Sök i Ratio Lex

Med förslag till avlöning sreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet

29 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:123, Med förslag till avlöning sreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.

1

tfr 123.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag

till avlöning sreglemente för fast anställt manskap

vid försvarsväsendet; given Stockholms slott den 11

februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen -Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgeen, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltbeeg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

I överensstämmelse med 1921 års riksdags beslut utfärdade Kungl.

Maj:t den 29 juni 1921 avlöningsreglemente för fast anställt manskap

vid armén och marinen (S. F. S. 1921:389). Under åren 1922 och 1923

vidtogos, jämlikt beslut av riksdagen, vissa ändringar i nämnda avlöningsreglemente

(S.F.S. 1922:333 och 1923:101).

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 103 hcift. (Nr 123.) 377 28 ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Sedan beslut år 1925 fattats om försvarsväsendets omorganisation, uppdrog

Kungl. Maj:t den 4 september samma år åt försvarsväsendets lönenämnd

att avgiva förslag, bland annat, till de ändringar i manskapsavlöningsreglementet,

som föranleddes av nämnda omorganisation,

Efter det lönenämnden med anledning av omförmälda uppdrag anmodat

arméförvaltningen och marinförvaltningen att, efter vederbörande underordnade

myndigheters hörande, till nämnden inkomma med yttranden angående

de önskemål, som på grund av vunnen erfarenhet ansåges böra

tillgodoses i avseende å manskapsavlöningsreglementet, samt sådana yttranden

av ämbetsverken avgivits, framlade lönenämnden med skrivelse till

Kungl. Maj:t den 8 december 1925 förslag till bestämmelser avseende

dels utsträckning av manskapsavlöningsreglementets tillämpning till flygvapnets

personal, dels och vissa av den nya försvarsorganisationen i övrigt

föranledda ändringar i reglementet.

På grundval av detta lönenämndens förslag utfärdade Kungl. Maj:t,

efter riksdagens hörande, den 18 juni 1926 kungörelse (nr 252) angående

utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för fast

anställt manskap vid armén och marinen samt ändrad lydelse av 2 § i

samma reglemente.

Sedermera anmälde lönenämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22

oktober 1926, att såväl med avseende å den nya försvarsorganisationens

genomförande som på grund av dittills vunna erfarenheter ytterligare

ändringar syntes erforderliga i åtskilliga av manskapsavlöningsreglementets

bestämmelser. Att nämnden det oaktat icke ansett sig böra för det dåvarande

utarbeta förslag därutinnan, berodde därpå, att nämnden hölle

före, att sagda reglemente snarast möjligt borde ersättas med ett nytt,

som jämväl i formellt avseende helt anslöte sig till den nya försvarsorganisationen.

Ett sådant nytt avlöningsreglemente hade dock synts

nämnden icke böra utfärdas, förrän vissa i nämndens skrivelse angivna

detaljer i denna organisation närmare ordnats. Därest emellertid nämnden

därtill erhölle Kungl. Maj:ts uppdrag, skulle nämnden låta sig angeläget

vara att avgiva förslag till nytt avlöningsreglemente å sådan tid, att detsamma

kunde föreläggas 1928 års riksdag.

Genom beslut den 14 januari 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt lönenämnden

att utarbeta förslag till nytt, till den nya försvarsorganisationen

anpassat militärt manskapsavlöningsreglemente på grundval av nu gällande

avlöningsbestämmelser för manskap samt vunnen erfarenhet rörande tilllämpningen

därav.

Sådant förslag har av lönenämnden till Kungl. Maj:t överlämnats med

skrivelse den 29 november 1927. Lönenämnden har därvid anmält, att

nämnden anmodat arméförvaltningens civila departement, marinförvaltningen

och flygstyrelsen att — de båda förstnämnda efter vederbörande

myndigheters hörande — avgiva yttrande över vissa delar av manskapsavlöningsreglementet.

Sålunda infordrade yttranden hade avgivits av civila

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

*>

O

departementet den 6 maj, av marinförvaltningen den 24 oktober och av

fiygstyrelsen den 19 april 1927, varvid de två förstnämnda även överlämnat

de från de underordnade myndigheterna infordrade yttrandena.

Det av lönenämnden framlagda förslaget till nytt manskapsavlöningsreglemente

innefattar ett icke ringa antal avvikelser från det nu gällande

reglementets avfattning. Flertalet av de föreslagna ändringarna äro emellertid

av övervägande formell natur och huvudsakligen betingade av de

genomförda förändringarna i försvarsorganisationen, framför allt inrättandet

av det självständiga flygvapnet, varjämte ett par av ändringarna sammanhänga

med tillkomsten av den nästlidet år utfärdade nya förordningen

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring

(S. F. S. 1927:234). I avseende å dessa ändringar, mot vilka jag

icke funnit anledning till någon erinran, hänvisar jag till lönenämndens

utlåtande i ämnet, vilket jämte ett därtill hörande särskilt yttrande torde

få fogas såsom bilaga (Bil. B.) vid statsrådsprotokollet rörande detta

ärende.

Yad härefter angår de förslag till ändringar i reglementet, som äro av

mera reell innebörd, torde jag jämväl beträffande dessa i allmänhet kunna

inskränka mig till att hänvisa till lönenämndens motivering. För egen

del får jag i fråga om berörda ändringsförslag anföra följande.

I avseende å 2 § i reglementet innebär lönenämndens förslag sakliga

ändringar av nu gällande bestämmelser i följande hänseenden. För furirer

av 1. klassen (och med dem likställda) vid armén och flygvapnet, vilka

avlagt underofficersexamen, skulle — utöver nu utgående högsta lön, nämligen

1,800 kronor efter en tjänstetid av 84 månader — tillkomma ytterligare

en löneförhöjning om 120 kronor efter en tjänstetid av 120 månader.

Detsamma skulle gälla beträffande med furirer av 1. klassen likställda hantverksbeställningsmän

och musikfurirer av 1. klassen, oaktat de icke avlagt

underofficersexamen. För flaggkorpraler vid marinen, vilka för närvarande

uppnå en högsta lön av 1,992 kronor efter 96 månaders tjänstetid, skulle

införas ytterligare en löneförhöjning å 120 kronor efter en tjänstetid av

132 månader, och högbåtsmän vid marinen, för vilka maximilönen nu

utgår med 1,896 kronor efter 132 månaders tjänstetid, avses att komma

i åtnjutande av ytterligare två löneförhöjningar, vardera å 96 kronor, efter

en tjänstetid av resp. 168 och 204 månader. De sålunda föreslagna löneförhöjningarna

hava av lönenämnden huvudsakligen motiverats därmed, att,

beträffande furirer och flaggkorpraler, befordran till underofficerare i verkligheten

visat sig äga rum först vid avsevärt högre tjänstålder än som

beräknats vid de nu gällande avlöningsbestämmelsernas tillkomst, samt

att, vad högbåtsmännen anginge, dessa avsåges att kvarstå i sina beställningar

intill fyllda 55 år.

Yad lönenämnden i förevarande hänseenden föreslagit finner jag mig

böra biträda. Däremot anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att till
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

styrka de förslag om ytterligare löneförhöjningar, som framkommit, bland

annat, från personalliåll ävensom från en reservant inom lönenämnden.

I lönenämndens förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente har uti

3 § 2 mom. intagits en föreskrift av innehåll, att beställningshavare, som

före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort såsom värnpliktig, må efter

vederbörande regements-(likställd)chefs prövning * såsom tjänstetid helt eller

delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder han undergått utbildning såsom

värnpliktig. Såväl chefen för generalstaben som arméförvaltningen

hava uttalat sig för, att en dylik bestämmelse införes i reglementet, och

av arméförvaltningen har framhållits, att avsaknaden av bestämmelsen i

fråga visat sig medföra ojämnheter i tillämpningen samt försvåra rekryteringen.

Såsom lönenämnden erinrat, fann sig 1921 års riksdag böra ur det då

av Kungl. Maj:t framlagda förslaget utesluta en bestämmelse av nyss angiven

innebörd samt åberopade därvid de konsekvenser, stadgandet skulle

kunna medföra. Då emellertid de skäl synas mig vägande, som anförts

till stöd för införandet av berörda stadgande, och då jag i likhet med

lönenämnden icke kan finna, att några allvarligare konsekvenser härav

skulle behöva uppstå, tillstyrker jag lönenämndens ifrågavarande förslag.

Enligt stadgande i 3 § 5 mom. första stycket av nu gällande manskapsavlöningsreglemente

äger kontraktsanställd beställningshavare icke att

såsom tjänstetid för tillträdande av löneförhöjning tillgodoräkna sig den

tid, som infallit före den 1 november det år, varunder han uppnår 18

års ålder. Lönenämnden har föreslagit sådan ändring av gällande föreskrift

i ämnet, att här ifrågavarande tidsgräns bestämmes till den 1 november

det ar, då vederbörande uppnår en ålder av IT år. Det har visserligen

synts mig vara något tveksamt, huruvida en dylik ändring borde vidtagas.

Jag har dock funnit mig böra tillstyrka densamma med hänsyn därtill, att

det här gäller kontraktsanställda, som hava att fullgöra samma tjänstgöring

som övrigt manskap.

I 4 § 3 mom. av det nu gällande manskapsavlöningsreglementet stadgas

rätt till oavkortad lön under obegränsad tid för beställningshavare, som

till förekommande av smittofara förbjudits att tjänstgöra. Jag delar lönenämndens

mening, att genom ändring av detta moment bör vidtagas en

liknande inskränkning i tiden för nämnda förmåns åtnjutande som den,

vilken är föreskriven såväl i officersavlöningsreglementet som i allmänna

civilförvaltningens och kommunikationsverkens avlöningsreglementen.

Lönenämnden har föreslagit, att stadgandet i 5 § 2 mom. om rätt att

i vissa fall bibehålla lön borde kompletteras med föreskrift därom, att i

fråga om sådan rätt för beställningshavare vid flottan, som erhållit tjänstledighet

för genomgående av sjökaptensklass vid navigationsskola, skulle

gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123. . O

Yad lönenämnden sålunda föreslagit finner jag mig böra tillstyrka.

I överensstämmelse med lönenämndens förslag torde i 8 § såsom ett

nytt moment böra intagas stadgande om rätt för samma kategorier av

manskapet, som enligt vad i det följande närmare omförmäles skulle

komma i åtnjutande av hyresbidrag, att från kronans matinrättningar, förråd

och dylika anstalter mot ersättning utbekomma tillagad portion och

proviantartiklar ävensom, då sådant på grund av särskilda omständigheter

prövas skäligt, för vederbörandes bostad erforderligt bränsle.

Enligt nu gällande bestämmelser äger furir vid armén eller flygvapnet,

så ock korpral eller till 1. klass sjöman uppflyttad menig vid marinen,

vilken intjänat den lön, som är Ipestämd för sådan beställningsliavare efter

en beräknad tjänstetid av minst 72 månader, att, därest han antingen är

gift eller ock varit gift samt fortfarande har minderårigt barn hos sig.

åtnjuta årligt hyresbidrag med 270 kronor för beställningsliavare, som

har sin förläggningsort i Stockholm, Göteborg, Vaxholm eller Boden, samt

med 210 kronor för beställningshavare å annan förläggningsort.

Lönenämndens förslag till ändrad avfattning av 11 § i reglementet

innebär dels en utvidgning av rätten till hyresbidrag, dels ock förändrade

grunder för bidragsbeloppens bestämmande.

I förstnämnda hänseende föreslår lönenämnden, att ifrågavarande förmån

måtte, under nyss angivna förutsättningar, tillkomma — förutom

furirer vid armén och flygvapnet samt flaggkorpraler, korpraler och högbåtsmän

ävensom till 1. klass sjömän uppflyttade meniga vid marinen —

jämväl korpraler vid armén och flygvapnet samt till 1. klass kustartillerister

uppflyttade meniga.

Vad angår hyresbidragens storlek, har lönenämnden föreslagit tre olika

belopp, nämligen för förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna

A, B och C, 252 kronor, för förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna

1), E och E, 288 kronor och för förläggningsort, tillhörande

ortsgruppen G, 324 kronor. Den förhöjning av hyresbidragen, som sålunda

av lönenämnden ifrågasatts, har, såsom framgår av nämndens skrivelse,

motiverats med den sedan våren 1921 inträdda genomsnittliga hyresstegringen.

Jag finner mig böra biträda lönenämndens förslag i nu förevarande

avseenden.

Det föreslagna nya manskapsavlöningsreglementet torde i övererensstämmelse

med lönenämndens förslag böra träda i kraft den 1 juli 1928.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med vad han ovan anfört

upprättat förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap

vid försvarsväsendet samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

att godkänna nyssnämnda vid detta protokoll såsom bilaga (Bil. A.)

fogade förslag till avlöningsreglemente.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Bil. A.

Förslag till

avlöningsreglemente

för fast anställt manskap rid försvarsväsendet.

1 §■

Försvarsväsendets fast anställda manskap äger, i enlighet med de i detta

reglemente givna särskilda stadganden, under fred åtnjuta lön samt de Övriga

förmåner och ersättningar, om vilka nedan förmäles i 7 11 §9. fö
rande

manskapets avhining på krigsfot gäller vad därom ma vara särskilt

stadgat.

2 §•

Lön utgår enligt följande löneplaner, vilka för varje lönegrad upptaga

dels den årliga begynnelselönen, dels ock den förhöjda lön, för helt år raknat,

som tillkommer beställningsliavare efter viss enligt bestämmelserna 1

3 § beräknad tjänstetid.

Löneplan för manskap vid armén och flygvapnet (Mai ).

1 Lönegrad.

Beställningsliavare.

Begynnelse-

lön.

"

Lön eftei

eu tjänstetid av

12

måna-

der.

24

måna-

der.

36

måna-

der.

48

måna-

der.

60

måna-

der.

72

måna-

der.

84

måna-

der.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Furir av 1. klassen ......

1,164

1.164

1.164

1,344

1,464

1,584

1.704

1,800

4

1,092

1.092

1,092

1.272

1.392

1,512

1,632

1,728

3

Korpral ....................

852

852

972

1,152

1,272

1,392

—

—

2

Vice korpral ..............

684

744

864

1,044

1,164

—

—

—

1

Menig ........................

600

660

780

960

1.080

1. Förutom ovan angivna beställningsliavare skola hänföras:

. lönegraden: med furir av 1. klassen likställd beställningsman; musikfunr av 1.

lönegraden: med furir av 2. klassen likställd beställningsman; musikfurir av 2.

Anm.

till 5.

klassen;

till 4.

klassen •

till 3. lönegraden: konstapel; med korpral eller konstapel likställd beställningsman,

musikkorpral; musikkonstapel;

till 2. lönegraden: med vicekorpral likställd beställningsman; musikvicekorpral; musikvicekonstapel;

samt

till 1. lönegraden: menig beställningsman; menigt musikmanskap.

Anm. 2. För furir av 1. klassen (likställd), som avlagt underofficersexamen, höjes lonen

36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden tiUträtts till 1,920 kronor. Detsamma

gäller beträffande med furir av 1. klassen likställd hantverksbeställmngsman och

musikfurir av 1. klassen, ändå att de icke avlagt dylik examen. _

Anm. 3. Därest beställningshavare, som före anställningstidens utgång överföres från

marinen till flygvapnet, enligt den för flygvapnet gällande löneplan skulle komma 1 åtnjutande

av lön. understigande den, han vid överföringen innehade, må han vid flyg

vapnet uppbära lön till samma belopp, som tillkom honom omedelbart före överföringen,

intill dess han på grund av löneförhöjning erhåller högre lönebelopp, dock högst intill

nämnda anställningstids utgång.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Löneplan för manskap vid marinen (Mm).

t-1

o:

Begyn-

nelse-

lön.

Lön efter en tjänstetid av

o

CK5

H

52

Pj

Beställningshavare.

12

måna-

der.

24

måna-

der.

36

måna-

der.

48

måna-

der.

60

måna-

der.

72

måna-

der.

84

måna-

der.

96

måna-

der.

132

måna-

der.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

3

2

Flaggkorpral ......

Korpral (högbåts-

—

—

—

1,512

1,608

1,704

1,800

1,896

1,992

2,112

1

man)..............

Menig ............

1,140

600

1,140

720

1,140

840

1,320

1,020

1,416

1,116

1,512

1,212

1,608

1,308

1,704

1,404

1,800

1,500

—

—

Anm För högbåtsman höjes lönen 36 månader efter det sista löneförhöjningen i lönegraden

talltratts till 1,896 kronor, efter ytterligare 36 månader till 1,992 kronor samt slutligen

efter ytterligare 36 månader till 2,088 kronor.

3 §•

1. Vid tillämpning av bestämmelserna i 2 § skall, med iakttagande i

ovngt av vad nedan i denna paragraf sägs, såsom tjänstetid beräknas tiden

från tillträdandet av första anställning vid armén, resp. flottan, kustartilleriet

eller flygvapnet.

. 2- Kontraktsanställd beställningshavare, som tillträtt sin första anställning

®en^re än vid anställningsårets början, må, därest lian befunnits kunna

tillgodogora sig den vid tillträdandet av anställningen pågående soldatutbildnmg,

rekrytutbildning eller motsvarande utbildning, efter vederbörande

regements- (likställd) chefs prövning såsom tjänstetid tillgodoräkna sig tiden

från anställningsårets början.

Beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning tjänstgjort

sasom värnpliktig, må efter vederbörande regements- (likställd) cliefs prövning

såsom tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den tid, varunder

han undergått utbildning såsom värnpliktig.

... 3. ^ Beställningshavare vid armén äger såsom tjänstetid tillgodoräkna sig

föregående tjänstgöring vid samma truppslag, oberoende av huruvida densamma

fullgjorts vid samma eller olika truppförband.

Likaledes äger beställningshavare vid flottan, resp. kustartilleriet och

flygvapnet såsom tjänstetid tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid

flottan, resp. kustartilleriet och flygvapnet, oberoende av huruvida densamma

fullgjorts vid samma eller olika stationer eller truppförband.

^Det tillkommer vederbörande regements- (likställd) chef att pröva, i vad

man tillgodoräknande av föregående tjänstgöring vid försvarsväsendet må

aga rum i andra fall, än nu sagts.

. Beställningshavare vid marinen, vilken karlskrivits från skeppsgossekaren

eller som före vinnande av anställning genom kontrakt varit inmönstrad

till sjöfart eller vid antagning i beställning såsom menig hänförts

~~ högre tjänstbarlietsklass än den lägsta, äger tillgodoräkna sig extra

tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

5. Såsom tjänstetid må för kontraktsanställd beställningshavare icke beräknas

tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket han uppnår

17 år. 11

Beställningshavare ma för tillträdande av löneförhöjning icke tillgodoräkna

sig tid, varunder han haft avsked, undergått straffarbete eller

fängelsestraff eller varit rymd. Har beställningshavare på grund av sjuk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

dom varit hindrad att tjänstgöra eller eljest åtnjutit ledighet från tjänstgöring

under mer än 75 dagar av ett och samma anställningsår, må den

överskjutande tiden, där ej Kungl. Maj:t för särskilt fall annorlunda förordnar,

icke tillgodoräknas såsom tjänstetid; dock att härvid icke skall räknas

beställningshavare till last den tid, varunder han jämlikt 4 § eller 5 §

1 mom. ägt åtnjuta oavkortad lön, och ej heller tid, under vilken han såsom

tillhörande musikpersonalen vid infanteriet enligt äldre föreskrifter icke

varit inkallad till tjänstgöring.

6. Löneförhöjning å innehavande beställning tillträdes vid början av

kalendermånaden näst efter den, varunder den för sådan förhöjning stadgade

tjänstetiden tilländagått.

7. I fråga om rätt för menig att tillträda löneförhöjning gäller såsom

villkor:

beträffande armén:

vid infanteriet och trängen: att antingen hava erhållit godkänd vicekorpralsutbildning

eller hava uttagits för utbildning till beställningsman

eller för annan utbildning, som enligt Kungl. Maj:ts prövning finnes böra i

förevarande hänseende därmed likställas;

vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna: att hava erhållit godkänd

ryttar- (artillerist-, soldat-) utbildning och antingen hava beordrats

till underbefälsutbildning eller hava uttagits till remontryttare eller för

utbildning till beställningsman eller för annan utbildning, som enligt Kungl.

Maj:ts prövning finnes böra i förevarande hänseende därmed likställas;

beträffande marinen:

för första löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd rekrytutbildning,

och

för tredje löneförhöjningen: att hava erhållit godkänd vare sig fullständig

eller avkortad korpralsutbildning; samt

beträffande flygvapnet:

att antingen hava erhållit godkänd vicekorpralsutbildning eller hava uttagits

för utbildning till beställningsman eller för annan utbildning, som

enligt Kungl. Maj:ts prövning finnes böra i förevarande hänseende därmed

likställas.

8. Beställningshavare, vars tjänstgöring vederbörande regements- (likställd)

chef finner icke vara av beskaffenhet att kunna väl vitsordas, må icke

tillträda löneförhöjning.

9. Har beställningshavare med tillämpning av 7 eller 8 mom. först efter

viss tids uppskov tillträtt löneförhöjning, må, om hans fortsatta tjänstgöring

anses böra föranleda därtill, vederbörande regements- (likställd) chef kunna

bestämma, att beställningshavaren för tillträdandet av ytterligare löneförhöjning

skall äga såsom tjänstetid tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet

varat.

4 §•

1. Därest beställningshavare av sjukdom i andra fall än i 2 mom. avses

hindras att tjänstgöra, äger han åtnjuta oavkortad lön under sammanlagt

högst 45 dagar av ett och samma '' anställningsår, men skall för tid därutöver

vidkännas avdrag å lönen med följande belopp, för dag räknat, nämligen

:

där lönen överstiger 2,000 kronor: 1 krona,

där lönen överstiger 1,500, men icke 2,000 kronor: 75 öre samt

där lönen icke överstiger 1,500 kronor: 50 öre.

Det tillkommer vederbörlig central förvaltningsmyndighet att pröva, huruvida

på grund av bevekande omständigheter lönen må under viss längre tid.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.

dock sammanlagt högt sex månader under ett och samma anställningsår,

nyssnämnda tid av 45 dagar däri inbegripen, utgå oavkortad eller avdrag

göras med lägre belopp än ovan sagts.

2. Har beställningshavare i tjänsten blivit skadad till följd av olycksfall

eller ådragit sig sjukdom, beträffande vilken skälig anledning ej finnes att

antaga, att den föranletts av annan orsak än tjänstgöringen och att denna

icke väsentligen bidragit till densamma, skall han åtnjuta oavkortad lön för

hela den tid, han av olycksfallet eller sjukdomen hindrats att tjänstgöra.

3. Har beställningshavare till förekommande av smittofara förbjudits att

tjänstgöra, må han under tiden åtnjuta honom eljest tillkommande lön, dock

högst under sex månader, men skall beställningshavaren för tid därutöver

av sin lön avstå ett belopp, motsvarande det i 1 mom. angivna löneavdrag,

så framt ej vederbörande regements- (likställd) chef på grund av särskilda

förhållanden finner anledning medgiva, att sådant avdrag icke skall äga rum

eller skall ske med lägre belopp än nyss sagts.

5 §•

1. Beställningshavare, som åtnjuter tjänstledighet av annan anledning

än i 4 § eller i 2 mom. här nedan omförmäles eller hindras att tjänstgöra

på grund av giltigt förfall, skall för sådan tid av sin lön avstå ett belopp,

motsvarande det i 4 § 1 mom. angivna löneavdrag, samt kan genom beslut

av vederbörande regements- (likställd) chef förpliktas att av lönen ytterligare

avstå vad som med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt; dock att

oavkortad lön må utgå vid tjänstledighet av ifrågavarande slag, som beviljas

för sön- eller helgdag, och därutöver under sammanlagt högst 20 söckendagar

av ett och samma anställningsår.

2. I fråga om rätt för beställningshavare, som till vinnande av civilanställning

erhållit tjänstledighet för fullgörande av övnings- eller provtjänstgöring

vid något av statens civila verk, samt för beställningshavare

vid flottan,. som erhållit tjänstledighet för genomgående av sjökaptensklass

vid. navigationsskola, att bibehålla lön gälla de bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t meddelas.

6 §-

1. Den, som undergår straffarbete, håller sig undan eller är rymd, må

därunder icke åtnjuta någon avlöning.

2. För den, som undergår fängelse eller arrest med förbud att göra tjänst

eller hålles häktad för brott, skall avlöningen under tiden innehållas, så framt

<3 vederbörande regements- (likställd) chef finner skäligt låta honom uppbära

någon del därav. Blir för brott häktad frikänd, skall vad av lönen innehållits

till honom utbetalas.

7 §•

Till den, som erhåller fast anställning vid försvarsväsendet och icke förut

innehaft sådan anställning därstädes, utgår anställningspenning med 50 kronor.

8 §•

1. Inkvartering, beklädnad, förplägnad och sjukvård eller ersättning för

dylik förmån utgår till manskapet enligt de bestämmelser, som av Kungl.

Maj:t meddelas.

2. Furir och korpral vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral och

korpral (högbåtsman) samt till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist

iippflyttad menig vid marinen, må, därest han innehar en beräknad tjänstetid

av 72 månader samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

liar minderårigt barn hos sig, mot ersättning från kronans vederbörande

matinrättningar, förråd och dylika anstalter utbekomma tillagad portion och

proviantartiklar ävensom, då sådant på grund av särskilda omständigheter

prövas skäligt, för sin bostad erforderligt bränsle.

9 §•

1. För resa i tjänsten samt för tjänstgöring å annan ort än eget regementes

(kårs, skolas) förläggningsort eller egen station må ersättning utgå

enligt de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

2. Enligt av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter må särskilda förmåner

utgå under sjökommendering, under flygtjänstgöring och vid utförande av

dykeriarbete.

10 §.

Furir vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral och korpral (högbåtsman)

vid marinen, som förflyttas från en förläggningsort (station) till en

annan, må i fall, då Kungl. Maj:t prövar omständigheterna därtill föranleda,

åtnjuta ersättning för flyttningskostnad enligt de grunder, som av Kungl.

Maj:t fastställas.

11 §•

Furir och korpral vid armén eller flygvapnet, så ock flaggkorpral, korpral

(högbåtsman) samt till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist uppflyttad

menig vid marinen äger, därest han innehar en beräknad tjänstetid av minst

72 månader samt antingen är gift eller ock varit gift och fortfarande har

minderårigt barn hos sig, åtnjuta årligt hyresbidrag med 252 kronor å förläggningsort,

tillhörande endera av ortsgrupperna A, B och C, 288 kronor

å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgrupperna D, E och F, samt

324 kronor å förläggningsort, tillhörande ortsgruppen G.

I fråga om fördelningen av vederbörande orter å omförmälda ortsgrupper

gäller vad Kungl. Maj:t i sådant hänseende fastställt för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat.

12 §.

Avlider beställningshavare, skall, därest hans begravning icke verkstjdles

genom vederbörande myndighets försorg, till hans dödsbo såsom begravningshjälp

utbetalas ett belopp, motsvarande en tiondel av beställningshavarens

oavkortade årslön vid tiden för dödsfallet, dock lägst 150 kronor; skolande

i de fall, då begravningshjälp utgår enligt förordningen den 18 juni 1927

om ersättning i anledning'' av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

ersättning enligt denna paragraf åtnjutas endast i den mån densamma överstiger

begravningshjälpens belopp enligt nyssnämnda förordning.

13 §.

Lön utgår från och med den dag, beställning tillträdes, till och med

den dag, beställningshavare avgår på grund av avsked, entledigande eller

dödsfall, samt utbetalas månadsvis i efterskott i den ordning, som av Kungl.

Maj:t bestämmes, med iakttagande därvid, att viss del av lönen skall enligt

av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter innehållas för att insättas i bankinrättning.

Hyresbidrag anses tillhöra lönen och utbetalas i samma ordning som

denna.

Anställningspenning utbetalas vid inträdet i tjänstgöring.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

14 §•

Med anställningsår enligt detta reglemente förstås beträffande kontraktsanställd

beställningshavare tiden från och med den 1 november under ett

kalenderår till och med den 31 oktober under nästpåföljande kalenderår.

I fråga om beställningshavare vid flottan, som vunnit anställning genom

karlskrivning från skeppsgossekåren, förstås med anställningsår tiden från

och med den 1 oktober under ett kalenderår till och med den 30 september

under nästpåföljande kalenderår.

15 §•

Över regements- (likställd) chefs beslut i frågor, som omförmälas i 3 ö

2 mom., 3 mom. tredje stycket, 8 mom. och 9 mom., 4 § 3 mom., 5 § 1 mom.

samt 6 § 2 mom., må klagan icke föras.

Ej heller ma klagan föras över sadant beslut av central förvaltningsmyndighet,

varom i 4 § 1 mom. andra stycket sägs.

iBestämmelser om reglementets ikraftträdande in. in.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1928, från och med vilken dag

avlöningsreglementet för fast anställt manskap vid armén och marinen den

29 juni 1921 (nr 389) med däri gjorda ändringar och tillägg skall upphöra

att gälla.

Härvid skall dock följande iakttagas.

I fråga om manskap, som icke tagit anställning eller rekapitulerat efter

utgången av juni månad 1923 och som ej heller efter samma tidpunkt karlskrivits

från skeppsgossekåren, skola de för dem den 30 juni 1928 gällande

löneplaner fortfarande tillämpas.

Den, som vid befordran till flaggkorpral åtnjuter lön enligt före den 1

juli 1922 gällande löneplan, må icke, därest vid nämnd befordran lönen

enligt vederbörlig löneplan i detta reglemente skall utgå med lägre belopp

än vad honom dessförinnan tillkommit, lida minskning i den avlöning, han

omedelbart före befordran ägt uppbära.

Beträffande i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén skall vad i

övergångsbestämmelserna till förenämnda avlöningsreglemente den 29 juni

1921 finnes stadgat fortfarande gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 123.

1 °

lo

Bil B.

Till Konungen.

Genom beslut den 4 september 1925 uppdrog Kungl. Maj:t åt försvarsväsendets

lönenämnd att avgiva förslag, bland annat, till de ändringar i

manskapsavlöningsreglementet, som föranleddes av den samma år beslutade

omorganisationen av försvarsväsendet.

Med anledning av berörda uppdrag anliöll lönenämnden i särskilda skrivelser

till armé- och marinförvaltningarna den 15 september 1925, att ämbetsverken

ville, efter vederbörande underordnade myndigheters hörande, till

nämnden inkomma med yttrande angående de önskemål, som på grund av

vunnen erfarenhet ansåges böra tillgodoses i avseende å manskapsavlöningsreglementet.

Sådant yttrande avgavs av arméförvaltningen i skrivelse den 21 oktober

1925 och av marinförvaltningen i skrivelse den 22 i samma månad, varvid

även de från de underordnade myndigheterna infordrade yttrandena överlämnades

till nämnden.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 december 1925 framlade därefter

lönenämnden förslag till bestämmelser avseende dels utsträckning av manskapsavlöningsreglementets

tillämpning till flygvapnets personal, dels ock

vissa av den nya försvarsorganisationen i övrigt föranledda ändringar i samma

reglemente. På grundval av nämnda förslag utfärdade Kungl. Maj:t, efter

riksdagens hörande, den 18 juni 1926 kungörelse (nr 252) angående utsträckt

tillämpning av avlöningsreglementet den 29 juni 1921 (nr 389) för fast anställt

manskap vid armén och marinen samt ändrad lydelse av 2 § i samma

reglemente.

Sedan lönenämnden därefter underkastat ifrågavarande reglemente förnyad

granskning, anmälde nämnden i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 oktober

1926, att såväl med avseende å den nya försvarsorganisationens genomförande

som på grund av dittills vunna erfarenheter ytterligare ändringar

syntes erforderliga i åtskilliga av manskapsavlöningsreglementets bestämmelser.

Att nämnden det oaktat icke ansett sig böra för det dåvarande utarbeta

förslag därutinnan berodde därpå, att nämnden hölle före, att sagda

reglemente snarast möjligt borde ersättas med ett nytt, som jämväl i formellt

avseende helt anslöte sig till den nya försvarsorganisationen. Ett

sådant nytt avlöningsreglemente hade emellertid synts nämnden icke böra

utfärdas, förrän vissa i nämndens yttrande angivna detaljer i sagda organisation

närmare ordnats. Därest emellertid nämnden därtill erhölle Kungl.

Maj:ts uppdrag, skulle nämnden låta sig angeläget vara att avgiva förslag

till nytt avlöningsreglemente å sådan tid, att detsamma kunde föreläggas

1928 års riksdag.

Genom beslut den 14 januari 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt lönenämnden

att utarbeta förslag till nytt, till den nya försvarsorganisationen anpassat

militärt manskapsavlöningsreglemente på grundval av nu gällande avlöningsbestämmelser

för manskap samt vunnen erfarenhet rörande tillämpningen

därav.

Med anledning av sistberörda uppdrag har lönenämnden uti särskilda

skrivelser den 21 mars 1927 anmodat arméförvaltningens civila departement,

marinförvaltningen och flygstyrelsen att, de båda förstnämnda efter veder
Försvarsväsendets

lönenämnd;

med förslag till avlöningsreglemente för fast anställt

manskap vid försvarsväsendet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kumjl. Maj:ts proposition nr 1 ''2-1.

börande myndigheters hörande, avgiva yttrande över vissa delar av manskapsavlöningsreglementet.

Sålunda infordrade yttranden hava avgivits av civila departementet den

(5 maj, av marinförvaltningen den 24 oktober samt av flygstyrelsen den 19

april 1927, varvid de två förstnämnda även överlämnat de från de underordnade

myndigheterna infordrade yttrandena.

I detta sammanhang får nämnden vidare erinra därom, att jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 12 augusti 1927 en av försvarsväsendets underbefälsförbund

gjord framställning, avseende vissa ändringar i manskapsavlöningsreglementet,

tillställts nämnden för att vara tillgänglig vid fullgörandet av

det åt nämnden den 14 januari 1927 meddelade uppdraget.

Lönenämnden — inför vilken förre furiren C. V. Curtman och högbåtsmannen

E. Larsson såsom representanter för vederbörande personal muntligen

fått framföra personalens önskemål i ärendet — övergår härefter att i

enlighet med nyssberörda uppdrag framlägga förslag till nytt manskapsavlöningsreglemente.

Härvid synes det nu gällande reglementets uppställning

böra följas. Endast i den mån nämnden finner bestämmelserna i sistnämnda

reglemente böra ändras eller kompletteras, pirde nämnden behöva

redogöra för innehållet i förslaget. Vidare torde det få anses obehövligt att

särskilt redogöra för sådana ändringar, som äro av uteslutande formell

natur.

Med anledning av flygvapnets tillkomst har enligt förenämnda kungörelse

den 18 juni 1926 angående utsträckt tillämpning av avlöningsreglementet

den 29 juni 1921 för fast anställt manskap vid armén och marinen samt

ändrad lydelse av 2 § i samma reglemente förordnats, bland annat, att vad

i berörda avlöningsreglemente med däri sedermera gjorda ändringar stadgas

beträffande manskap vid armén skall i tillämpliga delar gälla för manskap vid

flygvapnet. Det nya manskapsavlöningsreglementet bör i enlighet härmed

omfatta jämväl personal vid flygvapnet och med hänsyn härtill lämpligen

benämnas avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet».

Vad härefter angår de i reglementsförslaget intagna särskilda paragraferna,

får lönenämnden anföra följande:

1 denna paragraf i nu gällande reglemente synes allenast en av reglementets

utsträckning till flygvapnets manskap föranledd jämkning i avfattningen

böra äga rum.

2 § i nu gällande avlöningsreglemente innehåller löneplaner för manskap

vid armén (Ma) och marinen (Mm).

Dessa löneplaner hava erhållit sin nuvarande lydelse, löneplanen för

arméns manskap genom kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 101) om ändrad

lydelse av 2 § i avlöningsreglementet den 29 juni 1921 för fast anställt manskap

vid armén och marinen, samt löneplanen för marinens manskap genom

förenämnda kungörelse den 18 juni 1926 (nr 252).

På grund av sistnämnda kungörelse är löneplanen för manskap vid armén

för närvarande tillämplig jämväl å flygvapnets manskap. Beträffande manskap,

som transporterats från marinen till flygvapnet och som vid marinen

åtnjutit högre lön än som följer med beställningen vid flygvapnet, har Kungl.

Maj:t med stöd av samma kungörelse genom brev den 29 juni 1926 förordnat,

att sådant manskap tillsvidare må åtnjuta fyllnad till det högre lönebeloppet.

Uti sin° ovan berörda skrivelse den 22 oktober 1926 anförde lönenämnden,

att från eu del håll, bland annat från representanter för den personal,

varå reglementet hade avseende, påyrkats sådan omläggning av löneplanerna,

att lönen skulle, på sätt i officersavlöningsreglementet vore förhållandet,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition in- 123.

utgå med olika belopp för olika ortsgrupper. Till stöd härför hade i huvudsak

åberopats, att de skäl, som föranlett anpassandet av andra statstjänares

avlöning efter de allmänna levnadskostnadernas olika storlek på skilda orter,

jämväl ägde tillämpning åtminstone på det gifta manskapet. I samband härmed

hade ock föreslagits införande av kallortstillägg även till manskapet.

Lönenämnden hade emellertid för sin del icke funnit skäl föreligga att i

angivna hänseenden frångå den ståndpunkt, statsmakterna vid senaste manskapslönereglering

intagit. Härutinnan inskränkte sig nämnden till att erinra

därom, att kronan in natura tillhandahölle manskapet fullständigt underhåll,

innefattande, bland annat, kasernförläggning, förplägnad och beklädnad.

Visserligen kunde det gifta manskapet icke tillgodogöra sig samtliga nämnda

naturaförmåner, men denna kategori utgjorde ju endast en mindre del av

manskapet och tillgodosåges för övrigt i viss mån genom de i 11 § omförmäkla

hyresbidragen.

Den av lönenämnden beträffande omförmälda ändringsvrkanden sålunda

intagna ståndpunkten finner nämnden sig alltjämt böra vidbliva.

Lönenämnden framhöll vidare i omförmälda skrivelse den 22 oktober 1926.

att från personalhåll framställts förslag om sådan ändring i löneplanerna.

att, med hänsyn därtill att furirer vid armén samt flaggkorpraler och korpraler

(högbåtsmän) vid marinen för framtiden kunde beräknas i vissa fall

komina att kvarstå i sina beställningar längre än hittills varit fallet, ytterligare

löneförhöjningar bereddes dem. Enligt nämnda förslag skulle furirerna

komma i åtnjutande av två samt flaggkorpraler och korpraler (högbåtsmän)

vid marinen fyra löneförhöjningar utöver de nu medgivna, med iakttagande

av att 36 månader skulle förflyta mellan den högsta i varje fall nu medgivna

löneförhöjningen samt nästa löneförhöjning och ytterligare 36 månader mellan

denna och därpå följande löneförhöjning o. s. v. Lönenämnden hade för

sin del funnit frågan, huruvida på grund av ändrade förhållanden i förevarande

avseende behov kunde föreligga att medgiva ytterligare någon löneförhöjning

utöver de nu utgående, vara värd beaktande. Innan vederbörande

myndigheter beretts tillfälle att yttra sig i denna muntligen inför nämnden

väckta fråga och densamma sålunda blivit närmare belyst, syntes det emellertid

nämnden icke möjligt att taga ställning till frågan.

Med anledning av därom av lönenämnden i förenämnda skrivelse den 21

mars 1927 gjord anhållan hava nu arméförvaltningens civila departement

och marinförvaltningen, efter vederbörande myndigheters hörande, i sina

skrivelser den 6 maj, resp. den 24 oktober 1927 avgivit yttrande i förevarande

fråga.

Yad angår de ifrågasatta ytterligare löneförhöjningarna för armens manskap,

har civila departementet härvid anfört i huvudsak följande.

Av de utav departementet från vederbörande underordnade myndigheter

infordrade yttrandena framginge, att flertalet av de hörda myndigheterna i

och för sig intet haft att erinra mot de ifrågasatta löneförhöjningarna för

arméns manskap. Samtidigt hade emellertid framhållits, att eu förändring i

nu angivna hänseende av de till furirer för närvarande utgående avlöningsförmånerna

med nödvändighet måste betinga en reglering icke blott av den

vid nu gällande officersavlöningsreglemente fogade löneplanen Ilo, utan, med

hänsyn till den relation, vari nämnda löneplan stode till de i samma reglemente

intagna löneplanerna O och C, jämväl av sistnämnda löneplaner. Till

stöd härför hade anförts, att lämplig proportion, redan med nuvarande lönebestämmelser,

knappast förefunnes mellan, å ena sidan, furirernas avlöning,

och, å andra sidan, förmånerna för övriga militära befattningshavare, särskilt

underofficerarna, samt att i vissa fall befordran till sergeant för den befordrade

icke medförde bättre, utan ofta sämre avlöning, än vad han tidigare haft.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Till denna av flertalet utav arméns myndigheter uttalade åsikt anslöte

sig civila departementet. Av en inom departementet upprättad jämförande

tabla framginge, att redan enligt nu gällande avlöningsbestämmelser eu viss

disproportion, i synnerhet vid truppförband, förlagda å billigare orter, förefunnes

mellan avlöningsförmånerna för, å ena sidan, furir av 1. klassen och

å andra sidan, sergeant. Ett bifall till de från personalhåll framställda

förslagen om ökade löner för furirer, vare sig av 1. eller 2. klassen, måste

därför medföra krav på en omläggning av lönerna enligt samtliga de vid

officersavlöningsreglementet fogade löneplanerna. Visserligen skulle anförda

missförhållande, att i vissa fall befordran till sergeant för den befordrade

komme att medföra sämre avlöning än vad han tidigare haft, kunna avhjälpas

därigenom, att, såsom ock en del av arméns myndigheter föreslagit, i samband

med genomförandet av den föreslagna löneförbätttringen jämväl furirernas

löner bleve föremål för dyrortsgruppering efter liknande grunder, som gällde

för övriga befattningshavare. Emellertid hade eu dylik åtgärd icke ansetts

lämplig vid tillkomsten av nu gällande manskapsavlöningsreglemente. Enär

de skäl, som då anfördes mot ett dylikt lönesystem, vad beträffade manskapet,

fortfarande syntes äga^ sin fulla giltighet, finge departementet, under hänvisning

till vad 1918 års militära avlöningssakkunniga å sid. 92 i sitt den

10 januari 1921 avgivna betänkande (Del I.) rörande lönereglering för arméns

och marinens personal anfört i nämnda hänseende, såsom sin mening uttala,

att någon anledning att frångå det nu gällande systemet icke kunde anses

föreligga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts och ehuru vissa skäl skulle kunna

anses tala för ett bifall till det från personalhåll framställda förslaget om

sådan ändring i löneplanerna för arméns manskap, att furirer komme i åtnjutande

av ytterligare löneförhöjningar, ansåge departementet sig emellertid

icke kunna förorda en sådan anordning, med mindre samtidigt verkställdes

en omreglering av lönerna enligt samtliga de vid officersavlöningsreglementet

fogade lönejdaner.

Beträffande de ifragasatta löneförhöjningarna för ''mannens manskap inhämtas

av de häröver utav marinförvaltningen från vederbörande underordnade

myndigheter infordrade yttrandena, att såväl chefen för marinstaben

som stationsbefälhavarna funnit en utbyggnad av löneplanen för flaggkorpraler

och högbåtsmän önskvärd. Däremot hade eliefen för kustartilleriet,

ehuru han funnit eu förbättring av flaggkorpralernas avlöningsförhållanden

fullt skälig, ansett sig icke kunna tillstyrka löneförhöjningar åt flaggkorpralerna

under annan förutsättning, än att samtidigt underofficerslönerna —

liksom ock i följd härav officerslönerna —- jämväl reglerades uppåt.

För egen del har marinförvaltningen förklarat sig, i likhet med de i

ärendet liörda militära myndigheterna, anse det önskvärt, att flaggkorpraler

och högbåtsmän bereddes ytterligare löneförhöjningar. Givetvis borde enligt

marinförvaltningens mening eu reglering av löneförmånerna för denna

personal ske under lämplig avvägning i förhållande till underofficers av 2:a

graden avlöning. En lösning, som fyllde anspråken i detta hänseende, syntes

ämbetsverket även möjlig att ernå utan samband med en lönereglering för

officerare och underofficerare.

Vid eu jämförelse mellan lönerna för underofficerare och lönerna för

flaggkorpraler måste enligt marinförvaltningens åsikt hänsyn tagas därtill,

att de förra vore bruttolöner, med beloppen avmätta efter dyrortsgruppering,

medan flaggkorpralerna i likhet med annat manskap utöver en för alla orter

bestämd kontant lön erhölle bostad, portion och beklädnad in natura eller

ersättning därför enligt bestämda grunder. Det kunde emellertid ifrågasättas,

om det vore tillräcklig grund att låta denna skillnad i sättet för av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. May.ts proposition nr 123.

löningens utgående fortfarande bestå, vad flaggkorpralerna anginge, och om

icke snarare dessa, vilka ju trätt i stället för underofficerare av 3:e graden,

borde inordnas under en löneplan, som anslöte sig till löneplanen för underofficerare

och således liksom denna upptoge bruttolöner. Man kunde nämligen

som regel antaga, att flaggkorpralen åtminstone vid tiden efter tillträdande

av högsta löneförhöjningen å nu gällande löneplan (efter 96 månaders

tjänstetid) bodde utom kasärn, i allmänhet vore familjeförsörjare och uppbure

hyresbidrag (sedan erforderlig rättelse vidtagits i manskapsavlöningsreglementet)

samt kontant ersättning för naturaportion. Hyresbidragen liksom

medelprisen för portion vore fastställda med olika belopp å de olika tjänstgöringsorterna.

I själva verket åtnjöte sådan flaggkorpral i stort sett icke

annan förmån in natura än beklädnaden. Ehuru dessa omständigheter

syntes tala för en sådan reglering av flaggkorprals avlöning, att den bestämdes

såsom en efter dyrortsskala avpassad bruttolön, hade marinförvaltningen

dock icke velat förorda att flaggkorpralerna i avseende å naturaunderhållet

ställdes olika annat manskap. Men då det icke kunde frånkommas, att det

gällande sättet för bestämmande av manskapets förmåner vid angivna förhållanden

ingalunda gjorde de äldre flaggkorpraler, som bildat familj, oberoende

av levnadskostnaderna å förläggningsorten, funne ämbetsverket det

vara befogat att, vid den ifrågasatta utbyggnaden av löneplanen, alltså efter

96 månaders tjänstetid, de kontanta förmånerna för flaggkorpralerna till

beloppet bestämdes olika för de skilda ortsgrupper, som kunde komma i

fråga

Med utgångspunkt härifrån anslöte sig marinförvaltningen beträffande

beloppen av ytterligare löneförhöjningar för flaggkorpraler till chefens för

marinstaben förslag, som innebure ytterligare fyra löneförhöjningar efter

tre-årsintervaller å, i ordning, 120, 180, 180 och 180 kronor, varigenom den

kontanta löneno skulle å D-ort utgå med respektive 2,112, 2,292. 2,472. och

2,652 kronor. Å övriga orter borde lönen rättas efter för dyrortsgruppering

i allmänhet gällande grunder. Inom ämbetsverket verkställda undersökningar

hade nämligen visat, att om man toge i betraktande å ena sidan

underofficers av 2:a graden lön jämte dyrtidstillägg enligt gällande grunder,

å andra sidan såväl lön och därå utgående dyrtidstillägg för flaggkorpral

som hyresbidrag och värdet av till honom utgående naturaförmåner, så

komme med nämnda förslag att bestå en tillräcklig avlöningsskillnad mellan

dessa beställningshavare, om de hade lika sammanlagd tjänstetid från första

anställning. Eller, uttryckt i siffror, en flaggkorpral med den första av de

nya löneförhöjningarna intjänad skulle åtnjuta löneförmåner till värde enligt

ovan angivna grunder av cirka 6,015 kronor och skulle vid befordran till

underofficer av 2:a graden kunna tänkas bliva inplacerad lägst i 4. löneklassen

upptagande å D-ort, dyrtidstillägg inräknat, 3,377 kronor, men mera antagligt

i 5. löneklassen med 3,702 kronor i lön och dyrtidstillägg; om flaggkorpral

tillträtt andra löneförhöjningen bleve motsvarande avlöningssiffror 3.217 för

flaggkorpral och 3,702 respektive 4,063 för underofficer av 2:a graden o. s. v.

Man behövde således ej befara, att befordran skulle medföra minskning^ i

avlöningsförmånerna. Det hade härvid förutsatts, att man kunde bortse från

inverkan av avdragen för pensionsavgifter.

För orter inom övriga ortsgrupper borde flaggkorpralslönen från och med

den första av de föreslagna ytterligare löneförhöjningarna sattas i den relation

till lönen å D-ort, som följde av dyrortsskalan. Härvid komme då.

vilket även verkställd undersökning bestyrkt, den ungefärliga proportionen

gentemot lönen för en underofficer av 2:a graden icke att förskjutas.

Under den närmaste tiden hade man att räkna med att det fortfarande

komme att finnas underofficerare av 3:e graden. Marinförvaltningen hade

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 103 höft. (År 123). 377 28 -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Rungl. Maj:ts proposition nr 123.

konstaterat, att de föreslagna avlöningsförmånerna för flaggkorpral komme

att till värdet ligga något under jämväl vad som skulle utgå till jämförlig

sådan underofficer.

De sålunda förordade löneförhöjningarna för flaggkorpraler ansåge marinförvaltningen

böra efter 9(1 månaders anställningstid tillkomma jämväl högbåtsman.

Vad därefter beträffade beloppet av den löneförhöjning, som syntes

böra tillkomma högbåtsman efter ytterligare 9 år, ansåge marinförvaltningen,

att detta för ernående av en lämplig relation mellan lönerna för

högbåtsman och flaggkorpral icke borde sättas högre än 96 kronor.

För egen del får lönenämnden i förevarande fråga anföra följande.

Vad först (it''tnétis manskajr angar, torde antalet löneförhöjningar för furirer

av 1. klassen i nu gällande manskapsavlöningsreglemente hava bestämts

med utgångspunkt från att befordran till sergeant i regel kunde påräknas

efter nio a tio års tjänst. I verkligheten lärer emellertid, enligt vad av de

i ärendet inkomna yttrandena _synes framgå, under den tid, nämnda reglemente

varit i tillämpning, dylik befordran i allmänhet icke kunnat vinnas

förrän efter minst 12 års tjänst. Då underofficersgraderna genom 1925 års

härordning undergått eu icke obetydligt starkare beskärning än antalet

furirer av 1. klassen, torde man på goda grunder kunna antaga, att en ytterligare

förskjutning i fråga om tidpunkten för underofficersbefordran efter

nämnda härordnings genomförande kommer att äga rum. Med hänsyn till

anförda förhållanden och då det givetvis för eu god rekrytering av underofficersgraderna

är av den allra största betydelse att äga tillgång till för

underofficersbefordran lämpliga furirer, anser lönenämnden det icke rådligt att

alldeles avvisa det från personalhåll väckta och av åtskilliga av arméns

myndigheter understödda kravet på ytterligare löneförbättring för äldre

furirer. Efter övervägande av vad i ärendet förekommit har nämnden

emellertid kommit till den uppfattningen, att man nu bör inskränka sig till

införande av ytterligare eu löneförhöjning utöver de hittills medgivna."

I betraktande av syftet med denna löneförhöjning synes densamma i

första hand böra tillkomma sådana furirer av 1. klassen, som avlagt underofficersexamen

och alltså kunna ifrågakomma till underofficersbefordran. Ur

rekryteringssynpunkt torde det emellertid vara nödvändigt att medgiva enahanda

förmån åt musikfurirer av 1. klassen och med furirer av 1. klassen

likställda hantverksbeställningsmän, för vilkas vidarebefordran icke kräves

avlagd underofficersexamen. Vad åter angår sjukvårdsbeställningsmän, torde,

enär för sådana beställningsmäns befordran till underofficers grad fordran

avlagd underofficersexamen, böra för rätt till den ifrågasatta nya löneförhöjniligen

uppställas sasom villkor, att vederbörande avlagt dylik examen.

Den av lönenämnden sålunda förordade nya löneförhöjningen torde, i

enlighet med vad från personalhåll föreslagits, böra utgå med 120 kronor

och inträda efter en tjänstetid av 120 månader.

Begränsar man löneförhöjningen för 1. klass-furirerna till vad lönenämnden

nu föreslagit, lärer densamma icke kunna anses medföra någon nämnvärd

försämring av den redan nu i vissa fall mindre tillfredsställande pro}

h )rf i ()n(Mi mellan ifrågavarande beställningsliavares och sergeanternas avlöningsförmåner.

Med avseende å de skäl, som föranlett lönenämnden att endast i nu anbegränsade

omfattning tillstyrka medgivande av en ytterligare löneförhöjning

åt furirer av 1. klassen (likställda), finner sig nämnden icke kunna

förorda någon åtgärd i anledning av de i ärendet framställda förslagen om

införande av ytterligare löneförhöjningar jämväl åt furirer av 2. klassen.

Vidkommande därefter marinens manskap, må till eu början erinras om,

att det var försvarsrevisionen, som väckte förslag om inrättande av flagg
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 123.

korpralsgraden liksom av beställningar för långtjänstkorpraler eller såsom

benämningen nu är, liögbåtsmän. Revisionen, som därvid utgick från att

flaggkorprals befordran till underofficer av 2. graden icke komme att aga

rum senare än vid 32 års ålder och att långtjänstkorpralerna skulle aga

kvarstanna i tjänst intill fyllda 55 år, förutsatte, att flaggkorpral skulle

tillträda sin sista löneförhöjning efter eu tjänstetid av 96 månader samt att

långtjänstkorpralerna skulle erhålla två löneförhöjningar mera än övriga

korpraler. Riksdagen anslöt sig i beslutet om försvarsväsendets nyordnande

till försvarsrevisionens förslag i fråga om antalet löneförhöjningar för flaggkorpraler,

men begränsade löneförhöjningarna för högbåtsmän till eu utoi ei

de för övriga korpraler medgivna, vilken sistnämnda löneförhöjning bestämdes

skola utgå 36 månader efter det vederbörande tillträtt den sista för

korpraler medgivna löneförhöjningen. Genom den sålunda träffade anordningen,

skulle högbåtsman uppnå en högsta lön motsvarande flaggkorpials

lön i näst högsta löneklassen. ,

Till stöd för de i förevarande ärende framställda förslagen om beredande

av ytterligare löneförhöjningar åt flaggkorpraler och högbåtsmän bär nu

åberopats, dels att flaggkorprals befordran till underofficer av 2. graden

kommer att äga rum vid avsevärt senare tidpunkt an forsvarsrevisionen beräknat,

dels ock att såväl flaggkorpraler som liögbåtsmän aro avsedda att

bibehållas i tjänst intill uppnådd pensionsålder.

I förra hänseendet synes den i ärendet förebragta utredningen giva vid

handen, att underofficersbefordran i allmänhet icke torde kunna påräknas

förrän tidigast vid 35 års ålder. I senare hänseendet torde redan genom

omförmälda riksdagsbeslut få anses fastslaget, att högbåtsmännen skola äga

kvarstå i tjänst intill fyllda 55 år och därefter pensioneras; däremot ar

tiden för flaggkorpralers kvarstannande i tjänst beroende av de bestämmelser,

som må bliva meddelade i fråga om deras pensionsålder.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden anser lönenämnden tor sill del

befogat att i viss mån tillmötesgå de i ärendet framförda kraven pa ytterligare

löneförhöjningar för ifrågavarande personal. ...

Härvid synes emellertid, beträffande först ti aggkorpralerna, vad i aienclet

förekommit icke vara av beskaffenhet att för närvarande böia föianleda in

förande av mer än en ny löneförhöjning för dem. Eu viss osäkerhet måste

nämligen ännu anses råda med avseende a organisationens veikningar i

fråga om dessa nyinrättade befattningar. Den nu ifragasatta löneförhöjningen

torde böra fastställas till samma belopp, 120 kronor, som av nämnden föreslagits

beträffande den nya löneförhöjningen till arméns fnrirer, och tillkomma

vederbörande efter 132 månaders tjänstetid.

Vidkommande åter högbåtsmännen synes det med hänsyn till dessas särställning

i organisationen skäligt och utan någon nämnvärd rubbning av den

nuvarande relationen mellan högbåtsmäns och flaggkorpralers slutlöner möjligt

att utöka de nu utgående löneförhöjningarnas antal med ytterligare tva,

vardera om 96 kronor, att åtnjutas efter 168, respektive 204 manaders

tjänstetid. , .

Av vad lönenämnden sålunda anfört och föreslagit ioljer grveGis, att

nämnden funnit sig icke böra gå in för några i enlighet med marmforvaltningens

förslag efter olika dyrorter graderade löneförhöjningar. Frågan om

en ortsdifferentiering, helt eller delvis, av flaggkorprals- och liögbåtsmanslöner

— en differentiering som givetvis förutsätter en begränsning av de

vederbörande nu tillkommande naturaförmånerna — torde emellertid, liksom

spörsmålet om beredande åt ifrågavarande personal av ytterligare föneforhojningar

utöver de av lönenämnden nu föreslagna, ånyo kunna göras till föremål

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

för övervägande vid den revision av de fasta lönerna, som i samband med

dyrtidstillaggens avskaffande måste äga ram.

Vad därefter flygvapnets fast anställda manskap angår, har lönenämnden

i sin lorenämnda skrivelse till flygstyrelsen den 21 mars 1927 anhållit om

huruvida med hänsyn till vunnen erfarenhet behov kunde anses

toreligga av en särskild löneplan för nämnda manskap eller vilka särskilda

bestämmelser för annat fall borde i avlöningsreglementet meddelas beträffande

manskap, som från marinen övergår till flygvapnet.

