Med förslag till avlöning sreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet
29 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 23 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:123, Med förslag till avlöning sreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet
Dokumentets text
Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.
1
tfr 123.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag
till avlöning sreglemente för fast anställt manskap
vid försvarsväsendet; given Stockholms slott den 11
februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen -Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgeen, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltbeeg,
von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Rosén anför:
I överensstämmelse med 1921 års riksdags beslut utfärdade Kungl.
Maj:t den 29 juni 1921 avlöningsreglemente för fast anställt manskap
vid armén och marinen (S. F. S. 1921:389). Under åren 1922 och 1923
vidtogos, jämlikt beslut av riksdagen, vissa ändringar i nämnda avlöningsreglemente
(S.F.S. 1922:333 och 1923:101).
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 103 hcift. (Nr 123.) 377 28 ]
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Sedan beslut år 1925 fattats om försvarsväsendets omorganisation, uppdrog
Kungl. Maj:t den 4 september samma år åt försvarsväsendets lönenämnd
att avgiva förslag, bland annat, till de ändringar i manskapsavlöningsreglementet,
som föranleddes av nämnda omorganisation,
Efter det lönenämnden med anledning av omförmälda uppdrag anmodat
arméförvaltningen och marinförvaltningen att, efter vederbörande underordnade
myndigheters hörande, till nämnden inkomma med yttranden angående
de önskemål, som på grund av vunnen erfarenhet ansåges böra
tillgodoses i avseende å manskapsavlöningsreglementet, samt sådana yttranden
av ämbetsverken avgivits, framlade lönenämnden med skrivelse till
Kungl. Maj:t den 8 december 1925 förslag till bestämmelser avseende
dels utsträckning av manskapsavlöningsreglementets tillämpning till flygvapnets
personal, dels och vissa av den nya försvarsorganisationen i övrigt
föranledda ändringar i reglementet.
På grundval av detta lönenämndens förslag utfärdade Kungl. Maj:t,
efter riksdagens hörande, den 18 juni 1926 kungörelse (nr 252) angående
utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för fast
anställt manskap vid armén och marinen samt ändrad lydelse av 2 § i
samma reglemente.
Sedermera anmälde lönenämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22
oktober 1926, att såväl med avseende å den nya försvarsorganisationens
genomförande som på grund av dittills vunna erfarenheter ytterligare
ändringar syntes erforderliga i åtskilliga av manskapsavlöningsreglementets
bestämmelser. Att nämnden det oaktat icke ansett sig böra för det dåvarande
utarbeta förslag därutinnan, berodde därpå, att nämnden hölle
före, att sagda reglemente snarast möjligt borde ersättas med ett nytt,
som jämväl i formellt avseende helt anslöte sig till den nya försvarsorganisationen.
Ett sådant nytt avlöningsreglemente hade dock synts
nämnden icke böra utfärdas, förrän vissa i nämndens skrivelse angivna
detaljer i denna organisation närmare ordnats. Därest emellertid nämnden
därtill erhölle Kungl. Maj:ts uppdrag, skulle nämnden låta sig angeläget
vara att avgiva förslag till nytt avlöningsreglemente å sådan tid, att detsamma
kunde föreläggas 1928 års riksdag.
Genom beslut den 14 januari 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt lönenämnden
att utarbeta förslag till nytt, till den nya försvarsorganisationen
anpassat militärt manskapsavlöningsreglemente på grundval av nu gällande
avlöningsbestämmelser för manskap samt vunnen erfarenhet rörande tilllämpningen
därav.
Sådant förslag har av lönenämnden till Kungl. Maj:t överlämnats med
skrivelse den 29 november 1927. Lönenämnden har därvid anmält, att
nämnden anmodat arméförvaltningens civila departement, marinförvaltningen
och flygstyrelsen att — de båda förstnämnda efter vederbörande
myndigheters hörande — avgiva yttrande över vissa delar av manskapsavlöningsreglementet.
Sålunda infordrade yttranden hade avgivits av civila
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
*>
O
departementet den 6 maj, av marinförvaltningen den 24 oktober och av
fiygstyrelsen den 19 april 1927, varvid de två förstnämnda även överlämnat
de från de underordnade myndigheterna infordrade yttrandena.
Det av lönenämnden framlagda förslaget till nytt manskapsavlöningsreglemente
innefattar ett icke ringa antal avvikelser från det nu gällande
reglementets avfattning. Flertalet av de föreslagna ändringarna äro emellertid
av övervägande formell natur och huvudsakligen betingade av de
genomförda förändringarna i försvarsorganisationen, framför allt inrättandet
av det självständiga flygvapnet, varjämte ett par av ändringarna sammanhänga
med tillkomsten av den nästlidet år utfärdade nya förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring
(S. F. S. 1927:234). I avseende å dessa ändringar, mot vilka jag
icke funnit anledning till någon erinran, hänvisar jag till lönenämndens
utlåtande i ämnet, vilket jämte ett därtill hörande särskilt yttrande torde
få fogas såsom bilaga (Bil. B.) vid statsrådsprotokollet rörande detta
ärende.
Yad härefter angår de förslag till ändringar i reglementet, som äro av
mera reell innebörd, torde jag jämväl beträffande dessa i allmänhet kunna
inskränka mig till att hänvisa till lönenämndens motivering. För egen
del får jag i fråga om berörda ändringsförslag anföra följande.
I avseende å 2 § i reglementet innebär lönenämndens förslag sakliga
ändringar av nu gällande bestämmelser i följande hänseenden. För furirer
av 1. klassen (och med dem likställda) vid armén och flygvapnet, vilka
avlagt underofficersexamen, skulle — utöver nu utgående högsta lön, nämligen
1,800 kronor efter en tjänstetid av 84 månader — tillkomma ytterligare
en löneförhöjning om 120 kronor efter en tjänstetid av 120 månader.
Detsamma skulle gälla beträffande med furirer av 1. klassen likställda hantverksbeställningsmän
och musikfurirer av 1. klassen, oaktat de icke avlagt
underofficersexamen. För flaggkorpraler vid marinen, vilka för närvarande
uppnå en högsta lön av 1,992 kronor efter 96 månaders tjänstetid, skulle
införas ytterligare en löneförhöjning å 120 kronor efter en tjänstetid av
132 månader, och högbåtsmän vid marinen, för vilka maximilönen nu
utgår med 1,896 kronor efter 132 månaders tjänstetid, avses att komma
i åtnjutande av ytterligare två löneförhöjningar, vardera å 96 kronor, efter
en tjänstetid av resp. 168 och 204 månader. De sålunda föreslagna löneförhöjningarna
hava av lönenämnden huvudsakligen motiverats därmed, att,
beträffande furirer och flaggkorpraler, befordran till underofficerare i verkligheten
visat sig äga rum först vid avsevärt högre tjänstålder än som
beräknats vid de nu gällande avlöningsbestämmelsernas tillkomst, samt
att, vad högbåtsmännen anginge, dessa avsåges att kvarstå i sina beställningar
intill fyllda 55 år.
Yad lönenämnden i förevarande hänseenden föreslagit finner jag mig
böra biträda. Däremot anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att till
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
styrka de förslag om ytterligare löneförhöjningar, som framkommit, bland
annat, från personalliåll ävensom från en reservant inom lönenämnden.
I lönenämndens förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente har uti
3 § 2 mom. intagits en föreskrift av innehåll, att beställningshavare, som
före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort såsom värnpliktig, må efter
vederbörande regements-(likställd)chefs prövning * såsom tjänstetid helt eller
delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder han undergått utbildning såsom
värnpliktig. Såväl chefen för generalstaben som arméförvaltningen
hava uttalat sig för, att en dylik bestämmelse införes i reglementet, och
av arméförvaltningen har framhållits, att avsaknaden av bestämmelsen i
fråga visat sig medföra ojämnheter i tillämpningen samt försvåra rekryteringen.
Såsom lönenämnden erinrat, fann sig 1921 års riksdag böra ur det då
av Kungl. Maj:t framlagda förslaget utesluta en bestämmelse av nyss angiven
innebörd samt åberopade därvid de konsekvenser, stadgandet skulle
kunna medföra. Då emellertid de skäl synas mig vägande, som anförts
till stöd för införandet av berörda stadgande, och då jag i likhet med
lönenämnden icke kan finna, att några allvarligare konsekvenser härav
skulle behöva uppstå, tillstyrker jag lönenämndens ifrågavarande förslag.
Enligt stadgande i 3 § 5 mom. första stycket av nu gällande manskapsavlöningsreglemente
äger kontraktsanställd beställningshavare icke att
såsom tjänstetid för tillträdande av löneförhöjning tillgodoräkna sig den
tid, som infallit före den 1 november det år, varunder han uppnår 18
års ålder. Lönenämnden har föreslagit sådan ändring av gällande föreskrift
i ämnet, att här ifrågavarande tidsgräns bestämmes till den 1 november
det ar, då vederbörande uppnår en ålder av IT år. Det har visserligen
synts mig vara något tveksamt, huruvida en dylik ändring borde vidtagas.
Jag har dock funnit mig böra tillstyrka densamma med hänsyn därtill, att
det här gäller kontraktsanställda, som hava att fullgöra samma tjänstgöring
som övrigt manskap.
I 4 § 3 mom. av det nu gällande manskapsavlöningsreglementet stadgas
rätt till oavkortad lön under obegränsad tid för beställningshavare, som
till förekommande av smittofara förbjudits att tjänstgöra. Jag delar lönenämndens
mening, att genom ändring av detta moment bör vidtagas en
liknande inskränkning i tiden för nämnda förmåns åtnjutande som den,
vilken är föreskriven såväl i officersavlöningsreglementet som i allmänna
civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlöningsreglementen.
Lönenämnden har föreslagit, att stadgandet i 5 § 2 mom. om rätt att
i vissa fall bibehålla lön borde kompletteras med föreskrift därom, att i
fråga om sådan rätt för beställningshavare vid flottan, som erhållit tjänstledighet
för genomgående av sjökaptensklass vid navigationsskola, skulle
gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 123. . O
Yad lönenämnden sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.
I överensstämmelse med lönenämndens förslag torde i 8 § såsom ett
nytt moment böra intagas stadgande om rätt för samma kategorier av
manskapet, som enligt vad i det följande närmare omförmäles skulle
komma i åtnjutande av hyresbidrag, att från kronans matinrättningar, förråd
och dylika anstalter mot ersättning utbekomma tillagad portion och
proviantartiklar ävensom, då sådant på grund av särskilda omständigheter
prövas skäligt, för vederbörandes bostad erforderligt bränsle.
Enligt nu gällande bestämmelser äger furir vid armén eller flygvapnet,
så ock korpral eller till 1. klass sjöman uppflyttad menig vid marinen,
vilken intjänat den lön, som är Ipestämd för sådan beställningsliavare efter
en beräknad tjänstetid av minst 72 månader, att, därest han antingen är
gift eller ock varit gift samt fortfarande har minderårigt barn hos sig.
åtnjuta årligt hyresbidrag med 270 kronor för beställningsliavare, som
har sin förläggningsort i Stockholm, Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt
med 210 kronor för beställningshavare å annan förläggningsort.
Lönenämndens förslag till ändrad avfattning av 11 § i reglementet
innebär dels en utvidgning av rätten till hyresbidrag, dels ock förändrade
grunder för bidragsbeloppens bestämmande.
