Sök i Ratio Lex

Angående extra provinsialläkarnas pensionskassas anslutning till statens pensionsanstalt m. m

1928-02-24 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:132, Angående extra provinsialläkarnas pensionskassas anslutning till statens pensionsanstalt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående extra provinsialläkarnas

pensionskassas anslutning till statens pensionsanstalt

m. m.; given Stockholms slott den 24 februari

1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag ur protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1928.

«

N ä r varande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Almkvist anför, efter gemensam beredning

med cheferna för finans- och socialdepartementen, följande:

Frågan om beredande av bättre pensionsförmåner åt extra provinsialläkare

har efter verkställd utredning nu kommit i det läge, att jag ser mig

i stånd att framlägga ett förslag till lösning av densamma. Innan jag ingår

på detta förslag, ber jag att få lämna en kort redogörelse för huru frågan om

pensionering av denna grupp av befattningshavare för närvarande är ordnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 109 käft. (Nr 132.) 1

Angående

extra provinsialläkarnas

pensionskassas

anslutning

till

statens pensionsanstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Extra, provinsialläkarnas

pensionskassas

organisation.

- Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Pensioneringen sker genom eu särskild pensionskassa, extra provinsialläkarnas

pensionskassa. Denna, vars reglemente fastställdes den 30 december

1911 och som började sin verksamhet den 1 januari 1912, avser

dels att bereda pension åt extra provinsialläkare, dels ock att bereda tillläggspension

åt sådana delägare i kassan, som befordras till provinsialläkare,

men som vid avgången från denna befattning icke komma i åtnjutande av

hel pension. Delägare i kassan är, så länge han kvarbliver i tjänst, var

och en, som efter den 1 januari 1912 blivit första gången antagen till extra

provinsialläkare i distrikt, där läkarens avlöning helt eller delvis utgår från

landsting och som icke fyllt 45 år. Därjämte kan inträde som delägare vinnas

av varje annan extra provinsialläkare, som inom tre år efter det kassan

trätt i verksamhet eller sedermera inom ett år efter det anställning första

gången tillträtts, gör anmälan om sådant inträde. Delägare, som befordras

till provinsialläkare, fortfar att vara delägare i kassan. Likaledes får extra

provinsialläkare, som är delägare i kassan, om han så önskar, kvarstå i densamma,

även om hans extra provinsialläkarbefattning indrages.

Vederbörande landsting och staten inbetala årligen till kassan 200 kronor

vardera för varje inom landstingsområdet befintlig extra provinsialläkarbefattning,

vilkens innehavare är delägare i kassan och för vilken avlöning

utgår från landstinget. För delägare, vilkens avlöning ej utgår från landsting,

inbetalar vederbörande kommun de avgifter, som annars åligga landsting

och stat. Skyldighet att inbetala dessa belopp åligger endast kommun,

som förbundit sig därtill. Delägaren själv betalar likaledes en årsavgift av

200 kronor, varjämte delägare, som vid inträdet i kassan var mer än 35 år

gammal, betalar en försäkringstekniskt beräknad tilläggsavgift. Den som

kvarstår i kassan, oaktat hans befattning indragits, skall betala årsavgift

och tilläggsavgift samt kan om han så önskar, därjämte betala de avgifter,

som i övrigt skolat för hans räkning inbetalas av landsting, stat eller

kommun, därest befattningen ej blivit indragen. Delägare, som befordras

till provinsialläkare och som därmed upphör att betala ordinarie årsavgift,

äger dock fortfarande rätt -att betala tilläggsavgift.

Full pension å 4,000 kronor utgår vid fyllda 65 år till delägare, för vilken

fullgjorts stadgade inbetalningar av delägaren åliggande avgifter. Tilläggspension

utgår till delägare, som befordrats till provinsialläkare och som vid

denna tjänsts frånträdande icke är berättigad till hel pension å 4,000 kronor,

med belopp, motsvarande den för delägaren i kassan avsatta reserven, dock

högst till sådant belopp, att den tillsammans med av staten åtnjuten pension

utgör 4,000 kronor årligen. Därest delägare, som befordrats till förste

provinsialläkare eller provinsialläkare, fått för pension i sådan egenskap rätt

att tillgodoräkna sig tjänstetid såsom extra provinsialläkare, skall från kassan

till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare utbetalas ett belopp, motsvarande

den för sådan delägare i kassan avsatta reserven, efter avdrag

:av så stor del därav, som erfordras för bestridande av eventuell tilläggspension.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Någon rätt till familjepension finnes icke.

Kassan förvaltas av styrelsen för statens pensionsanstalt.

I sammanhang med beslutet om inrättande av extra provinsialläkarnas

pensionskassa förklarades enligt 1911 års riksdags medgivande, genom kungörelse

den 30 december 1911 (nr 164, sid. 10), att extra provinsialläkare,

vilkens levnadsålder vid 1912 års ingång överstege 45 år och som icke bleve

delägare i kassan, skulle under visst villkor vara berättigad att vid avskedstagandet

erhålla en årlig pension av statsmedel till belopp av 1,500 kronor.

Jämlikt beslut av 1923 års riksdag bar sedermera denna pension av statsmedel

höjts till 2,000 kronor, varjämte bestämts, att pensionen må av statsmedel

ökas med ytterligare högst 500 kronor för år, i den mån minst ett

motsvarande belopp årligen såsom bidrag till pensionen lämnas av landsting,

kommun eller enskilda. (Kungörelse den 8 juni 1923, nr 210.)

För bestridande av statens avgifter till kassan samt nyssnämnda pensioner

till vissa överåriga extra provinsialläkare är i riksstaten under elfte

huvudtiteln uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 22,000 kronor.

De av Kungl. Maj:t för granskning av ifrågavarande kassas förvaltning

och räkenskaper för åren 1918, 1919 och 1920 utsedda revisorerna gjorde

i sin berättelse den 8 juli 1921 över verkställd granskning framställning

rörande kassans indragning i den dåvarande statens anstalt för pensionering

av folkskollärare m. fl., vilken anstalt numera benämnes statens pensionsanstalt.

Genom beslut den 9 december 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt de

av chefen för ecklesiastikdepartementet, jämlikt den 22 oktober 1920 givet

bemyndigande, tillkallade sakkunniga för omorganisation av dövstumlärarnas

pensionsanstalt att inom nämnda departement biträda jämväl med verkställande

av utredning och avgivande av förslag huruvida och under vilka

villkor extra provinsialläkarnas pensionskassa kunde inordnas under statens

anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. Något dylikt förslag avgavs

dock icke av de sakkunniga innan deras arbeten avslutades. Jämväl de revisorer,

som verkställt granskning av kassans förvaltning och räkenskaper för

tiden 1 januari 1921-—den 30 juni 1923 anslöto sig till tanken på kassans

inordnande i sistnämnda pensionsanstalt. I anledning härav uppdrog Kungl.

