Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisationm. m

1928-02-24 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:118, Angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisationm. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

1

Nr 118.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

ändringar i statsbaneförvaltningens organisationm. m.;

given Stockholms slott den 24 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regmten i

statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.

N Svarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Ltberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Meurling anför:

Sedan flera år tillbaka har statsbaneförvaltningens organisation varit föremål

för utredningar och överväganden.

Med anledning av framställning av riksdagen i skrivelse den 11 juni 1919,

nr 299, angående anslag för täckande av viss del av statens järnvägars driftförlust

under år 1918 uppdrog Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 åt eu kommission

att verkställa en allsidig utredning rörande de åtgärder, som borde

vidtagas för erhållande för framtiden av ett tillfredsställande resultat av

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 99 häft. (Nr 118.) 4C7 ss 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.

driften vid statens järnvägar. Berörda kommission, den s. k. statsbaneekonomikommissionen,

avgav år 1921 betänkande och förslag rörande statens

järnvägars ekonomi, varav del I, dagtecknad den 6 maj 1921, innefattade

resultaten av kommissionens undersökningar rörande de på ekonomien direkt

inverkande faktorerna, utgifter, inkomster och finanser, och del II, daterad

den 10 december 1921, utgjorde utredning och förslag angående statsbaneförvaltningens

ledning och organisation. Över del II av kommissionens betänkande

avgav järnvägsstyrelsen utlåtande den 22 mars 1923.

Därefter framlade socialiseringsnämnden såsom svar å Kungl. Maj:ts remiss

till nämnden av statsbaneekonomikommissionens betänkande, del IIr

och järnvägsstyrelsens utlåtande däröver år 1924 förslag till vittgående omorganisation

av statsbaneförvaltningen.

Vid anmälan den 13 november 1925 av nu omförmälda betänkanden och

förslag anförde min företrädare i ämbetet följande:

»Socialiseringsnämndens förslag, varöver yttranden infordrats från ett

flertal organisationer, myndigheter med flera, berör i allt väsentligt allenast

frågan om statens järnvägars yttre organisation såsom allmänt affärsverk,

varemot dess inre organisation i huvudsak lämnats åsido. Emellertid har

av den hittills förebragta utredningen rörande statens järnvägars inre förvaltning

framgått, att vissa jämkningar i nuvarande organisation, avseende

förenklingar och besparingar i förvaltningen, skulle kunna genomföras utan

föregripande av den vidare beredningen av de utav socialiseringsnämnden

upptagna spörsmålen.

Sålunda har ekonomikommissionen i fråga om järnvägsstyrelsens inre

organisation föreslagit vissa ändringar, avseende indragning av byråer och

ändring i fördelning av ärendena byråer emellan. Järnvägsstyrelsen har i

princip, om än med vissa inskränkningar, anslutit sig till kommissionens

förslag om uppdelning byråvis av vissa ärenden.

Vidare har ekonomikommissionen föreslagit viss omorganisation av linjeförvaltningen,

avseende sammansmältande av distrikts- och sektionsledningtill

en enda förvaltningsmyndighet. Ordföranden och en ledamot i kommissionen

hava i avgiven reservation beträffande denna fråga hemställt, att

linjeorganisationen måtte göras till föremål för ytterligare utredning, varvid

den inom statens järnvägar förefintliga erfarenheten borde bliva på fullt tillfredsställande

sätt representerad, så att ett auktoritativt allsidigt bedömande

bleve möjligt. Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande över ekonomikommissionens

betänkande antytt möjligheten av att utan sådan vidlyftig organisationsändring,

som av kommissionen ifrågasatts, vinna avsedda förenklingar

och besparingar vid linjetjänstens skötande samt hemställt, att åt järnvägsstyrelsen

måtte lämnas uppdrag att härutinnan företaga vidare utredning.

Då det synes mig angeläget att i avvaktan på den slutliga prövningen av

de ifrågasatta mera vittgående organisationsändringarna få utrett, vilka jämkningar

i statens järnvägars inre förvaltning, såväl beträffande styrelsen som

linjeförvaltningen, omedelbart kunna för ernående av besparingar och förenklingar

vidtagas inom den nuvarande organisationens ram, får jag hemställa,

att åt järnvägsstyrelsen uppdrages att verkställa och för Kungl. Maj:t,

så snart ske kan, framlägga utredning härom i de avseenden, som i det

föregående berörts.»

Vad departementschefen sålunda hemställt bifölls av Kungl. Maj:t.

I enlighet härmed har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 7 maj 1926 av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

givit förslag till vissa förändringar i statsbaneförvaltningens inre organisation

i syfte att vinna förenklingar och besparingar inom densamma. Häröver

har kommunikationsverkens lönenämnd den 21 juni 1926 avgivit utlåtande.

Innan jag övergår att behandla föreliggande förslag till vissa ändringar i

statsbaneförvaltningens organisation, anhåller jag att i korthet få redogöra

för huvuddragen av den nuvarande organisationen, vilken i huvudsak förskriver

sig från år 1907.

Den centrala förvaltningen, järnvägsstyrelsen, utgöres av eu generaldirektör,

såsom chef för statens järnvägar, samt, såsom ledamöter av styrelsen,

dels en överdirektör och souschef, dels eu överdirektör, dels två

överingenjörer, nämligen en för handläggning av järnvägsbyggnadsärenden,

tillika chef för byggnadsbyrån, och en för handläggning av verkstadsärenden,

tillika chef för verkstadsbyrån, dels ock slutligen tolv byråchefer, vilka äro

chefer för var sin byrå, nämligen administrativa byrån, kameralbyrån, banbyrån,

maskinbyrån, förrådsbyrån, elektrotekniska byrån, första trafikbyrån,

andra trafikbyrån, tredje trafikbyrån, militärbyrån, inrikes taxebyrån och utrikes

taxebyrån. Byråernas antal är alltså fjorton. Vid behandling av vissa

frågor förstärkes styrelsen med två järnvägsfullmäktige och vid förfall för

någon av dem en suppleant för järnvägsfullmäktige. För granskningen av statens

trafikerade järnvägars samt statens järnvägsbyggnaders räkenskaper

och förvaltning förordnar Kungl. Maj:t årligen tre överrevisorer.

Enligt gällande instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande linjeförvaltningar

avgöras de till styrelsens handläggning hörande ärenden, med

vissa angivna undantag, av generaldirektören eller överdirektören och souschefen

eller överdirektören efter föredragning av överingenjör, byråchef,

förste byrådirektör, byrådirektör, ombudsman eller särskilt förordnad föredragande.

Statens trafikerade järnvägar äro indelade i fem distrikt. Varje distrikt

förvaltas av eu distriktsförvaltning, bestående av en distriktschef med

arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet, såsom distriktets chef, samt eu

bandirektör, eu maskindirektör och en trafikdirektör (30:e lönegraden), föreståndare

för respektive ban-, maskin- och trafikavdelningarna. I distriktsförvaltningen

ingå därjämte vid föredragning av förrådsärenden eu förrådsintendent,

föreståndare för förrådsavdelningen, samt vid föredragning av

vissa ärenden av rättslig, administrativ eller kameral natur eu distriktssekreterare

och ombudsman. Såsom närmaste man till och ställföreträdare för

ban-, maskin- och trafikdirektörerna äro anställda respektive eu förste baningenjör,

en förste maskiningenjör och eu förste trafikinspektör (27:e lönegraden).

För liaiidliavande av den löpande linjetjänsten närmast under distriktsförvaltningen

är varje distrikt för var och en av ban-, maskin- och trafikavdelningarna

indelat i respektive ban-, maskin- och trafiksektioner,

vilka förestås antingen av en förste baningenjör, förste maskiningenjör respektive

förste trafikinspektör (27:e lönegraden) eller ock av eu baningenjör,

maskiningenjör respektive trafikinspektör (26:e lönegraden).

Sammanlagda antalet av ban-, maskin- och trafiksektioner utgör för närvarande

22, 13 och 19.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Föreliggande

förslag till

vissa ändringar

i

statsbaneförvaltningens

organisation.

Allmänna

synpunkter.

Kungl. Maj:ts proposition nr IliS.

I sitt ovanberörda utlåtande den 22 mars 1923 över statsbaneekonomikommissionens

betänkande, del II, anförde järnvägsstyrelsen bland annat

följande:

Styrelsen liade vid ett flertal tillfällen, särskilt i avgivna yttranden över

överrevisorernas berättelser, ställt sig betänksam mot att, såsom ifrågasatts,

vidtaga mera väsentliga rubbningar i den bestående organisationen av statsbaneförvaltningen.

De under kristidens abnorma förhållanden uppkomna

svårigheterna att ombesörja trafikarbetet vid statens järnvägar hade icke sin

orsak i statsbaneförvaltningens organisation utan i eu för högtrafiken otillräcklig

teknisk utrustning, för vilkens snabba anpassande "efter en dylik

högtrafik erforderliga medel och tillräcklig tid icke stått till buds. Några

som helst klara riktlinjer för en dylik total omgestaltning av statsbaneförvaltningen

saknades, och icke heller syntes man kunna utgå från det antagande,

att organisationsformen, såsom förmodats, varit en medverkande

orsak till det av kända förhållanden uppkomna ogynnsamma ekonomiska resultatet

av statsbanedrifteu. För större systemförändringar borde krävas

verkligt praktiskt giltiga bevis för att den bestående organisationen vållat

eller medverkat till anmärkningsvärt dåliga resultat samt lika övertygande

bevis för att en annan organisation skulle verka i ekonomiskt hänseende

väsentligt förbättrande och förebyggande och detta trots de alltid framträdande

olägenheterna med organisationsförändring.

Styrelsen ansåge fortfarande, att det hade sina synnerligen stora vådor

att plötsligt nedbryta de bestående och invanda arbetsformerna. Bättre vore

det tvivelsutan att efter hand med stöd av erfarenheten vidtaga förbättringar

i de hänseenden, där sådana visat sig erforderliga.

I sin förevarande skrivelse den 7 maj 1926 anför styrelsen i detta hänseende

följande:

Någon grundväsentlig ändring i den bestående organisationen med dess

fördelning av ärendena och befogenheten emellan styrelsen såsom den egentliga

förvaltningsmyndigheten och de styrelsen underlydande linjemyndigheterna

såsom liandhavande trafikens skötsel vore på de skäl, varför styrelsen

utförligt redogjort i sitt ovannämnda utlåtande den 22 mars 1923

över ekonomikommissionens betänkande, ej med förslaget avsedd utan anslöte

sig detsamma härvidlag i det hela taget mycket väl till nu gällande

former och den praxis, som efter hand utbildat sig. De av styrelsen vid

upprepade tillfällen angivna vådorna av en total omvälvning av den inre

organisationen borde förvisso ej underskattas. Styrelsen vore fortfarande

av den bestämda uppfattningen, att det vore bättre att gå varligt fram och

att efter hand som erfarenheter samlades och det praktiserade arbetssättets

brister i ett eller annat liänseeende konstaterades söka eliminera dessa

brister och därmed arbeta sig fram till något allt bättre och fullkomligare.

Huvudsyftet med förslaget hade därför nu varit att med stöd av gångna

erfarenheter särskilt under kristidens påfrestningar söka skapa möjligheter

att smidigt anpassa och begränsa förvaltningsuppgifterna och de för dessas

fullgörande befintliga förvaltningsorganen efter nuvarande och för avsevärd

tid framåt förutsebara trafikförhållanden och utvecklingsarbete. I enlighet

härmed hade man beträffande styrelsen i centraliseringssyfte funnit önskvärt

att få företaga en omläggning eller förenkling av vissa byråers med

underlydande kontors arbetsområden, och beträffande linjen hade till fullföljande

av syftet med senaste instruktion sändring år 1920 rörande särskilt

distriktschefens ställning i organisationen förslaget inriktats på att ernå eu

ytterligare koncentrering av befälsföringen samt eu begränsning av den för

förvaltningsuppgifterna erforderliga apparaten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. ;1

De organisatoriska ändringar inom järnvägsstyrelsen, som sålnnda

föreslås, äro i huvudsak följande:

Befattningen såsom överdirektör vid statens järnvägar skall under tider

med mindre arbetsbelastning för verkets clief kunna hallas \ akant. Befattningen

såsom överingenjör för huvudverkstäderna utbytes mot en verkstadsdirektörsbefattning

i 30:e lönegraden. Administrativa byrån och kameralbyrån

ersättas med en byrå för handläggning av allmänna administrationsoch

personalärenden, lämpligen benämnd kanslibyran. I samband häimed

utbrytes ur den nuvarande administrativa byrån dess avdelning för ekonomiska

utredningar samt inrättas en ekonomibyrå för handläggning av de

allmänna ekonomiärendena. Beträffande byggnadsbyrån föreslås vissa personalindragningar

och likaså i fråga om maskinbyråns inspektionsavdelning

och elektrotekniska byråns* telegraf- och belysningsavdeluing. Vidare föreslås

flyttning av vissa arbetsuppgifter å inrikes och utrikes taxebyråerna till

andra byråer och kontor samt till ett gemensamt till inrikes taxebyran anslutet

tjänsteställe, lämpligen benämnt reklamationskontoret, till vilket skulle

sammanföras inrikes- och utrikes taxebyråernas ersättnings- och restitutionsavdelningar

samt godsregleringsärendena, vilka nu äro förlagda till eu avdelning

inom andra trafikbyrån.

