Angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisationm. m
1928-02-24 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:118, Angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisationm. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
1
Nr 118.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
ändringar i statsbaneförvaltningens organisationm. m.;
given Stockholms slott den 24 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
C. Meurling.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regmten i
statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.
N Svarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Ltberg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Meurling anför:
Sedan flera år tillbaka har statsbaneförvaltningens organisation varit föremål
för utredningar och överväganden.
Med anledning av framställning av riksdagen i skrivelse den 11 juni 1919,
nr 299, angående anslag för täckande av viss del av statens järnvägars driftförlust
under år 1918 uppdrog Kungl. Maj:t den 19 juni 1919 åt eu kommission
att verkställa en allsidig utredning rörande de åtgärder, som borde
vidtagas för erhållande för framtiden av ett tillfredsställande resultat av
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 99 häft. (Nr 118.) 4C7 ss 1
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.
driften vid statens järnvägar. Berörda kommission, den s. k. statsbaneekonomikommissionen,
avgav år 1921 betänkande och förslag rörande statens
järnvägars ekonomi, varav del I, dagtecknad den 6 maj 1921, innefattade
resultaten av kommissionens undersökningar rörande de på ekonomien direkt
inverkande faktorerna, utgifter, inkomster och finanser, och del II, daterad
den 10 december 1921, utgjorde utredning och förslag angående statsbaneförvaltningens
ledning och organisation. Över del II av kommissionens betänkande
avgav järnvägsstyrelsen utlåtande den 22 mars 1923.
Därefter framlade socialiseringsnämnden såsom svar å Kungl. Maj:ts remiss
till nämnden av statsbaneekonomikommissionens betänkande, del IIr
och järnvägsstyrelsens utlåtande däröver år 1924 förslag till vittgående omorganisation
av statsbaneförvaltningen.
Vid anmälan den 13 november 1925 av nu omförmälda betänkanden och
förslag anförde min företrädare i ämbetet följande:
»Socialiseringsnämndens förslag, varöver yttranden infordrats från ett
flertal organisationer, myndigheter med flera, berör i allt väsentligt allenast
frågan om statens järnvägars yttre organisation såsom allmänt affärsverk,
varemot dess inre organisation i huvudsak lämnats åsido. Emellertid har
av den hittills förebragta utredningen rörande statens järnvägars inre förvaltning
framgått, att vissa jämkningar i nuvarande organisation, avseende
förenklingar och besparingar i förvaltningen, skulle kunna genomföras utan
föregripande av den vidare beredningen av de utav socialiseringsnämnden
upptagna spörsmålen.
Sålunda har ekonomikommissionen i fråga om järnvägsstyrelsens inre
organisation föreslagit vissa ändringar, avseende indragning av byråer och
ändring i fördelning av ärendena byråer emellan. Järnvägsstyrelsen har i
princip, om än med vissa inskränkningar, anslutit sig till kommissionens
förslag om uppdelning byråvis av vissa ärenden.
Vidare har ekonomikommissionen föreslagit viss omorganisation av linjeförvaltningen,
avseende sammansmältande av distrikts- och sektionsledningtill
en enda förvaltningsmyndighet. Ordföranden och en ledamot i kommissionen
hava i avgiven reservation beträffande denna fråga hemställt, att
linjeorganisationen måtte göras till föremål för ytterligare utredning, varvid
den inom statens järnvägar förefintliga erfarenheten borde bliva på fullt tillfredsställande
sätt representerad, så att ett auktoritativt allsidigt bedömande
bleve möjligt. Järnvägsstyrelsen har i sitt utlåtande över ekonomikommissionens
betänkande antytt möjligheten av att utan sådan vidlyftig organisationsändring,
som av kommissionen ifrågasatts, vinna avsedda förenklingar
och besparingar vid linjetjänstens skötande samt hemställt, att åt järnvägsstyrelsen
måtte lämnas uppdrag att härutinnan företaga vidare utredning.
Då det synes mig angeläget att i avvaktan på den slutliga prövningen av
de ifrågasatta mera vittgående organisationsändringarna få utrett, vilka jämkningar
i statens järnvägars inre förvaltning, såväl beträffande styrelsen som
linjeförvaltningen, omedelbart kunna för ernående av besparingar och förenklingar
vidtagas inom den nuvarande organisationens ram, får jag hemställa,
att åt järnvägsstyrelsen uppdrages att verkställa och för Kungl. Maj:t,
så snart ske kan, framlägga utredning härom i de avseenden, som i det
föregående berörts.»
Vad departementschefen sålunda hemställt bifölls av Kungl. Maj:t.
I enlighet härmed har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 7 maj 1926 av
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
givit förslag till vissa förändringar i statsbaneförvaltningens inre organisation
i syfte att vinna förenklingar och besparingar inom densamma. Häröver
har kommunikationsverkens lönenämnd den 21 juni 1926 avgivit utlåtande.
Innan jag övergår att behandla föreliggande förslag till vissa ändringar i
statsbaneförvaltningens organisation, anhåller jag att i korthet få redogöra
för huvuddragen av den nuvarande organisationen, vilken i huvudsak förskriver
sig från år 1907.
Den centrala förvaltningen, järnvägsstyrelsen, utgöres av eu generaldirektör,
såsom chef för statens järnvägar, samt, såsom ledamöter av styrelsen,
dels en överdirektör och souschef, dels eu överdirektör, dels två
överingenjörer, nämligen en för handläggning av järnvägsbyggnadsärenden,
tillika chef för byggnadsbyrån, och en för handläggning av verkstadsärenden,
tillika chef för verkstadsbyrån, dels ock slutligen tolv byråchefer, vilka äro
chefer för var sin byrå, nämligen administrativa byrån, kameralbyrån, banbyrån,
maskinbyrån, förrådsbyrån, elektrotekniska byrån, första trafikbyrån,
andra trafikbyrån, tredje trafikbyrån, militärbyrån, inrikes taxebyrån och utrikes
taxebyrån. Byråernas antal är alltså fjorton. Vid behandling av vissa
frågor förstärkes styrelsen med två järnvägsfullmäktige och vid förfall för
någon av dem en suppleant för järnvägsfullmäktige. För granskningen av statens
trafikerade järnvägars samt statens järnvägsbyggnaders räkenskaper
och förvaltning förordnar Kungl. Maj:t årligen tre överrevisorer.
Enligt gällande instruktion för järnvägsstyrelsen med underlydande linjeförvaltningar
avgöras de till styrelsens handläggning hörande ärenden, med
vissa angivna undantag, av generaldirektören eller överdirektören och souschefen
eller överdirektören efter föredragning av överingenjör, byråchef,
förste byrådirektör, byrådirektör, ombudsman eller särskilt förordnad föredragande.
Statens trafikerade järnvägar äro indelade i fem distrikt. Varje distrikt
förvaltas av eu distriktsförvaltning, bestående av en distriktschef med
arvode enligt 5 § i avlöningsreglementet, såsom distriktets chef, samt eu
bandirektör, eu maskindirektör och en trafikdirektör (30:e lönegraden), föreståndare
för respektive ban-, maskin- och trafikavdelningarna. I distriktsförvaltningen
ingå därjämte vid föredragning av förrådsärenden eu förrådsintendent,
föreståndare för förrådsavdelningen, samt vid föredragning av
vissa ärenden av rättslig, administrativ eller kameral natur eu distriktssekreterare
och ombudsman. Såsom närmaste man till och ställföreträdare för
ban-, maskin- och trafikdirektörerna äro anställda respektive eu förste baningenjör,
en förste maskiningenjör och eu förste trafikinspektör (27:e lönegraden).
För liaiidliavande av den löpande linjetjänsten närmast under distriktsförvaltningen
är varje distrikt för var och en av ban-, maskin- och trafikavdelningarna
indelat i respektive ban-, maskin- och trafiksektioner,
vilka förestås antingen av en förste baningenjör, förste maskiningenjör respektive
förste trafikinspektör (27:e lönegraden) eller ock av eu baningenjör,
maskiningenjör respektive trafikinspektör (26:e lönegraden).
Sammanlagda antalet av ban-, maskin- och trafiksektioner utgör för närvarande
22, 13 och 19.
4
Föreliggande
förslag till
vissa ändringar
i
statsbaneförvaltningens
organisation.
Allmänna
synpunkter.
Kungl. Maj:ts proposition nr IliS.
I sitt ovanberörda utlåtande den 22 mars 1923 över statsbaneekonomikommissionens
betänkande, del II, anförde järnvägsstyrelsen bland annat
följande:
Styrelsen liade vid ett flertal tillfällen, särskilt i avgivna yttranden över
överrevisorernas berättelser, ställt sig betänksam mot att, såsom ifrågasatts,
vidtaga mera väsentliga rubbningar i den bestående organisationen av statsbaneförvaltningen.
De under kristidens abnorma förhållanden uppkomna
svårigheterna att ombesörja trafikarbetet vid statens järnvägar hade icke sin
orsak i statsbaneförvaltningens organisation utan i eu för högtrafiken otillräcklig
teknisk utrustning, för vilkens snabba anpassande "efter en dylik
högtrafik erforderliga medel och tillräcklig tid icke stått till buds. Några
som helst klara riktlinjer för en dylik total omgestaltning av statsbaneförvaltningen
saknades, och icke heller syntes man kunna utgå från det antagande,
att organisationsformen, såsom förmodats, varit en medverkande
orsak till det av kända förhållanden uppkomna ogynnsamma ekonomiska resultatet
av statsbanedrifteu. För större systemförändringar borde krävas
verkligt praktiskt giltiga bevis för att den bestående organisationen vållat
eller medverkat till anmärkningsvärt dåliga resultat samt lika övertygande
bevis för att en annan organisation skulle verka i ekonomiskt hänseende
väsentligt förbättrande och förebyggande och detta trots de alltid framträdande
olägenheterna med organisationsförändring.
Styrelsen ansåge fortfarande, att det hade sina synnerligen stora vådor
att plötsligt nedbryta de bestående och invanda arbetsformerna. Bättre vore
det tvivelsutan att efter hand med stöd av erfarenheten vidtaga förbättringar
i de hänseenden, där sådana visat sig erforderliga.
I sin förevarande skrivelse den 7 maj 1926 anför styrelsen i detta hänseende
följande:
Någon grundväsentlig ändring i den bestående organisationen med dess
fördelning av ärendena och befogenheten emellan styrelsen såsom den egentliga
förvaltningsmyndigheten och de styrelsen underlydande linjemyndigheterna
såsom liandhavande trafikens skötsel vore på de skäl, varför styrelsen
utförligt redogjort i sitt ovannämnda utlåtande den 22 mars 1923
över ekonomikommissionens betänkande, ej med förslaget avsedd utan anslöte
sig detsamma härvidlag i det hela taget mycket väl till nu gällande
former och den praxis, som efter hand utbildat sig. De av styrelsen vid
upprepade tillfällen angivna vådorna av en total omvälvning av den inre
organisationen borde förvisso ej underskattas. Styrelsen vore fortfarande
av den bestämda uppfattningen, att det vore bättre att gå varligt fram och
att efter hand som erfarenheter samlades och det praktiserade arbetssättets
brister i ett eller annat liänseeende konstaterades söka eliminera dessa
brister och därmed arbeta sig fram till något allt bättre och fullkomligare.
Huvudsyftet med förslaget hade därför nu varit att med stöd av gångna
erfarenheter särskilt under kristidens påfrestningar söka skapa möjligheter
att smidigt anpassa och begränsa förvaltningsuppgifterna och de för dessas
fullgörande befintliga förvaltningsorganen efter nuvarande och för avsevärd
tid framåt förutsebara trafikförhållanden och utvecklingsarbete. I enlighet
härmed hade man beträffande styrelsen i centraliseringssyfte funnit önskvärt
att få företaga en omläggning eller förenkling av vissa byråers med
underlydande kontors arbetsområden, och beträffande linjen hade till fullföljande
av syftet med senaste instruktion sändring år 1920 rörande särskilt
distriktschefens ställning i organisationen förslaget inriktats på att ernå eu
ytterligare koncentrering av befälsföringen samt eu begränsning av den för
förvaltningsuppgifterna erforderliga apparaten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 118. ;1
De organisatoriska ändringar inom järnvägsstyrelsen, som sålnnda
föreslås, äro i huvudsak följande:
Befattningen såsom överdirektör vid statens järnvägar skall under tider
med mindre arbetsbelastning för verkets clief kunna hallas \ akant. Befattningen
såsom överingenjör för huvudverkstäderna utbytes mot en verkstadsdirektörsbefattning
i 30:e lönegraden. Administrativa byrån och kameralbyrån
ersättas med en byrå för handläggning av allmänna administrationsoch
personalärenden, lämpligen benämnd kanslibyran. I samband häimed
utbrytes ur den nuvarande administrativa byrån dess avdelning för ekonomiska
utredningar samt inrättas en ekonomibyrå för handläggning av de
allmänna ekonomiärendena. Beträffande byggnadsbyrån föreslås vissa personalindragningar
och likaså i fråga om maskinbyråns inspektionsavdelning
och elektrotekniska byråns* telegraf- och belysningsavdeluing. Vidare föreslås
flyttning av vissa arbetsuppgifter å inrikes och utrikes taxebyråerna till
andra byråer och kontor samt till ett gemensamt till inrikes taxebyran anslutet
tjänsteställe, lämpligen benämnt reklamationskontoret, till vilket skulle
sammanföras inrikes- och utrikes taxebyråernas ersättnings- och restitutionsavdelningar
samt godsregleringsärendena, vilka nu äro förlagda till eu avdelning
inom andra trafikbyrån.
