den ökade säkerhet och målmedvetenhet

särskilt våra lasarettsläkare kunnat vinna i sin ansvarsfulla verksamhet, då

de vid sin sida fått en skicklig röntgenolog, liksom om det betydelsefulla

tillskott till en sjukvårdsanstalts hjälpmedel en kunnigt ledd strålningsterapi

visat sig utgöra. Den grundliga skolning och stora erfarenhet som ofta

erfordras för tolkningen av röntgenbilderna i diagnostikens tjänst liksom

för ett riktigt handhavande av strålningsterapien ställer emellertid stora

krav på utbildningen av specialister på detta område, och läraren måste för

att väl fylla sin uppgift äga höga icke blott praktiska utan även teoretiskt

vetenskapliga kvalifikationer.

Vad slutligen beträffar den vetenskapliga forskningen så har radiologien

redan brutit ny mark inom många områden av medicinen, inom den normala

och patologiska anatomien, inom den normala och patologiska fysiologien,

inom den interna medicinen och kirurgien o. s. v., den bär med ett

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.is proposition Nr 88.

ord haft eu genomgripande betydelse för forskningen inom snart sagt alla

områden av läkekonsten. Den har här som självständigt arbetande vetenskap

gjort synnerligen betydelsefulla landvinningar. Och inom det av dess speciella

metodik betingade verksamhetsområdet, såväl beträffande diagnostik

som terapi, har den öppnat så vida perspektiv för framtiden, att det med

visshet kan förutsägas, att den medicinska radiologien i händerna på forskare,

som helt få ägna sig åt densammas vidare utbyggande, skall kunna

bliva av ännu långt större betydelse för läkekonsten än nu samt att den

skall kunna verka befruktande även på andra grenar av biologien. Särskilt

synes det vara berättigat att hysa de största förhoppningar om dess vidare

utveckling som vetenskap, om man tager i betraktande, att strålningsforskningen

inom fysiken, som utgör den grund på vilken den medicinska radiologien

har att bygga, för närvarande befinner sig i ett skede av rastlös utveckling

och att inom densamma under senare år alltjämt nya och betydelsefulla

upptäckter blivit gjorda, av vilka några varit av den art, att de ansetts

förtjänta att belönas med vår tids högsta vetenskapliga utmärkelse nobelpriset.

För att den medicinska radiologien skall kunna följa med och fullt

tillgodogöra sig den allmänna radiologiens utveckling är det nödvändigt att

dess representanter ha största möjliga vetenskapliga kompetens inom sitt fack.

Av det anförda framgår, att även om man för den enklare uppgiften att

undervisa blivande läkare i medicinsk radiologi skulle kunna nöja sig med

underordnade lärarebefattningar, exempelvis laboratorstjänster, så kräver

enligt fakultetens mening behovet av högre undervisning i radiologi för specialister

och framförallt den vetenskapliga forskningen inom området med

stor bestämdhet inrättandet av professurer i medicinsk radiologi vid våra

medicinska högskolor. Till ytterligare stöd för sin framställning vill fakulteten

till slut meddela några siffror från akademiska sjukhusets röntgenavdelning,

som äro ägnade att belysa den hastiga utvecklingen av verksamheten

vid densamma och den betydelse radiologien fått för sjukvården.

Under det att antalet fotograferade patienter år 1916 uppgick till 1,401,

utgjorde detsamma år 1925 5,675 och beräknas för innevarande år uppgå

till cirka 6,500. Antalet röntgen- och radiumbebandlingar utgjorde år 1916

1,182, år 1925 2,384, antalet kvartsljus-, bågljus- och Finsenbehandlingar

år 1918 226, år 1925 4,200.

I anslutning till medicinska fakultetens förslag hemställer i skrivelse till

kanslern det större akademiska konsistoriet i Uppsala om proposition till

1927 års riksdag om inrättande vid universitetet av en professur i medicinsk

radiologi i stället för föreståndarbefattningen vid akademiska sjukhusets

röntgenavdelning, och skulle under förutsättning att ifrågavarande professur

inrättades, det nu i universitetets stat upptagna anslaget till föreståndaren

för röntgenavdelningen indragas.