Maj:t — som genom beslut den 18 juni 1926 anbefallt styrelsen för statens

pensionsanstalt att före den 1 januari 1927 inkomma med förslag till reviderat

reglemente för anstalten — den 15 oktober 1926 åt nämnda styrelse

att efter samråd med medicinalstyrelsen före nämnda tidpunkt inkomma med

utredning rörande inordnande i anstalten av extra provinsialläkarnas pensionskassa

samt att i det blivande förslaget till reviderat reglemente för pensionsanstalten

intaga sådana ändringar, som kunde föranledas av nämnda

kassas inordnande i anstalten.

Sedan styrelsen för statens pensionsanstalt verkställt den anbefallda utredningen

har styrelsen med skrivelse den 28 januari 1927 till Kungl. Maj:t

överlämnat densamma jämte från medicinalstyrelsen inhämtat utlåtande.

Förslag till

kassans anslutning

till

statetis pen

sionsanstalt.

Styrelsens för

statens pensionsa

nstalt

utredning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

I utredningen, vilken innefattas i en vid nämnda skrivelse fogad promemoria,

förekommer först eu redogörelse för organisationen av extra provinsialläkarnas

pensionskassa, varefter ifråga om kassans omfattning lämnas

följande uppgifter.

Kassans delägare uppgingo den 30 juni 1926 till ett antal av 77, av

vilka 32 voro befordrade till provinsialläkare. Av de återstående 45 voro

42 anställda i landstingsdistrikt och 3 i andra distrikt. Av sistnämnda slag

finnas 19 distrikt. Den frivilliga anslutningen till kassan liar således varit

obetydlig.

Beträffande sättet för kassans inordnande i pensionsanstalten anföres följande

i utredningen:

Med hänsyn till den obetydliga frivilliga anslutningen till kassan och i

överensstämmelse jämväl med det betänkande och förslag, som avgavs den

3 november 1917 rörande det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering,

synes lämpligt begränsa delaktigheten i statsanstalten till läkare i landstingsdistrikt.

De i andra distrikt anställda läkare, som redan vunnit inträde

i kassan, borde likasom till provinsialläkare befordrade delägare bibehålla

sina rättigheter och skyldigheter enligt kassans reglemente.

De riktlinjer, efter vilka lasarettsläkarnas pensionskassa genom kungörelsen

den 18 juni 1926 (nr 350) inordnades i statens pensionsanstalt,

synas i allt väsentligt kunna följas vid extra provinsialläkarnas pensiouskassas

inordnande. Ifrågavarande läkare borde således kunna upptagas

under § 60 mom. 1 a) i pensionsanstaltens reglemente.

Liksom för lasarettsläkare skulle härigenom för extra provinsialläkare delaktighet

i anstalten beredas utan sådan särskild reglering av befattningarna,

som omförmäles i § 5 av anstaltens reglemente, vilket synes kunna motiveras

med den fasta organisationen av ifrågavarande befattningar.

Vid inrättandet av extra provinsialläkarnas pensionskassa jämställdes delägarna

med avseende å pensionens belopp med lasarettsläkare och ordinarie

provinsialläkare. För dessa senare hava löneförmånerna reglerats vid 1926

års riksdag, varigenom pensionen höjts till 6,036 kronor. Genom att låta

extra provinsialläkare erhålla samma tjänstepensionsunderlag som lasarettsläkare,

blir den tidigare gällande likställigheten i fråga om pension mellan

nämnda tre slag av befattningar praktiskt taget, och i den mån reglementet

medgiver, återinförd (högre tjänstepensionsunderlag än 6,000 kronor kan

enligt reglementet icke förekomma).

Den årliga avgiften för tjänstepension har — med hänsyn till att

extra provinsialläkares genomsnittliga utnämningsålder (33,6 år) visat sig

vara icke obetydligt lägre än lasarettsläkares (38,0 år) — befunnits kunna

sättas något lägre än för lasarettsläkare, och föreslås, att avgiftsprocenten

bestämmes till 4,5 procent för såväl huvudmannen (landstinget) som för befattningshavaren;

beträffande familj epensionen har icke ansetts föreligga anledning

att föreslå annan avgift än den för lasarettsläkare nu gällande, 20 procent

av familjepensionsunderlaget.

De särskilda bestämmelserna i kap. VI av anstaltens reglemente, vilka,

med iakttagande av nämnda ändring i fråga om pensionsavgifter, nu föreslås

att bliva gällande för extra provinsialläkare, innebära huvudsakligen,

att sådan befattningshavare är skyldig tillhöra pensionsanstalten, därest han

utnämnts efter viss tidpunkt, som i detta fall föreslås till den 31 december

1927, samt

att tjänstepensionsunderlaget blir 6,000 kronor,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

att tjänstepensionsavgiften blir 4,5 procent av tjänstepensionsunderlaget för

befattningshavaren och lika mycket för huvudmannen,

att pensionsåldern blir 65 levnadsår och att för hel pension fordras 30

tjänstår,

ävensom att befattningen blir förenad med familj epensionsrätt med ett

familjepensionsunderlag av 1,500 kronor och en familjepensionsavgift för

befattningshavaren med 20 procent av familjepensionsunderlaget.

Dessa särskilda bestämmelser innehålla beträffande lasarettsläkare det

undantaget från reglementets allmänna bestämmelse om tillstånd att kvarstå

i tjänst efter pensionsålderns uppnående, att sådant tillstånd — vartill medgivande

måste inhämtas hos medicinalstyrelsen — i intet fall må medgivas

för längre tid än två år. Reglementets allmänna bestämmelse (§ 18 mom.

2) föreskriver fem år såsom maximum för kvarstående efter pensionsåldern.

Att eu undantagsbestämmelse av riksdagen infördes beträffande lasarettsläkare,

torde hava föranletts av särskilda skäl, och då sådana icke. synts

föreligga i fråga om extra provinsialläkare, föreslås för dem tillämpning av

den generella bestämmelsen, som ju kan medföra besparing för det allmänna

(bestämmelsen torde med hänsyn till befordringsmöjligheterna högst sällan

komma att tillämpas på extra provinsialläkare).

Såsom förut nämnts har extra provinsialläkarnas pensionskassa även till

uppgift att bereda sådan delägare i kassan, som befordrats till provinsialläkare,

tilläggspension därest han icke enligt lagen om civila tjänstinnehavares

rätt till pension vid sin avgång erhåller pension å 4,000 kronor. I

fråga om dessa tilläggspensioner vid kassans inordnande i statens pensionsanstalt

anföres i utredningen följande.

Den form av pension som tilläggspensionen enligt kassans reglemente

utgör, torde allt fortfarande vara av betydelse för delägarna. Vid inordnandet

i statsanstalten kan denna pensionsfråga lösas genom att i kap. ’\ I

av anstaltens reglemente införa en bestämmelse om att uppskjuten tjänstepension

för en till förste provinsialläkare eller provinsialläkare befordrad

extra provinsialläkare i vissa fall skall beräknas efter något förmånligare

grunder, än som reglementets allmänna bestämmelser (§ 27) eljest medgiva.

Enligt statsanstaltens reglemente har ifrågavarande läkare rätt till

uppskjuten pension, som svarar mot tjänstetid, som icke tillgodoräknats

för erhållande av pension från annan av staten inrättad eller understödd

pensionsanstalt eller pensionsfond, men om icke avgången från extra

provinsialläkarbefattningen föranletts av tjänstens indragning, beräknas pensionen

endast efter de avgifter, som befattningshavaren själv erlagt. Ku

föreslås, att för sådan till ordinarie befordrad extra provinsialläkare, för vilken

summan av civil pension, tilläggspension enligt kassans grunder och

uppskjuten pension, motsvarande egna avgifter, icke uppgå till 6,000 kronor,

skall vid beräkningen av den uppskjutna pensionen tillgodoräknas

jämväl de av huvudmannen (landstinget) och staten för honom erlagda avgifterna,

dock endast i sådan mån, att de sammanlagda pensionsförmånerna

uppgå till 6,000 kronor.

I fråga om ytterligare bestämmelser i pensionsanstaltens reglemente, som

bliva av betydelse för de hittillsvarande delägarna i kassan, samt erforderliga

övergångsbestämmelser anföres vidare:

De särskilda bestämmelserna i kap. VI innehålla även stadganden om rätt

till avkortad förtidspension för befattningshavare, som högst fem år före

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

pensionsåldern avgår på grund av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga,

samt föreskrift om att i de fall, då till pensionsåldern ej kunnat intjänas

fullt antal tjänstår, pensionen skall avkortas försäkringstekniskt, vilket

i allmänhet innebär en starkare minskning av pensionen än om avkortningen

skulle ske proportionellt mot antalet felande tjänstår.

Även de övergångsstadganden, som meddelats rörande lasarettsläkares

pensionering, synas lämpligen med nedannämnda modifikationer kunna givas

motsvarande tillämpning på extra provinsialläkare.

Såsom jag förut nämnt är beträffande kassan stadgat, att om delägare,

som befordrats till provinsialläkare, fått rätt att för pension tillgodoräkna

sig viss tid av sin tjänstetid som extra provinsialläkare, kassan skall till

civila pensionsfonden utbetala ett belopp motsvarande den för sådan delägare

avsatta reserven efter avdrag av det belopp, som erfordras för bestridande

av förekommande tilläggspension. I fråga om nyssberörda rätt till

tjänstårsberäkning för pension äro föreskrifter meddelade i kungörelsen den

8 juni 1923 (nr 208). Genom denna kungörelse bar bestämts, att för den

som den 1 juli 1923 är förste provinsialläkare eller provinsialläkare och

förut varit anställd såsom extra provinsialläkare, så ock beträffande den, som

vid nämnda tidpunkt är anställd såsom extra provinsialläkare och sedermera

blir innehavare av tjänst såsom förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

må i fråga om rätt till pension och tjänstårsberäkning i sådan egenskap

enligt lagen den 11 oktober 1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares

rätt till pension gälla:

1) att, sedan från tjänstgöringstiden såsom extra provinsialläkare avdragits

sju år, två tredjedelar av återstående tiden räknas lika med tjänstetid i statens

tjänst, samt

2) att därutöver må i förekommande fall av återstående tredjedelen tillgodoräknas

uti ifrågavarande avseende så många år, som motsvara den tid,

för vilken årsavgift av vederbörande såsom delägare i extra provinsialläkarnas

pensionskassa innestår hos kassan.

I den av styrelsen för statens pensionsanstalt verkställda utredningen framliålles

att den ovan omtalade överföringen av medel till civila pensionsfonden

icke är utan betydelse för kassans ekonomi. Enligt verkställd beräkning

skulle kassans förpliktelser i detta hänseende kunna värderas till omkring

25,000 kronor. Det syntes därför styrelsen skäligt, att denna kassans

skyldighet begränsades till att endast avse den reserv, som avsatts för det

eller de delägarår, som i angivna fall finge tillgodoräknas för statspension.

Beträffande kassans ekonomiska ställning anföres i anslutning härtill:

Med en dylik begränsning av kassans förpliktelser torde enligt verkställd

överslagsberäkning efter ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabell och

en räntefot av 4 procent dess tillgångar förslå till täckande av de kostnader,

som bliva en följd av tillämpningen på extra provinsialläkare av de övergångsstadganden,

som meddelats rörande lasarettsläkare. Då beräkningarna

visa, att i sådant fall, med hänsyn till att ifrågavarande delägare befinna

sig i relativt låga åldrar (ingen av dem är över 50 år gammal), ej blott

engångsavgiften för de nuvarande extra provinsialläkarnas familjepensions
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 132. 7

rätt — ungefär 30,000 kronor — utan även den huvudmannen åliggande

andelen i engångsavgiften för samma delägare för tjänstepensionens höjning

till 6,000 kronor — ungefär 40,000 kronor — kan bestridas av kassans tillgångar,

utan att ändock hela det hos kassan förefintliga överskottet tages i

anspråk, föreslås, att nämnda avgifter efterskänkas. Delägare, som önskar

bibehålla sin pensionsrätt enligt de äldre bestämmelserna och för vilken således

ingen engångsavgift beräknas, föreslås få sin andel i överskottet i form

av pensionsförhöjning. Vad härefter återstår av överskottet ungefär

30.000 kronor — föreslås skola, liksom vid inordnandet av lasarettsläkarnas

pensionskassa i statsanstalten skedde, tillfalla pensionsanstalten såsom statens

andel i överskottet.

Överskottet är på grund av kassans säregna karaktär naturligen svårt att

fixera; i vilken omfattning kassans förpliktelser i form av tilläggspensioner

m. m. till de i ordinarie statstjänst övergångna delägarna kunna komma att

behöva infrias, är icke möjligt att med större säkerhet förutberäkna.

Jämväl för till ordinarie befattningshavare befordrade extra provinsialläkare

synes rätten till tilläggspension böra förbättras genom att höja maximi

beloppet för summan av pension enligt civila lagen och tilläggspension från

4.000 kronor till 6,000 kronor; bestämmelse härom bör inflyta bland övergångsstadgandena.

I utredningen sammanfattas de föreslagna bestämmelserna vid kassans inordnande

i pensionsanstalten på följande sätt.

Med nämnda modifikationer och tillägg skulle för extra provinsialläkarna

tillämpningen av de för lasarettsläkare avsedda övergångsstadgandena innebära

följande, varvid de i reglementet begagnade beteckningarna användas

(de i stadgandena angivna tidpunkterna hava givetvis måst framflyttas och

vidare har hänsyn tagits till vissa jämkningar i dessa stadganden, som vidtagits

i det förslag till reviderat reglemente, som samtidigt avgives i enlighet

med det uppdrag, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1926

lämnats pensionsanstalten):

6. a) Från den l juli 1927 har extra provinsialläkare, som den 30 juni

1927 var delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa och som avlönas

av landsting, samma rättigheter och skyldigheter i förhållande till pensionsanstalten,

som han enligt kassans reglemente skulle haft, om den ej indragits,

dock att, om han ej före den 1 januari 1928 anmäler sin önskan att

kvarstå på dessa villkor, vad i pensionsanstaltens reglemente stadgas beträffande

efter utgången av år 1927 utnämnd extra provinsialläkare skall med

under d) omförmälda jämkningar vara för honom gällande efter sistnämnda

dag.

Vad sålunda stadgas skall gälla även beträffande sådan, av landsting avlönad

extra provinsialläkare, som utnämnts under senare hälften av år 1927.

Intill utgången av år 1927 skola kassans räkenskaper föras skilda från

pensionsanstaltens räkenskaper i övrigt.

b) Den, som den 31 december 1927 åtnjuter pension från kassan, erhåller

för tid efter nämnda dag pensionsförhöjning, motsvarande den andel i kassans

överskott den 1 januari 1928 över premiereserven för dess försäkringar,

som belöper på hans försäkring, om överskottet fördelas på kassans försäkringar

i förhållande till deras premiereserver.

c) Delägare, som gjort sådan anmälan, som i a) sägs, har rätt till den

pensionsförhöjning, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar mot den

på hans försäkring belöpande andelen i kassans överskott vid dess fördelning

enligt vad under b) sägs.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

d) Delägare, som icke gjort sådan anmälan, som i a) sägs, bar rätt dels

till pension enligt kassans reglemente, minskad med vad som motsvarar de

tilläggsavgifter, som skulle vara att betala efter den 1 januari 1928, om

kassans reglemente även därefter vore gällande, dels till pension enligt pensionsanstaltens

reglemente, svarande mot ett tjänstepensionsunderlag av 2,000

kronor. Han äger räkna tjänstår från den ålder, då han erhöll sådan extra

provinsialläkarbefattning, som i § 54 sägs. Om han före den 1 januari

1928 anmäler sig vilja inbetala ovannämnda tilläggsavgifter, sker icke någon

minskning av hans pension enligt kassans reglemente.

7. Om befattning, som icke kunnat förenas med pensionsrätt i pensionsanstalten

enligt före den 1 juli 1927 gällande bestämmelser, före utgången av

år 1929 anmäles för beredande av pensionsrätt enligt detta reglemente åt innehavaren,

samt engångsavgift enligt § 9 mom. 1 skall erläggas, skall denna

avgift beräknas på följande sätt. Från den enligt § 9 mom. 1 beräknade

engångsavgiften dragés det belopp, för vilket huvudmannen må enligt mom.

2 av samma paragraf genom löneavdrag uttaga ersättning av befattningshavaren.

Huvudmannens engångsavgift är lika med halva återstoden, ökad

med nämnda belopp.

8. För extra provinsialläkare, på vilken mom. 6 d) kommer i tillämpning,

skall av huvudmannen för tjänstepensionens höjning från 4,000 kronor till

6,000 kronor ej erläggas högre engångsavgift, än som motsvarar vad genom

löneavdrag får uttagas lios befattningshavaren, och för familjepension in o-en

engångsavgift.

Fxtra provinsialläkare, som icke avlönas av landsting och som den 30

juni 1927 var delägare i extra provinsialläkarnas pensionskassa, bibehåller

små rättigheter och skyldigheter enligt kassans reglemente och har rätt till

andel i kassans överskott enligt vad i mom. 6 c) sägs.

9. Med ändring av föreskriften i § 20 i reglementet för extra provinsialläkarnas

pensionskassa förordnas, att berättigad att uppbära tilläggspension

ar till provinsialläkare eller förste provinsialläkare befordrad delägare, vilken

enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension vid tjänstens

frånträdande icke kommer i åtnjutande av hel pension, uppgående tilläggspensionen

till belopp, motsvarande den för delägaren avsatta reserven, dock

högst till sådant belopp, att den tillsammans med pension enligt nämnda

lag utgör 6,000 kronor.

10. För den, som den 1 juli 1923 var förste provinsialläkare eller provinsialläkare

och förut varit anställd såsom extra provinsialläkare med delaktighet

i extra provinsialläkarnas pensionskassa, så ock för den, som vid

nämnda tidpunkt var anställd såsom extra provinsialläkare med delaktighet

i kassan och sedermera blir innehavare av tjänst såsom förste provinsialläkare

eller provinsialläkare, skall pensionsanstalten, om han enligt inom. 2

i kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 208) eller motsvarande stadgande, som

senare meddelas, får i sådan egenskap för pension tillgodoräkna sig tid, för

vilken årsavgift för honom såsom delägare i kassan innestår i pensionsanstalten,

till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare utbetala ett belopp,

motsvarande den för sådan delägare avsatta reserven, i vad den uppkommit

genom erlagda avgifter för den tid, som sålunda får tillgodoräknas, efter

avdrag i förekommande fall av så stor del av denna andel i reserven, som

må erfordras, för att pensionsanstalten skall kunna bestrida den tilläggspension,

som det kan åligga anstalten att utgiva till delägaren.

Beträffande statens utgifter för extra provinsialläkarnas pensionering,

därest det framlagda förslaget genomföres, anföres följande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Statens framtida kostnader för pensioneringen i form av årsavgifter, som

skola beräknas efter ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabell och

en räntefot av 5 procent, kunna efter nuvarande delägarantal uppskattas

till ungefär 2,200 kronor årligen, vilket belopp kan uttagas av det ordinarie

förslagsanslaget till pensionsavgifter till statens pensionsanstalt.

Det i riksstaten anvisade förslagsanslag å 22,000 kronor, som är avsett

att utgöra statens andel i kostnaden för pensionering av extra provinsialläkare,

bör i samband med inordnandet av extra provinsialläkarnas pensionskassa

i statsanstalten uppdelas på två anslag. Det ena av dessa skulle

upptagas såsom extra förslagsanslag för budgetåret 1927—1928 och skulle

avse statens andel i kostnaden för pensionering av delägare enligt reglementet

för extra provinsialläkarnas pensionskassa. Under senare halvåret

1927 torde av detta anslag komma att tagas i anspråk ungefär 9,000 kronor,

till vilket belopp detsamma således synes böra upptagas i riksstaten

för budgetåret 1927—1928; härefter kan det ur riksstaten uteslutas. Det

andra anslaget skulle såsom ordinarie förslagsanslag uppföras under rubrik

»statens andel i kostnaden för pensionering av vissa överåriga extra provinsialläkare»

med ett belopp av förslagsvis 13,000 kronor.

Det torde förtjäna att framhållas, att den genom statens pensionsanstalt

på här föreslaget sätt ordnade pensioneringen av extra provinsialläkare och

deras efterlevande i praktiken torde komma att inskränka sig till att så gott

som uteslutande omfatta förtidspensioner vid sjukdom, uppskjutna pensioner

och tilläggspensioner enligt kassans reglemente samt familjepensioner; endast

undantagsvis torde — med hänsyn till att delägarna i allmänhet förr

eller senare övergå i ordinarie statstjänst — extra provinsialläkare i denna

sin egenskap komma att erhålla pension på grund av uppnådd pensionsålder.

Mot det i förenämnda promemoria framställda förslaget till inordnande

av ifrågavarande kassa i statens pensionsanstalt har medicinalstyrelsen i yttrande

den 19 januari 1927 riktat följande anmärkningar.

Enligt förslaget i promemorian skulle läkarna i landstingsdistrikten vinna

inträde i statens pensionsanstalt, men icke blivande läkare i de andra distrikten.

Detta synes medicinalstyrelsen icke kunna tillstyrkas. Visserligen

har anslutningen till kassan från dessa distrikt hittills varit ringa, men läkarna

hava dock haft rätt att vinna inträde i kassan. Denna rätt bör icke

utan tungt vägande skäl fråntagas dem såsom kår betraktat. A andra sidan

kan läkare i icke-landstingsdistrikt vinna en oberättigad fördel över sina

kolleger i landstingsdistrikten, i det han, efter befordran till provinsialläkare,

utan att hava erlagt några pensionsavgifter, får efter avdrag av sju år tillgodoräkna

två tredjedelar av den tid, han varit extra provinsialläkare.

Dessa oegentligheter visa, att det enda tillfredsställande förfaringssättet är

att öppna inträde för samtliga extra provinsialläkare i pensionsanstalten.

Ekonomiskt bör detta utan svårighet kunna genomföras.

De beräkningar, som av styrelsen för statens pensionsanstalt gjorts och

som lett till förslag om efterskänkande av en del engångsavgifter, pensionshöjning

m. m., utmynna, detta oaktat, i ett överskott å 30,000 kronor, vilket

skulle tillfalla pensionsanstalten såsom statens andel i överskottet. Tages

Yttranden

över förslaget.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

summan 70,000 kronor till ledning för beräkning av kostnaden per delägare,

blir denna kostnad omkring 1,600 kronor. De aderton extra provinsialläkarna,

varom här är fråga, skulle då, synes det, av nyssnämnda överskott

kunna påräkna samma förmåner som övriga extra provinsialläkare. Skulle

detta vara för knappt beräknat, har man att taga hänsyn till att gruppen

av extra provinsialläkare i landstingsdistrikt är avsedd att avsevärt minskas.

Aven om en del extra distrikt nyinrättas antingen helt nya eller genom

omändring av gamla bruksdistrikt, torde man dock kunna räkna med att

landstingsdistrikten inom närmaste årtiondet komma att nedgå till omkring

hälften.

Medicinalstyrelsen får sålunda påyrka, att anordningar vidtagas som möjliggöra

för extra provinsialläkare i icke-landstingsdistrikt att vinna inträde

i statens pensionsanstalt.

I kap. VI av reglementet för statens pensionsanstalt skulle enligt förslaget

för extra provinsialläkare stadgas, att pensionsåldern blir 65 levnadsår

och att för hel pension fordras 30 tjänstår. Reglementets allmänna bestämmelse

(§ 18 mom. 2) föreskriver fem år såsom maximum för kvarstående

efter pensionsåldern. Detta maximum synes styrelsen för högt. En extra

provinsialläkare har ungefär samma tjänstgöring som en provinsialläkare,

vilken för närvarande är pensionsmässig vid 62 års ålder. Förslag föreligger

dock om att åtminstone fakultativt höja pensionsåldern till 65 år. Medicinalstyrelsen

kan under sådana förhållanden icke förorda, att eu extra

provinsialläkare får kvarstå längre tid än högst två år efter pensionsåldern

eller såsom för lasarettsläkare redan är stadgat. Sådant kvarstående bör

dock ej anses vara regel utan mera undantag. Bestämmelsen kommer att

bliva oftare tillämpad än styrelsen för statens pensionsanstalt antagit, om,

såsom styrelsen föreslagit, även extra provinsialläkare i icke-landstingsdistrikt

vinna inträde i pensionsanstalten.

I ovanberörda skrivelse av den 28 januari 1927, varmed styrelsen för

statens pensionsanstalt överlämnat utredningen i ämnet, har styrelsen till

bemötande upptagit vad medicinalstyrelsen sålunda anfört. Styrelsen för

pensionsanstalten yttrar:

Medicinalstyrelsen har blott i två punkter haft något att erinra mot det i

promemorian framlagda förslaget, nämligen dels i fråga om pensionsrätten

för sådana extra provinsialläkare, som äro anställda i andra distrikt än landstingsdistrikt,

och dels i fråga om det antal år efter uppnådd pensionsålder,

varunder en extra provinsialläkare må tillåtas kvarstå i tjänst.

Pensionsanstalten har, särskilt med hänsyn till den ringa anslutningen

från läkarna i icke-landstingsdistrikt, ansett delaktigheten i anstalten lämpligen

böra begränsas till läkare i landstingsdistrikt. Medicinalstyrelsen anser

däremot delaktighet i statsanstalten böra stå öppen även för läkare i

icke-landstingsdistrikt. Gent emot vad medicinalstyrelsen till stöd härför

åberopat kan anföras, att det icke torde finnas anledning antaga, att den

frivilliga anslutningen till statsanstalten blir mera omfattande än hittills

till kassan, och att ju för övrigt i sådant fall den av medicinalstyrelsen anmärkta

oegentligheten i huvudsak kvarstår.

Pensionsanstalten finner sig därför böra vidhålla sitt förslag i denna del.

Skulle emellertid medicinalstyrelsens förslag anses böra följas, inverkar

detta icke på kostnadsberäkningarna. Om läkare i icke-landstingsdistrikt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

med delaktighet i extra provinsialläkarnas pensionskassa får övergå på de

nya pensionsbestämmelserna, blir följden blott den, att han erhåller sin andel

i kassans överskott i form av minskad engångsavgift i stället för, enligt

pensionsanstaltens förslag, i form av pensionsförhöjning. Av sådan delägare

i statsanstalten borde, likasom av annan extra provinsialläkare, erläggas

en årsavgift av 4 1/a procent av tjänstepensionsunderlaget, varemot

huvudmannens årsavgift bör bliva 9 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Vad angår den föreslagna möjligheten för extra provinsialläkare att kvarstå

i tjänst ända till 5 år efter pensionsåldern, erinras, att det ju i alla

händelser skulle bliva medicinalstyrelsen, som finge befogenheten att pröva

frågan om kvarstående i tjänsten, och att således, även om stadgandet, mot

anstaltens förmodan, skulle få någon större praktisk betydelse, det alltid

står medicinalstyrelsen till buds att vid stadgandets tillämpning anlägga den

praxis, som befinnes lämplig. För pensionsanstalten är det i allt fall av intresse,

att så få undantagsbestämmelser som möjligt meddelas.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av försäkringsinspektionen och statskontoret.

Den förra myndigheten anför i utlåtande den 12 februari 1927:

Pensionsanstaltens styrelse föreslår, att tjänstepensionsavgiften för extra

provinsialläkare (inkl. huvudmannens avgift) skall bestämmas till 9 procent,

under det att den för lasarettsläkare är 10 procent. Detta motiveras därmed,

att de extra provinsialläkarnas utnämningsålder befunnits i medeltal

vara ungefär 4 år lägre än lasarettsläkarnas. Men skulle man inom andra

kapitel av pensionsanstaltens reglemente vilja uppdela befattningshavarna i

grupper, skulle man otvivelaktigt även finna olika medelinträdesåldrar för

olika grupper och sålunda hava samma anledning som i fråga om lasarettsläkare

och extra provinsialläkare att stadga olika avgiftsprocenter. Så har

icke skett, utan avgiftsprocenten har i varje kapitel satts lika för alla befattningshavare,

med det undantag att huvudmannen i vissa fall befriats

från sin avgift och att avgiften för icke ordinarie lärare i kap. IV är lägre

än för ordinarie. Sistnämnda olikhet motiverades på sin tid därmed, att

de flesta obefordrade lärare hade rätt till pension från småskollärarnas m.

flis ålderdomsunderstödsanstalt och att deras avgift till den nya pensionsanstalten

ej borde höjas mera utöver deras avgift till understödsanstalten, än

som kunde anses erforderligt för att täcka den ökade kostnad, som upp
komme

därigenom att de finge högre pension än förut, om de pensionera
des

som obefordrade. Då det i framtiden endast mycket sällan komme att

inträffa, att en lärare kvarstode som obefordrad ända tills han pensionerades,

ansågs det tillräckligt att höja den avgift, som förut erlagts till understödsanstalten,

till 1 procent av det nya tjänstepensionsunderlaget, vilket

innebar en höjning med endast 3—6 kronor.

Om därför avgiftsprocenten för extra provinsialläkare skall sättas lägre

än för lasarettsläkare, bör detta enligt försäkringsinspektionens mening motiveras

icke med deras lägre utnämningsålder, utan därmed att de extra

provinsialläkarna endast i undantagsfall pensioneras som sådana och att avgifterna

ej böra sättas högre, än att de motsvara pensionsanstaltens kostnad

dels för dessa undantagsfall, dels för de förmåner som pensionsanstalten

skall bereda dem, som icke pensioneras som extra provinsialläkare, nämligen

uppskjutna pensioner till dem, som avgå i förtid utan att befordras

till provinsialläkare eller förste provinsialläkare, och tilläggspensioner i vissa

fall till dem, som så befordrats. Då den uppskjutna pensionen rättas efter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition Nr 132.

den erlagda avgiften, skulle man alltså för att bestämma avgiften beräkna

kostnaden för pensionering av dem, som kvarstå som extra provinsialläkare

tills de pensioneras, och för tilläggspensioner åt dem, som pensioneras som

provinsialläkare eller förste provinsialläkare. Ehuru någon sådan beräkning

nu icke gjorts och väl knappast kan göras, vill det synas, som skulle den

föreslagna avgiften av 9 procent åtminstone icke vara för låg.

Den reserv, som pensionskassan avsatt för en delägare, vilken pensioneras

som provinsialläkare eller förste provinsialläkare och som enligt kungörelsen

den 8 juni 1923 får för pension tillgodoräkna sig tjänstetid som extra

provinsialläkare, skall enligt nu gällande bestämmelser av pensionskassan

utbetalas till pensionsfonden för civila tjänstinnehavare, dock med avdrag

för den reserv, som motsvarar den tilläggspension som pensionskassan bär

att lämna delägaren. Pensionsanstaltens styrelse föreslår nu, att, efter kassans

indragning till pensionsanstalten, dessa bestämmelser skola så ändras, att

anstalten i sådant fall skall till den civila pensionsfonden utbetala endast

den del av den för delägaren avsatta reserven, som uppkommit genom avgifter

för tid, som han enligt mom. 2 av nämnda kungörelse får tillgodoräkna

sig, med avdrag av reserven för tilläggspensionen. Emellertid äro

bestämmelserna i kungörelsen mom. 1 och 2 icke sådana, att man kan beräkna

den nämnda delen av reserven, enär reservens storlek är beroende

icke blott av årsavgifternas antal utan även av vilka år det är, som avgifterna

erlagts för. Försäkringsinspektionen vill därför föreslå, att saken i

stället ordnas på följande sätt. När tjänstetid tillgodoräknas enligt mom. 2

i kungörelsen och därigenom pensionen höjes med visst belopp, utöver vad

den eljest skulle varit, skall pensionsanstalten till civila pensionsfonden utbetala

kapitalvärdet av denna pensionshöjning, dock ej mer än skillnaden

mellan den för den pensionerade avsatta tjänstepension sreserven och reserven

för den tilläggspension, som han eventuellt skall erhålla av pensionsanstalten.

Statskontoret anför i utlåtande den 22 februari 1927:

I likhet med medicinalstyrelsen anser statskontoret, att även de extra

provinsialläkare, vilka icke äro avlönade av landsting, böra få tillfälle ingå

såsom delägare i statens pensionsanstalt, varvid dock givetvis samtliga beräknade

kostnader för deras pensionering böra åvila dem själva och deras

huvudmän i likhet med vad som är fallet beträffande överläkare vid sanatorium,

som äges av svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening. Huvudman

för dylik extra provinsialläkare torde förpliktas erlägga en avgift av

9 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Statskontoret instämmer jämväl i vad medicinalstyrelsen anfört beträffande

frågan om medgivande av tillstånd för extra provinsialläkare att efter uppnådd

pensionsålder kvarstå i tjänst.

Vad angår frågan om skyldighet för pensionsanstalten att i vissa fall till

civila pensionsfonden verkställa inbetalningar, finner statskontoret ej anledning

föreligga att vidtaga någon saklig ändring i nu gällande bestämmelser.

Enligt dessa kan visserligen civila pensionsfonden erhålla större andel än

vad som motsvaras av den förhöjning av pensionen, som genom tillgodoräkning

av tjänstgöringstid såsom extra provinsialläkare jämlikt föreskrift i

kungörelsen den 8 juni 1923 kan tillkomma förste provinsialläkare eller

provinsialläkare, men å andra sidan erhåller förste provinsialläkare och provinsialläkare

hel pension redan efter 23, respektive 20 tjänstår, vilket i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132. 13

verkligheten innebär, att sådan befattningshavare för pension får tillgodoräkna

sju år såsom extra provinsialläkare utöver den tid, som enligt nyssnämnda

kungörelse tillgodoräknas honom, och vid sådant förhållande kan

det icke anses annat än riktigt, att under dessa år erlagda avgifter till statens

pensionsanstalt komma civila pensionsfonden tillgodo.

Därefter har styrelsen för statens pensionsanstalt den 17 juni 1927 ånyo

yttrat sig i ärendet. Styrelsen yttrade huvudsakligen följande:

Då de krav, som enligt förslaget komma att ställas på extra provinsialläkarnas

pensionskassas medel vid kassans inordnande i statens pensionsanstalt,

icke synas med säkerhet kunna fyllas utan den ifrågasatta begränsningen

i anstaltens åliggande att i vissa fall leverera medel till civila

pensionsfonden, och då vidare nämnda begränsning synes vara skälig, anser

sig pensionsanstalten böra vidhålla sitt förslag i denna del med den ändring,

som försäkringsinspektionen förordat.

Därest bestämmelsen om leverering av medel till civila pensionsfonden

icke skulle komma att på föreslaget sätt modifieras, torde icke mer än

hälften av den huvudmannen åliggande delen av engångsavgiften för tjänstepensionens

höjning till 6,000 kronor böra efterskänkas.

Pensionsanstalten anser sig böra i detta sammanhang jämväl framhålla,

att en motsvarande leverering av medel icke äger rum från civila pensionsfonden

till statens pensionsanstalt i de fall, då, för bestämmande av pension

enligt anstaltens reglemente, jämlikt § 22 i detsamma tillgodoräknats tjänstår

i statstjänst, som medfört rätt till tjänstepension, och denna tillgodoräkning

av tjänstår är dock av vida större ekonomisk betydelse än. den, som i

detta ärende är i fråga.

Med anledning av vad pensionsanstaltens styrelse sålunda anfört har statskontoret

anbefallts att ånyo yttra sig i ärendet. I utlåtande den 15 december

1927 har ämbetsverket anfört bland annat:

På de skäl statskontoret anfört i sitt utlåtande den 22 februari 1927 anser

sig statskontoret böra i princip vidhålla den av ämbetsverket intagna ståndpunkten

i frågan. Emellertid torde det vara av ringa betydelse på vad

sätt här ifrågavarande leverering till civila pensionsfonden ordnas, då nämligen

en sådan leverering endast avser en omplacering av statsmedel. Därest

det vid ett bibehållande av nu gällande bestämmelser skulle visa sig icke

vara möjligt efterskänka hela den huvudmannen åliggande delen av engångsavgiften

för tjänstepensions höjning till 6,000 kronor en fråga som undandrager

sig statskontorets bedömande — har statskontoret därför intet

att erinra mot att i nu gällande levereringsföreskrifter vidtages en ändring,

som möjliggör ett efterskänkande i sin helhet av nyssnämnda engångsavgift.

De revisorer, som granskat extra provinsialläkarnas pensionskassas förvaltning

och räkenskaper för budgetåren 1923—1924, 1924 1925 och 1925

1926, hava tillstyrkt ett inordnande av kassan i statens pensionsanstalt.

varvid de framhållit, att med hänsyn till befintligt överskott i kassan vissa

extra provinsialläkares rätt vid övergången borde bättre tillvaratagas än som

skett i det framlagda förslaget. Revisorerna förorda därför, att jämväl blivande

extra provinsialläkare i icke-landstingsdistrikt måtte vinna inträde i

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

pensionsanstalten samt att extra provinsialläkare i dylikt distrikt, som redan

vunnit inträde i kassan, måtte bibehållas vid sitt delägarskap.

Jämväl svenska provinsialläkarföreningen har i skrivelse till chefen för

socialdepartementet framhållit vikten av att om möjligt alla extra provinsialläkare

kunde komma i åtnjutande av förbättringar i pensionshänseende

samt förordat medicinalstyrelsens förslag i donna del.

Det synes mig klart, att behov föreligger att förbättra pensionsförmånerna

för de extra provinsialläkarna, vilka i jämförelse med dem närstående befattningshavare

i detta avseende icke äro lika väl tillgodosedda. Lämpligast

torde detta ske genom att bereda dem delaktighet i statens pensionsanstalt

på samma sätt som skett med åtskilliga andra grupper av läkare. Det av

styrelsen för denna pensionsanstalt framlagda förslaget torde utgöra en god

lösning av frågan. Jag vill i huvudsak förorda detta förslag. Endast i

vissa delar hyser jag en från nämnda styrelse avvikande uppfattning. Detta

gäller i följande avseenden.

Såsom av min föregående framställning framgår hava olika meningar

gjort sig gällande angående omfattningen av pensioneringen. Under det att

styrelsen för statens pensionsanstalt föreslagit, att endast de extra provinsialläkare,

som äro anställda i distrikt, varest vederbörande landsting bidrager

till läkarens avlöning, skulle erhålla delaktighet i pensionsanstalten, har

medicinalstyrelsen gjort gällande, att sådan delaktighet borde tillkomma alla

extra provinsialläkare. I likhet med medicinalstyrelsen anser jag anledningsaknas

att från rätt till delaktighet utesluta de befattningshavare, som ej

tjänstgöra i landstingsdistrikt. Visserligen hava dessa hittills i ganska ringa

grad begagnat sig av möjligheten att vinna inträde i den nuvarande pensionskassan,

men detta synes mig icke utgöra skäl för deras uteslutande

från delaktighet i statens pensionsanstalt. Jag förordar således, att sådan

delaktighet må medgivas samtliga extra provinsialläkare, därvid de som

tjänstgöra i landstingsdistrikt böra vara skyldiga att tillhöra pensionsanstalten,

under det att beträffande dylik befattning i icke landstingsdistrikt,

huvudmannen må äga rätt men ej skyldighet att bereda delaktighet i anstalten.

Beträffande befattningar av sistnämnda slag, bör föreskrivas samma

villkor som enligt anstaltens reglemente gälla för överläkare vid sanatorium,

som äges av svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening. Huvudmännen

för dessa extra provinsialläkare skola således erlägga såväl full engångsavgift

som en årlig avgift av 9 procent av tjänstepensionsunderlaget.

I fråga om möjlighet för extra provinsialläkare, som är delägare i pensionsanstalten

att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder, vilken skulle

bliva 65 år, har styrelsen för pensionsanstalten föreslagit, att dylikt kvarstående

skulle kunna medgivas under en tid av fem år. Medicinalstyrelsen

har framhållit, att denna tid syntes vara för lång och har föreslagit, att

tillstånd att kvarstå icke skulle få lämnas för längre tid än två år, detta i

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

likhet med vad som är stadgat för lasarettsläkare och överläkare vid tuberkulossjukhus.

Även i detta avseende ansluter jag mig till medicinalstyrelsens

uppfattning.

Extra provinsialläkare, som befordras till förste provinsialläkare eller provinsialläkare,

kan få rätt att för tjänstårsberäkning tillgodoräkna sig viss

tid av sin tjänstgöring såsom extra provinsialläkare. I sådant fall skall enligt

nuvarande bestämmelser från extra provinsialläkarnas pensionskassa till

pensionsfonden för civila tjänstinnehavare utbetalas ett belopp, motsvarande

den för sådan delägare i kassan avsatta reserven, efter avdrag av så stor

del därav, som erfordras för bestridande av eventuell tilläggspension. Styrelsen

för statens pensionsanstalt har nu föreslagit, att denna överföring av

medel skulle begränsas till att endast avse den reserv, som avsatts för det

eller de delägarår, som i varje fall få tillgodoräknas för statspension. Genom

att på detta sätt begränsa kassans förpliktelser skulle kassans tillgångar

förslå till täckande av de kostnader, som skulle bliva eu följd av tillämpningen

på extra provinsialläkare av de övergångsbestämmelser, som förut

tillämpats i fråga om lasarettsläkare. Beträffande detta förslag bar försäkringsinspektionen

framhållit omöjligheten att beräkna den avsedda delen av

reserven, enär reservens storlek är beroende icke blott av årsavgifternas

antal utan även av de år, för vilka avgifterna blivit erlagda. Försäkringsinspektionen

föreslår därför att, när viss tjänstetid såsom extra provinsialläkare

får tillgodoräknas för pension och därigenom pensionen höjes med

visst belopp utöver vad den eljest skulle hava varit, pensionsanstalten skall

till civila pensionsfonden utbetala kapitalvärdet av denna pensionshöjning,

dock ej mer än skillnaden mellan den för den pensionerade avsatta tjänstepensionsreserven

och reserven för den tilläggspension, som han eventuellt

skall erhålla av pensionsanstalten. Statskontoret har, som jag förut nämnt,

icke funnit anledning föreligga att vidtaga någon saklig ändring i de nu gällande

bestämmelserna i detta avseende. Med hänsyn till angelägenheten av

att sådana åtgärder vidtagas, som möjliggöra ett efterskänkande i dess helhet

för nuvarande delägare av den huvudman åliggande engångsavgiften för

pensionsunderlagets höjande till 6,000 kronor, synes mig emellertid ändring

i dessa bestämmelser böra ske på sätt försäkringsinspektionen föreslagit.

I övrigt har jag intet annat att erinra mot det av styrelsen för statens

pensionsanstalt framlagda förslaget än att med hänsyn till att förevarande

fråga icke kunnat föreläggas 1927 års riksdag de i styrelsens förslag angivna

tidpunkterna för de nya anordningarnas ikraftträdande böra framflyttas. De

närmare föreskrifterna för genomförandet av den föreslagna omläggningen

av pensioneringen torde böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Statens utgifter för de extra provinsialläkarnas pensionering bestridas nu

från ett under elfte huvudtiteln uppfört ordinarie förslagsanslag å 22,000

kronor. Enligt verkställd beräkning skulle de årsavgifter, staten för framtiden

skulle betala, uppgå till ett belopp av omkring 2,200 kronor årligen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 132.

Då detta belopp emellertid kan utgå av det ordinarie förslagsanslaget till

pensionsavgifter till statens pensionsanstalt, behöver något särskilt anslag

för ändamålet icke upptagas i riksstaten. Ifråga om ovannämnda anslag å

22,000 kronor ansluter jag mig till styrelsens för statens pensionsanstalt

förslag. Anslaget torde sålunda böra uppdelas i två anslag, det ena avseende

statens andel i kostnaden för pensionering av delägare enligt reglementet

för extra provinsialläkarnas pensionskassa och det andra avseende

statens andel i kostnaden för pensionering av vissa överåriga extra provinsialläkare.

Det förra anslaget torde i riksstaten för budgetåret 1928—1929

böra uppföras såsom ett extra förslagsanslag å 9,000 kronor. Därefter kan detta

anslag uteslutas ur riksstaten. Det andra anslaget torde med ett belopp av 13,000

kronor böra uppföras såsom ordinarie förslagsanslag under elfte huvudtiteln.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta att statens pensionsanstalt skall från och med

den 1 juli 1928 övertaga extra provinsialläkarnas pensionskassas

samtliga tillgångar och förbindelser, samt att i följd

därav extra provinsialläkare skola från och med samma

tidpunkt äga delaktighet i statens pensionsanstalt i huvudsaklig

enlighet med de villkor och bestämmelser, som av

mig ovan förordats;

dels ock, med ändring av vad därutinnan föreslagits under

elfte huvudtiteln av 1928 års statsverksproposition, ur riksstaten

utesluta det under nämnda huvudtitel uppförda ordinarie

förslagsanslaget å 22,000 kronor till statens andel i

kostnaden för pensionering av extra provinsialläkare samt

i stället under samma huvudtitel:

a) under rubriken: statens andel i kostnaden för pensionering

av vissa överåriga extra provinsialläkare uppföra ett

ordinarie förslagsanslag av 13,000 kronor; ävensom

b) till pensionering av delägare i extra provinsialläkarnas

pensionskassa anvisa för budgetåret 1928—1929 ett extra

förslagsanslag av 9,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall och förordnar, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

_ E. Meurling.

Stockholm 1928, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

280621

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:112 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra provinsialläkarnas pensionskassas anslutning till statens pensionsanstalt m. m. s. 5 i texten
  2. BU 1928:25 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående extra provinsialläkarnas pensionskassas anslutning till statens pensionsanstalt in. rn. s. 3 i texten