Beträffande linjeförvaltningarna föreslår järnvägsstyrelsen, att de under
styrelsen nu ställda, kollektivt arbetande distriktsförvaltningarna utbytas mot
de under styrelsen ställda distriktscheferna samt att under dessa skola
direkt sortera sektionsföreståndarna, vilka till lättande av distriktsehefens
arbetsbörda skulle erhålla ökad befogenhet vid handläggning av vissa ärenden.
De nuvarande avdelningsföreståndama skulle såsom faktiskt utgörande
en mellaninstans borttagas och distriktscheferna i stället utrustas med fackkunniga
medhjälpare inom de olika avdelningarna, vilka allt efter förhållandena
skulle vara placerade i ban-, maskin- och trafikdirektör sgraden (30:e
lönegraden) eller i förste baningenjörs-, maskiningenjörs- och trafikinspektörsgraden
(27:e lönegraden).
I samband med nu angivna ändringar i statsbaneförvaltningens organisation
har järnvägsstyrelsen beträffande en del befattningar eller grupper av
befattningar inom nämnda förvaltning föreslagit vissa anordningar av principiell
innebörd. Sålunda har styrelsen hemställt om åtgärders vidtagande
i syfte att Kungl. Maj: t skulle äga att, då förhållandena så påkallade, besluta,
dels att med förnyat förordnande beträffande befattningen såsom överdirektör
vid statens järnvägar finge tills vidare anstå, dels att vid uppkommande
vakanser befattningshavare i direktörsgrad vid distrikten komme att
ersättas med befattningshavare i 27:e lönegraden, dels ock, beträffande befattningar
vid statens järnvägar inom 21 :a—27:e lönegraderna, att dylik befattning
antingen tillsvidare bleve vakantsatt eller ock definitivt ersatt med
befattning av lägre tjänstegrad.
I avgiven reservation hava överdirektörerna och byråchefen å inrikes taxebyrån
ifrågasatt lämpligheten av att, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, vissa
Förslagets
huvuddrag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 1 IS.
hittills av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade befattningar
skulle kunna av Kungl. Maj:t förändras till lägre tjänstegrad samt därvid
framhållit, att därest möjlighet skulle anses böra beredas att under depressionstider
nedsätta lönerna för statstjänst, angelägenheten för verket att
såväl behålla som förvärva goda krafter syntes fordra, att möjlighet gåves
att under mera krävande tider kunna individuellt öka lönerna över de normala.
Om den föreslagna anordningen överhuvud skulle införas, syntes den
böra tillämpas icke blott på ett utan på samtliga statens verk eller åtminstone
på de affärsdrivande verken. Enligt reservanternas mening vore fluktuationerna
inom den högre förvaltningens arbetsområde icke kvantitativt
och än mindre kvalitativt hastigare växlande än att, om den av statsmakterna
godkända organisationsformen visade sig för vidlyftig, ändring av densamma
kunde ske pa samma sätt, som den tillkommit, eller genom gemensamt beslut
av Kungl. Maj:t och riksdagen.
I nu angivna hänseenden må erinras, att Kungl. Maj:t genom brev den
27 oktober 1922 meddelat vissa bestämmelser angående återbesättande av
ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk samt därvid bland annat föreskrivit, dels att vid uppkommande
ledighet å ordinarie befattning skall verkställas utredning, huruvida
icke genom vidtagande av förenklingar i arbetet eller genom ändrad
arbetsfördelning de till befattningen hörande göromålen kunna utföras antingen
med anlitande av de i övrigt förefintliga arbetskrafter eller ock av
befattningshavare med lägre avlöning än den, vilken varit förenad med den
ledigblivna befattningen, dels ock att, därest vid ledighet å ordinarie befattning
inom numera 21:a—27:e lönegraderna eller å befattning, som på förslagav
verksstyrelse tillsättes av Kungl. Maj:t, vederbörande verksstyrelse på
grund av förenämnda utredning finner, att återbesättande bör ske, frågan
härom skall underställas Kungl. Maj:ts prövning och att åtgärd för befattnings
återbesättande ej må vidtagas, förrän Kungl. Maj:t lämnat medgivande
därtill. Vidare har Kungl. Maj:t under senare år vid fastställandet av personalstaterna
eller antalet ordinarie befattningar inom l:a—20:e lönegraderna
vid kommunikation s verken plägat bemyndiga verksstyrelsen att, i den mån
så prövades lämpligt, dels vid uppkommande ledighet å befattning inom
nyssnämnda lönegrader utbyta den lediga befattningen mot tjänst inom
lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot
annan av samma lönegrad.
Lönenämnden, som i sitt förberörda utlåtande den 21 juni 192(1 yttrat sig
endast i fråga om de av järnvägsstyrelsen förordade principerna beträffande
indragning eller förändring i lönehänseende av utav organisationsändringarna
berörda befattningar, har i dessa avseenden anfört:
»I likhet med järnvägsstyrelsen hyser lönenämnden den uppfattningen, att
därest det visar sig, att en befintlig ordinarie tjänst vid statens järnvägar
lämpligen kan indragas eller ersättas med en befattning inom lägre lönegrad
än den förutvarande, åtgärder i sådant hänseende böra vid uppkommande
vakans å tjänsten med all skyndsamhet vidtagas. Vad särskilt angår
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 118. *
deu genom förordnande på viss tid tillsatta överdirektörsbefattningen vid
statens järnvägar, liar lönenämnden sålunda intet att erinra mot att densamma,
vid utgången av ett meddelat förordnande å tjänsten, vakantsattes.
''Däremot anser sig lönenämnden icke kunna biträda järnvägsstyrelsens förslag,
att det utan vidare skall ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, huruvida
tjänsten sedermera skall återbesättas och i så fall för huru lång tid. De eventuella
växlingar i behovet av sagda tjänst, med vilka järnvägsstyrelsen synes
räkna, lära nämligen icke kunna tänkas inträda sa hastigt, att det skulle om a
förbundet med nämnvärd olägenhet att avvakta riksdagens provning av fragan
om tjänstens behövlighet. Därest befattningen anses kunna indragas och
på grund därav vid inträffande ledighet av Kungl. Maj:t. vakantsättes, toide
anmälan härom höra göras till riksdagen, som då sättes i tillfälle att besluta
om tjänstens definitiva indragning. Skulle det framdeles visa sig nödvändigt
att ånyo inrätta en överdirektörsbefattning vid statens järnvägar, boi enligt
lönenämnden s mening framställning härom i sedvanlig ordning göras hos
riksdagen. , , „ „ , .... , .
På liknande sätt torde vid inträffande vakans a sadan tjänst inom någon
.lv 28:e—30:e lönegraderna, som anses böra ifrågakomma till indragning eller
nedflyttning, tjänsten kunna hållas obesatt eller uppehållas allenast pa förordnande,
intill dess riksdagens beslut rörande indragningen eller nedflyttningen
hunnit inhämtas, och bör sedermera ett återinrättande ellei en hojning
av dylik tjänst förekomma först efter riksdagens i varje särskilt
fall härutinnan fattade beslut. Enligt lönenämndens mening sammanhanger
nämligen frågan om dessa högre tjänsters inrättande eller avskaffande samt
rörande tjänste- och löneställningen för desamma i regel så intimt med
med själva organisationsspörsmålet, att det icke kan anses föreligga anledning
att beträffande dem frångå det nuvarande systemet för prövning av
tjänsternas behövlighet m. m.
I fråga åter om befattningarna inom 21:a—27:e lönegraderna synes lämpligen
böra av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att vid uppkommande
ledighet å dylik befattning antingen tills vidare hälla densamma
vakant eller ock utbyta‘densamma mot tjänst inom lägre lönegrad ävensom
att inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan, tillhörande
samma lönegrad. Om sådant utbyte synes anmälan böra göras till påföljande
riksdag. Det må härvid erinras, hurusom Kungl. Maj:t under senare
år vid fastställandet av antalet ordinarie befattningar av högst 20:e lönegraden
plägat lämna verksstyrelserna dylikt bemyndigande i fråga om befattningar,
tillhörande Pa—20:e lönegraderna.
Yad här ovan framhållits äger enligt lönenämndens mening tillämplighet
beträffande tjänster såväl inom järnvägsstyrelsen som vid lmjeforvaltnm<rarna
Det av järnvägsstyrelsen förordade systemet för bestämmande av
tjänste- och löneställningen för de experter inom barn, maskin- och trafiktjänsten,
vilka skulle fungera såsom, distriktscliefens närmaste medhjälpare,
anser sig lönenämnden emellertid icke kunna lämna utan eiiman. Enligt
järnvägsstyrelsens förslag i denna del skulle,, efter Kungl. Maj :ts bepröv ande
i varje förekommande fall, nämnda befattningshavare kunna, då forhallandena
ansåges kräva detta, inneliava lian-, maskin- och trafikdirektörsgrad,
inom vilken grad tillsättning borde ske efter förslag av generaldirektören,
eller vid lättare förhållanden förste baningenjörs-, förste maskmmgenjörsoch
förste trafikinspektör sgrad. .
Oavsett vilken organisationsform, som kan befinnas lämpligast i fråga om
statens järnvägars distriktsbefäl, synes det lönenämnden, att ett dvlikt
system ined allt efter förhållandena växlande tjänsteställning för distnktschefernas
närmaste medhjälpare icke kan anses lämpligt. De olägenhetei,
8
Departements
chefen.
Kunrjl. Maj:ts proposition nr 1JS.
som bleve förbundna med det angivna osäkerhetstillståndet i fråga om sagda
tjänsters ställning och avlöningsförhållanden och som utförligt utvecklats i
reservationer till järnvägsstyrelsens framställning, skulle enligt lönenämndens
mening helt visst komma att överväga de tämligen obetydliga fördelar
i besparingshänseende m. m., som anordningen under vissa omständigheter
kunde tänkas medföra. Oavsett vilken tjänstegrad, som vid en eventuell
omorganisation av distriktsförvaltningarna kan komma att bliva bestämd för
distriktschefens närmaste sakkunniga medhjälpare, vill lönenämnden såsom
sm asikt framhalla, att arbetsuppgifterna för dessa befattningshavare såväl
inom ett och samma distrikt som vid en jämförelse mellan de olika distrikten
icke lära erbjuda sådana skiljaktigheter, att det kan anses tillräckligt motiverat
att införa ett system, enligt vilket ifrågavarande befattningar inom ett
distrikt skulle kunna tillhöra 30:e lönegraden, under det att de samtidigt
vid ett annat distrikt vore hänförda till 27:e lönegraden. Än mindre torde
en dylik skillnad böra förekomma i fråga om befattningar tillhörande ett
och samma distrikt. Såsom redan beträffande överdirektörstjänsten framhållits,
kan det ej förutsättas, att de växlingar i avseende å trafikens omfattning
och verkets utveckling i övrigt, som kunna tänkas uppstå under olika
tidsförhållanden, skulle nödvändiggöra eu dylik rörlighet i avseende å dessa
liögie linjetjänster. Imligt lönenämnclens uppfattning böra desamma sålunda
under alla förhållanden tillhöra en och samma, av statsmakterna för dem
fastställda lönegrad och ändring i fråga om denna åstadkommas endast
genom statsmakternas beslut i vanlig ordning angående höjning eller sänkning
av tjänstekategorien såsom sådan.
Lönenämnden vill slutligen framhålla, att därest de anordningar av lönetekmsk
innebörd, som bär ovan berörts, befinnas önskvärda att få genomförda
beträffande statens järnvägar, det bör tagas under övervägande, huruvida
icke motsvarande bestämmelser böra komma till användning även vid
andra statens verk.»
Med anledning härav hava yttranden infordrats från generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, och hava dessa styrelser förklarat
intet vara att erinra mot tillämpande vid respektive verk av det av lönenämnden
föreslagna förfaringssättet vid inträffad ledighet å befattningar inom
21:a 27:e lönegraderna. Generalpoststyrelsen har därutöver på anförda skäl
ifrågasatt, huruvida icke beträffande dessa befattningar det av lönenämnden
förordade bemyndigandet för Kungl. Maj:t borde utvidgas att omfatta även
inrättande av ytterligare tjänster inom dessa lönegrader.
Såsom ovan nämnts, föreligga två kommittéförslag, avseende genomgripande
ändringar i statens järnvägars såväl yttre som inre organisation, nämligen
statsbaneekonomikommissionens och socialiseringsnämndens utredningar och
förslag. De i dessa förslag framkomna spörsmålen och uppslagen äro emellertid
av den vittgående omfattning och principiella innebörd, att ytterligare
utredningar i dessa frågor äro erforderliga, innan desamma kunna upptagas
till slutlig prövning. Härtill kommer, att samtliga över socialiseringsnämndens
förslag infordrade yttranden ännu icke inkommit.
Dessa förhållanden torde emellertid icke böra utgöra hinder för att inom
statsbaneförvaltningen genomföra de förenklingar och besparingar, som redan
nu kunna avägabringas i stort sett inom ramen för den nuvarande organisationen
och vilka i varje fall icke föregripa de mera vittgående orga
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 ti. 9
nisationsplanerna. Fastmer synas dylika mindre jämkningar i organisationen
så mycket mera behövliga, som de ekonomiska förhållanden, vilka efter
kristiden inträtt, påkalla åtgärder i syfte att genom förenklingar och omläggningar
i arbetet vinna besparingar i driftkostnaderna inom statsförvaltningen.
