Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av gamla centralposthuset i Göteborg

12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:128, Angående försäljning av gamla centralposthuset i Göteborg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

1

Nr 128.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av gamla centralposthuset i Göteborg; given

Stockholms slott den 24 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

O. Meurling.

t

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin. Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för kommunikationspartementet, statsrådet Meurling:

Sedan det nya centralposthuset i Göteborg den 1 juni 1925 tagits i bruk

för centralpostkontoret i nämnda stad, har fråga uppkommit om användningen

av det av berörda postkontor tidigare disponerade gamla centralposthuset

därstädes.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 106 häft. (Nr 128.)

498 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

I skrivelse den 9 februari 1926 anförde generalpoststyrelsen, att styrelsen,

som ansåge det gamla centralposthuset icke längre erforderligt för postverkets

behov, inlett förhandlingar med Göteborgs stad avseende försäljning

av berörda fastighet, vars taxeringsvärde vore 800,000 kronor. Sedan stadens

fastighetskontor uppskattat värdet av fastigheten till högst 338,000 kronor,

hade på generalpoststyrelsens begäran byggnadsstyrelsen verkställt värdering

och därvid uppskattat fastighetens värde till 550,000 kronor. Ett erbjudande

till staden att förvärva fastigheten till detta pris hade emellertid avböjts,

emedan sagda pris syntes alltför högt.

Med anledning av generalpoststyrelsens i berörda skrivelse gjorda framställning

uppdrog Kungl. Maj.t genom beslut den 12 mars 1926 åt styrelsen

att i samråd med byggnadsstyrelsen verkställa närmare utredning angående

möjligheten att försälja ifrågavarande fastighet på för statsverket antagbara

villkor samt att i avvaktan på fastighetens eventuella försäljning omedelbart

vidtaga åtgärder för densammas uthyrande på fördelaktigast möjliga villkor.

I skrivelse den 13 december 1927 anför generalpoststyrelsen följande:

Styrelsen hade dels genom annonser i pressen och dels genom mäklare

låtit utbjuda fastigheten till försäljning eller uthyrning, men av olika anledningar

— överskottet å kontorslokaler i Göteborg, den där rådande depressionen,

posthusbyggnadens synnerligen bristfälliga beskaffenhet och för ett

affärsföretag mindre lämpliga disposition in. in. — hade förda förhandlingar

strandat.

Genom beslut den 23 augusti 1927 hade emellertid stadens drätselkammare

utsett tvenne delegerade att ånyo underhandla om fastighetens förvärvande.

De förhandlingar, som på grund därav förts, hade resulterat i att

generalpoststyrelsen med Göteborgs stads drätselkammare upprättat ett preliminärt

köpeavtal rörande fastigheten. Enligt detta avtal skulle Kungl.

Maj :t och kronan — under förutsättning att avtalet godkändes dels av stadsfullmäktige

i Göteborg före utgången av år 1927 och dels av Kungl. Maj:t

före den 1 april 1928 — till Göteborgs stad försälja fastigheten för en köpeskilling

av 47f>,000 kronor. Enligt meddelande från drätselkammaren i Göteborg

hade stadsfullmäktige därstädes numera för sin del godkänt köpeavtalet

i fråga.

Beträffande det gamla centralposthuset anför styrelsen härefter:

Ifrågavarande hus vore beläget invid Packhusplatsen i Göteborg med

flyglar åt Kronhusgatan och Postgatan å tomter, som efter senast företagna

tomtindelning benämndes fastigheterna nr 1 och 2 i 20:e kvarteret Franska

tomten i stadsdelen Nordstaden i Göteborg. Sedan Kungl. Maj:t genom

brev den 10 september 1869 dels medgivit, att till plats för ett nytt posthus

i Göteborg finge användas ett tomtområde av 14,950 kvadratfot (= 1,317.8

kvadratmeter) av dåvarande tomten nr 56 i Göteborgs stads 7:e rote, av

vilket område 11,950 kvadratfot skulle inköpas av Göteborgs stad för en

köpeskilling av 10,000 riksdaler riksmynt och på vissa villkor i övrigt samt

3,000 kvadratfot för ändamålet upplåtas av kronan förut tillhörig mark, dels

ock anvisat ett belopp av 145,000 riksdaler riksmynt för tomtens bebyggande,

uppfördes under åren 1870 och 1871 det nu ifrågavarande posthusets huvudbyggnad.

Jämlikt bemyndigande i kungl. brev den 10 november 1893 hade styrelsen

under år 1894 av armöförvaltningen för eu köpeskilling av 25,000 kronor in
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128. 3

köpt ett intill den förenämnda tomten beläget område om 439.3 kvadratmeter,

då benämnt tomten nr 56 litt. D i 7:e roten. På den sålunda tillökade

tomten uppfördes under åren 1896—1898 en tillbyggnad, pa samma

gång som en del förändringar vidtogos beträffande den ursprungliga byggnaden.

Sedermera bade i samband med nödvändiga reparationer utförts

vissa smärre arbeten inom byggnaden, huvudsakligen för möjliggörande av

en lämpligare förläggning av de olika lokalerna inbördes.

Av tomtens areal, 1,750 kvadratmeter, disponerades 1,425, 75 och 250

kvadratmeter för respektive posthuset, garage och fri gård.

Posthuset vore uppfört av sten i två våningar med källare och vind. A

vinden vore inredda två bostadslägenheter, nämligen en om två rum och

kök och en om ett rum och kök. I övrigt hade hela byggnaden använts till

lokaler för centralpostkontoret. Huset vore försett med centralvärmeledning,

vilken emellertid numera befunne sig i mycket bristfälligt skick. W. C.-anläggning

funnes icke.

Fastighetens bokförda värde utgjorde 599,300 kronor. För tomternas inköpande

och byggnadens uppförande hade icke använts lånemedel, utan

hade kostnaderna helt bestritts av postverkets driftinkomster.

Fastighetens taxeringsvärde uppgick närmast före år 1922 till 100,000

kronor och blev vid sistnämnda års fastighetstaxering höjt till 800,000

kronor. . , ,

För den tomtmark, på vilken posthuset i fråga vore uppfort, mnenado

styrelsen vederbörliga lagfartsliandlingar utom beträffande det förenämnda

område om 3,000 kvadratfot, som Kungl. Maj:t genom brev den 10 september

1869 medgivit skola för ändamålet upplåtas av kronan förut tillhörig mark.

I fråga om postverkets disposition av berörda tomtdel finge styrelsen erinra

därom, att denna tidigare stått under arméförvaltningens fortifikationsdepartements

förvaltning. Sedan styrelsen i skrivelse den 30 mars 1869 hemställt,

att tomtdelen i fråga måtte få användas för posthusbygget, infordrade Kungl.

Maj:t yttrande över framställningen från sagda myndighet, som, med hänsyn

till den dåvarande dispositionen av tomtdelen i fråga, tillkännagav, att från

dess sida någon erinran icke förekomme emot bifall till den sökta överlåtelsen

av tomtdelen. På grund av vad sålunda förevarit hade stvrelsen

ansett sig kunna betrakta den berörda tomtdelen, vilken för övrigt, på sätt

av bifogad kartskiss framginge, låge inkilad mellan den från Göteborgs stad

förvärvade tomtmarken och det från arméförvaltningen jämlikt kungl. brevet

den 10 november 1893 inköpta området, såsom genom ovannämnda kungl.

brev den 10 september 1869 ställd under styrelsens förvaltning på samma

sätt som varje annan av postverket disponerad, ej förhyrd tomtmark, ehuru

vederbörliga lagfartsliandlingar rörande tomtdelen icke innehades av styrelsen.

Det med Göteborgs stads drätselkammare upprättade preliminära

köpeavtalet innefattade därför även nu omhandlade tomtdel.

I fråga om köpeskillingen och övriga villkor i köpeavtalet, vilket torde få

såsom bilaga fogas till protokollet, anför styrelsen:

Stadens underhandlare hade förklarat sig anse priset val högt, och sagt

sig endast med stor tvekan kunna besluta sig för att föreslå staden att betala

detsamma. Det avgörande skälet härvid hade emellertid varit, att det

för staden måste anses synnerligen önskvärt att vid den del av hamnen, där

fastigheten vore belägen, äga en fastighet, som kunde användas av liamnförvaltningen,

vars nuvarande fastighet sannolikt förr eller senare torde behöva

tagas i anspråk för gatuutvidgning. .