Utvecklingen av akademiska sjukhusets röntgenavdelning har ävenledes

föranlett fakulteten att framlägga förslag om anställande av ytterligare eu

amanuens vid denna avdelning. Även detta förslag har av konsistoriet med

tillstyrkande framförts till kanslern. Beträffande den till stöd härför förebragta

motiveringen tillåter jag mig allenast hänvisa till handlingarna i

ärendet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

I sitt yttrande i anledning av radiologförbundets framställning ingår

medicinska fakulteten i Lund till en början på frågan, huruvida en centralisation

eller en decentralisation av radiologverksamheten å större sjukhus

och av den radiologiska undervisningen är att föredraga.

Vissa enligt fakultetens mening ganska vägande synpunkter kunna alltjämt

framföras till stöd för tanken på en decentralisation. För det första

synes det nämligen fakulteten ostridigt, att radiologien praktiskt sett är en

undersökningsmetod och behandlingsmetod, om också en sådan av synnerligen

stor betydelse, som kommer till användning och numera är nödvändig

inom nästan alla de praktiskt medicinska disciplinerna. Vidare torde med

decentralisation vinnas, att det röntgenologiska diagnosarbetet kan bliva än

mer anpassat efter de olika klinikernas behov och önskemål, efter vad de

rent kliniska förhållandena i varje särskilt sjukdomsfall göra önskvärt och

behövligt, och att avgörandet, om en patient bör behandlas radiologiskt

eller efter annan metod, blir lagt uti den på ifrågavarande kliniska område

verklige fackmannens hand, vilket torde hava sina bestämda fördelar. Annorlunda

ställer det sig i detta hänseende på en speciell radiologpoliklinik

och -sjukavdelning. Här sammanföras, utom för undersökning i diagnostiskt

syfte, även för radiologisk behandling en mängd patienter med vitt

skilda åkommor, tillhörande olika specialiteter, vilka alla radiologen knappast

till fullo behärskar eller ens kan begäras behärska, såsom gynekologi,

kirurgi, dermatologi m. fl.

Fakulteten anser sig likväl böra giva sitt förord åt centralisationsvägen

för den radiologiska verksamheten och undervisningen och anför härutinnan:
Den

fortsatta utveckling av den radiologiska vetenskapen, som otvivelaktigt

är att motse, skall, på samma sätt som redan skett beträffande andra

nya behandlingsmetoder, föra fram till en på större erfarenhet byggd, säkrare

och mer kritisk uppfattning om de radiologiska terapimetodernas indikationer

och till ökad insikt därom, att liksom övriga praktiskt medicinska discipliner

äro i behov av samarbete och varandras hjälp, även radiologien

har behov av stöd och samarbete med sina praktiska systerdiscipliner. En

påtaglig fördel av centralisationen är den, att fackradiologen, som enbart

sysslar med radiologi, har vida större möjligheter och betingelser att följa

med och tillgodogöra sig hela den radiologiska teknikens alltjämt fortgående

raska utveckling. Otvivelaktigt bör fackradiologen med mångsidig erfarenhet

från skilda radiologiska terapiområden även kunna förvärva större förmåga

att bedöma de viktiga och alltjämt vanskliga doseringsfrågorna än

en kliniker, som sysslar med radiologisk terapi enbart inom sin disciplin,

om ock han på detta område kan förvärva större erfarenhet än fackröntgenologen.

Slutligen kan fakulteten icke heller bortse från de praktiska

skäl, som tala för att man fortgår på centralisationsvägen för den radiologiska

undervisningen i vårt land. En decentralisation skulle säkerligen

medföra mångdubbelt större uppoffringar av ekonomisk art, för anskaffande

och underhåll av instrumentarium och avlönande av arbetskrafter, och den

kan alltså knappast påtänkas annat än för det fall, att den centrala radiologiska

avdelningen är i behov av en avlastning av en viss del av det enklare,

löpande arbetet vid fortgående utvidgning av sjukhuset.

I huvudsak kommer fakulteten alltså till samma ståndpunkt i frågan om

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kung!. Maj:ts ''proposition Nr 88.

centralisation eller decentralisation som radiologförbundet, ehuru icke helt

på samma grunder och icke fullt så oreserverat.

För fakulteten är då nästa fråga den, vad som vid Lunds universitet bör

åtgöras med hänsyn till föreståndarens för radiologiska avdelningens tjänsteställning.

Denne läkare åtnjuter för närvarande i lön 7,000 kronor, hälften

från staten och hälften från Malmöhus läns landsting, är utan pensionsrätt

och tillsättes endast för 3 år i sänder. Sålunda en osäker plats utan pensionsrätt

åt eu person, som fullgör ett synnerligen krävande, ansvarsfullt

och stor specialutbildning fordrande arbete. Att eu ändring härutinnan är

högeligen önskvärd, måste stå klart för en var. Fakulteten kan ock meddela,

att den vid upprepade tillfällen, långt innan radiologförbundets skrivelse

kom fakulteten till hända, avhandlat detta förhållande — vilket emellertid

i lika mån även gäller både otiatern och ortopeden vid härvarande sjukhus,

något som radiologförbundet i sin skrivelse icke beaktat — och för frågans

beredande tillsatt eu kommitté. Denna hade efter överläggningar före radiologförbundets

skrivelse kommit till det resultatet, att fakulteten borde

framställa en begäran om en sådan ändring i avlöningsförmånerna till eu

början för radiologen, att denne blev fast anställd med förbättrade avlöningsförmåner

och pensionsrätt.

Radiologförbundets skäl för omedelbart inrättande av en professur har fakulteten

ej funnit övertygande. Behov att redan nu nämnvärt utvidga den

obligatoriska undervisningen i röntgenologi, vilken infördes så nyligen som

år 1923, eller att införa slutförhör efter röntgenologikursen synes fakulteten

åtminstone för närvarande ej föreligga. Angående slutförhörs införande må

även anföras, att dylik anordning, enligt vad erfarenheten visar, brukar

medföra en förlängning av studietiden, vilket om möjligt bör undvikas. En

viss utvidgning av röntgenföreståndarens nuvarande undervisningsskyldighet,

så att jämte de obligatoriska översiktskurserna även mer fyllig undervisning

och praktisk handledning i röntgenologi för blivande kliniska amanuenser,

lasarettsunderläkare in. fl. kunde anordnas, synes däremot fakulteten

vara ett önskemål, men torde detta tills vidare kunna bliva väl- tillgodosett

även inom ramen för en laborators undervisningsskyldighet. En

lämplig lösning tills vidare av frågan om röntgenför^tåndarbefattningen

finner fakulteten alltså vara, om en föreståndarbefattning inrättas på ordinarie

stat med en avlöning motsvarande en laborators, således med en årlig

avlöning av 9,000 kronor — därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor

tjänstgöringspenningar — jämte två ålderstillägg å 500 kronor efter 5

respektive 10 års tjänstgöring, ävensom med rätt till årlig pension av 6,000

kronor. Som den nuvarande befattningen är avlönad till hälften av staten

och till hälften av landstinget, hade fakulteten tänkt sig, att, om denna begäran

beviljas, föreståndaren, som samtidigt är överläkare vid radiologiska

avdelningen, skulle utöver laboratorsavlöningen åtnjuta av landstinget samma

överläkararvode, som utgår till övriga överläkare vid lasarettet i Lund eller

för närvarande 2,000 kronor per år.

Fakultetens förslag går alltså ut på inrättande av en laboratorsbefattning

i radiologi vid universitetet, med en årlig avlöning av 9,000 kronor, därav

6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till

två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring, ävensom

med rätt till årlig pension av 6,000 kronor.

Fakulteten var emellertid i sitt beslut icke enhällig; på sätt framgår

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.

av fakultetens protokoll, uttalade professor K. Petrén med instämmande

från professorerna G. Alilström, T. J:son Hellman och V. Wigert till protokollet

följande:

»Det synes mig, att goda skäl förebragts för radiologförbundets framställning

om inrättande av ett professorsämbete i medicinsk radiologi. Därest

detta förslag ej nu kan genomföras, finner jag tvingande skäl föreligga för

att det åtminstone erhålles en laboratorsbefattning jämlikt förslaget av fakultetens

majoritet.»

Under åberopande av medicinska fakultetens förslag anhåller det större

akademislca konsistoriet i Lund om inrättande av en laboratorsbefattning i

radiologi vid universitetet med en årlig avlöning av 9,000 kronor, därav

6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till

två ålderstillägg å 500 kronor efter 5, respektive 10 års tjänstgöring ävensom

rätt till årlig pension av 6,000 kronor.

Karolinska institutets lärarkollegium har med anledning av radiologförbundets

skrivelse till en början redogjort för utvecklingen av den radiologiska

undervisningen vid institutet, de skäl och omständigheter, som härvid förelegat,

samt de åtgärder, som av Kungl. Maj:t och riksdag tills dato härutinnan

vidtagits. Lärarkollegiet ingår därefter på radiologiens nuvarande

ställning vid institutet och på det föreliggande, av radiologförbundet framlagda

förslaget.

Vid institutets radiologiska institut har under de år som förflutit efter

radiologiprofessurens inrättande utförts en synnerligen värdefull vetenskaplig

gärning och ett betydelsefullt arbete för radiologiens tillämpning i den praktiska

sjukvården; och den uppväxande ungdomens intresse har i hög grad

dit koncentrerats. Såsom av redogörelsen för institutets verksamhet under

de sju åren 1917—1924 framgår, hava vid institutet offentliggjorts 63 vetenskapliga

arbeten av radiologiskt innehåll, vilka utförts vid eller under ledning

av den radiologiska institutionen. Av de 42 gradualavhandlingar, som

under nämnda tid offentliggjorts från institutets 19 självständiga institutioner,

äro 4 eller cirka en tiondel av radiologisk karaktär och härstamma från

lärjungar av den radiologiska institutionen. Dessutom hava minst 3 av de

övriga gradualavhandlingarna till en väsentlig del stött sig på radiologisk

forskning, som utförts vid den radiologiska institutionen. Flera av de nu

nämnda arbetena hava varit av väsentlig betydelse för hela radiologiens

utveckling och hava fäst den vetenskapliga världens ögon vid karolinska

institutet. Att så är fallet därom vittnar den skara av utländska forskare,

som under de gångna åren strömmat till den radiologiska institutionen för

att studera dess arbetsmetoder och resultaten av forskningen därstädes. Därom

vittnar också i någon mån den omständigheten, att den internationella kongressen

för medicinsk radiologi, som konstituerade sig i London 1925 beslöt

att hålla sitt andra möte i Stockholm 1928. Därför talar även den tidskrift

»Acta radiologica» som redigeras av representanter för de skandinaviska

länderna, Holland och Schweiz och utgives under ledning av professor G.

Forssell. Utvecklingen har alltså genom otvetydiga erfarenheter visat, att

de svenska universitetsmyndigheternas och de svenska statsmakternas värdering

av den medicinska radiologien som en självständig vetenskap och det

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.

stöd, som de skänkt densamma, medfört uppväxten av ett organ för undervisning,

forskning och utbildning av praktisk läkekonst, som det svenska

universitetsväsendet icke utan obotlig skada i närvarande stund skulle kunna

undvara. — Det konstanta behov av en specialinstitution, som finnes, framgår

kanske tydligast genom det av radiologförbundet anförda faktum, att

redan nu vid 17 svenska sjukhus självständiga radiologiska läkarbefattningar

äro inrättade och minst ytterligare 6 äro under omedelbar organisation. När

ett lasarett utvidgas från att vara odelat, är den radiologiska läkarbefattningen

den, som närmast efter representanterna för medicinens båda huvudgrenar,

kirurgi och medicin, brukar i första hand krävas av sjukhusmyndigheterna.

R a d i o 1 o g E ö r b u n d e t s nu föreliggande framställning om en förändring av

den personliga professuren vid karolinska institutet till en ordinarie professorsbefattning

finner lärarkollegiet vara väl motiverad genom radiologiens

nu fast rotade ställning i den praktiska medicinen och i institutets undervisningsplan.

Då professuren i medicinsk radiologi år 1916 upprättades vid

institutet kunde det vara lämpligt att densamma erhöll formen av en personlig

professur för att pröva befattningens behövlighet, innan densamma

för beständigt infogades i undervisningsväsendet. Sedan befattningens värde

nu i tio år prövats, och densamma, såsom ovan anförts, väl fyllt sin uppgift

samt undervisningen i ämnet blivit obligatorisk, synes det lärarkollegiet i

hög grad önskvärt, att befattningen erhåller samma fasta ställning som övriga

professorsbefattningar vid institutet.