Det förslag till förändringar inom statsbaneförvaltningen, som järnvägsstyrelsen
i sin skrivelse den 7 maj 1926 framlagt, synes mig mera innebära
en anpassning av nämnda förvaltnings uppgifter och organ efter de lugnare
tider, som efterträtt kristidens abnorma förhållanden i avseende å trafikarbetet
vid statens järnvägar, än en omorganisation i egentlig mening. Även
om, såsom i det följande skall närmare utvecklas, jag anser mig böra förorda
avvikelser beträffande vissa delar, synes mig förslaget i stort sett väl
avvägt och av beskaffenhet att tillgodose kravet på nedbringande i möjligaste
mån av kostnaderna för statsbaneförvaltningen. Jag anser mig därför kunna
förorda, att sagda förslag i huvudsak nu bringas till genomförande.
Yad beträffar de av järnvägsstyrelsen föreslagna anordningarna i fråga om
befattningarna såsom överdirektör och distriktschefernas fackkunniga medhjälpare,
anser jag mig icke kunna giva min anslutning till de principer,
som kommit till uttryck i styrelsens berörda förslag. Såsom lönenämnden
anfört, torde frågan om behövligheten av och löneställningen för de högre
befattningarna vid såväl styrelsen som linjeförvaltningarna i allmänhet stå i
nära samband med frågor av organisatorisk innebörd, och förändringarna i
förhållandena å statens järnvägars arbetsområde torde väl näppeligen bliva
snabbare än att med prövningen av dessa frågor utan olägenhet kan anstå
till närmaste riksdag. Beträffande de i kommunikationsverkens avlöningsreglemente
upptagna befattningar, som tillsättas genom förordnande på viss
tid, samt de genom konstitutorial tillsatta befattningarna inom 28:e—30:e
lönegraderna torde alltså frågan om dessa tjänsters behövlighet och löneställning
alltjämt böra prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt. I fråga
åter om tjänster inom 21:a—27:e lönegraderna, vilka icke äro av sådan betydelse
för organisationens gestaltning, torde med hänsyn till ifrågavarande
verks egenskap av affärsdrivande en något större smidighet vara påkallad.
Jag anser mig därför böra tillstyrka, att beträffande befattningar inom dessa
lönegrader vid nämnda verk av riksdagen utverkas bemyndigande för Kungl.
Maj:t att vid uppkommande ledighet å dylik befattning antingen tills vidare
hålla densamma vakant eller ock utbyta densamma mot tjänst inom lägre
lönegrad ävensom att inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot
annan av samma lönegrad. Anmälan om dylikt utbyte lärer böra göras till
nästföljande riksdag.
Jag övergår härefter till detaljerna i järnvägsstyrelsens förslag samt gör
därvid början med förändringarna inom styrelsen.
Järnvägsstyrelsen.
Enligt instruktionen skola överdirektören och souschefen, vilken är generaldirektörens
närmaste man och ställföreträdare, samt överdirektören i den
Över
direktören.
Departements
chefen.
Utbytande
av överingenjörsbefattningen
för verkstads
ärenden mot
en verkatadsdirektörsbefattning
m. m.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
omfattning, generaldirektören bestämmer, biträda honom vid utövningen av
hans ämbete. I frånvaro av såväl generaldirektören som överdirektören och
souschefen skola de ärenden, som eljest på föredragning avgöras av nämnda
befattningshavare, avgöras av överdirektören. Såväl överdirektören och souschefen
som överdirektören hava att efter särskilt uppdrag av generaldirektören,
jämväl då denne i övrigt förvaltar sitt ämbete, i stället för generaldirektören
avgöra under viss tid viss grupp eller visst slag av ärenden eller
alla till en eller flera byråer hörande ärenden.
Befattningen såsom överdirektör vid statens järnvägar inrättades år 1914.
Det huvudsakliga syftet med ifrågavarande befattnings inrättande var att bereda
en då välbehövlig lättnad i generaldirektörens arbetsbörda, i det att
handläggningen av vissa löpande ärenden framför allt å de icke tekniska
byråerna skulle avlyftas från honom och erforderlig tid beredas generaldirektören
för behandling av de stora, initiativkrävande frågorna inom järnvägsförvaltningen.
Järnvägsstyrelsen framhåller nu i sin skrivelse den 7 maj 1926, att det
ingalunda vore uteslutet, att under lugnare förhållanden det skulle utan
menlig inverkan på verkschefens arbetsbörda kunna visa sig tillräckligt med
en uppdelning av arbetet i beslutande instans å två krafter i stället för såsom
nu tre och att den tredje alltså kunde i besparingssyfte indragas. Då
det emellertid vore av vikt att hava tillgång till överdirektörstjänsten, om
behovet sedermera skulle ändras, föreslår styrelsen, att det skulle ankomma
på Kungl. Maj:t att avgöra, om och för huru lång tid tjänsten skulle besättas.
Den minskning i förvaltningsuppgifterna, som blivit en följd av den
numera inträdda stabiliseringen i statens järnvägars verksamhet, har jämväl
medfört en lättnad i arbetsbördan för den beslutande ledningen för
verket. Någon större ökning av nämnda arbetsbörda synes ej heller, såvitt
nu kan bedömas, vara att emotse inom den närmaste framtiden. Då på
grund härav minskat behov av biträde för generaldirektören vid utövningen
av hans ämbete numera förefinnes, torde det ej längre vara erforderligt att
hava såväl eu överdirektör och souschef som eu överdirektör vid hans sida.
Med hänsyn härtill och då förordnandet för överdirektörsbefattningens nuvarande
innehavare, vilken under år 1928 uppnår 63 levnadsår, utlöper med
utgången av samma år, vill jag föreslå, att sagda befattning indrages.
Den nuvarande organisationen av verkstadsdriften vid statens järnvägar
tillkom år 1917, i det att nämnda år huvudverkstäderna utbrötos ur distriktens
maskinavdelningar och centraliserades under en gemensam ledning.
Avsikten härmed var, att verkstadsdriften skulle bättre kunna skötas enhetligt
och efter bestämd plan, att utvidgandet av verkstäder och anskaffande
av nya arbetsmaskiner skulle kunna ske med hänsyn till behovet inom hela
statsbanenätet samt att planmässighet och specialisering skulle kunna lättare
vinnas liksom iakttagna förenklade och billigare arbetsmetoder lättare skulle
kunna komma samtliga verkstäder till godo. Vad beträffar formen för cen
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
tralledningens organisation, hade särskilda av järnvägsstyrelsen tillkallade
sakkunniga föreslagit upprättande inom järnvägsstyrelsen av en särskild hyra,
verkstadsbyrån, under ledning av en byråchef, vilken, med hänsyn till att
för befattningen måste väljas en person med framstående duglighet och att
han skulle erhålla större befogenhet än annan byråchef, skulle utöver byråchefsarvode
tillerkännas ett personligt tilläggsarvode av 1,500 kronor. Järnvägsstyrelsen
åter ansåg frågan bäst lösas sålunda, att ledningen över samtliga
huvudverkstäder lämnades åt en särskild chef med distriktschefs tjänsteställning
och avlöningsförmåner, benämnd distriktschefen för huvudverkstäderna,
med placering å samma ort, där den största huvudverkstaden, centralverkstaden,
är belägen, eller i Örebro. Kungl. Maj:t framlade i proposition
nr 174 för 1917 års riksdag förslag i enlighet med vad järnvägsstyrelsen förordat.
Med anledning härav hemställdes i eu inom riksdagen väckt motion
(II: 423), att för den centrala ledningen av statens järnvägars verkstadsdrift
måtte å järnvägsstyrelsens stat uppföras en ny överingenjör jämte övrig erforderlig
personal. Riksdagen (skrivelse nr 232) fann det lämpligast, att chefen
för huvudverkstäderna inordnades i järnvägsstyrelsen samt jämställdes med
överingenjören och chefen för statens järnvägsbyggnader, och beslöt i enlighet
härmed inrättande inom styrelsen av en befattning såsom överingenjör och
chef för statens järnvägars huvudverkstäder med ett arvode av 12,000 kronor,
varjämte såsom hans närmaste man och ställföreträdare uppfördes eu byrådirektör
å den nya verkstadsbyrån inom styrelsen. Vid 1919 års lönereglering
höjdes överingenjörens arvode till 17,000 kronor.
Sedan dåvarande överingenjören för huvudverkstäderna avlidit, gjorde järnvägsstyrelsen
i skrivelse den 5 december 1923 framställning i fråga om sättet
för utövande av chefskapet för statens järnvägars verkstadsväsende samt anförde
därvid i huvudsak följande:
Styrelsen hade ansett de överallt brydsamma ekonomiska förhållandena
och deras verkningar, som påkallat inskränkningar inom alla grenar av järnvägstjänsten,
jämväl böra föranleda någon ändring i förevarande avseende.
Denna ändring hade dock synts styrelsen ej böra få gå ut över den nuvarande
organisationens idé utan borde kunna inskränka sig till eu temporär
modifikation av chefsstället och dess utrustande med hjälpkrafter. Styrelsen
hade sålunda funnit, att tjänsten i fråga borde kunna tillsvidare upprätthållas
på förordnande genom tjänsteman i tjänsteställning under överingenjör
och lämpligen av samma tjänstegrad, som inom styrelsen intoges av byråchef.
Innehavaren av dylikt förordnande till överingenjörens för verkstadsväsendet
ersättande — därtill verkschefen, i likhet med vad fallet vore beträffande
överingenjör och byråchef, toi''de hava att till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag — borde i övrigt under benämning lämpligen av verk
stadsdirektör tillerkännas enahanda befogenheter och utöva enahanda åligganden,
som instruktionsenligt tillhörde chefen för statens järnvägars huvudverkstäder,
samtidigt föreståndare för järnvägsstyrelsens verkstadsbyrå. Vad
avlöning till den förordnade verkstadsdirektören anginge, syntes densamma
i konsekvens med den tänkta tjänsteställningen böra utgå med samma belopp,
som för byråchef vore gällande, med skyldighet för den förordnade,
därest han innehade statstjänst, att under tiden för förordnandet avstå alla
avlöningsförmåner i innehavande tjänst.
12
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Med bifall till styrelsens hemställan förordnade Kungl. Maj:t den 14 december
1923 en förste maskiningenjör att från och med den 1 januari 1924
tills vidare i egenskap av verkstadsdirektör upprätthålla chefskapet för statens
järnvägars verkstadsväsende med enahanda befogenheter och åligganden,
som enligt gällande instruktion tillhöra överingenjören för huvudverkstäderna,
varjämte hans avlöning bestämdes enligt nuvarande 30:e lönegraden (byråchefsgraden).
I sin skrivelse den 7 maj 1926 anför nu järnvägsstyrelsen, att ehuru den
sålunda förändrade tjänsteställningen för chefen för huvudverkstaden avsetts
att fortvara endast tillsvidare, styrelsen med stöd av vunnen erfarenhet ansåge
sig nu kunna och böra föreslå, att ifrågavarande provisoriska anordning
gjordes permanent, därvid verkstadsdirektören lämpligen borde i avlöningsocli
pensionshänseende likställas med byråchef. Därjämte anmäler styrelsen,
att byrådirektörsbefattningen å verkstadsbyrån, vilken befattning alltsedan
innehavarens befordran år 1922 till maskindirektör och chef för huvudverkstaden
i Örebro varit vakant, ansåges kunna definitivt indragas.
Centraliseringen av statens järnvägars huvudverkstäder under en överingenjör,
tillsatt allenast på förordnande för viss tid, betingades av angelägenheten
av att för ledningen av denna gren av statsbaneförvaltningen
erhålla eu organisationsform, som medförde de bästa möjliga tekniska och
ekonomiska resultat, varför synnerligen stora fordringar på erfarenhet och
duglighet ansågs böra ställas på innehavaren av berörda chefspost. Att det
också gällde betydande värden, framgår av då förebragt utredning, som utvisade,
att värdet av vid huvudverkstäderna utförda underhållsarbeten för
den rullande materielen, tillverkningar m. m. stigit från 6.2 miljoner kronor
år 1911 till 9.3 miljoner kronor år 1915 samt att anskaffningskostnaden för
den rullande materielen, vilken i slutet av år 1911 utgjorde omkring 143
miljoner kronor, vid slutet av år 1915 belöpte sig till omkring 161.5 miljoner
kronor. Enligt vad jag inhämtat utgjorde värdet av underhållsarbeten och
tillverkningar m. in. vid huvudverkstäderna år 1926 omkring 19 miljoner
kronor samt anskaffningskostnaden för den rullande materielen vid slutet
av samma år omkring 281.5 miljoner kronor. Även om hänsyn måste tagas
till det nuvarande lägre penningvärdet, äro de värden, det här rör sig om,
av sådan storlek, att endast en mycket framstående kraft torde böra stå i
spetsen för verkstadsdriften. Jag anser alltså, att ifrågavarande befattning
alltjämt bör vara av beskaffenhet att tillsättas genom förordnande på viss
tid. Yad beträffar löneställningen, så ehuru det med hänsyn till vad här
anförts skulle kunna ifrågasättas, huruvida icke befattningen borde fortfarande
vara förenad m''ed för densamma nu stadgat arvode, anser jag mig
böra av sparsamhetsskäl föreslå, att befattningen under benämning av verkstadsdirektör
uppföres med ett arvode av 15,000 kronor.