Beträffande linjeförvaltningarna föreslår järnvägsstyrelsen, att de under

styrelsen nu ställda, kollektivt arbetande distriktsförvaltningarna utbytas mot

de under styrelsen ställda distriktscheferna samt att under dessa skola

direkt sortera sektionsföreståndarna, vilka till lättande av distriktsehefens

arbetsbörda skulle erhålla ökad befogenhet vid handläggning av vissa ärenden.

De nuvarande avdelningsföreståndama skulle såsom faktiskt utgörande

en mellaninstans borttagas och distriktscheferna i stället utrustas med fackkunniga

medhjälpare inom de olika avdelningarna, vilka allt efter förhållandena

skulle vara placerade i ban-, maskin- och trafikdirektör sgraden (30:e

lönegraden) eller i förste baningenjörs-, maskiningenjörs- och trafikinspektörsgraden

(27:e lönegraden).

I samband med nu angivna ändringar i statsbaneförvaltningens organisation

har järnvägsstyrelsen beträffande en del befattningar eller grupper av

befattningar inom nämnda förvaltning föreslagit vissa anordningar av principiell

innebörd. Sålunda har styrelsen hemställt om åtgärders vidtagande

i syfte att Kungl. Maj: t skulle äga att, då förhållandena så påkallade, besluta,

dels att med förnyat förordnande beträffande befattningen såsom överdirektör

vid statens järnvägar finge tills vidare anstå, dels att vid uppkommande

vakanser befattningshavare i direktörsgrad vid distrikten komme att

ersättas med befattningshavare i 27:e lönegraden, dels ock, beträffande befattningar

vid statens järnvägar inom 21 :a—27:e lönegraderna, att dylik befattning

antingen tillsvidare bleve vakantsatt eller ock definitivt ersatt med

befattning av lägre tjänstegrad.

I avgiven reservation hava överdirektörerna och byråchefen å inrikes taxebyrån

ifrågasatt lämpligheten av att, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, vissa

Förslagets

huvuddrag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 IS.

hittills av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade befattningar

skulle kunna av Kungl. Maj:t förändras till lägre tjänstegrad samt därvid

framhållit, att därest möjlighet skulle anses böra beredas att under depressionstider

nedsätta lönerna för statstjänst, angelägenheten för verket att

såväl behålla som förvärva goda krafter syntes fordra, att möjlighet gåves

att under mera krävande tider kunna individuellt öka lönerna över de normala.

Om den föreslagna anordningen överhuvud skulle införas, syntes den

böra tillämpas icke blott på ett utan på samtliga statens verk eller åtminstone

på de affärsdrivande verken. Enligt reservanternas mening vore fluktuationerna

inom den högre förvaltningens arbetsområde icke kvantitativt

och än mindre kvalitativt hastigare växlande än att, om den av statsmakterna

godkända organisationsformen visade sig för vidlyftig, ändring av densamma

kunde ske pa samma sätt, som den tillkommit, eller genom gemensamt beslut

av Kungl. Maj:t och riksdagen.

I nu angivna hänseenden må erinras, att Kungl. Maj:t genom brev den

27 oktober 1922 meddelat vissa bestämmelser angående återbesättande av

ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk samt därvid bland annat föreskrivit, dels att vid uppkommande

ledighet å ordinarie befattning skall verkställas utredning, huruvida

icke genom vidtagande av förenklingar i arbetet eller genom ändrad

arbetsfördelning de till befattningen hörande göromålen kunna utföras antingen

med anlitande av de i övrigt förefintliga arbetskrafter eller ock av

befattningshavare med lägre avlöning än den, vilken varit förenad med den

ledigblivna befattningen, dels ock att, därest vid ledighet å ordinarie befattning

inom numera 21:a—27:e lönegraderna eller å befattning, som på förslagav

verksstyrelse tillsättes av Kungl. Maj:t, vederbörande verksstyrelse på

grund av förenämnda utredning finner, att återbesättande bör ske, frågan

härom skall underställas Kungl. Maj:ts prövning och att åtgärd för befattnings

återbesättande ej må vidtagas, förrän Kungl. Maj:t lämnat medgivande

därtill. Vidare har Kungl. Maj:t under senare år vid fastställandet av personalstaterna

eller antalet ordinarie befattningar inom l:a—20:e lönegraderna

vid kommunikation s verken plägat bemyndiga verksstyrelsen att, i den mån

så prövades lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning inom

nyssnämnda lönegrader utbyta den lediga befattningen mot tjänst inom

lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot

annan av samma lönegrad.

Lönenämnden, som i sitt förberörda utlåtande den 21 juni 192(1 yttrat sig

endast i fråga om de av järnvägsstyrelsen förordade principerna beträffande

indragning eller förändring i lönehänseende av utav organisationsändringarna

berörda befattningar, har i dessa avseenden anfört:

»I likhet med järnvägsstyrelsen hyser lönenämnden den uppfattningen, att

därest det visar sig, att en befintlig ordinarie tjänst vid statens järnvägar

lämpligen kan indragas eller ersättas med en befattning inom lägre lönegrad

än den förutvarande, åtgärder i sådant hänseende böra vid uppkommande

vakans å tjänsten med all skyndsamhet vidtagas. Vad särskilt angår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 118. *

deu genom förordnande på viss tid tillsatta överdirektörsbefattningen vid

statens järnvägar, liar lönenämnden sålunda intet att erinra mot att densamma,

vid utgången av ett meddelat förordnande å tjänsten, vakantsattes.

''Däremot anser sig lönenämnden icke kunna biträda järnvägsstyrelsens förslag,

att det utan vidare skall ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida

tjänsten sedermera skall återbesättas och i så fall för huru lång tid. De eventuella

växlingar i behovet av sagda tjänst, med vilka järnvägsstyrelsen synes

räkna, lära nämligen icke kunna tänkas inträda sa hastigt, att det skulle om a

förbundet med nämnvärd olägenhet att avvakta riksdagens provning av fragan

om tjänstens behövlighet. Därest befattningen anses kunna indragas och

på grund därav vid inträffande ledighet av Kungl. Maj:t. vakantsättes, toide

anmälan härom höra göras till riksdagen, som då sättes i tillfälle att besluta

om tjänstens definitiva indragning. Skulle det framdeles visa sig nödvändigt

att ånyo inrätta en överdirektörsbefattning vid statens järnvägar, boi enligt

lönenämnden s mening framställning härom i sedvanlig ordning göras hos

riksdagen. , , „ „ , .... , .

På liknande sätt torde vid inträffande vakans a sadan tjänst inom någon

.lv 28:e—30:e lönegraderna, som anses böra ifrågakomma till indragning eller

nedflyttning, tjänsten kunna hållas obesatt eller uppehållas allenast pa förordnande,

intill dess riksdagens beslut rörande indragningen eller nedflyttningen

hunnit inhämtas, och bör sedermera ett återinrättande ellei en hojning

av dylik tjänst förekomma först efter riksdagens i varje särskilt

fall härutinnan fattade beslut. Enligt lönenämndens mening sammanhanger

nämligen frågan om dessa högre tjänsters inrättande eller avskaffande samt

rörande tjänste- och löneställningen för desamma i regel så intimt med

med själva organisationsspörsmålet, att det icke kan anses föreligga anledning

att beträffande dem frångå det nuvarande systemet för prövning av

tjänsternas behövlighet m. m.

I fråga åter om befattningarna inom 21:a—27:e lönegraderna synes lämpligen

böra av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid uppkommande

ledighet å dylik befattning antingen tills vidare hälla densamma

vakant eller ock utbyta‘densamma mot tjänst inom lägre lönegrad ävensom

att inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan, tillhörande

samma lönegrad. Om sådant utbyte synes anmälan böra göras till påföljande

riksdag. Det må härvid erinras, hurusom Kungl. Maj:t under senare

år vid fastställandet av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden

plägat lämna verksstyrelserna dylikt bemyndigande i fråga om befattningar,

tillhörande Pa—20:e lönegraderna.

Yad här ovan framhållits äger enligt lönenämndens mening tillämplighet

beträffande tjänster såväl inom järnvägsstyrelsen som vid lmjeforvaltnm<rarna

Det av järnvägsstyrelsen förordade systemet för bestämmande av

tjänste- och löneställningen för de experter inom barn, maskin- och trafiktjänsten,

vilka skulle fungera såsom, distriktscliefens närmaste medhjälpare,

anser sig lönenämnden emellertid icke kunna lämna utan eiiman. Enligt

järnvägsstyrelsens förslag i denna del skulle,, efter Kungl. Maj :ts bepröv ande

i varje förekommande fall, nämnda befattningshavare kunna, då forhallandena

ansåges kräva detta, inneliava lian-, maskin- och trafikdirektörsgrad,

inom vilken grad tillsättning borde ske efter förslag av generaldirektören,

eller vid lättare förhållanden förste baningenjörs-, förste maskmmgenjörsoch

förste trafikinspektör sgrad. .

Oavsett vilken organisationsform, som kan befinnas lämpligast i fråga om

statens järnvägars distriktsbefäl, synes det lönenämnden, att ett dvlikt

system ined allt efter förhållandena växlande tjänsteställning för distnktschefernas

närmaste medhjälpare icke kan anses lämpligt. De olägenhetei,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 1JS.

som bleve förbundna med det angivna osäkerhetstillståndet i fråga om sagda

tjänsters ställning och avlöningsförhållanden och som utförligt utvecklats i

reservationer till järnvägsstyrelsens framställning, skulle enligt lönenämndens

mening helt visst komma att överväga de tämligen obetydliga fördelar

i besparingshänseende m. m., som anordningen under vissa omständigheter

kunde tänkas medföra. Oavsett vilken tjänstegrad, som vid en eventuell

omorganisation av distriktsförvaltningarna kan komma att bliva bestämd för

distriktschefens närmaste sakkunniga medhjälpare, vill lönenämnden såsom

sm asikt framhalla, att arbetsuppgifterna för dessa befattningshavare såväl

inom ett och samma distrikt som vid en jämförelse mellan de olika distrikten

icke lära erbjuda sådana skiljaktigheter, att det kan anses tillräckligt motiverat

att införa ett system, enligt vilket ifrågavarande befattningar inom ett

distrikt skulle kunna tillhöra 30:e lönegraden, under det att de samtidigt

vid ett annat distrikt vore hänförda till 27:e lönegraden. Än mindre torde

en dylik skillnad böra förekomma i fråga om befattningar tillhörande ett

och samma distrikt. Såsom redan beträffande överdirektörstjänsten framhållits,

kan det ej förutsättas, att de växlingar i avseende å trafikens omfattning

och verkets utveckling i övrigt, som kunna tänkas uppstå under olika

tidsförhållanden, skulle nödvändiggöra eu dylik rörlighet i avseende å dessa

liögie linjetjänster. Imligt lönenämnclens uppfattning böra desamma sålunda

under alla förhållanden tillhöra en och samma, av statsmakterna för dem

fastställda lönegrad och ändring i fråga om denna åstadkommas endast

genom statsmakternas beslut i vanlig ordning angående höjning eller sänkning

av tjänstekategorien såsom sådan.

Lönenämnden vill slutligen framhålla, att därest de anordningar av lönetekmsk

innebörd, som bär ovan berörts, befinnas önskvärda att få genomförda

beträffande statens järnvägar, det bör tagas under övervägande, huruvida

icke motsvarande bestämmelser böra komma till användning även vid

andra statens verk.»

Med anledning härav hava yttranden infordrats från generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, och hava dessa styrelser förklarat

intet vara att erinra mot tillämpande vid respektive verk av det av lönenämnden

föreslagna förfaringssättet vid inträffad ledighet å befattningar inom

21:a 27:e lönegraderna. Generalpoststyrelsen har därutöver på anförda skäl

ifrågasatt, huruvida icke beträffande dessa befattningar det av lönenämnden

förordade bemyndigandet för Kungl. Maj:t borde utvidgas att omfatta även

inrättande av ytterligare tjänster inom dessa lönegrader.

Såsom ovan nämnts, föreligga två kommittéförslag, avseende genomgripande

ändringar i statens järnvägars såväl yttre som inre organisation, nämligen

statsbaneekonomikommissionens och socialiseringsnämndens utredningar och

förslag. De i dessa förslag framkomna spörsmålen och uppslagen äro emellertid

av den vittgående omfattning och principiella innebörd, att ytterligare

utredningar i dessa frågor äro erforderliga, innan desamma kunna upptagas

till slutlig prövning. Härtill kommer, att samtliga över socialiseringsnämndens

förslag infordrade yttranden ännu icke inkommit.

Dessa förhållanden torde emellertid icke böra utgöra hinder för att inom

statsbaneförvaltningen genomföra de förenklingar och besparingar, som redan

nu kunna avägabringas i stort sett inom ramen för den nuvarande organisationen

och vilka i varje fall icke föregripa de mera vittgående orga
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 ti. 9

nisationsplanerna. Fastmer synas dylika mindre jämkningar i organisationen

så mycket mera behövliga, som de ekonomiska förhållanden, vilka efter

kristiden inträtt, påkalla åtgärder i syfte att genom förenklingar och omläggningar

i arbetet vinna besparingar i driftkostnaderna inom statsförvaltningen.