Ett ej oviktigt skäl för ändringen av den personliga professuren till en

ordinarie professur synes lärarkollegiet den omständigheten vara, att innehavaren

av den personliga professuren, som organiserat den radiologiska

undervisningen, med värme förordar att denna plats förändras till en ordinarie

professur. Utbytes den personliga professuren mot en ordinarie, bör

givetvis den personliga professurens innehavare, utan iakttagande av eljest

föreskriven tillsättningsordning, erhålla fullmakt å den ordinarie professuren.

Beträffande undervisningens omfattning vid den blivande ordinarie professuren

torde det få ankomma på kollegiet att framdeles, i händelse av

bifall till föreliggande framställning, inkomma med förslag.

Kollegiet anför slutligen, att den förändring, som här begäres, icke medför

någon kostnadsökning för statsverket.

Lärarkollegiets hemställan går alltså ut på utverkande av proposition till

1927 års riksdag med förslag att i stället för den nuvarande personliga professuren

i medicinsk radiologi vid karolinska institutet måtte å institutets

stat inrättas en ordinarie professur i samma ämne med lön och ålderstillägg

såsom för andra institutets ordinarie professurer.

De av de medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium

framlagda förslagen har t. f. universitetskanslern med tillstyrkande i skrivelse

den 27 juli 1926 framfört till Kungl. Maj:t. Under betonande, att det här är fråga

om att för vårt lands medicinska forskning ävensom läkarutbildning tillgodogöra

sig resultaten av en upptäckt, om vilken det utan överdrift kan

sägas, att ingen nutida upptäckt haft större betydelse för läkarvetenskapen,

hemställer kanslern om avlåtande av proposition till 1927 års riksdag i

överensstämmelse med de akademiska myndigheternas förslag. I samma

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 74 höft. (Nr 88.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

18 Kungi. Maj:ts p-oposition Nr 88.

skrivelse har t. f. kanslern ävenledes hemställt om utverkande av förslag

till riksdagen om avlöning åt ytterligare en amanuens vid akademiska sjukhusets

i Uppsala röntgenavdelning, allt i överensstämmelse med vad det

större akademiska konsistoriet därstädes förordat.

Den medicinska radi ologi eu är såsom en självständig vetenskap av ett

relativt sent datum, men den har under sin tillvaro visat sig vara av en genomgripande

betydelse för den praktiska läkekonsten. Insikten härom har också

föranlett statsmakterna att vidtaga erforderliga åtgärder för ämnets behöriga

tillgodoseende i den medicinska undervisningen. Emellertid hava — och

detta helt naturligt, då man haft en alltför ringa erfarenhet att bygga på —

dessa åtgärder kommit att få en mera provisorisk karaktär; såsom framgår

av de utav mig förut refererade framställningarna, är nämligen den nu i

ämnet förefintliga professuren vid karolinska institutet personlig och knuten

till en viss vetenskapsman, varav följer att vid dennes avgång professuren

skulle komma att försvinna, och vidare äro, vad de vid universitetet befintliga

lärarbefattningarna beträffar, de för dessa utgående arvodena visserligen

uppförda å universitetens ordinarie stater, men befattningarnas innehavare

förordnas allenast för viss tid och sakna rätt till pension.

Med styrka har nu i föreliggande framställningar och utlåtanden betonats

den medicinska radiologiens stora och allmänna betydelse såväl för undervisningen

som för den praktiska sjukvården. Jag tillåter mig i detta

hänseende hänvisa till vad de av mig refererade skrivelserna härom innehålla.

Att här föreligger ett konstant behov av en permanent undervisning

i detta betydelsefulla ämne synes mig hava blivit till fullo påvisat. Och i

likhet med vad fallet varit med andra medicinska discipliner, där utvecklingen

förlupit på samma sätt, hava nu krav rests på att undervisningen och

forskningen i radiologi må vid våra medicinska högskolor i så måtto säkerställas,

att åt dess målsmän beredes fast, ordinarie anställning. Jag måste

i princip finna kraven härutinnan fullt berättigade.

Den fasta ställning, som en ordinarie universitetslärartjänst erbjuder, synes

mig innebära en nödvändig förutsättning för en ordnad akademisk undervisning

på samma gång som den förefaller ofrånkomlig, om man vill trygga

undervisningens och forskningens normala utveckling och ifrågavarande befattningars

framtida rekrytering. Jag finner starka skäl tala för ett principiellt

likställande av den medicinska radiologien med andra medicinska

specialdiscipliner och detta så mycket mer som, efter vad den lämnade utredningen

giver vid handen, radiologien intager i viss mån en särställning

och är av en utomordentlig betydelse för den praktiska läkarverksamheten.

Betraktat från den vetenskapliga forskningens synpunkt, måste jag finna

förslaget om ordinarie professurer i medicinsk radiologi vid samtliga tre

medicinska fakulteterna i riket fullt befogat. Men tvekan kan råda, om

tiden ännu är inne att taga detta steg fullt ut. Det synes mig åtminstone

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 88.

för närvarande vara lämpligare att gå den medelväg, som anvisats av medicinska

fakulteten i Lund.

Vid karolinska institutet tinnes nu eu personlig professur i ämnet; denna

anser jag böra överflyttas på ordinarie stat. Innehavaren av denna professorsstol

bör hava att ej endast tillgodose den medicinska undervisningens intressen

utan att i lika liög grad uppbära den vetenskapliga forskningen på

de områden, om vilka nu är fråga. Vid universiteten synes mig huvudvikten

för närvarande böra läggas på utbildningen och undervisningen i ämnet,

och förefaller det med hänsyn härtill tillfyllest att här endast räkna med

vissa med de medicinska fakulteternas laboratorer i löneavseende likställda

ordinarie lärartjänster.

Vid bifall till mitt förslag skulle alltså på karolinska institutets ordinarie

stat uppföras en professor i medicinsk radiologi med avlöning lika med vad

som tillkommer institutets ordinarie professorer. I samband härmed skulle

från allmänna indragningsstaten avlyftas nu därifrån utgående avlöning till

professor G. Forssell såsom innehavare av den personliga professuren. Någon

kostnadsökning för statsverket skulle härigenom icke uppkomma. Jag

anser mig böra meddela, att Forssell på därom av mig gjord förfrågan i

skrivelse den 18 december 1926 förklarat sig icke hava något att invända

mot den ifrågasatta omvandlingen av hans personliga professur till ordinarie.

Jag förutsätter att, därest det av mig sålunda förordade förslaget genomföres,

innehavaren av den personliga professuren, utan iakttagande av

eljest föreskriven tillsättningsordning, erhåller fullmakt å den ordinarie professuren.

Vad universitetens medicinska fakulteter beträffar, äro, såsom förut erinrats,

å universitetens ordinarie stater uppförda arvoden å 3,500 kronor för

respektive föreståndaren för akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenavdelning

och läraren i röntgenologi vid Lunds universitet, tillika föreståndare för det vid

Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar därstädes inrättade röntgenlaboratoriet

och den därsammastädes anordnade radiologiska avdelningen. Arvodena

utgå, under förutsättning beträffande läraren i Uppsala, att ett lika stort

belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat, och ifråga om läraren

i Lund, att Malmöhus läns landsting med minst lika stort belopp bidrager

till avlöningen. Mitt förslag innebär, att dessa arvodestjänster förvandlas

till ordinarie befattningar, lämpligen benämnda lärare i medicinsk radiologi.

Avlöningen bör bestämmas till vad som nu tillkommer laborator inom medicinsk

fakultet eller alltså 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000

kronor tjänstgöringspenningar jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor

efter 5, respektive 10 år och till ett pensionsunderlag av 6,000 kronor. Anslagsökningen

skulle sålunda sammanlagt förhäda universiteten uppgå till 11,000

kronor. Innehavarna av dessa tjänster böra vidare i förhållande till undervisningen

och sjukvården intaga en ställning, motsvarande den, som tillkommer

de medicine professorerna, d. v. s. såsom lärare svara för undervisningen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

och utbildningen i medicinsk radiologi och samtidigt tjänstgöra såsom föreståndare

för röntgenavdelningarna och de radiologiska avdelningarna å respektive

kliniska sjukhus.

Det från universitetet i Uppsala framförda kravet på ytterligare en amanuens

vid akademiska sjukhusets röntgenavdelning anser jag mig icke nu

kunna förorda.

Vad slutligen beträffar den undervisningsskyldighet, som bör tillkomma

innehavarna av samtliga nu berörda tjänster, såväl den ordinarie professuren

vid karolinska institutet som de båda lärartjänsterna i Uppsala och

Lund, lärer jag icke nu hava anledning att härom yttra mig. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av de akademiska myndigheterna

besluta ifråga om omfattningen och arten av denna undervisningsskyldighet

liksom ock ifråga om den ställning ämnet medicinsk radiologi

bör intaga i den medicinska studieordningen, huruvida slutförhör i ämnet

bör förekomma eller icke in. in. Givetvis böra i avseende å ämnets ställning

under alla förhållanden sådana anordningar träffas, att icke utbildningstiden

för de studerande förlänges.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

. dels besluta, att den utav professorn C. G. Abrahamsson

Forssell nu innehavda personliga professuren i medicinsk

radiologi vid karolinska institutet skall förvandlas till en

ordinarie professur i samma ämne;

dels — med uteslutande ur allmänna indragningsstaten av

vad där finnes uppfört beträffande avlöning och pension åt

Forssell, samt ur staten för karolinska mediko-kirurgiska

institutet av vad där är sagt om utgående från allmänna

indragningsstaten av avlöning till Forssell såsom innehavare

av en personlig professur i medicinsk radiologi — i sistnämnda

stat under A. Avlöningsstat för professorer m. fl. uppföra

ytterligare 1 professor samt i den där upptagna anmärkningen

angiva såsom ämnesområde för denna professur:

medicinsk radiologi; ävensom för detta ändamål höja det

nu i riksstatens åttonde huvudtitel under karolinska medikokirurgiska

institutet uppförda ordinarie anslaget till avlöningar

för professorer och lärare m. fl., nu 464,700 kronor, med

12,000 kronor till 476,700 kronor;

dels — med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet

i Uppsala, A. Avlöningsstat för professorer m. fl., medicinska

fakulteten av vad där förekommer om en föreståndare för

akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenavdelning jämte härtill

fogad anmärkning — därsammastädes uppföra en lärare

i medicinsk radiologi med en avlöning av 9,000 kronor,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.

därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar

samt i den till avlöningsstaten för professorer ni. fl.

fogade anmärkningen under mom. 2 och 5 efter prosektor

införa: lärare i medicinsk radiologi ävensom för detta ändamål

höja det ordinarie anslaget till Uppsala universitet, universitetsstaten,

nu 1,345,420 kronor med 5,500 kronor; kommande

vid bifall såväl härtill som till vad som föreslagits

under punkterna 67, 68 och 69 av den till 1927 års riksdag

avlåtna statsverkspropositionens åttonde huvudtitel sistnämnda

ordinarie anslag att ökas med 8,100 kronor till

1,353,520 kronor;

dels och — med uteslutande ur utgiftsstaten för universiteten

i Lund, A. Avlöningsstat för professorer m. fl., medicinska

fakulteten av vad där förekommer om en lärare i röntgenologi

m. m. jämte härtill fogad anmärkning — därsammastädes

uppföra en lärare i medicinsk radiologi med en

avlöning av 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000

kronor tjänstgöringspenningar samt i den till avlöningsstaten

för professorer m. fl. fogade anmärkningen under mom.

2 och 3 före observator införa: lärare i medicinsk radiologi

ävensom för detta ändamål höja det ordinarie anslaget till

Lunds universitet, universitetsstaten, nu 1,220,200 kronor,

med 5,500 kronor; kommande vid bifall såväl härtill som

till vad som föreslagits under punkt 79 av den till 1927

års riksdag avlåtna statsverkspropositionens åttonde huvudtitel

sistnämnda ordinarie anslag att ökas med 8,500 kronor

till 1,228,700 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 74 käft. (Nr 88.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund s. 11 i texten
  2. SU 1927:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolins s. 4 i texten