Mot styrelsens förslag till indragning av byrådirektörsbefattningen å verkstadsbyrån
har jag intet att erinra.
13
Kungl. Maj tis proposition nr 118.
Administrativa byrån handlägger ärenden rörande statsbaneförvaltningens
organisation, ärenden angående förvaltningen i allmänhet, såsom
ärenden rörande årliga personal- och kostnadsstater, vidare ärenden berörande
järnvägsstyrelsen i dess helhet, allmänna personalärenden, såsom
ärenden rörande allmän tjänsteordning och disciplinstadga för personalen,
allmänna bestämmelser för personalens antagande och utbildning (rekryteringsstadga)
och för personalens befordringsförhållanden, samt slutligen
statistiska ärenden, iirenden av rättslig natur och ekonomiska utredningsärenden.
Å administrativa byrån äro anställda eu ombudsman (28:e lönegraden!
och eu förste sekreterare (27:e lönegraden). Till byrån höra avdelningen
för ekonomiska utredningar med en byrådirektör (28:e lönegraden) såsom
föreståndare samt eu förste aktuarie och eu aktuarie (24:e respektive
21:a lönegraden), statistiska kontoret med eu chef (26:e lönegraden) och
två aktuarier samt biljett- och blankettkontoret med en intendent (26:e
lönegraden) såsom föreståndare.
Kameralbyrån handlägger ärenden rörande personalens avlönings- och
pensionsförliållanden, ärenden rörande avsked, entledigande, pension, skadestånd
och understöd, sjukvård, fria resor och transporter, kameral- och revisionsärenden,
kassaärenden in. m.
Å kameralbyrån äro placerade en förste sekreterare och eu notarie (21:a
lönegraden). Under byrån lyda kammarkontoret med eu kamrer (26:e
lönegraden) såsom föreståndare, revisionskontoret med eu förste revisor
(26:e lönegraden) såsom föreståndare och tre revisorer (21 :a lönegraden) samt
huvud kassan med en huvudkassör (21:a lönegraden).
Medan sålunda ärenden rörande allmänna personaltjänstgörings- och
rekryteringsbestämmelser handläggas å administrativa byrån samt ärenden
rörande personalens ekonomiska villkor å kameralbyrån, behandlas personalärenden,
som kunna anses avse befälsföringen, såsom antagande, befordran
och placering samt instruktioner för personalen, och bestämmandet av personalbeståndets
storlek och sammansättning å de olika fackbyråerna, nämligen
ban-, maskin-, första trafik-, förråds- och verkstadsbyråerna ävensom —
beträffande statens järnvägsbyggnader — å byggnadsbyrån.
I sitt betänkande, del II, föreslog statsbaneekonomilcommissionen för vinnande
av största möjliga enhetlighet i behandlingen av personalfrågorna
inrättandet av en personalavdelning eller personalbyrå, till vilken skulle
sammanföras de personalärenden, som nu äro fördelade på administrativa
byrån och kameralbyrån, samt de viktigaste av fackbyråernas personalärenden
eller de allmänna personalinstruktionerna och grunderna för personaluppsättning.
Vidare föreslog kommissionen, att administrativa byråns avdelning
för ekonomiska utredningar skulle om bildas till eu ekonomibyrå, till
vilken skulle sammanföras alla ekonomiska ärenden av allmän natur, nämligen,
förutom nämnda avdelnings ärenden, administrativa byråns statistiska
ärenden samt kameralbyråns ekonomiska och kamerala ärenden utom revi
-
Förandnng
av administrativa
ocii
kameralbyrå
erna till en
kanslibyrå
och en eko
nomibyra
m. m.
14
Kunjl. Maj:ts proposition nr llS.
sionsärendena, vilka skulle förläggas till administrativa byrån, som sålunda
skulle erhålla en snävare avgränsning av sina arbetsuppgifter. Kameralbyrån
föreslogs skola indragas.
I sitt utlåtande den 22 mars 1923 över nämnda betänkande, del II, åberopade
järnvägsstyrelsen en inom styrelsen tidigare verkställd undersökning
angående i viss mån förändrad byråindelning samt anförde vidare bland
annat följande:
Undersökningen i fråga hade avsett att förverkliga ett länge närt önskemål.
att inom den bestående organisationens ram vidtaga vissa till koncentration
och andra fördelar verkande samt till framtida personalbesparingar
syftande ändringar av arbetsfördelningen mellan styrelsens byråer. Verkschefen
hade därvid utgått ifrån att mellan de nuvarande administrativa och
kamerala byråerna skulle verkställas omflyttning av ärendena så, att till den
administrativa byrån förlädes nuvarande kameralbyråns ärenden rörande
frågor om personalens anställnings- och lönevillkor och dylikt och till en
ekonomibyrå förlädes från nuvarande administrativa byrån dess avdelning
för ekonomiska utredningar och statistiska kontoret samt från kameralbyrån
kassakontoret. Till ekonomibyrån skulle vidare från inrikes taxebyrån föras
de ekonomiska utredningarna rörande de stora för verkets inkomstekonomi
grundläggande taxeärendena. Det vore särskilt av vikt för verkschefens funktion,
ati till en byrå samlades överblicken av alla de stora ekonomiska förvaltningsangelägenheterna,
och en dylik anordning borde därför — även om
den vid tillämpat arbetssätt i verkschefens förhållande till berörda byråers
olika avdelningar och arbetskrafter redan sedan länge gällde i praktiken —
genomföras så snart, som med hänsyn till naturliga och giltiga personalhänsyn
lämpligen kunde ske. En dylik inre omgestaltning borde medföra
möjligheter för en mera rationell arbetsfördelning samt möjligen också —
då vissa högre tjänstemän vid de berörda byråerna efter en gång avslutade
kommittéarbeten och särskilda utredningsuppdrag kunde disponeras för styrelsens
egentliga arbetsuppgifter — någon besparing i arbetskrafter.
I sin skrivelse den 7 maj 1926 anför järnvägsstyrelsen i detta ämne till
eu början följande:
Styrelsen ville här, med anslutning till vad redan berörts, understryka, att
med tillämpning av verkschefens befogenhet att i förekommande fall nämna
särskilda föredragande i praktiken sedan länge uppnåtts viss enhetlighet å
berörda-områden, särskilt beträffande beredningen och föredragningen av de
allmänna ekonomifrågorna.
Om man nu såsom grundval utginge från förhållandena under de senare
åren rörande mängden och arten av arbetsuppgifterna å berörda byråer,
måste det göras gällande, att, med lämplig uppdelning av ärendena inom
byrån samt med anpassning av beslutmässigheten i fråga om ärenden av
mindre valör genom dessas avgörande av byråchef underordnade tjänstemän,
det länge närda önskemålet om de allmänna personalärendenas sammanförande
under en gemensam byrå, kanslibyrån, borde kunna realiseras och
likaså de allmänna grundläggande ekonomifrågorna kunna få sin behandling
inom eu och samma byrå, ekonomibyrån.
Styrelsen föreslår alltså inrättande i stället för administrativa byrån och
kameralbyrån av en kanslibyrå och en ekonomibyrå. Å kanslibyrån
skulle placeras förste sekreteraren å administrativa byrån samt förste sekreteraren
och notarien å kameralbyrån. A ekonomibyrån skulle byrådirektören
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
å administrativa byråns avdelning för ekonomiska utredningar fortfarande
såsom hittills handhava kalkylationsgöromålen och i allmänhet de specialutredningar
i ekonomiska frågor, som påkallas. Vidare skulle till byråchefens
hjälp anställas eu sekreterare i 24:e lönegraden, avsedd att ersätta
förste aktuarien å avdelningen för ekonomiska utredningar, varjämte aktuarien
å nämnda avdelning överföres till ekonomibyrån. Slutligen föreslås,
att ombudsmannen å administrativa byrån icke skall tillhöra vare sig denna
byrå eller den nya kanslibyrån utan ställes direkt under verkschefen.
Beträffande berörda förslag anför styrelsen vidare:
I stora drag utfört skulle kanslibyrän komma att handlägga ärenden rörande
instruktionen och arbetsordningarna, personalstater och ärenden i
övrigt, som rörde förvaltningen i allmänhet och ej tillhörde annan förvaltningsbyrås
handläggning, samt, beträffande personalärenden, avlönings- och
pensionsärenden, ärenden rörande allmänna bestämmelser för personalens
antagande och utbildning m. m. liksom revisionen. Vad särskilt revisionen
anginge, vore nämligen att märka, att revisionskontorets verksamhet huvudsakligen
innefattade granskning av författningsenligheten av förestående eller
redan gjorda utbetalningar och att det alltså borde närmare ansluta sig till
en byrå med administrativa och juridiska arbetsuppgifter än till en byrå för
ekonomiska ärenden. Detta kontor komme alltjämt att få mera samarbete
med den byrå, som utfärdade specialbestämmelser rörande avlöningsfrågor
och meddelade beslut rörande tillämpning av avlöningsbestämmelser m. m.,
än med en ekonomibyrå och dess befattning med de stora ekonomiska dispositionerna.
Föredragningen inom styrelsen av revisionsanmärkningarna torde
ock lämpligen böra uppdragas åt byråchefen för kanslibyrån med hans intima
kännedom om gällande författningar och dylikt.
Ekonomibyrån skulle handlägga ärenden av finansiell och kameral natur,
såsom angående anslag, kostnadsstat, beräkning av behållen inkomst, bokförings-
och kassaväsendet in. m„ ärenden rörande förvaltade pensions- och
andra fonder, koncession av enskild järnväg, statslån eller annat statsunderstöd
åt enskild kommunikationsanstalt, andra ekonomiska utredningar, ärenden
av statistisk natur och ärenden rörande taxeväsendet, i sådana fall där
viktiga ekonomiska intressen därav berördes. Till den nya ekonomibyrån
torde också, enligt berörda grunder för ärendesfördelningen, böra förläggas,
utom enligt sakens natur statistiska kontoret, jämväl kammarkontoret.
Till ombudsmannens å administrativa byrån handläggning hörde rättegångsärenden
och andra ärenden av rättslig natur, i den mån de icke tillhörde
byggnadsbyråns eller den därstädes anställde ombudsmannens handläggning.
I arbetsordningen för styrelsen angåves, att det åligger ombudsmannen
å administrativa byrån, bland annat, att efter anmodan av överingenjör,
byråchef, förste byrådirektör samt byrådirektör avgiva yttrande i
rättsliga frågor.
Formellt sett vore ombudsmannen ä administrativa byrån i avseende a
sin verksamhet och ställning underställd byråchefen för administrativa byrån.
I praktiken hade emellertid förhållandena sedan länge utvecklat sig därhän,
att ombudsmannen direkt, d. v. s. utan byråchefen såsom mellanhand, inför
generaldirektören liksom i bestraffningsplenum inför den samlade styrelsen
föredroge förekommande rättsliga ärenden.
Till befästande av denna ordning, som visat sig ändamålsenlig, hade styrelsen
tänkt sig, att ombudsmannen å nuvarande administrativa byrån icke
vidare borde tillhöra nuvarande administrativa byrån eller den blivande
kanslibyrån utan borde ställas direkt under verkschefen.
16
Departements
chefen.
Byggnads
byrån.
Kungl. J\[aj:ts proposition nr / IS.
I avgiven reservation har byråchefen å kameralbyrån förklarat sig icke kunna
biträda järnvägsstyrelsens förslag i denna del. Till stöd därför har reservanten
huvudsakligen anfört, att chefen för den nya kanslibyrån komme att
erhålla för stor arbetsbörda samt att det på grund av ärendenas beskaffenhet
icke, såsom förutsatts, läte sig göra att till lättande av berörda arbetsbörda
överlämna avgörandet av en del ärenden till en byråchefen underordnad
tjänsteman.
Av vad ovan anförts framgår, att det sedan en längre tid tillbaka alltmera
framstått såsom lämpligt och önskvärt att inom järnvägsstyrelsen erhålla eu
mera enhetlig handläggning av dels personalfrågorna och dels de allmänna
ekonomiska ärendena. Det synes mig ock uppenbart, att en dylik enhetlig
handläggning av dessa viktiga grupper av ärenden skulle bliva av betydelse
för verket ur såväl ekonomisk som organisatorisk synpunkt. Då nu angivna
s_yfte torde komma att i stort sett vinnas vid ett genomförande av järnvägsstyrelsens
förslag till förändring av de nuvarande administrativa och kamerala
byråerna, vill jag tillstyrka detta styrelsens förslag.
Beträffande personaluppsättningen å de nya kansli- och ekonomibyråerna
skulle enligt styrelsens förslag byrådirektören å administrativa byråns avdelning
för ekonomiska utredningar hänföras till ekonomibyrån. Emellertid är
att märka, dels att vid numera inträdd utveckling mot lugnare förhållanden
behovet av större ekonomiska utredningar för en ej ringa framtid synes
bliva förminskat, dels ock att, sedan ny taxa för transporter å statens järnvägar
fastställts — vilket jag hoppas kunna ske före utgången av nästa
budgetar sadana omfattande ekonomiska utredningar, som av berörda
avdelning i och för den nya taxan utförts, icke under en avsevärd tid framåt
torde bliva erforderliga. Med hänsyn härtill torde de båda tjänsterna som
byrådirektör och förste aktuarie å ekonomibyrån kunna sammanslås till eu
tjänst, vilken lämpligen med hänsyn till de krav, som måste ställas på densammas
innehavare, och därtill, att denne tillika kommer att intaga ställning
som byråchefens närmaste man, torde böra upptagas som förste sekreterare
(27:e lönegraden). Yad styrelsen i övrigt föreslagit beträffande personaluppsättningen
å ifrågavarande byråer har icke givit mig anledning till annan
erinran än att det synes tillfyllest att å kanslibyrån uppföra en förste sekreterarbefattning
och eu sekreterarbefattning i 24:e lönegraden i stället för
de av styrelsen föreslagna två förste sekreterarbefattningarna. Mot styrelsens
förslag att ställa ombudsmannen å administrativa byrån direkt under verkschefen,
vilket förslag stadfäster redan tillämpad praxis, har jag intet att erinra.