Generalpoststyrelsen å sin sida hade icke haft anledning frångå sin tidigare

ståndpunkt, att ett skäligt värde å fastigheten vore 550,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Enär emellertid de ansträngningar, som från styrelsens sida gjorts för att

avyttra fastigheten, med tydlighet visat, att det icke, åtminstone för närvarande,

torde vara möjligt att erhålla ett förmånligare köpeanbud än det

av staden nu lamnade, och det vidare framgått vid förhandlingarna angående

fastighetens uthyrande, att postverket ej heller torde kunna få byggnaden

mot skälig liyresersättning uthyrd, utan att åtminstone först eu kostsam

reparation och omandrmg företoges, samt slutligen fastigheten, då den stode

outnyttjad, endast medförde utgifter for postverket i form av dels vissa avgitter

till staden, dels underhållskostnader, som icke kunde undvikas, därest

ieke byggnaden skulle hastigt undergå ytterligare försämring, och dels kostnader

för uppvärmning m. in., liade styrelsen ansett det vara för statsverket

iormänhgast, att det anbud, Göteborgs stad nu avgivit, godtoges. Vad särskilt

fastighetens omändring för uthyrningsändamål beträffade, finge styrelsen

meddela, att enligt från byggnadsstyrelsens sida gjord approximativ beräkning

en sådan omändring skulle medföra en kostnad av, därest posthusets

nuvarande hojd bibehölles, 212,000 kronor och, om en lätt våning påbyggdes

d62 000 kronor. Vidkommande underhållskostnaderna, därest byggnaden

skulle stå obegagnad eller användas såsom lagerlokal — om över huvud

spekulant å fastighetens förhyrande för sådant ändamål skulle sedermera

UPP, rV vore att märka, att desamma inom den närmaste framtiden

s„kliva avsevärda, enär såväl yttertaket som värmeledningen vore i oundgängligt

behov av omfattande reparation.

Den uppfattning, till vilken styrelsen sålunda kommit, delades även av

kygg^sstyrelsen, som förklarat sig tillstyrka, att fastigheten med hänsyn

till föreliggande förhållanden av staten avyttrades för ett pris av 475 000

kronor.

Slutligen ville styrelsen erinra om att den av staden nu erbjudna köpeskillingen

avsevärt överstege den summa, som ursprungligen beräknades in*V"ta

V1« fastighetens försäljning. Såsom av vederbörande departementschef

framhållits till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 maj 1914 vid

behandlingen av frågan om nytt centralposthus i Göteborg, kunde nämligen

pa satt generalpoststyrelsen meddelat, gamla centralposthuset i Göteborg vid

försäljning beräknas betinga ett pris av 350,000 ä 400,000 kronor.

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen, att

ifrågavarande fastigheter nr 1 och 2 i 20: e kvarteret Franska tomten i stadsdelen

Nordstaden i Göteborg måtte försäljas till Göteborgs stad för en

köpeskilling av 475,000 kronor och på de villkor i övrigt, som innefattas i

ovanberörda köpeavtal.

Vidare framlägger styrelsen förslag, att de genom ifrågavarande fastighets

försäljning frigjorda medlen måtte få användas för uppförande av en postliusbyggnad

i Vasastaden i Stockholm. Till stöd härför anför styrelsen:

... principerna. för den jämlikt beslut av 1911 års riksdag genomförda

förändrade uppställningen av riksstaten skulle det av staten i byggnader

och inventarier nedlagda kapitalet icke nedskrivas. I stället skulle, för postverkets

vidkommande, detta värde uppehållas genom den för verket upplagda

förnyelsefonden. . En strikt tillämpning av denna sats torde böra medföra,

att ett bokfört värde å statens egendom icke kunde utgå ur räkenskaperna’

med mindre egendomen upphörde att vara statens och ett mot det bokförda

värdet svarande belopp tillfördes statskassan. Då beträffande gamla centralposthuset

i Göteborg det för egendomen inflytande beloppet, 475,000 kronor

understege bokförda värdet, skulle alltså ett mot skillnaden svarande belopp’

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128. 5

124,300 kronor, tagas ur förnyelsefonden för att täcka bristen. I annat fall

skulle — därest icke särskilt avskrivningsbemyndigande lämnades av riksdagen

— skillnadsbeloppet komma att kvarstå i räkenskaperna utan att representera

någon egendom. Ett sådant förhållande torde icke kunna anses

överensstämma med en riktig bokföring. I avseende härå finge styrelsen

jämväl framhålla, att Kungl. Maj-.t i andra fall, nämligen då det gällt av

kapitalökningsanslag tagna belopp, som använts för anskaffande av ritningar

m. m. till planerade men ej uppförda posthus i Gällivare och Krylbo, medgivit,

att vederbörande belopp finge överföras till driften (Kungl. Maj:ts beslut

den 11 mars 1927).

I förevarande fall sjmtes det emellertid icke nödvändigt eller ens med

gällande bestämmelser rörande förnyelsefondens användning fullt överensstämmande

att vidtaga sådana åtgärder, att skillnaden mellan bokförda

värdet och försäljningsbeloppet utginge ur räkenskaperna, eller, med andra

ord, att förnyelsefonden användes för återbetalning av för kapitalökningsändamål

beviljade medel. Om nämligen det av köpeskillingen icke täckta

bokförda beloppet, 124,300 kronor, finge kvarstå i summan av de uti postverket

i fastigheter nedlagda medel och överflyttas till annan fastighet, skulle

förnyelsefondmedel kunna användas för gäldande av kostnader för sådan

annan fastighet. Med andra ord: de för Göteborgs gamla centralposthus

avsatta förnyelsefondmedlen skulle intill ett belopp av 124,300 kronor användas

för uppehållande i dess fulla bokförda värde av postverkets samtliga

fastigheter. En sådan anordning syntes stå i god samklang med bestämmelserna

om att för postverkets vidkommande kollektiv avsättning till förnyelsefond

skulle tillämpas, vilket väl även torde få anses innebära, att användningen

av förnyelsefondmedlen icke borde vara begränsad till enbart

det objekt, för vilket avsättningen verkställts, utan avse uppehållandet av

hela gruppens, i detta fall samtliga postverkets fastigheters, bokförda värde.

Att, såsom beträffande Göteborgs gamla centralposthus vore förhållandet,

medlen icke av staten upplånats utan tagits av postverkets egna driftinkomster

torde sakna betydelse vid bedömandet av riktigheten av vad ovan

anförts.

Sistnämnda omständighet syntes däremot kunna med visst fog åberopas

såsom skäl för att låta köpeskillingen för gamla centralposthuset i Göteborg

komma till användning för annat postverkets ändamål.

Styrelsen föreslår därför, att för täckande av kostnaderna, 897,000 kronor,

för den nya posthusbyggnaden i Stockholm måtte få användas bland annat

dels köpeskillingen för gamla centralposthuset i Göteborg, 475,000 kronor,

dels ock av postverkets förnyelsefond ett belopp av 124,300 kronor.

Över styrelsens förslag till täckande av kostnaderna för posthusbyggnaden

i Stockholm har riksräkenskapsverket den 13 januari 1928 avgivit utlåtande

samt därvid anfört:

Beträffande generalpoststyrelsens förslag att till täckande av kostnaderna

för den planerade posthusbyggnaden i Vasastaden i Stockholm i första hand

använda vid försäljning av gamla centralposthuset i Göteborg inflytande

medel ville riksräkenskapsverket framhålla, att det ifrågasatta nya posthuset

i Stockholm ej kunde sägas övertaga några av det gamla centralposthusets

i Göteborg funktioner eller i något avseende ersätta detsamma. Vidare

strede förslaget emot en av de viktigaste grunderna för den av 1911 års

riksdag beslutade budgetreformen, nämligen kravet på en fullständig redovisning

i budgeten av statsverkets inkomster och utgifter. Man borde där
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

för betrakta försäljningen av Göteborgsfastiglieten och uppförandet av posthuset

i Vasastaden såsom tvenne av varandra oberoende transaktioner, vilka

var för sig skulle avspeglas i riksstaten. Det funnes enligt riksräkenskapsverkets

uppfattning så mycket större skäl härför, som, medan det gamla

centralposthuset i Göteborg uppförts med skattemedel, kostnaden för den

nya posthusbyggnaden i Stockholm — vilken enligt generalpoststyrelsens

beräkning skulle lämna en avkastning av över sju procent på det investerade

kapitalet — borde täckas på samma sätt, som numera vore brukligt ifråga

om utgifter för kapitalökning vid postverket i allmänhet, eller medelst lånemedel.

Enär riksräkenskapsverket icke ansett sig kunna biträda generalpoststyrelsens

uppfattning beträffande sättet för täckande av kostnaderna för posthusbygget,

torde även böra beröras den bokföringsmässiga behandlingen i

styrelsens räkenskaper av försäljningen av gamla centralposthuset i Göteborg.

Den inflytande köpeskillingen å 475,000 kronor borde av generalpoststyrelsen

uppdebiteras å fastighetskontot och inlevereras till statskontoret,

vilket senare ämbetsverk hade att redovisa inkomsten å en särskild härför

i riksstaten uppförd inkomsttitel under rubriken i anspråk tagna kapitaltillgångar.

Det å fastighetskontot härefter kvarstående beloppet för gamla

posthuset i Göteborg uppginge till 124,300 kronor.

Då generalpoststyrelsen föreslagit att för täckning av sagda belopp anlita

förnyelsefondsmedel, syntes böra undersökas, under vilka förutsättningar

och i vilken omfattning dylik täckning kunde äga rum. Härvid torde då

först böra tillses, i vilken utsträckning samlade avskrivningar för ifrågavarande

centralposthus förefunnes i förnyelsefonden.

Med stöd av en från generalpoststyrelsen införskaffad promemoria kunde

avsättningarna för omförmälda centralposthus beräknas hava uppgått till, i

avjämnade belopp:

Kronor.

under åren 1913 — 1926...................................................................... 188,800: —

ordinarie avsättning för år 1927 (1,2 % å 564,300 kronor) ............ 6,800: —

extra avsättning för år 1927 (en femtedel av det belopp, 330,000

kronor, som vid 1925 års slut bort vara avsatt för centralposthuset)

................................................................................................ 66,000: —

Summa kronor 261,600: —

Av förnyelsefonden hade emellertid under åren 1913—1927 från fonden

bestritts utgifter för reparationer av fastigheten till ett belopp av omkring

190,000 kronor. Vid 1927 års slut skulle alltså i förnyelsefonden ingå samlade

avskrivningar å centralposthuset å 71,600 kronor. Detta belopp torde

böra redovisas och inlevereras på sätt, som förut angivits med avseende å

köpeskillingen, 475,000 kronor. A fastighetskontot skulle efter nämnda bokföringsåtgärd

förefinnas ett oreglerat belopp för Göteborgsfastigheten å 52,700

kronor (124,300 — 71,600).

Den extra avsättning till förnyelsefonden, som under åren 1928—1931 erfordrades

för åstadkommande av erforderlig nedskrivning av postverkets

egendom, hade enligt generalpoststyrelsens skrivelse den 11 november 1927

för kalenderåret 1928 beräknats till 825,000 kronor.

Häri torde ingå beräknad avskrivning å centralposthuset med 66,000 kronor.

Men enär, såsom ovan visats, på grund av försäljningen och tidigare

verkställda avsättningar till förnyelsefonden endast erfordrades en extra av
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128. i

sättning av 52,700 kronor för åstadkommande av fullt reglerat fastighetsvärde,

skulle den extra avsättningen för år 1928 kunna minskas med omkring

13,300 kronor. Genom brev den 30 december 1927 angående fastställande

av postverkets stat för driftkostnader för år 1928 hade den extra avsättningens

belopp fixerats till 825,000 kronor. Härigenom skulle alltså ett

belopp å 13,300 kronor för mycket avsättas till förnyelsefonden. För reglering

av fonden i detta hänseende torde de extra avsättningarna under vartdera

av åren 1929—1931 böra minskas med tredjedelen av detta belopp eller

4,400 kronor. Dessutom borde avsättningarna för sistnämnda tre år minskas

med 66,000 kronor årligen. Den sålunda korrigerade avsättningen för år

1928 å 52,700 kronor torde böra behandlas på enahanda sätt som de tidigare

avsatta förnyelsefondsmedlen å 71,600 kronor, d. v. s. inlevereras till

statskontoret.

Yad beträffade användningen av det genom ovannämnda försäljning frigjorda

och budgeten tillgodoförda beloppet å 599,300 kronor (475,000 +

71,600 + 52,700) förefunnes visserligen icke något hinder att använda beloppet

ifråga för löpande, verkliga utgifter. Ville man emellertid disponera

beloppet för kapitalökning, förefunnes ett ändamål, för vilket detsamma särskilt

väl skulle lämpa sig.

Enligt generalpoststyrelsens räkenskaper vore det nya centralposthuset i

Göteborg upptaget till ett anskaffningsvärde av över 87, miljoner kronor,

ett belopp, som knappast torde kunna förräntas. Då dessutom det nya

centralposthuset finge anses hava övertagit det gamla centralposthusets uppgifter,

syntes nämnda belopp å 599,300 kronor lämpligen kunna användas

till nedskrivning av det nya centralposthusets bokförda varde. Med hänsyn

till de för riksstatens uppställning gällande principerna borde ifrågavarande

nedskrivning komma till uttryck i riksstaten. Nedskrivningen av det nya centralposthusets

värde borde i så fall — i överensstämmelse med det förenklade

förfaringssätt, som i sistavgivna statsverksproposition föreslagits i fråga

om nedskrivningar å utlåningsfonderna — i riksstaten uppföras såsom återbetalning

av fasta lånemedel.

Vad beträffade det bokföringsmässiga förfaringssättet vid nedskrivningen

av det nya centralposthusets i generalpoststyrelsens räkenskaper bokförda

värde, torde detta enklast ske genom överföring från kapitalkontot.

Med anledning av vad riksräkenskapsverket uttalat har generalpoststyrelsen

i utlåtande den 4 februari 1928 i huvudsak anfört:

Mot eu nedskrivning av det nya centralposthusets i Göteborg bokförda

värde i och för sig vore ur postverkets synpunkt givetvis intet att erinra,

då huset på grund av de under byggnadstiden högt uppskruvade priserna

kommit att draga avsevärda kostnader. Det torde emellertid först böra

undersökas, huruvida en nedskrivning av det bokförda värdet å Göteborgs

nya centralposthus för närvarande vore av förhållandena påkallad. Med beräknande

av en nettoavkastning av 5 % å fastigheten skulle under åren

1926 och 1927 postverkets lokaler i byggnaden icke draga en större årsliyra

än som kunde anses skälig med hänsyn till, å ena sidan, de speciella fördelar

ur såväl belägenhets- som planläggningssynpunkt, denna byggnad beredde

postverket, samt, å andra sidan, det hyresbelopp, som postverket med all

säkerhet blivit nödsakat erlägga för motsvarande lokaler å den enskilda hyresmarknaden,

om över huvud taget sådana lokaler ens kunnat uppbringas. Det

funnes, enligt styrelsens åsikt, knappast någon anledning att just nu verkställa

eu nedskrivning av fastighetens bokförda värde. Om och när en

dylik nedskrivning med hänsyn till det ekonomiska resultatet av fastigheten

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

8 Kungl. Majits proposition nr 128.

kunde bliva erforderlig, torde anledning föreligga att överväga, vilka åtgärder

erfordrades för nedbringande av detta värde.

Såsom eu ytterligare anledning att icke nu göra någon nedskrivning å

fastighetsvärdet finge styrelsen framhålla, att postverkets fastighetsförvaltning

som helhet måste anses lämna ett ur förräntningssynpunkt fullt tillfredsställande

resultat. Om en i förräntningshänseende svagare fastighets

bokförda värde nedskreves, borde väl för övrigt konsekvensen bjuda, att

värdet av någon under särskilt gynnsamma förhållanden anskaffad fastighet,

exempelvis posthuset i Karlstad, höjdes. En sådan åtgärd torde väl dock

knappast böra komma i fråga.

Därest det emellertid numera ansåges angeläget, att försäljningen av den

gamla fastigheten komme till synes å riksstatens inkomstsida och tillkomsten

av den nya fastigheten upptoges å utgiftssidan, ville styrelsen icke

motsätta sig en sådan åtgärd, då det ju för styrelsen vore av ringa eller

ingen betydelse, om just det genom försäljningen av Ctöteborgsfastigheten

frigjorda beloppet eller ett annat, däremot svarande belopp komme till användning

för Stockholmsfastigheten. Huvudsaken torde vara, att den extra

inkomst, som faktiskt tillfördes budgeten genom ett bifall till den föreslagna

fastighetsförsäljningen, bidroge till att minska en eljest erforderlig

upplåning av medel till likviderande av kostnaderna för den nya fastigheten.

Gent emot riksräkenskapsverkets uttalande, att det enligt ämbetsverkets

åsikt funnes så mycket större anledning att betrakta försäljningen av Göteborgsfastigheten

och uppförande av det nya posthuset i Stockholm såsom

tvenne av varandra oberoende transaktioner, vilka var för sig skulle avspeglas

i riksstaten, som, medan gamla centralposthuset i Göteborg uppförts

med skattemedel, kostnaden för den senare fastigheten borde täckas medelst

lånemedel, finge styrelsen framhålla, att om Göteborgs gamla centralposthus

vore den enda postverkets egendom, som bekostats med skattemedel, det

kunde, ur synpunkten att överföra all verkets egendom till det upplånade

kapitalet, finnas anledning att följa riksräkenskapsverkets förslag. Nu vore

emellertid av det i verket bundna kapitalet ej mindre än nära 13,000,000

kronor tagna av andra medel än lånemedel. Under sådana omständigheter

och då det i förevarande fall icke vore fråga om beviljande av nya skattemedel

utan endast om disponerande av ett tidigare anvisat, men nu frigjort

belopp, syntes det knappast rent sakligt sett böra ligga någon oegentlighet

uti att i förevarande fall använda andra medel än lånemedel. Genom det

av styrelsen föreslagna tillvägagångssättet ändrades ju på intet vis sammansättningen

av de medel, som bundits i postverkets fasta egendom.

I verkligheten torde vinnas samma effekt med användande av andra medel

än lånemedel till täckande av viss del av kostnaderna för den nya fastigheten

som med användande av uteslutande lånemedel för sistnämnda fastighet

och de ifrågavarande frigjorda medlens samtida disponerande för nedskrivning

av eu postverkets fastighets bokförda värde. Det åt postverket

beviljade beloppet av lånemedel bleve i båda fallen lika stort, och statens

samlade säkerhet för dessa lånemedel bleve även reellt sett densamma.

Under förutsättning att riksräkenskapsverkets ståndpunkt, att transaktionerna

skulle avspeglas i riksstaten, godtoges, ansåge sålunda styrelsen,

att av kostnaderna för uppförande av posthuset i Stockholm ett belopp av

599,300 kronor borde anvisas att utgå av andra medel än lånemedel.

Sedan centralpostkontoret i Göteborg överflyttats från det gamla centralposthuset

till det nyuppförda centralposthuset därstädes, är förstnämnda

fastighet icke längre erforderlig för postverkets behov. Såvitt nu kan be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. May.ts proposition nr 128.

dömas, torde fastigheten ej heller behöva tagas i anspråk för något annat

statsändamål i Göteborg. Då det på grund av fastighetens bristfälliga beskaffenhet

visat sig omöjligt att utan dyrbara reparationer få densamma uthyrd

på antagbara villkor och då fastighetens bibehållande i statsverkets ägo

endast medför dryga årskostnader utan motsvarande avkastning, lärer det

lämpligaste vara att avyttra densamma. Det belopp, 475,000 kronor, för

vilket Göteborgs stad erbjudit sig att förvärva fastigheten, lärer, ehuru lågt

i förhållande till det fastigheten åsatta taxeringsvärdet, dock vara det förmånligaste

pris, som i betraktande av nyss angivna förhållanden nu kan

erhållas, varför jag anser mig kunna tillstyrka godkännande av det med staden

upprättade köpeavtalet.

Vad beträffar användningen av de genom sagda fastighets försäljning frigjorda

medlen, ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets mening, att såväl

försäljningen av gamla centralposthuset i Göteborg som uppförandet av

ovanberörda nya posthusbyggnad i Stockholm böra var för sig komma till

synes i riksstaten samt att kostnaderna för sistnämnda företag, vilket för

övrigt visar god förräntning, böra täckas med kapitalökningsanslag av lånemedel.

Emellertid lärer den omständigheten, att en fastighet, som förvärvats

för andra medel än lånemedel, utgår ur postverkets fastighetsbestånd, icke

skäligen böra föranleda till minskning av det i verket nedlagda kapitalet av

icke lånemedel och dess ersättande i mån av nya kapitalinvesteringar med

lånekapital. Då det gamla centralposthuset i Göteborg kan sägas hava

ersatts av det nya centralposthuset därstädes, så hade, därest den förra

byggnaden avyttrats i samband med den senares tillkomst, den influtna köpeskillingen

jämte skäligt belopp av förnyelsefondmedel rimligen bort användas

till täckande av kostnaderna för det nya centralposthuset. Att avyttrandet

äger rum först nu torde sålunda endast få anses innebära ett försenat slopande

av nämnda gamla byggnad. Enligt min mening tala alltså goda skäl

för att låta de genom nämnda slopande frigjorda medlen, 599,300 kronor,

träda i stället för de lånemedel, som icke skulle behövt tagas i anspråk,

därest slopandet skett samtidigt med det nya centralposthusets färdigställande,

och möjliggöres härigenom motsvarande återbetalning å de i postverket

nedlagda lånemedlen. Lämpligast torde detta böra ske sålunda, att ett belopp,

motsvarande sagda genom det gamla centralposthusets försvinnande

ur postverkets fastighetsbestånd frigjorda medel, nämligen 124,300 kronor

av förnyelsefonden och 475,000 kronor, utgörande försäljningssumman för

berörda byggnad, eller tillhopa 599,300 kronor inlevereras till riksgäldskontoret

samt att i förslaget till riksstat för budgetåret 1928—1929 den

under rubriken »Lånemedel. I. Fasta lånemedel» upptagna inkomstposten

»Återbetalningar» höjes med samma belopp.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade avtal angående försäljning av

fastigheterna nr 1 och 2 i 20:e kvarteret Franska tomten i

stadsdelen Nordstaden i Göteborg;

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 106 höft. (Nr 128.) 498 88 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

dels i förslaget till riksstat för budgetåret 1928 — 1929 höja

den under rubriken »Lånemedel. I. Fasta lånemedel» upptagna

inkomstposten »Återbetalningar» med 599,300 kronor;

dels och i nämnda riksstatsförslag minska den under rubriken

»Lånemedel. I. Fasta lånemedel» upptagna inkomstposten »Övriga

fasta lånemedel» med motsvarande belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 128.

11

Bilaga.

Emellan Kungl. Maj:t och Kronan genom Kungl. Generalpoststyrelsen

samt Göteborgs stad genom dess drätselkammare, å andra avdelningen,

träffas härmed följande

K ö p e a v t a 1.

Kungl. Maj:t och Kronan upplåter och försäljer härigenom till Göteborgs

stad med full äganderätt fastigheterna n:r 1 och n:r 2 i 20 kvarteret Franska

tomten i Nordstaden i Göteborg med allt vad därtill hörer och lagligen tillvinnas

kan mot en köpeskilling av fyrahundrasjuttiofemtusen (475,000) kronor

samt på följande villkor i övrigt:

1) De försålda fastigheterna tillträdas av köparen den 1 april 1928.

2) Intill dess köparen tillträder fastigheterna, är säljaren skyldig att på

egen bekostnad hålla å fastigheterna uppförda byggnader brandförsäkrade

för ett belopp av tillhopa trehundratusen (300,000) kronor.

3) Därest byggnaderna skulle helt eller delvis avbrinna, innan detta avtal

enligt vad nedan stadgas blivit slutligen giltigt, äger säljaren uppbära och

tillgodogöra sig utfallande brandskadeersättning, och berättigas köparen,

därest avtalet sedermera blir giltigt, att vid köpeskillingslikviden från köpesumman

avdraga det belopp, säljaren uppburit eller ägt uppbära i brandskadeersättning.

4) Skatter, utskylder, brandförsäkringsavgifter och andra onera for försålda

fastigheterna skola i den mån de belöpa å tiden före tillträdesdagen

betalas av säljaren och i den mån de belöpa å tiden från och med nämnda

dag av köparen.

5) Försålda fastigheterna överlåtas i gravationsfritt skick.

6) Försålda fastigheterna besväras icke av någon icke intecknad nyttjanderätt,

rätt till servitut eller till avkomst eller annan förmån.

7) Under förutsättning att säljaren dels avlämnat alla för lagfart å detta

stadens fång erforderliga handlingar, alla brandförsäkringsliandlingar rörande

försålda byggnaderna ävensom alla andra handlingar angående fastigheterna,

och dels med behörigt gravationsbevis styrkt, att fastigheterna icke besväras

av någon inteckning, skall köpeskillingen å tillträdesdagen till säljaren utbetalas

i stadskassan; och är köparen därvid berättigad att, utöver det i

mom. 3 här ovan omförmälda eventuella avdrag, från den överenskomna

köpeskillingen avdraga beloppet av oguldna skatter, utskylder och andra

onera, som belöpa på tiden före tillträdesdagen, under iakttagande av att

skatter och utskylder, som avse år 1928, skola beräknas, för så vitt de utgå

nämnda år men debiteras efter tillträdesdagen, till samma belopp som år

1927 samt så vitt de utgå år 1929 efter den för år 1928 här ovan bestämda

grund.

8) Köparen ensam vidkännes alla med lagfarten å detta fång förenade

kostnader.

9) Detta avtal är giltigt endast under förutsättning, att detsamma godkännes

dels av stadsfullmäktige i Göteborg före utgången av innevarande år

och dels av Kungl. Maj:t före den 1 april 1928.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 128.

Av detta avtal äro upprättade två exemplar, av vilka kontrahenterna tagit

var sitt.

Stockholm den 28 oktober 1927.

Kungl. Generalpoststyrelsen.

ANDERS ÖRNE.

Gustaf Kihlmark.

Olof Viklund.

Göteborg i drätselkammaren, å andra avdelningen, den 1 november 1927.

A. ÅKESSON.

C. Eorselius. Jens Nielsen. Anders Nylén.

Ernst G. Kristensson. Julius Holm.

A. Gärde.

Tillhör stadsfullmäktiges i Göteborg beslut den 2''*/11 1927, § 8, intygas

Ex officio:

Olof Johnsson.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av gamla centralposthuset i Göteborg. a1 i texten
  2. SU 1928:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående försäljning av gamla centralposthuset i Göteborg. s. 1 i texten