Angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet
1927-01-28 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1927:88, Angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
1
Nr 88.
Kung1. May.ts proposition till riksdagen angående ordinarie lärarbefattningar
i medicinsk radiologi vid universiteten i
Uppsala och Lund samt karolinska institutet; given Stockholms
slott den 28 januari 1927.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
N. J. F. Almkvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28
januari 1927.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,
Almkvist, Ltberg.
Departementschefen, statsrådet Almkvist, anför härefter:
Vid anmälan den 4 januari 1927 av anslagsäskandena under riksstatens
åttonde huvudtitel för budgetåret 1927—1928 hemställde jag, att
Kungl. Maj:t målte föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående
inrättande av ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid en
var av de medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund samt karolinska institutet,
för ändamålet beräkna höjning av det ordinarie anslaget till Uppsala
universitet, universitetsstaten, med 5,500 kronor, av det ordinarie anslaget
till Lunds universitet, universitetsstaten, med likaledes 5,500 kronor samt
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 74 käft. (Nr 88.) 1
Ordinarie
lärarbefattningar
i
medicinsk
radiologi vid
universiteten
i Uppsala och
Lund samt
karolinska
institutet.
2
Kungl. Maj.is proposition Nr 88.
av det ordinarie anslaget till karolinska institutet, avlöningar till professorer
och lärare m. fl., med 12,000 kronor. Dessa mina framställningar blevo av
Kungl. Maj:t bifallna,
Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.
Spörsmålet om en fastare organisation för undervisningen och utbildningen
i medicinsk radiologi vid våra universitet har upptagits av svenska radiologförbundet,
vilket utgör eu sammanslutning av samtliga till radiologisk lasarettsläkarebefattning
kompetenta svenska läkare och har till uppgift att
befordra den medicinska radiologiens utveckling genom att främja den
radiologiska sjukvården i Sverige. Förbundet har genom sin styrelse i särskilda
skrivelser till de medicinska fakulteterna och karolinska institutets
lärarkollegium framlagt förslag om upprättande av ordinarie lärarplatser i
medicinsk radiologi.
I dessa skrivelser, för vilkas huvuddrag jag i det följande vill redogöra,
har radiologförbundet dels lämnat en kort redogörelse för radiologiens omfattning
och karaktär såsom läroämne och vetenskapligt arbetsområde och
för dess betydelse för läkekonsten, dels meddelat eu orienterande översikt
över den ställning, radiologien såsom undervisningsämne för närvarande
intager vid utländska universitet, dels ock skildrat denna undervisnings utveckling
i vårt eget land. Därefter har förbundet framställt de förslag angående
lärarbefattningar i medicinsk radiologi, till vilka den i Sverige och
utomlands vunna erfarenheten ansetts giva anledning.
Radiologförbundet berör till en början den medicinska radiologiens karaktär
och omfattning såsom vetenskap och praktiskt medicinskt arbetsområde
samt anför härutinnan:
Den medicinska radiologien är vetenskapen om de olika strålarternas användning
i medicinens tjänst. Den är alltså ett organiskt avgränsat forskningsområde
med forskningsmetoder grundade på kännedom om den inom
medicinen tillämpade strålningsfysiken och på en speciell teknik.
Med hänsyn till arbetsmetoder och forskningsområden sönderfaller den
medicinska radiologien i två huvudavdelningar, röntgendiagnostiken och
radioterapien, vilka var för sig måste granskas för att kunna bedöma radiologiens
självständighet och värdet av dess arbetsmetoder och resultat.
Den medicinska röntgendiagnostiken är vetenskapen om röntgenljusets användning
för undersökning av människokroppen och om de biologiska fenomenen,
sådana de te sig i röntgenljuset.
Röntgendiagnostiken är en gren av anatomien och står till sitt väsen närmast
den normala, respektive patologiska histologien. Den intager likvisst
så till vida en särställning, som den rör sig med ett levande människomaterial.
Röntgendiagnostikern möter sålunda den sjuke såsom läkare. Hans
undersökning måste planeras med hänsyn till de individuella sjukdomssymptomen
och undersökningstekniken varierar allt efter de funna förändringarnas
art och betydelse. På grund av denna sin karaktär erfordrar röntgendiagnostiken
en med hänsyn till ändamålet speciellt organiserad institution
och en speciellt utbildad teknik, som för mera krävande undersökningar är
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
beroende av ett komplicerat och omfångsrikt instrumentarium och cn särskilt
skolad hjälppersonal.
Men än vidare är röntgenundersökningarnas resultat i hög grad beroende
av att undersökaren är i stånd att på ett vetenskapligt tillfredsställande sätt
planlägga sitt arbete. Röntgenologen måste vara hemma i de delar av
anatomi, fysiologi och patologi, som närmare beröra hans eget arbetsområde.
Det ligger sålunda stor vikt därpå, att chefen för ett så betydelsefullt
institut är eu man med tillräcklig erfarenhet och kunskap och att åt honom
beredes en ställning, som tillåter honom att helt ägna sig åt sin vetenskap,
vilken tarvar oupphörlig utbildning och förkovran.
Radioterapien är vetenskapen om de olika strålarnas användning för sjukdomsbehandling.
Den omfattar röntgen-, radium- och helioterapi.
Röntgen- och radiumljuset bilda såväl från fysikalisk som från biologisk
och terapeutisk synpunkt en oskiljaktig enhet. Solljuset är av samma fysikaliska
natur som röntgenljuset. I biologiskt hänseende är dess verkan i
många avseenden lik röntgenljusets, och vissa delar av terapien utgöra för
röntgen-, radium- och ljusbehandlingen ett gemensamt verksamhetsområde,
där de komplettera varandra.
På många håll ha också radioterapeutiska institut uppstått, där dessa tre
terapigrenar ha förenats under samma ledning.
Röntgen- och radiumterapien basera sig på en speciell teknik, som fordrar
ingående kunskaper i strålfysik och elektroteknik samt långvarig erfarenhet
om dessa strålarters biologiska och terapeutiska verkningar. Utan dessa
förutsättningar är radioterapien förbunden med de största risker för patienterna.
Vid helioterapien är tekniken visserligen väsentligen enklare och
farorna relativt små. Men även helioterapien fordrar för ett rätt utövande
och för sin vidare utveckling vetenskaplig skolning av sina utövare i hithörande
delar av optiken och ljusbiologien.
För att undervisningen i ett medicinskt ämne skall vinna stadigvarande
ekonomiskt understöd från statens sida och upptagas i universitetens fastställda
läroplan, måste fordras, att detta ämne för läkekonsten är av den
betydelse, att kännedom därom obetingat bör ingå i varje läkares bildning.
Vad då denna fordran beträffar, så torde den medicinska radiologiens
betydelse såväl för de sjukas behandling som för den medicinska forskningen
numera vara allmänt insedd icke blott av den medicinska vetenskapens
representanter, utan även av den bildade allmänheten. Röntgendiagnostiken
är av sådan nytta vid undersökningen av ett mycket stort
antal sjukdomar, att dess värde för den praktiska läkekonsten med full rätt
kali jämställas med den normala och patologiska histologiens. De olika
grenarna av radioterapien: röntgen-, radium- och ljusbehandlingen, ha nått en
säkerhet och vetenskaplig utveckling, som gör dem till högt värderade, i
många fall oersättliga medel inom de delar av terapien, där de funnit användning.
Vi erinra t. ex. om radium- och röntgenbehandlingens resultat
vid många slag av svulster och om röntgen- och ljusbehandlingens alltmer
framträdande betydelse vid behandling av vissa former av exempelvis tuberkulos
samt av många kroniskt inflammatoriska tillstånd, om röntgenstrålarnas
överlägsenhet såsom behandlingsmedel vid vissa blodsjukdomar, ävensom
om det inflytande, bestrålningen utövar på de endokrina körtlarnas
funktion, på vilket område betydelsefulla behandlingsresultat vunnits.
Av ovanstående framställning torde otvivelaktigt framgå, att den medicinska
radiologien besitter de väsentliga egenskaper, som ha berättigat de
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
äldre medicinska disciplinerna att upptagas som specialfack vid universiteten
och företrädas i medicinska fakulteten genom egna professurer:
den bildar ett organiskt avgränsat forsknings- och arbetsområde,
den betjänar sig av särskilda arbetsmetoder, som förutsätta speciell utbildning
och ständigt fortsatt skolning,
den äger ett omfång, som tager sina utövares hela vetenskapliga verksamhet
och arbetsförmåga i anspråk,
den måste på grund av sin bet}"delse för läkekonsten ingå i varje läkares
utbildning.
Härefter lämnar radiologförbundet eu översikt över den radiologiska universitetsundervisningens
utveckling i främmande länder. Från denna översikt
tillåter jag mig anföra huvudsakligen följande:
Den ordnade universitetsundervisningen i radiologi har vuxit fram ur den
frivilliga undervisning, som i de särskilda länderna uppstått, framför allt i
universitetens hägn. Denna frivilliga undervisning hade redan ungefär ett
decennium efter Röntgens upptäckt under skilda former hunnit uppnå eu
relativt hög ståndpunkt, utan att likväl radiologien ännu blivit upptagen som
ordinarie läroämne vid universiteten. På basis av denna frivilliga organisation
har undervisningen sedan utvecklats med olika hastighet och i skilda
riktningar i olika länder.
Röntgenorganisationen vid de flesta tyska universitetskliniker har utmärkt
sig genom en decentralisation med splittring av röntgen arbetet på skilda
kliniker. Detta har medfört eu specialisering av arbetet, som ofta medfört
goda vetenskapliga specialarbeten, men minskat intresset för radiologiens
utveckling som självständig vetenskap, varjämte den enskilde radiologens
utveckling ofta blivit ensidig, så att relativt få hava blivit kompetenta till
en lärarbefattning i allmän radiologi. Vid Österrikes tre universitet finnas
icke mindre än 12 akademiska lärare i medicinsk radiologi. I Ungern åter
ha samtliga universitet anordnat permanent undervisning i medicinsk radiologi
för de studerande. I Debreczin och Pecz finnas ordinarie professurer
med obligatorisk undervisning i ämnet, och i Budapest eu e. o. professur
med regelbunden, ehuru frivillig undervisning. I Frankrike och de länder
som stått under inflytande av fransk kultur, såsom Italien, Belgien, Holland
och delvis även Amerika, har radiologiens utveckling väsentligen skett i
anslutning till den fasta ställning, som redan före den röntgenologiska aeran
intagits av medicinsk fysik eller medicinsk elektricitet såsom läroämne. Lärostolar
i detta ämne hade upprättats vid de flesta universitet i Frankrike och
Holland, och radiologien kom att i förhållande till detta ämne intaga en
underordnad plats, men har dock varit representerad i läroplanen. I Italien
och Amerika däremot blev radiologien snart nog dominerande över moderdisciplinen,
den medicinska elektriciteten. Italien är det första land i Europa,
där offentlig universitetsundervisning meddelats i radiologi. För närvarande
finnes ordnad undervisning i detta ämne vid nästan alla italienska universitet.
Ordinarie professorer finnas i Rom, Neapel, Genua, Milano samt Padua.
Vid åtta andra universitet är undervisningen skött av »professeurs chargés
par la Faculté». Undervisningen i radiologi och elektroterapi är obligatorisk
vid de förnämsta universiteten, men utan examenstvång. Man strävar
efter att göra den likformig överallt, Den fullständigas genom frivilliga
specialkurser, och dessutom existerar vid universiteten i Rom, Padua och
Milano en specialistutbildning i form av tvååriga kurser med slutexamen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
Kung!. Mqj.ts proposition Nr 88.
Även i Belgien har universiteten tagit hand om undervisningen för de
studerande. Sålunda finnas i Bryssel, Gent och Liége Lärare i medicinsk
radiologi anställda, (»Chargés de cours»). I Gent består denna officiella
undervisning sedan 1911, och här finnes även ett fullständigt undervisningsinstitut
för röntgendiagnostik och radioterapi samt ett specialsjukhus för
kräftsjukdomar. Undervisningen varar här ett helt år och omfattar alla
grenar av radiologien. I Liége och Bryssel existerar regelbunden undervisning
huvudsakligen i röntgendiagnostik och -teknik, i sistnämnda siad delvis
av obligatorisk art. I Spanien givas regelbundna, ehuru ej obligatoriska
undervisningskurser i radiologi räckande 8 månader för medicine studerande.
En ordinarie professur i ämnet finnes vid Madrids universitet. Portugal har
sedan 1922—1923 obligatorisk studentundervisning under tre månader, meddelad
av föreståndaren för radiologiska avdelningen vid universitetsklinikerna.
Rumänien har likaledes infört obligatorisk undervisning i medicinsk radiologi
vid alla sina tre universitet. I Ryssland skola finnas icke mindre än 12
lärostolar i radiologi, av vilka de i Charkow, Kiew och Odessa samt vid
statens institut för röntgenologi i Leningrad äro professurer. Vid sistnämnda
institut givas röntgenkurser för läkare. Vad Polen beträffar finnes även där
sedan 1923 en lärostol för radiologi vid universitetet i Poznan. Czechoslova/cien
har ordnad ehuru ej obligatorisk universitetsundervisning i röntgenologi
och radiumterapi, ävensom praktiska fortsättningskurser för läkare.
Av våra närmaste grannländer äger Norge sedan 1919 en regelbunden
undervisning i radiologi vid universitetet i Oslo. Undervisningen är frivillig
och består i kurser i röntgenteknik och -diagnostik å 25 föreläsningar,
återkommande en gång i terminen, samt två månaders dagliga praktiska
övningar. Dessutom givas speciella kurser i röntgen-, radium- och ljusterapi,
fördelade på två terminer. I Danmark givas vid Rigshospitalet regelbundna,
men frivilliga kurser i röntgendiagnostik.
I England meddelades före 1920 endast frivillig specialistundervisning.
Sistnämnda år upprättades vid universitet i Cambridge en kurs i radiologi
(»The Cambridge diploma in medical Radiology and Electrology»), innefattande
en ettårig undervisning i radiofysik, elektricitetslära, röntgenteknik och
röntgendiagnostik, förbunden med praktiska demonstrationer och övningar,
efterföljd av en examen. Ett år senare inrättades »The Liverpool Diploma»
efter ungefär samma grunder. År 1923 bestämdes, att obligatorisk undervisning
i radiologi skulle anordnas för alla medicine studerande. Denna
plan har redan börjat realiseras, i det 1924 översiktskurser på 12 föreläsningar
infördes i Manchester. Hösten 1925 ha liknande kurser införts vid
Liverpools universitet, och från och med år 1926 anordnas vid London University
obligatoriska kurser i röntgendiagnostik på tre månader. Det land
som har att uppvisa såväl den hastigaste utvecklingen som den bäst organiserade
och allmännast utbredda universitetsundervisningen i radiologi, är
otvivelaktigt Förenta Staterna. Redan 1915 fanns här i 50 medicinska
skolor införd regelbunden undervisning i medicinsk radiologi. Sedan dess
har utvecklingen gått framåt till allt självständigare position för den radiologiska
undervisningen. I närvarande stund torde i Eörenta Staterna existera
minst 16 professurer i ren medicinsk radiologi, av vilka 10 äro besatta med
»full professors» med säte i medicinska fakulteten. Undervisningen är obligatorisk
vid alla de högskolor, där professorer eller »associate professors» i
radiologi äro anställda. 1 ungefär ‘/a av alla Staterna ingår vidare radiologien
såsom examensämno i den allmänna medicinska ämbetsexamen.
6
Kung!,. May.ts proposition Nr 88.
Härefter lämnar radiologförbundet en kort redogörelse för den radiologiska
undervisningens utveckling i Sverige.
Den första undervisningen i medicinsk radiologi, som givits vid en svensk
medicinsk högskola, meddelades av dåvarande föreståndaren för serafimerlasarettets
röntgeninstitut G. Forssell i form av privata kurser i röntgendiagnostik
på cirka 6 veckor, med tre föreläsningstimmar i veckan samt
dagliga demonstrationer, anordnade en gång årligen under åren 1907—1913.
Sedan Forssell 1914 anställts på karolinska institutets stat med i kungl.
brev meddelad instruktion att årligen under tre månader meddela undervisningskurser
i radiologi, gav han under åren 1914—1916 varje termin en
kurs på två månader i röntgenteknik och -diagnostik, omfattande 24 föreläsningar
samt demonstrationer, varjämte en biträdande läkare vid serafimerlasarettets
röntgeninstitut meddelade praktisk undervisning i form av demonstrationer
i undersökningsteknik.
År 1916 upprättades åt Forssell en personlig professur i medicinsk radiologi
vid karolinska institutet med åliggande att från och med följande år giva
tre kurser om året av liknande slag, var och en på två månader med tre
föreläsningar i veckan ä 2 timmar. Härigenom blev professorn i medicinsk
radiologi i undervisningsskyldighet jämställd med professorerna i de flesta
andra kliniska ämnen vid karolinska institutet.
Dessa kurser, som voro frivilliga, avsågo att dels lämna de blivande praktiserande
läkarne, som så önskade, en allmän översikt över den medicinska
radiologien, dels giva en viss grad av utbildning i röntgenteknik och röntgendiagnostik
för blivande underläkare vid lasarett, där särskild radiolog
icke fanns anställd. Specialutbildning i radiologi för blivande radiologer
har i Stockholm, såväl som i Uppsala och Lund givits endast i form av
praktiskt arbete såsom amanuens och underläkare vid de där befintliga
radiologiska avdelningarna.
Behovet av en orienterande framställning av radiologiens allmänna grunder
för samtliga de vid klinikerna tjänstgörande gjorde sig emellertid alltmer
kännbar vid den kliniska undervisningen. Initiativet till en dylik propedeutisk
översiktsundervisning togs av dåvarande professorn vid Uppsala universitet
G. Petrén, på vars förslag föreståndaren för akademiska sjukhusets
röntgenavdelning H. Laurell år 1919 började meddela frivilliga översiktskurser
i röntgendiagnostik i samband med de propedeutiska kliniska tjänstgöringarna.
Liknande översiktskurser infördes även vid Lunds universitet
från och med vårterminen 1923.
Då år 1924 propedeutisk klinisk tjänstgöring, som dittills ägt rum endast
vid universiteten i Uppsala och Lund, skulle anordnas även vid karolinska
institutet, uppstod frågan om införande av radiologisk undervisning av
ifrågavarande art även där. Hösten 1923 hade representanter från samtliga
medicinska högskolor av regeringen sammankallats för avgivande av förslag
angående undervisningen för med. lic.-examen. På förslag av professorn i
medicinsk radiologi vid karolinska institutet beslöt man härvid enhälligt att
förorda en obligatorisk översiktskurs i röntgendiagnostik om 15 timmar att
förläggas samtidigt med tjänstgöringen vid medicinska kliniken. En sådan
kurs blev också genom kungl. brev av den 16 november 1923 stadgad vid
såväl universiteten som karolinska institutet.
Vid sistnämnda institut skola enligt läsplanen tre dylika kurser årligen
givas, en på höst- och två på vårterminen. Dessutom skola enligt läsordningen
fortfarande anordnas två frivilliga kurser om året, omfattande för
-
Kung!. Maj. ts proposition Nr 88. 7
utom röntgendiagnostik även röntgenteknik och praktiska demonstrationer,
motsvarande de förut givna frivilliga kurserna och avsedda dels för sådana
äldre medicine kandidater, som ej varit i tillfälle att deltaga i de obligatoriska
kurserna, dels särskilt för Hivande lasarettsunderläkare, såsom grundläggande
utbildning i röntgenteknik och röntgendiagnostikens praktiska utövning.
Med vederbörligt tillstånd meddelas dessa kurser tills vidare i samband
med de obligatoriska.
Vid Lunds universitet har föreståndaren för universitetsklinikernas röntgeninstitut
och radiologiska sjukavdelning, L. Edling, under åren 1916—
1918 hållit tre privata kurser i röntgenteknik och -diagnostik, envar på
omkring två månader med tre föreläsningar i veckan.
Sedan Edling 1919 förordnats till docent i medicinsk radiologi, höll han
varje termin frivilliga och kostnadsfria kurser med liknande omfattning,
mestadels fyra dagar i veckan under en tid av 6 ä 8 veckor (höstterminen
1922 sålunda 39 föreläsningar). Dessa kurser voro förenade med praktiska
demonstrationer av genomlysningar.
Från och med vårterminen 1923 ersattes dessa kurser med de av fakultet
och kansler på ovannämnda sätt fastställda frivilliga översiktskurserna, en
på höst- och två på vårterminen, omfattande 15 föreläsningar, som det dock
visade sig behövligt utöka till 17 å 18. Härvid måste dock innehållet betydligt
koncentreras, varjämte röntgenfysiken, mörkrumstekniken, framställningen
av den normala röntgenanatomien, ävensom vissa delar av röntgendiagnostiken
måste utelämnas. Ej heller kunna några praktiska demonstrationer
på denna tid medhinnas.
Vårterminen 1924 blevo dessa kurser obligatoriska och ha bibehållits vid
eu längd av minst 18 timmar samt i övrigt oförändrat innehåll.
Vid Uppsala universitet slutligen infördes, som ovan nämnts, undervisning
i röntgendiagnostik hösten 1919. Sådana privata, frivilliga översiktskurser
gåvos av doktor Laurell även följande år till ett antal av 3 stycken. Genom
kungl. brev av den 17 december 1920 ålades sedermera röntgenföreståndaren
att årligen meddela tre kostnadsfria elementära kurser i röntgendiagnostik,
var och eu omfattande 12 timmar samt avsedda för medicine kandidater,
som fullgöra grundläggande tjänstgöring. Dessa kurser måste dock förlängas
till 16 timmar samt bevistades av det stora flertalet tjänstgörande, ävensom
av äldre medicine kandidater och läkare.
Då undervisningen från och med 1924 blev obligatorisk, stadgades, att
två kurser på 15 timmar skulle givas årligen. Det har dock befunnits behövligt
att utsträcka deras omfattning till minst 25 timmar.
Härefter redogör radiologförbundet för de radiologiska lärarbefattningarnas
ställning vid de medicinska fakulteterna och karolinska institutet.
Undervisningen i medicinsk radiologi har på ett relativt tidigt stadium
blivit omhändertagen av de svenska universitetsmyndigheterna genom upprättande
av lä rarbefattningar på extra stat och tillsatta för viss tid. Så inrättades
redan år 1914 vid karolinska institutet en lärarbefattning i förening
med föreståndarskap för serafimerlasarettets röntgeninstitut, vilken tillsattes
för tre år i sänder på extra stat och med skyldighet att giva regelbundna,
för studenterna frivilliga undervisningskurser såsom ovan skildrats. Redan
år 1916 förändrades emellertid denna befattning till en personlig professur
för innehavaren med säte och stämma i institutets lärarkollegium och med
samma avlöning som övriga professurer vid institutet. Professorn i medi
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
cinsk radiologi är ålagd en undervisningsskyldighet som till sitt omfång motsvarar
undervisningen i de mindre kliniska ämnena, såsom ortopedi, oftalmiatrik
och oto-laryngologi och hygien och i de teoretiska ämnena, men
saknar, till skillnad från dessa ämnen, examinationsskyldighet. Sedan på
grund av det kungl. brevet av 16 december 1923 undervisningen i röntgendiagnostik
blivit obligatorisk för alla medicine kandidater, intager alltså
undervisningen i medicinsk radiologi vid karolinska institutet eu jämbördig
ställning med övriga undervisningsämnen. Till professorns biträde i undervisningen
finnas en biträdande läkare, som själv, samtidigt med undervisningskurserna,
meddelar undervisning i undersökningsteknik, samt en amanuens,
som assisterar vid professorns demonstrationer.
Professorsbefattningen vid karolinska institutet har likväl från undervisningens
synpunkt endast karaktären av ett provisorium, i det att professuren
är bunden vid den nuvarande innehavarens person och vid hans frånfälle
upphör.
Vid universiteten i Uppsala och Lund har undervisningen i medicinsk
radiologi på ovan nämnt sätt blivit anförtrodd åt föreståndarne för universitetssjukhusens
röntgenavdelningar. Innehavarna av dessa platser hava sålunda
läraruppdrag i medicinsk radiologi i Uppsala sedan 1920, i Lund sedan
1922. De äro vid båda universiteten anställda till lika del på landstingens
och universitetens stat med ett arvode av sammanlagt 7,000 kronor årligen
enligt den 1925 fastställda staten, och äro från och med i fjol uppförda på
ordinarie stat. Dessa befattningar äro emellertid icke fasta lärarbeställningar,
utan tillsättas på ansökan för 3 år i sänder, och för pension till dessa lärare
är det icke sörjt. I Lund har föreståndaren titel av överläkare och har till
sitt bistånd tvenne underläkare på landstingets stat och en amanuens på
universitetets stat, vilka uppbära samma arvode som motsvarande tjänstinnehavare
i övriga ämnen. I Uppsala innehar icke föreståndaren överläkares
titel. Till hans hjälp finnes en amanuens på universitetets stat.
Radiologförbundet övergår härefter att redogöra för de önskemål, beträffande
lärarplatserna i medicinsk radiologi vilka enligt förbundets mening
nu äro för handen.
Den medicinska radiologien såsom specialfack har utvecklat sig till eu omfattande
självständig vetenskap, vilken på grund av sin allmänt erkända
betydelse är oumbärlig för den praktiska läkekonsten. I närvarande stund
torde icke tvivel behöva råda därom, att undervisning i denna vetenskap
är ett permanent behov, som måste tillgodoses genom ordnad permanent
undervisning.
På grund av den utomordentligt snabba utveckling, som under loppet av
tre årtionden fört fram denna nya vetenskap till eu betydelse, som i mycket
hög grad satt sin prägel på hela den moderna medicinen, har undervisningen
vid många universitet i detta ämne ännu icke hunnit att följa med
den praktiska läkekonstens behov och att finna lika fasta former som i de
läroämnen, vilka sedan längre tid hava säte i de medicinska fakulteterna.
Undervisningen i medicinsk radiologi har haft att genomgå liknande utvecklingsstadier
som undervisningen inom övriga specialfack, vilka uppnått
självständighet vid de medicinska läroanstalterna. Efter att i början av sin
utveckling hava meddelats av lärare i andra ämnen, har radiologien, först
frivilligt, docerats av speciellt utbildade fackmän vid och utanför universi
-
9
Kungl. Maj.is proposition Nr 88.
teten för att därefter upptagas såsom undervisningsämne inom ramen av
den ordnade universitetsundervisningen.
Den grad av utveckling som undervisningen i olika länder nått är i allmänhet
beroende på den utveckling som den praktiska radiologien vunnit
i respektive länder liksom även på tillgången på kompetenta lärarkrafter.
I Sverige råder det säregna förhållandet, att obligatorisk undervisning i
röntgendiagnostik blivit införd vid såväl Uppsala och Lunds universitet som
karolinska institutet utan att likväl de lärarplatser, genom vilka denna
obligatoriska undervisning ombesörjes, erhållit samma ställning och samma
permanenta karaktär som lärarbefattningarna i övriga obligatoriska läroämnen.
Mycket starka skäl tala emellertid därför, att behovet av regelbunden
undervisning i medicinsk radiologi hädanefter kommer att förbliva lika permanent
och för den praktiske läkaren lika betydelsefull som t. ex. undervisningen
i normal och patologisk histologi. Lika starka skäl tala därför,
att lärarna i medicinsk radiologi erhålla samma ställning och samma löneförmåner
som lärarna i övriga erkända medicinska discipliner och, i likhet
med dessa, tilldelas säte och stämma i de medicinska fakulteterna.
Utsikterna att i den praktiska sjukvården vid lasaretten erhålla en fast
anställning med rätt till pension måste för de flesta av de uppväxande radiologerna
utgöra en starkare lockelse än att genom en långvarig utbildningbereda
sig till eu lärarplats, som varken medför en fast anställning eller
rättighet till pension. För de högt förtjänta vetenskapsmän, som nu vid de
medicinska fakulteterna sedan länge tjänstgöra på dessa lärarplatser innebär
också den nuvarande ställningen en osäkerhet, som med varje år som går
måste kännas alltmera besvärande. Inga bärande skäl synas oss heller
kunna anföras, varför lärarne i radiologi skola tilldelas en annan och osäkrare
ställning än lärarne i de äldre medicinska diciplinerna. För den medicinska
radiologiens vidare utveckling vid de medicinska högskolorna synes det förbundet
vidare vara av den största betydelse, att detta för hela den praktiska
läkekonsten så utomordentligt viktiga ämne är representerat även vid de
medicinska fakulteterna i Uppsala och Lund.
Vilken betydelse undervisningen i medicinsk radiologi äger för den praktiska
läkekonsten i vårt land, torde måhända bäst framgå därav, att redan
nu vid 17 svenska sjukhus självständiga radiologiska läkarbefattningar äro
inrättade och minst ytterligare 6 äro under omedelbar organisation. När
ett lasarett utvidgas från att vara odelat, är den radiologiska läkarbefattningen
den som närmast efter den medicinska eller samtidigt med denna
och före övriga specialdiscipliner brukar begäras av sjukhusets målsmän.
Den medicinska radiologien bildar på grund av sin vetenskapliga karaktär
lika väl som med anledning av det praktiska arbetets behov eu självständig
disciplin, som av sina utövare fordrar en speciell utbildning och helt kräver
sin utövares tid och intresse. Dessa omständigheter liksom radiologiens
erkända allmänna betydelse för läkekonsten torde i och för sig vara tillräckliga
skäl att de ifrågasatta ordinarie lärarplatserna erhålla karaktären av
professurer. Den nuvarande professuren i medicinsk radiologi vid karolinska
institutet har eu undervisningsskyldighet vars omfång fullt motsvarar de
flesta övriga medicinska discipliners: tre översiktskursor i röntgendiagnostik
och 2 fortbildningskurser, omfattande röntgendiagnostik och röntgenteknik
samt eu översikt över terapien. De praktiska uppgifter, som åligga professorn
i radiologi i hans egenskap av föreståndare för det kliniska sjuk
-
10
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
husets röntgenavdelning, äro fullt ut lika omfattande och lika krävande som
de, vilka åligga övriga professorer, i det att han har att leda en stor institution
med ett betydande praktiskt arbete och en ansenlig personal samt
att leda den praktiska utbildningen av såväl de blivande specialisterna i
radiologi som av sköterskepersonal för röntgeninstituten vid lasaretten. I
dessa senare hänseenden, nämligen såsom föreståndare för undervisningsinstitutioner,
hava lärarna i radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund
en arbetsuppgift av ungefär samma omfattning som å motsvarande plats i
Stockholm. Däremot åligger dem icke för närvarande studentundervisning
i lika stor utsträckning, som fallet är vid karolinska institutet, i det att dessa
lärare endast äro ålagda att giva översiktskurser i röntgendiagnostik, nämligen
för närvarande tre årligen i Lund och två i Uppsala. Det är emellertid
ett mycket betydelsefullt önskemål, att liknande fortbildningskurser, som
nu givas i Stockholm, även snarligen komma att meddelas i Uppsala och
Lund. Dessa fortbildningskurser avse att lämna en grundläggande teoretisk
och praktisk utbildning för blivande lasarettsund erläkare och läkare och
underläkare vid klinikerna, som, ehuru icke specialister i radiologi, i mycket
stor utsträckning i sin dagliga gärning måste begagna sig av röntgendiagnostikens
hjälpmedel och måste äga kännedom om radioterapiens indikationer
och användningsformer. De avse även att giva en teoretisk grundval för
utbildningen av specialister i radiologi. Vid dessa fortsättningskurser måste
för närvarande även de första elementen av radiologien meddelas, enär flertalet,
av de deltagande utfört sin kliniska tjänstgöring på en tid, då ännu
icke de röntgenologiska översiktskurserna voro obligatoriska. Sedan inom
de närmaste 1 ä 2 åren .samtliga studenter erhållit den obligatoriska förberedande
översiktskursen, kunna och böra fortbildningskurserna erhålla en
organisation, som möjliggör en större personlig övning och praktisk utbildning
för deltagarna, än vad som nu är möjligt. Eu nödvändig förutsättning
för att så skall kunna äga rum är emellertid, att det relativt stora antal
studenter, som är i behov av denna undervisning och för närvarande utgör
15 ä 20 i varje kurs, d. v. s. 30 ä 40 årligen och säkerligen kommer att
alltjämt tilltaga, fördelas till såväl karolinska institutets som universitetens
radiologiska institutioner. Under denna förutsättning kommer också undervisningen
i Uppsala och Lund att erhålla samma omfattning som i Stockholm.
För närvarande fordras icke något slutförhör eller annan form av examination
vid de radiologiska kurserna till skillnad från övriga specialfack, där
obligatorisk undervisning gives, detta givetvis beroende endast därpå att all
utveckling kräver sin tid. Behovet av en kontroll på elevernas kunskaper i
dessa stycken är med säkerhet lika framträdande och lika betydelsefull som
i övriga undervisningsämnen, i synnerhet som utövandet av varje form av
radiologi är förenat med allvarliga risker, och diagnostiska misstag kunna
bliva ödesdigra. Det är radiologtorbundets åsikt, att slutförhör vid de
radiologiska kurserna snarast böra införas. Då så skett, äro undervisningsorganisationen
och undervisningens omfång för radiologien desamma som
för övriga erkända medicinska discipliner.
Eu nödvändig förutsättning för att ordinarie lärostolar skola kunna inrättas
vid Sveriges medicinska högskolor är att kompetenta lärarkrafter
finnas att tillgå. Detta är enligt förbundets uppfattning med säkerhet fallet, i det
att dels de lärare, som sedan länge tjänstgöra å de nu befintliga lärarplatserna
hava ett stadgat anseende såsom forskare inom radiologien, dels även andra
väl kompetenta lärarkrafter finnas inom landet, och en synnerligen lovande
11
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
radiologisk skola är under uppväxande, som för framtiden synes kunna betrygga
rekryteringen av professorsämbetena.
I det föregående har lämnats en kort utredning jämväl över den medicinska
radiologiens innehåll såsom specialvetenskap och över de speciella
uppgifter, som tillfalla dess båda huvudgrenar, röntgendiagnostiken och
radioterapien. Såsom forskningsområden och praktiska arbetsfält äro dessa
båda huvudgrenar lika betydelsefulla, men för den allmänna studentundervisningen
spelar ännu röntgendiagnostiken en väsentligen större roll än radioterapien,
i det att varje läkare måste äga en viss praktisk färdighet vid
röntgenbildernas tydande och ett stort antal av dem även en viss färdighet
i röntgenteknik, under det att däremot radioterapiens praktiska utövning
sannolikt för en lång tid framåt måste begränsas till ett fåtal specialister,
som förfoga över särskilda institutioner. Vid behandlingen av ett flertal
sjukdomar spelar emellertid radioterapien redan den roll, att en översikt över
dess metoder och indikationer bör ingå i den allmänna läkarutbildningen.
Helt säkert kommer inom en framtid radioterapien att behöva självständiga
forsknings- och lärarplatser vid universiteten. Men på sakens nuvarande
ståndpunkt synes det radiologförbundet lämpligt och riktigt att huvudvikten
vid den allmänna studentundervisningen såsom hittills skett, lägges vid
röntgendiagnostiken och dess teknik, under det att tills vidare studentundervisningen
i radioterapi meddelas genom några korta översiktsföreläsningar,
givna av läraren i allmän medicinsk radiologi.
De utgifter, som bliva en följd av de i det föregående framställda förslagen,
äro säkerligen obetydliga i jämförelse med de vinster för undervisningen
och sjukvården som en fast och rättvis organisation av lärarplatserna
i radiologi medföra. Vid samtliga högskolor finnas redan undervisningsinstitutioner
med behövlig hjälppersonal, jämförliga med de flesta öv
riga kliniska undervisningsinstitutioner visserligen i vissa hänseenden i behov
av utveckling, men dock tillräckliga för det omedelbara behovet av undervisning.
Dessa institutioner äro i Uppsala och Lund rymligare och bättre
utrustade än vid det nuvarande serafimerlasarettet.
Vid karolinska institutet utgår redan helt av statsmedel lön för en personlig
professur i ämnet. I Uppsala och Lund utgör årliga kostnaden fölen
professur i medicinsk radiologi endast 8,500 kronor utöver det nuvarande
statsbidraget till lön åt läraren i radiologi. För samtliga befattningarna
tillkomma kostnaderna för pension.
Då karolinska institutets lärarkollegium för 10 år sedan väckte förslag om
upprättandet av den personliga professuren i medicinsk radiologi, blev detta
förslag av statsmakterna mottaget med den största förståelse och utan invändning
bifallet. Det torde vara ovedersägligt att i nuvarande stund behovet
av en ordinarie professur i medicinsk radiologi för undervisningen
vid karolinska institutet blivit ytterligare styrkt sedan 1916 och att detta
behov i samma grad förefinnes vid de medicinska fakulteterna i Uppsala
och Lund.
Radiologförbundets framställning går sålunda ut på eu hemställan om åtgärders
vidtagande för upprättande av ordinarie professurer i medicinsk
radiologi vid en var av de medicinska fakulteterna vid universiteten i Uppsala
och Lund samt vid karolinska institutet.
12 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 88.
Detta radiologförbundets förslag har mötts med sympati från de medicinska
fakulteterna.
Medicinska fakulteten i Uppsala hemställer om utverkande av en förändring
av den nuvarande föreståndarbefattningen vid akademiska sjukhusets
röntgenavdelning till en ordinarie professur i medicinsk radiologi.
Fakulteten anför till stöd härför:
Den utomordentliga betydelse den medicinska radiologien erhållit för såväl
den praktiska läkekonsten som för den medicinska forskningen torde numera
vara allmänt insedd. För medicinska fakulteten har det under de senare
åren blivit allt mera klart, att den hastiga utveckling denna vetenskapsgren
haft att uppvisa inom kort skulle göra en särskild lärostol i ämnet i hög
grad önskvärd, ja nödvändig. På ett övertygande sätt synes fakulteten
detta sakläge ha blivit framställt i svenska radiologförbundets skrivelse, vilken
enligt fakultetens mening är ett för frågan om den medicinska radiologiens
utveckling i vårt land synnerligen betydelsefullt aktstycke. Mot den
av radiologförbundet för sin framställning anförda motiveringen har fakulteten
för sin del intet att erinra.
Enligt fakultetens mening måste behovet av lärartjänster i medicinsk
radiologi skärskådas från tre olika synpunkter, nämligen den obligatoriska
läkarutbildningens krav, behovet av utbildning av specialister i medicinsk
radiologi för vårt lands olika sjukvårdsinrättningar och slutligen den medicinska
forskningens intresse.
Beträffande den allmänna läkarutbildningen böra såsom hittills endast kortare
översiktskurser ifrågakomma. Den praktiserande läkaren behöver icke
någon specialkunskap i radiologisk teknik, diagnostik eller terapi. Det är
för honom tillräckligt att göra bekantskap med dessa olika grenar av den
medicinska radiologien så mycket, att han till fullo förstår desammas betydelse
för diagnos och terapi inom olika områden av den praktiska medicinen,
deras begränsning och deras utvecklingsmöjligheter samt att han vinner
någon praktisk färdighet vid röntgenbilders tydande. En dylik undervisning
får icke taga mer än några veckor i anspråk av den redan långa
studietiden.
Vad beträffar utbildningen av blivande specialister, är denna eu för hela
vårt land ytterst betydelsefull fråga. Det är nog att erinra om röntgenologiens
centrala ställning vid diagnosen av en mängd olika sjukdomar, den
för sjukdomens behandling ofta avgörande betydelsen av eu riktig tydning
av de röntgenologiska bilderna och den ökade säkerhet och målmedvetenhet
särskilt våra lasarettsläkare kunnat vinna i sin ansvarsfulla verksamhet, då
de vid sin sida fått en skicklig röntgenolog, liksom om det betydelsefulla
tillskott till en sjukvårdsanstalts hjälpmedel en kunnigt ledd strålningsterapi
visat sig utgöra. Den grundliga skolning och stora erfarenhet som ofta
erfordras för tolkningen av röntgenbilderna i diagnostikens tjänst liksom
för ett riktigt handhavande av strålningsterapien ställer emellertid stora
krav på utbildningen av specialister på detta område, och läraren måste för
att väl fylla sin uppgift äga höga icke blott praktiska utan även teoretiskt
vetenskapliga kvalifikationer.
Vad slutligen beträffar den vetenskapliga forskningen så har radiologien
redan brutit ny mark inom många områden av medicinen, inom den normala
och patologiska anatomien, inom den normala och patologiska fysiologien,
inom den interna medicinen och kirurgien o. s. v., den bär med ett
13
Kungl. Maj.is proposition Nr 88.
ord haft eu genomgripande betydelse för forskningen inom snart sagt alla
områden av läkekonsten. Den har här som självständigt arbetande vetenskap
gjort synnerligen betydelsefulla landvinningar. Och inom det av dess speciella
metodik betingade verksamhetsområdet, såväl beträffande diagnostik
som terapi, har den öppnat så vida perspektiv för framtiden, att det med
visshet kan förutsägas, att den medicinska radiologien i händerna på forskare,
som helt få ägna sig åt densammas vidare utbyggande, skall kunna
bliva av ännu långt större betydelse för läkekonsten än nu samt att den
skall kunna verka befruktande även på andra grenar av biologien. Särskilt
synes det vara berättigat att hysa de största förhoppningar om dess vidare
utveckling som vetenskap, om man tager i betraktande, att strålningsforskningen
inom fysiken, som utgör den grund på vilken den medicinska radiologien
har att bygga, för närvarande befinner sig i ett skede av rastlös utveckling
och att inom densamma under senare år alltjämt nya och betydelsefulla
upptäckter blivit gjorda, av vilka några varit av den art, att de ansetts
förtjänta att belönas med vår tids högsta vetenskapliga utmärkelse nobelpriset.
För att den medicinska radiologien skall kunna följa med och fullt
tillgodogöra sig den allmänna radiologiens utveckling är det nödvändigt att
dess representanter ha största möjliga vetenskapliga kompetens inom sitt fack.
Av det anförda framgår, att även om man för den enklare uppgiften att
undervisa blivande läkare i medicinsk radiologi skulle kunna nöja sig med
underordnade lärarebefattningar, exempelvis laboratorstjänster, så kräver
enligt fakultetens mening behovet av högre undervisning i radiologi för specialister
och framförallt den vetenskapliga forskningen inom området med
stor bestämdhet inrättandet av professurer i medicinsk radiologi vid våra
medicinska högskolor. Till ytterligare stöd för sin framställning vill fakulteten
till slut meddela några siffror från akademiska sjukhusets röntgenavdelning,
som äro ägnade att belysa den hastiga utvecklingen av verksamheten
vid densamma och den betydelse radiologien fått för sjukvården.
Under det att antalet fotograferade patienter år 1916 uppgick till 1,401,
utgjorde detsamma år 1925 5,675 och beräknas för innevarande år uppgå
till cirka 6,500. Antalet röntgen- och radiumbebandlingar utgjorde år 1916
1,182, år 1925 2,384, antalet kvartsljus-, bågljus- och Finsenbehandlingar
år 1918 226, år 1925 4,200.
I anslutning till medicinska fakultetens förslag hemställer i skrivelse till
kanslern det större akademiska konsistoriet i Uppsala om proposition till
1927 års riksdag om inrättande vid universitetet av en professur i medicinsk
radiologi i stället för föreståndarbefattningen vid akademiska sjukhusets
röntgenavdelning, och skulle under förutsättning att ifrågavarande professur
inrättades, det nu i universitetets stat upptagna anslaget till föreståndaren
för röntgenavdelningen indragas.
Utvecklingen av akademiska sjukhusets röntgenavdelning har ävenledes
föranlett fakulteten att framlägga förslag om anställande av ytterligare eu
amanuens vid denna avdelning. Även detta förslag har av konsistoriet med
tillstyrkande framförts till kanslern. Beträffande den till stöd härför förebragta
motiveringen tillåter jag mig allenast hänvisa till handlingarna i
ärendet.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
I sitt yttrande i anledning av radiologförbundets framställning ingår
medicinska fakulteten i Lund till en början på frågan, huruvida en centralisation
eller en decentralisation av radiologverksamheten å större sjukhus
och av den radiologiska undervisningen är att föredraga.
Vissa enligt fakultetens mening ganska vägande synpunkter kunna alltjämt
framföras till stöd för tanken på en decentralisation. För det första
synes det nämligen fakulteten ostridigt, att radiologien praktiskt sett är en
undersökningsmetod och behandlingsmetod, om också en sådan av synnerligen
stor betydelse, som kommer till användning och numera är nödvändig
inom nästan alla de praktiskt medicinska disciplinerna. Vidare torde med
decentralisation vinnas, att det röntgenologiska diagnosarbetet kan bliva än
mer anpassat efter de olika klinikernas behov och önskemål, efter vad de
rent kliniska förhållandena i varje särskilt sjukdomsfall göra önskvärt och
behövligt, och att avgörandet, om en patient bör behandlas radiologiskt
eller efter annan metod, blir lagt uti den på ifrågavarande kliniska område
verklige fackmannens hand, vilket torde hava sina bestämda fördelar. Annorlunda
ställer det sig i detta hänseende på en speciell radiologpoliklinik
och -sjukavdelning. Här sammanföras, utom för undersökning i diagnostiskt
syfte, även för radiologisk behandling en mängd patienter med vitt
skilda åkommor, tillhörande olika specialiteter, vilka alla radiologen knappast
till fullo behärskar eller ens kan begäras behärska, såsom gynekologi,
kirurgi, dermatologi m. fl.
Fakulteten anser sig likväl böra giva sitt förord åt centralisationsvägen
för den radiologiska verksamheten och undervisningen och anför härutinnan:
Den
fortsatta utveckling av den radiologiska vetenskapen, som otvivelaktigt
är att motse, skall, på samma sätt som redan skett beträffande andra
nya behandlingsmetoder, föra fram till en på större erfarenhet byggd, säkrare
och mer kritisk uppfattning om de radiologiska terapimetodernas indikationer
och till ökad insikt därom, att liksom övriga praktiskt medicinska discipliner
äro i behov av samarbete och varandras hjälp, även radiologien
har behov av stöd och samarbete med sina praktiska systerdiscipliner. En
påtaglig fördel av centralisationen är den, att fackradiologen, som enbart
sysslar med radiologi, har vida större möjligheter och betingelser att följa
med och tillgodogöra sig hela den radiologiska teknikens alltjämt fortgående
raska utveckling. Otvivelaktigt bör fackradiologen med mångsidig erfarenhet
från skilda radiologiska terapiområden även kunna förvärva större förmåga
att bedöma de viktiga och alltjämt vanskliga doseringsfrågorna än
en kliniker, som sysslar med radiologisk terapi enbart inom sin disciplin,
om ock han på detta område kan förvärva större erfarenhet än fackröntgenologen.
Slutligen kan fakulteten icke heller bortse från de praktiska
skäl, som tala för att man fortgår på centralisationsvägen för den radiologiska
undervisningen i vårt land. En decentralisation skulle säkerligen
medföra mångdubbelt större uppoffringar av ekonomisk art, för anskaffande
och underhåll av instrumentarium och avlönande av arbetskrafter, och den
kan alltså knappast påtänkas annat än för det fall, att den centrala radiologiska
avdelningen är i behov av en avlastning av en viss del av det enklare,
löpande arbetet vid fortgående utvidgning av sjukhuset.
I huvudsak kommer fakulteten alltså till samma ståndpunkt i frågan om
15
Kung!. Maj:ts ''proposition Nr 88.
centralisation eller decentralisation som radiologförbundet, ehuru icke helt
på samma grunder och icke fullt så oreserverat.
För fakulteten är då nästa fråga den, vad som vid Lunds universitet bör
åtgöras med hänsyn till föreståndarens för radiologiska avdelningens tjänsteställning.
Denne läkare åtnjuter för närvarande i lön 7,000 kronor, hälften
från staten och hälften från Malmöhus läns landsting, är utan pensionsrätt
och tillsättes endast för 3 år i sänder. Sålunda en osäker plats utan pensionsrätt
åt eu person, som fullgör ett synnerligen krävande, ansvarsfullt
och stor specialutbildning fordrande arbete. Att eu ändring härutinnan är
högeligen önskvärd, måste stå klart för en var. Fakulteten kan ock meddela,
att den vid upprepade tillfällen, långt innan radiologförbundets skrivelse
kom fakulteten till hända, avhandlat detta förhållande — vilket emellertid
i lika mån även gäller både otiatern och ortopeden vid härvarande sjukhus,
något som radiologförbundet i sin skrivelse icke beaktat — och för frågans
beredande tillsatt eu kommitté. Denna hade efter överläggningar före radiologförbundets
skrivelse kommit till det resultatet, att fakulteten borde
framställa en begäran om en sådan ändring i avlöningsförmånerna till eu
början för radiologen, att denne blev fast anställd med förbättrade avlöningsförmåner
och pensionsrätt.
Radiologförbundets skäl för omedelbart inrättande av en professur har fakulteten
ej funnit övertygande. Behov att redan nu nämnvärt utvidga den
obligatoriska undervisningen i röntgenologi, vilken infördes så nyligen som
år 1923, eller att införa slutförhör efter röntgenologikursen synes fakulteten
åtminstone för närvarande ej föreligga. Angående slutförhörs införande må
även anföras, att dylik anordning, enligt vad erfarenheten visar, brukar
medföra en förlängning av studietiden, vilket om möjligt bör undvikas. En
viss utvidgning av röntgenföreståndarens nuvarande undervisningsskyldighet,
så att jämte de obligatoriska översiktskurserna även mer fyllig undervisning
och praktisk handledning i röntgenologi för blivande kliniska amanuenser,
lasarettsunderläkare in. fl. kunde anordnas, synes däremot fakulteten
vara ett önskemål, men torde detta tills vidare kunna bliva väl- tillgodosett
även inom ramen för en laborators undervisningsskyldighet. En
lämplig lösning tills vidare av frågan om röntgenför^tåndarbefattningen
finner fakulteten alltså vara, om en föreståndarbefattning inrättas på ordinarie
stat med en avlöning motsvarande en laborators, således med en årlig
avlöning av 9,000 kronor — därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor
tjänstgöringspenningar — jämte två ålderstillägg å 500 kronor efter 5
respektive 10 års tjänstgöring, ävensom med rätt till årlig pension av 6,000
kronor. Som den nuvarande befattningen är avlönad till hälften av staten
och till hälften av landstinget, hade fakulteten tänkt sig, att, om denna begäran
beviljas, föreståndaren, som samtidigt är överläkare vid radiologiska
avdelningen, skulle utöver laboratorsavlöningen åtnjuta av landstinget samma
överläkararvode, som utgår till övriga överläkare vid lasarettet i Lund eller
för närvarande 2,000 kronor per år.
Fakultetens förslag går alltså ut på inrättande av en laboratorsbefattning
i radiologi vid universitetet, med en årlig avlöning av 9,000 kronor, därav
6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till
två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring, ävensom
med rätt till årlig pension av 6,000 kronor.
Fakulteten var emellertid i sitt beslut icke enhällig; på sätt framgår
16
Kung!. Maj:ts proposition Nr 88.
av fakultetens protokoll, uttalade professor K. Petrén med instämmande
från professorerna G. Alilström, T. J:son Hellman och V. Wigert till protokollet
följande:
»Det synes mig, att goda skäl förebragts för radiologförbundets framställning
om inrättande av ett professorsämbete i medicinsk radiologi. Därest
detta förslag ej nu kan genomföras, finner jag tvingande skäl föreligga för
att det åtminstone erhålles en laboratorsbefattning jämlikt förslaget av fakultetens
majoritet.»
Under åberopande av medicinska fakultetens förslag anhåller det större
akademislca konsistoriet i Lund om inrättande av en laboratorsbefattning i
radiologi vid universitetet med en årlig avlöning av 9,000 kronor, därav
6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till
två ålderstillägg å 500 kronor efter 5, respektive 10 års tjänstgöring ävensom
rätt till årlig pension av 6,000 kronor.
Karolinska institutets lärarkollegium har med anledning av radiologförbundets
skrivelse till en början redogjort för utvecklingen av den radiologiska
undervisningen vid institutet, de skäl och omständigheter, som härvid förelegat,
samt de åtgärder, som av Kungl. Maj:t och riksdag tills dato härutinnan
vidtagits. Lärarkollegiet ingår därefter på radiologiens nuvarande
ställning vid institutet och på det föreliggande, av radiologförbundet framlagda
förslaget.
Vid institutets radiologiska institut har under de år som förflutit efter
radiologiprofessurens inrättande utförts en synnerligen värdefull vetenskaplig
gärning och ett betydelsefullt arbete för radiologiens tillämpning i den praktiska
sjukvården; och den uppväxande ungdomens intresse har i hög grad
dit koncentrerats. Såsom av redogörelsen för institutets verksamhet under
de sju åren 1917—1924 framgår, hava vid institutet offentliggjorts 63 vetenskapliga
arbeten av radiologiskt innehåll, vilka utförts vid eller under ledning
av den radiologiska institutionen. Av de 42 gradualavhandlingar, som
under nämnda tid offentliggjorts från institutets 19 självständiga institutioner,
äro 4 eller cirka en tiondel av radiologisk karaktär och härstamma från
lärjungar av den radiologiska institutionen. Dessutom hava minst 3 av de
övriga gradualavhandlingarna till en väsentlig del stött sig på radiologisk
forskning, som utförts vid den radiologiska institutionen. Flera av de nu
nämnda arbetena hava varit av väsentlig betydelse för hela radiologiens
utveckling och hava fäst den vetenskapliga världens ögon vid karolinska
institutet. Att så är fallet därom vittnar den skara av utländska forskare,
som under de gångna åren strömmat till den radiologiska institutionen för
att studera dess arbetsmetoder och resultaten av forskningen därstädes. Därom
vittnar också i någon mån den omständigheten, att den internationella kongressen
för medicinsk radiologi, som konstituerade sig i London 1925 beslöt
att hålla sitt andra möte i Stockholm 1928. Därför talar även den tidskrift
»Acta radiologica» som redigeras av representanter för de skandinaviska
länderna, Holland och Schweiz och utgives under ledning av professor G.
Forssell. Utvecklingen har alltså genom otvetydiga erfarenheter visat, att
de svenska universitetsmyndigheternas och de svenska statsmakternas värdering
av den medicinska radiologien som en självständig vetenskap och det
17
Kungl. Maj.ts proposition Nr 88.
stöd, som de skänkt densamma, medfört uppväxten av ett organ för undervisning,
forskning och utbildning av praktisk läkekonst, som det svenska
universitetsväsendet icke utan obotlig skada i närvarande stund skulle kunna
undvara. — Det konstanta behov av en specialinstitution, som finnes, framgår
kanske tydligast genom det av radiologförbundet anförda faktum, att
redan nu vid 17 svenska sjukhus självständiga radiologiska läkarbefattningar
äro inrättade och minst ytterligare 6 äro under omedelbar organisation. När
ett lasarett utvidgas från att vara odelat, är den radiologiska läkarbefattningen
den, som närmast efter representanterna för medicinens båda huvudgrenar,
kirurgi och medicin, brukar i första hand krävas av sjukhusmyndigheterna.
R a d i o 1 o g E ö r b u n d e t s nu föreliggande framställning om en förändring av
den personliga professuren vid karolinska institutet till en ordinarie professorsbefattning
finner lärarkollegiet vara väl motiverad genom radiologiens
nu fast rotade ställning i den praktiska medicinen och i institutets undervisningsplan.
Då professuren i medicinsk radiologi år 1916 upprättades vid
institutet kunde det vara lämpligt att densamma erhöll formen av en personlig
professur för att pröva befattningens behövlighet, innan densamma
för beständigt infogades i undervisningsväsendet. Sedan befattningens värde
nu i tio år prövats, och densamma, såsom ovan anförts, väl fyllt sin uppgift
samt undervisningen i ämnet blivit obligatorisk, synes det lärarkollegiet i
hög grad önskvärt, att befattningen erhåller samma fasta ställning som övriga
professorsbefattningar vid institutet.
Ett ej oviktigt skäl för ändringen av den personliga professuren till en
ordinarie professur synes lärarkollegiet den omständigheten vara, att innehavaren
av den personliga professuren, som organiserat den radiologiska
undervisningen, med värme förordar att denna plats förändras till en ordinarie
professur. Utbytes den personliga professuren mot en ordinarie, bör
givetvis den personliga professurens innehavare, utan iakttagande av eljest
föreskriven tillsättningsordning, erhålla fullmakt å den ordinarie professuren.
Beträffande undervisningens omfattning vid den blivande ordinarie professuren
torde det få ankomma på kollegiet att framdeles, i händelse av
bifall till föreliggande framställning, inkomma med förslag.
Kollegiet anför slutligen, att den förändring, som här begäres, icke medför
någon kostnadsökning för statsverket.
Lärarkollegiets hemställan går alltså ut på utverkande av proposition till
1927 års riksdag med förslag att i stället för den nuvarande personliga professuren
i medicinsk radiologi vid karolinska institutet måtte å institutets
stat inrättas en ordinarie professur i samma ämne med lön och ålderstillägg
såsom för andra institutets ordinarie professurer.
De av de medicinska fakulteterna och karolinska institutets lärarkollegium
framlagda förslagen har t. f. universitetskanslern med tillstyrkande i skrivelse
den 27 juli 1926 framfört till Kungl. Maj:t. Under betonande, att det här är fråga
om att för vårt lands medicinska forskning ävensom läkarutbildning tillgodogöra
sig resultaten av en upptäckt, om vilken det utan överdrift kan
sägas, att ingen nutida upptäckt haft större betydelse för läkarvetenskapen,
hemställer kanslern om avlåtande av proposition till 1927 års riksdag i
överensstämmelse med de akademiska myndigheternas förslag. I samma
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 sand. 74 höft. (Nr 88.) 2
Departe
mentschefen.
18 Kungi. Maj:ts p-oposition Nr 88.
skrivelse har t. f. kanslern ävenledes hemställt om utverkande av förslag
till riksdagen om avlöning åt ytterligare en amanuens vid akademiska sjukhusets
i Uppsala röntgenavdelning, allt i överensstämmelse med vad det
större akademiska konsistoriet därstädes förordat.
Den medicinska radi ologi eu är såsom en självständig vetenskap av ett
relativt sent datum, men den har under sin tillvaro visat sig vara av en genomgripande
betydelse för den praktiska läkekonsten. Insikten härom har också
föranlett statsmakterna att vidtaga erforderliga åtgärder för ämnets behöriga
tillgodoseende i den medicinska undervisningen. Emellertid hava — och
detta helt naturligt, då man haft en alltför ringa erfarenhet att bygga på —
dessa åtgärder kommit att få en mera provisorisk karaktär; såsom framgår
av de utav mig förut refererade framställningarna, är nämligen den nu i
ämnet förefintliga professuren vid karolinska institutet personlig och knuten
till en viss vetenskapsman, varav följer att vid dennes avgång professuren
skulle komma att försvinna, och vidare äro, vad de vid universitetet befintliga
lärarbefattningarna beträffar, de för dessa utgående arvodena visserligen
uppförda å universitetens ordinarie stater, men befattningarnas innehavare
förordnas allenast för viss tid och sakna rätt till pension.
Med styrka har nu i föreliggande framställningar och utlåtanden betonats
den medicinska radiologiens stora och allmänna betydelse såväl för undervisningen
som för den praktiska sjukvården. Jag tillåter mig i detta
hänseende hänvisa till vad de av mig refererade skrivelserna härom innehålla.
Att här föreligger ett konstant behov av en permanent undervisning
i detta betydelsefulla ämne synes mig hava blivit till fullo påvisat. Och i
likhet med vad fallet varit med andra medicinska discipliner, där utvecklingen
förlupit på samma sätt, hava nu krav rests på att undervisningen och
forskningen i radiologi må vid våra medicinska högskolor i så måtto säkerställas,
att åt dess målsmän beredes fast, ordinarie anställning. Jag måste
i princip finna kraven härutinnan fullt berättigade.
Den fasta ställning, som en ordinarie universitetslärartjänst erbjuder, synes
mig innebära en nödvändig förutsättning för en ordnad akademisk undervisning
på samma gång som den förefaller ofrånkomlig, om man vill trygga
undervisningens och forskningens normala utveckling och ifrågavarande befattningars
framtida rekrytering. Jag finner starka skäl tala för ett principiellt
likställande av den medicinska radiologien med andra medicinska
specialdiscipliner och detta så mycket mer som, efter vad den lämnade utredningen
giver vid handen, radiologien intager i viss mån en särställning
och är av en utomordentlig betydelse för den praktiska läkarverksamheten.
Betraktat från den vetenskapliga forskningens synpunkt, måste jag finna
förslaget om ordinarie professurer i medicinsk radiologi vid samtliga tre
medicinska fakulteterna i riket fullt befogat. Men tvekan kan råda, om
tiden ännu är inne att taga detta steg fullt ut. Det synes mig åtminstone
19
Kungl. May.ts proposition Nr 88.
för närvarande vara lämpligare att gå den medelväg, som anvisats av medicinska
fakulteten i Lund.
Vid karolinska institutet tinnes nu eu personlig professur i ämnet; denna
anser jag böra överflyttas på ordinarie stat. Innehavaren av denna professorsstol
bör hava att ej endast tillgodose den medicinska undervisningens intressen
utan att i lika liög grad uppbära den vetenskapliga forskningen på
de områden, om vilka nu är fråga. Vid universiteten synes mig huvudvikten
för närvarande böra läggas på utbildningen och undervisningen i ämnet,
och förefaller det med hänsyn härtill tillfyllest att här endast räkna med
vissa med de medicinska fakulteternas laboratorer i löneavseende likställda
ordinarie lärartjänster.
Vid bifall till mitt förslag skulle alltså på karolinska institutets ordinarie
stat uppföras en professor i medicinsk radiologi med avlöning lika med vad
som tillkommer institutets ordinarie professorer. I samband härmed skulle
från allmänna indragningsstaten avlyftas nu därifrån utgående avlöning till
professor G. Forssell såsom innehavare av den personliga professuren. Någon
kostnadsökning för statsverket skulle härigenom icke uppkomma. Jag
anser mig böra meddela, att Forssell på därom av mig gjord förfrågan i
skrivelse den 18 december 1926 förklarat sig icke hava något att invända
mot den ifrågasatta omvandlingen av hans personliga professur till ordinarie.
Jag förutsätter att, därest det av mig sålunda förordade förslaget genomföres,
innehavaren av den personliga professuren, utan iakttagande av
eljest föreskriven tillsättningsordning, erhåller fullmakt å den ordinarie professuren.
Vad universitetens medicinska fakulteter beträffar, äro, såsom förut erinrats,
å universitetens ordinarie stater uppförda arvoden å 3,500 kronor för
respektive föreståndaren för akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenavdelning
och läraren i röntgenologi vid Lunds universitet, tillika föreståndare för det vid
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar därstädes inrättade röntgenlaboratoriet
och den därsammastädes anordnade radiologiska avdelningen. Arvodena
utgå, under förutsättning beträffande läraren i Uppsala, att ett lika stort
belopp tilldelas honom från akademiska sjukhusets stat, och ifråga om läraren
i Lund, att Malmöhus läns landsting med minst lika stort belopp bidrager
till avlöningen. Mitt förslag innebär, att dessa arvodestjänster förvandlas
till ordinarie befattningar, lämpligen benämnda lärare i medicinsk radiologi.
Avlöningen bör bestämmas till vad som nu tillkommer laborator inom medicinsk
fakultet eller alltså 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000
kronor tjänstgöringspenningar jämte rätt till två ålderstillägg ä 500 kronor
efter 5, respektive 10 år och till ett pensionsunderlag av 6,000 kronor. Anslagsökningen
skulle sålunda sammanlagt förhäda universiteten uppgå till 11,000
kronor. Innehavarna av dessa tjänster böra vidare i förhållande till undervisningen
och sjukvården intaga en ställning, motsvarande den, som tillkommer
de medicine professorerna, d. v. s. såsom lärare svara för undervisningen
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
och utbildningen i medicinsk radiologi och samtidigt tjänstgöra såsom föreståndare
för röntgenavdelningarna och de radiologiska avdelningarna å respektive
kliniska sjukhus.
Det från universitetet i Uppsala framförda kravet på ytterligare en amanuens
vid akademiska sjukhusets röntgenavdelning anser jag mig icke nu
kunna förorda.
Vad slutligen beträffar den undervisningsskyldighet, som bör tillkomma
innehavarna av samtliga nu berörda tjänster, såväl den ordinarie professuren
vid karolinska institutet som de båda lärartjänsterna i Uppsala och
Lund, lärer jag icke nu hava anledning att härom yttra mig. Det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av de akademiska myndigheterna
besluta ifråga om omfattningen och arten av denna undervisningsskyldighet
liksom ock ifråga om den ställning ämnet medicinsk radiologi
bör intaga i den medicinska studieordningen, huruvida slutförhör i ämnet
bör förekomma eller icke in. in. Givetvis böra i avseende å ämnets ställning
under alla förhållanden sådana anordningar träffas, att icke utbildningstiden
för de studerande förlänges.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
. dels besluta, att den utav professorn C. G. Abrahamsson
Forssell nu innehavda personliga professuren i medicinsk
radiologi vid karolinska institutet skall förvandlas till en
ordinarie professur i samma ämne;
dels — med uteslutande ur allmänna indragningsstaten av
vad där finnes uppfört beträffande avlöning och pension åt
Forssell, samt ur staten för karolinska mediko-kirurgiska
institutet av vad där är sagt om utgående från allmänna
indragningsstaten av avlöning till Forssell såsom innehavare
av en personlig professur i medicinsk radiologi — i sistnämnda
stat under A. Avlöningsstat för professorer m. fl. uppföra
ytterligare 1 professor samt i den där upptagna anmärkningen
angiva såsom ämnesområde för denna professur:
medicinsk radiologi; ävensom för detta ändamål höja det
nu i riksstatens åttonde huvudtitel under karolinska medikokirurgiska
institutet uppförda ordinarie anslaget till avlöningar
för professorer och lärare m. fl., nu 464,700 kronor, med
12,000 kronor till 476,700 kronor;
dels — med uteslutande ur utgiftsstaten för universitetet
i Uppsala, A. Avlöningsstat för professorer m. fl., medicinska
fakulteten av vad där förekommer om en föreståndare för
akademiska sjukhusets i Uppsala röntgenavdelning jämte härtill
fogad anmärkning — därsammastädes uppföra en lärare
i medicinsk radiologi med en avlöning av 9,000 kronor,
21
Kungl. Maj:ts proposition Nr 88.
därav 6,000 kronor lön och 3,000 kronor tjänstgöringspenningar
samt i den till avlöningsstaten för professorer ni. fl.
fogade anmärkningen under mom. 2 och 5 efter prosektor
införa: lärare i medicinsk radiologi ävensom för detta ändamål
höja det ordinarie anslaget till Uppsala universitet, universitetsstaten,
nu 1,345,420 kronor med 5,500 kronor; kommande
vid bifall såväl härtill som till vad som föreslagits
under punkterna 67, 68 och 69 av den till 1927 års riksdag
avlåtna statsverkspropositionens åttonde huvudtitel sistnämnda
ordinarie anslag att ökas med 8,100 kronor till
1,353,520 kronor;
dels och — med uteslutande ur utgiftsstaten för universiteten
i Lund, A. Avlöningsstat för professorer m. fl., medicinska
fakulteten av vad där förekommer om en lärare i röntgenologi
m. m. jämte härtill fogad anmärkning — därsammastädes
uppföra en lärare i medicinsk radiologi med en
avlöning av 9,000 kronor, därav 6,000 kronor lön och 3,000
kronor tjänstgöringspenningar samt i den till avlöningsstaten
för professorer m. fl. fogade anmärkningen under mom.
2 och 3 före observator införa: lärare i medicinsk radiologi
ävensom för detta ändamål höja det ordinarie anslaget till
Lunds universitet, universitetsstaten, nu 1,220,200 kronor,
med 5,500 kronor; kommande vid bifall såväl härtill som
till vad som föreslagits under punkt 79 av den till 1927
års riksdag avlåtna statsverkspropositionens åttonde huvudtitel
sistnämnda ordinarie anslag att ökas med 8,500 kronor
till 1,228,700 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Em. G:son Bergman.
Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. 74 käft. (Nr 88.)
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1927:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund s. 11 i texten
- SU 1927:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ordinarie lärarbefattningar i medicinsk radiologi vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolins s. 4 i texten