®y§Kna(lskyrån handlägger å nybyggnadsavdelningen ärenden rörande
nya statsbanor, större ny- och ombyggnader vid de trafikerade statsbanorna
m. m. samt a bangårdsavdelningen undersökningar och utredningar
samt utarbetande av förslag rörande större omgestaltningar eller nybygg11^®1''
av bangårdar m. m. Å nybyggnadsavdelningen äro placerade eu
förste byrådirektör (30:e lönegraden), en förste byråingenjör (27:e lönegraden)
och eu byråingenjör (26:e lönegraden) samt å bangårdsavdelningen en förste
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
byrådirektör, en förste byråingenjör och två byråingeDjörer. Dessutom finnas å
byggnadsbyrån en ombudsman (28:e lönegraden) och en sekreterare i 24:e
lönegraden.
Järnvägsstyrelsen anför i sin skrivelse den 7 maj 1926, att då den byggnadsbyrån
åvilande byggnadsverksamheten alltmer syntes komma att inskränkas
genom minskade program för nya banbyggnader, dubbelspår och
bangårdsombyggnader, vissa inskränkningar i byråns personaluppsättning
syntes kunna göras. Beträffande nybyggnadsavdelningen ansåge styrelsen
det vara tillräckligt med en förste byråingenjör och en byråingenjör, varför
förste byrådirektörstjänsten föresloges skola indragas. Även å bangårdsavdelningen
ansåge styrelsen vissa inskränkningar kunna göras, i den mån planerna
för omgestaltning av de största bangårdarna bleve fullbordade. Beträffande
denna avdelning, där överingenjören icke hade tillfälle att följa
arbetena så i detalj som å nybyggnadsavdelningen och där det vore av vikt,
att föreståndaren vore expert inom bangårdskonstruktionsområdet och ägde
förutsättningar att tämligen självständigt föra underhandlingar med kommunala
myndigheter och av bangårdsfrågorna berörda främmande järnvägar,
funne styrelsen föreståndaren icke böra hava för låg tjänstegrad, varför förste
byrådirektörstjänsten icke kunde utbytas mot lägre tjänst än byrådirektörstjänst.
Då i övrigt det syntes tillräckligt med en byråingenjör, föresloge
styrelsen indragning av förste byråingenjörstjänsten och en av byråingenjör
stjänsterna å denna avdelning.
Av större bangårdsombyggnader är arbetet i Malmö redan fullbordat och
beräknas Stockholms och Göteborgs bangårdsombyggnader bliva färdigställda
inom de närmaste åren. Då med hänsyn såväl härtill som till i övrigt
minskade arbetsuppgifter för byggnadsbyrån personalbeståndet å byrån torde
kunna nedbringas, anser jag mig böra biträda det av järnvägsstyrelsen i
sådant avseende framlagda förslaget.
Ä maskinbyrån finnes en särskild inspektionsavdelning för ärenden
rörande kontroll, leveransbesiktning och inspektion av rullande materiel
utom elektrisk sådan, medan ärenden rörande nämnda materiels konstruktion
och upphandling omhänderhavas av en annan avdelning inom maskinbyrån.
Även å elektrotekniska byrån finnes en särskild avdelning, telegrafoch
belysningsavdelningen, för handläggning av ärenden rörande telegraf-,
telefon- och andra elektriska svagströmsanläggningar med undantag
av säkerhetsanläggningar ävensom ärenden rörande elektriska belysningsanläggningar.
Ä var och en av nu nämnda byråavdelningar äro placerade en byrådirektör
såsom föreståndare och en förste byråingenjör samt å inspektionsavdelningen
därjämte en byråingenjör.
Departements
chefen.
Maskinbyråns
inspektionsavdelning
och
elektrotekniska
byråns
telegraf- och
belysningsavdelning.
Järnvägsstyrelsen föreslår i sin skrivelse den 7 maj 1926, att de bägge
byrådirektörstjänsterna å inspektions- samt telegraf- och belysningsavdelningarna
skola indragas, samt anför till stöd härför:
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 99 häft. (Nr 118.) 467 28 2
18
Departements
chefen.
Taxebyrå,
erna.
Kungl. Maj ds proposition nr 118.
Det vore att märka, att lika viktiga tjänster som dessa byrådirektörstjänster
inom styrelsen uppeliölles av tjänstemän i allenast förste byråingenjörs
tjänsteställning. Exempelvis fungerade inom banbyrån två experter,
vars arbetsområden måste anses vara av fullt lika värde som nyssberörda
två tjänstemäns. En betydelsefull grupp av ärenden, tillhörande en av
nämnda två experter såsom föreståndare för broavdelningen, innefattade
frågor såväl om konstruktion som om kontroll och leveransbesiktningar av
järnvägs-, väg- och gatubroar in. fl. bankon sanktioner. En annan grupp av
ärenden, tillhörande experten för signalavdelningen, utgjordes ävenledes av
frågor rörande såväl konstruktion som kontroll och leveransbesiktningar av
de viktiga och komplicerade signal och säkerhetsanläggningarna.
Likaså förefunnes inom maskinbyrån en avdelning med förste byråingenjör
såsom föreståndare, som jämväl kunde i detta samband ur jämförelsesynpunkt
framhållas. Denne hade att bland annat utföra konstruktion av lokomotiv
och vad därtill hörde, vilket ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt
kunde synas väl så viktigt som den följande leveranskontrollen.
På grund av det anförda borde vid uppkommande vakans byrådirektörstjänsterna
i fråga inom maskinbyråns respektive elektrotekniska byråns berörda
avdelningar kunna bestridas av de å respektive avdelningar placerade,
redan nu tjänstgörande förste byråingenjörer, till dess en av järnvägsstyrelsen
år 1919 väckt men då fallen fråga om beredande av byrådirektörstjänst
för såväl ovannämnda experter för bro-, signal- och lokomotivkonstruktionsavdelningarna
som för fem andra tjänstemän å andra expertområden möjligen
kunde komma att återupptagas.
Mot styrelsens förslag i denna del hava de två överdirektörerna och byråchefen
å inrikes taxébyrån reserverat sig.
Då de arbetsuppgifter, som åligga föreståndarna för ifrågavarande byråavdelningar,
icke synas vara mera krävande än att de kunna handhavas av
en befattningshavare i förste byråingenjörs grad, torde byrådirektörsbefattningarna
å sagda avdelningar kunna indragas. Jag tillstyrker alltså järnvägsstyrelsens
förslag liärutinnan.
Inrikes taxébyrån handlägger ärenden rörande befordringsavgifter och
befordringsvillkor för dels person- och godstrafik å statens och enskilda
järnvägar vid trafik inom Sverige, dels ock godstrafik med Norge, alltså
bland annat ärenden angående ändring av och tillägg till statens och enskilda
järnvägars taxor samt järnvägstrafikstadgan ävensom angående tilllämpning
av gällande taxe- och trafikstadgebestämmelser. Vidare handläggas
å byrån ärenden angående nedsättning i, befrielse från eller restitution av
avgifter i ovanberörda trafik, ärenden rörande kontroll och avräkning i sagda
trafik samt — å byråns skadeersättningsavdelning — ärenden rörande
av trafikanter framställda, på järnvägstrafikstadgan grundade skadeersättningsanspråk
för transporter å järnväg i ovannämnda trafik.
Å byrån finnas en sekreterare i 26: e lönegraden för godstrafiken, eu sekreterare,
, i 24:e lönegraden för persontrafiken och två notarier (21 :a lönegraden)
samt å skadeersättningsavdelningen en byrådirektör såsom föreståndare
och en notarie.
Utrikes taxébyrån handlägger i huvudsak ärenden, motsvarande de av
inrikes taxébyrån omhänderhavda, i person- och godstrafiken mellan Sverige
19
Kungl. Majits proposition nr lik.
och utlandet med undantag av godstrafiken med Norge. A byrån äro anställda
två sekreterare i 24:e lönegraden, den ene för godstrafiken och den
andre för persontrafiken, ävensom för förstnämnda trafik en extra sekreterare.
Å andra trafikbyrån, som handhar den centrala skötseln av godstransporttjänsten,
finnes en godsregleringsavdelning, som verkställer undersökningar
rörande saknat och övertaligt gods.
I sitt betänkande, del II, förordade statsbaneeJconomikonimissionen sammanförande
av avdelningarna för ersättningsärenden och godsregleringen, vilkas
arbetsuppgifter intimt berörde och gingo i varandra, under en byrå, andra
trafikbyrån. Kommissionen ansåg det tveksamt, huruvida byrådirektörstjänsten
å ersättningsavdelningen behövde bibehållas.
Järnvägsstyrelsen anför i sin skrivelse den 7 maj 1926 följande:
»Vid frågan om ändringar i den nuvarande arbetsapparaten för behandlingen
av taxeärendena har den tanken först varit uppe att efter vissa avlastningar
av de nuvarande arbetsuppgifterna kunna sammanföra de bägge
taxebyråerna, inrikes och utrikes taxebyråerna, till en byrå. Härvid hade
avsetts att vid utrikes taxebyråns indragning likväl få tillsätta en direkt
under generaldirektören ställd direktör för utrikes angelägenheter. De
senare åren hava företett en utveckling, som tenderat i den riktning, att
chefen för utrikes taxebyrån, som väl för övrigt också ligger i sakens natur,
haft tid efter annan återkommande resor och underhandlingar å utrikes ort
med utrikes järnvägsförvaltningar eller haft att företräda styrelsen i internationella
konferenser och kommissioner. Upprepad och lång frånvaro gör
det givetvis svårt för honom att samtidigt leda och förestå en byrås arbete.
En ställning som ett slags ombudsman för utrikes ärenden hade enligt berörda
tankegång därför måhända kunnat anses bättre svara emot ifrågavarande
tjänstemans funktioner. Det är emellertid tydligt, att även en sådan
ombudsman behövt hava sina hjälpkrafter, en mindre byrå, under sig på hemorten
i styrelsen. Då samtidigt befattningshavaren själv måste vara högt
kvalificerad — språk- och författningskunnig samt väl bevandrad i järnvägsväsendet
— och alltså icke kan förutsättas lägre ställd än byråchef, har man
stannat vid att bibehålla byrån, ehuru reducerad till sina arbetsuppgifter,
så att byråchefen med mera frihet från byråtjänsten lättare skall kunna ägna
sig åt de utrikes angelägenheterna.
Beträffande avlastningen av de bägge nuvarande taxebyråerna vill styrelsen
då först erinra om sitt tillstyrkande av förslaget, att befattningen med de
enskilda järnvägarnas taxeangelägenheter skulle överflyttas från järnvägsstyrelsen
till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vidare har styrelsen tänkt sig.
att från taxebyråerna skulle till trafikbyråerna kunna överflyttas vissa ärenden
och grupper av ärenden, såsom trafikstadgans redaktion och ärenden
rörande dess tillämpning m. m., och till slut har styrelsen tänkt sig, att de ärenden,
som nu äro tillagda inrikes och utrikes taxebyråernas restitutions- och ersättningsavdelningar
samt andra trafikbyråns godsregleringsavdelning. skulle i
centraliseringssyfte kunna sammanslås till ett tjänsteställe, lämpligen benämnt
reJclamationskontoret. Nuvarande föreståndaren för inrikes taxebyråns ersättningsavdelning
av byrådirektörsgrad — vid uppträdande vakans möjlig att ersätta
med tjänsteman i kontorsföreståndares ställning i 26:e lönegraden — skulle
härvid med viss ökning av sin befogenhet kunna upptaga den utvidgade omfattningen
av tjänsteområdet. Det nya kontorets förläggning under viss byrå,
vilket dock, liksom redan beträffande det i realiteten fristående kontrollkontoret,
är en fråga av praktiskt taget endast formell art, torde böra slut
-
Departements
chefen.
20 Kungi. Maj:ts proposition nr 118.
ligen prövas i samband med den förändrade byråorganisationens eventuella
ikraftträdande. Men styrelsen vill dock redan nu uttala, att skäl tala för
att även detta kontor liksom kontrollkontoret anslutes till taxebyrån, med
vilken kontoret främst behöver upprätthålla kontakt.»
Beträffande personaluppsättningen efter den förordade omläggningen av
ärendena föreslår styrelsen, att å inrikes taxebyrån bibehållas sekreteraren
i 26:e lönegraden för godstrafiken såsom byråchefens närmaste man och ställföreträdare
samt en notarie ävensom att sekreteraren i 24:e lönegraden för
persontrafiken förändras till notariebefattning. Å det till inrikes taxebyrån anslutna
reklamationskontoret anställes i stället för byrådirektören å ersättningsavdelningen
en sekreterare i 26:e lönegraden såsom föreståndare samt liksom
nu a ersättningsavdelningen eu notarie. I fråga om utrikes taxebyrån föreslår
styrelsen förändring av sekreterartjänsten för godstrafiken till sekreterarbefattning
av 26:e lönegraden, vars innehavare skulle vara byråchefens
närmaste man och ställföreträdare, samt nedflyttning av sekreterarbefattningen
för persontrafiken till notariegrad. Den extra sekreterarbefattningen
skulle bortfalla.