Flygstyrelsen har i anledning härav uti sin skrivelse den 19 april 1927

antort följande.

Frågan om behovet av en särskild löneplan för flygvapnets manskap sammanhängde

omedelbart ined frågan, huruvida nu gällande utbildningsbestämmelser

med hänsyn jämväl till därav beroende befordringsmöjligheter för

Jgvapnets manskap läte anpassa sig efter någon av nu gällande löneplaner

for manskap vid armén och marinen. Utbildningsbestämmélserna för flygvapnets

manskap beträffande kompetens för befordran vore uppgjorda i

huvudsaklig överensstämmelse med för arméns manskap gällande. Dessa

vore för flygvapnets vidkommande fastställda att på försök lända till efterrättelse

under utbildningsåret 1 november 1926—31 oktober 1927. Huruvida

några föl ändringar i desamma bleve erforderliga, kunde icke avgöras förrän

efter utgången av nämnda utbildningsår. I fråga om manskapets tjänstegrader

vore flygvapnet likställt med armén. Därest utbildningsbestämmelserna

vid ett framtida fastställande icke komme att undergå sådana förändringar,

som i väsentlig grad kunde inverka på tiden för manskapets uppflyttmng

i löneklass eller lönegrad, skulle således intet hinder möta att

tillampa arméns löneplan jämväl vid flygvapnet. Ett definitivt ståndpunktstagande

vore, med hänsyn till att utbiidningsbestämmelserna ännu icke slutgiltigt

fastställts, för närvarande icke möjligt. Därest emellertid löneplanen

tor arméns manskap skulle komma att fastställas jämväl för flygvapnets

manskap, syntes det bliva nödvändigt att, i likhet med vad i detta avseende

föreskrivits genom kungl. brevet den 29 juni 1926, i manskapsavlöningsreglementet

införa bestämmelse, att beställningshavare vid marinen, som överfördes

till flygvapnet och som vid marinen åtnjutit högre lön än som följde

med beställningen vid flygvapnet, finge under den tid, han vid marinen

skulle hava åtnjutit denna högre lön, åtnjuta fyllnad till det högre lönebeloppet.

Dtav en sedermera från flygstyrelsen infordrad promemoria framgår, att

de under utbildningsåret 1 november 1926—31 oktober 1927 tillämpade utbildmngsföreskrifterna

fastställts att försöksvis lända till efterrättelse jämväl

under innevarande utbildningsår. Nämnda promemoria synes vidare giva

vid handen, att anledning saknas till antagande, att berörda föreskrifter vid

det slutliga ordnandet av manskapsutbildningen vid flygvapnet komma att

underkastas sådana förändringar, som skulle kunna utgöra hinder för ett

fortsatt inordnande av flygvapnets manskap under löneplanen för arméns

manskap.

Med hänsyn till vad sålunda i denna del av ärendet förekommit anser

lönenämnden böra föreslå, att den i nu gällande avlöningsreglemente

™a löneplanen för manskap vid armén fortfarande skall tillämpas jämväl

i fråga om flygvapnets manskap.

Då det emellertid torde vara avsett, att manskapsbeställningarna vid

. ré apnet i viss utsträckning även för framtiden skola rekryteras från marinen,

erfordras på grund av den olika byggnaden av nämnda löneplan och

löneplanen för marinens manskap en kompletterande föreskrift i den riktning,

förenämnda kungl. brev den 29 juni 1926 innehåller. Denna föreskrift

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

synes nämnden böra innehålla, att, därest en marinen tillhörande beställningshavare

före utgången av den tid, hans anställning vid marinen avser,

överföres till flygvapnet och därvid enligt den för manskap vid detta vapen

gällande löneplan skulle erhålla lägre lön än den, han närmast före överföringen

innehade, han skall äga uppbära sistnämnda liogre lön intill dess

han på grund av löneförhöjning erhåller högre lönebelopp, dock liögst för

den tid, som vid överföringen återstod av den för honom gällande anstallningstiden

vid marinen.

De förslag, lönenämnden beträffande förevarande paragraf tramstalit, toi
anleda:

, ... , ,

1) ändrad benämning av den nuvarande loneplanen för armens manskap,

2) införande av två nya anmärkningar vid ifrågavarande löneplan, den

ena avseende den nya löneförhöjningen för vissa furirer av 1. klass (likställda),

och den andra upptagande nyss angiven föreskrift i fråga om manskap, som

från marinen överföres till flygvapnet;

3) sådan ändring av loneplanen för marinens manskap, att densamma

kommer att upptaga den för flaggkorpraler förordade nya löneförhöjningen;

4) ändring av den vid sistnämnda löneplan fogade anmärkningen angaende

löneförhöjning åt högbåtsmän. . .

Härförutom torde, på sätt lönenämnden i sm skrivelse den 22 oktober

1926 framhöll, den nuvarande anmärkningen vid loneplanen för arméns

manskap böra kompletteras med eu bestämmelse om musikfurirs av 1. klassen

likställande i avlöningshänseende med furir av 1. klassen.

3 § innehåller bestämmelser i avseende å tillgodoräknande av tjänstetid

samt tillträdande av löneförhöjning. . .. .

Yad angår tillgodoräknande av tjänstetid, får lönenämnden erinra darom,

att 1918 års avlöningssakkunnigas förslag till manskapsavlöningsreglemente

och Kungl. Maj:ts därpå grundade proposition i ämnet upptog en föreskrift

av innehåll, att beställningshavare, som före tillträdandet av fast anställning

tjänstgjort såsom värnpliktig, skulle äga att efter vederbörande regements(kår-)cliefs

prövning såsom tjänstetid helt eller delvis tillgodoräkna sig den

tid, varunder han undergått utbildning såsom värnpliktig. Riksdagen lat

emellertid med hänsyn till de konsekvenser, stadgandet syntes kunna medföra,

detsamma utgå. , .

Från olika håll har nu yrkande framställts om införande av en dylik bestämmelse

i reglementet. Förutom andra myndigheter liava ock såväl eliefen

för generalstaben som arméförvaltningen uttalat sig härför.

Arméförvaltningen har i denna del anfört, att ehuru ämbetsverket iugalunda

förbisåge vikten och betydelsen av de skal, som föranlett riksdagens

ovanberörda beslut, arméförvaltningen vore angelägen framhålla, att avsaknaden

av en bestämmelse av angivna innehåll, enligt vad erfarenheten

givit vid handen, föranlett ojämnheter i tillämpningen samt visat sig forsvåra

rekryteringen. ............ ...

Av två personer, vilka samtidigt börjat sin militära tjänstgöring, den ene

såsom fast anställd den andre såsom värnpliktig, finge den senare därest

han under pågående värnpliktstjänstgöring eller efter densammas slut toge

fast anställning, icke tillgodoräkna sig värnpliktstiden och komme därigenom

i sämre ställning i lönehänseende än den förre, oaktat att de i militärt a\- seende vore fullt jämställda.

Då härtill komme att den fast anställde på grund av bestämmelserna i

värnpliktslagen finge såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig

tiden för sin anställning, föranledde bestämmelserna i sin nuvarande lydelse

ett direkt undervärderande av värnpliktstjänstgöringen och ett föis\ årande

av rekryteringen av det fast anställda manskapet ur de värnpliktigas led.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

ett resultat, som vore så mycket mera beklagligt, som en dylik rekrytering

ur olika synpunkter syntes synnerligen önskvärd. För den enskilde måste

det också framstå såsom obilligt, att under lika förhållanden fullgjord tjänstgöring

finge i ena fallet tillgodoräknas för erhållande av löneförhöjning, i

det andra icke.

Såsom lönenämnden i meromnämnda skrivelse den 22 oktober 1926 anförde,

hava de skäl, som nu och tidigare åberopats till stöd för införande

av en bestämmelse om värnpliktstjänstgöringens tillgodoräknande såsom

tjänstetid, synts nämnden bärande, och liar nämnden funnit några allvarligare

konsekvenser knappast behöva befaras av eu dylik åtgärd. I enlighet

härmed föreslår nämnden nu, att 2 mom. av förevarande paragraf kompletteras

med en föreskrift av angivna innehåll.

De i 3 § 3 mom. av nu gällande manskapsavlöningsreglemente meddelade

bestämmelserna angående tillgodoräknande av föregående tjänstetid böra

undergå av flygvapnets inrättande och reglementets utsträckning till dess

manskap betingad komplettering. I samband härmed synas bestämmelserna

i fråga böra erhålla en förenklad avfattning.

I 3 § 5 mom., första stycket, av nu gällande manskapsavlöningsreglemente

stadgas, att såsom tjänstetid må för kontraktsanställd beställningshavare icke

beräknas tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket han

uppnår 18 år.

Beträffande detta stadgande framhöll lönenämnden uti sin oftanämnda

skrivelse den 22 oktober 1926, a,tt från åtskilliga håll ifrågasatts sådan

ändring av stadgandet, att tjänstetid skulle få beräknas redan från och med

‘I*-;11 1 november det år, vederbörande uppnådde 17 års ålder. Bom skäl

härför hade bland annat anförts, att enligt den nya försvarsorganisationen

räknats med att fast anställning vid armén skulle kunna vinnas redan det

år, vederbörande uppnådde nämnda ålder. Hittills hade emellertid icke

någon generell sänkning av antagningsåldern ägt rum. Endast den förändringen

hade härutinnan vidtagits, att beträffande armén införts eu bestämmelse,

som under vissa förutsättningar medgåve anställning av ynglingar,

som under antagningsåret uppnådde 17 års ålder. En liknande undantagsbestämmelse

hade emellertid sedan länge varit gällande vid marinen. Såväl

före som efter manskapsavlöningsreglementets ikraftträdande hade för övrigt

anställning av manskap i nämnda ålder förekommit i stor utsträckning vid

armén. Och i fråga om arméns musikmanskap vore sedan gammalt medgiven

en antagningsålder av 16 år. Med avseende å flygvapnet gällde enligt

kungörelsen den 11 juni 1926 angående inträde vid, befordran inom och avgång

från flygvapnet, att såsom villkor för att kunna antagas såsom manskap

fordrades att vid den tidpunkt, från och med vilken anställningstiden

räknades, hava fyllt 18 år. Även om det skäl, som åberopats för en ändring

av stadgandet i 3 § 5 inom., vid angivna förhållanden icke kunde anses

tvingande, _ syntes likväl nämnden den omständigheten, att antagning av

manskap i 17-årsåldern vid försvarsväsendet överhuvud vore medgiven och

förekomme i betydande utsträckning, starkt tala för ett biträdande av ifrågavarande

ändringsyrkande.

I anslutning till vad lönenämnden sålunda anfört, finner nämnden sig nu

böra föreslå, att åt stadgandet i fråga gives det förändrade innehåll, att

såsom tjänstetid för kontraktsanställd beställningshavare icke må beräknas

tid, som infallit före den 1 november det år, under vilket han uppnår 17 år.

Med avseende å förevarande mom. får lönenämnden vidare erinra därom,

att musikmanskap vid. infanteriet med tjänstgöring under allenast en viss

del av året icke ingår i den nya härorganisationen. På grund härav torde

den i 5 § 3 mom. av nu gällande manskapsavlöningsreglemente förefintliga

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

bestämmelsen angående skyldighet för ifrågavarande beställningshavare att

under i samma mom. angiven tid avstå viss del av sin lön icke böra mny ta

i det nya manskapsavlöningsreglementet. För att emellertid dylik beställningshavare,

som alltjämt kvarstår i tjänst, icke må komma i sämre ställning med

avseende å löneuppflyttning än den, som hittills varit honom tillförsäkrad,

böra de i 3 § 5 mom., andra stycket, av gällande manskapsaylöningsreglemente

förekommande orden »och ej heller tid, som avses i 5 § 3 mom.»

nu utbytas mot orden »och ej heller tid, under vilken han såsom tillhörande

musikpersonalen vid infanteriet enligt äldre föreskrifter icke vai it inkallad till

tjänstgöring». ,.. . .

I fråga om 3 § 7 mom. av nu gällande manskapsavloningsreglemente anmälde

lönenämnden uti sin merberörda skrivelse den 22 oktober 1926, att,

enligt vad som framginge av en till nämnden överlämnad framställning fiaii

cliefen för Bodens artilleriregemente, behov yppat sig av ett tillägg till

nämnda moment, som i fråga om menigs rätt till löneförhöjning likställde

uttagning till motorfordonsförare med uttagning till remontryttare.

Utan att närmare ingå på denna framställning, över vilken icke nagra

andra arméns myndigheter än kommendanten i Boden avgivit yttrande,

finner sig lönenämnden i anledning av densamma böra föreslå eu sådan

komplettering av bestämmelserna i förevarande mom., att däri inrymmes

befogenhet för Ivungl. Maj:t att avgöra frågor av den art, framställningen

avser. „ ...

Detta mom. bör vidare kompletteras med bestämmelser angaende villkoren

för menigs vid flygvapnet rätt att tillträda löneförhöjning. I enlighet med

flygstyrelsens förslag synas dessa bestämmelser böra avfattas i överensstämmelse

med motsvarande föreskrifter för meniga vid infanteriet och

I 4 § 1 inom. torde i anledning av7 flygvapnets tillkomst orden »arméföivaltningens

civila departement resp. marinförvaltningen» böra utbytas mot

orden »vederbörlig central förvaltningsmyndighet».

Enligt 6 § i förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring — vilken förordning

från och med den 1 januari 1928 träder i stället för 1909 års förordning

i ämnet — erhåller fast anställt manskap icke någon ersättning

enligt förordningen, så länge anställningen varar. I anledning härav7 synes

senare delen av 4 § 2 inom. i nu gällande manskapsaylöningsreglemente,

från och med orden »i den män», nu böra uteslutas. Av eu i övrigt synes

den nya militärersättningsförordningen böra föranleda jämkning av sagda

moments avfattning. . .

4 § 3 mom. i nyssnämnda avlöningsreglemente innehåller bestämmelse

om rätt för beställningshavare, som till förekommande av smittofara förbjudits

att tjänstgöra, att uppbära oavkortad lön under hela den tid. forbudet

varar. Till stöd för införandet av denna bestämmelse åberopade 1918

års avlöningssakkunniga, att motsvarande förmån vore tillförsäkrad kommunikationsverkens

personal.

Numera har emellertid kommunikationsverkens personal underkastats

enahanda begränsning i fråga om tiden för berörda förmåns åtnjutande,

som för officerare och underofficerare in. ti. finnes stadgad i 14 i? 3 mom.

av det nya officersavlöningsreglementet. Med hänsyn härtill synes en liknande

inskränkning i tiden för nämnda förmåns utgående nu böra stadgas

för manskapets vidkommande. .

1 1 mom. av denna paragraf erfordras endast en obetydlig formell ändring.

2 mom. har befunnits böra kompletteras med föreskrift därom, att i fråga

rätt för beställningshavare vid flottan, som erhållit tjänstledighet för

om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj;ts proposition nr 123.

genomgående av sjökapten sklass vid navigationsskola, att bibehålla lön,

skola gälla de bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelas.

Stadgandet i 3 mom. av förevarande paragraf i nu gällande manskapsavlöningsreglemente

torde av skäl, som nämnden förut i samband med

behandlingen av 3 § 5 mom. anfört, icke böra upptagas i det nya reglementet.

<: §• Denna paragraf svnes, bortsett från en mindre ändring av formell natur

i 2 mom., kunna bibehållas vid sin nuvarande lydelse.

” §• Uti denna paragraf, som erhållit sin nuvarande lydelse genom kungörelsen

den 9 juni 1922 (nr 333), synes ändring icke erforderlig i vidare mån, än

som föranledes av flygvapnets tillkomst.

8 §. I vad denna paragraf i nu gällande manskapsavlöningsreglemente inne
håller

ifrågasattes icke någon ändring.

Uti sin merberörda skrivelse den 22 oktober 1926 meddelade emellertid

lönenämnden, att från personalhåll påyrkats införande av ett stadgande

angående rätt för gift underbefäl att mot ersättning, beräknad efter statsverkets

självkostnadspris, från kronans vederbörande matinrättningar, förråd

och dylika anstalter utbekomma tillagad portion för sig själv (dier proviantartiklar

för sig och sin familj ävensom för sin bostad erforderligt bränsle,

samt att nämnden funnit detta yrkande vara av beskaffenhet att kunna av

nämnden biträdas. I anslutning härtill anser sig nämnden nu böra föreslå,

att ett dylikt stadgande införes i förevarande paragraf, varvid den hittillsvarande

bestämmelsen bör upptagas såsom ett första och det nya stadgandet

såsom ett andra mom. I fråga om de förmåner, som sålunda av nämnden

ansetts böra ytterligare medgivas, torde stadgandet böra avfattas i närmast

möjliga överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i officersavlöningsreglementet.

Yad angår frågan, vilket underbefäl som bör äga komma i

åtnjutande av sagda förmåner, vill nämnden förorda, att härtill endast må

ifrågakomma sådant underbefäl, som, enligt vad nämnden i det följande

kommer att föreslå, erhåller rätt till i 11 § omförmält hyresbidrag.

S) §. Beträffande denna paragraf erfordras endast en mindre komplettering med

hänsyn till flygvapnets inrättande.

10 $. Från personalhåll har framställts yrkande därom, att arméns och flyg
vapnets

korpraler måtte medgivas enahanda rätt till ersättning för flyttningskostnad,

som för närvarande tillkommer furirer.

Tillräckliga skäl för en dylik ändring av den nuvarande bestämmelsen

i ämnet synas emellertid nämnden icke föreligga. Förevarande paragraf torde

därför endast böra underkastas vissa av den nya försvarsorganisationen betingade

formella ändringar.

11 $j. Uti sin förut omförmälda skrivelse den 22 oktober 1926 anmälde löne
nämnden,

att i 11 § av nu gällande manskapsavlöningsreglemente från olika

håll föreslagits ändring i syfte att vidga rätten till hyresbidrag och höja

bidragets belopp. Härutinnan anförde lönenämnden följande.

Uti förstnämnda hänseende hade det förefallit lönenämnden, att, i betraktande

därav att anställning som manskap för framtiden torde komma

att i stor utsträckning äga rum redan vid 17-årsåldern, skäl icke förelåge

för ändring i vidare mån än att — såvitt övriga förutsättningar därför vore

för handen — jämväl korpraler vid armén medgåves rätt till hyresbidrag.

Vad bidragsbeloppen beträffade, hade förslag framställts om deras gradering

efter ortsgrupper, därvid bidraget skulle utgå å A-ort med nuvarande

lägsta belopp, 210 kronor, å B-ort med 240 kronor, å C-ort med 270 kronor,

å D-ort med 300 kronor, å E-ort med 330 kronor, å F ort med 360 kronor

och å Gl-ort med 390 kronor.

Eu revision av gällande bestämmelser i fråga om bidragsbeloppens storlek

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

å olika orter syntes lönenämnden motiverad redan av det förhållandet, att.

enligt vad nämnden under hand inhämtat från socialstyrelsen, hyresmdex

från våren 1921 undergått en stegring med ungefär 21 %.

En annan fråga vore, efter vilka grunder en dylik revision borde vidtagas.

Som redan nämnts, hade förslag väckts om bidragens gradermg efter ortsgrupper

För att kunna bedöma detta förslag liade nämnden från socialstyrelsen

införskaffat eu tabell, av vilken framginge, att medelhyresmdex

vore högre för B-ort än för A-ort, för D-ort än for C-ort o. s. v. Men tabellen

visade också, att hyresindex betydligt växlade beträffande olika lorläggningsorter

inom eu och samma ortsgrupp, samt att inom varje ortsgrupp

förekomme någon förläggningsort med högre hyresindex än en ellei ett pal

förläggningsorter tillhörande närmast dyrare ortsgrupp.

Även om visst fog förefunnes att vid fastställande av hyresbidragen icke

alldeles bortse från den allmänna levnadskostnadsnivån, syntes likväl vid

senast anförda förhållande förenämnda ortsgruppering icke utan vidare kunna

läggas till grund för eu reglering av bidragsbeloppen. Eu med hänsyn till

såväl hyres- som den allmänna levnadskostnadsnivån mera tillfredsställande

avvägning av hyresbidragen å olika orter syntes emellertid nämnden kunna

ernås genom att fastställa olika bidragsbelopp, allt efter som förläggningsorten

tillhörde a) ortsgrupp G, b) endera av ortsgruppema k, E eller D

samt c) någon av övriga ortsgrupper. Ur rent praktisk synpunkt ställde

sice givetvis en sådan anordning lika med en fullständig tillämpning a\ den

på den allmänna levnadskostnadsnivån grundade ortsindelningen

Den av nämnden sålunda anvisade utvägen förutsatte fastställande av tie

olika bidragsbelopp. Därest av de nu gällande två beloppen det lagre tilllämpades

för A-, B- och C-orter samt det högre for G-ort skulle enligt

nämndens mening ett bidrag om 240 kronor kunna anses skäligt för D-, Eoch

E-orter. Emellertid syntes den sedan våren 1921 skedda, till ungetar

21 % uppgående hyresstegringen böra föranleda en motsvarande höjning avhyresbidragens

belopp. På grund härav och då ifrågavarande bidrag ^betalades

månadsvis samt beloppen därför borde vara jämnt delbara med L,

ansåge nämnden desamma skäligen böra bestämmas till 252 kronor a toiläggningsort,

tillhörande endera av ortsgruppema A. B och C, 288kronor

å förläggningsort, tillhörande endera av ortsgruppema D, E och 4, samt

324 kronor för förläggningsort, tillhörande ortsgruppen G

Vid det förnyade övervägande, lönenämnden nu ägnat berörda spörsmål,

har nämnden ej funnit anledning frångå sin sålunda uttalade mening i fråga

om utvidgande av rätten till hyresbidrag och ändrade normer för bulragsbeloppens

bestämmande. I enlighet med av marinföryaltmngen framställt

förslag synes emellertid jämväl till 1. klass kustartillerist uppnvttad menig

böra, såvitt övriga förutsättningar därför äro för handen, komma i åtnjutande

av dylikt bidrag. Självfallet bör motsvarande formån tillkomma lorutom

furir vid flygvapnet, jämväl korpral därstädes samt flaggkorpral och

högbåtsman vid marinen. I överensstämmelse med vad sålunda anförts

synas bestämmelserna i förevarande paragraf böra avfattas.

I denna paragraf bör hänvisningen till militärersättningsföroidningen 12

ändras att avse den i det föregående omförmälda nya författningen i ämnet.

I övrigt synes paragrafen böra bibehållas vid sin nuvarande lydelse.

I 13 § meddelas bestämmelser rörande, bland annat, åtnjutande och ut- 13

betalande av lön. .... . .... .

Arméförvaltningen har framställt yrkande, att bestämmelserna i nu galiande

manskapsavlöningsreglemente, i vad de avse tiden för avlöningens åtnjutande,

måtte förtydligas. 1 sådant syfte har ämbetsverket föreslagit följande avfattning

av 13 § i denna del. »Lön utgår från och med den dag, bestaliBihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 103 haft. (År 123.) 3,7 28 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

14 §.

15 §.

Ikraftträdande

och övergångsanordningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

ningen tillträdes, till och med den dag, beställningshavare avgår på grund

av avsked, entledigande eller dödsfall. Tillträde av beställning anses, därest

annorlunda icke vid beställningshavares utnämning (antagning) bestämmes,

ske dagen efter den, då utnämningen (antagningen) ägt rum.»

Med anledning härav får lönenämnden erinra därom, att nämnden i sin

skrivelse den 20 oktober 1926 med förslag till nytt officersavlöningsreglemente

i fråga om tiden för löns utgående framhöll, att man enligt nämndens mening

boide utgå från att tillträde av tjänst icke kunde äga rum förrän dagen

efter den, da utnämningen skett. Mot meddelande av en från denna utgångspunkt

avfattad föreskrift hade nämnden icke något att erinra, men ansage

nämnden densamma vara av natur att kunna ingå i tilläggsbestämmelserna

till avlöningsreglementena, Vad nämnden sålunda i angivna sammanhang

anförde, .vilket av statsmakterna lämnades utan erinran, äger givetvis

giltighet även i fråga om manskapslönerna.

I avseende å löneutbetalningen har från några av arméns militära myndigheter,

liksom ock i en av O. Westergren i Tyringe till nämnden ingiven

skrivelse, framställts yrkande om sådan ändring i nu gällande bestämmelser,

att. manskapets löner skulle — på sätt före tillkomsten av nu gällande avlömngsreglemente

var fallet — utbetalas i poster vid tre olika tillfällen i

varje månad.

Detta ändringsyrkande har icke biträtts av arméförvaltningen, lika litet

som av de i ärendet hörda personalrepresentanterna. De sistnämnda hava

inför nämnden meddelat, att genom försvarsväsendets underbefälsförbund

gjorts förfrågningar hos underbefälskårerna vid försvarsväsendets samtliga

truppförband och stationer, huruvida skäl kunde befinnas föreligga för

åvägabringande av ändring av nu gällande bestämmelser i fråga om lönens

utbetalande, samt att med anledning härav till underbefälsförbundet ingått

yttranden från 30 underbefälskårer, av vilka 24 ansett att ändring i förevarande

avseende icke vore erforderlig, 5 framställt yrkanden om vissa

ändringar i fråga om lönens utbetalande till det yngre manskapet samt

endast en uttalat sig för en generell föreskrift om lönens utbetalande vid

tre olika tillfällen i månaden.

Med hänsyn till vad sålunda och i övrigt i denna del av ärendet förekommit

har lönenämnden för sin del funnit sig icke böra förorda någon

ändring i den genom nu gällande manskapsavlöningsreglemente införda utbetalningsordningen.

I denna paragraf hava myndigheterna icke ifrågasatt någon ändring. Ej

heller lönenämnden har funnit skäl diirtill föreligga.

15 § i nu gällande manskapsavlöningsreglemente innehåller stadgande

därom, att avlöning till skeppsgossar bestämmes i vederbörlig stat, samt att

beträffande avlöningens åtnjutande och utbetalning skola gälla de föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t-meddelas.

Lönenämnden är av den uppfattningen, att detta stadgande icke behöver

inflyta i det nya reglementet, varför detsamma här torde böra uteslutas.

I. följd härav torde under 15 § i det nya reglementet böra, med erforderderliga

formella jämkningar, upptagas de bestämmelser, som för närvarande

återfinnas i 16 § av avlöningsreglementet.

Det nya avlöningsreglementet synes lämpligen böra träda i kraft den

1 juli 1928.

Reglementet torde böra tillämpas på allt manskap, som då innehar eller

därefter vinner fast anställning vid försvarsväsendet. Dock lärer manskap,

som vid nämnda tidpunkt uppbär lön enligt äldre löneplan än den senast

fastställda, böra i hittills medgiven omfattning fortfarande bibehållas vid sin

rätt därtill. För detta ändamål erfordras alltså en särskild övergångsbestäm
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

melse. En sådan torde ock vara behövlig för att säkerställa korpral vid

marinen, som vid befordran till flaggkorpral åtnjuter lön enligt före den

1 juli 1922 gällande löneplan, mot löneminskning vid dylik befordran.

Beträffande i tjänst kvarstående indelt manskap vid armén synes vad i

övergångsbestämmelserna till nu gällande manskapsavlöningsreglemente finnes

stadgat fortfarande böra lända till efterrättelse.

I det lönenämnden härmed överlämnar ett i enlighet med vad ovan anförts

upprättat förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid

försvarsväsendet, får nämnden meddela att — utöver ovan å skilda ställen

närmare omförmälda ändringsyrkanden — i ärendet framställts önskemål

om en del andra jämkningar i nu gällande manskapsavlöningsreglemente,

vilka önskemål nämnden emellertid för sin del ansett icke vara av beskaffenhet

att böra tillmötesgås.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit, förutom undertecknad,

ordförande, ledamöterna Afzelius, Jansson, P. Nilsson, Giron, Nyquist och

J. Nilson, varjämte suppleanterna Söderbom och Sandström närvarit vid

den slutliga justeringen av nämndens utlåtande i ärendet.

Särskild mening har därvid tillkännagivits av herr Giron enligt bilagda

yttrande.

Samtliga till ärendet hörande handlingar överlämnas härjämte.

Stockholm den 29 november 1927.

Underdånigst

Karl Levinson.

Yngvar Månsson.

Särskilt yttrande.

I den av Försvarsväsendets underbefälsförbund gjorda framställningen,

vilken jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 augusti 1927 tillställts lönenämnden,

upptogs följande utökning av löneklasserna för manskap, nämligen

två för furir av 1. klassen, en för furir av 2. klassen, fyra för flaggkorpral

samt fem för högbåtsman. Vid behandlingen av denna framställning har

lönenämnden stannat vid att föreslå en löneförhöjning av 120 kronor för

furir av 1. klassen, som avlagt underofficersexamen, att tillträdas efter 120

månaders tjänstetid, en löneförhöjning för flaggkorpral ä 120 kronor efter

132 månader samt, med bibehållande av det redan nu medgivna lönetillägget

ä 96 kronor efter 132 månader, för högbåtsmän ytterligare tvenne löneförhöjningar

ä 96 kronor efter resp. 168 och 204 månaders tjänstetid.

Enligt undertecknads mening bör för flaggkorpral införas ännu en löneförhöjning,

nämligen efter 168 månader, d. v. s. efter ytterligare 3 års tjänst,

och bör denna förhöjning sättas till 180 kronor, varigenom flaggkorpral efter

en tjänstetid av 14 år skulle komma upp till en slutlön av 2,292 kronor.

Hans årskamrater vid armén äro vid denna tid i allmänhet befordrade till

sergeanter med omkring 3,000 kronor i avlöning. Denna föreslagna löneökning

måste anses väl motiverad med hänsyn till den avsevärda höjning

av levnads- och tjänsteåldern vid befordran till underofficer av 2. graden,

som de senare åren, enligt vad tab. I här nedan utvisar, ägt rum och i

vilket förhållande, såsom av gjorda beräkningar framgår, någon betydligare

förbättring icke heller kan förväntas, sedan den nya organisationen fullt

genomförts.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj: ts proposition nr 123.

Tabell I

1920

34

år

Medellevnaclsdlder vid befordran till underofficer av 2. graden

1921

35

»

1922

36

»

under de senare åren i

1923

36

„

1924

37

»

1925

38

»

1923

38

En jämförelse mellan avlöningsförhållandena för marinens manskap och

manskapet vid armén synes även giva vid handen, att marinens manskap är

sämre ställt i avlöningshänseende än arméns, vartill kommer att furiren,

ehuru utbildningstiden vid armén är kortare än vid flottan, kan beräkna

underofficersbefordran flera år tidigare än korpralen (flaggkorpralen) vid

flottan. I vidstående tabell II är angivet utbildningens gång samt beräknad

tid för befordran och uppflyttning i lönehänseende för manskap vid flottan

och armén från första anställningen och fram till tidpunkten för underofficersbefordran

vid flottan, som beräknas komma att inträffa efter 18 års tjänstetid

och vid en levnadsålder av omkring 36 år; befordran till sergeant beräknas

äga rum efter 13 års tjänstetid och vid en levnadsålder av omkring 31 år;

vid löneuppflyttningarna hava jämväl tagits i betraktande de förskjutningar,

som i verkligheten förväntas komma att uppstå. Av lönenämnden nu föreslagna

löneförhöjningar äro införda i beräkningarna, varemot den av undertecknad

föreslagna ytterligare löneförhöjningen för flaggkorpraler är angiven

med rött.

Man finner av denna tabell att efter 7 års tjänst furiren vid armén erhållit

ett sammanlagt lönebelopp av 8,004 kr., korpralen vid flottan däremot

endast 7,716 kr. Av tabellen framgår vidare att därest två man samtidigt

antagas vid resp. flottan och armén och deras löneförmåner från anställningsdagen

och intill tidpunkten, då båda beräknas erhålla lika lön som underofficerare,

summeras var för sig, det befinnes att den som avlönats enligt

arméns löneplan av statsverket under denna tid erhållit 34,302 kr. å D-ort

och 36,120 kr. å G-ort, varemot den efter flottans löneplan avlönade erhållit

endast 30,180 kr., alltså en skillnad av ej mindre än 4,122 kr. resp. 5,940

kr., trots att löneförhöjningarna vid armén härvid äro beräknade i synnerligen

långsamt tempo. Nämnda differenser utjämnas visserligen avsevärt

genom att flaggkorpralen enligt tabellen åtnjuter naturaförmåner i ytterligare

5 år; dessa kunna beräknas till omkring 700 kr. per år, alltså 3,500 kr., varför

skillnaden reduceras till 622 kr. resp. 2,440 kr. Därest enligt undertecknads

förslag en ytterligare löneförhöjning infördes för flaggkorpraler, skulle denna

ungefär jämna ut förhållandena å D-ort, varemot å G-ort fortfarande en

skillnad till flottans manskaps nackdel av omkring 1,700 kr. skulle kvarstå.

Med anledning av vad sålunda anförts föreslås att löneplanen för flaggkorpraler

måtte bestämmas enligt följande:

Lön efter en tjänstetid i månader av

168

36

48

60

72

84

96

132

1512

1 608

1704

1800

1896

1992

2112

2 292

Stockholm den 29 november 1927.

M. Giron.

Kommendörkapten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 103 höft. (År 123.)

Tabell II.

Levnadsålder 18 år 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37

Lön efter en tjänstetid av

År 01234567

8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19

Löne-

grad

Grad Begynnel-

selön

Månader

12

24

36

48

60

72

84

96

108

120

132

144

156

168

180

192

204

216

3

Flaggkorpral

1992

1992

1992

2112

2112

2112

2292

2112

2292

2112

2292

2112

2292

2112

3858G-ort

3444D-ort

2

Korpral

1416

1512

1608

1704

1

Menig

600

720 I 840

1020

Flotta

ns utbildning

2.

kl. sjöman el.

Korpral

1. kl. sjör

nan

Underofficers

skola

‘ /: |

k o

r p

r a 1

Under- off. av 2.

graden

é

r i a g p

Arméns utbildning

v. korpra

1 korprj

il furii

förbe- red,

uo. sko

i

underoff.

skola

>*

S e

r g e

ant

■

5

Furir av 1. kl.

1800

1800

1800

1920

1920

1920

3204

2862

3204

2862

3516

3138

3516

3138

3516

3138

3858G-ort

3444D ort

4

Furir av 2. kl.

1392

1512

1632

3

Korpral

972

1152

2

Vice korpral

744

1

Menig

600

_

to

CD

Kungl. Maj;ts proposition nr 123.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1928:114 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa avlöning sanslag under riksstatens fjärde huvudtitel in. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 23 i texten