I förstnämnda hänseende föreslår lönenämnden, att ifrågavarande förmån
måtte, under nyss angivna förutsättningar, tillkomma — förutom
furirer vid armén och flygvapnet samt flaggkorpraler, korpraler och högbåtsmän
ävensom till 1. klass sjömän uppflyttade meniga vid marinen —
jämväl korpraler vid armén och flygvapnet samt till 1. klass kustartillerister
uppflyttade meniga.
Vad angår hyresbidragens storlek, har lönenämnden föreslagit tre olika
belopp, nämligen för förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna
A, B och C, 252 kronor, för förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna
1), E och E, 288 kronor och för förläggningsort, tillhörande
ortsgruppen G, 324 kronor. Den förhöjning av hyresbidragen, som sålunda
av lönenämnden ifrågasatts, har, såsom framgår av nämndens skrivelse,
motiverats med den sedan våren 1921 inträdda genomsnittliga hyresstegringen.
Jag finner mig böra biträda lönenämndens förslag i nu förevarande
avseenden.
Det föreslagna nya manskapsavlöningsreglementet torde i övererensstämmelse
med lönenämndens förslag böra träda i kraft den 1 juli 1928.
Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad han ovan anfört
upprättat förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap
vid försvarsväsendet samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
att godkänna nyssnämnda vid detta protokoll såsom bilaga (Bil. A.)
fogade förslag till avlöningsreglemente.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Georg Z. Topelius.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Bil. A.
Förslag till
avlöningsreglemente
för fast anställt manskap rid försvarsväsendet.
1 §■
Försvarsväsendets fast anställda manskap äger, i enlighet med de i detta
reglemente givna särskilda stadganden, under fred åtnjuta lön samt de Övriga
förmåner och ersättningar, om vilka nedan förmäles i 7 11 §9. fö
rande
manskapets avhining på krigsfot gäller vad därom ma vara särskilt
stadgat.
2 §•
Lön utgår enligt följande löneplaner, vilka för varje lönegrad upptaga
dels den årliga begynnelselönen, dels ock den förhöjda lön, för helt år raknat,
som tillkommer beställningsliavare efter viss enligt bestämmelserna 1
3 § beräknad tjänstetid.
Löneplan för manskap vid armén och flygvapnet (Mai ).
1 Lönegrad.
Beställningsliavare.
Begynnelse-
lön.
"
Lön eftei
eu tjänstetid av
12
måna-
der.
24
måna-
der.
36
måna-
der.
48
måna-
der.
60
måna-
der.
72
måna-
der.
84
måna-
der.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Furir av 1. klassen ......
1,164
1.164
1.164
1,344
1,464
1,584
1.704
1,800
4
1,092
1.092
1,092
1.272
1.392
1,512
1,632
1,728
3
Korpral ....................
852
852
972
1,152
1,272
1,392
—
—
2
Vice korpral ..............
684
744
864
1,044
1,164
—
—
—
1
Menig ........................
600
660
780
960
1.080
1. Förutom ovan angivna beställningsliavare skola hänföras:
. lönegraden: med furir av 1. klassen likställd beställningsman; musikfunr av 1.
lönegraden: med furir av 2. klassen likställd beställningsman; musikfurir av 2.
Anm.
till 5.
klassen;
till 4.
klassen •
till 3. lönegraden: konstapel; med korpral eller konstapel likställd beställningsman,
musikkorpral; musikkonstapel;
till 2. lönegraden: med vicekorpral likställd beställningsman; musikvicekorpral; musikvicekonstapel;
samt
till 1. lönegraden: menig beställningsman; menigt musikmanskap.
Anm. 2. För furir av 1. klassen (likställd), som avlagt underofficersexamen, höjes lonen
36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden tiUträtts till 1,920 kronor. Detsamma
gäller beträffande med furir av 1. klassen likställd hantverksbeställmngsman och
musikfurir av 1. klassen, ändå att de icke avlagt dylik examen. _
Anm. 3. Därest beställningshavare, som före anställningstidens utgång överföres från
marinen till flygvapnet, enligt den för flygvapnet gällande löneplan skulle komma 1 åtnjutande
av lön. understigande den, han vid överföringen innehade, må han vid flyg
vapnet uppbära lön till samma belopp, som tillkom honom omedelbart före överföringen,
intill dess han på grund av löneförhöjning erhåller högre lönebelopp, dock högst intill
nämnda anställningstids utgång.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Löneplan för manskap vid marinen (Mm).
t-1
o:
Begyn-
nelse-
lön.
Lön efter en tjänstetid av
o
CK5
H
52
Pj
Beställningshavare.
12
måna-
der.
24
måna-
der.
36
måna-
der.
48
måna-
der.
60
måna-
der.
72
måna-
der.
84
måna-
der.
96
måna-
der.
132
måna-
der.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
3
2
Flaggkorpral ......
Korpral (högbåts-
—
—
—
1,512
1,608
1,704
1,800
1,896
1,992
2,112
1
man)..............
Menig ............
1,140
600
1,140
720
1,140
840
1,320
1,020
1,416
1,116
1,512
1,212
1,608
1,308
1,704
1,404
1,800
1,500
—
—
Anm För högbåtsman höjes lönen 36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden
talltratts till 1,896 kronor, efter ytterligare 36 månader till 1,992 kronor samt slutligen
efter ytterligare 36 månader till 2,088 kronor.
3 §•
1. Vid tillämpning av bestämmelserna i 2 § skall, med iakttagande i
ovngt av vad nedan i denna paragraf sägs, såsom tjänstetid beräknas tiden
från tillträdandet av första anställning vid armén, resp. flottan, kustartilleriet
eller flygvapnet.
. 2- Kontraktsanställd beställningshavare, som tillträtt sin första anställning
®en^re än vid anställningsårets början, må, därest lian befunnits kunna
tillgodogora sig den vid tillträdandet av anställningen pågående soldatutbildnmg,
rekrytutbildning eller motsvarande utbildning, efter vederbörande
regements- (likställd) chefs prövning såsom tjänstetid tillgodoräkna sig tiden
från anställningsårets början.
Beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort
sasom värnpliktig, må efter vederbörande regements- (likställd) cliefs prövning
såsom tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder
han undergått utbildning såsom värnpliktig.
... 3. ^ Beställningshavare vid armén äger såsom tjänstetid tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring vid samma truppslag, oberoende av huruvida densamma
fullgjorts vid samma eller olika truppförband.
Likaledes äger beställningshavare vid flottan, resp. kustartilleriet och
flygvapnet såsom tjänstetid tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid
flottan, resp. kustartilleriet och flygvapnet, oberoende av huruvida densamma
fullgjorts vid samma eller olika stationer eller truppförband.
^Det tillkommer vederbörande regements- (likställd) chef att pröva, i vad
man tillgodoräknande av föregående tjänstgöring vid försvarsväsendet må
aga rum i andra fall, än nu sagts.
. Beställningshavare vid marinen, vilken karlskrivits från skeppsgossekaren
eller som före vinnande av anställning genom kontrakt varit inmönstrad
till sjöfart eller vid antagning i beställning såsom menig hänförts
~~ högre tjänstbarlietsklass än den lägsta, äger tillgodoräkna sig extra
tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.
5. Såsom tjänstetid må för kontraktsanställd beställningshavare icke beräknas
tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket han uppnår
17 år. 11
Beställningshavare ma för tillträdande av löneförhöjning icke tillgodoräkna
sig tid, varunder han haft avsked, undergått straffarbete eller
fängelsestraff eller varit rymd. Har beställningshavare på grund av sjuk
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
dom varit hindrad att tjänstgöra eller eljest åtnjutit ledighet från tjänstgöring
under mer än 75 dagar av ett och samma anställningsår, må den
överskjutande tiden, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar,
icke tillgodoräknas såsom tjänstetid; dock att härvid icke skall räknas
beställningshavare till last den tid, varunder han jämlikt 4 § eller 5 §
1 mom. ägt åtnjuta oavkortad lön, och ej heller tid, under vilken han såsom
tillhörande musikpersonalen vid infanteriet enligt äldre föreskrifter icke
varit inkallad till tjänstgöring.
6. Löneförhöjning å innehavande beställning tillträdes vid början av
kalendermånaden näst efter den, varunder den för sådan förhöjning stadgade
tjänstetiden tilländagått.
7. I fråga om rätt för menig att tillträda löneförhöjning gäller såsom
villkor:
beträffande armén:
vid infanteriet och trängen: att antingen hava erhållit godkänd vicekorpralsutbildning
eller hava uttagits för utbildning till beställningsman
eller för annan utbildning, som enligt Kungl. Maj:ts prövning finnes böra i
förevarande hänseende därmed likställas;
vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna: att hava erhållit godkänd
ryttar- (artillerist-, soldat-) utbildning och antingen hava beordrats
till underbefälsutbildning eller hava uttagits till remontryttare eller för
utbildning till beställningsman eller för annan utbildning, som enligt Kungl.
Maj:ts prövning finnes böra i förevarande hänseende därmed likställas;
beträffande marinen:
för första löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd rekrytutbildning,
och
för tredje löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd vare sig fullständig
eller avkortad korpralsutbildning; samt
beträffande flygvapnet:
att antingen hava erhållit godkänd vicekorpralsutbildning eller hava uttagits
för utbildning till beställningsman eller för annan utbildning, som
enligt Kungl. Maj:ts prövning finnes böra i förevarande hänseende därmed
likställas.
8. Beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande regements- (likställd)
chef finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, må icke
tillträda löneförhöjning.
9. Har beställningshavare med tillämpning av 7 eller 8 mom. först efter
viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning, må, om hans fortsatta tjänstgöring
anses böra föranleda därtill, vederbörande regements- (likställd) chef kunna
bestämma, att beställningshavaren för tillträdandet av ytterligare löneförhöjning
skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet
varat.
4 §•
1. Därest beställningshavare av sjukdom i andra fall än i 2 mom. avses
hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön under sammanlagt
högst 45 dagar av ett och samma '' anställningsår, men skall för tid därutöver
vidkännas avdrag å lönen med följande belopp, för dag räknat, nämligen
:
där lönen överstiger 2,000 kronor: 1 krona,
där lönen överstiger 1,500, men icke 2,000 kronor: 75 öre samt
där lönen icke överstiger 1,500 kronor: 50 öre.
Det tillkommer vederbörlig central förvaltningsmyndighet att pröva, huruvida
på grund av bevekande omständigheter lönen må under viss längre tid.
10
Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.
dock sammanlagt högt sex månader under ett och samma anställningsår,
nyssnämnda tid av 45 dagar däri inbegripen, utgå oavkortad eller avdrag
göras med lägre belopp än ovan sagts.
2. Har beställningshavare i tjänsten blivit skadad till följd av olycksfall
eller ådragit sig sjukdom, beträffande vilken skälig anledning ej finnes att
antaga, att den föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna
icke väsentligen bidragit till densamma, skall han åtnjuta oavkortad lön för
hela den tid, han av olycksfallet eller sjukdomen hindrats att tjänstgöra.
3. Har beställningshavare till förekommande av smittofara förbjudits att
tjänstgöra, må han under tiden åtnjuta honom eljest tillkommande lön, dock
högst under sex månader, men skall beställningshavaren för tid därutöver
av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna löneavdrag,
så framt ej vederbörande regements- (likställd) chef på grund av särskilda
förhållanden finner anledning medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum
eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.