Det förslag till förändringar inom statsbaneförvaltningen, som järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse den 7 maj 1926 framlagt, synes mig mera innebära

en anpassning av nämnda förvaltnings uppgifter och organ efter de lugnare

tider, som efterträtt kristidens abnorma förhållanden i avseende å trafikarbetet

vid statens järnvägar, än en omorganisation i egentlig mening. Även

om, såsom i det följande skall närmare utvecklas, jag anser mig böra förorda

avvikelser beträffande vissa delar, synes mig förslaget i stort sett väl

avvägt och av beskaffenhet att tillgodose kravet på nedbringande i möjligaste

mån av kostnaderna för statsbaneförvaltningen. Jag anser mig därför kunna

förorda, att sagda förslag i huvudsak nu bringas till genomförande.

Yad beträffar de av järnvägsstyrelsen föreslagna anordningarna i fråga om

befattningarna såsom överdirektör och distriktschefernas fackkunniga medhjälpare,

anser jag mig icke kunna giva min anslutning till de principer,

som kommit till uttryck i styrelsens berörda förslag. Såsom lönenämnden

anfört, torde frågan om behövligheten av och löneställningen för de högre

befattningarna vid såväl styrelsen som linjeförvaltningarna i allmänhet stå i

nära samband med frågor av organisatorisk innebörd, och förändringarna i

förhållandena å statens järnvägars arbetsområde torde väl näppeligen bliva

snabbare än att med prövningen av dessa frågor utan olägenhet kan anstå

till närmaste riksdag. Beträffande de i kommunikationsverkens avlöningsreglemente

upptagna befattningar, som tillsättas genom förordnande på viss

tid, samt de genom konstitutorial tillsatta befattningarna inom 28:e—30:e

lönegraderna torde alltså frågan om dessa tjänsters behövlighet och löneställning

alltjämt böra prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. I fråga

åter om tjänster inom 21:a—27:e lönegraderna, vilka icke äro av sådan betydelse

för organisationens gestaltning, torde med hänsyn till ifrågavarande

verks egenskap av affärsdrivande en något större smidighet vara påkallad.

Jag anser mig därför böra tillstyrka, att beträffande befattningar inom dessa

lönegrader vid nämnda verk av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl.

Maj:t att vid uppkommande ledighet å dylik befattning antingen tills vidare

hålla densamma vakant eller ock utbyta densamma mot tjänst inom lägre

lönegrad ävensom att inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot

annan av samma lönegrad. Anmälan om dylikt utbyte lärer böra göras till

nästföljande riksdag.

Jag övergår härefter till detaljerna i järnvägsstyrelsens förslag samt gör

därvid början med förändringarna inom styrelsen.

Järnvägsstyrelsen.

Enligt instruktionen skola överdirektören och souschefen, vilken är generaldirektörens

närmaste man och ställföreträdare, samt överdirektören i den

Över
direktören.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Utbytande

av överingenjörsbefattningen

för verkstads

ärenden mot

en verkatadsdirektörsbefattning

m. m.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

omfattning, generaldirektören bestämmer, biträda honom vid utövningen av

hans ämbete. I frånvaro av såväl generaldirektören som överdirektören och

souschefen skola de ärenden, som eljest på föredragning avgöras av nämnda

befattningshavare, avgöras av överdirektören. Såväl överdirektören och souschefen

som överdirektören hava att efter särskilt uppdrag av generaldirektören,

jämväl då denne i övrigt förvaltar sitt ämbete, i stället för generaldirektören

avgöra under viss tid viss grupp eller visst slag av ärenden eller

alla till en eller flera byråer hörande ärenden.

Befattningen såsom överdirektör vid statens järnvägar inrättades år 1914.

Det huvudsakliga syftet med ifrågavarande befattnings inrättande var att bereda

en då välbehövlig lättnad i generaldirektörens arbetsbörda, i det att

handläggningen av vissa löpande ärenden framför allt å de icke tekniska

byråerna skulle avlyftas från honom och erforderlig tid beredas generaldirektören

för behandling av de stora, initiativkrävande frågorna inom järnvägsförvaltningen.

Järnvägsstyrelsen framhåller nu i sin skrivelse den 7 maj 1926, att det

ingalunda vore uteslutet, att under lugnare förhållanden det skulle utan

menlig inverkan på verkschefens arbetsbörda kunna visa sig tillräckligt med

en uppdelning av arbetet i beslutande instans å två krafter i stället för såsom

nu tre och att den tredje alltså kunde i besparingssyfte indragas. Då

det emellertid vore av vikt att hava tillgång till överdirektörstjänsten, om

behovet sedermera skulle ändras, föreslår styrelsen, att det skulle ankomma

på Kungl. Maj:t att avgöra, om och för huru lång tid tjänsten skulle besättas.

Den minskning i förvaltningsuppgifterna, som blivit en följd av den

numera inträdda stabiliseringen i statens järnvägars verksamhet, har jämväl

medfört en lättnad i arbetsbördan för den beslutande ledningen för

verket. Någon större ökning av nämnda arbetsbörda synes ej heller, såvitt

nu kan bedömas, vara att emotse inom den närmaste framtiden. Då på

grund härav minskat behov av biträde för generaldirektören vid utövningen

av hans ämbete numera förefinnes, torde det ej längre vara erforderligt att

hava såväl eu överdirektör och souschef som eu överdirektör vid hans sida.

Med hänsyn härtill och då förordnandet för överdirektörsbefattningens nuvarande

innehavare, vilken under år 1928 uppnår 63 levnadsår, utlöper med

utgången av samma år, vill jag föreslå, att sagda befattning indrages.

Den nuvarande organisationen av verkstadsdriften vid statens järnvägar

tillkom år 1917, i det att nämnda år huvudverkstäderna utbrötos ur distriktens

maskinavdelningar och centraliserades under en gemensam ledning.

Avsikten härmed var, att verkstadsdriften skulle bättre kunna skötas enhetligt

och efter bestämd plan, att utvidgandet av verkstäder och anskaffande

av nya arbetsmaskiner skulle kunna ske med hänsyn till behovet inom hela

statsbanenätet samt att planmässighet och specialisering skulle kunna lättare

vinnas liksom iakttagna förenklade och billigare arbetsmetoder lättare skulle

kunna komma samtliga verkstäder till godo. Vad beträffar formen för cen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

tralledningens organisation, hade särskilda av järnvägsstyrelsen tillkallade

sakkunniga föreslagit upprättande inom järnvägsstyrelsen av en särskild hyra,

verkstadsbyrån, under ledning av en byråchef, vilken, med hänsyn till att

för befattningen måste väljas en person med framstående duglighet och att

han skulle erhålla större befogenhet än annan byråchef, skulle utöver byråchefsarvode

tillerkännas ett personligt tilläggsarvode av 1,500 kronor. Järnvägsstyrelsen

åter ansåg frågan bäst lösas sålunda, att ledningen över samtliga

huvudverkstäder lämnades åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning

och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för huvudverkstäderna,

med placering å samma ort, där den största huvudverkstaden, centralverkstaden,

är belägen, eller i Örebro. Kungl. Maj:t framlade i proposition

nr 174 för 1917 års riksdag förslag i enlighet med vad järnvägsstyrelsen förordat.

Med anledning härav hemställdes i eu inom riksdagen väckt motion

(II: 423), att för den centrala ledningen av statens järnvägars verkstadsdrift

måtte å järnvägsstyrelsens stat uppföras en ny överingenjör jämte övrig erforderlig

personal. Riksdagen (skrivelse nr 232) fann det lämpligast, att chefen

för huvudverkstäderna inordnades i järnvägsstyrelsen samt jämställdes med

överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader, och beslöt i enlighet

härmed inrättande inom styrelsen av en befattning såsom överingenjör och

chef för statens järnvägars huvudverkstäder med ett arvode av 12,000 kronor,

varjämte såsom hans närmaste man och ställföreträdare uppfördes eu byrådirektör

å den nya verkstadsbyrån inom styrelsen. Vid 1919 års lönereglering

höjdes överingenjörens arvode till 17,000 kronor.

Sedan dåvarande överingenjören för huvudverkstäderna avlidit, gjorde järnvägsstyrelsen

i skrivelse den 5 december 1923 framställning i fråga om sättet

för utövande av chefskapet för statens järnvägars verkstadsväsende samt anförde

därvid i huvudsak följande:

Styrelsen hade ansett de överallt brydsamma ekonomiska förhållandena

och deras verkningar, som påkallat inskränkningar inom alla grenar av järnvägstjänsten,

jämväl böra föranleda någon ändring i förevarande avseende.

Denna ändring hade dock synts styrelsen ej böra få gå ut över den nuvarande

organisationens idé utan borde kunna inskränka sig till eu temporär

modifikation av chefsstället och dess utrustande med hjälpkrafter. Styrelsen

hade sålunda funnit, att tjänsten i fråga borde kunna tillsvidare upprätthållas

på förordnande genom tjänsteman i tjänsteställning under överingenjör

och lämpligen av samma tjänstegrad, som inom styrelsen intoges av byråchef.

Innehavaren av dylikt förordnande till överingenjörens för verkstadsväsendet

ersättande — därtill verkschefen, i likhet med vad fallet vore beträffande

överingenjör och byråchef, toi''de hava att till Kungl. Maj:t inkomma

med förslag — borde i övrigt under benämning lämpligen av verk

stadsdirektör tillerkännas enahanda befogenheter och utöva enahanda åligganden,

som instruktionsenligt tillhörde chefen för statens järnvägars huvudverkstäder,

samtidigt föreståndare för järnvägsstyrelsens verkstadsbyrå. Vad

avlöning till den förordnade verkstadsdirektören anginge, syntes densamma

i konsekvens med den tänkta tjänsteställningen böra utgå med samma belopp,

som för byråchef vore gällande, med skyldighet för den förordnade,

därest han innehade statstjänst, att under tiden för förordnandet avstå alla

avlöningsförmåner i innehavande tjänst.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Med bifall till styrelsens hemställan förordnade Kungl. Maj:t den 14 december

1923 en förste maskiningenjör att från och med den 1 januari 1924

tills vidare i egenskap av verkstadsdirektör upprätthålla chefskapet för statens

järnvägars verkstadsväsende med enahanda befogenheter och åligganden,

som enligt gällande instruktion tillhöra överingenjören för huvudverkstäderna,

varjämte hans avlöning bestämdes enligt nuvarande 30:e lönegraden (byråchefsgraden).

I sin skrivelse den 7 maj 1926 anför nu järnvägsstyrelsen, att ehuru den

sålunda förändrade tjänsteställningen för chefen för huvudverkstaden avsetts

att fortvara endast tillsvidare, styrelsen med stöd av vunnen erfarenhet ansåge

sig nu kunna och böra föreslå, att ifrågavarande provisoriska anordning

gjordes permanent, därvid verkstadsdirektören lämpligen borde i avlöningsocli

pensionshänseende likställas med byråchef. Därjämte anmäler styrelsen,

att byrådirektörsbefattningen å verkstadsbyrån, vilken befattning alltsedan

innehavarens befordran år 1922 till maskindirektör och chef för huvudverkstaden

i Örebro varit vakant, ansåges kunna definitivt indragas.

Centraliseringen av statens järnvägars huvudverkstäder under en överingenjör,

tillsatt allenast på förordnande för viss tid, betingades av angelägenheten

av att för ledningen av denna gren av statsbaneförvaltningen

erhålla eu organisationsform, som medförde de bästa möjliga tekniska och

ekonomiska resultat, varför synnerligen stora fordringar på erfarenhet och

duglighet ansågs böra ställas på innehavaren av berörda chefspost. Att det

också gällde betydande värden, framgår av då förebragt utredning, som utvisade,

att värdet av vid huvudverkstäderna utförda underhållsarbeten för

den rullande materielen, tillverkningar m. m. stigit från 6.2 miljoner kronor

år 1911 till 9.3 miljoner kronor år 1915 samt att anskaffningskostnaden för

den rullande materielen, vilken i slutet av år 1911 utgjorde omkring 143

miljoner kronor, vid slutet av år 1915 belöpte sig till omkring 161.5 miljoner

kronor. Enligt vad jag inhämtat utgjorde värdet av underhållsarbeten och

tillverkningar m. in. vid huvudverkstäderna år 1926 omkring 19 miljoner

kronor samt anskaffningskostnaden för den rullande materielen vid slutet

av samma år omkring 281.5 miljoner kronor. Även om hänsyn måste tagas

till det nuvarande lägre penningvärdet, äro de värden, det här rör sig om,

av sådan storlek, att endast en mycket framstående kraft torde böra stå i

spetsen för verkstadsdriften. Jag anser alltså, att ifrågavarande befattning

alltjämt bör vara av beskaffenhet att tillsättas genom förordnande på viss

tid. Yad beträffar löneställningen, så ehuru det med hänsyn till vad här

anförts skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke befattningen borde fortfarande

vara förenad m''ed för densamma nu stadgat arvode, anser jag mig

böra av sparsamhetsskäl föreslå, att befattningen under benämning av verkstadsdirektör

uppföres med ett arvode av 15,000 kronor.

Mot styrelsens förslag till indragning av byrådirektörsbefattningen å verkstadsbyrån

har jag intet att erinra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj tis proposition nr 118.

Administrativa byrån handlägger ärenden rörande statsbaneförvaltningens

organisation, ärenden angående förvaltningen i allmänhet, såsom

ärenden rörande årliga personal- och kostnadsstater, vidare ärenden berörande

järnvägsstyrelsen i dess helhet, allmänna personalärenden, såsom

ärenden rörande allmän tjänsteordning och disciplinstadga för personalen,

allmänna bestämmelser för personalens antagande och utbildning (rekryteringsstadga)

och för personalens befordringsförhållanden, samt slutligen

statistiska ärenden, iirenden av rättslig natur och ekonomiska utredningsärenden.

Å administrativa byrån äro anställda eu ombudsman (28:e lönegraden!

och eu förste sekreterare (27:e lönegraden). Till byrån höra avdelningen

för ekonomiska utredningar med en byrådirektör (28:e lönegraden) såsom

föreståndare samt eu förste aktuarie och eu aktuarie (24:e respektive

21:a lönegraden), statistiska kontoret med eu chef (26:e lönegraden) och

två aktuarier samt biljett- och blankettkontoret med en intendent (26:e

lönegraden) såsom föreståndare.

Kameralbyrån handlägger ärenden rörande personalens avlönings- och

pensionsförliållanden, ärenden rörande avsked, entledigande, pension, skadestånd

och understöd, sjukvård, fria resor och transporter, kameral- och revisionsärenden,

kassaärenden in. m.

Å kameralbyrån äro placerade en förste sekreterare och eu notarie (21:a

lönegraden). Under byrån lyda kammarkontoret med eu kamrer (26:e

lönegraden) såsom föreståndare, revisionskontoret med eu förste revisor

(26:e lönegraden) såsom föreståndare och tre revisorer (21 :a lönegraden) samt

huvud kassan med en huvudkassör (21:a lönegraden).

Medan sålunda ärenden rörande allmänna personaltjänstgörings- och

rekryteringsbestämmelser handläggas å administrativa byrån samt ärenden

rörande personalens ekonomiska villkor å kameralbyrån, behandlas personalärenden,

som kunna anses avse befälsföringen, såsom antagande, befordran

och placering samt instruktioner för personalen, och bestämmandet av personalbeståndets

storlek och sammansättning å de olika fackbyråerna, nämligen

ban-, maskin-, första trafik-, förråds- och verkstadsbyråerna ävensom —

beträffande statens järnvägsbyggnader — å byggnadsbyrån.

I sitt betänkande, del II, föreslog statsbaneekonomilcommissionen för vinnande

av största möjliga enhetlighet i behandlingen av personalfrågorna

inrättandet av en personalavdelning eller personalbyrå, till vilken skulle

sammanföras de personalärenden, som nu äro fördelade på administrativa

byrån och kameralbyrån, samt de viktigaste av fackbyråernas personalärenden

eller de allmänna personalinstruktionerna och grunderna för personaluppsättning.

Vidare föreslog kommissionen, att administrativa byråns avdelning

för ekonomiska utredningar skulle om bildas till eu ekonomibyrå, till

vilken skulle sammanföras alla ekonomiska ärenden av allmän natur, nämligen,

förutom nämnda avdelnings ärenden, administrativa byråns statistiska

ärenden samt kameralbyråns ekonomiska och kamerala ärenden utom revi
-

Förandnng

av administrativa

ocii

kameralbyrå

erna till en

kanslibyrå

och en eko

nomibyra

m. m.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunjl. Maj:ts proposition nr llS.

sionsärendena, vilka skulle förläggas till administrativa byrån, som sålunda

skulle erhålla en snävare avgränsning av sina arbetsuppgifter. Kameralbyrån

föreslogs skola indragas.

I sitt utlåtande den 22 mars 1923 över nämnda betänkande, del II, åberopade

järnvägsstyrelsen en inom styrelsen tidigare verkställd undersökning

angående i viss mån förändrad byråindelning samt anförde vidare bland

annat följande:

Undersökningen i fråga hade avsett att förverkliga ett länge närt önskemål.

att inom den bestående organisationens ram vidtaga vissa till koncentration

och andra fördelar verkande samt till framtida personalbesparingar

syftande ändringar av arbetsfördelningen mellan styrelsens byråer. Verkschefen

hade därvid utgått ifrån att mellan de nuvarande administrativa och

kamerala byråerna skulle verkställas omflyttning av ärendena så, att till den

administrativa byrån förlädes nuvarande kameralbyråns ärenden rörande

frågor om personalens anställnings- och lönevillkor och dylikt och till en

ekonomibyrå förlädes från nuvarande administrativa byrån dess avdelning

för ekonomiska utredningar och statistiska kontoret samt från kameralbyrån

kassakontoret. Till ekonomibyrån skulle vidare från inrikes taxebyrån föras

de ekonomiska utredningarna rörande de stora för verkets inkomstekonomi

grundläggande taxeärendena. Det vore särskilt av vikt för verkschefens funktion,

ati till en byrå samlades överblicken av alla de stora ekonomiska förvaltningsangelägenheterna,

och en dylik anordning borde därför — även om

den vid tillämpat arbetssätt i verkschefens förhållande till berörda byråers

olika avdelningar och arbetskrafter redan sedan länge gällde i praktiken —

genomföras så snart, som med hänsyn till naturliga och giltiga personalhänsyn

lämpligen kunde ske. En dylik inre omgestaltning borde medföra

möjligheter för en mera rationell arbetsfördelning samt möjligen också —

då vissa högre tjänstemän vid de berörda byråerna efter en gång avslutade

kommittéarbeten och särskilda utredningsuppdrag kunde disponeras för styrelsens

egentliga arbetsuppgifter — någon besparing i arbetskrafter.

I sin skrivelse den 7 maj 1926 anför järnvägsstyrelsen i detta ämne till

eu början följande:

Styrelsen ville här, med anslutning till vad redan berörts, understryka, att

med tillämpning av verkschefens befogenhet att i förekommande fall nämna

särskilda föredragande i praktiken sedan länge uppnåtts viss enhetlighet å

berörda-områden, särskilt beträffande beredningen och föredragningen av de

allmänna ekonomifrågorna.

Om man nu såsom grundval utginge från förhållandena under de senare

åren rörande mängden och arten av arbetsuppgifterna å berörda byråer,

måste det göras gällande, att, med lämplig uppdelning av ärendena inom

byrån samt med anpassning av beslutmässigheten i fråga om ärenden av

mindre valör genom dessas avgörande av byråchef underordnade tjänstemän,

det länge närda önskemålet om de allmänna personalärendenas sammanförande

under en gemensam byrå, kanslibyrån, borde kunna realiseras och

likaså de allmänna grundläggande ekonomifrågorna kunna få sin behandling

inom eu och samma byrå, ekonomibyrån.

Styrelsen föreslår alltså inrättande i stället för administrativa byrån och

kameralbyrån av en kanslibyrå och en ekonomibyrå. Å kanslibyrån

skulle placeras förste sekreteraren å administrativa byrån samt förste sekreteraren

och notarien å kameralbyrån. A ekonomibyrån skulle byrådirektören

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

å administrativa byråns avdelning för ekonomiska utredningar fortfarande

såsom hittills handhava kalkylationsgöromålen och i allmänhet de specialutredningar

i ekonomiska frågor, som påkallas. Vidare skulle till byråchefens

hjälp anställas eu sekreterare i 24:e lönegraden, avsedd att ersätta

förste aktuarien å avdelningen för ekonomiska utredningar, varjämte aktuarien

å nämnda avdelning överföres till ekonomibyrån. Slutligen föreslås,

att ombudsmannen å administrativa byrån icke skall tillhöra vare sig denna

byrå eller den nya kanslibyrån utan ställes direkt under verkschefen.

Beträffande berörda förslag anför styrelsen vidare:

I stora drag utfört skulle kanslibyrän komma att handlägga ärenden rörande

instruktionen och arbetsordningarna, personalstater och ärenden i

övrigt, som rörde förvaltningen i allmänhet och ej tillhörde annan förvaltningsbyrås

handläggning, samt, beträffande personalärenden, avlönings- och

pensionsärenden, ärenden rörande allmänna bestämmelser för personalens

antagande och utbildning m. m. liksom revisionen. Vad särskilt revisionen

anginge, vore nämligen att märka, att revisionskontorets verksamhet huvudsakligen

innefattade granskning av författningsenligheten av förestående eller

redan gjorda utbetalningar och att det alltså borde närmare ansluta sig till

en byrå med administrativa och juridiska arbetsuppgifter än till en byrå för

ekonomiska ärenden. Detta kontor komme alltjämt att få mera samarbete

med den byrå, som utfärdade specialbestämmelser rörande avlöningsfrågor

och meddelade beslut rörande tillämpning av avlöningsbestämmelser m. m.,

än med en ekonomibyrå och dess befattning med de stora ekonomiska dispositionerna.

Föredragningen inom styrelsen av revisionsanmärkningarna torde

ock lämpligen böra uppdragas åt byråchefen för kanslibyrån med hans intima

kännedom om gällande författningar och dylikt.

Ekonomibyrån skulle handlägga ärenden av finansiell och kameral natur,

såsom angående anslag, kostnadsstat, beräkning av behållen inkomst, bokförings-

och kassaväsendet in. m„ ärenden rörande förvaltade pensions- och

andra fonder, koncession av enskild järnväg, statslån eller annat statsunderstöd

åt enskild kommunikationsanstalt, andra ekonomiska utredningar, ärenden

av statistisk natur och ärenden rörande taxeväsendet, i sådana fall där

viktiga ekonomiska intressen därav berördes. Till den nya ekonomibyrån

torde också, enligt berörda grunder för ärendesfördelningen, böra förläggas,

utom enligt sakens natur statistiska kontoret, jämväl kammarkontoret.

Till ombudsmannens å administrativa byrån handläggning hörde rättegångsärenden

och andra ärenden av rättslig natur, i den mån de icke tillhörde

byggnadsbyråns eller den därstädes anställde ombudsmannens handläggning.

I arbetsordningen för styrelsen angåves, att det åligger ombudsmannen

å administrativa byrån, bland annat, att efter anmodan av överingenjör,

byråchef, förste byrådirektör samt byrådirektör avgiva yttrande i

rättsliga frågor.

Formellt sett vore ombudsmannen ä administrativa byrån i avseende a

sin verksamhet och ställning underställd byråchefen för administrativa byrån.

I praktiken hade emellertid förhållandena sedan länge utvecklat sig därhän,

att ombudsmannen direkt, d. v. s. utan byråchefen såsom mellanhand, inför

generaldirektören liksom i bestraffningsplenum inför den samlade styrelsen

föredroge förekommande rättsliga ärenden.

Till befästande av denna ordning, som visat sig ändamålsenlig, hade styrelsen

tänkt sig, att ombudsmannen å nuvarande administrativa byrån icke

vidare borde tillhöra nuvarande administrativa byrån eller den blivande

kanslibyrån utan borde ställas direkt under verkschefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Departements
chefen.

Byggnads
byrån.

Kungl. J\[aj:ts proposition nr / IS.

I avgiven reservation har byråchefen å kameralbyrån förklarat sig icke kunna

biträda järnvägsstyrelsens förslag i denna del. Till stöd därför har reservanten

huvudsakligen anfört, att chefen för den nya kanslibyrån komme att

erhålla för stor arbetsbörda samt att det på grund av ärendenas beskaffenhet

icke, såsom förutsatts, läte sig göra att till lättande av berörda arbetsbörda

överlämna avgörandet av en del ärenden till en byråchefen underordnad

tjänsteman.

Av vad ovan anförts framgår, att det sedan en längre tid tillbaka alltmera

framstått såsom lämpligt och önskvärt att inom järnvägsstyrelsen erhålla eu

mera enhetlig handläggning av dels personalfrågorna och dels de allmänna

ekonomiska ärendena. Det synes mig ock uppenbart, att en dylik enhetlig

handläggning av dessa viktiga grupper av ärenden skulle bliva av betydelse

för verket ur såväl ekonomisk som organisatorisk synpunkt. Då nu angivna

s_yfte torde komma att i stort sett vinnas vid ett genomförande av järnvägsstyrelsens

förslag till förändring av de nuvarande administrativa och kamerala

byråerna, vill jag tillstyrka detta styrelsens förslag.

Beträffande personaluppsättningen å de nya kansli- och ekonomibyråerna

skulle enligt styrelsens förslag byrådirektören å administrativa byråns avdelning

för ekonomiska utredningar hänföras till ekonomibyrån. Emellertid är

att märka, dels att vid numera inträdd utveckling mot lugnare förhållanden

behovet av större ekonomiska utredningar för en ej ringa framtid synes

bliva förminskat, dels ock att, sedan ny taxa för transporter å statens järnvägar

fastställts — vilket jag hoppas kunna ske före utgången av nästa

budgetar sadana omfattande ekonomiska utredningar, som av berörda

avdelning i och för den nya taxan utförts, icke under en avsevärd tid framåt

torde bliva erforderliga. Med hänsyn härtill torde de båda tjänsterna som

byrådirektör och förste aktuarie å ekonomibyrån kunna sammanslås till eu

tjänst, vilken lämpligen med hänsyn till de krav, som måste ställas på densammas

innehavare, och därtill, att denne tillika kommer att intaga ställning

som byråchefens närmaste man, torde böra upptagas som förste sekreterare

(27:e lönegraden). Yad styrelsen i övrigt föreslagit beträffande personaluppsättningen

å ifrågavarande byråer har icke givit mig anledning till annan

erinran än att det synes tillfyllest att å kanslibyrån uppföra en förste sekreterarbefattning

och eu sekreterarbefattning i 24:e lönegraden i stället för

de av styrelsen föreslagna två förste sekreterarbefattningarna. Mot styrelsens

förslag att ställa ombudsmannen å administrativa byrån direkt under verkschefen,

vilket förslag stadfäster redan tillämpad praxis, har jag intet att erinra.

®y§Kna(lskyrån handlägger å nybyggnadsavdelningen ärenden rörande

nya statsbanor, större ny- och ombyggnader vid de trafikerade statsbanorna

m. m. samt a bangårdsavdelningen undersökningar och utredningar

samt utarbetande av förslag rörande större omgestaltningar eller nybygg11^®1''

av bangårdar m. m. Å nybyggnadsavdelningen äro placerade eu

förste byrådirektör (30:e lönegraden), en förste byråingenjör (27:e lönegraden)

och eu byråingenjör (26:e lönegraden) samt å bangårdsavdelningen en förste

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

byrådirektör, en förste byråingenjör och två byråingeDjörer. Dessutom finnas å

byggnadsbyrån en ombudsman (28:e lönegraden) och en sekreterare i 24:e

lönegraden.

Järnvägsstyrelsen anför i sin skrivelse den 7 maj 1926, att då den byggnadsbyrån

åvilande byggnadsverksamheten alltmer syntes komma att inskränkas

genom minskade program för nya banbyggnader, dubbelspår och

bangårdsombyggnader, vissa inskränkningar i byråns personaluppsättning

syntes kunna göras. Beträffande nybyggnadsavdelningen ansåge styrelsen

det vara tillräckligt med en förste byråingenjör och en byråingenjör, varför

förste byrådirektörstjänsten föresloges skola indragas. Även å bangårdsavdelningen

ansåge styrelsen vissa inskränkningar kunna göras, i den mån planerna

för omgestaltning av de största bangårdarna bleve fullbordade. Beträffande

denna avdelning, där överingenjören icke hade tillfälle att följa

arbetena så i detalj som å nybyggnadsavdelningen och där det vore av vikt,

att föreståndaren vore expert inom bangårdskonstruktionsområdet och ägde

förutsättningar att tämligen självständigt föra underhandlingar med kommunala

myndigheter och av bangårdsfrågorna berörda främmande järnvägar,

funne styrelsen föreståndaren icke böra hava för låg tjänstegrad, varför förste

byrådirektörstjänsten icke kunde utbytas mot lägre tjänst än byrådirektörstjänst.

Då i övrigt det syntes tillräckligt med en byråingenjör, föresloge

styrelsen indragning av förste byråingenjörstjänsten och en av byråingenjör

stjänsterna å denna avdelning.

Av större bangårdsombyggnader är arbetet i Malmö redan fullbordat och

beräknas Stockholms och Göteborgs bangårdsombyggnader bliva färdigställda

inom de närmaste åren. Då med hänsyn såväl härtill som till i övrigt

minskade arbetsuppgifter för byggnadsbyrån personalbeståndet å byrån torde

kunna nedbringas, anser jag mig böra biträda det av järnvägsstyrelsen i

sådant avseende framlagda förslaget.

Ä maskinbyrån finnes en särskild inspektionsavdelning för ärenden

rörande kontroll, leveransbesiktning och inspektion av rullande materiel

utom elektrisk sådan, medan ärenden rörande nämnda materiels konstruktion

och upphandling omhänderhavas av en annan avdelning inom maskinbyrån.

Även å elektrotekniska byrån finnes en särskild avdelning, telegrafoch

belysningsavdelningen, för handläggning av ärenden rörande telegraf-,

telefon- och andra elektriska svagströmsanläggningar med undantag

av säkerhetsanläggningar ävensom ärenden rörande elektriska belysningsanläggningar.

Ä var och en av nu nämnda byråavdelningar äro placerade en byrådirektör

såsom föreståndare och en förste byråingenjör samt å inspektionsavdelningen

därjämte en byråingenjör.

Departements
chefen.

Maskinbyråns

inspektionsavdelning

och

elektrotekniska

byråns

telegraf- och

belysningsavdelning.

Järnvägsstyrelsen föreslår i sin skrivelse den 7 maj 1926, att de bägge

byrådirektörstjänsterna å inspektions- samt telegraf- och belysningsavdelningarna

skola indragas, samt anför till stöd härför:

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 99 häft. (Nr 118.) 467 28 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Taxebyrå,

erna.

Kungl. Maj ds proposition nr 118.

Det vore att märka, att lika viktiga tjänster som dessa byrådirektörstjänster

inom styrelsen uppeliölles av tjänstemän i allenast förste byråingenjörs

tjänsteställning. Exempelvis fungerade inom banbyrån två experter,

vars arbetsområden måste anses vara av fullt lika värde som nyssberörda

två tjänstemäns. En betydelsefull grupp av ärenden, tillhörande en av

nämnda två experter såsom föreståndare för broavdelningen, innefattade

frågor såväl om konstruktion som om kontroll och leveransbesiktningar av

järnvägs-, väg- och gatubroar in. fl. bankon sanktioner. En annan grupp av

ärenden, tillhörande experten för signalavdelningen, utgjordes ävenledes av

frågor rörande såväl konstruktion som kontroll och leveransbesiktningar av

de viktiga och komplicerade signal och säkerhetsanläggningarna.

Likaså förefunnes inom maskinbyrån en avdelning med förste byråingenjör

såsom föreståndare, som jämväl kunde i detta samband ur jämförelsesynpunkt

framhållas. Denne hade att bland annat utföra konstruktion av lokomotiv

och vad därtill hörde, vilket ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt

kunde synas väl så viktigt som den följande leveranskontrollen.

På grund av det anförda borde vid uppkommande vakans byrådirektörstjänsterna

i fråga inom maskinbyråns respektive elektrotekniska byråns berörda

avdelningar kunna bestridas av de å respektive avdelningar placerade,

redan nu tjänstgörande förste byråingenjörer, till dess en av järnvägsstyrelsen

år 1919 väckt men då fallen fråga om beredande av byrådirektörstjänst

för såväl ovannämnda experter för bro-, signal- och lokomotivkonstruktionsavdelningarna

som för fem andra tjänstemän å andra expertområden möjligen

kunde komma att återupptagas.

Mot styrelsens förslag i denna del hava de två överdirektörerna och byråchefen

å inrikes taxébyrån reserverat sig.

Då de arbetsuppgifter, som åligga föreståndarna för ifrågavarande byråavdelningar,

icke synas vara mera krävande än att de kunna handhavas av

en befattningshavare i förste byråingenjörs grad, torde byrådirektörsbefattningarna

å sagda avdelningar kunna indragas. Jag tillstyrker alltså järnvägsstyrelsens

förslag liärutinnan.

Inrikes taxébyrån handlägger ärenden rörande befordringsavgifter och

befordringsvillkor för dels person- och godstrafik å statens och enskilda

järnvägar vid trafik inom Sverige, dels ock godstrafik med Norge, alltså

bland annat ärenden angående ändring av och tillägg till statens och enskilda

järnvägars taxor samt järnvägstrafikstadgan ävensom angående tilllämpning

av gällande taxe- och trafikstadgebestämmelser. Vidare handläggas

å byrån ärenden angående nedsättning i, befrielse från eller restitution av

avgifter i ovanberörda trafik, ärenden rörande kontroll och avräkning i sagda

trafik samt — å byråns skadeersättningsavdelning — ärenden rörande

av trafikanter framställda, på järnvägstrafikstadgan grundade skadeersättningsanspråk

för transporter å järnväg i ovannämnda trafik.

Å byrån finnas en sekreterare i 26: e lönegraden för godstrafiken, eu sekreterare,

, i 24:e lönegraden för persontrafiken och två notarier (21 :a lönegraden)

samt å skadeersättningsavdelningen en byrådirektör såsom föreståndare

och en notarie.

Utrikes taxébyrån handlägger i huvudsak ärenden, motsvarande de av

inrikes taxébyrån omhänderhavda, i person- och godstrafiken mellan Sverige

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majits proposition nr lik.

och utlandet med undantag av godstrafiken med Norge. A byrån äro anställda

två sekreterare i 24:e lönegraden, den ene för godstrafiken och den

andre för persontrafiken, ävensom för förstnämnda trafik en extra sekreterare.

Å andra trafikbyrån, som handhar den centrala skötseln av godstransporttjänsten,

finnes en godsregleringsavdelning, som verkställer undersökningar

rörande saknat och övertaligt gods.

I sitt betänkande, del II, förordade statsbaneeJconomikonimissionen sammanförande

av avdelningarna för ersättningsärenden och godsregleringen, vilkas

arbetsuppgifter intimt berörde och gingo i varandra, under en byrå, andra

trafikbyrån. Kommissionen ansåg det tveksamt, huruvida byrådirektörstjänsten

å ersättningsavdelningen behövde bibehållas.

Järnvägsstyrelsen anför i sin skrivelse den 7 maj 1926 följande:

»Vid frågan om ändringar i den nuvarande arbetsapparaten för behandlingen

av taxeärendena har den tanken först varit uppe att efter vissa avlastningar

av de nuvarande arbetsuppgifterna kunna sammanföra de bägge

taxebyråerna, inrikes och utrikes taxebyråerna, till en byrå. Härvid hade

avsetts att vid utrikes taxebyråns indragning likväl få tillsätta en direkt

under generaldirektören ställd direktör för utrikes angelägenheter. De

senare åren hava företett en utveckling, som tenderat i den riktning, att

chefen för utrikes taxebyrån, som väl för övrigt också ligger i sakens natur,

haft tid efter annan återkommande resor och underhandlingar å utrikes ort

med utrikes järnvägsförvaltningar eller haft att företräda styrelsen i internationella

konferenser och kommissioner. Upprepad och lång frånvaro gör

det givetvis svårt för honom att samtidigt leda och förestå en byrås arbete.

En ställning som ett slags ombudsman för utrikes ärenden hade enligt berörda

tankegång därför måhända kunnat anses bättre svara emot ifrågavarande

tjänstemans funktioner. Det är emellertid tydligt, att även en sådan

ombudsman behövt hava sina hjälpkrafter, en mindre byrå, under sig på hemorten

i styrelsen. Då samtidigt befattningshavaren själv måste vara högt

kvalificerad — språk- och författningskunnig samt väl bevandrad i järnvägsväsendet

— och alltså icke kan förutsättas lägre ställd än byråchef, har man

stannat vid att bibehålla byrån, ehuru reducerad till sina arbetsuppgifter,

så att byråchefen med mera frihet från byråtjänsten lättare skall kunna ägna

sig åt de utrikes angelägenheterna.

Beträffande avlastningen av de bägge nuvarande taxebyråerna vill styrelsen

då först erinra om sitt tillstyrkande av förslaget, att befattningen med de

enskilda järnvägarnas taxeangelägenheter skulle överflyttas från järnvägsstyrelsen

till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vidare har styrelsen tänkt sig.

att från taxebyråerna skulle till trafikbyråerna kunna överflyttas vissa ärenden

och grupper av ärenden, såsom trafikstadgans redaktion och ärenden

rörande dess tillämpning m. m., och till slut har styrelsen tänkt sig, att de ärenden,

som nu äro tillagda inrikes och utrikes taxebyråernas restitutions- och ersättningsavdelningar

samt andra trafikbyråns godsregleringsavdelning. skulle i

centraliseringssyfte kunna sammanslås till ett tjänsteställe, lämpligen benämnt

reJclamationskontoret. Nuvarande föreståndaren för inrikes taxebyråns ersättningsavdelning

av byrådirektörsgrad — vid uppträdande vakans möjlig att ersätta

med tjänsteman i kontorsföreståndares ställning i 26:e lönegraden — skulle

härvid med viss ökning av sin befogenhet kunna upptaga den utvidgade omfattningen

av tjänsteområdet. Det nya kontorets förläggning under viss byrå,

vilket dock, liksom redan beträffande det i realiteten fristående kontrollkontoret,

är en fråga av praktiskt taget endast formell art, torde böra slut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungi. Maj:ts proposition nr 118.

ligen prövas i samband med den förändrade byråorganisationens eventuella

ikraftträdande. Men styrelsen vill dock redan nu uttala, att skäl tala för

att även detta kontor liksom kontrollkontoret anslutes till taxebyrån, med

vilken kontoret främst behöver upprätthålla kontakt.»

Beträffande personaluppsättningen efter den förordade omläggningen av

ärendena föreslår styrelsen, att å inrikes taxebyrån bibehållas sekreteraren

i 26:e lönegraden för godstrafiken såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare

samt en notarie ävensom att sekreteraren i 24:e lönegraden för

persontrafiken förändras till notariebefattning. Å det till inrikes taxebyrån anslutna

reklamationskontoret anställes i stället för byrådirektören å ersättningsavdelningen

en sekreterare i 26:e lönegraden såsom föreståndare samt liksom

nu a ersättningsavdelningen eu notarie. I fråga om utrikes taxebyrån föreslår

styrelsen förändring av sekreterartjänsten för godstrafiken till sekreterarbefattning

av 26:e lönegraden, vars innehavare skulle vara byråchefens

närmaste man och ställföreträdare, samt nedflyttning av sekreterarbefattningen

för persontrafiken till notariegrad. Den extra sekreterarbefattningen

skulle bortfalla.

I avgiven reservation hava överdirektören och byråchefen å inrikes taxebyrån

på anförda skäl ifrågasatt lämpligheten av att skilja restitutionsärendena

från taxebyråerna och sammanföra dessa ärenden till det föreslagna

reklamationskontoret, av att giva föreståndaren för reklamationskontoret

allenast sekreterares grad ävensom av att nedflytta vissa sekreterarbefattningar

å berörda byråer till lägre tjänstegrad. Yidare hava

dessa reservanter funnit indragning av en notariebefattning å inrikes taxebyran

kunna ske endast om ärendena angående de enskilda järnvägarnas

taxor överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Byråchefen ä utrikes

taxebyrån, som icke deltagit i slutbehandlingen av järnvägsstyrelsens

förslag, har sedermera på anförda skäl förklarat sig anse, att, även om

skadeersättnings- och restitutionsärenden bortflyttades från utrikes taxebyrån,

behov alltjämt förefunnes av två sekreterare å byrån.

Tanken att, såsom järnvägsstyrelsen alternativt ifrågasatt, sammanslå taxebyråerna

till en byrå och inrätta en befattning såsom ombudsman för utrikes

angelägenheter synes mig förtjänt av beaktande. Emellertid är att

märka, att övergången till och det fullständiga genomförandet av ny taxa

och nya samtrafikbestämmelser vid statens järnvägar torde komma att medföra

ett ej ringa bvråarbete inom järnvägsstyrelsen. Med hänsyn härtill

och då den ifrågasatta utrikes ombudsmannen i varje fall torde vara i behov

av vissa honom underställda arbetskrafter, har jag ansett mig böra förorda

bibehållandet tills vidare av de bägge taxebyråerna, dock med den inskränkning

i personaluppsättningen, som av järnvägsstyrelsen föreslagits.

Den till grund härför liggande omgrupperingen av taxebyråernas arbetsuppgifter

synes mig i huvudsak böra genomföras; dock är jag ej beredd att i

detta sammanhang fatta ståndpunkt till spörsmålet om överflyttande av

ärendena rörande de enskilda järnvägarnas taxor till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

« Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.

Sedan stabilare förhållanden inträtt inom taxebyråernas arbetsområde,

lärer emellertid böra upptagas till övervägande, huruvida icke den administrativa

apparaten för handläggning av taxeärenden och därmed sammanhängande

frågor genom nämnda byråers sammanslagning eller annorledes

skulle kunna ytterligare förenklas. I avvaktan härpå anser jag mig icke nu

böra förorda den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta förändringen av sekreterarbefattningen

för godstrafiken å utrikes taxebyrån.

Li nj eför valtnin garn a.

I fråga om linjeförvaltningarnas nuvarande uppgifter må här erinras om

följande:

I gällande instruktion stadgas, att det vid förvaltningen av statens trafikerade

järnvägar tillkommer järnvägsstyrelsen att utöva förvaltningens ledning

och linjeförvaltningarna förvaltningens skötsel, dock att styrelsen handlägger

de förvaltningens skötsel avseende ärenden, som beröra taxeväsendet, planerna

för de ordinarie tågens gång och för godsbefordringen, lokomotiv- och vagnfördelningen,

kontrollen över trafikuppbörden, milkontrollen och revisionen,

ävensom de särskilda, till förvaltningens skötsel hörande ärenden och förvaltningsuppgifter

i övrigt, vilka finnas lämpligen böra behandlas centralt.

Beträffande distriktsclief stadgas bland annat, att han såsom distriktets

chef är styrelsen i första hand ansvarig för de till distriktet hörande järnvägarnas

ekonomiska och reglementsenliga skötsel samt för den allmänna

ordningen inom distriktet. I sin nämnda egenskap har han att i den

dagliga löpande tjänsten utöva ledningen av distriktets förvaltning i alla

distriktet berörande angelägenheter och därvid antingen själv eller i den omfattning,

han finner lämplig, genom sina utförande organ inom distriktsförvaltningen

behandla och avgöra förekommande ärenden. Han äger ensam

beslutanderätt i alla de ärenden, i vilkas avgörande han deltager, med undantag

av bestraffningsärenden, vilka avgöras efter omröstning av de i handläggningen

deltagande. Avdelningsföreståndare är såsom särskild sakkunnig

inom visst område för distriktsförvaltningens verksamhet distriktschefens

medhjälpare och utförande organ. Han är distriktschefen närmast ansvarig

för att tjänsten inom hans avdelning i alla till densamma hörande grenar

handhaves på ett tillfredsställande sätt och har att inom distriktsförvaltningen

bereda samt, allt efter vad i instruktionen och arbetsordningen

stadgas eller distriktschefen närmare bestämmer, föredraga eller ock själv

avgöra de till hans avdelning hörande ärendena.

Ärendena i distriktsförvaltningen handläggas allt efter sin beskaffenhet

av distriktschefen i samlad distriktsförvaltning efter vederbörlig beredning

och föredragning eller av distriktschefen efter beredning och föredragning

av avdelningsföreståndare eller distriktssekreteraren eller av distriktschefen

utan sådan beredning eller föredragning eller avdelningsföreståndare eller

distriktssekreteraren, vilka därvid såsom distriktschefens utförande organ

handla å distriktsförvaltningens vägnar.

I instruktionen och framför allt i arbetsordningen angivas utförligt de

ärenden, som dels distriktsförvaltningen och dels, å distriktsförvaltningens

vägnar, avdelningsföreståndarna eller distriktssekreteraren äga att avgöra,

vidare de åtgärder i övrigt, som de äga att vidtaga utan distriktschefens

medverkan, ävensom sektionsföreståndares befogenheter och åligganden.

Därutöver äger distriktschefen genom beslut en gång för alla eller i varje

särskilt fall uppdraga åt avdelningsföreståndare eller distriktssekreterare att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

å distriktsförvaltningens vägnar avgöra viss grupp eller visst slag av de till

hans handläggning hörande ärenden eller visst bestämt ärende eller att i

övrigt vidtaga åtgärder, vilka eljest skolat erfordra distriktschefens medverkan.

I sitt betänkande, del II, framhöll statsbaneeJconomifcommissionen olägenheterna

av den nuvarande linjeorganisationen med dess olika befälsinstanser

såsom handhavande den löpande linjetjänsten. Härigenom uppstode eu icke

önskvärd splittring i befälsföringen över det dagliga arbetet, en allt för stor

och följaktligen dyrbar administrationsapparat och allt för tunga och komplicerade

arbetsformer, som särskilt ledde till skriftlig handläggning i stor

omfattning. På grund av sin mellanställning med ett både uppifrån av styrelsen

och nedifrån av sektionerna starkt kringskuret verksamhetsfält syntes

distriktsförvaltningarna icke fylla en uppgift, som motsvarade vare sig deras

formella ställning i organisationen eller deras starka sammansättning med

ett stort antal högt kvalificerade arbetskrafter. Beträffande särskilt avdelningsföreståndarna

anförde kommissionen bland annat:

»Var och en av verkets tre stora huvudavdelningar, ban-, maskin- och trafikavdelningarna,

representeras inom distriktsförvaltningen av en avdelningsföreståndare,

respektive ban-, maskin- och trafikdirektör. Ursprungligen

bestod distriktsförvaltningen blott av dessa tre ledamöter, varvid en av dem

under benämningen t. f. intendent intog främsta rummet. Från och med

år 1898 tillsattes en distriktschef, vilken emellertid samtidigt fungerade som

trafikdirektör. Med 1907 års organisation genomfördes den viktiga förändringen,

att trafikdirektörstjänsterna återinfördes. Härmed kom en särskild

distriktschef att stå över de tre avdelningsföreståndarna med befogenhet att

ensam besluta i de ärenden, i vilkas handläggning han deltog, och att utåt

företräda distriktet. Härmed avsågs att åstadkomma nödig sammanhållning

och samverkan mellan avdelningarna och säkerställa en enhetlig ledning av

distriktets alla angelägenheter. Genom den senaste instruktionen av den

30 juni 1920 framhäves ytterligare distriktschefens ställning som verklig chef,

och utan att benämningen avdelningsföreståndare borttages utsäges uttryckligen,

att dessa äro distriktschefens medhjälpare och utförande organ.

Likväl är alltjämt hos avdelningsföreståndarna bibehållen självständig

beslutanderätt i ett antal ärenden — förutsatt dock att distriktscliefen ej finner

sig böra deltaga i ärendets handläggning och fatta beslut.

Denna anordning av distriktsförvaltningarna leder till en fara, att distriktsförvaltningarna

komma att i realiteten fungera såsom två skilda instanser.

Distriktsförvaltningen företrädes i olika ärenden antingen av distriktschefen

eller av någon av avdelningsföreståndarna. Beslut fattas antingen av distriktschefen

med eller utan föredragning av avdelningsföreståndare eller också

av någon av avdelningsföreståndarna (eller i större bestraffningsärenden av

samlad förvaltning). Detta leder lätt till en splittring av enhetligheten i

förvaltningens uppträdande såväl utåt gentemot allmänheten som inåt i den

löpande tjänsten. I en instans, som ligger så nära det dagliga trafikarbetet,

kan en dylik splittring i befälet icke anses gynnsam. Anordningen har

visserligen vissa skäl för sig, nämligen att distriktschefen ej skall upptagas

med många mindre viktiga småärenden, men man kan icke bortse från de

nämnda olägenheterna, som systemet medför.

Avdelningsföreståndarnas beslutanderätt omfattar för övrigt så oväsentliga

ärenden, att dessa borde kunna få avgöras av sektionsbefälet. Såsom

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

förhållandet nu är, torde en mycket stor del av sektionsbefälets tyngande

expeditionella arbete bestå i skriftväxling med vederbörande avdelningsföreståndare.

Kunde sektionsbefälet erhålla en något vidgad befogenhet, skulle

de alltså befrias från en hel del arbete av dylik icke önskvärd art.»

Kommissionen föreslog eu sammansmältning av distrikts- och sektionsledningen

till eu enda förvaltningsmyndighet, bestående av en chef för distriktet,

trafikchefen, samt honom omedelbart underställda sektion sföreståndare,

placerade jämte chefen å distriktets huvudort. Härigenom skulle trafikchefen

komma i direkt, oförmedlad kontakt med de utförande organen, sektionerna,

och praktiskt taget alla ärenden inom denna förvaltning kunde

handläggas muntligen. Avdelningsföreståndarna med deras närmaste män

och expeditioner skulle bortfalla. Distrikten skulle bliva till antalet nio och

varje distrikt, som skulle hava endast en expedition, skulle i regel uppdelas

på två sektionssträckor.

Järnvägsstyrelsen fann i sitt utlåtande den 22 mars 1923 kommissionens

förslag icke kunna läggas till grund för eu lösning av fragan samt framhöll

därvid särskilt, att den föreslagne trafikchefen icke skulle kunna samtidigt

leda och ansvara för hela distriktets lämpliga trafikskötsel och ekonomiska

förvaltning samt tillika övervaka expeditionsarbetet och i tillfredsställande

omfattning utöva inspektionsverksamhet.

I sin skrivelse den 7 maj 1926 anför järnvägsstyrelsen beträffande distriktsförvaltningsorganisationen

följande:

Styrelsen hade för sin del städse inlagt sin gensaga mot uppträdande

tendens att skapa åtminstone realiter i organisationen ej åsyftade mellamnstanser

med alltför tungrodda former och onödigt dubbelarbete. Styrelsens

strävan hade varit och vore att inom statsbaneförvaltnmgens organ genom

intimt och gott samarbete utan tidsödande former söka ernå bästa möjliga,

smidiga och snabba handläggning av förekommande ärenden.

Vidare hade styrelsen i denna fråga framhållit, att det förhållandet, att

ärenden ibland måste passera flera myndigheter än ärendenas natur annars

skulle kunna anses kräva, ofta vore en fråga om fullständigaste utredning,

likaså gällde det ofta, att den, som genom sin tjänsteställning hade ansvar

för och ägde befogenhet inom sitt verksamhetsområde, måste lämna utredning

eller yttra sig i förekommande ärenden. Givetvis arbetade emellertid

styrelsen alltjämt på att så långt möjligt vore erhålla förenklingar och direkt

verkan härvidlag, men härvid vore dock att beakta statens järnvägars

egenskap av statsinstitution med både administrationens och allmänhetens

krav på helt andra redogörelser för förvaltningsdetaljer och resultat än vid

enskilda företag. Det vore ju helt naturligt, att med den mångfald ärenden,

som behandlades av linjemyndigheterna, och med den mängd avgöranden,

som där träffades, distriktschefen icke kunde hinna att taga del av

och’ besluta i allt. Han måste inskränka sig till ledningen av det hela och

det viktigaste, och helt naturligt vore, att lians närmaste man — analogt

med vad som skedde i styrelsen — då skulle få med viss självständighet

handlägga en hel del ärenden, i första hand rena fackdetaljer.

Hade styrelsen alltså velat inrikta sitt arbete på att undvika och förebygga

omgång i förvaltningsarbetet, kunde man dock icke vara helt blind

för möjligheten, att, där det funnes ett antal funktionärer med instruktions
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

enligt fastslagen befogenhet att med medansvar öva inflytande på distriktshandlingar

och beslut, detta kunde verka till det faktiska upprätthållandet

av en ej strängt behövlig befälsetapp med ty åtföljande tyngd i

förvaltningen och merarbete, varmed i sin tur följde direkta ''och indirekta

kostnader. Vore ett sådant inflytande och medansvar av största värde i

styrelsen, däi allting koncentrerades och överblickades och arbetsujjpgifterna

och ansvaret^ för verkets rätta ledning och huvuddispositionerna för

tjänstens skötsel låge samt även statsrevisionellt utsöktes, så syntes det

dock vara mindre påkallat i en instans, där det liksom i de därunder ställda

instanserna huvudsakligen gällde handhavandet av skötseln av det löpande

trafikarbetet och underhållet efter givna linjer, och under den ytterst för

förvaltningen ansvariga styrelsens uppsikt och kontroll.

Enligt gällande arbetsordning kunde en distriktschef, som av hänsynsfullhet

eller mera formellt lagt skötte sitt distrikt, bliva huvudsakligen den

mottagande och kritiserande parten inom distriktsförvaltningen, d. v. s. distriktschefen

granskade, godkände, avsloge eller ändrade de förslag till åtgärder,

som av vederbörande avdelningsföreståndare på eget eller sektionsföreståndares

initiativ upptoges och till honom avlämnades. Grundtanken

i 1907 års omorganisation var, att enhetligheten och sammanhållningen inom

linjeförvaltningen skulle representeras framför allt av distriktschefen. Distriktschefen

skulle vara en verklig chef för hela distriktet med dess samtliga

avdelningar och hela personal och ej endast ordförande i förvaltningen.

. Det kunde emellertid med fog göras gällande, att denna principiella memng

i tillämpningen icke brutit helt igenom på grund av den traditionella

åskådning beträffande avdelningsföreståndarnas ställning, vilken måhända

här och där levde kvar från den tid före ar 1898, då avdelningsföreståndarna

var för sig de facto sorterade direkt under styrelsen. De torde nog ännu

faktiskt bilda eu befälsetapp, och den nuvarande organisationen kunde därmed

vara ägnad att i någon män så att säga skymma för framför distriktschefen

vad denne likväl alltid borde kunna se och följa inom hela sitt förvaltningsområde.

iNågra åtgärder till förbättring och förenkling av nuvarande system torde

nog därför vara av behovet påkallade och ändamålsenliga. Vid övervägande

härav hade styrelsen då för att helt undanröja farhågorna för beståndet eller

utvecklingen av en vad man i diskussionen plägat kalla mellaninstans inom

distriktsförvaltningen som en fundamental åtgärd avsett, att i en blivande

ändrad instruktion begreppet distriktsförvaltning skulle utgå.

Styrelsen framhåller, att den principiella skillnaden i den tänkta organisationen

emot den nuvarande alltså skulle vara, att verket, i likhet med vad

fallet vore vid de övriga kommunikationsverken, gåves blott en verklig förvaltningsinstans,

styrelsen, varunder skulle stå blott instruktionsbundna

tjänstemän i subordinationsföljd. De under styrelsen nu ställda kollektivt

arbetande distriktsförvaltningarna, en slags mindre styrelseapparat eller

mindre ämbetsverk, skulle utbytas mot de under järnvägsstyrelsen ställda

distriktscheferna, med en ställning i sin tur gent emot sektionsföreståndarna,

analog med den, exempelvis en trafiksektionsföreståndare, trafikinspektören,

hade emot föreståndaren för en trafikstation, och en ställning

gent emot personalen på det distriktsledningens kansli, som i varje fall

måste finnas, analog med den, samme trafikinspektör hade gent emot personalen

på sin trafikinspektörsexpedition.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Vidare anför styrelsen:

»Förenklingsf örslaget i fråga liar emellertid framkommit också ur den

sedan länge inom styrelsen närda strävan att med anpassning efter nuvarande

och förutsebara förhållanden söka nedbringa den samlade förvaltningsapparaten

inom de högre befälsinstanserna vid statens jarnvagar.

Det måste nämligen erkännas, att numera nastan överallt och pa alla

tjänsteområden arbetsuppgifterna och arbetsbördan lattats. Irahk- och personalförhållandena

äro skäligen stabiliserade, och trafikapparatens tanjmngsegenskaper

äro konstaterade. Med så mycket av utvecklingsprogrammen

rörande såväl de barn och maskintekniska som de trafiktekniska områden

redan utfört och vad som av detta program kan atersta snart fullbordat

synes det återstående förvaltningsarbetet, mera koncentrerande sig pa det

löpande underhållet och den mera normalt flytande trafikens mottagande

och avveckling, böra komma att te sig mindre betungande för en sannolikt

ganska lång tid framåt, och detta även om man givetvis maste beakta den

enligt sakens natur inom järnvägsväsen det likasom pa andra områden alltjämt

fortgående utvecklingen. Under angivna förhållanden liar det nu synts,

som om den större förvaltningsapparat, som ansetts vara erforderlig under

den mera forcerade utvecklingen och de mest pressande trafikskiftningarna,

skulle kunna något förenklas, och är det alltså även därtill, styrelsen syftar

med de inskränkningar och koncentreringar, som nu förebyggande förslag

innebär. Det bör vid bedömandet därav också beaktas, att den under föregående

omorganisationsarbeten för rätt länge sedan tänkta mera betonade

decentralisering av ärenden till linjeföryaltnmgarna — vilken förutsättning

givetvis mycket påverkat den kvantitativa och kvalitativa utrustning, som

distriktsförvaltningsapparaten på sin tid kom att givas — i verkligheten ic e

kommit att i någon vidare omfattning äga rum och efter föreliggande orhållanden

och åskådning ej heller kunnat komma att aga rum. Det sj nes

styrelsen också icke kunna vara lämpligt att återupptaga denna numera

skäligen verklighetsfrämmande tanke och att söka i nagon okad omfattning

ingå på denna väg.» _

Styrelsen anför, att distriktschefen givetvis även vid den nya ordningen

måste utrustas med nödiga hjälpkrafter av fackmän inom varje av järnvägstjänstens

olika branscher. För tillgodoseende härav hade man i förslaget

velat förvandla den nuvarande onekligen mycket stora och dyrbara distriktsförvaltningsapparaten

till ett gemensamt distriktslednmgens kansli,

vari skulle finnas dessa de nödiga fackkunniga arbetskrafterna distriktschefen

till hjälp för det rätta fullgörandet av hans viktiga funktion. Föreståndarna

för dessa kansliets olika avdelningar trädde givetvis fram som

distriktschefens närmaste medhjälpare, även om de ej skulle få bilda något

eget befälsställe. Bland dem ansåge styrelsen, att efter Kungl. Majits beprövande

i varje förekommande fall experterna på ban-, maskin- och trafiktjänsten

skulle kunna innehava, då förhållandena prövades kräva detta, ban-,

maskin- och trafikdirektörsgrad, inom vilken grad tillsättning borde ske

efter förslag av generaldirektören, eller vid lättare förhållanden förste baningenjörs-,

förste maskiningenjörs- och förste trafikinspektörsgrad.

Beträffande den sålunda föreslagna förändrade organisationen av förvaltningen

vid distrikten anför styrelsen härefter följande:

»Styrelsen vill dock ej underlåta att här framhålla, att inom styrelsen

väl hava höjts röster för att taga steget fullt ut och låta allenast förste

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

S K i P i^tlV6i forste trafikmspektörsgraden komma till användning,

styrelsen har dock efter overvagande stannat därvid, att man ej bor

avhanda sig möjligheten att vid uppkommande vakans bibehålla den nuvarande

graden, då så prövas erforderligt.

Vid särskilt _ krävande förhållanden anser styrelsen också, att det efter

provning i varje förekommande fall bör kunna komma ifråga att under

namnda kansliavdelningschefer av direktörs grad hava anställda som nu

Ä avdelnmgsforeståndarna forste baningenjör, förste maskiningenjör och

forste trafikinspektor. Iill distnktskansliet räknas även som avdelningschefer

dannom distnktssekreteraren och förrådsintendenten samt distrikts
dfshäktst-

I!11''*1 kom™er ,len nu formellt maskin direktören underställde

distnktskamreraren, vilken som föreståndare för distriktets hela bokföring

lämpligare bor vara direkt underställd distriktschefen. I kansliet skulle

ock ingå en mi itarassistent för biträde åt distriktschefen, likasom nu är

fallet vid behandling av militära ärenden.

En huvudförutsättning for att den ändrade ordningen skall verka i avsett

syfte att förebygga omgång och tyngd i tjänsten och skapa full överblick

och handlingsfrihet för distriktschefen är, att den nuvarande beträffande

vai och en av distriktsforvaltningens ledamöters ställning och befogenhet

mycket detaljerade arbetsordningen, grundad på jämväl ganska omfattande

föreskrifter i gallande instruktion, ersättes med väsentligen förenklade, ledigare

bestämmelser, bottnande i att distriktschefen äger att mera fritt förfoga över

små medhjälpares arbetskraft samt i en rätt för honom att mellan dem efter

varje situations behov och efter inarbetad praxis fördela arbetet eller till

dem delegera sin myndighet. Eent principiellt ser styrelsen på denna sak

sa att en instruktion och eu arbetsordning framför allt bör taga sikte på

att fastslå, vilka skyldigheter en tjänsteman har, så att han i förhållande

till o ver- och underordnade i omdömesgillt och gott samarbete fullgör vad

som honom skall aligga, och mindre att fastslå, vilka befogenheter han skall

hava att i högre instans få deltaga och medbestämma i de olika angelägenheter

som på det ena eller andra sättet kunna beröra hans fack eller intresseområde.

Ett led i styrelsens stravan att skapa förenklade arbetsförhållanden utgör

ayen ett vidare fullföljande av den redan nu i vissa fall praktiserade anordmngen

att vederbörande sektionsföreståndare skola kunna få direkt inför

distriktschefen föredraga sektionen berörande ärenden, särskilt beträffande

viktiga ärenden, såsom tidtabellsförslag, större förslag till nyanläggningar o. d.

h or att latta både deras egen och distriktschefernas arbetsbörda avses också

atp vid omarbetandet av instruktionen och arbetsordningen till dem lägga

storre befogenheter på åtskilliga områden, särskilt i lokala och detalj spörsmål

samt personalangelägenheter, vilket allt vid nuvarande ordning onödigt belastar

distnktsförvaltningarnas arbetsbörda.

För att betona distriktschefens i någon mån förändrade ställning gentemot

sektionsbefalet samt med roten upprycka ordningen med en befälsetapp mellan

distriktschefen och sektionsbefälet bör också av instruktionen tydligt framgå

att föreståndare for sektion skall direkt under distriktschefen handhava den

löpande linjetjansten mom sektionen samt direkt under distriktschefens befäl

och med ansvar närmast inför honom ordna, leda och övervaka arbetet inom

sektionen.

hör vinnande av enkelhet i arbetssättet, varpå redan nu strävanden inriktas,

torde vidare jämväl i instruktionen intagas bestämmelse i syfte att

lorhandlmg mellan tjänstemännen och tjänsteställena skall i största möjliga

omfattning aga rum muntligen och därigenom tyngande skriverier undvikas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj-.ts proposition nr

118.

Beträffande bestraffmngsmalen galler allt sedan ai 190<-'' ,,

läggning i samlad distriktsförvaltning av ärenden rörande avsättning elle

annan bestraffning av personal avgöras ärendena efter omröstning mellan

de i handläggningen deltagande, därvid såsom distriktsforvaltmngens beslut

skall gälla dgen mening, varom flertalet förenat sig, eller vid lika röstetal

flpn mening, som biträdes fiv distnktscliefen. , 0 1

Det sålunda av särskilda skäl påkallade undantaget från den allmänna

regeln om distriktschefens rätt och befogenhet att ensam fatta beslut synes

fortfarande böra bibehållas i vad avser svårare förseelser och tjänstefel, o

bör därför vid handläggning av sådana ärenden ett kollegium bildas av

distriktschefen och berörda avdelningschefer inom distriktskansliet. De

synes däremot ej lämpligt eller praktiskt att beträffande det oyervagande

antalet småförseelser, såsom för sena inställelser i tjänstgöring pa giunc

försovning och dylikt, belasta inom distriktskansliet såväl distriktschefen som

dessa med avgörandet av dylika ärenden av jämförelsevis mindre valor.

I dessa småmål synes tillfyllest, att, där ej avgörandet provas i viss omfattning

böra och kunna överlämnas åt sektionsbefalet, beslutet fattas antingen

av distriktschefen ensam eller, enligt hans bemyndigande, av distriktssekre
teraren

jämte berörd kansliavdelningschef. , ,, j. hålla

I tillämpningen av den nya organisationen skulle man foitfaiande h

den reda/ sedan länge målmedvetet följda vagen, att ärenden av

att tillhöra verkets ledning, såsom utarbetande av instruktionei och dne

för tjänstens behöriga skötsel, förslag till tekniska anordningar och

läggningar m. in., skulle i största möjliga utsträckning forlagg*as inom det

centrala och starkt utrustade organet, järnvägsstyrelsen till lattnad och

gagn för linjemyndigheterna och deras mera löpande funktioner, kort

farande skall såsom hittills vakas över att från styrelsen begaida utredningar

och remisser, som kunde verka tyngande pa det löpande linje

arbetet inskränkas till det minsta möjliga. Det bor sedan vara, en styrelsens’

verkschefens och distriktschefernas uppgift att gradvis soka eina

minskning av den del av det egentliga förvaltningsarbetet som kan hava

varit delat med linjemyndigheterna, samt att soka komma till ett allt bättre

utnyttjande av distriktstjänstemännen för deras egentliga mera avgransade

upSer vid trafikens och underhållets skötsel. Härmed bor man efterhand

kunna nå till minskande av personalbehovet och personalkostnaderna. Syfte

målet har ju varit att vid det allmänna förvaltningsarbetet erna koncentia

tion och förenklingar samt framför allt storre mojligheter att anpassa de

olika organens storlek och kvalitativa utrustning efter de vid olika tider oc

på olika platser föreliggande olika behoven. Vad särskilt den ihai forevarande

sammanhang diskuterade linjeförvaltningen angar bor det ju ^ipenbarligen

vara lättare att variera personaluppsättningen och dess samman

sättning inom ett distriktsledningens kansli an att att gora det u i en slags

kollektivapparat, vilken för fullgörandet av sin instruktions- och befogenhe

enliga funktion alltid måste hållas vid viss föreskriven kvalitativ samman
SdtSedan

°numera den på linjemyndigheten fallande arbetsbordan väsentligen

minskats och synes stå inför ytterligare minskning - det stoia

och anskaffningsprogrammet är såsom berörts i allt väsentligt snart avslutat

och statsbanan står sannolikt för ganska lång tid framåt tekniskt val rustad

samtidigt som trafikrörelsen flutit in i jamnare banor foi vilka finnas gocH

trafiktekniska anordningar och tjänstgoringsbestammelser — sa^ ar det ocksc

styrelsens förvissning, att den nu föreslagna ej oväsentligt förenklade or a

nationell skall vara möjlig att tillämpa med fullt tillfredsställande resultat.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

‘ “g“ ***"»**" organisation har

™erdirMörerna med instämmande av byråcheferna å förrådsbyrån

och inrikes ° taxebyran avgivit en omfångsrik reservation, där styrelsens ut
•

^På 6tt flertal punkter ,ltforhKt bemötas. Beträffande det närmare

innehållet i samma reservation torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.

,,„?eSenrtema !ra“hålla, att det inom eu förvaltning med så många olika

fackomraden av saval ekonomisk som teknisk art som distriktsledningen vid

statens jarnvagar vore helt uteslutet, att en person kunde behärska alla

fackområdena så sakkunnigt, som erfordrades för utövande av en direkt

fackmannen 8nåDeett V0-re darf°r oundvikligt, att den inom distriktet främste

tackmannen på ett visst område finge tillfälle att söka öva inflytande Då

;r u b SOm /fttad?s av eu på detta område icke sakkunnig eder i allt

n iH i sakku^ig. distriktschef. Eu distriktschef kund? icke med

hinna att behandla alla inom distrikten förekommande ärenden utan måste

all tj am t till små narmaste män och fackligt utbildade medhiäW^ver

lamna saval avgörandet av många viktiga ärenden som övervakandet av

ShiäW*bordeaid"af" tjä?1S.ten--l ™ distriktschefens närmaste män och

fackmännerf ÄÄ'' ^ de, kunnigaste, dugligaste och mest erfarna

tackmannen i distriktet. Da den föreslagna förändringen av de nuvarande

fackdirektorernas ställning samt deras imdflyttning, vilken för övrigt Tnne

buie en bogst obetydlig direkt utgiftsminskning, dels omedelbart och dels

an mera i längden måste bliva till skada för statens järnvägar ansåge sig

reservanterna icke kunna medverka till en sådan anordning. 8 8

Byråcheferna å maskinbyrån och militärbyrån och e* avjärnvägsfullmälctige

lava ansett, att distriktschefens närmaste medhjälpare inom ban-, maskiner

trafaktjansten borde bibehållas i direktör sgraden. Byråchefen å Icameralbyran

har uttalat, att om nyssnämnda medhjälpare skulle, på sätt ifrågasatts,

r ntagas saval det ekonomiska ansvaret för vederbörande avdelnings skötsel

som befa et over avdelningens personal, de borde ersättas med befattningshavare

i lagre tj ans tegrad och löneställning.

De nuvarande distriktsförvaltningarna vid statens järnvägar, vilka redan

vid sm tillkomst erhollo en måhända väl kraftig organisation, torde under

ristidens svara påfrestningar och därav härrörande ökning av förvaltningsuPPgi

erna hava vant erforderliga och mången gång även måst till det

ytters a utnyttjas för trafikens avveckling. Med de lugnare och stabilare

orhallanden inom detta område, som numera inträtt och som sannolikt

torde bliva radande en ganska avsevärd tid framåt, har emellertid distriktsorganisationen

alltmer kommit att framstå såsom alltför stor i förhållande till

de arbetsuppgifter och befogenheter, som för närvarande äro tillagda dessa

förvaltningar; I synnerhet är detta fallet beträffande anordningen med särskilda

föreståndare for ban-, maskin- och trafikavdelningarna, vilka föreståncaie

i distriktsforvaltmngens namn hava ensam beslutanderätt i åtskilliga

ärenden. Genom sm ställning i förvaltningsorganisationen hava dessa beattnmgar

praktiskt taget kommit att utgöra en mellaninstans mellan distriktscheten

och sektionsforeståndarna, varigenom arbetssättet inom den löpande

hnjetjansten blivit alltmera tungrott och kostsamt. Eörenklingar och kon
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

centration av arbetet inom statens järnvägars linjeförvaltningar torde alltsa

vara påkallade och numera jämväl möjliga att genomföra. Hetta^ sjfte

synes mig enklast och bäst vinnas därigenom, att avdelningsföreståndarinstitutionen

helt borttages och att beslutanderätten inom förvaltningen i

varje distrikt fördelas mellan distriktschefen och de honom direkt underställda

sektionsföreståndarna, vilka sistnämnda i sådant hänseende torde böia

erhålla något större befogenheter än nu är fallet. Härigenom skulle de kollektiva

distriktsförvaltningarna försvinna och ett mera förenklat arbetssätt inom

linjeförvaltningarna kunna ernås. Het behov av sakkunskap beträffande ban-,

maskin- och trafiktjänsten, som även efter den nya ordningens genomförande

torde föreligga för distriktschefen, synes enligt min mening kunna på ett

tillfredsställande sätt tillgodoses genom anlitande av de befintliga befattningshavarna

i förste ban- och maskiningenjörs- respektive förste trafikinspektörsgraden.

Jag anser mig alltså böra förorda, att befattningarna såsom ban-, maskinoch

trafikdirektör vid distriktsförvaltningarna indragas och att de åban-.maskinoch

trafikdirektörsexpeditionerna nu befintliga befattningarna i 27:e lönegraden

ingå i det nya distriktskansliet såsom distriktscliefens närmaste medhjälpare

inom vederbörande gren av linjeförvaltningen. Härest vad jag i

nu angivna hänseenden förordat samt järnvägsstyrelsen i övrigt föreslagit

beträffande linjeförvaltningarnas organisation och arbetsformer genomföres,

är det min övertygelse, att arbetet inom dessa grenar av statsbaneförvaltningen

skall kunna för betydligt mindre kostnad bedrivas under lättare och

smidigare former än hittills.

Övergångsanordningar m. m.

He av mig förordade ändringarna i statsbaneförvaltningens organisation

synas lämpligen böra genomföras den 1 juli 1928.

I fråga om de befattningar, som skulle indragas, torde det nu vara omöjligt

att bestämt angiva, huru många av dessa efter organisationsändringarnas

ikraftträdande kunna omedelbart indragas och huru många av dem

på grund av svårigheten att överföra befattningarnas innehavare till andra

befattningar måste uppföras på övergångsstat. Het synes därför lämpligt,

att Kungl. Maj:t jämväl i fråga om befattningar, vilkas antal fastställes av

Kungl. Maj:t och riksdagen, efter förslag av järnvägsstyrelsen årligen tills

vidare bestämmer övergångsstatens omfattning.

Hå sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens

medgivande, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj.t att

utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna

ändringarna i statsbaneförvaltningens organisation.

Vid bifall till vad sålunda härovan i olika hänseenden förordats skulle

förändringarna i antalet nedannämnda befattningar vid statens järnvägar

bliva följande:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 118.

Arvode eller

lönegrad

Befattning

Nuvarande

antal

Föreslaget

antal

1

Ökning

Minskning

17,000 kr.

/Överdirektör ...

i

1

\ Överingenjör

2

1

15,000 kr.

V erkstadsdirektör...

_

i

i

(Bandirektör ..............

5

5

30

1 Förste byrådirektör

2

2

5

j Maskindirektör ......

6

i

28

iTrafikdirektör................................

Byrådirektör ............

5

5

i

—

5

4

27

Förste byråingenjör...

15

14

13

2

i

i

26

I Byråingenj ör . ...

1 Sekreterare......

14

1

i

24

/Förste aktuarie......

1

i

i

21

(Sekreterare...

Notarie .............

7

11

6

12

i

Summa

75

51 |

3

27

De sålunda förordade ändringarna i statsbaneförvaltningens organisation

skulle medföra vissa driftkostnadsbesparingar, vilka skulle bliva störst inom

linjeförvaltningarna. Enligt vad genom järnvägsstyrelsens försorg beräknats,

skulle den förordade ändrade organisationen av ledningen inom distrikten fullt

genomfördi förhållande till den nuvarande organisationen, därest alla befattningar

inom denna senare vore besatta, medföra en minskningi personalbeståndet

av 56 befattningshavare och en årlig driftkostnadsminskning av omkring 420,000

kronor, varav omkring 390,000 kronor i personalkostnader och omkring 30,000

kronor i kostnader för lokaler m. m. Emellertid är att märka, dels att inom

de nuvarande distriktsförvaltningarna redan nu åtskilliga befattningar äro

vakanta, sålunda bland annat tre bandirektörs- och tre trafikdirektörsbefattningar,

dels ock att den angivna summan av besparingarna givetvis kommer

att uppnås först sedan alla befattningar, som i och med ikrafträdandet av

organisationsändringarna måste uppföras å övergångsstat, genom de nuvarande

innehavarnas befordran eller avgång bortfallit.

Genomförandet av de av mig förordade förslagen skulle medföra ändringar

dels i 5 § 1 mom. i gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken,

dels ock i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningem

I överensstämmelse med vad under de senare åren skett beträffande av

organisationsändringar vid nämnda verk föranledda ändringar i sagda avlöningsreglemente

torde Kungl. Maj:t böra bemyndigas att i berörda författningsrum

och tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som föranledas av

riksdagens i förevarande ämnen fattade beslut.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda avseenden anfört får jag

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1:°) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1928,

att i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.

tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och

statens vattenfallsverk skall upptagas befattningen verkstadsdirektör

vid statens järnvägar med ett arvode av 15,000 kronor;

att ur nämnda författningsrum skall utgå befattningen överdirektör

vid statens järnvägar; samt

att ur den vid nyssnämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen

skola vid statens järnvägar utgå följande befattningar,

nämligen:

ur 30:e lönegraden: bandirektör, förste byrådirektör,

trafikdirektör,

» 24:e » : förste aktuarie;

2:o) besluta, att antalet av följande befattningar vid statens

järnvägar skall från och med den 1 juli 1928 utgöra.

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
-

överingenjör ........

verkstadsdirektör

1

1;

Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna i den vid

avlöning sreglementet fogade tjänsteförteckning.

notarie ............................................................................... ^

sekreterare i 24: e lönegraden.................................................. 6

» » 26:e » ^

i a

byråmgenjor ..............................................................................

förste byråingenjör .................. ^

byrådirektör ............................................................................ ''

maskindirektör.........................................................................

3:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som vid genomförande av ovanberörda ändringar erfordras

*

4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet

ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen

vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens

beslut beträffande befattningar vid statens järnvägar; samt

5:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån så prövas lämpligt,

dels vid uppkommande ledighet å befattning inom 21 :a

27 :e lönegraderna av omförmälda avlöningsreglemente antingen

tills vidare hålla densamma vakant eller ock utbyta befattningen

mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader

utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 118.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenliegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 nr s. 2 i texten
  2. BU 1928:47 Bankoutskottets utlåtande Nr 47 s. 2 i texten
  3. Rskr. 1928:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisation m. m. s. 13 i texten
  4. SU 1928:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisation m. in. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten