Sök i Ratio Lex

Angående förstärkning av femte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga

1927-02-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1927:97, Angående förstärkning av femte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

1

«

Nr 97.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förstärkning

av femte huvudtitelns anslag till kommittéer

och utredningar genom sakkunniga; given

Stockholms slott den 11 februari 1927.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 februari 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde. Pettersson, Hellström, Rosén, Hamrin,

Almkvist, Lyberg.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför efter gemensam beredning

med chefen för finansdepartementet följande:

Femte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga

bestämdes för budgetåret 1923—1924 (efter det att ett flertal av

de tidigare arbetande kommittéerna på grund av Kungl. Maj:ts beslut den

24 november 1922 upphört med sin verksamhet) till 125,000 kronor. I samband

härmed erhöll anslaget, som tidigare varit förslagsanslag, beteckningen

reservationsanslag. Från och med budgetåret 1924—1925 nedsattes anslaget

ytterligare till 100,000 kronor, med vilket belopp anslag fortfarande är för

ändamålet uppfört i riksstaten.

/bihang till riksdagens protokoll 1927. 1 samt. Hd käft. (Nr 97.)

»41 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 97.

Vid anmälan till statsrådsprotokollet över socialärenden den 4 januari

1927 av frågan om anslag till förevarande ändamål för budgetåret 1927—1928

(statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, sid. 335) anförde jag —- efter att

hava meddelat, bland annat, att nettoutgifterna å anslaget för budgetåret

1925—1926 uppgått till 166,235 kronor — att en höjning av ifrågavarande

anslag från och med nästkommande budgetperiod syntes vara erforderlig. Erfarenheten

hade utvisat, att det belopp, som, då reservationer icke funnes,

stode till buds för verkställande av behövliga utredningar, med hänsyn till

socialdepartementets omfattande arbetsområde för närvarande vore alltför

litet. Jag framhöll i detta sammanhang, att ett flertal i och för sig i hög

grad påkallade utredningar i ämnen berörande departementets verksamhetsområde

— av vilka utredningar åtskilliga begärts av riksdagen och andra

gjorts till föremål för upprepade påminnelser från ämbetsverk och enskilda

sammanslutningar — icke kunnat igångsättas av brist på medel för bestridande

av utredningskostnaderna.

Härefter erinrade jag om vissa särskilda utredningsändamål, vilkas tillgodoseende

väntades för nästa budgetår komma att medföra ökad belastning

å kommittéanslaget. Vid övervägande ur sålunda angivna synpunkter fann

jag, att anslagets belopp icke borde för budgetåret 1927—1928 bestämmas

lägre än till 150,000 kronor.

På min hemställan beslöt Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att för budgetåret

1927—1928 höja det under femte huvudtiteln uppförda ordinarie reservationsanslaget

till kommittéer och utredningar genom sakkunniga, nu 100,000

kronor, med 50,000 kronor till 150,000 kronor.

Emellertid hava numera inträffat omständigheter, vilka påkalla framställning

till riksdagen om beredande av ökade medel till förevarande ändamål

redan under innevarande budgetår. Det har nämligen visat sig, att de till

buds stående medlen icke medgiva fullföljande av de inom socialdepartementet

för närvarande pågående utredningarna samt att tillgångarna icke äro

tillräckliga för fortsättande ens av sådana av dessa utredningar, som äro av

natur att icke utan synnerlig olägenhet kunna avbrytas. Vidare har fråga

uppstått om igångsättande av eu ny omfattande utredning, vilken är av brådskande

natur och därför bör påbörjas snarast möjligt.

Vad beträffar sist avsedda fråga har densamma uppkommit därigenom, att

de enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 april 1926 av min företrädare

i ämbetet tillkallade sakkunniga för verkställande av fortsatt utredning och

avgivande av förslag angående arbetslöshetsförsäkring och övriga åtgärder

till bekämpande av arbetslöshetens verkningar (de s. k. 1926 års arbetslöshetssakhmniga)

i skrivelse till mig den 29 januari 1927 framhållit önskvärdheten

av att, utöver den utredning som innefattas i de sakkunnigas uppdrag, särskild

undersökning åvägabringas rörande arbetslöshetens karaktär och orsaker

samt medlen för dess bekämpande.

De sakkunniga hava framhållit, att det för dem redan från början av

arbetet stått klart, att åtgärderna på arbetslöshetsfrågans område vore att

hänföra till två skilda men nära sammanhängande grupper, nämligen dels

åtgärder till lindring av de ekonomiska följderna av rådande arbetslöshet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

och dels åtgärder till förebyggande och minskning av själva arbetslösheten.

De sakkunnigas uppdrag avsåge åtgärder, hörande till den första av dessa

grupper. Emellertid hade de sakkunniga under arbetets gång haft anledning

att vid flera tillfällen även diskutera frågor tillhörande den senare

gruppen. Det hade därvid framstått såsom i hög grad önskvärt, att även

dithörande frågor gjordes till föremål för en närmare undersökning. Denna

borde emellertid av flera skäl ske genom särskilt förordnade personer, varvid

likväl samarbete mellan de båda sakkunnigdelegationerna borde äga rum i

den mån så kunde anses erforderligt.

Beträffande frågan om det sätt, varpå de sakkunniga tänkt sig att den

sålunda ifrågasatta utredningen borde utföras, och de huvudpunkter, som

därvid borde komma under omprövning, torde jag i detta sammanhang få

hänvisa till innehållet i de sakkunnigas skrivelse med därvid fogad bilaga.

Här ber jag endast få nämna, att de sakkunniga — med hänsyn till den åtminstone

skenbart starka ökning, som arbetslösheten syntes hava undergått

i jämförelse med tiden före världskriget och som icke gjorde intryck av att

för närvarande befinna sig på återgång — funnit mest önskvärt, att det nuvarande

läget närmast gjordes till föremål för undersökning och att detta

arbete bedreves med sådan skyndsamhet, att resultatet därav kunde föreligga

före 1927 års slut. Därefter borde emellertid undersökningen ytterligare

fullföljas till att omfatta arbetslöshetsproblemet som helhet.

För min del finner jag de uppslag, som innefattas i 1926 års arbetslöslietssakkunnigas

förevarande skrivelse, vara i hög grad beaktansvärda. Jag

anser det därför önskvärt, att en sakkunnigutredning kommer till stånd i

det syfte och i väsentlig anslutning till den plan, som de sakkunniga

skisserat. Denna utredning torde böra i första hand inriktas på det nuvarande

läget beträffande arbetslöshetsförhållandena men därefter med vissa

begränsningar fullföljas i fråga om arbetslöshetsproblemet i hela dess vidd

och med tanke på en längre framtid. I vad utredningen avser det nuvarande

läget, är det tydligen — för att resultaten av densamma må kunna omedelbart

och utan fördröjande av 1926 års arbetslöshetssakkunnigas utredning

tillgodogöras dessa sakkunnigas arbete — av betydelse att densamma kan

snarast möjligt slutföras. Det skulle därför vara av stor vikt, att utredningen

i denna del kunde utan uppskov igångsättas. Härtill lämna emellertid,

såsom torde hava framgått av det föregående, de till Kungl. Majds förfogande

stående medlen för närvarande icke tillgång. Åtgärder ■dill avlägsnande

av detta hinder synas alltså böra vidtagas.

Jag ber nu att få något redogöra för ställningen beträffande femte huvudtitelns

anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

Vid ingången av budgetåret 1926—1927 förefanns enligt riksräkenskapsverkets

budgetredovisning en reservation å anslaget av 10,270 kronor 66 öre.

Det nya anslagsbeloppet för ifrågavarande budgetår utgör, såsom förut

nämnts, 100,000 kronor, varigenom anslagets totalbelopp vid budgetårets

början uppgick till 110,270 kronor 66 öre. Till detta belopp bör vid bedömande

av anslagets nuvarande ställning läggas summan av vissa''till anslaget

under budgetåret gjorda inlevereringar, vilka enligt anteckningar i statskontoret

till och med den 3 februari 1927 utgjorde 3,837 kronor 37 öre. I sin

helhet har det för ändamålet tillgängliga beloppet sålunda till och med sistnämnda

(lag uppgått till 114,108 kronor 3 öre.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr #7.

Utgifterna från anslaget hava enligt i statskontoret förda anteckningar till

och med nyssnämnda den 3 februari 1927 belöpt sig till 112,811 kronor 12

öre. Fördelningen av detta utgiftsbelopp på olika utredningsändamål framgår

av följande sammanställning:

Ändamål.

Belopp

1) 1926 års sjukförsäkringssakkunniga (7)*) (Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 18 juni 1926) .............................. kronor

2) 1924 års landsstatslönesakkunniga (14) (Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 31 december 1923) .................... »

3) Sinnesslövårdssakkunnig (15) (Kungl. Maj:ts bemyndi
digande

den 20 juni 1924)......................... ..............

4) Sakkunnig för revision av gällande förordningar om

kommunalstyrelse på lanclet och i stad in. m. (16)

(Kungl. Maj:ts beslut den 20 juni 1924) ..................

5) Tandvårdssakkunniga (17) (Kungl. Majrts bemyndigande

den 10 oktober 1924)...................................................

6) Sakkunnig för omarbetning av kungörelsen den 28

maj 1886 angående anställande av kommissionärer

hos statsdepartement och vissa ämbetsverk m. fl.

myndigheter (18) (Kungl. Maj:ts bemyndigande den

26 juni 1925)...............................................................»

7) Arbetsfredsdelegationen (19) (Kungl. Maj:ts bemyndi
gande

den 29 januari 1926) ....................................... »

8) 1926 års sinnessjuksakkunniga (21) (Kungl. Maj:ts be
myndigande

den 12 februari 1926) .........................

9) 1926 års arbetslöshetssakkunniga (22) (Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 9 april 1926) ............................■ • »

10) Bostadskreditsakkunniga (23) (Kungl. Maj:ts bemyndi
gande

den 16 april 1926).............................................

11) Lapputredningen (24) (Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 13 juli 1926) ..................................................... ■■■

12) Moderskapsunderstödssakkunniga (26) (Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 31 juli 1926)............................

13) 1926 års lasarettsstadgesakkunniga (27) (Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 15 oktober 1926) ....................... »

14) T. f. förste aktuarien E. G. Lindh m. fl. för biträde

med viss inom pensionsstyrelsen verkställd utredning

(Kungl. Maj:ts beslut den 15 januari 1926) ............

15) Hovrättsrådet E. H. Elliot för biträde å socialdeparte
mentets

lagbyrå med vissa utredningsuppdrag

(Kungl. Maj:ts beslut den 17 december 1926) ......... »

16) Hovrättsassessorn N. E. Sandberg för biträde vid fort
satt

behandling av frågan om omorganisation av

det statsunderstödda sjukkasseväsendet m.m. (Kungl.

Maj:ts beslut den 23 december 1926).............■_......... »

17) T. f. revisionssekreteraren P. H. Forssman för biträde

å socialdepartementets lagbyrå med vissa utredningsuppdrag

(Kungl. Maj :ts beslut den 23 december 1926) »

18) Ersättning till utredningsmän i indelningsärenden »

22,925: 67

2,634: —

2,724: 94

2,100: —

4,382: —

802: 86

11,153: 77

9,379: 24

28,625: 94

1,719: 10

7,373: 10

2,944: 85

7,690:18

3,753: 15

1,807: 26

1,814: 81

411:90

568: 35

Summa kronor 112,811: 12

*) Siffrorna inom parentes angiva utredningens nummer i den till 1927 års riksdag avgivna

berättelsen om vad i rikets styrelse sedan sista lagtima riksdags sammanträde sig

tilldragit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr .97.

Vidare Lava av medicinalstyrelsen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

utbetalts vissa smärre belopp, tillhopa 3(14 kronor 60 öre. De å anslaget

utbetalta beloppen utgöra alltså sammanlagt 113,175 kronor 72 öre.

Då tillgångarna å anslaget, .såsom förut nämnts, till och med den 3 februari

1927 utgjorde 114,108 kronor 3 öre, beräknades alltså behållningen å anslaget

samma dag uppgå till 932 kronor 31 öre.

Den 4 februari 1927 har Kungl. Maj: t emellertid meddelat beslut av innebörd

att från femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter skola

intill ett belopp av omkring 30,000 kronor avföras utgifter för vissa av de

omför mäkla utredningsarbetena, vilka enligt tidigare meddelade beslut bekostats

eller skolat bekostas från kommittéanslaget.

För kommittéändamål kunna alltså beräknas för närvarande finnas disponibla

omkring 30,(XX) kronor. Efter avdrag av på redan förflirten tid belöpande

men ännu ej bestridda utgifter till ett uppskattat belopp av omkring

10,000 kronor, återstår härav en summa av omkring 20,000 kronor. Såsom

förut antytts är detta belopp icke tillräckligt för att tillåta fullföljande av

nu pågående utredningar.

Vid övervägande av de åtgärder, som i anledning härav äro påkallade...

har det till eu början stått klart, att sådana utredningsarbeten, vilkas fortsättande

utan avbrott under angivna förhållanden icke kan anses vara oundgängligen

nödvändigt, nu måste avbrytas för att vila, intill dess möjlighet

kan yppa sig att återupptaga desamma. Jag kommer i sådant hänseende

att senare i dag hemställa om beslut, att följande utredningsarbeten skola,

i den män därigenom föranledas kostnader från ifrågavarande anslag, från

och med här angivna tidpunkter vila och därefter icke utan Kungl. Maj:ts

särskilda medgivande återupptagas, nämligen de åt 1924 års landsstatslönesakkunniga,

tandvårdssakkunniga, bostadskreditsakkunniga och moderskapsunderstödssakkunniga

anförtrodda utredningarna från och med den 21

februari samt utredningen angående revision av gällande förordningar om

kommunalstyrelse på landet och i stad m. in. från och med den 1 mars

1927. Senast från sistnämnda tidpunkt lärer ock det nu pågående arbetet

inom arbetsfredsdelegationen kunna avbrytas. Utredningen rörande omarbetning

av kommissionärskungörelsen lärer ock inom den närmaste tiden

vara slutförd. Sjukförsäkrings- och lasarettsstadgesakkunniga hava avslutat

sitt arbete.

Även efter vidtagande av nämnda åtgärd kommer emellertid för övriga nu

pågående utredningsarbeten — beträffande vilka gäller, att de icke utan

åsidosättande av särskilt betydelsefulla syften eller avsevärt fördröjande av

angelägna ärendens avgörande kunna för närvarande avbrytas — att kvarstå

ett avsevärt medelsbehov, som icke täckes av befintliga tillgångar. Såvitt

nu är möjligt att bedöma, torde detta behov av ytterligare medel för tiden

intill utgången av innevarande budgetår kunna uppskattas till i runt tal 25,000

kronor. Till denna summa torde emellertid böra läggas dels vad som för

de utredningar, vilka enligt vad jag förut anfört skulle förklaras vilande,

kan åtgå för tiden från den 3 februari 1927 till nyss angivna tidpunkter för

arbetenas avbrytande, dels ock ett belopp till ersättning för biträde med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 97.

utarbetande av propositioner i vissa ämnen samt för oförutsedda utgifter av

natur att böra bestridas från kommittéanslaget. För samtliga de senast angivna

ändamålen torde tillhopa böra beräknas förslagsvis 10,000 kronor.

Till de sålunda angivna beloppen komma slutligen kostnaderna för den

nya utredning i arbetslöshetsfrågan, vilken på sätt jag i det föregående

framhållit torde böra snarast igångsättas. Det är givetvis icke möjligt att

nu exakt beräkna detta medelsbehov, men med hänsyn till utredningens art

och nödvändigheten att skyndsamt och intensivt bedriva densamma lärer man

icke lämpligen böra för återstoden av innevarande budgetår räkna med ett

mindre belopp än omkring 15,000 kronor.

Behovet av ytterligare medel för kommittéer och utredningar genom sakkunniga

inom socialdepartementet för tiden intill budgetårets utgång kan

alltså uppskattas till i runt tal sammanlagt (25,000 + 10,000 -f 15,000) 50,000

kronor.

Av det föregående lärer hava framgått, att det måste anses synnerligen

önskvärt, att ifrågavarande medelsbehov kan snarast möjligt tillgodoses.

De utredningar, för vilka medlen äro avsedda, äro, såsom redan i det föregående

framhållits, alla av den största betydelse. Beträffande sättet för

anskaffande av medel har i samråd med övriga departementschefer verkställts

undersökning, huruvida så stora tillgångar funnes å någon huvudtitels

kommittéanslag, att riksdagens medgivande lämpligen kunde begäras till

deras användande för ifrågavarande ändamål. Så har emellertid befunnits

icke vara förhållandet. Under sådana omständigheter vill jag förorda, att

riksdagens medgivande inhämtas till att nämnda belopp, 50,000 kronor, får

tagas i anspråk från det för innevarande budgetår utom huvudtitlarna anvisade

extra förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. Enligt vad jag inhämtat

är ställningen beträffande detta anslag, som i riksstaten uppförts med

1,000,047 kronor, för närvarande sådan, att detsamma torde kunna utan olägenhet

bära den avsedda utgiften.

På grund av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för förstärkning av det under femte huvudtiteln uppförda

reservationsanslaget till kommittéer och utredningar genom

sakkunniga må till nämnda anslag från det för budgetåret

1926—1927 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter

överföras ett belopp av 50,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Karlhohn.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1927.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1927:68 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av femte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakku a1 i texten
  2. SU 1927:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående förstärkning av femte huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakkunniga. s. 1 i texten
  3. SU 1927:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till oförutsedda utgifter. s. 4 i texten