5 §•
1. Beställningshavare, som åtnjuter tjänstledighet av annan anledning
än i 4 § eller i 2 mom. här nedan omförmäles eller hindras att tjänstgöra
på grund av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp,
motsvarande det i 4 § 1 mom. angivna löneavdrag, samt kan genom beslut
av vederbörande regements- (likställd) chef förpliktas att av lönen ytterligare
avstå vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt; dock att
oavkortad lön må utgå vid tjänstledighet av ifrågavarande slag, som beviljas
för sön- eller helgdag, och därutöver under sammanlagt högst 20 söckendagar
av ett och samma anställningsår.
2. I fråga om rätt för beställningshavare, som till vinnande av civilanställning
erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller provtjänstgöring
vid något av statens civila verk, samt för beställningshavare
vid flottan,. som erhållit tjänstledighet för genomgående av sjökaptensklass
vid. navigationsskola, att bibehålla lön gälla de bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t meddelas.
6 §-
1. Den, som undergår straffarbete, håller sig undan eller är rymd, må
därunder icke åtnjuta någon avlöning.
2. För den, som undergår fängelse eller arrest med förbud att göra tjänst
eller hålles häktad för brott, skall avlöningen under tiden innehållas, så framt
<3 vederbörande regements- (likställd) chef finner skäligt låta honom uppbära
någon del därav. Blir för brott häktad frikänd, skall vad av lönen innehållits
till honom utbetalas.
7 §•
Till den, som erhåller fast anställning vid försvarsväsendet och icke förut
innehaft sådan anställning därstädes, utgår anställningspenning med 50 kronor.
8 §•
1. Inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning för
dylik förmån utgår till manskapet enligt de bestämmelser, som av Kungl.
Maj:t meddelas.
2. Furir och korpral vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral och
korpral (högbåtsman) samt till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist
iippflyttad menig vid marinen, må, därest han innehar en beräknad tjänstetid
av 72 månader samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
liar minderårigt barn hos sig, mot ersättning från kronans vederbörande
matinrättningar, förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad portion och
proviantartiklar ävensom, då sådant på grund av särskilda omständigheter
prövas skäligt, för sin bostad erforderligt bränsle.
9 §•
1. För resa i tjänsten samt för tjänstgöring å annan ort än eget regementes
(kårs, skolas) förläggningsort eller egen station må ersättning utgå
enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.
2. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må särskilda förmåner
utgå under sjökommendering, under flygtjänstgöring och vid utförande av
dykeriarbete.
10 §.
Furir vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral och korpral (högbåtsman)
vid marinen, som förflyttas från en förläggningsort (station) till en
annan, må i fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna därtill föranleda,
åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt de grunder, som av Kungl.
Maj:t fastställas.
11 §•
Furir och korpral vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral, korpral
(högbåtsman) samt till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist uppflyttad
menig vid marinen äger, därest han innehar en beräknad tjänstetid av minst
72 månader samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande har
minderårigt barn hos sig, åtnjuta årligt hyresbidrag med 252 kronor å förläggningsort,
tillhörande endera av ortsgrupperna A, B och C, 288 kronor
å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna D, E och F, samt
324 kronor å förläggningsort, tillhörande ortsgruppen G.
I fråga om fördelningen av vederbörande orter å omförmälda ortsgrupper
gäller vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende fastställt för officerare och underofficerare
samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat.
12 §.
Avlider beställningshavare, skall, därest hans begravning icke verkstjdles
genom vederbörande myndighets försorg, till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av beställningshavarens
oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 150 kronor; skolande
i de fall, då begravningshjälp utgår enligt förordningen den 18 juni 1927
om ersättning i anledning'' av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
ersättning enligt denna paragraf åtnjutas endast i den mån densamma överstiger
begravningshjälpens belopp enligt nyssnämnda förordning.
13 §.
Lön utgår från och med den dag, beställning tillträdes, till och med
den dag, beställningshavare avgår på grund av avsked, entledigande eller
dödsfall, samt utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes, med iakttagande därvid, att viss del av lönen skall enligt
av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter innehållas för att insättas i bankinrättning.
Hyresbidrag anses tillhöra lönen och utbetalas i samma ordning som
denna.
Anställningspenning utbetalas vid inträdet i tjänstgöring.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
14 §•
Med anställningsår enligt detta reglemente förstås beträffande kontraktsanställd
beställningshavare tiden från och med den 1 november under ett
kalenderår till och med den 31 oktober under nästpåföljande kalenderår.
I fråga om beställningshavare vid flottan, som vunnit anställning genom
karlskrivning från skeppsgossekåren, förstås med anställningsår tiden från
och med den 1 oktober under ett kalenderår till och med den 30 september
under nästpåföljande kalenderår.
15 §•
Över regements- (likställd) chefs beslut i frågor, som omförmälas i 3 ö
2 mom., 3 mom. tredje stycket, 8 mom. och 9 mom., 4 § 3 mom., 5 § 1 mom.
samt 6 § 2 mom., må klagan icke föras.
Ej heller ma klagan föras över sadant beslut av central förvaltningsmyndighet,
varom i 4 § 1 mom. andra stycket sägs.
iBestämmelser om reglementets ikraftträdande in. in.
Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1928, från och med vilken dag
avlöningsreglementet för fast anställt manskap vid armén och marinen den
29 juni 1921 (nr 389) med däri gjorda ändringar och tillägg skall upphöra
att gälla.
Härvid skall dock följande iakttagas.
I fråga om manskap, som icke tagit anställning eller rekapitulerat efter
utgången av juni månad 1923 och som ej heller efter samma tidpunkt karlskrivits
från skeppsgossekåren, skola de för dem den 30 juni 1928 gällande
löneplaner fortfarande tillämpas.
Den, som vid befordran till flaggkorpral åtnjuter lön enligt före den 1
juli 1922 gällande löneplan, må icke, därest vid nämnd befordran lönen
enligt vederbörlig löneplan i detta reglemente skall utgå med lägre belopp
än vad honom dessförinnan tillkommit, lida minskning i den avlöning, han
omedelbart före befordran ägt uppbära.
Beträffande i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén skall vad i
övergångsbestämmelserna till förenämnda avlöningsreglemente den 29 juni
1921 finnes stadgat fortfarande gälla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. May.ts proposition nr 123.
1 °
lo
Bil B.
Till Konungen.
Genom beslut den 4 september 1925 uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarsväsendets
lönenämnd att avgiva förslag, bland annat, till de ändringar i
manskapsavlöningsreglementet, som föranleddes av den samma år beslutade
omorganisationen av försvarsväsendet.
Med anledning av berörda uppdrag anliöll lönenämnden i särskilda skrivelser
till armé- och marinförvaltningarna den 15 september 1925, att ämbetsverken
ville, efter vederbörande underordnade myndigheters hörande, till
nämnden inkomma med yttrande angående de önskemål, som på grund av
vunnen erfarenhet ansåges böra tillgodoses i avseende å manskapsavlöningsreglementet.
Sådant yttrande avgavs av arméförvaltningen i skrivelse den 21 oktober
1925 och av marinförvaltningen i skrivelse den 22 i samma månad, varvid
även de från de underordnade myndigheterna infordrade yttrandena överlämnades
till nämnden.
Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 december 1925 framlade därefter
lönenämnden förslag till bestämmelser avseende dels utsträckning av manskapsavlöningsreglementets
tillämpning till flygvapnets personal, dels ock
vissa av den nya försvarsorganisationen i övrigt föranledda ändringar i samma
reglemente. På grundval av nämnda förslag utfärdade Kungl. Maj:t, efter
riksdagens hörande, den 18 juni 1926 kungörelse (nr 252) angående utsträckt
tillämpning av avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 389) för fast anställt
manskap vid armén och marinen samt ändrad lydelse av 2 § i samma
reglemente.
Sedan lönenämnden därefter underkastat ifrågavarande reglemente förnyad
granskning, anmälde nämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 oktober
1926, att såväl med avseende å den nya försvarsorganisationens genomförande
som på grund av dittills vunna erfarenheter ytterligare ändringar
syntes erforderliga i åtskilliga av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser.
Att nämnden det oaktat icke ansett sig böra för det dåvarande utarbeta
förslag därutinnan berodde därpå, att nämnden hölle före, att sagda
reglemente snarast möjligt borde ersättas med ett nytt, som jämväl i formellt
avseende helt anslöte sig till den nya försvarsorganisationen. Ett
sådant nytt avlöningsreglemente hade emellertid synts nämnden icke böra
utfärdas, förrän vissa i nämndens yttrande angivna detaljer i sagda organisation
närmare ordnats. Därest emellertid nämnden därtill erhölle Kungl.
Maj:ts uppdrag, skulle nämnden låta sig angeläget vara att avgiva förslag
till nytt avlöningsreglemente å sådan tid, att detsamma kunde föreläggas
1928 års riksdag.
Genom beslut den 14 januari 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt lönenämnden
att utarbeta förslag till nytt, till den nya försvarsorganisationen anpassat
militärt manskapsavlöningsreglemente på grundval av nu gällande avlöningsbestämmelser
för manskap samt vunnen erfarenhet rörande tillämpningen
därav.
Med anledning av sistberörda uppdrag har lönenämnden uti särskilda
skrivelser den 21 mars 1927 anmodat arméförvaltningens civila departement,
marinförvaltningen och flygstyrelsen att, de båda förstnämnda efter veder
Försvarsväsendets
lönenämnd;
med förslag till avlöningsreglemente för fast anställt
manskap vid försvarsväsendet.
14
Kumjl. Maj:ts proposition nr 1 ''2-1.
börande myndigheters hörande, avgiva yttrande över vissa delar av manskapsavlöningsreglementet.
Sålunda infordrade yttranden hava avgivits av civila departementet den
(5 maj, av marinförvaltningen den 24 oktober samt av flygstyrelsen den 19
april 1927, varvid de två förstnämnda även överlämnat de från de underordnade
myndigheterna infordrade yttrandena.
I detta sammanhang får nämnden vidare erinra därom, att jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 12 augusti 1927 en av försvarsväsendets underbefälsförbund
gjord framställning, avseende vissa ändringar i manskapsavlöningsreglementet,
tillställts nämnden för att vara tillgänglig vid fullgörandet av
det åt nämnden den 14 januari 1927 meddelade uppdraget.
Lönenämnden — inför vilken förre furiren C. V. Curtman och högbåtsmannen
E. Larsson såsom representanter för vederbörande personal muntligen
fått framföra personalens önskemål i ärendet — övergår härefter att i
enlighet med nyssberörda uppdrag framlägga förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente.
Härvid synes det nu gällande reglementets uppställning
böra följas. Endast i den mån nämnden finner bestämmelserna i sistnämnda
reglemente böra ändras eller kompletteras, pirde nämnden behöva
redogöra för innehållet i förslaget. Vidare torde det få anses obehövligt att
särskilt redogöra för sådana ändringar, som äro av uteslutande formell
natur.
Med anledning av flygvapnets tillkomst har enligt förenämnda kungörelse
den 18 juni 1926 angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet
den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen samt
ändrad lydelse av 2 § i samma reglemente förordnats, bland annat, att vad
i berörda avlöningsreglemente med däri sedermera gjorda ändringar stadgas
beträffande manskap vid armén skall i tillämpliga delar gälla för manskap vid
flygvapnet. Det nya manskapsavlöningsreglementet bör i enlighet härmed
omfatta jämväl personal vid flygvapnet och med hänsyn härtill lämpligen
benämnas avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet».
Vad härefter angår de i reglementsförslaget intagna särskilda paragraferna,
får lönenämnden anföra följande:
1 denna paragraf i nu gällande reglemente synes allenast en av reglementets
utsträckning till flygvapnets manskap föranledd jämkning i avfattningen
böra äga rum.
2 § i nu gällande avlöningsreglemente innehåller löneplaner för manskap
vid armén (Ma) och marinen (Mm).
Dessa löneplaner hava erhållit sin nuvarande lydelse, löneplanen för
arméns manskap genom kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 101) om ändrad
lydelse av 2 § i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt manskap
vid armén och marinen, samt löneplanen för marinens manskap genom
förenämnda kungörelse den 18 juni 1926 (nr 252).
På grund av sistnämnda kungörelse är löneplanen för manskap vid armén
för närvarande tillämplig jämväl å flygvapnets manskap. Beträffande manskap,
som transporterats från marinen till flygvapnet och som vid marinen
åtnjutit högre lön än som följer med beställningen vid flygvapnet, har Kungl.
Maj:t med stöd av samma kungörelse genom brev den 29 juni 1926 förordnat,
att sådant manskap tillsvidare må åtnjuta fyllnad till det högre lönebeloppet.
Uti sin° ovan berörda skrivelse den 22 oktober 1926 anförde lönenämnden,
att från eu del håll, bland annat från representanter för den personal,
varå reglementet hade avseende, påyrkats sådan omläggning av löneplanerna,
att lönen skulle, på sätt i officersavlöningsreglementet vore förhållandet,
15
Kungl. Maj:ts proposition in- 123.
utgå med olika belopp för olika ortsgrupper. Till stöd härför hade i huvudsak
åberopats, att de skäl, som föranlett anpassandet av andra statstjänares
avlöning efter de allmänna levnadskostnadernas olika storlek på skilda orter,
jämväl ägde tillämpning åtminstone på det gifta manskapet. I samband härmed
hade ock föreslagits införande av kallortstillägg även till manskapet.
Lönenämnden hade emellertid för sin del icke funnit skäl föreligga att i
angivna hänseenden frångå den ståndpunkt, statsmakterna vid senaste manskapslönereglering
intagit. Härutinnan inskränkte sig nämnden till att erinra
därom, att kronan in natura tillhandahölle manskapet fullständigt underhåll,
innefattande, bland annat, kasernförläggning, förplägnad och beklädnad.
Visserligen kunde det gifta manskapet icke tillgodogöra sig samtliga nämnda
naturaförmåner, men denna kategori utgjorde ju endast en mindre del av
manskapet och tillgodosåges för övrigt i viss mån genom de i 11 § omförmäkla
hyresbidragen.
Den av lönenämnden beträffande omförmälda ändringsvrkanden sålunda
intagna ståndpunkten finner nämnden sig alltjämt böra vidbliva.
Lönenämnden framhöll vidare i omförmälda skrivelse den 22 oktober 1926.
att från personalhåll framställts förslag om sådan ändring i löneplanerna.
att, med hänsyn därtill att furirer vid armén samt flaggkorpraler och korpraler
(högbåtsmän) vid marinen för framtiden kunde beräknas i vissa fall
komina att kvarstå i sina beställningar längre än hittills varit fallet, ytterligare
löneförhöjningar bereddes dem. Enligt nämnda förslag skulle furirerna
komma i åtnjutande av två samt flaggkorpraler och korpraler (högbåtsmän)
vid marinen fyra löneförhöjningar utöver de nu medgivna, med iakttagande
av att 36 månader skulle förflyta mellan den högsta i varje fall nu medgivna
löneförhöjningen samt nästa löneförhöjning och ytterligare 36 månader mellan
denna och därpå följande löneförhöjning o. s. v. Lönenämnden hade för
sin del funnit frågan, huruvida på grund av ändrade förhållanden i förevarande
avseende behov kunde föreligga att medgiva ytterligare någon löneförhöjning
utöver de nu utgående, vara värd beaktande. Innan vederbörande
myndigheter beretts tillfälle att yttra sig i denna muntligen inför nämnden
väckta fråga och densamma sålunda blivit närmare belyst, syntes det emellertid
nämnden icke möjligt att taga ställning till frågan.
Med anledning av därom av lönenämnden i förenämnda skrivelse den 21
mars 1927 gjord anhållan hava nu arméförvaltningens civila departement
och marinförvaltningen, efter vederbörande myndigheters hörande, i sina
skrivelser den 6 maj, resp. den 24 oktober 1927 avgivit yttrande i förevarande
fråga.
Yad angår de ifrågasatta ytterligare löneförhöjningarna för armens manskap,
har civila departementet härvid anfört i huvudsak följande.
Av de utav departementet från vederbörande underordnade myndigheter
infordrade yttrandena framginge, att flertalet av de hörda myndigheterna i
och för sig intet haft att erinra mot de ifrågasatta löneförhöjningarna för
arméns manskap. Samtidigt hade emellertid framhållits, att eu förändring i
nu angivna hänseende av de till furirer för närvarande utgående avlöningsförmånerna
med nödvändighet måste betinga en reglering icke blott av den
vid nu gällande officersavlöningsreglemente fogade löneplanen Ilo, utan, med
hänsyn till den relation, vari nämnda löneplan stode till de i samma reglemente
intagna löneplanerna O och C, jämväl av sistnämnda löneplaner. Till
stöd härför hade anförts, att lämplig proportion, redan med nuvarande lönebestämmelser,
knappast förefunnes mellan, å ena sidan, furirernas avlöning,
och, å andra sidan, förmånerna för övriga militära befattningshavare, särskilt
underofficerarna, samt att i vissa fall befordran till sergeant för den befordrade
icke medförde bättre, utan ofta sämre avlöning, än vad han tidigare haft.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
Till denna av flertalet utav arméns myndigheter uttalade åsikt anslöte
sig civila departementet. Av en inom departementet upprättad jämförande
tabla framginge, att redan enligt nu gällande avlöningsbestämmelser eu viss
disproportion, i synnerhet vid truppförband, förlagda å billigare orter, förefunnes
mellan avlöningsförmånerna för, å ena sidan, furir av 1. klassen och
å andra sidan, sergeant. Ett bifall till de från personalhåll framställda
förslagen om ökade löner för furirer, vare sig av 1. eller 2. klassen, måste
därför medföra krav på en omläggning av lönerna enligt samtliga de vid
officersavlöningsreglementet fogade löneplanerna. Visserligen skulle anförda
missförhållande, att i vissa fall befordran till sergeant för den befordrade
komme att medföra sämre avlöning än vad han tidigare haft, kunna avhjälpas
därigenom, att, såsom ock en del av arméns myndigheter föreslagit, i samband
med genomförandet av den föreslagna löneförbätttringen jämväl furirernas
löner bleve föremål för dyrortsgruppering efter liknande grunder, som gällde
för övriga befattningshavare. Emellertid hade eu dylik åtgärd icke ansetts
lämplig vid tillkomsten av nu gällande manskapsavlöningsreglemente. Enär
de skäl, som då anfördes mot ett dylikt lönesystem, vad beträffade manskapet,
fortfarande syntes äga^ sin fulla giltighet, finge departementet, under hänvisning
till vad 1918 års militära avlöningssakkunniga å sid. 92 i sitt den
10 januari 1921 avgivna betänkande (Del I.) rörande lönereglering för arméns
och marinens personal anfört i nämnda hänseende, såsom sin mening uttala,
att någon anledning att frångå det nu gällande systemet icke kunde anses
föreligga.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och ehuru vissa skäl skulle kunna
anses tala för ett bifall till det från personalhåll framställda förslaget om
sådan ändring i löneplanerna för arméns manskap, att furirer komme i åtnjutande
av ytterligare löneförhöjningar, ansåge departementet sig emellertid
icke kunna förorda en sådan anordning, med mindre samtidigt verkställdes
en omreglering av lönerna enligt samtliga de vid officersavlöningsreglementet
fogade lönejdaner.
Beträffande de ifragasatta löneförhöjningarna för ''mannens manskap inhämtas
av de häröver utav marinförvaltningen från vederbörande underordnade
myndigheter infordrade yttrandena, att såväl chefen för marinstaben
som stationsbefälhavarna funnit en utbyggnad av löneplanen för flaggkorpraler
och högbåtsmän önskvärd. Däremot hade eliefen för kustartilleriet,
ehuru han funnit eu förbättring av flaggkorpralernas avlöningsförhållanden
fullt skälig, ansett sig icke kunna tillstyrka löneförhöjningar åt flaggkorpralerna
under annan förutsättning, än att samtidigt underofficerslönerna —
liksom ock i följd härav officerslönerna —- jämväl reglerades uppåt.
För egen del har marinförvaltningen förklarat sig, i likhet med de i
ärendet liörda militära myndigheterna, anse det önskvärt, att flaggkorpraler
och högbåtsmän bereddes ytterligare löneförhöjningar. Givetvis borde enligt
marinförvaltningens mening eu reglering av löneförmånerna för denna
personal ske under lämplig avvägning i förhållande till underofficers av 2:a
graden avlöning. En lösning, som fyllde anspråken i detta hänseende, syntes
ämbetsverket även möjlig att ernå utan samband med en lönereglering för
officerare och underofficerare.
Vid eu jämförelse mellan lönerna för underofficerare och lönerna för
flaggkorpraler måste enligt marinförvaltningens åsikt hänsyn tagas därtill,
att de förra vore bruttolöner, med beloppen avmätta efter dyrortsgruppering,
medan flaggkorpralerna i likhet med annat manskap utöver en för alla orter
bestämd kontant lön erhölle bostad, portion och beklädnad in natura eller
ersättning därför enligt bestämda grunder. Det kunde emellertid ifrågasättas,
om det vore tillräcklig grund att låta denna skillnad i sättet för av
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. May.ts proposition nr 123.
löningens utgående fortfarande bestå, vad flaggkorpralerna anginge, och om
icke snarare dessa, vilka ju trätt i stället för underofficerare av 3:e graden,
borde inordnas under en löneplan, som anslöte sig till löneplanen för underofficerare
och således liksom denna upptoge bruttolöner. Man kunde nämligen
som regel antaga, att flaggkorpralen åtminstone vid tiden efter tillträdande
av högsta löneförhöjningen å nu gällande löneplan (efter 96 månaders
tjänstetid) bodde utom kasärn, i allmänhet vore familjeförsörjare och uppbure
hyresbidrag (sedan erforderlig rättelse vidtagits i manskapsavlöningsreglementet)
samt kontant ersättning för naturaportion. Hyresbidragen liksom
medelprisen för portion vore fastställda med olika belopp å de olika tjänstgöringsorterna.
I själva verket åtnjöte sådan flaggkorpral i stort sett icke
annan förmån in natura än beklädnaden. Ehuru dessa omständigheter
syntes tala för en sådan reglering av flaggkorprals avlöning, att den bestämdes
såsom en efter dyrortsskala avpassad bruttolön, hade marinförvaltningen
dock icke velat förorda att flaggkorpralerna i avseende å naturaunderhållet
ställdes olika annat manskap. Men då det icke kunde frånkommas, att det
gällande sättet för bestämmande av manskapets förmåner vid angivna förhållanden
ingalunda gjorde de äldre flaggkorpraler, som bildat familj, oberoende
av levnadskostnaderna å förläggningsorten, funne ämbetsverket det
vara befogat att, vid den ifrågasatta utbyggnaden av löneplanen, alltså efter
96 månaders tjänstetid, de kontanta förmånerna för flaggkorpralerna till
beloppet bestämdes olika för de skilda ortsgrupper, som kunde komma i
fråga
Med utgångspunkt härifrån anslöte sig marinförvaltningen beträffande
beloppen av ytterligare löneförhöjningar för flaggkorpraler till chefens för
marinstaben förslag, som innebure ytterligare fyra löneförhöjningar efter
tre-årsintervaller å, i ordning, 120, 180, 180 och 180 kronor, varigenom den
kontanta löneno skulle å D-ort utgå med respektive 2,112, 2,292. 2,472. och
2,652 kronor. Å övriga orter borde lönen rättas efter för dyrortsgruppering
i allmänhet gällande grunder. Inom ämbetsverket verkställda undersökningar
hade nämligen visat, att om man toge i betraktande å ena sidan
underofficers av 2:a graden lön jämte dyrtidstillägg enligt gällande grunder,
å andra sidan såväl lön och därå utgående dyrtidstillägg för flaggkorpral
som hyresbidrag och värdet av till honom utgående naturaförmåner, så
komme med nämnda förslag att bestå en tillräcklig avlöningsskillnad mellan
dessa beställningshavare, om de hade lika sammanlagd tjänstetid från första
anställning. Eller, uttryckt i siffror, en flaggkorpral med den första av de
nya löneförhöjningarna intjänad skulle åtnjuta löneförmåner till värde enligt
ovan angivna grunder av cirka 6,015 kronor och skulle vid befordran till
underofficer av 2:a graden kunna tänkas bliva inplacerad lägst i 4. löneklassen
upptagande å D-ort, dyrtidstillägg inräknat, 3,377 kronor, men mera antagligt
i 5. löneklassen med 3,702 kronor i lön och dyrtidstillägg; om flaggkorpral
tillträtt andra löneförhöjningen bleve motsvarande avlöningssiffror 3.217 för
flaggkorpral och 3,702 respektive 4,063 för underofficer av 2:a graden o. s. v.
Man behövde således ej befara, att befordran skulle medföra minskning^ i
avlöningsförmånerna. Det hade härvid förutsatts, att man kunde bortse från
inverkan av avdragen för pensionsavgifter.
För orter inom övriga ortsgrupper borde flaggkorpralslönen från och med
den första av de föreslagna ytterligare löneförhöjningarna sattas i den relation
till lönen å D-ort, som följde av dyrortsskalan. Härvid komme då.
vilket även verkställd undersökning bestyrkt, den ungefärliga proportionen
gentemot lönen för en underofficer av 2:a graden icke att förskjutas.
Under den närmaste tiden hade man att räkna med att det fortfarande
komme att finnas underofficerare av 3:e graden. Marinförvaltningen hade
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 103 höft. (År 123). 377 28 -
18
Rungl. Maj:ts proposition nr 123.
konstaterat, att de föreslagna avlöningsförmånerna för flaggkorpral komme
att till värdet ligga något under jämväl vad som skulle utgå till jämförlig
sådan underofficer.
De sålunda förordade löneförhöjningarna för flaggkorpraler ansåge marinförvaltningen
böra efter 9(1 månaders anställningstid tillkomma jämväl högbåtsman.
Vad därefter beträffade beloppet av den löneförhöjning, som syntes
böra tillkomma högbåtsman efter ytterligare 9 år, ansåge marinförvaltningen,
att detta för ernående av en lämplig relation mellan lönerna för
högbåtsman och flaggkorpral icke borde sättas högre än 96 kronor.
För egen del får lönenämnden i förevarande fråga anföra följande.
Vad först (it''tnétis manskajr angar, torde antalet löneförhöjningar för furirer
av 1. klassen i nu gällande manskapsavlöningsreglemente hava bestämts
med utgångspunkt från att befordran till sergeant i regel kunde påräknas
efter nio a tio års tjänst. I verkligheten lärer emellertid, enligt vad av de
i ärendet inkomna yttrandena _synes framgå, under den tid, nämnda reglemente
varit i tillämpning, dylik befordran i allmänhet icke kunnat vinnas
förrän efter minst 12 års tjänst. Då underofficersgraderna genom 1925 års
härordning undergått eu icke obetydligt starkare beskärning än antalet
furirer av 1. klassen, torde man på goda grunder kunna antaga, att en ytterligare
förskjutning i fråga om tidpunkten för underofficersbefordran efter
nämnda härordnings genomförande kommer att äga rum. Med hänsyn till
anförda förhållanden och då det givetvis för eu god rekrytering av underofficersgraderna
är av den allra största betydelse att äga tillgång till för
underofficersbefordran lämpliga furirer, anser lönenämnden det icke rådligt att
alldeles avvisa det från personalhåll väckta och av åtskilliga av arméns
myndigheter understödda kravet på ytterligare löneförbättring för äldre
furirer. Efter övervägande av vad i ärendet förekommit har nämnden
emellertid kommit till den uppfattningen, att man nu bör inskränka sig till
införande av ytterligare eu löneförhöjning utöver de hittills medgivna."
I betraktande av syftet med denna löneförhöjning synes densamma i
första hand böra tillkomma sådana furirer av 1. klassen, som avlagt underofficersexamen
och alltså kunna ifrågakomma till underofficersbefordran. Ur
rekryteringssynpunkt torde det emellertid vara nödvändigt att medgiva enahanda
förmån åt musikfurirer av 1. klassen och med furirer av 1. klassen
likställda hantverksbeställningsmän, för vilkas vidarebefordran icke kräves
avlagd underofficersexamen. Vad åter angår sjukvårdsbeställningsmän, torde,
enär för sådana beställningsmäns befordran till underofficers grad fordran
avlagd underofficersexamen, böra för rätt till den ifrågasatta nya löneförhöjniligen
uppställas sasom villkor, att vederbörande avlagt dylik examen.
Den av lönenämnden sålunda förordade nya löneförhöjningen torde, i
enlighet med vad från personalhåll föreslagits, böra utgå med 120 kronor
och inträda efter en tjänstetid av 120 månader.
Begränsar man löneförhöjningen för 1. klass-furirerna till vad lönenämnden
nu föreslagit, lärer densamma icke kunna anses medföra någon nämnvärd
försämring av den redan nu i vissa fall mindre tillfredsställande pro}
h )rf i ()n(Mi mellan ifrågavarande beställningsliavares och sergeanternas avlöningsförmåner.
Med avseende å de skäl, som föranlett lönenämnden att endast i nu anbegränsade
omfattning tillstyrka medgivande av en ytterligare löneförhöjning
åt furirer av 1. klassen (likställda), finner sig nämnden icke kunna
förorda någon åtgärd i anledning av de i ärendet framställda förslagen om
införande av ytterligare löneförhöjningar jämväl åt furirer av 2. klassen.
Vidkommande därefter marinens manskap, må till eu början erinras om,
att det var försvarsrevisionen, som väckte förslag om inrättande av flagg
-
19
Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.
korpralsgraden liksom av beställningar för långtjänstkorpraler eller såsom
benämningen nu är, liögbåtsmän. Revisionen, som därvid utgick från att
flaggkorprals befordran till underofficer av 2. graden icke komme att aga
rum senare än vid 32 års ålder och att långtjänstkorpralerna skulle aga
kvarstanna i tjänst intill fyllda 55 år, förutsatte, att flaggkorpral skulle
tillträda sin sista löneförhöjning efter eu tjänstetid av 96 månader samt att
långtjänstkorpralerna skulle erhålla två löneförhöjningar mera än övriga
korpraler. Riksdagen anslöt sig i beslutet om försvarsväsendets nyordnande
till försvarsrevisionens förslag i fråga om antalet löneförhöjningar för flaggkorpraler,
men begränsade löneförhöjningarna för högbåtsmän till eu utoi ei
de för övriga korpraler medgivna, vilken sistnämnda löneförhöjning bestämdes
skola utgå 36 månader efter det vederbörande tillträtt den sista för
korpraler medgivna löneförhöjningen. Genom den sålunda träffade anordningen,
skulle högbåtsman uppnå en högsta lön motsvarande flaggkorpials
lön i näst högsta löneklassen. ,
Till stöd för de i förevarande ärende framställda förslagen om beredande
av ytterligare löneförhöjningar åt flaggkorpraler och högbåtsmän bär nu
åberopats, dels att flaggkorprals befordran till underofficer av 2. graden
kommer att äga rum vid avsevärt senare tidpunkt an forsvarsrevisionen beräknat,
dels ock att såväl flaggkorpraler som liögbåtsmän aro avsedda att
bibehållas i tjänst intill uppnådd pensionsålder.
I förra hänseendet synes den i ärendet förebragta utredningen giva vid
handen, att underofficersbefordran i allmänhet icke torde kunna påräknas
förrän tidigast vid 35 års ålder. I senare hänseendet torde redan genom
omförmälda riksdagsbeslut få anses fastslaget, att högbåtsmännen skola äga
kvarstå i tjänst intill fyllda 55 år och därefter pensioneras; däremot ar
tiden för flaggkorpralers kvarstannande i tjänst beroende av de bestämmelser,
som må bliva meddelade i fråga om deras pensionsålder.
Med hänsyn till nu anförda förhållanden anser lönenämnden tor sill del
befogat att i viss mån tillmötesgå de i ärendet framförda kraven pa ytterligare
löneförhöjningar för ifrågavarande personal. ...
Härvid synes emellertid, beträffande först ti aggkorpralerna, vad i aienclet
förekommit icke vara av beskaffenhet att för närvarande böia föianleda in
förande av mer än en ny löneförhöjning för dem. Eu viss osäkerhet måste
nämligen ännu anses råda med avseende a organisationens veikningar i
fråga om dessa nyinrättade befattningar. Den nu ifragasatta löneförhöjningen
torde böra fastställas till samma belopp, 120 kronor, som av nämnden föreslagits
beträffande den nya löneförhöjningen till arméns fnrirer, och tillkomma
vederbörande efter 132 månaders tjänstetid.
Vidkommande åter högbåtsmännen synes det med hänsyn till dessas särställning
i organisationen skäligt och utan någon nämnvärd rubbning av den
nuvarande relationen mellan högbåtsmäns och flaggkorpralers slutlöner möjligt
att utöka de nu utgående löneförhöjningarnas antal med ytterligare tva,
vardera om 96 kronor, att åtnjutas efter 168, respektive 204 manaders
tjänstetid. , .
Av vad lönenämnden sålunda anfört och föreslagit ioljer grveGis, att
nämnden funnit sig icke böra gå in för några i enlighet med marmforvaltningens
förslag efter olika dyrorter graderade löneförhöjningar. Frågan om
en ortsdifferentiering, helt eller delvis, av flaggkorprals- och liögbåtsmanslöner
— en differentiering som givetvis förutsätter en begränsning av de
vederbörande nu tillkommande naturaförmånerna — torde emellertid, liksom
spörsmålet om beredande åt ifrågavarande personal av ytterligare föneforhojningar
utöver de av lönenämnden nu föreslagna, ånyo kunna göras till föremål
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
för övervägande vid den revision av de fasta lönerna, som i samband med
dyrtidstillaggens avskaffande måste äga ram.
Vad därefter flygvapnets fast anställda manskap angår, har lönenämnden
i sin lorenämnda skrivelse till flygstyrelsen den 21 mars 1927 anhållit om
huruvida med hänsyn till vunnen erfarenhet behov kunde anses
toreligga av en särskild löneplan för nämnda manskap eller vilka särskilda
bestämmelser för annat fall borde i avlöningsreglementet meddelas beträffande
manskap, som från marinen övergår till flygvapnet.
Flygstyrelsen har i anledning härav uti sin skrivelse den 19 april 1927
antort följande.
Frågan om behovet av en särskild löneplan för flygvapnets manskap sammanhängde
omedelbart ined frågan, huruvida nu gällande utbildningsbestämmelser
med hänsyn jämväl till därav beroende befordringsmöjligheter för
Jgvapnets manskap läte anpassa sig efter någon av nu gällande löneplaner
for manskap vid armén och marinen. Utbildningsbestämmélserna för flygvapnets
manskap beträffande kompetens för befordran vore uppgjorda i
huvudsaklig överensstämmelse med för arméns manskap gällande. Dessa
vore för flygvapnets vidkommande fastställda att på försök lända till efterrättelse
under utbildningsåret 1 november 1926—31 oktober 1927. Huruvida
några föl ändringar i desamma bleve erforderliga, kunde icke avgöras förrän
efter utgången av nämnda utbildningsår. I fråga om manskapets tjänstegrader
vore flygvapnet likställt med armén. Därest utbildningsbestämmelserna
vid ett framtida fastställande icke komme att undergå sådana förändringar,
som i väsentlig grad kunde inverka på tiden för manskapets uppflyttmng
i löneklass eller lönegrad, skulle således intet hinder möta att
tillampa arméns löneplan jämväl vid flygvapnet. Ett definitivt ståndpunktstagande
vore, med hänsyn till att utbiidningsbestämmelserna ännu icke slutgiltigt
fastställts, för närvarande icke möjligt. Därest emellertid löneplanen
tor arméns manskap skulle komma att fastställas jämväl för flygvapnets
manskap, syntes det bliva nödvändigt att, i likhet med vad i detta avseende
föreskrivits genom kungl. brevet den 29 juni 1926, i manskapsavlöningsreglementet
införa bestämmelse, att beställningshavare vid marinen, som överfördes
till flygvapnet och som vid marinen åtnjutit högre lön än som följde
med beställningen vid flygvapnet, finge under den tid, han vid marinen
skulle hava åtnjutit denna högre lön, åtnjuta fyllnad till det högre lönebeloppet.
Dtav en sedermera från flygstyrelsen infordrad promemoria framgår, att
de under utbildningsåret 1 november 1926—31 oktober 1927 tillämpade utbildmngsföreskrifterna
fastställts att försöksvis lända till efterrättelse jämväl
under innevarande utbildningsår. Nämnda promemoria synes vidare giva
vid handen, att anledning saknas till antagande, att berörda föreskrifter vid
det slutliga ordnandet av manskapsutbildningen vid flygvapnet komma att
underkastas sådana förändringar, som skulle kunna utgöra hinder för ett
fortsatt inordnande av flygvapnets manskap under löneplanen för arméns
manskap.
Med hänsyn till vad sålunda i denna del av ärendet förekommit anser
lönenämnden böra föreslå, att den i nu gällande avlöningsreglemente
™a löneplanen för manskap vid armén fortfarande skall tillämpas jämväl
i fråga om flygvapnets manskap.
Då det emellertid torde vara avsett, att manskapsbeställningarna vid
. ré apnet i viss utsträckning även för framtiden skola rekryteras från marinen,
erfordras på grund av den olika byggnaden av nämnda löneplan och
löneplanen för marinens manskap en kompletterande föreskrift i den riktning,
förenämnda kungl. brev den 29 juni 1926 innehåller. Denna föreskrift
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
synes nämnden böra innehålla, att, därest en marinen tillhörande beställningshavare
före utgången av den tid, hans anställning vid marinen avser,
överföres till flygvapnet och därvid enligt den för manskap vid detta vapen
gällande löneplan skulle erhålla lägre lön än den, han närmast före överföringen
innehade, han skall äga uppbära sistnämnda liogre lön intill dess
han på grund av löneförhöjning erhåller högre lönebelopp, dock liögst för
den tid, som vid överföringen återstod av den för honom gällande anstallningstiden
vid marinen.
De förslag, lönenämnden beträffande förevarande paragraf tramstalit, toi
anleda:
, ... , ,
1) ändrad benämning av den nuvarande loneplanen för armens manskap,
2) införande av två nya anmärkningar vid ifrågavarande löneplan, den
ena avseende den nya löneförhöjningen för vissa furirer av 1. klass (likställda),
och den andra upptagande nyss angiven föreskrift i fråga om manskap, som
från marinen överföres till flygvapnet;
3) sådan ändring av loneplanen för marinens manskap, att densamma
kommer att upptaga den för flaggkorpraler förordade nya löneförhöjningen;
4) ändring av den vid sistnämnda löneplan fogade anmärkningen angaende
löneförhöjning åt högbåtsmän. . .
Härförutom torde, på sätt lönenämnden i sm skrivelse den 22 oktober
1926 framhöll, den nuvarande anmärkningen vid loneplanen för arméns
manskap böra kompletteras med eu bestämmelse om musikfurirs av 1. klassen
likställande i avlöningshänseende med furir av 1. klassen.
3 § innehåller bestämmelser i avseende å tillgodoräknande av tjänstetid
samt tillträdande av löneförhöjning. . .. .
Yad angår tillgodoräknande av tjänstetid, får lönenämnden erinra darom,
att 1918 års avlöningssakkunnigas förslag till manskapsavlöningsreglemente
och Kungl. Maj:ts därpå grundade proposition i ämnet upptog en föreskrift
av innehåll, att beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning
tjänstgjort såsom värnpliktig, skulle äga att efter vederbörande regements(kår-)cliefs
prövning såsom tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den
tid, varunder han undergått utbildning såsom värnpliktig. Riksdagen lat
emellertid med hänsyn till de konsekvenser, stadgandet syntes kunna medföra,
detsamma utgå. , .
Från olika håll har nu yrkande framställts om införande av en dylik bestämmelse
i reglementet. Förutom andra myndigheter liava ock såväl eliefen
för generalstaben som arméförvaltningen uttalat sig härför.
Arméförvaltningen har i denna del anfört, att ehuru ämbetsverket iugalunda
förbisåge vikten och betydelsen av de skal, som föranlett riksdagens
ovanberörda beslut, arméförvaltningen vore angelägen framhålla, att avsaknaden
av en bestämmelse av angivna innehåll, enligt vad erfarenheten
givit vid handen, föranlett ojämnheter i tillämpningen samt visat sig forsvåra
rekryteringen. ............ ...
Av två personer, vilka samtidigt börjat sin militära tjänstgöring, den ene
såsom fast anställd den andre såsom värnpliktig, finge den senare därest
han under pågående värnpliktstjänstgöring eller efter densammas slut toge
fast anställning, icke tillgodoräkna sig värnpliktstiden och komme därigenom
i sämre ställning i lönehänseende än den förre, oaktat att de i militärt a\- seende vore fullt jämställda.
Då härtill komme att den fast anställde på grund av bestämmelserna i
värnpliktslagen finge såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig
tiden för sin anställning, föranledde bestämmelserna i sin nuvarande lydelse
ett direkt undervärderande av värnpliktstjänstgöringen och ett föis\ årande
av rekryteringen av det fast anställda manskapet ur de värnpliktigas led.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
ett resultat, som vore så mycket mera beklagligt, som en dylik rekrytering
ur olika synpunkter syntes synnerligen önskvärd. För den enskilde måste
det också framstå såsom obilligt, att under lika förhållanden fullgjord tjänstgöring
finge i ena fallet tillgodoräknas för erhållande av löneförhöjning, i
det andra icke.
Såsom lönenämnden i meromnämnda skrivelse den 22 oktober 1926 anförde,
hava de skäl, som nu och tidigare åberopats till stöd för införande
av en bestämmelse om värnpliktstjänstgöringens tillgodoräknande såsom
tjänstetid, synts nämnden bärande, och liar nämnden funnit några allvarligare
konsekvenser knappast behöva befaras av eu dylik åtgärd. I enlighet
härmed föreslår nämnden nu, att 2 mom. av förevarande paragraf kompletteras
med en föreskrift av angivna innehåll.
De i 3 § 3 mom. av nu gällande manskapsavlöningsreglemente meddelade
bestämmelserna angående tillgodoräknande av föregående tjänstetid böra
undergå av flygvapnets inrättande och reglementets utsträckning till dess
manskap betingad komplettering. I samband härmed synas bestämmelserna
i fråga böra erhålla en förenklad avfattning.
I 3 § 5 mom., första stycket, av nu gällande manskapsavlöningsreglemente
stadgas, att såsom tjänstetid må för kontraktsanställd beställningshavare icke
beräknas tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket han
uppnår 18 år.
Beträffande detta stadgande framhöll lönenämnden uti sin oftanämnda
skrivelse den 22 oktober 1926, a,tt från åtskilliga håll ifrågasatts sådan
ändring av stadgandet, att tjänstetid skulle få beräknas redan från och med
‘I*-;11 1 november det år, vederbörande uppnådde 17 års ålder. Bom skäl
härför hade bland annat anförts, att enligt den nya försvarsorganisationen
räknats med att fast anställning vid armén skulle kunna vinnas redan det
år, vederbörande uppnådde nämnda ålder. Hittills hade emellertid icke
någon generell sänkning av antagningsåldern ägt rum. Endast den förändringen
hade härutinnan vidtagits, att beträffande armén införts eu bestämmelse,
som under vissa förutsättningar medgåve anställning av ynglingar,
som under antagningsåret uppnådde 17 års ålder. En liknande undantagsbestämmelse
hade emellertid sedan länge varit gällande vid marinen. Såväl
före som efter manskapsavlöningsreglementets ikraftträdande hade för övrigt
anställning av manskap i nämnda ålder förekommit i stor utsträckning vid
armén. Och i fråga om arméns musikmanskap vore sedan gammalt medgiven
en antagningsålder av 16 år. Med avseende å flygvapnet gällde enligt
kungörelsen den 11 juni 1926 angående inträde vid, befordran inom och avgång
från flygvapnet, att såsom villkor för att kunna antagas såsom manskap
fordrades att vid den tidpunkt, från och med vilken anställningstiden
räknades, hava fyllt 18 år. Även om det skäl, som åberopats för en ändring
av stadgandet i 3 § 5 inom., vid angivna förhållanden icke kunde anses
tvingande, _ syntes likväl nämnden den omständigheten, att antagning av
manskap i 17-årsåldern vid försvarsväsendet överhuvud vore medgiven och
förekomme i betydande utsträckning, starkt tala för ett biträdande av ifrågavarande
ändringsyrkande.
I anslutning till vad lönenämnden sålunda anfört, finner nämnden sig nu
böra föreslå, att åt stadgandet i fråga gives det förändrade innehåll, att
såsom tjänstetid för kontraktsanställd beställningshavare icke må beräknas
tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket han uppnår 17 år.
Med avseende å förevarande mom. får lönenämnden vidare erinra därom,
att musikmanskap vid. infanteriet med tjänstgöring under allenast en viss
del av året icke ingår i den nya härorganisationen. På grund härav torde
den i 5 § 3 mom. av nu gällande manskapsavlöningsreglemente förefintliga
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
bestämmelsen angående skyldighet för ifrågavarande beställningshavare att
under i samma mom. angiven tid avstå viss del av sin lön icke böra mny ta
i det nya manskapsavlöningsreglementet. För att emellertid dylik beställningshavare,
som alltjämt kvarstår i tjänst, icke må komma i sämre ställning med
avseende å löneuppflyttning än den, som hittills varit honom tillförsäkrad,
böra de i 3 § 5 mom., andra stycket, av gällande manskapsaylöningsreglemente
förekommande orden »och ej heller tid, som avses i 5 § 3 mom.»
nu utbytas mot orden »och ej heller tid, under vilken han såsom tillhörande
musikpersonalen vid infanteriet enligt äldre föreskrifter icke vai it inkallad till
tjänstgöring». ,.. . .
I fråga om 3 § 7 mom. av nu gällande manskapsavloningsreglemente anmälde
lönenämnden uti sin merberörda skrivelse den 22 oktober 1926, att,
enligt vad som framginge av en till nämnden överlämnad framställning fiaii
cliefen för Bodens artilleriregemente, behov yppat sig av ett tillägg till
nämnda moment, som i fråga om menigs rätt till löneförhöjning likställde
uttagning till motorfordonsförare med uttagning till remontryttare.
Utan att närmare ingå på denna framställning, över vilken icke nagra
andra arméns myndigheter än kommendanten i Boden avgivit yttrande,
finner sig lönenämnden i anledning av densamma böra föreslå eu sådan
komplettering av bestämmelserna i förevarande mom., att däri inrymmes
befogenhet för Ivungl. Maj:t att avgöra frågor av den art, framställningen
avser. „ ...
Detta mom. bör vidare kompletteras med bestämmelser angaende villkoren
för menigs vid flygvapnet rätt att tillträda löneförhöjning. I enlighet med
flygstyrelsens förslag synas dessa bestämmelser böra avfattas i överensstämmelse
med motsvarande föreskrifter för meniga vid infanteriet och
I 4 § 1 inom. torde i anledning av7 flygvapnets tillkomst orden »arméföivaltningens
civila departement resp. marinförvaltningen» böra utbytas mot
orden »vederbörlig central förvaltningsmyndighet».
Enligt 6 § i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — vilken förordning
från och med den 1 januari 1928 träder i stället för 1909 års förordning
i ämnet — erhåller fast anställt manskap icke någon ersättning
enligt förordningen, så länge anställningen varar. I anledning härav7 synes
senare delen av 4 § 2 inom. i nu gällande manskapsaylöningsreglemente,
från och med orden »i den män», nu böra uteslutas. Av eu i övrigt synes
den nya militärersättningsförordningen böra föranleda jämkning av sagda
moments avfattning. . .
4 § 3 mom. i nyssnämnda avlöningsreglemente innehåller bestämmelse
om rätt för beställningshavare, som till förekommande av smittofara förbjudits
att tjänstgöra, att uppbära oavkortad lön under hela den tid. forbudet
varar. Till stöd för införandet av denna bestämmelse åberopade 1918
års avlöningssakkunniga, att motsvarande förmån vore tillförsäkrad kommunikationsverkens
personal.
Numera har emellertid kommunikationsverkens personal underkastats
enahanda begränsning i fråga om tiden för berörda förmåns åtnjutande,
som för officerare och underofficerare in. ti. finnes stadgad i 14 i? 3 mom.
av det nya officersavlöningsreglementet. Med hänsyn härtill synes en liknande
inskränkning i tiden för nämnda förmåns utgående nu böra stadgas
för manskapets vidkommande. .
1 1 mom. av denna paragraf erfordras endast en obetydlig formell ändring.
2 mom. har befunnits böra kompletteras med föreskrift därom, att i fråga
rätt för beställningshavare vid flottan, som erhållit tjänstledighet för
om
24
Kungl. Maj;ts proposition nr 123.
genomgående av sjökapten sklass vid navigationsskola, att bibehålla lön,
skola gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.
Stadgandet i 3 mom. av förevarande paragraf i nu gällande manskapsavlöningsreglemente
torde av skäl, som nämnden förut i samband med
behandlingen av 3 § 5 mom. anfört, icke böra upptagas i det nya reglementet.
<: §• Denna paragraf svnes, bortsett från en mindre ändring av formell natur
i 2 mom., kunna bibehållas vid sin nuvarande lydelse.
” §• Uti denna paragraf, som erhållit sin nuvarande lydelse genom kungörelsen
den 9 juni 1922 (nr 333), synes ändring icke erforderlig i vidare mån, än
som föranledes av flygvapnets tillkomst.
8 §. I vad denna paragraf i nu gällande manskapsavlöningsreglemente inne
håller
ifrågasattes icke någon ändring.
Uti sin merberörda skrivelse den 22 oktober 1926 meddelade emellertid
lönenämnden, att från personalhåll påyrkats införande av ett stadgande
angående rätt för gift underbefäl att mot ersättning, beräknad efter statsverkets
självkostnadspris, från kronans vederbörande matinrättningar, förråd
och dylika anstalter utbekomma tillagad portion för sig själv (dier proviantartiklar
för sig och sin familj ävensom för sin bostad erforderligt bränsle,
samt att nämnden funnit detta yrkande vara av beskaffenhet att kunna av
nämnden biträdas. I anslutning härtill anser sig nämnden nu böra föreslå,
att ett dylikt stadgande införes i förevarande paragraf, varvid den hittillsvarande
bestämmelsen bör upptagas såsom ett första och det nya stadgandet
såsom ett andra mom. I fråga om de förmåner, som sålunda av nämnden
ansetts böra ytterligare medgivas, torde stadgandet böra avfattas i närmast
möjliga överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i officersavlöningsreglementet.
Yad angår frågan, vilket underbefäl som bör äga komma i
åtnjutande av sagda förmåner, vill nämnden förorda, att härtill endast må
ifrågakomma sådant underbefäl, som, enligt vad nämnden i det följande
kommer att föreslå, erhåller rätt till i 11 § omförmält hyresbidrag.
S) §. Beträffande denna paragraf erfordras endast en mindre komplettering med
hänsyn till flygvapnets inrättande.
10 $. Från personalhåll har framställts yrkande därom, att arméns och flyg
vapnets
korpraler måtte medgivas enahanda rätt till ersättning för flyttningskostnad,
som för närvarande tillkommer furirer.
Tillräckliga skäl för en dylik ändring av den nuvarande bestämmelsen
i ämnet synas emellertid nämnden icke föreligga. Förevarande paragraf torde
därför endast böra underkastas vissa av den nya försvarsorganisationen betingade
formella ändringar.
11 $j. Uti sin förut omförmälda skrivelse den 22 oktober 1926 anmälde löne
nämnden,
att i 11 § av nu gällande manskapsavlöningsreglemente från olika
håll föreslagits ändring i syfte att vidga rätten till hyresbidrag och höja
bidragets belopp. Härutinnan anförde lönenämnden följande.
Uti förstnämnda hänseende hade det förefallit lönenämnden, att, i betraktande
därav att anställning som manskap för framtiden torde komma
att i stor utsträckning äga rum redan vid 17-årsåldern, skäl icke förelåge
för ändring i vidare mån än att — såvitt övriga förutsättningar därför vore
för handen — jämväl korpraler vid armén medgåves rätt till hyresbidrag.
Vad bidragsbeloppen beträffade, hade förslag framställts om deras gradering
efter ortsgrupper, därvid bidraget skulle utgå å A-ort med nuvarande
lägsta belopp, 210 kronor, å B-ort med 240 kronor, å C-ort med 270 kronor,
å D-ort med 300 kronor, å E-ort med 330 kronor, å F ort med 360 kronor
och å Gl-ort med 390 kronor.
Eu revision av gällande bestämmelser i fråga om bidragsbeloppens storlek
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
å olika orter syntes lönenämnden motiverad redan av det förhållandet, att.
enligt vad nämnden under hand inhämtat från socialstyrelsen, hyresmdex
från våren 1921 undergått en stegring med ungefär 21 %.
En annan fråga vore, efter vilka grunder en dylik revision borde vidtagas.
Som redan nämnts, hade förslag väckts om bidragens gradermg efter ortsgrupper
För att kunna bedöma detta förslag liade nämnden från socialstyrelsen
införskaffat eu tabell, av vilken framginge, att medelhyresmdex
vore högre för B-ort än för A-ort, för D-ort än for C-ort o. s. v. Men tabellen
visade också, att hyresindex betydligt växlade beträffande olika lorläggningsorter
inom eu och samma ortsgrupp, samt att inom varje ortsgrupp
förekomme någon förläggningsort med högre hyresindex än en ellei ett pal
förläggningsorter tillhörande närmast dyrare ortsgrupp.
Även om visst fog förefunnes att vid fastställande av hyresbidragen icke
alldeles bortse från den allmänna levnadskostnadsnivån, syntes likväl vid
senast anförda förhållande förenämnda ortsgruppering icke utan vidare kunna
läggas till grund för eu reglering av bidragsbeloppen. Eu med hänsyn till
såväl hyres- som den allmänna levnadskostnadsnivån mera tillfredsställande
avvägning av hyresbidragen å olika orter syntes emellertid nämnden kunna
ernås genom att fastställa olika bidragsbelopp, allt efter som förläggningsorten
tillhörde a) ortsgrupp G, b) endera av ortsgruppema k, E eller D
samt c) någon av övriga ortsgrupper. Ur rent praktisk synpunkt ställde
sice givetvis en sådan anordning lika med en fullständig tillämpning a\ den
på den allmänna levnadskostnadsnivån grundade ortsindelningen
Den av nämnden sålunda anvisade utvägen förutsatte fastställande av tie
olika bidragsbelopp. Därest av de nu gällande två beloppen det lagre tilllämpades
för A-, B- och C-orter samt det högre for G-ort skulle enligt
nämndens mening ett bidrag om 240 kronor kunna anses skäligt för D-, Eoch
E-orter. Emellertid syntes den sedan våren 1921 skedda, till ungetar
21 % uppgående hyresstegringen böra föranleda en motsvarande höjning avhyresbidragens
belopp. På grund härav och då ifrågavarande bidrag ^betalades
månadsvis samt beloppen därför borde vara jämnt delbara med L,
ansåge nämnden desamma skäligen böra bestämmas till 252 kronor a toiläggningsort,
tillhörande endera av ortsgruppema A. B och C, 288kronor
å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgruppema D, E och 4, samt
324 kronor för förläggningsort, tillhörande ortsgruppen G
Vid det förnyade övervägande, lönenämnden nu ägnat berörda spörsmål,
har nämnden ej funnit anledning frångå sin sålunda uttalade mening i fråga
om utvidgande av rätten till hyresbidrag och ändrade normer för bulragsbeloppens
bestämmande. I enlighet med av marinföryaltmngen framställt
förslag synes emellertid jämväl till 1. klass kustartillerist uppnvttad menig
böra, såvitt övriga förutsättningar därför äro för handen, komma i åtnjutande
av dylikt bidrag. Självfallet bör motsvarande formån tillkomma lorutom
furir vid flygvapnet, jämväl korpral därstädes samt flaggkorpral och
högbåtsman vid marinen. I överensstämmelse med vad sålunda anförts
synas bestämmelserna i förevarande paragraf böra avfattas.
I denna paragraf bör hänvisningen till militärersättningsföroidningen 12
ändras att avse den i det föregående omförmälda nya författningen i ämnet.
I övrigt synes paragrafen böra bibehållas vid sin nuvarande lydelse.
I 13 § meddelas bestämmelser rörande, bland annat, åtnjutande och ut- 13
betalande av lön. .... . .... .
Arméförvaltningen har framställt yrkande, att bestämmelserna i nu galiande
manskapsavlöningsreglemente, i vad de avse tiden för avlöningens åtnjutande,
måtte förtydligas. 1 sådant syfte har ämbetsverket föreslagit följande avfattning
av 13 § i denna del. »Lön utgår från och med den dag, bestaliBihang
till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 103 haft. (År 123.) 3,7 28 3
26
14 §.
15 §.
Ikraftträdande
och övergångsanordningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 123.
ningen tillträdes, till och med den dag, beställningshavare avgår på grund
av avsked, entledigande eller dödsfall. Tillträde av beställning anses, därest
annorlunda icke vid beställningshavares utnämning (antagning) bestämmes,
ske dagen efter den, då utnämningen (antagningen) ägt rum.»
Med anledning härav får lönenämnden erinra därom, att nämnden i sin
skrivelse den 20 oktober 1926 med förslag till nytt officersavlöningsreglemente
i fråga om tiden för löns utgående framhöll, att man enligt nämndens mening
boide utgå från att tillträde av tjänst icke kunde äga rum förrän dagen
efter den, da utnämningen skett. Mot meddelande av en från denna utgångspunkt
avfattad föreskrift hade nämnden icke något att erinra, men ansage
nämnden densamma vara av natur att kunna ingå i tilläggsbestämmelserna
till avlöningsreglementena, Vad nämnden sålunda i angivna sammanhang
anförde, .vilket av statsmakterna lämnades utan erinran, äger givetvis
giltighet även i fråga om manskapslönerna.
I avseende å löneutbetalningen har från några av arméns militära myndigheter,
liksom ock i en av O. Westergren i Tyringe till nämnden ingiven
skrivelse, framställts yrkande om sådan ändring i nu gällande bestämmelser,
att. manskapets löner skulle — på sätt före tillkomsten av nu gällande avlömngsreglemente
var fallet — utbetalas i poster vid tre olika tillfällen i
varje månad.
Detta ändringsyrkande har icke biträtts av arméförvaltningen, lika litet
som av de i ärendet hörda personalrepresentanterna. De sistnämnda hava
inför nämnden meddelat, att genom försvarsväsendets underbefälsförbund
gjorts förfrågningar hos underbefälskårerna vid försvarsväsendets samtliga
truppförband och stationer, huruvida skäl kunde befinnas föreligga för
åvägabringande av ändring av nu gällande bestämmelser i fråga om lönens
utbetalande, samt att med anledning härav till underbefälsförbundet ingått
yttranden från 30 underbefälskårer, av vilka 24 ansett att ändring i förevarande
avseende icke vore erforderlig, 5 framställt yrkanden om vissa
ändringar i fråga om lönens utbetalande till det yngre manskapet samt
endast en uttalat sig för en generell föreskrift om lönens utbetalande vid
tre olika tillfällen i månaden.
Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt i denna del av ärendet förekommit
har lönenämnden för sin del funnit sig icke böra förorda någon
ändring i den genom nu gällande manskapsavlöningsreglemente införda utbetalningsordningen.
I denna paragraf hava myndigheterna icke ifrågasatt någon ändring. Ej
heller lönenämnden har funnit skäl diirtill föreligga.
15 § i nu gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller stadgande
därom, att avlöning till skeppsgossar bestämmes i vederbörlig stat, samt att
beträffande avlöningens åtnjutande och utbetalning skola gälla de föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t-meddelas.
Lönenämnden är av den uppfattningen, att detta stadgande icke behöver
inflyta i det nya reglementet, varför detsamma här torde böra uteslutas.
I. följd härav torde under 15 § i det nya reglementet böra, med erforderderliga
formella jämkningar, upptagas de bestämmelser, som för närvarande
återfinnas i 16 § av avlöningsreglementet.
Det nya avlöningsreglementet synes lämpligen böra träda i kraft den
1 juli 1928.
Reglementet torde böra tillämpas på allt manskap, som då innehar eller
därefter vinner fast anställning vid försvarsväsendet. Dock lärer manskap,
som vid nämnda tidpunkt uppbär lön enligt äldre löneplan än den senast
fastställda, böra i hittills medgiven omfattning fortfarande bibehållas vid sin
rätt därtill. För detta ändamål erfordras alltså en särskild övergångsbestäm
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 123.
melse. En sådan torde ock vara behövlig för att säkerställa korpral vid
marinen, som vid befordran till flaggkorpral åtnjuter lön enligt före den
1 juli 1922 gällande löneplan, mot löneminskning vid dylik befordran.
Beträffande i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén synes vad i
övergångsbestämmelserna till nu gällande manskapsavlöningsreglemente finnes
stadgat fortfarande böra lända till efterrättelse.
I det lönenämnden härmed överlämnar ett i enlighet med vad ovan anförts
upprättat förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid
försvarsväsendet, får nämnden meddela att — utöver ovan å skilda ställen
närmare omförmälda ändringsyrkanden — i ärendet framställts önskemål
om en del andra jämkningar i nu gällande manskapsavlöningsreglemente,
vilka önskemål nämnden emellertid för sin del ansett icke vara av beskaffenhet
att böra tillmötesgås.
I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad,
ordförande, ledamöterna Afzelius, Jansson, P. Nilsson, Giron, Nyquist och
J. Nilson, varjämte suppleanterna Söderbom och Sandström närvarit vid
den slutliga justeringen av nämndens utlåtande i ärendet.
Särskild mening har därvid tillkännagivits av herr Giron enligt bilagda
yttrande.
Samtliga till ärendet hörande handlingar överlämnas härjämte.
Stockholm den 29 november 1927.
Underdånigst
Karl Levinson.
Yngvar Månsson.
Särskilt yttrande.
I den av Försvarsväsendets underbefälsförbund gjorda framställningen,
vilken jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1927 tillställts lönenämnden,
upptogs följande utökning av löneklasserna för manskap, nämligen
två för furir av 1. klassen, en för furir av 2. klassen, fyra för flaggkorpral
samt fem för högbåtsman. Vid behandlingen av denna framställning har
lönenämnden stannat vid att föreslå en löneförhöjning av 120 kronor för
furir av 1. klassen, som avlagt underofficersexamen, att tillträdas efter 120
månaders tjänstetid, en löneförhöjning för flaggkorpral ä 120 kronor efter
132 månader samt, med bibehållande av det redan nu medgivna lönetillägget
ä 96 kronor efter 132 månader, för högbåtsmän ytterligare tvenne löneförhöjningar
ä 96 kronor efter resp. 168 och 204 månaders tjänstetid.
Enligt undertecknads mening bör för flaggkorpral införas ännu en löneförhöjning,
nämligen efter 168 månader, d. v. s. efter ytterligare 3 års tjänst,
och bör denna förhöjning sättas till 180 kronor, varigenom flaggkorpral efter
en tjänstetid av 14 år skulle komma upp till en slutlön av 2,292 kronor.
Hans årskamrater vid armén äro vid denna tid i allmänhet befordrade till
sergeanter med omkring 3,000 kronor i avlöning. Denna föreslagna löneökning
måste anses väl motiverad med hänsyn till den avsevärda höjning
av levnads- och tjänsteåldern vid befordran till underofficer av 2. graden,
som de senare åren, enligt vad tab. I här nedan utvisar, ägt rum och i
vilket förhållande, såsom av gjorda beräkningar framgår, någon betydligare
förbättring icke heller kan förväntas, sedan den nya organisationen fullt
genomförts.
28 Kungl. Maj: ts proposition nr 123.
Tabell I
1920
34
år
Medellevnaclsdlder vid befordran till underofficer av 2. graden
1921
35
»
1922
36
»
under de senare åren i
1923
36
„
1924
37
»
1925
38
»
1923
38
En jämförelse mellan avlöningsförhållandena för marinens manskap och
manskapet vid armén synes även giva vid handen, att marinens manskap är
sämre ställt i avlöningshänseende än arméns, vartill kommer att furiren,
ehuru utbildningstiden vid armén är kortare än vid flottan, kan beräkna
underofficersbefordran flera år tidigare än korpralen (flaggkorpralen) vid
flottan. I vidstående tabell II är angivet utbildningens gång samt beräknad
tid för befordran och uppflyttning i lönehänseende för manskap vid flottan
och armén från första anställningen och fram till tidpunkten för underofficersbefordran
vid flottan, som beräknas komma att inträffa efter 18 års tjänstetid
och vid en levnadsålder av omkring 36 år; befordran till sergeant beräknas
äga rum efter 13 års tjänstetid och vid en levnadsålder av omkring 31 år;
vid löneuppflyttningarna hava jämväl tagits i betraktande de förskjutningar,
som i verkligheten förväntas komma att uppstå. Av lönenämnden nu föreslagna
löneförhöjningar äro införda i beräkningarna, varemot den av undertecknad
föreslagna ytterligare löneförhöjningen för flaggkorpraler är angiven
med rött.
Man finner av denna tabell att efter 7 års tjänst furiren vid armén erhållit
ett sammanlagt lönebelopp av 8,004 kr., korpralen vid flottan däremot
endast 7,716 kr. Av tabellen framgår vidare att därest två man samtidigt
antagas vid resp. flottan och armén och deras löneförmåner från anställningsdagen
och intill tidpunkten, då båda beräknas erhålla lika lön som underofficerare,
summeras var för sig, det befinnes att den som avlönats enligt
arméns löneplan av statsverket under denna tid erhållit 34,302 kr. å D-ort
och 36,120 kr. å G-ort, varemot den efter flottans löneplan avlönade erhållit
endast 30,180 kr., alltså en skillnad av ej mindre än 4,122 kr. resp. 5,940
kr., trots att löneförhöjningarna vid armén härvid äro beräknade i synnerligen
långsamt tempo. Nämnda differenser utjämnas visserligen avsevärt
genom att flaggkorpralen enligt tabellen åtnjuter naturaförmåner i ytterligare
5 år; dessa kunna beräknas till omkring 700 kr. per år, alltså 3,500 kr., varför
skillnaden reduceras till 622 kr. resp. 2,440 kr. Därest enligt undertecknads
förslag en ytterligare löneförhöjning infördes för flaggkorpraler, skulle denna
ungefär jämna ut förhållandena å D-ort, varemot å G-ort fortfarande en
skillnad till flottans manskaps nackdel av omkring 1,700 kr. skulle kvarstå.
Med anledning av vad sålunda anförts föreslås att löneplanen för flaggkorpraler
måtte bestämmas enligt följande:
Lön efter en tjänstetid i månader av
168
36
48
60
72
84
96
132
1512
1 608
1704
1800
1896
1992
2112
2 292
Stockholm den 29 november 1927.
M. Giron.
Kommendörkapten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 103 höft. (År 123.)
Tabell II.
Levnadsålder 18 år 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37
Lön efter en tjänstetid av
År 01234567
8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19
Löne-
grad
Grad Begynnel-
selön
Månader
12
24
36
48
60
72
84
96
108
120
132
144
156
168
180
192
204
216
3
Flaggkorpral
1992
1992
1992
2112
2112
2112
2292
2112
2292
2112
2292
2112
2292
2112
3858G-ort
3444D-ort
2
Korpral
1416
1512
1608
1704
1
Menig
600
720 I 840
1020
Flotta
ns utbildning
2.
kl. sjöman el.
Korpral
1. kl. sjör
nan
Underofficers
skola
‘ /: |
k o
r p
r a 1
Under- off. av 2.
graden
é
r i a g p
Arméns utbildning
v. korpra
1 korprj
il furii
förbe- red,
uo. sko
i
underoff.
skola
>*
S e
r g e
ant
■
5
Furir av 1. kl.
1800
1800
1800
1920
1920
1920
3204
2862
3204
2862
3516
3138
3516
3138
3516
3138
3858G-ort
3444D ort
4
Furir av 2. kl.
1392
1512
1632
3
Korpral
972
1152
2
Vice korpral
744
1
Menig
600
_
to
CD
Kungl. Maj;ts proposition nr 123.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1928:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöning sanslag under riksstatens fjärde huvudtitel in. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 23 i texten