I avgiven reservation hava överdirektören och byråchefen å inrikes taxebyrån
på anförda skäl ifrågasatt lämpligheten av att skilja restitutionsärendena
från taxebyråerna och sammanföra dessa ärenden till det föreslagna
reklamationskontoret, av att giva föreståndaren för reklamationskontoret
allenast sekreterares grad ävensom av att nedflytta vissa sekreterarbefattningar
å berörda byråer till lägre tjänstegrad. Yidare hava
dessa reservanter funnit indragning av en notariebefattning å inrikes taxebyran
kunna ske endast om ärendena angående de enskilda järnvägarnas
taxor överflyttas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Byråchefen ä utrikes
taxebyrån, som icke deltagit i slutbehandlingen av järnvägsstyrelsens
förslag, har sedermera på anförda skäl förklarat sig anse, att, även om
skadeersättnings- och restitutionsärenden bortflyttades från utrikes taxebyrån,
behov alltjämt förefunnes av två sekreterare å byrån.
Tanken att, såsom järnvägsstyrelsen alternativt ifrågasatt, sammanslå taxebyråerna
till en byrå och inrätta en befattning såsom ombudsman för utrikes
angelägenheter synes mig förtjänt av beaktande. Emellertid är att
märka, att övergången till och det fullständiga genomförandet av ny taxa
och nya samtrafikbestämmelser vid statens järnvägar torde komma att medföra
ett ej ringa bvråarbete inom järnvägsstyrelsen. Med hänsyn härtill
och då den ifrågasatta utrikes ombudsmannen i varje fall torde vara i behov
av vissa honom underställda arbetskrafter, har jag ansett mig böra förorda
bibehållandet tills vidare av de bägge taxebyråerna, dock med den inskränkning
i personaluppsättningen, som av järnvägsstyrelsen föreslagits.
Den till grund härför liggande omgrupperingen av taxebyråernas arbetsuppgifter
synes mig i huvudsak böra genomföras; dock är jag ej beredd att i
detta sammanhang fatta ståndpunkt till spörsmålet om överflyttande av
ärendena rörande de enskilda järnvägarnas taxor till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
21
« Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.
Sedan stabilare förhållanden inträtt inom taxebyråernas arbetsområde,
lärer emellertid böra upptagas till övervägande, huruvida icke den administrativa
apparaten för handläggning av taxeärenden och därmed sammanhängande
frågor genom nämnda byråers sammanslagning eller annorledes
skulle kunna ytterligare förenklas. I avvaktan härpå anser jag mig icke nu
böra förorda den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta förändringen av sekreterarbefattningen
för godstrafiken å utrikes taxebyrån.
Li nj eför valtnin garn a.
I fråga om linjeförvaltningarnas nuvarande uppgifter må här erinras om
följande:
I gällande instruktion stadgas, att det vid förvaltningen av statens trafikerade
järnvägar tillkommer järnvägsstyrelsen att utöva förvaltningens ledning
och linjeförvaltningarna förvaltningens skötsel, dock att styrelsen handlägger
de förvaltningens skötsel avseende ärenden, som beröra taxeväsendet, planerna
för de ordinarie tågens gång och för godsbefordringen, lokomotiv- och vagnfördelningen,
kontrollen över trafikuppbörden, milkontrollen och revisionen,
ävensom de särskilda, till förvaltningens skötsel hörande ärenden och förvaltningsuppgifter
i övrigt, vilka finnas lämpligen böra behandlas centralt.
Beträffande distriktsclief stadgas bland annat, att han såsom distriktets
chef är styrelsen i första hand ansvarig för de till distriktet hörande järnvägarnas
ekonomiska och reglementsenliga skötsel samt för den allmänna
ordningen inom distriktet. I sin nämnda egenskap har han att i den
dagliga löpande tjänsten utöva ledningen av distriktets förvaltning i alla
distriktet berörande angelägenheter och därvid antingen själv eller i den omfattning,
han finner lämplig, genom sina utförande organ inom distriktsförvaltningen
behandla och avgöra förekommande ärenden. Han äger ensam
beslutanderätt i alla de ärenden, i vilkas avgörande han deltager, med undantag
av bestraffningsärenden, vilka avgöras efter omröstning av de i handläggningen
deltagande. Avdelningsföreståndare är såsom särskild sakkunnig
inom visst område för distriktsförvaltningens verksamhet distriktschefens
medhjälpare och utförande organ. Han är distriktschefen närmast ansvarig
för att tjänsten inom hans avdelning i alla till densamma hörande grenar
handhaves på ett tillfredsställande sätt och har att inom distriktsförvaltningen
bereda samt, allt efter vad i instruktionen och arbetsordningen
stadgas eller distriktschefen närmare bestämmer, föredraga eller ock själv
avgöra de till hans avdelning hörande ärendena.
Ärendena i distriktsförvaltningen handläggas allt efter sin beskaffenhet
av distriktschefen i samlad distriktsförvaltning efter vederbörlig beredning
och föredragning eller av distriktschefen efter beredning och föredragning
av avdelningsföreståndare eller distriktssekreteraren eller av distriktschefen
utan sådan beredning eller föredragning eller avdelningsföreståndare eller
distriktssekreteraren, vilka därvid såsom distriktschefens utförande organ
handla å distriktsförvaltningens vägnar.
I instruktionen och framför allt i arbetsordningen angivas utförligt de
ärenden, som dels distriktsförvaltningen och dels, å distriktsförvaltningens
vägnar, avdelningsföreståndarna eller distriktssekreteraren äga att avgöra,
vidare de åtgärder i övrigt, som de äga att vidtaga utan distriktschefens
medverkan, ävensom sektionsföreståndares befogenheter och åligganden.
Därutöver äger distriktschefen genom beslut en gång för alla eller i varje
särskilt fall uppdraga åt avdelningsföreståndare eller distriktssekreterare att
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
å distriktsförvaltningens vägnar avgöra viss grupp eller visst slag av de till
hans handläggning hörande ärenden eller visst bestämt ärende eller att i
övrigt vidtaga åtgärder, vilka eljest skolat erfordra distriktschefens medverkan.
I sitt betänkande, del II, framhöll statsbaneeJconomifcommissionen olägenheterna
av den nuvarande linjeorganisationen med dess olika befälsinstanser
såsom handhavande den löpande linjetjänsten. Härigenom uppstode eu icke
önskvärd splittring i befälsföringen över det dagliga arbetet, en allt för stor
och följaktligen dyrbar administrationsapparat och allt för tunga och komplicerade
arbetsformer, som särskilt ledde till skriftlig handläggning i stor
omfattning. På grund av sin mellanställning med ett både uppifrån av styrelsen
och nedifrån av sektionerna starkt kringskuret verksamhetsfält syntes
distriktsförvaltningarna icke fylla en uppgift, som motsvarade vare sig deras
formella ställning i organisationen eller deras starka sammansättning med
ett stort antal högt kvalificerade arbetskrafter. Beträffande särskilt avdelningsföreståndarna
anförde kommissionen bland annat:
»Var och en av verkets tre stora huvudavdelningar, ban-, maskin- och trafikavdelningarna,
representeras inom distriktsförvaltningen av en avdelningsföreståndare,
respektive ban-, maskin- och trafikdirektör. Ursprungligen
bestod distriktsförvaltningen blott av dessa tre ledamöter, varvid en av dem
under benämningen t. f. intendent intog främsta rummet. Från och med
år 1898 tillsattes en distriktschef, vilken emellertid samtidigt fungerade som
trafikdirektör. Med 1907 års organisation genomfördes den viktiga förändringen,
att trafikdirektörstjänsterna återinfördes. Härmed kom en särskild
distriktschef att stå över de tre avdelningsföreståndarna med befogenhet att
ensam besluta i de ärenden, i vilkas handläggning han deltog, och att utåt
företräda distriktet. Härmed avsågs att åstadkomma nödig sammanhållning
och samverkan mellan avdelningarna och säkerställa en enhetlig ledning av
distriktets alla angelägenheter. Genom den senaste instruktionen av den
30 juni 1920 framhäves ytterligare distriktschefens ställning som verklig chef,
och utan att benämningen avdelningsföreståndare borttages utsäges uttryckligen,
att dessa äro distriktschefens medhjälpare och utförande organ.
Likväl är alltjämt hos avdelningsföreståndarna bibehållen självständig
beslutanderätt i ett antal ärenden — förutsatt dock att distriktscliefen ej finner
sig böra deltaga i ärendets handläggning och fatta beslut.
Denna anordning av distriktsförvaltningarna leder till en fara, att distriktsförvaltningarna
komma att i realiteten fungera såsom två skilda instanser.
Distriktsförvaltningen företrädes i olika ärenden antingen av distriktschefen
eller av någon av avdelningsföreståndarna. Beslut fattas antingen av distriktschefen
med eller utan föredragning av avdelningsföreståndare eller också
av någon av avdelningsföreståndarna (eller i större bestraffningsärenden av
samlad förvaltning). Detta leder lätt till en splittring av enhetligheten i
förvaltningens uppträdande såväl utåt gentemot allmänheten som inåt i den
löpande tjänsten. I en instans, som ligger så nära det dagliga trafikarbetet,
kan en dylik splittring i befälet icke anses gynnsam. Anordningen har
visserligen vissa skäl för sig, nämligen att distriktschefen ej skall upptagas
med många mindre viktiga småärenden, men man kan icke bortse från de
nämnda olägenheterna, som systemet medför.
Avdelningsföreståndarnas beslutanderätt omfattar för övrigt så oväsentliga
ärenden, att dessa borde kunna få avgöras av sektionsbefälet. Såsom
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
förhållandet nu är, torde en mycket stor del av sektionsbefälets tyngande
expeditionella arbete bestå i skriftväxling med vederbörande avdelningsföreståndare.
Kunde sektionsbefälet erhålla en något vidgad befogenhet, skulle
de alltså befrias från en hel del arbete av dylik icke önskvärd art.»
Kommissionen föreslog eu sammansmältning av distrikts- och sektionsledningen
till eu enda förvaltningsmyndighet, bestående av en chef för distriktet,
trafikchefen, samt honom omedelbart underställda sektion sföreståndare,
placerade jämte chefen å distriktets huvudort. Härigenom skulle trafikchefen
komma i direkt, oförmedlad kontakt med de utförande organen, sektionerna,
och praktiskt taget alla ärenden inom denna förvaltning kunde
handläggas muntligen. Avdelningsföreståndarna med deras närmaste män
och expeditioner skulle bortfalla. Distrikten skulle bliva till antalet nio och
varje distrikt, som skulle hava endast en expedition, skulle i regel uppdelas
på två sektionssträckor.
Järnvägsstyrelsen fann i sitt utlåtande den 22 mars 1923 kommissionens
förslag icke kunna läggas till grund för eu lösning av fragan samt framhöll
därvid särskilt, att den föreslagne trafikchefen icke skulle kunna samtidigt
leda och ansvara för hela distriktets lämpliga trafikskötsel och ekonomiska
förvaltning samt tillika övervaka expeditionsarbetet och i tillfredsställande
omfattning utöva inspektionsverksamhet.
I sin skrivelse den 7 maj 1926 anför järnvägsstyrelsen beträffande distriktsförvaltningsorganisationen
följande:
Styrelsen hade för sin del städse inlagt sin gensaga mot uppträdande
tendens att skapa åtminstone realiter i organisationen ej åsyftade mellamnstanser
med alltför tungrodda former och onödigt dubbelarbete. Styrelsens
strävan hade varit och vore att inom statsbaneförvaltnmgens organ genom
intimt och gott samarbete utan tidsödande former söka ernå bästa möjliga,
smidiga och snabba handläggning av förekommande ärenden.
Vidare hade styrelsen i denna fråga framhållit, att det förhållandet, att
ärenden ibland måste passera flera myndigheter än ärendenas natur annars
skulle kunna anses kräva, ofta vore en fråga om fullständigaste utredning,
likaså gällde det ofta, att den, som genom sin tjänsteställning hade ansvar
för och ägde befogenhet inom sitt verksamhetsområde, måste lämna utredning
eller yttra sig i förekommande ärenden. Givetvis arbetade emellertid
styrelsen alltjämt på att så långt möjligt vore erhålla förenklingar och direkt
verkan härvidlag, men härvid vore dock att beakta statens järnvägars
egenskap av statsinstitution med både administrationens och allmänhetens
krav på helt andra redogörelser för förvaltningsdetaljer och resultat än vid
enskilda företag. Det vore ju helt naturligt, att med den mångfald ärenden,
som behandlades av linjemyndigheterna, och med den mängd avgöranden,
som där träffades, distriktschefen icke kunde hinna att taga del av
och’ besluta i allt. Han måste inskränka sig till ledningen av det hela och
det viktigaste, och helt naturligt vore, att lians närmaste man — analogt
med vad som skedde i styrelsen — då skulle få med viss självständighet
handlägga en hel del ärenden, i första hand rena fackdetaljer.
Hade styrelsen alltså velat inrikta sitt arbete på att undvika och förebygga
omgång i förvaltningsarbetet, kunde man dock icke vara helt blind
för möjligheten, att, där det funnes ett antal funktionärer med instruktions
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
enligt fastslagen befogenhet att med medansvar öva inflytande på distriktshandlingar
och beslut, detta kunde verka till det faktiska upprätthållandet
av en ej strängt behövlig befälsetapp med ty åtföljande tyngd i
förvaltningen och merarbete, varmed i sin tur följde direkta ''och indirekta
kostnader. Vore ett sådant inflytande och medansvar av största värde i
styrelsen, däi allting koncentrerades och överblickades och arbetsujjpgifterna
och ansvaret^ för verkets rätta ledning och huvuddispositionerna för
tjänstens skötsel låge samt även statsrevisionellt utsöktes, så syntes det
dock vara mindre påkallat i en instans, där det liksom i de därunder ställda
instanserna huvudsakligen gällde handhavandet av skötseln av det löpande
trafikarbetet och underhållet efter givna linjer, och under den ytterst för
förvaltningen ansvariga styrelsens uppsikt och kontroll.
Enligt gällande arbetsordning kunde en distriktschef, som av hänsynsfullhet
eller mera formellt lagt skötte sitt distrikt, bliva huvudsakligen den
mottagande och kritiserande parten inom distriktsförvaltningen, d. v. s. distriktschefen
granskade, godkände, avsloge eller ändrade de förslag till åtgärder,
som av vederbörande avdelningsföreståndare på eget eller sektionsföreståndares
initiativ upptoges och till honom avlämnades. Grundtanken
i 1907 års omorganisation var, att enhetligheten och sammanhållningen inom
linjeförvaltningen skulle representeras framför allt av distriktschefen. Distriktschefen
skulle vara en verklig chef för hela distriktet med dess samtliga
avdelningar och hela personal och ej endast ordförande i förvaltningen.
. Det kunde emellertid med fog göras gällande, att denna principiella memng
i tillämpningen icke brutit helt igenom på grund av den traditionella
åskådning beträffande avdelningsföreståndarnas ställning, vilken måhända
här och där levde kvar från den tid före ar 1898, då avdelningsföreståndarna
var för sig de facto sorterade direkt under styrelsen. De torde nog ännu
faktiskt bilda eu befälsetapp, och den nuvarande organisationen kunde därmed
vara ägnad att i någon män så att säga skymma för framför distriktschefen
vad denne likväl alltid borde kunna se och följa inom hela sitt förvaltningsområde.
iNågra åtgärder till förbättring och förenkling av nuvarande system torde
nog därför vara av behovet påkallade och ändamålsenliga. Vid övervägande
härav hade styrelsen då för att helt undanröja farhågorna för beståndet eller
utvecklingen av en vad man i diskussionen plägat kalla mellaninstans inom
distriktsförvaltningen som en fundamental åtgärd avsett, att i en blivande
ändrad instruktion begreppet distriktsförvaltning skulle utgå.
Styrelsen framhåller, att den principiella skillnaden i den tänkta organisationen
emot den nuvarande alltså skulle vara, att verket, i likhet med vad
fallet vore vid de övriga kommunikationsverken, gåves blott en verklig förvaltningsinstans,
styrelsen, varunder skulle stå blott instruktionsbundna
tjänstemän i subordinationsföljd. De under styrelsen nu ställda kollektivt
arbetande distriktsförvaltningarna, en slags mindre styrelseapparat eller
mindre ämbetsverk, skulle utbytas mot de under järnvägsstyrelsen ställda
distriktscheferna, med en ställning i sin tur gent emot sektionsföreståndarna,
analog med den, exempelvis en trafiksektionsföreståndare, trafikinspektören,
hade emot föreståndaren för en trafikstation, och en ställning
gent emot personalen på det distriktsledningens kansli, som i varje fall
måste finnas, analog med den, samme trafikinspektör hade gent emot personalen
på sin trafikinspektörsexpedition.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Vidare anför styrelsen:
»Förenklingsf örslaget i fråga liar emellertid framkommit också ur den
sedan länge inom styrelsen närda strävan att med anpassning efter nuvarande
och förutsebara förhållanden söka nedbringa den samlade förvaltningsapparaten
inom de högre befälsinstanserna vid statens jarnvagar.
Det måste nämligen erkännas, att numera nastan överallt och pa alla
tjänsteområden arbetsuppgifterna och arbetsbördan lattats. Irahk- och personalförhållandena
äro skäligen stabiliserade, och trafikapparatens tanjmngsegenskaper
äro konstaterade. Med så mycket av utvecklingsprogrammen
rörande såväl de barn och maskintekniska som de trafiktekniska områden
redan utfört och vad som av detta program kan atersta snart fullbordat
synes det återstående förvaltningsarbetet, mera koncentrerande sig pa det
löpande underhållet och den mera normalt flytande trafikens mottagande
och avveckling, böra komma att te sig mindre betungande för en sannolikt
ganska lång tid framåt, och detta även om man givetvis maste beakta den
enligt sakens natur inom järnvägsväsen det likasom pa andra områden alltjämt
fortgående utvecklingen. Under angivna förhållanden liar det nu synts,
som om den större förvaltningsapparat, som ansetts vara erforderlig under
den mera forcerade utvecklingen och de mest pressande trafikskiftningarna,
skulle kunna något förenklas, och är det alltså även därtill, styrelsen syftar
med de inskränkningar och koncentreringar, som nu förebyggande förslag
innebär. Det bör vid bedömandet därav också beaktas, att den under föregående
omorganisationsarbeten för rätt länge sedan tänkta mera betonade
decentralisering av ärenden till linjeföryaltnmgarna — vilken förutsättning
givetvis mycket påverkat den kvantitativa och kvalitativa utrustning, som
distriktsförvaltningsapparaten på sin tid kom att givas — i verkligheten ic e
kommit att i någon vidare omfattning äga rum och efter föreliggande orhållanden
och åskådning ej heller kunnat komma att aga rum. Det sj nes
styrelsen också icke kunna vara lämpligt att återupptaga denna numera
skäligen verklighetsfrämmande tanke och att söka i nagon okad omfattning
ingå på denna väg.» _
Styrelsen anför, att distriktschefen givetvis även vid den nya ordningen
måste utrustas med nödiga hjälpkrafter av fackmän inom varje av järnvägstjänstens
olika branscher. För tillgodoseende härav hade man i förslaget
velat förvandla den nuvarande onekligen mycket stora och dyrbara distriktsförvaltningsapparaten
till ett gemensamt distriktslednmgens kansli,
vari skulle finnas dessa de nödiga fackkunniga arbetskrafterna distriktschefen
till hjälp för det rätta fullgörandet av hans viktiga funktion. Föreståndarna
för dessa kansliets olika avdelningar trädde givetvis fram som
distriktschefens närmaste medhjälpare, även om de ej skulle få bilda något
eget befälsställe. Bland dem ansåge styrelsen, att efter Kungl. Majits beprövande
i varje förekommande fall experterna på ban-, maskin- och trafiktjänsten
skulle kunna innehava, då förhållandena prövades kräva detta, ban-,
maskin- och trafikdirektörsgrad, inom vilken grad tillsättning borde ske
efter förslag av generaldirektören, eller vid lättare förhållanden förste baningenjörs-,
förste maskiningenjörs- och förste trafikinspektörsgrad.
Beträffande den sålunda föreslagna förändrade organisationen av förvaltningen
vid distrikten anför styrelsen härefter följande:
»Styrelsen vill dock ej underlåta att här framhålla, att inom styrelsen
väl hava höjts röster för att taga steget fullt ut och låta allenast förste
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
S K i P i^tlV6i forste trafikmspektörsgraden komma till användning,
styrelsen har dock efter overvagande stannat därvid, att man ej bor
avhanda sig möjligheten att vid uppkommande vakans bibehålla den nuvarande
graden, då så prövas erforderligt.
Vid särskilt _ krävande förhållanden anser styrelsen också, att det efter
provning i varje förekommande fall bör kunna komma ifråga att under
namnda kansliavdelningschefer av direktörs grad hava anställda som nu
Ä avdelnmgsforeståndarna forste baningenjör, förste maskiningenjör och
forste trafikinspektor. Iill distnktskansliet räknas även som avdelningschefer
dannom distnktssekreteraren och förrådsintendenten samt distrikts
dfshäktst-
I!11''*1 kom™er ,len nu formellt maskin direktören underställde
distnktskamreraren, vilken som föreståndare för distriktets hela bokföring
lämpligare bor vara direkt underställd distriktschefen. I kansliet skulle
ock ingå en mi itarassistent för biträde åt distriktschefen, likasom nu är
fallet vid behandling av militära ärenden.
En huvudförutsättning for att den ändrade ordningen skall verka i avsett
syfte att förebygga omgång och tyngd i tjänsten och skapa full överblick
och handlingsfrihet för distriktschefen är, att den nuvarande beträffande
vai och en av distriktsforvaltningens ledamöters ställning och befogenhet
mycket detaljerade arbetsordningen, grundad på jämväl ganska omfattande
föreskrifter i gallande instruktion, ersättes med väsentligen förenklade, ledigare
bestämmelser, bottnande i att distriktschefen äger att mera fritt förfoga över
små medhjälpares arbetskraft samt i en rätt för honom att mellan dem efter
varje situations behov och efter inarbetad praxis fördela arbetet eller till
dem delegera sin myndighet. Eent principiellt ser styrelsen på denna sak
sa att en instruktion och eu arbetsordning framför allt bör taga sikte på
att fastslå, vilka skyldigheter en tjänsteman har, så att han i förhållande
till o ver- och underordnade i omdömesgillt och gott samarbete fullgör vad
som honom skall aligga, och mindre att fastslå, vilka befogenheter han skall
hava att i högre instans få deltaga och medbestämma i de olika angelägenheter
som på det ena eller andra sättet kunna beröra hans fack eller intresseområde.
Ett led i styrelsens stravan att skapa förenklade arbetsförhållanden utgör
ayen ett vidare fullföljande av den redan nu i vissa fall praktiserade anordmngen
att vederbörande sektionsföreståndare skola kunna få direkt inför
distriktschefen föredraga sektionen berörande ärenden, särskilt beträffande
viktiga ärenden, såsom tidtabellsförslag, större förslag till nyanläggningar o. d.
h or att latta både deras egen och distriktschefernas arbetsbörda avses också
atp vid omarbetandet av instruktionen och arbetsordningen till dem lägga
storre befogenheter på åtskilliga områden, särskilt i lokala och detalj spörsmål
samt personalangelägenheter, vilket allt vid nuvarande ordning onödigt belastar
distnktsförvaltningarnas arbetsbörda.
För att betona distriktschefens i någon mån förändrade ställning gentemot
sektionsbefalet samt med roten upprycka ordningen med en befälsetapp mellan
distriktschefen och sektionsbefälet bör också av instruktionen tydligt framgå
att föreståndare for sektion skall direkt under distriktschefen handhava den
löpande linjetjansten mom sektionen samt direkt under distriktschefens befäl
och med ansvar närmast inför honom ordna, leda och övervaka arbetet inom
sektionen.
hör vinnande av enkelhet i arbetssättet, varpå redan nu strävanden inriktas,
torde vidare jämväl i instruktionen intagas bestämmelse i syfte att
lorhandlmg mellan tjänstemännen och tjänsteställena skall i största möjliga
omfattning aga rum muntligen och därigenom tyngande skriverier undvikas.
27
Kungl. Maj-.ts proposition nr
118.
Beträffande bestraffmngsmalen galler allt sedan ai 190<-'' ,,
läggning i samlad distriktsförvaltning av ärenden rörande avsättning elle
annan bestraffning av personal avgöras ärendena efter omröstning mellan
de i handläggningen deltagande, därvid såsom distriktsforvaltmngens beslut
skall gälla dgen mening, varom flertalet förenat sig, eller vid lika röstetal
flpn mening, som biträdes fiv distnktscliefen. , 0 1
Det sålunda av särskilda skäl påkallade undantaget från den allmänna
regeln om distriktschefens rätt och befogenhet att ensam fatta beslut synes
fortfarande böra bibehållas i vad avser svårare förseelser och tjänstefel, o
bör därför vid handläggning av sådana ärenden ett kollegium bildas av
distriktschefen och berörda avdelningschefer inom distriktskansliet. De
synes däremot ej lämpligt eller praktiskt att beträffande det oyervagande
antalet småförseelser, såsom för sena inställelser i tjänstgöring pa giunc
försovning och dylikt, belasta inom distriktskansliet såväl distriktschefen som
dessa med avgörandet av dylika ärenden av jämförelsevis mindre valor.
I dessa småmål synes tillfyllest, att, där ej avgörandet provas i viss omfattning
böra och kunna överlämnas åt sektionsbefalet, beslutet fattas antingen
av distriktschefen ensam eller, enligt hans bemyndigande, av distriktssekre
teraren
jämte berörd kansliavdelningschef. , ,, j. hålla
I tillämpningen av den nya organisationen skulle man foitfaiande h
den reda/ sedan länge målmedvetet följda vagen, att ärenden av
att tillhöra verkets ledning, såsom utarbetande av instruktionei och dne
för tjänstens behöriga skötsel, förslag till tekniska anordningar och
läggningar m. in., skulle i största möjliga utsträckning forlagg*as inom det
centrala och starkt utrustade organet, järnvägsstyrelsen till lattnad och
gagn för linjemyndigheterna och deras mera löpande funktioner, kort
farande skall såsom hittills vakas över att från styrelsen begaida utredningar
och remisser, som kunde verka tyngande pa det löpande linje
arbetet inskränkas till det minsta möjliga. Det bor sedan vara, en styrelsens’
verkschefens och distriktschefernas uppgift att gradvis soka eina
minskning av den del av det egentliga förvaltningsarbetet som kan hava
varit delat med linjemyndigheterna, samt att soka komma till ett allt bättre
utnyttjande av distriktstjänstemännen för deras egentliga mera avgransade
upSer vid trafikens och underhållets skötsel. Härmed bor man efterhand
kunna nå till minskande av personalbehovet och personalkostnaderna. Syfte
målet har ju varit att vid det allmänna förvaltningsarbetet erna koncentia
tion och förenklingar samt framför allt storre mojligheter att anpassa de
olika organens storlek och kvalitativa utrustning efter de vid olika tider oc
på olika platser föreliggande olika behoven. Vad särskilt den ihai forevarande
sammanhang diskuterade linjeförvaltningen angar bor det ju ^ipenbarligen
vara lättare att variera personaluppsättningen och dess samman
sättning inom ett distriktsledningens kansli an att att gora det u i en slags
kollektivapparat, vilken för fullgörandet av sin instruktions- och befogenhe
enliga funktion alltid måste hållas vid viss föreskriven kvalitativ samman
SdtSedan
°numera den på linjemyndigheten fallande arbetsbordan väsentligen
minskats och synes stå inför ytterligare minskning - det stoia
och anskaffningsprogrammet är såsom berörts i allt väsentligt snart avslutat
och statsbanan står sannolikt för ganska lång tid framåt tekniskt val rustad
samtidigt som trafikrörelsen flutit in i jamnare banor foi vilka finnas gocH
trafiktekniska anordningar och tjänstgoringsbestammelser — sa^ ar det ocksc
styrelsens förvissning, att den nu föreslagna ej oväsentligt förenklade or a
nationell skall vara möjlig att tillämpa med fullt tillfredsställande resultat.
28
Departementschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
‘ “g“ ***"»**" organisation har
™erdirMörerna med instämmande av byråcheferna å förrådsbyrån
och inrikes ° taxebyran avgivit en omfångsrik reservation, där styrelsens ut
•
^På 6tt flertal punkter ,ltforhKt bemötas. Beträffande det närmare
innehållet i samma reservation torde få hänvisas till handlingarna i ärendet.
,,„?eSenrtema !ra“hålla, att det inom eu förvaltning med så många olika
fackomraden av saval ekonomisk som teknisk art som distriktsledningen vid
statens jarnvagar vore helt uteslutet, att en person kunde behärska alla
fackområdena så sakkunnigt, som erfordrades för utövande av en direkt
fackmannen 8nåDeett V0-re darf°r oundvikligt, att den inom distriktet främste
tackmannen på ett visst område finge tillfälle att söka öva inflytande Då
;r u b SOm /fttad?s av eu på detta område icke sakkunnig eder i allt
n iH i sakku^ig. distriktschef. Eu distriktschef kund? icke med
hinna att behandla alla inom distrikten förekommande ärenden utan måste
all tj am t till små narmaste män och fackligt utbildade medhiäW^ver
lamna saval avgörandet av många viktiga ärenden som övervakandet av
ShiäW*bordeaid"af" tjä?1S.ten--l ™ distriktschefens närmaste män och
fackmännerf ÄÄ'' ^ de, kunnigaste, dugligaste och mest erfarna
tackmannen i distriktet. Da den föreslagna förändringen av de nuvarande
fackdirektorernas ställning samt deras imdflyttning, vilken för övrigt Tnne
buie en bogst obetydlig direkt utgiftsminskning, dels omedelbart och dels
an mera i längden måste bliva till skada för statens järnvägar ansåge sig
reservanterna icke kunna medverka till en sådan anordning. 8 8
Byråcheferna å maskinbyrån och militärbyrån och e* avjärnvägsfullmälctige
lava ansett, att distriktschefens närmaste medhjälpare inom ban-, maskiner
trafaktjansten borde bibehållas i direktör sgraden. Byråchefen å Icameralbyran
har uttalat, att om nyssnämnda medhjälpare skulle, på sätt ifrågasatts,
r ntagas saval det ekonomiska ansvaret för vederbörande avdelnings skötsel
som befa et over avdelningens personal, de borde ersättas med befattningshavare
i lagre tj ans tegrad och löneställning.
De nuvarande distriktsförvaltningarna vid statens järnvägar, vilka redan
vid sm tillkomst erhollo en måhända väl kraftig organisation, torde under
ristidens svara påfrestningar och därav härrörande ökning av förvaltningsuPPgi
erna hava vant erforderliga och mången gång även måst till det
ytters a utnyttjas för trafikens avveckling. Med de lugnare och stabilare
orhallanden inom detta område, som numera inträtt och som sannolikt
torde bliva radande en ganska avsevärd tid framåt, har emellertid distriktsorganisationen
alltmer kommit att framstå såsom alltför stor i förhållande till
de arbetsuppgifter och befogenheter, som för närvarande äro tillagda dessa
förvaltningar; I synnerhet är detta fallet beträffande anordningen med särskilda
föreståndare for ban-, maskin- och trafikavdelningarna, vilka föreståncaie
i distriktsforvaltmngens namn hava ensam beslutanderätt i åtskilliga
ärenden. Genom sm ställning i förvaltningsorganisationen hava dessa beattnmgar
praktiskt taget kommit att utgöra en mellaninstans mellan distriktscheten
och sektionsforeståndarna, varigenom arbetssättet inom den löpande
hnjetjansten blivit alltmera tungrott och kostsamt. Eörenklingar och kon
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
centration av arbetet inom statens järnvägars linjeförvaltningar torde alltsa
vara påkallade och numera jämväl möjliga att genomföra. Hetta^ sjfte
synes mig enklast och bäst vinnas därigenom, att avdelningsföreståndarinstitutionen
helt borttages och att beslutanderätten inom förvaltningen i
varje distrikt fördelas mellan distriktschefen och de honom direkt underställda
sektionsföreståndarna, vilka sistnämnda i sådant hänseende torde böia
erhålla något större befogenheter än nu är fallet. Härigenom skulle de kollektiva
distriktsförvaltningarna försvinna och ett mera förenklat arbetssätt inom
linjeförvaltningarna kunna ernås. Het behov av sakkunskap beträffande ban-,
maskin- och trafiktjänsten, som även efter den nya ordningens genomförande
torde föreligga för distriktschefen, synes enligt min mening kunna på ett
tillfredsställande sätt tillgodoses genom anlitande av de befintliga befattningshavarna
i förste ban- och maskiningenjörs- respektive förste trafikinspektörsgraden.
Jag anser mig alltså böra förorda, att befattningarna såsom ban-, maskinoch
trafikdirektör vid distriktsförvaltningarna indragas och att de åban-.maskinoch
trafikdirektörsexpeditionerna nu befintliga befattningarna i 27:e lönegraden
ingå i det nya distriktskansliet såsom distriktscliefens närmaste medhjälpare
inom vederbörande gren av linjeförvaltningen. Härest vad jag i
nu angivna hänseenden förordat samt järnvägsstyrelsen i övrigt föreslagit
beträffande linjeförvaltningarnas organisation och arbetsformer genomföres,
är det min övertygelse, att arbetet inom dessa grenar av statsbaneförvaltningen
skall kunna för betydligt mindre kostnad bedrivas under lättare och
smidigare former än hittills.
Övergångsanordningar m. m.
He av mig förordade ändringarna i statsbaneförvaltningens organisation
synas lämpligen böra genomföras den 1 juli 1928.
I fråga om de befattningar, som skulle indragas, torde det nu vara omöjligt
att bestämt angiva, huru många av dessa efter organisationsändringarnas
ikraftträdande kunna omedelbart indragas och huru många av dem
på grund av svårigheten att överföra befattningarnas innehavare till andra
befattningar måste uppföras på övergångsstat. Het synes därför lämpligt,
att Kungl. Maj:t jämväl i fråga om befattningar, vilkas antal fastställes av
Kungl. Maj:t och riksdagen, efter förslag av järnvägsstyrelsen årligen tills
vidare bestämmer övergångsstatens omfattning.
Hå sålunda vissa av de erforderliga övergångsanordningarna kräva riksdagens
medgivande, torde bemyndigande böra utverkas för Kungl. Maj.t att
utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras för genomförande av de föreslagna
ändringarna i statsbaneförvaltningens organisation.
Vid bifall till vad sålunda härovan i olika hänseenden förordats skulle
förändringarna i antalet nedannämnda befattningar vid statens järnvägar
bliva följande:
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 118.
Arvode eller
lönegrad
Befattning
Nuvarande
antal
Föreslaget
antal
1
Ökning
Minskning
17,000 kr.
/Överdirektör ...
i
1
\ Överingenjör
2
1
15,000 kr.
V erkstadsdirektör...
_
i
i
(Bandirektör ..............
5
5
30
1 Förste byrådirektör
2
2
5
j Maskindirektör ......
6
i
28
iTrafikdirektör................................
Byrådirektör ............
5
5
i
—
5
4
27
Förste byråingenjör...
15
14
13
2
i
i
26
I Byråingenj ör . ...
1 Sekreterare......
14
1
i
24
/Förste aktuarie......
1
i
i
21
(Sekreterare...
Notarie .............
7
11
6
12
i
Summa
75
51 |
3
27
De sålunda förordade ändringarna i statsbaneförvaltningens organisation
skulle medföra vissa driftkostnadsbesparingar, vilka skulle bliva störst inom
linjeförvaltningarna. Enligt vad genom järnvägsstyrelsens försorg beräknats,
skulle den förordade ändrade organisationen av ledningen inom distrikten fullt
genomfördi förhållande till den nuvarande organisationen, därest alla befattningar
inom denna senare vore besatta, medföra en minskningi personalbeståndet
av 56 befattningshavare och en årlig driftkostnadsminskning av omkring 420,000
kronor, varav omkring 390,000 kronor i personalkostnader och omkring 30,000
kronor i kostnader för lokaler m. m. Emellertid är att märka, dels att inom
de nuvarande distriktsförvaltningarna redan nu åtskilliga befattningar äro
vakanta, sålunda bland annat tre bandirektörs- och tre trafikdirektörsbefattningar,
dels ock att den angivna summan av besparingarna givetvis kommer
att uppnås först sedan alla befattningar, som i och med ikrafträdandet av
organisationsändringarna måste uppföras å övergångsstat, genom de nuvarande
innehavarnas befordran eller avgång bortfallit.
Genomförandet av de av mig förordade förslagen skulle medföra ändringar
dels i 5 § 1 mom. i gällande avlöningsreglemente för kommunikationsverken,
dels ock i den vid nämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningem
I överensstämmelse med vad under de senare åren skett beträffande av
organisationsändringar vid nämnda verk föranledda ändringar i sagda avlöningsreglemente
torde Kungl. Maj:t böra bemyndigas att i berörda författningsrum
och tjänsteförteckning vidtaga de ändringar, som föranledas av
riksdagens i förevarande ämnen fattade beslut.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad jag sålunda i skilda avseenden anfört får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
1:°) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1928,
att i 5 § 1 mom. avlöningsreglementet den 19 juni 1919 för
31
Kungl. Maj-.ts proposition nr 118.
tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och
statens vattenfallsverk skall upptagas befattningen verkstadsdirektör
vid statens järnvägar med ett arvode av 15,000 kronor;
att ur nämnda författningsrum skall utgå befattningen överdirektör
vid statens järnvägar; samt
att ur den vid nyssnämnda avlöningsreglemente fogade tjänsteförteckningen
skola vid statens järnvägar utgå följande befattningar,
nämligen:
ur 30:e lönegraden: bandirektör, förste byrådirektör,
trafikdirektör,
» 24:e » : förste aktuarie;
2:o) besluta, att antalet av följande befattningar vid statens
järnvägar skall från och med den 1 juli 1928 utgöra.
Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet:
-
överingenjör ........
verkstadsdirektör
1
1;
Befattningar, hänförliga till 21:a—30:e lönegraderna i den vid
avlöning sreglementet fogade tjänsteförteckning.
notarie ............................................................................... ^
sekreterare i 24: e lönegraden.................................................. 6
» » 26:e » ^
i a
byråmgenjor ..............................................................................
förste byråingenjör .................. ^
byrådirektör ............................................................................ ''
maskindirektör.........................................................................
3:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av ovanberörda ändringar erfordras
*
4:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att i 5 § 1 mom. av avlöningsreglementet
ävensom i den vid reglementet fogade tjänsteförteckningen
vidtaga de ändringar, som föranledas av riksdagens
beslut beträffande befattningar vid statens järnvägar; samt
5:o) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån så prövas lämpligt,
dels vid uppkommande ledighet å befattning inom 21 :a
27 :e lönegraderna av omförmälda avlöningsreglemente antingen
tills vidare hålla densamma vakant eller ock utbyta befattningen
mot tjänst inom lägre lönegrad, dels ock inom berörda lönegrader
utbyta viss befattning mot annan av samma lönegrad.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsenliegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1928:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i lagen den 4 juni 1920 nr s. 2 i texten
- BU 1928:47 Bankoutskottets utlåtande Nr 47 s. 2 i texten
- Rskr. 1928:138 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisation m. m. s. 13 i texten
- SU 1928:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statsbaneförvaltningens organisation m. in. jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten