Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg m. m

1927-02-11 · 55 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 55 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:96, Med förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 90.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

bokföring vid enskild järnväg m. m.; given Stockholms

slott den 11 februari 1927.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga

härvid fogade förslag till

l:o) lag om bokföring vid enskild järnväg; samt

2:o) lag om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om järnvägsaktiebolag.

GUSTAF.

C. Meurling.

Bihang till riksdagens protokoll 192 7

1 sand

82 Käft. (Nr 90.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Förslag

till

Lag

om bokföring vid enskild järnväg.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1§.

Bokföring vid enskild järnväg åligger envar, som innehar koncession å järnvägsanläggningen,

så ock envar, staten likväl undantagen, till vilken järnvägsdriftens

upprätthållande genom Kungl. Maj :ts förordnande överlämnats

eller av koncessionshavaren helt eller delvis överlåtits.

Sådan bokföringspliktig kallas här nedan järnvägsförvaltning.

2 §.

Om sättet för bokföringen skola, i den mån avvikande bestämmelser ej här

nedan meddelas, gälla föreskrifterna i förordningen angående handelsböcker

och handelsräkningar den 4 maj 1855 samt, där järnvägsförvaltning utgöres av

aktiebolag, i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910.

Konungen äger att efter ansökan befria järnvägsförvaltning, vars järnvägsdrift

är utan större allmän betydelse, från iakttagandet av de om bokföringen

här nedan meddelade bestämmelser.

Om järnvägsaktiebolags bokföring.

B §•

Jämvägsaktiebolags räkenskaper skola avslutas för kalenderår och omfatta

alla pa aret belöpande inkomster och utgifter, även om likvid ej ägt rum. De

skola så uppläggas och föras, att av dem kunna utan omgång hämtas alla de

uppgifter, som balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen jämlikt 8 §

skola innehålla.

Vid bokföringen skall noga tillses, att anläggnings- och underhållskostnader

ej sammanblandas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

3

4§.

I balansräkningen skola tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget,

upptagas till belopp, motsvarande kostnaderna för deras anskaffning

eller tillverkning (anläggningsvärdet).

Har järnväg öppnats för allmän trafik, och sker sedan nybyggnad eller annan

nyanläggning för stadigvarande bruk, skola i anläggningsvärdet inräknas

jämväl kostnaderna för materiel, som därvid tillhandahållits från den färdiga

banan, och för transporter eller andra arbeten, som med anlitande av denna

utförts för nyanläggningen.

Utrangeras något av de till stadigvarande bruk avsedda tillgångarna, skall

anläggningsvärdet minskas med det utrangerades bokföringsvärde. Förändras

något av nämnda tillgångar, skall anläggningsvärdet ökas med den därav

föranledda kostnaden, beräknad på sätt ovan sägs. Innebär förändringen även

utrangering, skall anläggningsvärdet tillika minskas med skälig del av det

förändrades tidigare bokföringsvärde.

5§.

1 mom. Till förnyelsefond skall årlig avsättning äga rum med belopp, motsvarande

den värdeminskning, som av ålder, nyttjande eller annan jämförlig

orsak uppkommer å de till stadigvarande bruk för bolaget avsedda tillgångarna,

och må förty avskrivning å värdet av sagda tillgångar ej ske. Avsättningen

skall beräknas enligt grunder, som fastställas av Konungen; ägande

bolaget hos Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar, göra framställning

om tillstånd att avsätta enligt andra grunder eller om befrielse för

visst år från avsättning.

Kan avsättning ej till fullo verkställas, utan att årets verksamhet kommer

att utvisa förlust, som ej kan täckas av balanserad vinst från föregående år

eller av medel, avsatta till framtida förfogande, skall beloppet i erforderlig

utsträckning föras inom linjen.

Vid avsevärd och varaktig förbättring av bolagets ekonomiska ställning

skola inom linjen förda avsättningar uppföras såsom effektiv skuld å förnyelsefonden,

i samband varmed motsvarande belopp må upptagas å ett särskilt

tillgångskonto, benämnt »kostnader att framdeles täcka».

2 mom. Utrangeras eller förändras tillgång, för vilken avsättning till förnyelsefonden

skall äga rum, skall fonden minskas med belopp, varmed anläggningsvärdet,

på sätt i 4 § stadgas, skall minskas. Ej må förnyelsefonden annorledes

nedskrivas, överstiger minskningen av anläggningsvärdet det belopp,

vartill fonden uppgår, må skillnaden påföras tillgångskontot »kostnader att

framdeles täcka».

Vid utrangering eller förändring av tillgång, för vilken avsättning till förnyelsefonden

ej äger rum, må ock belopp, varmed anläggningsvärdet skall minskas,

påföras nämnda tillgångskonto.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

6 §.

Där så finnes erforderligt, må såsom tillgång å kontot »kostnader att framdeles

täcka» upptagas kostnader för bolagets bildande ävensom finansomkostnader,

såsom kapitalrabatter, kursförluster och dylikt.

Anståndsränta å statslån må föras inom linjen men skall vid betalningsskyldighetens

inträde utföras såsom effektiv skuld. I samband med sådant utförande

må tillgångskontot »kostnader att framdeles täcka» påföras ett mot räntan

svarande belopp.

7 §•

Belopp, vilka enligt 5 § eller 6 § första stycket påförts tillgångskontot »kostnader

att framdeles täcka», skola amorteras enligt planer, uppgjorda i överensstämmelse

med grunder, som av Konungen fastställas.

8 §.

I enlighet med föreskrifter, som Konungen meddelar, skola i balansräkningen

tillgångar och skulder, efter deras art och användningssätt, samt i vinst- och

förlusträkningen inkomster och utgifter för året fördelas å poster så ock närmare

upplysningar angående posterna givas.

Räkningarna skola undertecknas av bolagets styrelse.

9 §-

Det åligger bolaget att till myndighet och inom tid, som Konungen bestämmer,

avlämna balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen ävensom förvaltnings-

och revisionsberättelserna jämte utdrag av bolagsstämmans protokoll

om balansräkningens fastställande och om användningen av vinst.

Om skyldighet att avlämna ekonomiska och statistiska uppgifter förordnar

Konungen.

10 §.

Där Konungen i särskilt fall det förordnar, skola, enligt de närmare föreskrifter,

Konungen i ty fall meddelar, balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen

så uppställas, att av dem framgå anläggningsvärdet samt inkomster

och utgifter å järnvägsdriften särskilt för viss, en eller flera koncessionsenheter

omfattande järnvägsdel.

11 §.

Vad ovan i 8 och 10 §§ är föreskrivet utgör ej hinder för bolaget att för

bolagsstämman framlägga balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen i

ett mera sammandraget skick.

12 §.

Bolagets samtliga räkenskaper och tillhörande handlingar skola efter anfordran

hållas tillgängliga för myndighet, som i 9 § avses.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 96.

5

Om annan järnvägsförvaltnings bokföring.

13 §.

För annan järnvägsförvaltning än järnvägsaktiebolag skola, såvitt angar

järnvägsrörelsen och därmed sammanhörande rörelse (järnvägsverksu in h c t eu),

de för järnvägsaktiebolag i denna lag givna bestämmelser äga motsvarande

tillämpning, med iakttagande dock av vad i 14 § stadgas. Sådan järnvägsförvaltning

skall förty hålla bokföringen för järnvägsverksamheten såvitt möjligt

skild från bokföringen för annan verksamhet; och aktiebolag, som driver rörelse

vid sidan av järnvägsverksamheten, har att upprätta balansräkning samt

vinst- och förlusträkning dels för bolagets verksamhet i dess helhet och dels:

för allenast järnvägsverksamheten.

14 §.

1 mom. Belopp, som i 5 § 1 mom. andra stycket avses, skall föras inom

linjen, så snart täckning ej kan ske av balanserad vinst från föregående ars

järnvägsverksamhet.

2 mom. Vad i 6 § första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning.

3 mom. Balansräkning samt vinst- och förlusträkning skola undertecknas

för kommun av trafikföreståndaren, för aktiebolag av styrelsen och för annan

järnvägsförvaltning på sätt om balansräkning är i lag föreskrivet.

4 mom. Vad i 9 § första stycket är stadgat skall, såvitt angår annan järnvägsförvaltning

än aktiebolag, ej tillämpas i fråga om andra handlingar än balansräkning

samt vinst- och förlusträkning.

5 mom. Bestämmelsen i 12 § skall äga tillämpning i fråga om järnvägsförvaltnings

samtliga räkenskaper och tillhörande handlingar.

Ansvarsbestämmelser.

15 §.

1 mom. Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller

med fängelse straffes

1) styrelseledamot i järnvägsaktiebolag, vilken mot bättre vetande lämnar

oriktiga uppgifter i balansräkning eller vinst- och förlusträkning eller vid upprättande

av sådan handling förfar i strid med föreskrifterna i denna lag;

2) envar annan, som mot bättre vetande i balansräkning eller vinst- och förlusträkning,

som han är skyldig underskriva och som avlämnas till myndighet,

vilken avses i 9 §, meddelar oriktiga uppgifter eller förfar i strid med bestämmelserna

i 13 och 14 §§.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

2 mom. Envar styrelseledamot eller annan uppgiftsskyldig, som underlåter

att, i vad på honom skäligen må bero, ombesörja, att de i 9 § första stycket

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

omförmälda handlingar varda i rätt tid och i behörigt skick till vederbörlig

myndighet avlämnade, straffes med böter från och med femtio till och med

ettusen kronor.

3 mom. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Vid tillämpningen skall med avseende a äldre förhållanden iakttagas:

1. Har järnvägsförvaltning, då denna lag träder i kraft, i senaste balansräkning

upptagit tillgång, avsedd till stadigvarande bruk, till högre belopp, än

som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning, skall vad

i 4 § stadgas ej utgöra hinder för, att sagda högre belopp i sin helhet upptages

såsom anläggningsvärde.

2. Har före denna lags ikraftträdande avskrivning verkställts så, att anläggningsvärdet

för tillgångar, som avses i 4 §, därigenom minskats, eller kostnad,

som enligt denna lag skolat hänföras till sagda värde, upptagits såsom

underhållskostnader, må anläggningsvärdet ökas med belopp, motsvarande vad

sålunda bokförts. Sker så, skall beloppet samtidigt påföras fömyelsefonden.

3. Vad i 6 § första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning i fråga om

kostnader, som belöpa på tiden före lagens ikraftträdande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 96.

7

E orslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om järnvägsaktiebolag.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag

skall erhålla nedan angivna ändrade lydelse, samt att i sagda lag skola införas

två nya paragrafer, betecknade 6 och 7 §§, av den lydelse nedan angives:

2 §•

I fråga om järnvägsaktiebolag skola de angående aktiebolag enligt lag i allmänhet

gällande stadganden lända till efterrättelse, såvitt ej annat följer av

vad här nedan eller i lagen om bokföring vid enskild järnväg förordnas.

6§.

Vinstutdelning må ej ske, så länge belopp, som jämlikt lagen om bokföring

vid enskild järnväg skolat avsättas till förnyelsefond, i balansräkning föres inom

linjen. Lag samma vare, där belopp, som jämlikt 5 § eller 6 § första stycket

i nämnda lag uppförts å tillgångskonto »kostnader att framdeles täcka»,

icke amorteras i enlighet med de i sagda lag omförmälda amorteringsplaner,

eller anståndsränta, som jämlikt 6 § andra stycket i berörda lag påförts dylikt

konto, ej erlägges i enlighet med de vid statslånets beviljande bestämda villkor.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad nu stadgats,

vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära densamma,

och ansvare därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en för

den brist, som vid återbäringen kan uppkomma.

7 §•

Järnvägsaktiebolag må vid beräkning av förlust, varom förmäles i 98 § i

lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910, såsom tillgång upptaga belopp, som

jämlikt lagen om bokföring vid enskild järnväg påförts kontot »kostnader att

framdeles täcka». Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget, må

vid dylik beräkning upptagas till anläggningsvärdet med avdrag för sådana

avsättningar till förnyelsefond, vilka icke föras inom linjen. Anståndsränta å

statslån, som föres inom linjen, må åsido lämnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:,t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den lå januari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosen, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Meurling:

»Vid upprepade tillfällen under de senare åren hava från skilda håll framförts

starka krav pa .särskilda föreskrifter rörande de enskilda järnvägarnas

bokföring.

Sålunda väcktes vid 1916 års riksdag inom andra kammaren en motion (nr

129), vari hemställdes om utredning, huruvida, för ett riktigt bedömande av

järnvägarnas ekonomi, det funnes nödigt ålägga dem att föra sina räkenskaper

så, att därav framginge resultaten såväl av bolagens järnvägsrörelse för olika

koncessionerade, ägande eller trafikerade järnvägslinjer, som ock av annan

rörelse än järnvägsdrift.

Järnvägsstyrelsen anförde i avgivet yttrande över motionen bland annat följande

:

Under direkt ekonomisk kontroll av staten stode endast sådana järnvägsbolag,

som erhållit och icke slutamorterat statslån. Staten behövde det oaktat av flera

skäl noggrant känna samtliga enskilda järnvägsbolags ekonomiska ställning.

Behovet av en sådan kännedom framträdde särskilt tydligt, då fråga uppstode

om statsinlösen av viss järnväg eller om taxeförhöjningar, men det gjorde sig

ock gällande såväl vid den årliga inkomsttaxeringen som vid förhandlingar mellan

statens och enskilda järnvägar rörande ekonomiskt samarbete i det ena

eller andra hänseendet, t. ex. rörande gemensamt begagnande av föreningsstationer.

Med hänsyn till sin bokföring vore de enskilda järnvägsbolagen icke

underkastade andra bestämmelser än dem, som jämlikt aktiebolagslagen gällde

för aktiebolag i allmänhet. Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke dessa''

bestämmelser vore för litet detaljerade för de speciella behov, staten hade av en

utförlig och noggrann bokföring rörande de enskilda järnvägarna. Vidare kunde

ifragasättas, om ej aktiebolagslagens föreskrifter angående avskrivning eller

avsättning till förnyelsefond borde beträffande järnvägsbolag fullständigas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj:ts proposition nr 96.

9

Föreskrifter saknades rörande de normer, som därvid skulle följas, varför resultatet

blivit mycket varierande avskrivningsbelopp såväl vid olika järnvägar

som vid en och samma järnväg under olika år. Givetvis måste det för bedömande

av värdet av respektive järnvägars tillgångar vara av betydelse att

veta, att avskrivningar respektive förnyelsefondsavsättningar skedde efter för

alla järnvägar lika normer. Endast på detta sätt kunde man få en tillförlitlig

grund för bedömande av det verkliga värdet av respektive järnvägars tillgångar,

vilket ju vore av betydelse såväl för penninginstitut, som anmodades att lämna

lån till viss järnväg, som ock för bedömande i statistiskt och nationalekonomiskt

syfte av järnvägarnas ekonomiska ställning. Härtill komme en annan, måhända

än viktigare synpunkt. Enligt aktiebolagslagen skulle den årliga avskrivningen

eller avsättningen till förnyelsefond motsvara den värdeminskning, som ett

bolags egendom underginge genom ålder, nyttjande eller annan därmed jämförlig

anledning. De enskilda järnvägsaktiebolagen intoge i många hänseenden en

särställning på grund av järnvägarnas egenartade natur. Det måste beträffande

dessa bolag anses vara av alldeles särskild vikt, att aktiebolagens berörda föreskrifter

fullt efterlevdes, så att verklig säkerhet vunnes för, att bana och rullande

materiel genom årligt underhåll hölles uppe i fullt trafikdugligt skick.

Enligt vad styrelsen hade sig bekant, förekomme i fråga om flera enskilda

järnvägar brister i detta hänseende. Styrelsen funne alltså för sin del önskvärt,

att en utredning komme till stånd rörande lämpligheten av reglerande bestämmelser

för de enskilda järnvägarnas bokföring och att bestämdare normer

än för det närvarande utarbetades rörande disponibla vinstens användning, särskilt

rörande avskrivning respektive avsättning till förnyelsefond.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, dit berörda motion remitterats,

förklarade sig i utlåtande (nr 6) vilja understryka järnvägsstyrelsens påpekande

av önskvärdheten av, att åtgärder vidtoges för åstadkommande av enhetlighet

och likformighet i de enskilda järnvägarnas bokföring och redovisning.

Vid 1917 års riksdag väcktes inom andra kammaren en motion (nr 274), som

utmynnade i hemställan bland annat, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om vidtagande av utredande åtgärder i syfte att utröna, i vilken

utsträckning enskilda järnvägsaktiebolag kunde åläggas införande av ett enhetligt

bokföringssystem tillika med normerande bestämmelser för avskrivningar

och avsättningar till förnyelsefonder.

Riksgälds fullmäktige, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen,

från vilka yttranden över motionen inhämtades, underströko behovet av

åtgärder i den i motionen avsedda riktningen.

Riksgäldsfullmäktige påpekade särskilt, att från riksgäldskontorets synpunkt

vore möjligheten att kunna bilda sig en tillförlitlig uppfattning av ett järnvägsbolags

ställning av grundläggande betydelse, då det gällde att bedöma utsikterna

för de med statslån understödda järnvägsbolagen att kunna fullgöra

sina förbindelser till staten, ett bedömande, som under nuvarande förhållanden

ofta vore förenat med svårigheter.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förmenade, att en noggrann, likformigt

uppställd bokföring vore nödvändig ej blott på förut framhållna grunder utan

jämväl för ett säkert bedömande av själva järnvägsföretagets resultat utan

sammanblandning med andra ekonomiska företag, som av järnvägsbolag på

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kung!,. Maj:ts proposition nr 96.

sina håll bedreves, samt för att lämna största möjliga garanti för, att järnvägsföretagen

bleve även ur ekonomisk och förvaltningssynpunkt så väl skötta

som möjligt.

Järnvägsstyrelsen hänvisade till vad styrelsen förut andragit.

Ehuru såväl andra kammarens tredje som första kammarens första tillfälliga

utskott vid 1917 års riksdag uttalade sig för motionen i denna del, förföll dock

fragan till följd därav, att densamma av motionären sammankopplats med

andra frågor, varom enighet i riksdagen icke kunde uppnås.

Sedermera anförde ) iksdagens revisorer i sin berättelse om granskningen av

nksgäldskontorets tillstånd och förvaltning för ar 1918, att de vid granskning

av de med statslån understödda järnvägsaktiebolagens räkenskaper funnit, att

enhetliga grunder ej tillämpades vid uppgörandet av de balansräkningar samt

vinst- och förlusträkningar, vilka plägade intagas i eller bifogas vederbörande

bolagsstyrelses förvaltningsberättelse. Till belysande av detta förhållande anförde

revisorerna åtskilliga exempel. Revisorerna framhöllo vidare, att det

syntes uppenbart, att de av dem pavisade och Övriga olikheter i järnvägsbolagens

bokföring försvarade möjligheten såväl att rätt bedöma ett visst bolags

ställning som att anställa jämförelser de olika bolagen emellan. Ett sådant

förhållande ansage revisorerna vara till men för dem och för övriga myndigheter

vid deras granskning. Till följd härav syntes det revisorerna önskvärt, att

åtgärder vidtoges för ernående av förbättrade förhållanden i förevarande hänseende,

varjämte de ifrågasatte, huruvida ej, sedan utredning i detta syfte

blivit verkställd, formulär till normalbokföring för ifrågavarande enskilda järnvägsbolag

borde upprättas samt bolagen åläggas att vid sin bokföring följa

dessa formulär.

Riks gälds fullmäktige anhöllo i skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 december

1919, med vidhållande av sin år 1917 uttalade mening och med förklaring, att

de intet hade att erinra i anledning av statsrevisorernas uttalande, att Kungl.

Maj :t behagade vidtaga åtgärder för verkställande av den av statsrevisorerna

ifrågasatta utredningen.

I skrivelse den 2 mars 1920 hemställde riksdagen, att Kungl. Majrt täcktes

låta verkställa sagda utredning samt därefter vidtaga de åtgärder, som av densamma

påkallades.

Likaledes gjorde 1918 års järnväg skommitté i skrivelse till Kungl. Maj :t den

12 april 1920 en hemställan i enahanda syfte. Kommittén framhöll därvid,

att den synpunkt, som läge kommittén närmast om hjärtat, vore, att de enskilda

järnvägarnas bokföring ordnades så, att därav lätteligen kunde framgå, till vilket

belopp den inlösningssumma skulle beräknas, som statsverket enligt respektive

koncessioner skulle erlägga, i händelse statsverket önskade inlösa viss

järnväg.

Pa grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 maj 1920 uppdrog chefen

för civildepartementet åt en kommitté, bestående av numera generalkrigskom
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

11

missarien J. L. Widell, ordförande, numera överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren

Olof Bärnheim, byrådirektören Sven Norrman, kamreraren

Karl Riclmau och professorn 0. Sillén att verkställa utredning rörande bokföringen

vid de enskilda järnvägarna, i syfte att större enhetlighet och likformighet

i dessas räkenskaper måtte åstadkommas, samt att inkomma med det förslag,

vartill utredningen kunde giva anledning. Den 5 maj 1922 förordnade

Kungl. Maj:t till ledamot i kommittén riksgäldssekreteraren J. A. Hägglund

och till sekreterare förste aktuarien E. Y. Malmkvist. Den 30 november 1922

förordnade Kungl. Maj:t, att kommittén skulle upplösas, samt uppdrog åt

Norrman och Richnau att med biträde av Malmkvist uppgöra och senast den

31 maj 1923 inkomma med förslag i fråga om huvudgrunderna för anordnande

av en enhetlig och likformig bokföring vid de enskilda järnvägarna.

Norrman och Richnau, i det följande benämnda de sakkunniga, framlade

sistnämnda dag betänkande med förslag till dels lag om bokföring vid enskild

järnväg dels ock kungörelse angående bokföring vid enskild järnväg.

över de sakkunnigas betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits av riksgäldsfullmäktige,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, riksräkenskapsverket

och Svenska järnvägsföreningen, varjämte nämnda förening

överlämnat ett skriftligt yttrande i anledning av förslagen från Gävle—Dala

järnvägsaktiebolag.

Svenska järnvägsföreningen och Gävle-Dala järnvägsaktiebolag hava i sina

yttranden gjort gällande, att behov av en särlagstiftning för de enskilda järnvägarna,

gående utöver de redan i 1855 års förordning om handelsböcker och

handelsräkningar samt i 1910 års aktiebolagslag givna reglerna, icke förelåge,

samt därför avstyrkt förslaget. Att för de enskilda järnvägarnas del särskilda

bestämmelser, vilka så att säga utgöra en påbyggnad å de för näringsidkare

respektive aktiebolag i gemen gällande bokföringsföreskrifterna, äro av behovet

påkallade, torde emellertid genom de uttalanden, vilka föregått den utredning,

som resulterat i det år 1923 framlagda förslaget, vara tillräckligt omvittnat

och kan enligt min mening anses vara ställt utom allt tvivel. De över

förslaget hörda myndigheterna hava ock ånyo hävdat denna uppfattning. Härvid

är icke fråga blott om statslåneunderstödda järnvägar; samtliga järnvägar

intaga en helt annan ställning till det allmänna än vanliga affärsföretag och

detta medför, att järnvägarna böra underkasta sig längre gående förpliktelser

i det allmännas intresse.

Den enhetlighet beträffande de enskilda järnvägarnas bokföring, som är den

ifrågasatta lagstiftningens huvudsyfte, hava de sakkunniga, som utgått från

att nyssnämnda 1855 års förordning och bokföringsföreskrifterna i 1910 års

aktiebolagslag enligt deras nu gällande lydelse komma att utgöra denna nya

lagstiftnings grundval, sökt åstadkomma på följande sätt. Dels har föreskrivits,

att balansräkningar och vinst- och förlusträkningar skola upprättas i enlighet

med särskilda formulär, som fastställas av Kungl. Maj:t eller av Kungl.

Maj:t förordnad myndighet. Förslag till dylika formulär hava uppgjorts.

Dels hava detaljerade föreskrifter angående obligatoriska avsättningar till för
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

nyelsekonto lämnats. I samband därmed hava föreslagits vissa lättnader i nu

gällande bestämmelser om vad som får såsom tillgångar upptagas. De övriga

önskemål, som, enligt vad jag förut anmärkt, av olika myndigheter och personer

framförts, och som beröra frågor, vilka hava samband med de förut nämnda,

mera bokföringstekniska huvudfrågorna, hava av de sakkunniga beaktats

sålunda. Särskiljande av olika rörelsegrenar har stadgats. Den ene av de

sakkunniga, Norrman, har förordat uppdelning av räkenskaperna på olika koncessionerade

bandelar, under det Richnau ansett sådan uppdelning böra föreskrivas

endast för visst fall. Norrman har vidare i viss utsträckning velat

tillmötesgå kravet på skapandet av möjlighet att direkt genom bokföringen få

i ram den inlösningssumma, som enligt koncessionerna vid statsinlösen skall erläggas

av staten, under det Richnau funnit detta onödigt och omöjligt.

Vad de sakkunniga i huvudfrågorna föreslagit har i sina grunddrag vunnit

de hörda myndigheternas gillande. Beträffande de närmare detaljerna samt

förslaget i övrigt hava emellertid anmärkningar framställts, särskilt i de frågor,

i vilka de sakkunniga varit av skilda åsikter. Med hänsyn till dessa anmärkningar

hava de sakkunnigas förslag ansetts böra göras till föremål för en

överarbetning inom departementet. Härvid hava biträtt riksgäldsfullmäktigen,

professor G. Kobb och byrådirektören Norrman, vilka enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 27 september 1926 för sådant ändamål tillkallats.

Den 26 mars 1926 beslöt Kungl. Maj:t på hemställan av chefen för justitiedepartementet

att inhämta lagrådets yttrande över två inom sistnämnda departement

utarbetade förslag nämligen dels till lag med vissa ändrade bestämmelser

angående handelsböcker, vilket förslag avsåg att ersätta bokföringsföreskrifterna

i 1855 års förordning, och dels till lag om ändrad lydelse av 56 och

98 §§ i lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, vilka båda §§ hava avseende å

aktiebolags bokföring. Emellertid har jag inhämtat, att sagda inom justitiedepartementet

upprättade förslag icke komma att föreläggas innevarande

års riksdag. Det nu av mig framlagda förslaget — i det följande

benämnt departementsförslaget — är i anledning härav uppgjort på grundvalen

av 1855 års förordning om handelsböcker och handelsräkningar

samt nu gällande bokföringsföreskrifter i 1910 års aktiebolagslag. I övrigt

ansluter sig departementsförslaget beträffande de mera bokföringstekniska

huvudfrågorna i princip till de sakkunnigas förslag, och de avvikelser,

som gjorts, torde jag få i lämpligt sammanhang beröra, då jag nu övergår till

en redogörelse för departementsförslagets särskilda paragrafer. Av denna redogörelse

skall ock framgå, huruledes sådana detaljfrågor som särskiljandet av

olika rörelsegrenar, räkenskapernas uppdelning för olika koncessionerade eller

arrenderade bandelar, bokföringens reglerande med hänsyn till frågan om statsinlösen

ävensom andra frågor av mera underordnad och med den egentliga bokföringen

sammanhängande beskaffenhet synts böra lösas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

13

Förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg.

1 §•

I denna paragraf avhandlas omfånget av departementsförslagets tillämplighetsområde.

Paragrafen motsvarar 1 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag till lag.

Paragrafen avviker i två avseenden från de sakkunnigas förslag, nämligen

dels i fråga om bestämmelsernas tillämpning för statens vidkommande och dels

beträffande deras tillämpning å den, som, efter en koncessionshavares tvångsvisa

berövande av nyttjanderätten till banan, förordnas att ombesörja trafiken därå.

De sakkunniga hava, såsom av 1 § 2 mom. i deras förslag till kungörelse

särskilt framgår, avsett, att staten i vissa fall skulle vara underkastad ifrågavarande

bokföringsföreskrifter för järnväg, som äges av densamma, nämligen

då staten trafikerar dylik järnväg, som om den vore en enskild järnväg med

särskild taxa. Så sker vanligen, då staten nödgas övertaga en förut enskild

järnväg. De sakkunnigas förslag torde avse att bevara kontinuiteten i järnvägens

bokföring, för den händelse järnvägen i fråga skulle övergå i enskild

ägo.

Av berörda skäl torde visserligen för en av staten ägd bana av det slag, som

nyss nämnts, i bokföringshänseende i regel böra gälla detsamma som för en i

enskild ägo varande järnvägslinje. Emellertid kunna fall tänkas uppstå, då

från dessa stadganden avvikande bestämmelser behöva utan tidsutdräkt meddelas.

Det har därför synts lämpligast, att Kungl. Maj:t icke avhändes rätten

att i administrativ ordning meddela föreskrifter angående bokföringen vid

av staten ägda banor av något slag. Då koncession icke erfordras för statens

vidkommande och då koncessionen lärer upphöra att gälla, efter det den bansträcka,

densamma avser, övergått i statens ägo, torde av definitionen å begreppet

järnvägs förvaltning framgå, att staten ej skall vara underkastad förslaget

för några järnvägar, som ägas av densamma.

Till järnvägsförvaltning skall enligt de sakkunnigas förslag hänföras jämväl

envar, till vilken järnvägsdriftens upprätthållande helt eller delvis av koncessionshavaren

överlåtits. Denna formulering giver vid handen, att de sakkunniga

närmast haft det fall för ögonen, att koncessionshavaren överlåter nyttjanderätten

till banan, med andra ord utarrenderar densamma. Enligt nu brukliga

koncessioner kan Kungl. Maj:t förordna, alt, då koncessionshavaren icke

uppehållit trafiken i det omfång, som av Kungl. Maj:t prövats skäligt, staten

eller annan skall tills vidare ombesörja trafiken å banan. Även den som erhållit

ett dylikt förordnande har synts böra vara underkastad förslaget. Vad

som anförts mot lämpligheten att i lagen stadga dess tillämpning å staten såsom

ägare av järnvägar, torde emellertid äga giltighet jämväl då fråga är om

staten såsom förordnad att upprätthålla driften å en i enskild ägo varande järnväg

eller såsom arrendator av sådan järnväg.

Övriga olikheter mellan första paragrafen i departement sför slag et och motsvarande

stadgande i de sakkunnigas förslag äro av rent formellt slag. Jag

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

tillåter mig emellertid att fästa uppmärksamheten på några av de praktiska

konsekvenser beträffande departementsförslagets tillämplighetsområde, vartill

paragrafen torde leda.

Skulle en koncession helt och hållet frångå koncessionshavaren, antingen

därigenom att koncessionen, exempelvis i samband med försäljning av järnvägen,

överlates, eller att den förverkas eller av annan anledning, komma bestämmelserna

att upphöra att gälla för denne koncessionshavare såvitt rörer tiden

efter utgången av det räkenskapsår, varunder vederbörande upphört att vara

koncessionshavare. överlåtelse av koncession kan emellertid ej ske utan Kungl.

Maj:ts medgivande. Följaktligen upphör vid överlåtelser koncessionen för

överlåtaren först, då Kungl. Maj :ts tillstånd till överlåtelsen meddelas. En

koncessionshavare, som utarrenderar en koncessionerad järnväg, är fortfarande

koncessionshavare och skall följaktligen, liksom ock den, till vilken järnvägen

utarrenderats, iakttaga förslagets bestämmelser. Sammalunda blir fallet, då

den, som överlåter koncession, medgiver den, till vilken överlåtelsen sker, rätt

att,''innan Kungl. Maj :t lämnat tillstånd till överlåtelsen, trafikera den järnväg,

varå koncessionen meddelats, liksom ock då Kungl. Maj:t förordnar, att trafiken

å en bana skall tills vidare besörjas av annan järnvägsförvaltning.

. I 1 § 2 mom- av de sakkunnigas förslag till kungörelse framhålles uttryckligen,

att kommun kan vara att hänföra till järnvägsförvaltning. Jämväl enligt

departementsförslaget är kommun att hänföra till järnvägsförvaltning, där

förutsättningarna härför i övrigt äro tillfinnandes.

De flesta enskilda järnvägar i riket ägas och trafikeras av järnvägsaktiebolag.

Med järnvägsaktiebolag förstås enligt nu gällande lag av den 22 juni

1911 i första hand aktiebolag, som har till ändamål att för allmän trafik bygga

eller använda järnväg. Järnvägsaktiebolag av nu nämnt slag torde under de

förutsättningar, som paragrafen angiver, gå in under begreppet järnvägsförvaltning.

Till järnvägsaktiebolag räknas emellertid enligt nyssnämnda lag

ävenledes aktiebolag för förvärvande och förvaltande av aktier eller andra andelar

i bolag med ändamål att för allmän trafik bygga eller använda järnväg.

Jarnvagsaktiebolag, som driva verksamhet enbart av denna senare art, äro icke

att anse såsom järnvägsförvaltningar, så som begreppet i denna paragraf definierats.

Tydligt torde också vara, att bokföringen vid ett järnvägsaktiebolag

av detta senare slag icke kan omfatta den verksamhet, som drives av ett helt

annat rättssubjekt, även om detta rättssubjekt kontrolleras av järnvägsaktiebolaget

i fråga.

^Understundom förekommer, att två eller flera järnvägsförvaltningar för uppnående

av bättre ekonomiskt resultat sammansluta sig under så kallade »tra1

^styrelser» eller »trafikförvaltningar». Ofta innebära sammanslutningsvillkoren

fördelning av den sammanlagda vinsten efter en viss överenskommen

grund. Dar dessa trafikstyrelser och trafikförvaltningar icke äro rättssubjekt,

kunna de ej heller vara järnvägsförvaltningar i departementsförslagets mening.

dylika fall är^det alltså de olika järnvägsförvaltningar, som tillhöra sammanslutningen,

varå departementsförslaget har tillämpning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 96.

15

2 §.

Första stycket i denna paragraf motsvaras av 1 § 2 mom. i de sakkunnigas

förslag till lag, dock med den ändring, som betingats därav, att ej blott järnvägsaktiebolag

utan jämväl andra juridiska ävensom fysiska personer kunna

bliva underkastade förslagets bestämmelser.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt utlåtande över de sakkunnigas

förslag, med instämmande av Svenska järnvägsföreningen, anfört:

Det vore nog nödigt, att dispens från bokföringsbestämmelserna kunde genom

Konungen medgivas för vissa järnvägar. Det funnes nämligen en stor

mängd ytterst obetydliga järnvägar, såsom städer tillhöriga hamnbanor och

andra smärre spår samt bruk tillhöriga utfartsspår, där staten saknade anledning

att befatta sig med järnvägsbokföringen.

Efter att hava angivit, vilka järnvägar, som enligt styrelsens förmenande

vore att hänföra till järnvägar av nu avsedd art, ävensom uppräknat en del

likartade små banor och utfartsspår, som formellt ordnats såsom järnvägsaktiebolag,

har styrelsen i sitt utlåtande vidare yttrat:

Det torde vara tydligt, att sålunda omförmälda järnvägar eller de flesta

av dem vore av sådan beskaffenhet, att staten ej hade intresse av deras bokföring.

Skulle statlig kontroll över dessa banors bokföring ifrågakomma, torde

därmed statens verksamhet hava utsträckts på ett alldeles meningslöst sätt.

Vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen sålunda anfört har synts böra vinna

beaktande. I den allmänna järnvägsstatistik, som årligen utgives av järnvägsstyrelsen,

uppdelas järnvägarna i sådana, som äro av allmän betydelse och sådana,

som äro utan allmän betydelse. En stor del av de järnvägar, som enligt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppräkningar böra undantagas från skyldighet

att ordna sin bokföring enligt departementsförsläget, återfinnes i järnvägsstatistiken

under beteckningen järnvägar utan allmän betydelse, men exempel

finnas å såväl järnvägar utan sådan betydelse, vilka icke återfinnas i vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens uppräkningar, som ock å ett motsatt förhållande.

Härav torde framgå, att det icke gives någon skarp gräns mellan järnvägar,

vars bokföring har allmänt intresse, och andra järnvägar. Befrielse från skyldighet

för järnvägsförvaltning att ordna sin bokföring enligt förslaget har

därför synts icke böra meddelas annorledes än efter prövning i varje särskilt

fall. Denna prövning torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t. T andra stycket

av förevarande paragraf har därför upptagits en undantagsbestämmelse av sådan

innebörd. Av sagda styckes formulering torde framgå, att befrielse från

förslagets tillämpande icke medför befrielse från skyldigheten att följa de

bokföringsföreskrifter, som järnvägsförvaltning i sin egenskap av näringsidkare,

eventuellt även i egenskap av aktiebolag, kan hava att iakttaga.

3 §.

Den bokföring, beträffande vilken departementsförsläget skall innehålla regler,

torde böra omfatta allenast järnvägsrörelse och därmed sammanhörande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

rörelser. Är järnvägsförvaltningen aktiebolag, som har till ändamål järnvägsrörelse,

med andra ord järnvägsaktiebolag, torde man emellertid böra utgå från,

att varje rörelse, som av sådant bolag drives, sammanhör med järnvägsrörelse.

Har utvecklingen vid något järnvägsaktiebolag gått i sådan riktning, att den

rörelse, som ej är järnvägsrörelse, blivit viktigare än denna senare, och skulle

bolaget finna det hindrande att beträffande de sidoordnade rörelserna iakttaga

förslagets föreskrifter, står den möjligheten öppen att uppdela verksamheten

genom de sidoordnade rörelsernas överlåtande i önskad omfattning å en särskild

för ändamålet bildad juridisk person.

Första stycket motsvarar 3 § i de sakkunnigas förslag till lag. Bestämmelsen,

att räkenskaperna skola avslutas för kalenderår, innefattar en avvikelse

från föreskrifterna i nu gällande förordning om handelsböcker. Genom stadgandet,

att räkenskaperna skola omfatta alla på året belöpande inkomster och

utgifter, även om likvid ej ägt rum, har likaledes gjorts en avvikelse från

nämnda förordning. Svenska järnvägsföreningen har gjort gällande, att på

året belöpande inkomster och utgifter icke alltid vore kända, då räkenskaperna

avslutades, såsom skatter, inkomster och utgifter beträffande föreningsstationerna

m. m. och att det riktigaste vore att icke bokföra några poster, innan de

vore till beloppet kända. Härtill kan emellertid genmälas, att inga svårigheter

torde föreligga att tämligen noggrant beräkna dylika belopp, och att, i den mån

avvikelser skulle visa sig föreligga, rättelser lätteligen kunna ske genom upplörandet

av korrigeringsposter. Vad särskilt skatter beträffar, avses desamma

icke att vara utgifter, som belöpa å det år, å vars inkomst de skola utgå,

utan å det år, varunder de skola betalas. Den i andra punkten förekommande

föreskriften kan sägas utgöra eu påbyggnad å nu gällande bokföringsbestämmelser.

Föreskriften har erhållit en från de sakkunnigas förslag avvikande

formulering, i anledning därav att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anmärkt,

att intet i de sakkunnigas förslag utmärkte, vad som åsyftades med det där

använda ordet »räkenskapssammandragen».

Beträffande andra stycket, som motsvarar första punkten av 8 § i de sakkunnigas

förslag till lag, ber jag att få hänvisa till de sakkunnigas betänkande

sid. 20. Skillnaden i formuleringen är av rent formellt slag. Att kostnader,

som öka anläggningsvärdet, eller såsom de sakkunniga uttrycka det, utgifter

för kapitalökning, icke få uppföras såsom underhållskostnader torde visserligen

framgå av 4 § första stycket, men nödvändigheten av, att anläggnings- och

underhållskostnader så noga som möjligt särskiljas, torde motivera en särskild

och uttrycklig erinran härom i lagen.

4 §.

1855 års förordning om handelsböcker och handelsräkningar föreskriver

i 7 §, att i inventariibok skola införas dels, då rörelsen börjas, en noggrann

uppgift på den bokföringspliktiges tillgångar och skulder och dels, för varje

ar, rörelsen pågått, balansräkning. I sagda paragraf ävensom, vad angår aktie
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

17

bolag, i 56 § av 1910 års aktiebolagslag, meddelas därjämte närmare regler angående

balansräkningens innehåll och beskaffenhet. Departementsförslaget innehåller

endast två avvikelser från sagda båda lagrum i detta hänseende, nämligen

i fråga om förbud att upptaga vissa värden såsom tillgång och beträffande

värderingen av tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för aktiebolag.

Dessa båda avvikelsers omfattning angives i departementsförslagets

4—6 §§.

Beträffande värderingen av tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för

bolaget, göres genom första stycket av departementsförslagets 4 § den avvikelse

från 56 § under 4) första punkten i aktiebolagslagen, att anskaffnings- eller

tillverkningskostnaderna i järnvägsaktiebolagets hand, vilka här med ett gemensamt

namn benämnas anläggningsvärdet, obligatoriskt läggas till grund

för det värde, vartill tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget,

skola upptagas å balansräkningens tillgångssida. Stadgandet har visserligen

ej motsvarighet i de sakkunnigas förslag men torde uttrycka vad de sakkunniga

åsyftat. Avsikten med detsamma är uppenbarligen att åstadkomma en enhetlig

och fast grund för värderingen.

Andra stycket motsvarar de tre sista punkterna i 8 § i de sakkunnigas förslag

till lag samt avser att meddela regler för beräknandet av anläggningsvärdet

i vissa fall.

Beträffande nämnda 8 § i de sakkunnigas förslag till lag har Svenska järnvägsföreningen

yttrat:

Ur rent praktisk synpunkt syntes det föreningen synnerligen olämpligt, att

transporter å egen bana åsattes en mot självkostnaderna svarande frakt*. Självkostnaderna

kunde givetvis aldrig exakt angivas. De belopp, varmed de skulle

upptagas, komme därför att bliva beroende av en mer eller mindre godtycklig

uppskattning. Omständigheterna och kostnaderna växlade från fall till fall.

Samma anmärkning gällde avgifter för rullande materiel ävensom beräknandet

av ränta. I sina konsekvenser borde de sakkunnigas förslag leda till, att även

kostnaden för befäl och övrig personal, som användes omväxlande för driften

och vid nyanläggningar eller ersättningsarbeten, borde fördelas, något, som dock

icke ifrågasatts. Visst vore, att bestämmelsen i fråga komme att för järnvägarna

medföra utomordentliga svårigheter och ett oerhört arbete. Att anläggningskontot

skulle ökas med ränta, som icke åtnjutits, kunde icke vara riktigt.

Föreningen hemställde, att, förevarande paragraf måtte utgå.

Såsom Svenska jämvägsföreningen framhållit, torde understundom ifrågavarande

belopp nödvändigtvis komma att bestämmas efter uppskattning. De

av de sakkunniga föreslagna reglerna torde det oaktat komma att medföra

en bättre överensstämmelse med de verkliga förhållandena. De svårigheter, som

dylik uppskattning kan medföra, torde icke böra överdrivas. Den omformulering,

som skett, avser till en början att på ett mera allmängiltigt sätt giva

uttryck åt, vad de sakkunniga föreslagit. Regeln gäller givetvis allenast,

då det uppstått en verklig merutgift. Därest befäl eller personal vid den

färdiga järnvägen deltaga i arbetet vid nybyggnader eller nyanläggningar,

Bihang till riksdagens protokoll 19£7. 1 samt. SS käft. (Nr 96.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

skola följaktligen icke till dem ntbetalta löner till någon del öka anläggningsvärdet,

såvida ej extra betalning för dessa arbeten lämnats. Beträffande de

sakkunnigas förslag, att ränta å ett för en nyanläggning använt kapital skall

inräknas i anskaffningskostnaderna, må emellertid anmärkas, att vid statens

järnvägar icke förekomma tillägg av ränta å disponerat ägt kapital. Ej keller

torde det få någon större betydelse, huruvida ränta å kapital tillföres anläggningsvärdet

eller icke. Den av de sakkunniga föreslagna föreskriften härom

har därför ansetts icke böra inflyta i lagen.

Tredje stycket motsvarar 10 § i de sakkunnigas förslag till lag. Att vid

ersättning av ett föremål med ett annat anläggningsvärdet skall ökas med

nykostnaden för det nyanskaffade föremålet, framgår redan av första och

andra styckena, varför särskilt påpekande härav icke ansetts erforderligt.

Då vidare i tredje stycket utsäges, att vid utrangering anläggningsvärdet

skall minskas med det utrangerades bokföringsvärde, lärer därav följa, att

vid ersättning anläggningsvärdet skall ändras med skillnaden mellan anskaffningskostnaden

för det nya och bokföringsvärdet för det utrangerade föremålet,

varför även i detta avseende ett särskilt uttalande synts onödigt. Ett

föremåls bokföringsvärde avses givetvis enligt departementsförslaget att vara

detsamma som kostnaderna för dess anskaffande. Nu ifrågavarande tillgångar

hava emellertid icke alltid upptagits till anskaffningskostnaden. Såsom nedan

i sammanhang med övergångsbestämmelserna skall närmare beröras, torde icke

böra eller ens kunna genomföras en fullständig revidering av järnvägsförvaltningarnas

räkenskaper i överensstämmelse med de i förslaget givna reglerna.

Med föremålets bokföringsvärde förstås i dylika fall det värde, vartill detta

föremål beräknats vid angivandet av tillgångarnas anläggningsvärde. Vid

förändring, som företages med ett föremål, utan att någon del av föremålet

utrangeras, kan, vare sig förändringen innebär en förbättring eller ej, endast

bliva fråga om ökning av anläggningsvärdet. Innebär förändring (inkl. förbättring)

utrangering av någon del av det förändrade föremålet, kunna uppstå

svårigheter att beräkna det belopp, som motsvarar utrangeringen. I dessa fall

torde approximativa beräkningar icke kunna helt undvikas. Emellertid torde

ofta tämligen noggranna beräkningar kunna göras, och då böra de även komma

till användning. %

Tydligt torde vara, att en jämförelse mellan paragrafens första och tredje

stycken giver vid handen, att nedskrivning av anläggningsvärdet icke kan ske

annorledes än i anledning av utrangering eller förändring (inkl. förbättring),

som innebär en utrangering.

Av de i förevarande paragraf givna reglerna lärer bliva en följd, att de däri

omförmälda tillgångarna ej kunna i vidare mån än som betingas av å desamma

nedlagda förbättringar upptagas till högre värde än det, vartill de varit upptagna

i närmast föregående balansräkning, och att följaktligen bestämmelsen i

56 § under 5) i 1910 års aktiebolag kommer att upprätthållas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

5 §•

Första stacket av första momentet utgör en avvikelse från bestämmelserna

i 56 § under 4) andra och tredje punkterna av aktiebolagslagen såtillvida, att i

stället för direkt avskrivning alltid skall ske avsättning till förnyelse fond.

Stadgandet har alltså samma innebörd som 9 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag

till lag, men har genom departementsförslagets formulering bragts i närmare

sammanhang med de bestämmelser, varifrån detsamma utgör undantag.

Gävle-—Dala järnvägsaktiebolag har anfört, att bolaget funne det ganska

märkligt, att de sakkunniga föreslagit, att det direkta avskrivningsförfarandet

icke vidare skulle få användas av järnvägsaktiebolag, då i det betänkande

med förslag till lag om ändrad lydelse i vissa delar av förordningen angående

handelsböcker och handelsräkningar den 4 maj 1855, som avgivits av tillkallade

kommitterade den 29 januari 1916, funnes en rakt motsatt uppfattning

uttalad.

Det uttalande i sagda betänkande, som sålunda åsyftats, återfinnes å sid. 69

och lyder:

I stället för avskrivning får vanligt aktiebolag göra avsättning till förnyelsefond.

Denna anordning är olämplig, dels därför att den låter tillgångar

kvarstå i ställningen till överdrivet värde, dels emedan den hos många alstrar

falsk föreställning om samlat kapital, men detta oaktat hava kommitterade

icke velat föreslå någon ändring härutinnan utan har för aktiebolag i lagen

införts ett undantag från den allmänna regeln, att för stadigvarande bruk

anskaffade tillgångar skola minskas i värde genom avskrivning.

I anledning härav tillåter jag mig anmärka, att avsättningsmetoden torde i

bokföringshänseende medföra samma resultat som det direkta avskrivningsförfarandet,

och att en enkel subtraktion giver den, som är i någon mån insatt i

bokföring, besked om tillgångarnas verkliga värde, ävensom att avsättningsmetoden

framför det direkta förfarandet medför de beaktansvärda fördelar, som

de sakkunniga i sitt betänkande (sid. 23) påpekat.

De sakkunniga hava använt ordet förnyelsekonto. Svenska järnvägsföreningen

har härom anfört:

Det torde vara utan betydelse, om ordet förnyelsefond eller ordet förnyelsekonto

användes. Ordet förnyelsefond har emellertid vunnit burskap i språket.

Att införa en benämning enbart för järnvägarna kan icke anses vara av förhållandena

påkallat. Skulle benämningen förnyelsefond i fråga om järnvägarnas

bokföring och vad därmed står i samband ändras till förnyelsekonto men

bibehållas i allmänna aktiebolagslagen, skulle missförstånd lätt kunna uppkomma

rörande naturen av vanliga aktiebolags fömyelsefond. I koncessionerna

talas om förnyelsefond men icke om förnyelsekonto. Det hemställes därför,

att den nuvarande benämningen förnyelsefond måtte bibehållas.

Då aktiebolagslagen enligt nu gällande lydelse använder termen förnyelsefond,

har samma ord ansetts böra användas i departementsförslaget.

Avsättning skall ske allenast för värdeminskning på grund av ålder, nyttjande

eller annan därmed jämförlig orsak. Såsom de sakkunniga anmärkt i sitt

betänkande (sid. 23) äro banans mark och järnvägens underbyggnad icke un
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

derkastade värdeminskning av sådan grund. För dessa tillgångar skall avsättning

till förnyelsefonden alltså ej göras.

De sakkunniga hava föreslagit, att avsättning skall beräknas enligt grunder,

som fastställas av Kungl. Maj:t eller av myndighet, som Kungl. Maj:t

förordnat.

Svenska järnvägsföreningen har hemställt, att av stabilitetshänsyn endast

Kungl. Maj :t skall äga att bestämma sagda grunder.

Järnvägsstyrelsen har ifrågasatt, huruvida icke i alla de fall, där de sakkunniga

utgå från, att Kungl. Maj:t skall träffa avgörande, sådant av lämpiighetsskäl

borde överlämnas åt en inspektionsmyndighet.

För närvarande synes mig upprättandet av en sådan central inspektionsmyndighet,

som av järnvägsstyrelsen ifrågasatts, icke böra ske. Såsom de sakkunniga

påpekat, kunna enhetliga grunder, som lämpa sig för alla järnvägsförvaltningar,

icke angivas, varför, där allmänna grunder stadgas, avvikelse

från desamma måste kunna medgivas för järnvägsförvaltningar, som äro i behov

därav. Då tilloppet av ansökningar av sådant slag kan befaras bliva ganska

stort, har i departementsförslaget föreskrivits, att Kungl. Maj :t väl skall

äga meddela de allmänna grunderna för avsättningsbeloppets beräkning, men

att avvikelser från dessa grunder må medgivas av myndighet, som Konungen

förordnat. Därest ett järnvägsaktiebolag före lagens ikraftträdande avsatt

eller avskrivit större belopp, än som är i enlighet med den blivande lagen föreskrivet,

bör detta kunna få räknas bolaget till godo på så sätt, att avsättning

till förnyelsefond ej behöver göras, förrän så lång tid gått, att redan gjorda

avsättningar eller avskrivningar motsvara vad som i enlighet med lagen för

denna tid bestämts. I anledning härav har i departementsförslaget medgivits

järnvägsaktiebolag rätt att söka befrielse från avsättning. Denna befrielse

har likaså ansetts kunna medgivas av myndighet, förordnad av Kungl. Maj:t,

men böra meddelas endast för ett år i sänder, då densamma ju skall vara

beroende av årets status.

Andra stycket motsvarar 9 § 2 mom. i de sakkunnigas förslag till lag. De

sakkunniga hava besvarat frågan, när avsättning till förnyelsefond skall föras

inom linjen, så, att härför fordras, att förefintligt överskott ej medger genomförandet

av föreskrivna avsättningar. Detta uttryck torde vara alltför dunkelt

och böra utbytas mot klarare bestämmelser.

Avsättning till förnyelsefond är att betrakta såsom en driftsutgift, och

följaktligen bör sådan avsättning rätteligen ske, redan innan själva driftresultatet

för året å verksamhetens olika grenar uträknas. I varje fall bör fordras,

att avsättning skall ske, innan årets vinst uträknas. Om avsättning sålunda

ej kan ske, böra även andra till framtida förfogande avsatta medel, i

den mån de förefinnas, hava använts, innan förande inom linjen äger rum.

Departementsförslaget ansluter sig till den senast angivna principen. Avsättning

till förnyelsefond skall sålunda äga rum, innan årsvinsten beräknas.

Egentligen kan man ej tala om vinst, förrän avsättning skett till förnyelse
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

21

fond till täckande av den förlust, som minskningen i värde av tillgångarna

innebär. Har tilläventyrs under föregående år uppstått förlust, bör denna

täckas av det belopp, som efter avdrag för avsättning till förnyelsefond bokföres

såsom vinst å verksamheten. Den vinst, som sålunda uppstår, utgör den

vinst, som får jämlikt 53 § aktiebolagslagen utdelas. Har även föregående

års verksamhet utvisat vinst, och denna vinst helt eller delvis balanserats över

till det år, som är i fråga, bör å andra sidan även denna balanserade vinst medräknas,

när det gäller att täcka avsättning till förnyelsefonden.

Avsättning skall givetvis göras av ägaren till de föremål, för vilka avsättningen

äger rum.

Tredje stycket motsvaras av större delen av 6 § 1 mom. i de sakkunnigas

förslag till kungörelse. Ändringarna äro av formell art.

Riksgäldsfullmäktige hava funnit vad de sakkunniga i nämnda stadgande

föreslagit innebära en god lösning av de där föreliggande frågorna.

Svenska jämvägsföreningen har anfört, att till besvarande kunde uppställas

frågor, huru och av vem det skulle konstateras, att avsevärd och bestående

förbättring i järnvägs ekonomiska ställning inträtt, ävensom huru det borde

förfaras, därest förhållandena åter försämrades.

Av det föreslagna stadgandet torde framgå, att åt jämvägsaktiebolagen

själva överlämnats att bedöma, när avsevärd och bestående förbättring av ett

bolags ekonomi inträtt. Såsom jag framdeles skall närmare utveckla, har

uppgjorts förslag till lag om ändring av lagen om jämvägsaktiebolag, innebärande

uttryckligt förbud mot vinstutdelning, så länge förnyelsekostnader

föras inom linjen. Med ett dylikt stadgande torde, vad järnvägsaktiebolag

beträffar, ingen fara för missbruk kunna uppstå. Därest förhållandena sedermera

skulle så försämras, att årliga avsättningar till fömyelsefonden ej kunna

fullgöras, måste avsättningar, som sålunda ej kunna ske, ävenledes föras inom

linjen. Vid ånyo inträffande förbättring av den betydenhet, som avses i förslaget,

skall även detta nya konglomerat av inom linjen förda kostnader utföras

såsom skuld och samtidigt kunna uppföras såsom tillgång.

De två första punkterna av andra momentets första stycke motsvara 9 § 3

mom. i de sakkunnigas förslag till lag. Den omredigering, som verkställts, innebär

ingen ändring i sak.

Då enligt vad förut nämnts, avsättning till förnyelsefond ej skall ske för

banans mark och järnvägens underbyggnad, får följaktligen ej heller minskning

av denna fond ske på grund av utrangering av sådana tillgångar. Därest

järnvägsaktiebolag tilläventyrs för särskilda fömyelsefonder för olika undergrupper

av tillgångar, varför avsättning äger rum, torde däremot den omständigheten,

att avsättningarna till ett av dessa underkonton ej förslå, icke berättiga

bolaget att genom underlåtenhet att nedskriva beloppet eller vad därå

brister, i den mån avsättningar finnas bokförda å annat underkonto, låta ställningen

utvisa större belopp kvarstående å förnyelsefonden, än som eljest bort

vara fallet med den av de sakkunniga tillämpade principen, att förnyelsefonden

bör minskas utan hänsyn till den faktiska storleken av gjorda avsättningar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kung!,. Maj:ts proposition nr 96.

för just de föremål, som utrangeras. Skulle bolaget beböva endast nedskriva

vad som bokförts såsom avsatt till underkontot, skulle möjlighet beredas bolaget

att med stöd av styckets sista punkt belasta tillgångskontot »kostnader att

framdeles täcka» i en utsträckning, som ingalunda avsetts. Genom omredigeringen

av stadgandet torde misstag beträffande detsammas innebörd i nu berörda

hänseenden icke skäligen kunna befaras.

Enligt de sakkunnigas förslag får förnyelsefonden ej minskas med högre

belopp än som svarar mot det bokförda värdet av den utrangerade egendomen.

Härmed avse de sakkunniga att uttrycka, att minskningen skall motsvara

minskningen av anläggningsvärdet, vilken minskning ju kan vara ett föremåls

hela bokföringsvärde, vid ^rangering, eller skälig del därav, vid förändring

(inklusive förbättring), som innebär en utrangering av någon del av det förändrade

föremålet. Genom omredigeringen torde även i detta avseende hava

vunnits ett klarare uttryck för den egentliga innebörden av stadgandet.

Förnyelsefonden skall alltid, då fråga är om tillgångar, som undergå värdeminskning,

minskas vid minskning av anläggningsvärdet, och får ej minskas

annorledes än i samband med utrangering eller förändring (inklusive förbättring),

som innebär utrangering. Det medgives således ej järnvägsaktiebolag

att, såsom enligt 56 § under 4) fjärde punkten aktiebolagslagen är möjligt,

använda den direkta avskrivningsformen genom att nedskriva förnyelsefonden

och göra motsvarande nedskrivning av värdet å de tillgångar, varför avsättningen

till förnyelsefond skett.

I sista punkten av momentets första stycke ävensom i momentets andra stycke,

vilka stadganden motsvara 11 § 1 mom. i de sakkunnigas förslag till lag, avhandlas

de fall, då vid nedskrivning av tillgångarna motsvarande nedskrivning av förnyelsefonden

ej kan ske. Sådana fall inträffa vid utrangering och vid utrangering

innebärande förändring (förbättring) av tillgångar, för vilka full täckning

ej förefinnes å fömyelsefonden. Utrangering har t. ex. måst vidtagas så

tidigt, att avsättningar ej hunnit ske till belopp motsvarande minskningen i

anläggningsvärdet. Eller ock hava avsättningar ej kunnat göras utan måst

föras inom linjen. Vidare äro att hit hänföra utrangering etc. av tillgångar,

som icke äro underkastade värdeminskning på grund av ålder, nyttjande eller

annan jämförlig orsak, alltså banans mark och järnvägens underbyggnad. Såsom

exempel härpå kan nämnas omläggning av spår till annan sträckning, varigenom

den förut använda banvallen varder onyttig. I ändamål att förhindra,

att balansräkningen utvisar en alltför ogynnsam balans, göres medgivande att

uppföra den minskning av ifrågavarande föremåls värde, som sålunda icke kan

balanseras medelst minskning av förnyelsefonden, såsom en fiktiv tillgång å

kontot »kostnader att framdeles täcka». Tydligt torde vara, att även i andra

stycket är fråga allenast om tillgångar, som äro avsedda till stadigvarande

bruk för bolaget.

De sakkunniga hava föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle fastställa de villkor,

varunder ett dylikt påförande av tillgångskontot »kostnader att framdeles täcka»

finge ske.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96

23

Det tiar synts mig vara obehövligt och dessutom förenat med stora svårigheter

att i detalj fastställa dessa villkor. Det synes mig böra stå klart, att ett

dylikt påförande får äga rum allenast, då ungefär enahanda förutsättningar

föreligga som för rätt att upptaga förnyelsekostnader inom linjen.

De sakkunniga hava i 4 § i sitt förslag till kungörelse intagit bestämmelser

om avsättning till ett konjunkturförnyelsekonto.

Till en början må anmärkas, att, därest bestämmelser härom böra införas,

desamma böra innehållas i lagen. Då det emellertid, enligt min mening, icke

gärna kan ifrågakomma att tillåta avsättningar till ett dylikt konto från

annat än den beskattningsbara vinsten och dylika avsättningar följaktligen

komma att bero av järnvägsförvaltningarnas frivilliga beslut, hava bestämmelser

av det av de sakkunniga föreslagna innehåll icke upptagits i departementsförslaget.

6 §•

Första stycket av denna paragraf hänför sig till 11 § 2 mom. i de sakkunnigas

förslag till lag samt till större delen av 5 § 1 mom. i deras förslag till

kungörelse samt utgör avvikelse från 56 § under 7) aktiebolagslagen.

De sakkunniga hava i nämnda av dem föreslagna stadganden upptagit rätt

för jämvägsförvcdtning att under viss förutsättning såsom tillgångar å kontot

»kostnader att framdeles täcka» upptaga vissa fiktiva värden nämligen

stiftelsekostnader, utgifter för förberedande undersökningar och dylikt, finansomkostnader

samt större oförutsedda utgifter. Angående skälen härför tillåter

jag mig att hänvisa till de sakkunnigas betänkande sid. 9—10. De anförda skälen

hänföra sig emellertid närmast till frågan om skyldighet för aktiebolag att

träda i likvidation. Samma regler hava dock i allmänhet då fråga är om järnvägsförvaltningar

synts böra gälla såväl beträffande balansräkning som vid avgörande

av frågan om likvidationstvång.

De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna hava emellertid ansetts böra

givas en inskränktare omfattning.

Vad beträffar utgifter för förberedande undersökningar böra, såsom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i utlåtandet över de sakkunnigas förslag anmärkt,

sådana, som avse undersökningar å marken, föras såsom anläggningskostnader.

Så torde ock i de flesta fall ske. I detta hänseende kan frågan således endast

gälla, huruvida utgifter för andra förberedande undersökningar böra få föras å

det ifrågavarande fiktiva tillgångskontot. Emellertid torde icke dessa utgifter

stiga till sådana belopp, att de skäl, som de sakkunniga andragit, kunna åberopas

för dessa utgifters vidkommande. Utgifter för förberedande undersökningar

hava därför icke upptagits bland de utgifter, som få påföras sagda tillgångskonto.

Rätten att uppföra större oförutsedda utgifter å detta konto har,

med hänsyn till det missbruk, som av en sådan rätt kunde göras, därest, såsom

departementsförslaget upptager, uppförandet överlämnas åt vederbörande

bolags beprövande, likaledes ansetts icke böra medgivas. Stiftelsekostnader

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:is proposition nr 96.

och finansomkostnader, av vilka särskilt de senare kunna stiga till avsevärda

belopp, hava däremot ansetts böra få föras såsom tillgångar.

Att kostnader, som sålunda uppföras såsom tillgångar, samtidigt skola föras

såsom utgifter torde ligga i sakens natur. Såsom jag nyss antytt, har det

ansetts böra överlämnas åt vederbörande järnvägsaktiebolag att avgöra, när

uppförandet av dessa kostnader såsom tillgångar må ske. I detta hänseende

hänvisar jag till vad jag förut anfört.

I de bestämmelser, som riksdagen före år 1923 meddelat i samband med beviljande

och ställande till Kungl. Maj:ts förfogande av anslag till allmänna

järnvägslånefonden och bibanelånefonden, har stadgats, att ränta för de första

tre eller fyra åren icke behövde erläggas, förrän kapitalbeloppet och all annan

ränta inbetalts, samt att denna då återstående s. k. anståndsränta därefter

skulle erläggas genom fortsatt annuitetslikvid. Kungl. Maj:t har också i de

villkor, varunder statslån beviljats, inryckt berörda bestämmelser. Enligt de

sakkunnigas anvisningar till formulär för balansräkning skall sådan anståndsränta

föras inom linjen, till dess att efter låneannuiteternas fullgörande skyldighet

att amortera anståndsräntan inträder, varefter anståndsräntan skall uppföras

såsom effektiv skuld och tillgångskontot »kostnader att framdeles täcka»

samtidigt påföras ett mot anståndsräntan svarande belopp.

I denna fråga hava riksgäldsfullmäktige anfört:

Förslaget, att anståndsräntan skulle föras inom linjen, syntes lämpligt och

befogat. Grunden härtill vore givetvis, att värdet av anståndsränta, såsom förfallande

till betalning först sedan kapitalskulden blivit slutamorterad, vid

början av lånets amorteringstid utgjorde endast en obetydlig bråkdel av det

nominella beloppet. Då emellertid ifrågavarande värde ökades i den mån anståndsräntans

betalningstid närmade sig, vore riktigast att i varje bokslut uppföra

denna ränta bland skulderna med dess verkliga värde vid tiden för bokslutet.

Anstandsräntans bokförda belopp skulle således successivt ökas för att,

då den skulle börja amorteras, motsvara det nominella beloppet. Med hänsyn

till det besvär,_ ett dylikt bokföringssätt skulle medföra, syntes emellertid det

av de sakkunniga föreslagna vara att föredraga. Vissa järnvägsbolag hade för

övrigt redan i sina senaste balansräkningar upptagit anståndsräntan inom

linjen.

T andra stycket av departementsförslaget hava upptagits bestämmelser i

enlighet med de sakkunnigas av riksgäldsfullmäktige biträdda förslag, dock

att någon ovillkorlig skyldighet att upptaga anståndsräntan inom linjen ansetts

icke böra ifrågakomma.

7 §•

Uppförandet å tillgångskontot »kostnader att framdeles täcka» är en interimistisk

åtgärd. Kontot är avsett att försvinna från räkenskaperna genom

amortering. De närmare grunderna för amorteringen avses av de sakkunniga

skola fastställas av Kungl. Maj:t. Härutinnan innehåller departementsförslaget

ingå ändrade bestämmelser. Det har dock synts nödvändigt, att uttryckligt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

25

stadgande härom förefinnes i lagen, varför till departementsförslaget överförts

de föreskrifter om upprättande av amorteringsplaner, som innehållas i 5 §

2 mom. första punkten och slutet av 6 § 1 mom. av de sakkunnigas förslag till

kungörelse. Anståndsränta skall amorteras i enlighet med de villkor, som

föreskrivits vid statslånets beviljande, varför bestämmelser angående amorteringsplaner

för anståndsränta lära vara obehövliga.

8 §•

Paragrafens första stycke, vilket stadgande motsvarar 4 och 6 §§ i de sakkunnigas

förslag till lag, avser till en början att meddela föreskrifter angående

fördelning i poster dels i balansräkningen av tillgångar och skulder och

dels i vinst- och förlusträkningen av inkomster och utgifter.

Balansräkningen skall enligt 7 § i 1855 års förordning om handelsböcker

och handelsräkningar utvisa de tillgångar den bokföringsskyldige ägde vid

årets utgång och de gäldebelopp, varför han då häftade. I praxis pläga tillgångarna

och skulderna upptagas synnerligen summariskt. I 56 § under 6)

och 8) aktiebolagslagen gives föreskrift, vilken är att anse såsom en påbyggnad

för aktiebolags del av förordningen om handelsböcker, att de belopp, vartill

aktiekapitalet, reserv- och förnyelsefonder uppgå, skola var för sig i balansräkningen

uppföras bland skulderna, samt att, där bolaget äger aktier i

annat bolag, dessa skola särskilt för varje sådant bolag upptagas till antal och

värden.

Upprättandet av vinst- och förlusträkning är en skyldighet, som hittills

ålegat allenast aktiebolag — enligt 69 § aktiebolagslagen. Angående denna

räkning förefinnas inga särskilda regler. Densamma behöver alltså ej innehålla

mera än summan av inkomsterna och summan av utgifterna samt möjligen

även saldot mellan dessa summor.

I första stycket av departementsförslagets 8 § stadgas, att de poster, under

vilka tillgångar och skulder skola fördelas i balansräkning och inkomster och

utgifter i vinst- och förlusträkning, skola bestämmas av Kungl. Maj:t. Av

de formulär till balansräkning samt vinst- och förlusträkning, som de sakkunniga

uppgjort, framgår, att uppdelningen är avsedd att bliva vida mera

djupgående, än som är föreskrivet för aktiebolags balans- och vinst- och förlusträkning.

I 4 § 2 mom. samt 6 § 2 mom. av de sakkunnigas förslag till lag hava intagits

bestämmelser syftande till att hålla i sär räkenskaperna för järnvägsdrift

och för andra i samband med järnväg srörelse drivna rörelsegrenar. Stadgandet

har tillkommit i anledning av framställningar, som gjorts i denna riktning.

I begärt utlåtande över den förut omnämnda, vid 1916 ars riksdag inom

andra kammaren väckta motionen (nr 129), vari, såsom i inledningen antytts,

påyrkades utredning bland annat rörande lämpligheten av dylikt särskiljande

av räkenskaperna, förklarade järnvägsstyrelsen, att styrelsen ur flera synpunkter

och särskilt för bedömandet av frågor om taxeförhöjning oförbehållsamt

tillstyrkte motionärens förslag.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott ansåg i likhet med styrelsen motionens

yrkande i detta avseende böra vinna riksdagens beaktande.

Första kammarens första tillfälliga utskott anförde:

Utskottet medgave, att det, särskilt vid taxeförböjningar, vore av vikt att

kunna fastställa, huruvida järnvägsdriften i och för sig verkligen ledde till så

dåligt resultat,__ att taxeförhöjning vore av nöden. Detta torde emellertid icke

möta nagra ^svårigheter, enär skilda konton för de olika verksamhetsgrenarna

redan nu maste föras, da detta uppenbarligen maste ligga i bolagets eget intresse.

_ Att det för ett rätt bedömande av uppkommen fråga om taxeförhöjning är av

vikt, att räkenskaperna för järnvägsdrift och för olika rörelsegrenar hållas åtskilda,

är enstämmigt vitsordat. Ett dylikt åtskiljande torde även böra ske ur

den synpunkten, att bokföringen bör vara så ordnad, att densamma underlättar

fastställandet av inlösningssumman vid statsinlösen, vare sig denna, såsom

under nästföljande paragraf skall närmare omförmälas, skall bestämmas genom

kapitalisering av nettobehållningen av järnvägstrafiken eller genom värdering

av gode män. Departementsförslaget har därför i likhet med de sakkunniga

omfattat den asikten, att sadant åtskiljande bör ske. Samtliga rörelsegrenar

skola visserligen redovisas i balansräkningen och vinst- och förlusträkningen,

men då enligt departementsförslaget specificeringen av balansräkningens

och vinst- och förlusträkningens poster skall överlämnas till Kungl.

Maj :ts avgörande, torde några bestämmelser i förslaget av det innehåll, som

i 4 § 2 mom. och 6 § 2 mom. av de sakkunnigas förslag till lag angives,

ej erfordras för att framtvinga detta särskiljande, utan torde vara tillräckligt,

att däri anmärkta principer iakttagas vid uppgörande av formulär till balansräkning

och vinst- och förlusträkning, såsom redan skett i de av de sakkunniga

uppgjorda förslagen till formulär.

För en rätt förståelse av de olika i balansräkningen och vinst- och förlusträkningen

upptagna posterna kunna erfordras mera detaljerade upplysningar,

än som av uppdelningen i poster kunna framgå. Även omfattningen och beskaffenheten

av dessa upplysningar synes böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

I anledning härav har stadgandet i paragrafens första stycke uttryckligen

givits sådan innebörd. I den mån upplysningarna icke lämpligen kunna rymmas

inom balansräkningens eller vinst- och förlusträkningens ram, komma de att

innehållas i bifogade bilagor.

De viktigaste av dessa upplysningar torde vara de, som avse byggnadsräkenskaperna

och driftsräkenskaperna.

Byggnadsräkenskaperna hänföra sig till balansräkningen och hava avseende

å de tillgångar, som anskaffats för stadigvarande bruk för bolaget, och utvisa

byggnadskostnaderna för dessa tillgångar. Med byggnadskostnader förstås

de utgifter, som själva uppförandet eller tillverkandet av dessa tillgångar

dragit. Byggnadskostnad är alltså icke detsamma som anläggningsvärde, varmed

avses de utgifter, som det ägande bolagets förvärvande av tillgångarna

medfört. Då tillgångarna, alltsedan de tagits i bruk, icke gått ur den tir
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

27

sprunglige förvärvarens hand, sammanfalla emellertid i regel byggnadskostnadernas

och anläggningsvärdets belopp. Det är tydligen å byggnadskostnaderna,

som avsättning till fömyelsefond för värdeminskning bör beräknas,

och ur synpunkten härav är byggnadskostnadernas rätta bokförande av synnerlig

vikt.

I 5 § i sitt förslag till lag havä de sakkunniga upptagit särskilda bestämmelser

angående byggnadsräkenskaperna och särskilt da beträffande dessas fördelning

å olika poster, s. k. byggnadstitlar. Båda de sakkunniga äro ense därom,

att eventuella föreskrifter rörande denna fördelning skola iakttagas för

järnvägslinjer, som koncessioneras efter dessa föreskrifters ikraftträdande, under

det att, beträffande då redan förefintliga linjer, endast Norrman vill åstadkomma

övergång till föreskrifterna så till vida, som enligt hans förslag till lag

5 § 2 mom. järnvägsförvaltning skall vara skyldig att på anfordran verkställa

utredning angående fördelningen.

Svenska järnvägsföreningen har gjort gällande, att det för många äldre järnvägar

kunde bliva fullständigt omöjligt att verkställa en dylik uppdelning och

att det dessutom i sådana fall, då en järnvägsbyggnad utlämnats på entreprenad,

icke vore möjligt att lämna sådana specificerade uppgifter, som avsåges.

Då frågan om byggnadsräkenskapernas fördelning å byggnadstitlar efter en

enhetlig norm synes vara i behov av ytterligare utredning, innan den kan anses

mogen för lösning, torde de föreskrifter, som av Kungl. Maj :t på grund av

första stycket i förevarande paragraf komma att utfärdas, tills vidare endast

innehålla, att byggnadskostnaderna skola angivas och fördelas i den mindre

omfattning, som kan erfordras för kännedom om de belopp, varå avsättning

till förnyelsefond skall beräknas.

De sakkunniga hava i 7 § i sitt förslag till lag meddelat särskilda bestämmelser

angående driftsräkenskaperna eller den del av bokföringen, som avser

inkomster och utgifter för trafiken å järnväg och för annan rörelse, som en

järnvägsförvaltning kan driva. De ojämförligt viktigaste av dessa driftsräkenskaper

äro de, som röra järnvägsrörelse. Då vinst- och förlusträkningens

specifikation i poster icke, med hänsyn därtill att en vinst- och förlusträkning

bör vara lätt att överblicka, kan göras så vidlyftig, som för erhållande

av en fullständig kännedom om de olika rörelsegrenarnas bärighet och

förhållanden i övrigt kan vara önskligt, hava nämligen de sakkunniga i 1 mom.

av sistsagda paragraf föreskrivit särskilda bilagor till vinst- och förlusträkningen,

s. k. drifträkningar, vilka utgöra sammandrag av driftsräkenskaperna.

Redan enligt avfattningen av 8 § första stycket i departementsförslaget kan

föreskrift om bifogande av drifträkningar meddelas, varför en särskild bestämmelse

motsvarande de sakkunnigas nyssnämnda stadgande synts obehövlig.

Beträffande drifträkningarnas fördelning å poster, s. k. littera, tillåter jag

mig hänvisa till de sakkunnigas betänkande sid. 11—12. I anledning av vad

de sakkunniga där anfört torde i avvaktan på en närmare utredning i denna

fråga Kungl. Maj:t icke för det närvarande utfärda några föreskrifter

härutinnan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

I 1855 ars förordning om handelsböcker och handelsräkningar föreskrives,

utöver vad jag förut angivit, att i balansräkningen skola inom linjen antecknas

borgens- och övriga ansvarsförbindelser för andra, i vilka den bokföringsskyldige

häftar, i den man. de icke äro att hänföra till gäld. Från detta

stadgande, som gäller även för aktiebolag, har icke departementsförslaget

gjort någon avvikelse.

Beträffande balansräknings samt vinst- och förlusträknings undertecknande

hava de sakkunniga i 2 § 3 mom. i förslaget till kungörelse meddelat särskilda

regler. Enligt 69 § aktiebolagslagen skola till bolagets revisorer avlämnas

en av styrelsens ledamöter underskriven förvaltningsberättelse jämte

vinst- och förlusträkning och balansräkning. Någon uttrycklig bestämmelse

om undertecknande för aktiebolag av sagda räkningar finnes ej. Särskilt

med hänsyn till att enligt departementsförslaget avgivande av förvaltningsberättelse

och balansräkning samt vinst- och förlusträkning, såsom jag under

nästföljande paragraf skall angiva, kan komma att ske på olika tider, och

då sådan balansräkning samt vinst- och förlusträkning synes böra i likhet med

förvaltningsberättelsen undertecknas av styrelsen, har uttrycklig föreskrift

härom lämnats i andra stycket av förevarande paragraf.

9 §•

Paragrafens första stycke motsvarar 2 § 1 mom. a) och b) i de sakkunnigas

förslag till lag.

Genom den nu ifrågasätta lagstiftningen avses att stadga, att järnvägsförvaltning

skall vara pliktig ej blott att på särskilt sätt upprätta balans- och

vinst- och förlusträkning utan jämväl att inom viss tid avgiva dessa räkningar

till vissa myndigheter.

Frågan, till vilken eller vilka myndigheter räkningarna skola avgivas, skall

enligt departementsförslaget, i likhet med vad de sakkunniga föreslagit, avgöias

i administrativ ordning, då ändring i sadant hänseende bör kunna utan omgång

meddelas.

Beträffande den tid, inom vilken räkningarna skola upprättas och till myndighet

avgivas, hava de sakkunniga, som föreskrivit, att räkenskaperna skola

avslutas för kalenderår, föreslagit senast den 1 maj. Emellertid torde vara

lämpligt att, därest erfarenheten skulle visa, att annan tid vore till större fördel,

ändring lätt kan göras. Enligt departementsförslaget bar fördenskull jämväl

bestämmandet av tiden överlämnats till Kungl. Maj:ts beprövande.

I fråga om avlämnandet av de i 2 § 1 mom. b) i de sakkunnigas förslag

till lag omförmälda handlingar har gjorts den ändring i sak, såvitt järnvägsaktiebolag

angår, att tiden för dessa handlingars avgivande överlämnats till

Kungl. Maj:ts avgörande.

Andra stycket motsvarar 2 § 3 och 4 momenten i de sakkunnigas förslag

iill lag. I och för sig torde det tillkomma Kungl. Maj :t att på administrativ

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

29

väg förordna rörande driftekonomiska ock andra statistiska uppgifter. Ur

denna synpunkt behöva stadganden härom strängt taget icke inflyta i förslaget.

Emellertid har det ansetts icke vara ur vägen, att i den blivande lagen erinras

om denna Kungl. Ha.i:ts rätt.

Den ene av de sakkunniga, Norrman, har under 2 § 1 mom. c) i sakkunnigförslaget

upptagit ett stadgande angående skyldighet för järnvägsförvaltning

att utöver de förut i denna paragraf omnämnda handlingar ytterligare avlämna

»beräkning, på sätt Konungen förordnar, av den i koncessionsresolutionerna

nämnda nettobehållningens av trafiken storlek senast den 1 juli».

Denna bestämmelse avser att underlätta fastställandet av inlösningssumman

vid statsinlösen, vilken summa stundom enligt koncessionsresolutionerna skall

beräknas på grundvalen av nettoinkomsten eller nettohehållningen av trafiken.

I koncessioner, utfärdade åren 1869—1874, stadgas sålunda, att i löseskilling

skall erläggas ett efter kapitalisering på visst sätt av nettoinkomsten beräknat

belopp, men att, om ägarna ej vilja eller kunna tillförlitligen styrka beloppet

av den nettoinkomst, varefter löseskillingen bör beräknas, densamma skall bestämmas

efter värdering av gode män. I koncessioner, utfärdade åren 1875—

1885, stadgas i allmänhet, att lösenbeloppet skall efter Kungl. Maj:ts gottfinnande

beräknas antingen genom nettobehållningens kapitalisering eller genom

värdering av gode män. Enligt några koncessioner under åren 1882—1885 samt

i allmänhet enligt koncessioner, utfärdade 1886—1893, skall lösenbeloppet beräknas

på det av sistnämnda två sätt, som finnes vara för koncessionshavaren

förmånligast, under det att i koncessioner från och med 1894 stadgats, att värdering

skall äga rum, där sådant vare sig från statens eller koncessionshavarens

sida fordras.

I denna fråga tillåter jag mig till en början att hänvisa till vad 1918 års

järnvägskommitté, enligt vad jag inledningsvis framhållit, anfört ävensom till

vad de sakkunniga i betänkandet sid. 10 andragit. Norrmans motivering för

sitt förslag samt den andre sakkunniges, Richnaus, synpunkter framgå av betänkandet

sid. 14—16.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förklarat sig icke kunna finna förslaget

påkallat. Efter att hava åberopat några av de av Richnau mot bestämmelsen

anförda skälen, har styrelsen vidare yttrat:

Beräkningarna kunde ej hava vitsord utan vidare för en inlösen, utan måste

desamma med hänsyn till en sådan ovillkorligen underkastas granskning av någon

myndighet och slutlig fastställelse av Kungl. Maj :t. Härigenom uppkomme

även för statens del ett avsevärt arbete med åtföljande kostnad. Förslaget

om beräkning av nettobehållningen vore därför olämpligt även för statens de!.

Styrelsen kunde ej finna annat än att erforderlig beräkning borde göras, då

statsmakterna bestämde sig för inlösen av en järnväg; bokföringen borde då

vara sådan, att den underlättade en dylik beräkning.

Svenska järnvägsföreningen, som gjort gällande, att den uppfattningen numera

torde vara allmän, att inlösen av enskilda järnvägar för lång tid framåt

icke komme att ske annat än i enstaka undantagsfall, har under åberopande av

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

vad Richnau och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört mot bestämmelsen

avstyrkt densamma.

Det sätt, varpå de olika koncessionsresolutionerna bestämt, vilket alternativ

för inlösningssummans beräkning, som skall komma till användning, torde medföra,

att lösenbeloppet för det allra största flertalet järnvägar kommer att fastställas

genom värdering av gode män och endast i undantagsfall genom kapitalisering

av nettobehållningen av trafiken. Av 1918 års järnvägskommittés

förut anmärkta skrivelse framgår vidare, såsom ock Norrman vitsordat, att innebörden

av begreppet nettobehållningen av trafiken icke är fullt klar. Att

under sådana förhållanden föreskriva skyldighet för järnvägsförvaltning att

avgiva beräkning av sagda behållning torde icke vara lämpligt. I anledning

härav och på grund av de övriga vägande skäl, som anförts mot det föreslagna

stadgandet, har detsamma icke upptagits i departementsförslaget.

10 §.

I denna paragraf avhandlas, såvitt angår järnvägsaktiebolag, frågan om

bokföringens uppdelning å olika delsträckor av en järnväg sförvaltnings järnvägsnät.

Yrkande om utredning rörande behovet av en dylik uppdelning framställdes,

såsom i inledningen omförmälts, i motion (nr 129) vid 1916 års riksdag inom

andra kammaren.

Motionären stödde sin framställning därpå, att han iakttagit, hurusom Kungl.

Maj:t vid olika tillfällen beviljat ägare av enskilda järnvägar rätt att tilllämpa

höjda taxor å av dem trafikerade banor i sådana fall, där sammanslagning

på ett eller annat sätt ägt rum av järnvägar, vilka förut befunnit sig

under särskilda förvaltningar, och att på detta sätt trafikanterna på den bättre

delen av den sammanslagna järnvägssträckan fått betala de ekonomiska bristerna

hos den sämre bandelen.

I det utlåtande, järnvägsstyrelsen avgav över motionen, anfördes i detta

hänseende bland annat följande:

Åläggandet av särskild bokföringsskyldighet för varje koncessionerad handel

skulle drabba en hel del järnvägar och leda till en väsentlig höjning av de

enskilda järnvägarnas bokföringskostnader. Det kunde möjligen befaras, att

en sådan skyldighet skulle motverka den sammanslutning till större jämvägsenheter,

som ur flera ekonomiska synpunkter snarare syntes böra stödjas.

Att vid sammanslagningar en ekonomiskt kraftigare bana måst stödja en

svagare, och att detta förhållande kunnat medföra en försämring av den kraftigare

banans ekonomi, kunde icke förnekas, men å andra sidan finge framhållas,

att vederbörande järnvägar genom sammanslagningen vunne större trafikkapacitet

och enhetlighet i järnvägsdrift och taxeväsende, samt att deras

drift- och förvaltningskostnader i regel kunde väsentligt nedbringas till fromma

för såväl den starkare som den svagare järnvägens ekonomi.

Statens strävan vore ju att låta alla landsändar komma i åtnjutande av goda

kommunikationer. Skapandet av kommunikationer i trakter, som ej kunde

ensamma bära utgifterna för järnväg, måste därför till stor del baseras på utjämningar

i taxehänseende inom större områden. Så vore förhållandet med sta
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

31

tens järnvägar och det borde icke anses oriktigt att tillämpa samma princip

på de enskilda järnvägarna.

Styrelsen ville emellertid icke förneka önskvärdheten av en särskild bokfö

ring för vid olika tillfällen koncessionerade eller annorledes förvärvade eller

arrenderade linjer, men ställde sig dock tveksam till möjligheten att bokföringsmässigt

genomföra den av motionären ifrågasatta räkenskapsklyvningen. Några

skäl till denna tvekan ville styrelsen anföra.

Att inom ett järnvägsbolag fördela inkomsterna på olika bandelar proportionellt

med i respektive transporter tillryggalägga transportlängder å olika linjer

ginge väl för sig, men vid en sådan fördelning toges icke erforderlig hänsyn

till det förhållande, att frakten teoretiskt bestode av dels ersättning för stationskostnader,

vilken ersättning borde utgå oberoende av transportlängd, dels av

ersättning för framdragningskostnader och dels bidrag till allmänna kostnader

och ränta. Att inom ett och samma bolag finna teoretiskt tillfredsställande

grunder för inkomsternas fördelning på olika linjer torde möta vissa svårigheter.

Likaså funnes svårigheter för utgifternas riktiga fördelning. Skulle

åt respektive järnvägsbolag överlåtas att, vart och ett för sitt järnvägsområde,

fastställa fördelningsprinciper, finge bokföringen karaktären icke av bokföring

utan av kalkyler, om vilka det kunde befaras, att de bleve föga belysande,

missvisande eller till och med subjektivt färgade. Fastställelse genom statlig

myndighet av generella grunder för fördelning av inkomster och utgifter torde

åter möta avsevärda svårigheter på grund av förhållandenas ständigt skiftande

natur.

Svenska järnvägsföreningen hävdade på i huvudsak de skäl, järnvägsstyrelsen

andragit, att någon anmärkning rättvisligen icke kunde göras mot en utjämning

av fraktsatserna för sammanslagna järnvägars trafikområde.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott förklarade sig i utlåtande över

motionen icke vilja bidraga till införandet av sådana bestämmelser rörande de

enskilda järnvägarnas bokföring, som kunde komma att motverka sammanslutningar

till större järnvägsenheter, men fann å andra sidan sig icke kunna

förneka, att på de enskilda järnvägarnas bokföring borde ställas det kravet,

att densamma vore så inrättad, att därav kunde bildas ett riktigt omdöme vid

prövningen av eventuella taxeförhöjningar. Utskottet sade sig därför icke

vilja ställa sig helt avvisande mot yrkandet beträffande bokföringens ordnande

med hänsyn till de under en järnvägsförvaltning lydande särskilda bandelar.

Första kammarens första tillfälliga utskott fann däremot, att föreskrifter

i den nu åsyftade riktningen icke erfordrades, dels enär det läge i den järnvägsförvaltnings

intresse, som begärde taxeförhöjning, att efterkomma vederbörande

mjmdigheters eventuella anmodanden om uppgifter rörande inkomsters

och utgifters fördelning å olika bandelar m. m. och dels enär dylika föreskrifter

skulle, såsom järnvägsstyrelsen intygat, medföra åtskilliga svårigheter

och olägenheter såväl för järnvägarna som för allmänheten.

De sakkunniga hava i 5 och 7 §§ av sitt förslag till lag upptagit frågan

till behandling, och därvid i viss utsträckning föreslagit uppdelning av byggnadsräkenskaperna

och driftsräkenskaperna å olika delsträckor av en järnvägsförvaltnings

järnvägslinjer med koncessionen såsom delningsgrund. Byggnadsräkenskaperna

för järnvägssträckor, som koncessioneras efter utfärdandet av

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

föreskrifter i detta avseende, hava sålunda de sakkunniga föreslagit skola

föras för varje koncessionerad järnvägsdel. Norrman har ansett, att tillika

bör föreskrivas, att samtliga järnvägsförvaltningar, som äga flera koncessionerade

järnvägsenheter, skola vara skyldiga att slutföra en utredning angående

byggnadskostnadernas uppdelning å de skilda järnvägsenheter, för vilka

Kungl. Maj :t funne sådan uppdelning erforderlig. I fråga om driftsräkenskaperna

har Norrman ansett, att järnvägsförvaltning skulle under vissa förutsättningar

kunna åläggas att på anfordran uppställa räkenskaperna så, att

driftresultaten framginge för de olika koncessionerade jämvägsenheterna, under

det Richnau förmenat, att dylik skyldighet icke borde stadgas. Ändamålet

med uppdelningen angives endast vara att, för det fall att statsinlösen

skulle ifrågakomma av allenast viss eller vissa koncessionsenheter av en bana

eller banor, åstadkomma en grundval för beräkningen av löseskillingen på ett

av de två sätt, som koncessionerna bestämma.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i anledning av de sakkunnigas förslag,

med instämmande av Svenska järnvägsföreningen, andragit i korthet sagt

följande:

Anordningen med byggnads- och driftsräkenskaper för varje koncessionerad

järnvägsdel vore ofta obehövlig. Det vore möjligt, att särskild bokföring skulle

kunna anordnas för de skilda trafikleder, som ägdes av samma järnvägsbolag,

men ej ens med en sådan begränsning ville styrelsen framställa något förslag,

utan att järnvägarna själva fått tillfälle att yttra sig. Vad särskilt driftsräkenskaperna

beträffade funne styrelsen det fullkomligt omöjligt att för en

trafikled, sammansatt av flera koncessionerade järnvägar, göra en uppdelning

av bokföringen av sådan beskaffenhet, att varje dels nettobehållning kunde

betraktas såsom ett verkligt företagsresultat. Varje dylikt försök bleve aldrig

annat än en mycket grov konstruktion. Styrelsen avstyrkte därför såväl afl

uppdelning av byggnadskostnaderna å olika koncessionerade bandelar som ock

7 § 2 mom. av de sakkunnigas förslag till lag i den lydelse, detsamma erhållit.

Riksräkenskapsverket har anfört:

Påståendet, att en uppdelning av räkenskaperna för olika koncessionerade

bandelar skulle vara praktiskt olöslig, finge väl icke tagas för gott. Inom

all självkostnadsberäkning finge man ju räkna med fördelning av kostnader,

vilka icke kunde göras direkta. Så vore väl även förhållandet i detta fall,

varför saken icke behövde vara praktiskt olöslig. Värdet av en dylik uppdelning

kunde visserligen bliva problematiskt. Rent privatekonomiskt torde

val en sådan uppdelning vara ohållbar även på grund av ökat arbete. Förhållandet

vore ett annat, därest koncessionsenheterna sammanfölle med järnvägsknutpunkter.

I sådant fall skulle uppdelning vara önskvärd dels ur

självkostnadssynpunkt och dels ur taxesättningssynpunkt. Otvivelaktigt hade

väl de flesta enskilda järnvägar redan nu sin bokföring eller statistik så upplagd.

Här torde emellertid allmänna enhetliga bestämmelser vara på sin plats.

Järnvägsstyrelsen har uttalat önskvärdheten av, att särskild bokföring genomfördes

för de olika, till samma ägare hörande banor, för vilka Kungl.

Maj:t fastställde särskilda taxor.

Ett generellt åläggande för envar järnvägsförvaltning, vars järnvägsnät består

av flera koncessionsenheter, att föra särskild bokföring för var och en av

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

33

dessa, torde med de starka skäl, som mot en dylik anordning framkommit, icke

böra ifrågakomma. Däremot torde lagen böra bereda möjlighet att, då det i

något enstaka fall kan vara behövligt, erhålla kännedom om den ekonomiska

beskaffenheten i ett eller annat hänseende av någon viss, en eller flera koncessionsenheter

omfattande del av en järnväg eller ett flertal till en enhet

sammanslutna järnvägar. Även om man, med hänsyn till vad första kammarens

första tillfälliga utskott vid 1916 års riksdag framhållit, skulle vilja bortse

från taxesynpunkten i detta hänseende, kan dock behovet av ett uttryckligt

lagstadgande, som medgiver rätt att föreskriva förandet av särskilda räkenskaper

för viss järnvägsdel, framträda, då fråga uppstår om inlösen av endast

denna järnvägsdel. Såsom nämnt äro inlösningsbestämmelserna knutna till

koncessionsenheterna och kunna vara olika för dessa enheter. Statens intressen

kräva, att en grund finnes, å vilken dessa bestämmelser, vilka för närvarande

i dylika fall torde vara synnerligen svåra att realisera, kunna fotas.

Då inlösen skall ske efter godemäns värdering, föreligger behov att till vägledning

för värderingen känna anläggningsvärdet och byggnadskostnaden för

den sträcka, som skall inlösas. Nettobehållningen av trafiken, som är den

andra grunden för inlösningssummans beräkning, är, såsom förut nämnts, ett

begrepp, vars innehåll och omfattning ej är fullt klart. Man torde fördenskull

endast kunna föreskriva uppdelning av inkomster och utgifter å järnvägstrafiken.

Uppstår tvist, vilka av dessa inkomster och utgifter, som skola innefattas

i begreppet nettobehållningen av trafiken, får denna tvist slitas antingen

på det sätt, som må vara bestämt, eller i vanlig ordning. Med hänsyn

till de av olika myndigheter framhållna svårigheter, som de ifrågavarande

räkenskapernas fördelning å olika järnvägssträckor måste medföra, och särskilt

med tanke på nödvändigheten att i görligaste mån undanröja de nackdelar,

som omöjligheten att undvika kalkylatoriska beräkningar drager med sig, torde

särskilda föreskrifter angående de närmare detaljerna vid fördelningen bliva

erforderliga, och torde dylika föreskrifter böra i samband med förordnandet

om bokföringens uppdelning utfärdas av Kung]. Maj:t. De av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna hava av de skäl, jag sålunda anfört, ersatts med

ett stadgande av det innehåll, förevarande paragraf angiver. Paragrafen

torde, då för närvarande frågan om inlösen av enskilda järnvägar icke är

aktuell, endast i enstaka fall komma till användning och torde följaktligen ej

komma att motverka de enskilda järnvägarnas sammanslutningar till de större

enheter, som ansetts ur olika synpunkter önskvärda.

I detta sammanhang må det tillåtas mig att beröra frågan om särskild bokföring

för arrenderade banor. I likhet med de myndigheter, som uttalat sig

för en dylik anordning, synes det mig, att, därest en järnvägsförvaltning driver

trafik såväl å egen linje som å en från annan järnvägsförvaltning arrenderad

bana, särskilda räkenskaper böra föras för den egna linjen och särskilda för

den arrenderade banan. Därigenom vinnes, att när arrendeförhållandet upphör,

fortsättandet av räkenskaperna icke kommer att vålla svårigheter. Ett

dylikt särskiljande har ock genom departcmentsförslagct möjliggjorts. Såsom

Bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. H2 käft. (Nr 96.) • >

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 96.

förut anmärkts, är det ägaren, som har att avgiva balansräkning. Den arrenderade

banans byggnadskostnader och anläggningsvärde komma följaktligen

ej att ingå i den arrenderande järnvägsförvaltningens balansräkning, och någon

gemensam bokföring i dessa hänseenden kan alltså ej ifrågakomma. Den

formulering, som givits åt 8 § i departementsförslaget, lägger ej hinder i

vägen för Kungl. Maj:t att föreskriva uppdelning i vinst- och förlusträkning

av särskilda poster för den ägda och för den arrenderade banan. Av de sakkunnigas

formulär till vinst- och förlusträkning framgår ock, att sådan uppdelning

avsetts.

11 §.

De i 8 och 10 §§ givna föreskrifterna om detaljering i balansräkningen

och vinst- och förlusträkningen torde icke fylla något behov, då fråga är om

bolagets inre förhållanden. I anledning härav har genom nu förevarande paragraf

medgivits rätt att för bolagsstämman framlägga sagda räkningar i

det mera summariska skick, som förut varit brukligt.

12 §.

I denna paragraf, som motsvarar 13 § i de sakkunnigas förslag till lag, bestämmes,

såvitt rörer järnvägsaktiebolag, rörande den hontroll, järnvägsförvaltning

bör vara underkastad i fråga om lagens efterlevnad.

För näringsidkare i allmänhet förefinnes ingen skyldighet att förete handelsböcker

och affärshandlingar för myndighet eller annan annorledes än i sammanhang

med konkurs. Någon kontroll över, att bokföringsbestämmelserna

verkligen efterlevas, existerar alltså ej.

Å järnvägsaktiebolag, som erhållit statslån, utövar emellertid staten särskild

ekonomisk tillsyn genom de ombud, som Kungl. Maj:t förbehållit sig rätt att

insätta i dessa bolags styrelser och revisioner. I detta avseende tillåter jag mig

hänvisa till Kungl. Maj:ts instruktion för de ombud, som å statens vägnar deltaga

i den årliga granskningen av enskilda, med statsbidrag understödda jämvägsaktiebolags

förvaltning och räkenskaper den 23 mars 1877, vilken instruktion

undergått ändring genom kungörelse den 16 mars 1917, ävensom till

Kungl. Maj :ts instruktion för de av Kungl. Majrt förordnade ledamöter i styrelserna

för med statslån understödda järnvägsaktiebolag den 22 oktober 1892.

För den ene av de sakkunniga, Norrman, har det av skäl, som i betänkandet

angivits, framstått såsom nödvändigt att, utöver den möjlighet till kontroll,

som sålunda beretts beträffande statslåneunderstödda järnvägsaktiebolag, föreskriva

skyldighet, vilken bör omfatta samtliga järnvägsförvaltningar, att hålla

böcker och handlingar tillgängliga för de myndigheter, som enligt förslaget

skola taga befattning med järnvägsförvaltningarnas bokföring, samt att genomföra

de rättelser beträffande bokföringen, som av dessa myndigheter kunna påfordras.

Richnau har däremot ansett, att några kontrollföreskrifter utöver de

förut omförmälda icke böra givas, varför 13 § i de sakkunnigas förslag till lag

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 96.

35

enligt den av honom givna formuleringen endast innehåller en erinran om nämnda

förefintliga kontrollbestämmelser.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ansett, att staten icke har behov av

vad Norrman föreslagit. Styrelsen har gjort gällande, att kontrollsyftet icke

finge göras till självändamål, och att det vore av vikt att tillse, att överreglementering

icke ägde rum.

Svenska järnvägsföreningen har förmenat, att, då bestämmelser funnes om

kontroll beträffande statslåneunderstödda järnvägsaktiebolag, vore ett stadgande

av det innehåll, de sakkunniga föreslagit, för dessa bolags vidkommande

obehövligt. Att införa bestämmelser beträffande övriga jämvägsförvaltningar

har föreningen ansett icke vara befogat. Föreningen har därför hemställt,

att den föreslagna paragrafen måtte utgå.

Riksgäldsfullmäktige hava anfört:

Förevarande fråga syntes ej vara av för riksgäldskontoret större betydelse.

Enligt fullmäktiges mening vore det nämligen självfallet, att riksgäldskontoret

skulle kunna i händelse av behov av ingående kontroll över ett visst järnvägsaktiebolags

förvaltning få genom utsett ombud tillgång till alla bolagets affärshandlingar.

Någon svårighet i förevarande avseende hade ej heller yppat

sig.

Riksräkenskapsverket har hävdat, att det bestyrkts, att kontrollen hittills

icke varit tillfyllest, därigenom att aktiebolagslagens föreskrifter i många fall

endast ofullständigt blivit följda, eller att medelsdispositioner företagits i uppenbar

strid mot desamma. Riksräkenskapsverket har därför förordat Norrmans

förslag.

Av vad riksgäldsfullmäktige anfört framgår, att närmare granskning av

bokföringen ansetts i vissa fall erforderlig. I skrivelse, som riksdagen år 1921

(nr 340) avlät rörande statens utlåningsrörelse för understödjande av enskilda

järnvägsföretag framhölls ock, att det för ernående av en fullt säker kännedom

om vederbörande bolags ställning och dess förutsättningar att kunna fullgöra

vederbörliga inbetalningar till staten syntes riksdagen nödvändigt, att

fullmäktige åtminstone i vissa fall läte, med anlitande av i järnvägstekniska

frågor sakkunnigt biträde, verkställa en grundlig undersökning av järnvägsbolagens

förvaltning. Men ej heller beträffande andra jämvägsaktiebolag

än sådana, som äro statslåneunderstödda, bör myndighet, till vilken de i departementsförlaget

stadgade räkenskapssammandragen skola avgivas, vara skyldig

att kritiklöst godtaga alla uppgifter, som de innehålla. Vidare må anmärkas,

att, såsom 15 § utvisar, i departementsförslaget ansetts böra upptagas särskilda

straffbestämmelser för överträdelse av förslagets föreskrifter, och möjlighet

bör kunna förefinnas för myndighet att undersöka, huruvida överträdelser ägt

rum. Ett lagstadgande, innefattande rätt för myndighet att erhålla tillgång

till bolagets handelsböcker och affärshandlingar, synes därför behövligt och

har upptagits i förevarande paragraf. Att därjämte utvidga myndighets rätt

att omfatta genomförandet av rättelser i bokföringen har emellertid icke synts

böra förordas.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

13 och 14 §§.

1 13 och 14 §§ meddelas föreskrifter rörande bokföringen vid annan jämvägsförvaltning

än järnvägsaktiebolag.

Under 3 § har framhållits, att den bokföring, beträffande vilken departementsförslaget

skall innehålla regler torde böra omfatta allenast järnvägsrörelse

och därmed sammanhörande rörelser. Att, då fråga är om annan järnvägsförvaltning

än jämvägsaktiebolag, giva en uttömmande definition å begreppet

rörelser, som sammanhöra med järnvägsrörelse, och att därmed avgränsa

den verksamhet, som omfattar järnvägsrörelse och därmed sammanhörande rörelser

och som nedan i departementsförslaget benämnes järnvägsverksamhet,

från annan verksamhet, torde ej låta sig göra. Med sådana rörelser avses exempelvis

rederirörelse, omnibustrafik, hotellrörelse, elektricitetsverk och i allmänhet

varje rörelse, som mera intimt berör järnvägsrörelse men likväl framstår

såsom ett från järnvägsrörelsen i viss mån skilt affärsföretag. I praktiken

torde det icke vålla några svårigheter att avgöra, vilka rörelser som, enligt

vad nu sagts, sammanhöra med järnvägsrörelse, och vilka som falla därutom.

För vinnande av de ändamål, som genom den ifrågasatta lagstiftningen avses,

torde för nu förevarande fall vara nödvändigt, att bokföringen för järnvägsverksamheten

ej sammanblandas med räkenskaperna för annan verksamhet.

Flera av de förut omförmälda myndigheterna hava ock framhållit vikten härav.

Emellertid är det icke alltid möjligt, särskilt då fråga är om aktiekapital, fonder

och skulder, att skilja mellan räkenskaperna för nämnda två slag av verksamhet.

Men så vitt möjligt är bör en dylik uppdelning av räkenskaperna genomföras.

Balansräkning skall upprättas av envar bokföringspliktig. Fläri gör för

järnvägsförvaltningarnas del departementsförslaget ingen ändring. Upprättandet

av vinst- och förlusträkning har däremot, såsom förut anmärkts, ålegat allenast

aktiebolag. Genom departementsförslaget föreskrives skyldighet för järnvägsförvaltning,

som icke är aktiebolag, att utöver balansräkning jämväl upprätta

vinst- och förlusträkning.

De räkningar, som skola ingivas till den i 9 § avsedda myndigheten böra, för

underlättandet av myndighetens studium av desamma med hänsyn till järnvägsverksamheten,

omfatta allenast denna verksamhet.

Där järnvägsförvaltning enligt nuvarande bokföringsföreskrifter icke är

skyldig upprätta vinst- och förlusträkning, medför departementsförslaget blott

skyldighet att upprätta sådan räkning rörande järnvägsverksamheten.

De sakkunniga hava betecknat enbart de handlingar, vilka skola upprättas av

aktiebolag, som till sin huvudsakliga uppgift har att driva järnvägsrörelse, såsom

balansräkning och vinst- och förlusträkning, samt de handlingar, som skola

ingivas av »annan järnvägsförvaltning än järnvägsaktiebolag, som nyss är

nämnt», såsom »sammanställningar, som så nära som möjligt motsvara» balanssamt

vinst- och förlusträkning. Den skillnad, som av de sakkunniga sålunda

uppdragits, är dock olämplig, enär tvivelsmål kan komma att råda, när järnvägsrörelsen

är den huvudsakliga uppgiften eller icke. En skarp gränslinje

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

37

erhålles genom att, såsom i departementsförslaget skett, uppdela järnvägsförvaltningarna

i järnvägsaktiebolag, som förutsättas enbart driva järnvägsverksamhet,

samt andra järnvägsförvaltningar. Järnvägsaktiebolag kunna givetvis

utan olägenhet avgiva räkningar av ifrågavarande art. Däremot uppstå svårigheter,

då det gäller att ordna den med denna lagstiftning avsedda redovisningsskyldigheten

beträffande allenast järnvägsverksamheten för sådana - visserligen relativt fåtaliga — järnvägsförvaltningar, som vid sidan av sin

järnvägsverksamhet driva annan rörelse, eller för vilka järnvägsverksamheten

rent av är binäring, under det den egentliga verksamheten är en helt annan. Det

torde vara denna omständighet, vari de sakkunnigas distinktion ytterst torde

bottna. Då fråga är om järnvägsförvaltning, som även driver annan rörelse än

sådan, som innefattas i begreppet järnvägsverksamhet, är det nämligen, såsom

nyss anförts, icke alltid möjligt att på ett sätt, som fullt motsvarar verkligheten,

skilja mellan tillgångar och skulder, inkomster och utgifter, som ankomma på

järnvägsverksamheten, å ena, samt övriga verksamhetsgrenar, a andra sidan.

Intet torde dock hindra, att de »sammanställningar», som då skola göras, benämnas

balansräkning samt vinst- och förlusträkning, ty de äro i själva verket

sådana, ehuru separata för en viss verksamhetsgren och såtillvida ofullständiga.

De sakkunnigas nyssnämnda uppdelning grundar sig måhända jämväl å en

önskan att hålla isär de fall, då balans- samt vinst- och förlusträkningama

för en järnvägsförvaltning till omfattningen bliva identiska med de räkningar

av sådant slag, som föreskrivas i aktiebolagslagen, samt de fall, då räkningarna

komma att omfatta blott viss eller vissa av en järnvägsförvaltnings

verksamhetsgrenar och sålunda bliva oanvändbara för det ändamål, som i aktiebolagslagen

avses. Genom formuleringen av departementsförslagets 13 § torde

till fullo framgå, att en järnvägsförvaltning, som är aktiebolag och driver även

annan rörelse än järnvägsverksamhet, icke kan undgå att jämte de separata räkningarna

upprätta de i aktiebolagslagen omförmälda balans- samt vinst- och

förlusträkningar för aktiebolagets verksamhet i dess helhet. Genom departementsförslagets

uttryckssätt vinnes tillika, förutom en enhetlig terminologi,

ytterligare en fördel. Den skillnad i avseende å handlingarnas, innehåll, som

kan bliva en nödvändig följd av olikheten i omfånget av järnvägsförvaltningarnas

verksamhetsområden, behöver ej beröras annorledes än i samband med frågan

om innehållet. Enligt 4 och 6 §§ i de sakkunnigas förslag till lag och likaså

enligt departementsförslaget skall detta innehåll inom vissa gränser bestämmas

i administrativ ordning. Kungl. Maj :t lärer icke underlåta att vid utfärdande

av föreskrifter härutinnan iakttaga vad som i anledning av sagda olikhet

kan vara erforderligt.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för de övriga avvikelser från de

i 3—12 §§ för järnvägsaktiebolag givna stadganden, vartill nyssnämnda olikhet

mellan å ena sidan sådana bolag och å den andra övriga järnvägsförvaltningar

giva anledning.

Föreskriften i 3 § angående sättet fiir räkenskapernas uppläggande och förande

hänför sig alltså blott till järnvägsverksamheten. Likaledes gälla reg
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

lema i 4 § blott för tillgångar, anskaffade till stadigvarande bruk i järnvägsverksamheten,

under det för annan verksamhet gälla bestämmelserna i 1855

års förordning och — för aktiebolag — i 1910 års aktiebolagslag.

5 § första momentet första stycket skall för befrämjande av enhetligheten

gälla alla jämvägsförvaltningar.

T det förut omnämnda uttalandet i det betänkande med förslag till lag om

ändrad lydelse i vissa delar av förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar,

som avgivits av tillkallade kommitterade den 29 januari 1916

har (å sid. 69) anförts:

Att detta (rätt att avsätta till förnyelsefond) ej kan medgivas annan bokföringsskyldig

grundar sig därpå, att en sådan ej är underkastad kontroll med

hänsyn till upprättandet av ställning, vadan beträffande sådan bokföringsskyldig

saknas möjlighet att kontrollera efterlevnaden av den för aktiebolag meddelade

regeln, att förnyelsefond icke får minskas annorledes än genom en motsvarande

avföring av värdet å de tillgångar, som föranlett »fondens» uppläggande.

Såsom förut omförmälts skall även järnvägsförvaltning, som icke är aktieoolag,

avlämna balansräkning till offentlig myndighet. Det hinder för avsättningsformens

användbarhet för andra än aktiebolag, vilket 1916 års kommitterade

ansago ligga i frånvaron av kontroll över reglernas efterlevnad, kommer

således ej att föreligga för dylika järnvägsförvaltningars del.

Den i 5 § första momentet andra stycket för järnvägsaktiebolag givna regeln

om förande inom linjen av avsättning till förnyelsefond har måst i viss mån

för andra jämvägsförvaltningar modifieras. Till en början må erinras, att den

vinst, varom här är fråga, är för järnvägsförvaltning, som ej är järnvägsaktiebolag,

allenast den, som uppkommit å järnvägsverksamheten. Kommun, som

driver jämvägsverksamhet, bör sålunda ej vara skyldig att av andra verksamheters

vinstmedel tillsätta något till täckande av avsättning till förnyelsefonden

för järnvägsverksamheten. I annat fall bleve den allenast denna senare verksamhet

omfattande balansräkningen missvisande. Enahanda bör vara förhållandet

med annan järnvägsförvaltning, som driver även annan rörelse än järnvägsverksamhet.

Vidare torde av annan järnvägsförvaltning än järnvägsaktiebolag

icke skäligen kunna fordras, att till framtida förfogande avsatta medel

skola tagas i anspråk för avsättning till förnyelsefonden för järnvägsverksamheten.

Detta skulle innebära ett sammanblandande av räkenskaperna för järnvägsverksamheten

med övriga räkenskaper. Anmärkas må därjämte, att beträffande

aktiebolag, som ej är järnvägsaktiebolag, 53 § sista momentet aktiebolagslagen

lärer, med hänsyn till den mindre omfattning, vari departementsförslaget,

enligt vad förut sagts, för avsättning tagit vinst i anspråk, lägga

hinder i vägen för reservfondens tillgripande för sådant ändamål.

Beträffande tredje stycket av 5 § första momentet tillåter jag mig att erinra,

att den förbättring, som där omnämnes, då fråga är om annan järnvägsförvaltning

än järnvägsaktiebolag, avser sådan förbättring, som inträder med avseende

å järnvägsverksamheten.

Den järnvägsaktiebolag i 6 § första stycket medgivna rätt att upptaga stif
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 96.

39

telsekostnader och finansomkostnader såsom tillgång har ansetts icke böra ifrågakomma

för annan järnvägsförvaltning. Aktiebolags stiftelsekostnader hänföra

sig till bolagets hela verksamhet och likaledes torde icke för andra järnvägsförvaltningars

del förekomma finansomkostnader, som hänföra sig allenast

till järnvägsverksamhet.

Bestämmelsen i 8 § andra stycket om balansräknings samt vinst- och förlusträknings

undertecknande har behövt fullständigas med hänsyn till de olika former,

vari annan järnvägsförvaltning kan uppträda. Beträffande kommun har

järnvägens föreståndare synts vara den mest lämplige. Aktiebolag, som ej är

järnvägsaktiebolag, har ansetts böra underteckna balansräkning och vinst- och

förlusträkning beträffande järnvägsverksamheten på samma sätt som föreskrivits

i fråga om järnvägsaktiebolag. För övriga fall har hänvisning givits till

föreskrifterna i 1855 års förordning om handelsböcker och handelsräkningar.

Skyldigheten i 9 § första stycket för järnvägsaktiebolag att avlämna till

myndighet, som där avses, förvaltnings- och revisionsberättelserna samt utdrag

av bolagsstämmans protokoll om balansräkningens fastställande och användningen

av vinst har ansetts icke behöva åläggas annat aktiebolag, som är järnvägsförvaltning,

då dessa handlingar icke direkt avse de förhållanden, varpa

myndigheten enligt departementsförslaget skall hava att akta, nämligen järnvägsverksamheten,

och något behov att taga del av dessa handlingar förty icke

synes föreligga för erhållande av en rätt uppfattning om järnvägsverksamheten.

Att 11 § ej har avseende å andra järnvägsförvaltningar än aktiebolag torde

ligga i sakens natur.

Då det däremot för vinnande av fullständig kännedom om järnvägsverksamheten

understundom kan vara av behovet påkallat att jämväl erhålla kunskap

om räkenskaper och handlingar rörande annan verksamhet, som järnvägsförvaltning

må driva, har den i 12 § upptagna bestämmelsen utsträckts att gälla

i fråga om järnvägsförvaltnings samtliga räkenskaper och därtill hörande

handlingar.

15 §.

De sakkunniga hava icke till bedömande upptagit frågan om straffpåföljder

för överträdelse av de i den föreslagna lagstiftningen givna bokföringsföreskrifterna.

Järnvägsstyrelsen har i sitt yttrande förklarat sig anse straffbestämmelser

erforderliga.

I 132 § under 4) och 6) aktiebolagslagen stadgas straff för styrelseledamot

i aktiebolag, som mot bättre vetande i skriftlig handling, som framlägges å

bolagsstämma eller annorledes hålles tillgänglig för aktieägarna, rörande bolagets

angelägenheter meddelar oriktig uppgift, eller som vid upprättande av balansräkning

mot bättre vetande förfar i strid med bestämmelserna i 56 §.

Vad sålunda är för aktiebolag stadgat, synes böra äga motsvarande tillämpning

å lämnandet av felaktiga uppgifter i järnvägsförvaltnings balansräkning

eller vinst- och förlusträkning, samt å förfarande i strid med de i förslaget upptagna

bokföringsföreskriftcrna vid upprättandet av sådan räkning. I anledning

härav har i första momentet av departementsförslagets 15 § upptagits ett

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

stadgande, redigerat efter huvudsaklig förebild av nyssnämnda bestämmelser

i 132 § aktiebolagslagen. Uppenbart torde vara, att straff kan utkrävas, vare

sig de felaktiga uppgifterna förekomma i själva räkningarna eller i särskilda

bilagor.

Såsom medel mot en eventuell tredska att avgiva räkenskapssammandrag

till vederbörande myndighet har i paragrafens andra moment stadgats rätt

för sådan myndighet att föranstalta om, att de uteblivna handlingarna komma

myndigheten till hända på järnvägsförvaltningens bekostnad. Därest handling

ej tillhandahålles samtliga myndigheter, som hava granskningsrätt, lärer

väl icke ifrågakomma annat, än att den myndighet, som icke erhållit handlingen,

anskaffar avskrift från den myndighet, som erhållit densamma.

I tredje momentet har intagits en bestämmelse av enahanda innehåll som 134 §

aktiebolagslagen. De i depaxtementsförslaget straffbelagda förseelserna böra

ligga under allmänt åtal, då ju fråga är om statliga intressen. Emellertid ligger

i sakens natur, att det blir den granskande myndighetens sak att föranstalta

om åtals anställande. I fråga om domstols behörighet lära gälla de allmänna

reglerna om forum i brottmål.

Övergångsbestämmelserna.

Vid övergången till tillämpningen av de nya, i departementsförslaget givna

reglerna för bokföringen erfordras av skilda anledningar närmare bestämmelser.

I denna fråga hava de sakkunniga stannat i de skilda meningar, som framgå

av de olika formuleringar, de givit 12 § i sitt förslag till lag. Norrman har

ansett, att en fullständig revidering av järnvägsförvaltningarnas räkenskaper

bör ske i enlighet med de nya bokföringsbestämmelserna, under det Richnau

förmenat, att en revidering allenast bör omfatta förut gjorda avskrivningars

omförande såsom avsättningar till förnyelsekontot. Jag tillåter mig att beträffande

de sakkunnigas skäl för sina olika ståndpunkter hänvisa till betänkandet

sid. 28—31.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har förmenat, att den av Norrman föreslagna

utförliga revideringen borde överlämnas åt järnvägarna själva och sålunda

icke göras obligatorisk.

Riksräkenskapsverket har förordat vad Norrman föreslagit beträffande retroaktiv

tillämpning av bestämmelserna om avsättningar till förnyelsefond,

men förklarat sig tveksam rörande värdet av en retroaktiv tillämpning av de

nya bokföringsföreskrifterna i övrigt, med hänsyn till att revideringen skulle

bliva synnerligen kostsam och dessutom knappast kunna verkställas med någon

större grad av tillförlitlighet.

Svenska järnvägsföreningen, som ansett, att samtliga i de sakkunnigas förslag

till lag under 9—11 §§ upptagna bestämmelser borde utgå., har påyrkat,

att jämväl 12 § i sagda förslag måtte utgå.

Departementsförslaget ansluter sig, såväl ur kostnadssynpunkt som ock med

tanke på svårigheterna att verkställa en revidering så, att den blir tillförlitlig,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

41

i princip till det förslag, som framlagts av Richnau. I departementsförslagets

övergångsbestämmelser hava sålunda upptagits föreskrifter, i

huvudsak motsvarande Richnaus förslag till lag under 12 §. Departement

sförslaget innebär emellertid följande avvikelser. Därest järnvägsförvältning,

som är aktiebolag, upptagit tillgångar, anskaffade efter ikraftträdandet

av 1910 års aktiebolagslag, till högre belopp än anskaffningskostnaden,

fastän redan denna är högre än verkliga värdet, har så skett i strid

mot bestämmelserna i 141 § under 7) i sagda lag, och ett dylikt lagstridigt

förfarande har ansetts ej böra legaliseras. Hava anläggningskostnader förts

såsom kostnader för underhåll, har ansetts, att dessa kostnader böra återföras

till anläggningsvärdet på samma sätt, som då det direkta avskrivningsförfarandet

kommit till användning. Bestämmelserna hava, med hänsyn till utredningens

besvärlighet, icke gjorts obligatoriska. Da, enligt vad förut nämnts,

i lagen icke upptagits bestämmelser om avsättning till konjunkturförnyelsekonto,

hava de två sista orden i 12 § 2 mom. av Richnaus förslag till lag uteslutits.

Övriga skiljaktigheter mellan departementsförslaget och Richnaus förslag

torde vara av redaktionell art.

Några övergångsbestämmelser beträffande kontot »kostnader att framdeles

täcka» hava, då den mera genomgripande revidering av räkenskaperna till

överensstämmelse med departementsförslaget, som av Norrman föreslagits, funnits

icke böra äga rum, icke ansetts erforderliga.

Förslag till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 om järnväg s
ahtiebolag.

Det förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg, för vilket jag nu redogjort,

torde i vissa avseenden böra fullständigas genom ändringar i och tillägg

till lagen om järnvägsaktiebolag. Jag övergår nu till de ändringar och tillägg,

som sålunda ansetts vara av nöden.

2 §•

Genom förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg hava, såsom förut

framhållits, gjorts vissa avvikelser från bestämmelserna i lagen om aktiebolag.

Att aktiebolagslagen icke skall tillämpas i de stycken, vari sålunda avvikelser

stadgats, beträffande sådana aktiebolag, som, utan att vara järnvägsaktiebolag,

äro att hänföra till järnvägsförvaltning, lärer kunna härledas ur stadgandet i

139 § andra stycket i aktiebolagslagen. Däremot har, då enligt 2 § i lagen om

järnvägsaktiebolag i dess nuvarande lydelse lagen om aktiebolag skall gälla i

alla de avseenden, varom ej lagen om järnvägsaktiebolag meddelar särskilda bestämmelser,

ansetts nödigt göra sådant tillägg till nämnda 2 § i lagen om järnvägsaktiebolag,

att därav framgår, att lagen om aktiebolag ej heller beträffande

sådana järnvägsaktiebolag, som äro att hänföra till järnvägsförvaltningar, skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kung!,. Maj:ts proposition nr 96.

äga tillämpning i de delar, där avvikelser från sistnämnda lag gjorts genom

förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg.

6§.

Det i 5 § och 6 § första stycket i förslaget till lag om bokföring vid enskild

järnväg gjorda medgivandet att å ett tillgångskonto »kostnader att framdeles

täcka» upptaga vissa belopp kommer att medföra den konsekvensen, att aktiebolag

kan utdela den vinst, som uppstår, sedan avdrag skett för avsättningar

till förnyelse- och reservfond samt för det belopp, som åtgår för amortering

av i sagda tillgångskonto uppförda kostnader. Förhållandet kan likställas med

det fall, att bolaget har att amortera ett lån, och klart är, att hinder ej bör

möta för utdelning av den vinst, som återstår, sedan amortering och ränta

a lånet avsatts. Förutsättningen för att utdelning må äga rum bör dock

vara, att den eller de amorteringsplaner, som jämlikt 7 § i förslaget till lag om

bokföring vid enskild järnväg skola uppgöras, fullföljas. Uppstår t. ex., sedan

sådan amorteringsplan uppgjorts, förlust det ena året och vinst påföljande år,

bör ingen utdelning fa ske, förrän den det föregående året bristande amorteringen

täckts. Sammalunda bör vara fallet med anståndsränta, som uppförts å

detta tillgångskonto. Utdelning bör ej få ske, så länge densamma ej erlägges i

enlighet med de vid statslånets beviljande bestämda villkor.

Än vidare synes vinstutdelning icke böra få ske under den tid, förnyelsekostnader

föras inom linjen. Nu är visserligen att märka, att det inom linjen

förda beloppet torde vara att anse såsom en brist och att 54 § 1 mom. aktiebolagslagen

torde lägga hinder i vägen för utdelning av sådan vinst, som genom

avsättningars förande inom linjen kan bliva bokförd. Det uttryckliga

medgivandet att föra förnyelsekostnader, som på föreskrivet sätt ej kunnat

förut täckas, inom linjen, synes dock böra medföra ett uttryckligt lagstadgande

i angiven riktning.

Man torde emellertid kunna nöja sig med att låta stadgandet omfatta allenast

järnvägsaktiebolag. Att meddela dylikt uttryckligt stadgande jämväl

beträffande andra aktiebolag, torde för övrigt med hänsyn till de faktiska

förhållandena vara tämligen obehövligt.

Tilläggas ma, att i de villkor, varunder Kungl. Maj:t beviljar järnvägsaktiebolag

statslån, stadgas, att utdelning till aktieägarna ej må verkställas,

om bolagets ställning är sådan, att inbetalningen av närmast förfallande annuitet

å statslånet omöjliggöres eller försenas, och att utdelning ej heller må

verkställas, förrän skälig avsättning till förnyelsefond ägt rum. För de flesta

järnvägsförvaltningar, varå det nu i lag föreslagna förbudet skulle komma i

tillämpning, är förbudet alltså redan verklighet. Riksgäldsfullmäktige förutsätta

i sitt yttrande, att samma bestämmelser, som ju hava större räckvidd

än det nu föreslagna lagstadgandet, även framdeles skola gälla vid beviljandet

av statslån.

Påföljden av överträdelse av förbudet har ansetts böra vara densamma, som

omförmäles i 54 § aktiebolagslagen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

43

7 §•

Gävle—Dala järnvägsaktiebolag bar anfört:

De sakkunniga hava velat förebygga tvång till likvidation för svagare järnvägsbolag

genom medgivandet, att avsättning till förnyelsekonto må föras inom

linjen, i den mån vinstmedel ej finnas för ändamålet, samt genom medgivandet,

att vissa kostnader må upptagas att framdeles täcka. Men de hava förbisett,

att de därmed ej sätta ur kraft de häremot stridande föreskrifterna i 98 §

aktiebolagslagen.

Riktigheten av vad sålunda anmärkts lärer icke kunna bestridas. I förslaget

till lag om bokföring vid enskild järnväg hava lämnats föreskrifter, som

i viss mån avvika från stadgandena i 56 § aktiebolagslagen, vilka närmast

röra frågan, huru med hänsyn till beräknandet av utdelningsbar vinst balansräkning

skall vara upprättad. Vid bedömandet av frågan, huruvida aktiebolag

gjort förluster av den omfattning, att detsamma är skyldigt att

träda i likvidation, gälla däremot, enligt 98 § aktiebolagslagen, andra

regler. I anledning härav har det synts erforderligt att såsom avvikelse från

98 § 3 mom. aktiebolagslagen uttryckligen uttala, att vid bedömande av förefintligheten

av likvidationstvång belopp, som påförts kontot »kostnader att

framdeles täcka», få upptagas såsom tillgångar, att tillgångar, avsedda till

stadigvarande bruk, må upptagas till anläggningsvärdet med avdrag för de

avsättningar till förnyelsefond, varom i förslaget till lag om bokföring vid

enskild järnväg stadgas, men att emellertid sådana avsättningar, som föras

inom linjen, därvid ej behöva avdragas. Tydligt torde vara, att järnvägsaktiebolag

fortfarande är berättigat att med stöd av 98 § aktiebolagslagen

lägga verkliga värdet av dessa tillgångar till grund för beräkningen.

Det har synts följdriktigast att jämväl medgiva rätt att vid ifrågavarande

beräkning bortse från anståndsränta, som föres inom linjen.

Något skäl att medgiva undantag från bestämmelserna i 98 § aktiebolagslagen

för andra järnvägsförvaltningar än järnvägsaktiebolag, kan enligt min

åsikt icke åberopas.»

Departementschefen uppläser härefter förslag till lag om bokföring vid enskild

järnväg samt lag om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag

av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisa, samt hemställer,

att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Fredric Ilaivcrman.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om bokföring ud enskild jernväg.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Bokföring vid enskild järnväg åligger envar, som innehar koncession å

järnvägsanläggningen, så ock envar, staten likväl undantagen, till vilken järnvägsdriftens

upprätthållande genom Kungl. Maj :ts förordnande överlämnats

eller av koncessionshavaren helt eller delvis överlåtits.

Sådan bokföringspliktig kallas här nedan järnvägsförvaltning.

2 §.

Om sättet för bokföringen skola, i den mån avvikande bestämmelser ej här

nedan meddelas, gälla föreskrifterna i förordningen den 4 maj 1855 angående

han delsböcker och handelsräkningar samt, där järnvägsförvaltning utgöres av

aktiebolag, i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910.

Konungen äger att efter ansökan befria järnvägsförvaltning, vars järnvägsdrift

är utan större allmän betydelse, från iakttagandet av de om bokföringen

här nedan meddelade bestämmelser.

Om järnvägsaktiebolags bokföring.

3 §•

Järnvägsaktiebolags räkenskaper skola avslutas för kalenderår och omfatta

alla på året belöpande inkomster och utgifter, även om likvid ej ägt rum. De

skola så uppläggas och föras, att av dem kunna utan omgång hämtas alla de

uppgifter, som balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen jämlikt 8 §

skola innehålla.

Vid bokföringen skall noga tillses, att anläggnings- och underhållskostnader

ej sammanblandas.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

45

4 §.

I balansräkningen skola tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget,

upptagas till belopp, motsvarande kostnaderna för deras anskaffning

eller tillverkning (anläggningsvärdet).

Har järnväg öppnats för allmän trafik, och sker sedan nybyggnad eller annan

nyanläggning för stadigvarande bruk, skola i anläggningsvärdet inräknas

jämväl kostnaderna för materiel, som därvid tillhandahållits från den färdiga

banan, och för transporter eller andra arbeten, som med anlitande av denna

utförts för nyanläggningen.

Utrangeras något av de till stadigvarande bruk avsedda tillgångarna, skall

anläggningsvärdet minskas med det utrangerades bokföringsvärde. Förändras

något av nämnda tillgångar, skall anläggningsvärdet ökas med den därav

föranledda kostnaden, beräknad på sätt ovan sägs. Innebär förändringen även

utrangering, skall anläggningsvärdet tillika minskas med skälig del av det

förändrades tidigare bokföringsvärde.

5 §•

1 mom. Till förnyelsefond skall årlig avsättning äga rum med belopp, motsvarande

den värdeminskning, som av ålder, nyttjande eller annan jämförlig

orsak uppkommer å de till stadigvarande bruk för bolaget avsedda tillgångarna,

och må förty avskrivning å värdet av sagda tillgångar ej ske. Avsättningen

skall beräknas enligt grunder, som fastställas av Konungen; ägande

bolaget bos Konungen eller myndighet, som Konungen förordnar, göra framställning

om tillstånd att avsätta enligt andra grunder eller om befrielse för

visst år från avsättning.

Kan avsättning ej till fullo verkställas, utan att årets verksamhet kommer

att utvisa förlust, som ej kan täckas av balanserad vinst från föregående år

eller av medel, avsatta till framtida förfogande, skall beloppet i erforderlig

utsträckning föras inom linjen.

Vid avsevärd och varaktig förbättring av bolagets ekonomiska ställning

skola inom linjen förda avsättningar uppföras såsom effektiv skuld å förnyelsefonden,

i samband varmed motsvarande belopp må upptagas å ett särskilt

tillgångskonto, benämnt »kostnader att framdeles täcka».

2 mom. Utrangeras eller förändras tillgång, för vilken avsättning till förnyelsefonden

skall äga rum, skall förnyelsefonden minskas med belopp, varmed

anläggningsvärdet, på sätt i 4 § stadgas, skall minskas. Ej må förnyelsefonden

annorledes nedskrivas. Överstiger minskningen av anläggningsvärdet det belopp,

vartill förnyelsefonden uppgår, må skillnaden påföras tillgångskontot

»kostnader att framdeles täcka».

Vid utrangering eller förändring av tillgång, för vilken avsättning till förnyelsefonden

ej äger rum, må ock belopp, varmed anläggningsvärdet skall minskas,

påföras nämnda tillgångskonto.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kung1. Maj:ts proposition nr 96.

6 §.

Där så finnes erforderligt, må såsom tillgång å kontot »kostnader att framdeles

täcka» upptagas kostnader för bolagets bildande ävensom finansomkostnader,

såsom kapitalrabatter, kursförluster och dylikt.

A ris tall d sr; in ta a statslån ma föras inom linjen men skall vid betalningsskyldighetens

inträde utföras såsom effektiv skuld. I samband med sådant utförande

må tillgångskontot »kostnader att framdeles täcka» påföras ett mot räntan

svarande belopp.

7 §•

Belopp, vilka enligt 5 § eller 6 § första stycket påförts tillgångskontot »kostnader

att framdeles täcka», skola amorteras enligt planer, uppgjorda i överensstämmelse

med grunder, som av Konungen fastställas.

8 §.

I enlighet med föreskrifter, som Konungen meddelar, skola i balansräkningen

samtliga tillgångar och skulder, efter deras art och användningssätt, och i vinstoch

förlusträkningen samtliga inkomster och utgifter för året fördelas å poster

så ock närmare upplysningar angående posterna givas.

Räkningarna skola undertecknas av bolagets styrelse.

9 §.

Det åligger bolaget att till myndighet och inom tid, som Konungen bestämmer,

avlämna balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen ävensom förvaltnings-

och revisionsberättelserna jämte utdrag av bolagstämmans protokoll

om balansräkningens fastställande och om användningen av vinst.

Om skyldighet att avlämna ekonomiska och statistiska uppgifter förordnar

Konungen.

10 §.

Där Konungen i särskilt fall det förordnar, skola, enligt de närmare föreskrifter,

Konungen i ty fall meddelar, balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen

så uppställas, att av dem framgå anläggningsvärdet samt inkomster

och utgifter å järnvägsdriften särskilt för viss, en eller flera koncessionsenheter

omfattande järnvägsdel.

11 §•

Vad ovan i 8 och 10 §§ är föreskrivet utgör ej hinder för bolaget att för

bolagsstämman framlägga balansräkningen samt vinst- och förlusträkningen

i ett mera sammandraget skick.

12 §.

Bolagets samtliga räkenskaper och tillhörande handlingar skola på anfordran

hållas tillgängliga för myndighet, som i 9 § avses.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 06.

47

Om annan järnvägsförvaltnings bokföring.

13 §.

För annan järnvägsförvaltning än järnvägsaktiebolag skola, såvitt angår

järnvägsrörelsen och därmed sammanhörande rörelse (järnvägsverksamheten),

de för järnvägsaktiebolag i denna lag givna bestämmelser äga motsvarande

tillämpning, med iakttagande dock av vad i 14 § stadgas. Sådan järnvägsförvaltning

skall förty hålla bokföringen för järnvägsverksamheten såvitt möjligt

skild från bokföringen för annan verksamhet; och aktiebolag, som driver

rörelse vid sidan av järnvägsverksamheten, har att upprätta balansräkning samt

vinst- och förlusträkning dels för bolagets verksamhet i dess helhet och dels för

allenast järnvägsverksamheten.

14 §.

1 mom. Belopp, som i 5 § 1 mom. andra stycket avses, skall föras inom

linjen, så snart täckning ej kan ske av balanserad vinst från föregående års

järnvägsverksamhet.

2 mom. Vad i 6 § första stycket är stadgat skall ej äga tillämpning.

3 mom. Balansräkning samt vinst- och förlusträkning skola undertecknas

för kommun av trafikföreståndaren, för aktiebolag av styrelsen och för annan

järnvägsförvaltning på sätt om balansräkning är i lag föreskrivet.

4 mom. Vad i 9 § första stycket är stadgat skall ej tillämpas ifråga om andra

handlingar än balansräkning samt vinst- och förlusträkning.

5 mom. Bestämmelsen i 12 § skall äga tillämpning i fråga om järnvägsförvaltnings

samtliga räkenskaper och tillhörande handlingar.

Ansvarsbestämmelser m. m.

15 §.

1 mom. Med böter från och med femtio till och med tvåtusen kronor eller

med fängelse straffes

1) styrelseledamot i aktiebolag, vilken mot bättre vetande lämnar oriktiga

uppgifter i balansräkning eller vinst- och förlusträkning angående tillgångar

eller skulder, inkomster eller utgifter eller som vid upprättande av sådan handling

förfar i strid med de i sådant avseende meddelade föreskrifterna i denna lag;

2) envar annan, som i balansräkning eller vinst- och förlusträkning, som han

är skyldig underskriva och som avlämnas till myndighet, vilken avses i 9 §,

meddelar oriktiga uppgifter eller förfar i strid med bestämmelserna i 13 och

14 §§ i denna lag.

Ej må straff, som ovan är stadgat, tillämpas, där förseelsen enligt allmänna

strafflagen bör beläggas med strängare straff.

2 mom. Varder balansräkning eller vinst- och förlusträkning ej avlämnad

till myndighet och inom tid, som i 9 § avses, må sådan myndighet på järnvägs
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Majsts proposition nr 96.

förvaltningens bekostnad föranstalta därom, att räkningen kommer myndigheten

tillhanda.

3 mom. Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Vid tillämpningen skall med avseende å äldre förhållanden iakttagas:

1. Har järnvägsförvaltning, då denna lag träder i kraft, i senaste balansräkning

upptagit tillgång, avsedd till stadigvarande bruk, till högre belopp, än

som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning eller tillverkning, och var sådant

enligt äldre lag tillåtet, skall vad i 4 § stadgas ej utgöra hinder för, att

sagda högre belopp i sin helhet upptages såsom anläggningsvärde.

2. Har före denna lags ikraftträdande avskrivning verkställts så, att anläggningsvärdet

för tillgångar, som avses i 4 §, därigenom minskats, eller kostnad,

som enligt denna lag skolat hänföras till sagda värde, upptagits såsom

underhållskostnader, må anläggningsvärdet ökas med belopp, motsvarande vad

sålunda bokförts. Sker så, skall beloppet samtidigt påföras förnyelsefonden.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

49

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 1) om järnvägsaktiebolag.

Härigenom förordnas, att 2 § i lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag

skall erhålla nedan angivna ändrade lydelse, samt att i sagda lag skola införas

två nya paragrafer, betecknade 6 och 7 §§, av den lydelse nedan angives:

2 §•

I fråga om järnvägsaktiebolag skola de angående aktiebolag enligt lag i allmänhet

gällande stadganden lända till efterrättelse, såvitt de ej strida mot vad

här nedan eller i lagen om bokföring vid enskild järnväg förordnas.

6§.

Vinstutdelning må ej ske, så länge belopp, som jämlikt lagen om bokföring

vid enskild järnväg skolat avsättas till förnyelsefond, i balansräkning föres inom

linjen. Lag samma vare, där belopp, som jämlikt 5 § eller 6 § första stycket i

nämnda lag uppförts å tillgångskonto »kostnader att framdeles täcka», icke

amorteras i enlighet med de i sagda lag omförmälda amorteringsplaner, eller

anståndsränta, som jämlikt 6 § andra stycket i berörda lag påförts dylikt konto,

ej erlägges i enlighet med de vid statslånets beviljande bestämda villkor.

Varder vinstutdelning beslutad och verkställd i strid mot vad nu stadgats, vare

de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära densamma, och ansvare

därjämte de, som deltagit i beslutet, en för alla och alla för en för den brist,

som vid återbäringen kan uppkomma.

7 §•

Järnvägsaktiebolag må vid beräkning av förlust, varom förmäles i 98 § i

lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910, såsom tillgång upptaga belopp, som

jämlikt lagen om bokföring vid enskild järnväg påförts kontot »kostnader att

framdeles täcka». Tillgångar, avsedda till stadigvarande bruk för bolaget, må

vid dylik beräkning upptagas till anläggningsvärdet med avdrag för sådana

avsättningar till förnyelsefond, vilka icke föras inom linjen. Anståndsränta å

statslån, som föres inom linjen, må åsido lämnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1928.

Bihang till riksdagens protokoll 19%7. 1 samt. 82 Käft. (Nr 96.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 31 januari

1927.

N ärvarande:

justitierådet von Seth,

justitierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting- Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över kommunikationsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14 januari 1927,

hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till

lag om bokföring vid enskild järnväg och till lag om ändrad lydelse av lagen

den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Helge Arvid Sjögren.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda ledamöter.

Förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg.

9 §•

Justitierådet Wedberg:

Enligt vad remissprotokollet utvisar vara förslagets mening, skall Konungen

äga föreskriva att här nämnda handlingar skola avlämnas icke blott till en

utan till flera myndigheter. Om det nu skall vara nödigt att järnvägsförvaltning

må betungas med ett sådant flerfaldigt avlämnande, torde lagtexten böra

jämkas sa att den verkligen inrymmer åt Konungen befogenhet att föreskriva

avlämnande till mer än en myndighet.

12 §.

Justitierådet Alexanderson, med vilken justitierådet Wedberg och regeringsrådet

Planting-Gyllenbåga instämde:

Behovet och lämpligheten av en sådan bestämmelse som den i denna paragraf

föreslagna har under ärendets utredning varit föremål för mycken meningsskiljaktighet.

De båda sakkunniga hava stannat i inbördes motsatta uppfattningar;

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har betecknat den ifrågasatta

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 96.

51

arten av kontroll såsom obehövlig och snarast skadlig, och riksgäldsfullmäktige

hava vitsordat att den ur riksgäldskontorets synpunkt ej ägde vidare

betydelse, enär erforderliga upplysningar enligt vad erfarenheten visat och

naturligt vore stode att vinna på frivillighetens väg. Emot vad sålunda framhållits,

hava enligt min uppfattning icke åberopats tillräckliga skäl för statuerandet

av den enligt sakens natur för vederbörande företag besvärliga och

tidsödande kontroll som här föreslagits. De erinringar, som gjorts att under

gången tid balansräkningen stundom befunnits icke stå i överensstämmelse

med gällande lag, torde förlora en väsentlig del av sin betydelse för framtiden,

då balansräkning skall uppgöras enligt de nya bestämmelserna och särskilt

i betraktande av den befogenhet, som tillkommer Konungen att bestämma om

fördelningen å poster och fordra närmare upplysning om dessas innebörd. Den

omständigheten åter, att uppfyllandet av dessa föreskrifter är sanktionerat

genom ansvarsbestämmelser, synes närmast ägnad att göra särskild kontroll obehövlig;

i allt fall torde den ej kunna åberopas till förmån för dylik kontroll

utan att man härav föres till konsekvenser av vittutseende och ganska betänklig

art.

Jag hemställer alltså att paragrafen måtte utgå och i följd därav jämväl

14 § 5 mom.

14 §.

Lagrådet:

I fråga om järnvägsförvaltning, som är aktiebolag, torde saknas anledning

för det i 4 mom. medgivna undantaget från vad som stadgas i 9 § första

stycket.

15 §.

Lagrådet:

Det är säkerligen avsett att även i de fall som angivas i senare delen av

1) och i 2) av 1 mom., det för straffbarhet erfordras att det oriktiga förfarandet

ägt rum mot bättre vetande. Ett förtydligande i sådan riktning

torde böra ske.

I brottsbeskrivningen i 1 mom. under 1) torde orden »angående tillgångar

eller skulder, inkomster eller utgifter» böra utgå. Punkten lärer böra till sin

giltighet begränsas att endast avse järnvägsaktiebolag.

I fall av försummelse att till vederbörande myndighet avlämna balans- eller

vinst- och förlusträkning äger uppenbarligen denna myndighet hos domstol

utverka vitesföreläggande för den försumlige att fullgöra sin skyldighet, utan

att lagstadgande härom erfordras. Den i 2 mom. föreslagna utvägen att lata

myndigheten själv föranstalta att räkningen kommer den tillhanda, alltså

eventuellt själv upprätta dylik rakning, synes däremot mindre lämplig. Det

hemställes därför att stadgandet måtte utgå och i följd härav rubriken över

paragrafen jämkas. Å andra sidan synes försummelse, varom här är fråga,

ävensom åsidosättande i övrigt av vad i 9 § första stycket föreskrives icke

höra undgå ansvar (jfr vad för analogt fall stadgas i 1.33 § aktiebolagslagen).

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Ansvarsbestämmelsen torde mahända böra riktas emot envar styrelseledamot

eller annan uppgiftsskyldig, som underlåter att i vad på honom skäligen må

anses bero, ombesörja att de i 9 § första stycket omförmälda handlingar varda

i rätt tid och i behörigt skick till vederbörlig myndighet avlämnade. Straffet,

som tydligen icke bör överstiga böter, synes kunna bestämmas högre än i 133 §

aktiebolagslagen.

Skulle bestämmelsen i 2 mom. anses böra bibehållas i sak oförändrad, lärer

den lämpligen böra byta plats med stadgandet i 3 mom. eller ock sättas i särskild

paragraf.

Övergångsstadgandet.

Lagrådet:

Det torde böra tillses, att stadgandet i 6 § första stycket ej blir tillämpligt

i fråga om kostnader, som belöpa på tiden före lagens ikraftträdande.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 om

järnvägsaktiebolag.

Lagrådet fann förslaget ej föranleda till anmärkning, därvid emellertid

justitierådet Alexander son tilläde:

I de sakkunnigas utredning (s. 21 ff.) har erinrats därom att någon egentlig

amortering av det i järnvägsanläggning nedlagda kapitalet ej är föreskriven,

likasom ej heller avskrivning på grand av begagnad egendoms otidsenliga

beskaffenhet. De sakkunniga hava -—- efter vad det vill synas med

obestridlig rätt — framhållit, att med numera rådande förhållanden på det

kommunikationstekniska området häri ligger en viss svaghet, men hava dock

ej ansett sig böra föreslå någon lagändring, bl. a. med hänsyn därtill att en

sådan skulle innebära en skärpning i förhållande till de regler för balansräknings

upprättande, som gälla aktiebolag i allmänhet.

Erinringen är emellertid ägnad att i viss mån öka de betänkligheter som

framkallas av medgivandena i förslaget till bokföringslag att — i bestämd

motsats till aktiebolagslagens principer — på tillgångssidan i ett järnvägsaktiebolags

balansräkning må under rubriken »kostnader att framdeles täcka»

upptagas fiktiva tillgångar av skilda slag, med rätt enligt 6 § förevarande

förslag att, försåvitt amortering av dem sker enligt godkänd plan, taga dessa

fiktiva tillgångar i beräkning vid bestämmande av den utdelningsbara vinstens

belopp. I remissprotokollet förklaras sistnämnda rätt kunna likställas

med vad som gäller om ett amorteringslån upptagits. Jämförelsen synes dock

missvisa i den avgörande punkten. Lånet måste ju finnas upptaget såsom

skuld utan rätt att motbalansera den med annat än verkliga tillgångar; dess

amortering utan motsvarande ny skuldsättning innebär alltså en förbättring

av den tidigare verkliga ställningen. I förevarande fall åter är amorteringen

ingenting annat än ett steg på vägen till att låta den bokförda ställningen

ej visa vackrare resultat än som motsvarar verkligheten. Tillämpat på aktie
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 96.

53

bolag i allmänhet, skulle det i paragrafen medgivna förfaringssättet således

uppenbarligen vara förkastligt. I saknad av tillräckliga förutsättningar för

bedömande huruvida saken, alla omständigheter övervägda, bör ses på annat

sätt i fråga om järnvägsaktiebolag, lämnar jag emellertid stadgandet utan vidare

erinran.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

• Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Meurling, lagrådets den 31

januari 1927 avgivna utlåtande över de den 14 januari 1927 till lagrådet remitterade

förslagen till lag om bokföring vid enskild järnväg och till lag om;

ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911 om järnvägsaktiebolag och anför

därvid:

I anledning av den av lagrådets flertal gjorda hemställan, att 12 § och 14 §

5 mom. av det till lagrådet remitterade förslaget till lag om bokföring vid enskild

järnväg måtte utgå, får jag erinra, att en järnvägsförvaltning, som åsidosatt

de i förslaget föreskrivna skyldigheter och följaktligen gjort sig förfallen

till straff, näppeligen kan antagas beredd att frivilligt lämna upplysning härom.

För att den ifrågasatta lagstiftningen skall bliva till avsedd nytta, fordras

emellertid givetvis, att avvikelser från bokföringsföreskrifterna icke få ostört

fortgå. Den möjlighet att erhålla upplysning i förevarande avseende, som ifrågavarande

bestämmelser äro avsedda att bereda, synes därför icke böra eftergivas.

Jag finner alltså icke skäl att härutinnan ändra den ståndpunkt, jag

tidigare intagit.

Vad lagrådet rörande 14 § i övrigt samt i fråga om 15 § och övergångsstad
gandet

i förslaget till lag om bokföring vid enskild järnväg hemställt har vunnit

beaktande.

Tillika hava några smärre ändringar av redaktionell art i förslagen vidtagits.

Sedan departementschefen därefter i erforderliga delar uppläst de i enlighet

med det avgivna yttrandet avfattade förslagen till lag om bokföring vid enskild

järnväg och till lag om ändrad lydelse av lagen den 22 juni 1911

om järnvägsaktiebolag, hemställer1 departementschefen, att förslagen måtte

jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 96.

55

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:259 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1927:41 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bokföring vid enskild järnväg m. m. dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten