Sök i Ratio Lex

Angående anordnande av en fast försöksgård för jordbruket

1928-02-24 · 29 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:136, Angående anordnande av en fast försöksgård för jordbruket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anordnande av en

fast försöksgård för jordbruket; given Stockholms slott den 24

februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför följande:

I nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition, punkt 9, bär Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde varda riksdagen förelagd, till inrättande vid Lanna Borregården i

Saleby socken av Skaraborgs län av en fast försöksgård för jordbruket beräkna

för budgetåret 1928—1929 ett belopp av 50,000 kronor.

Sedan utredningen i förevarande ärende numera blivit slutförd, får jag

härmed ånyo anmäla detsamma till behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 113 höft. (Xr 139.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Förberedande

utredning.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Med anledning av väckt motion (11:290/1920) anhöll riksdagen i skrivelse

den 15 juni 1920 (nr 364), att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om eu

allsidig utredning dels rörande utvidgning av den försöksverksamhet på

jordbruksområdet, vilken redan då bedrevs vid de fasta försöksstationerna,

dels ock rörande anordnande av fasta försöksgårdar för jordbruket samt

därefter för riksdagen framlägga förslag i frågan.

Sedan Kungl. Maj:t härefter infordrat utlåtande av lantbruksstyrelsen

samt av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

anbefallde Kungl. Maj:t den 26 november 1920 styrelsen för centralanstalten

att verkställa den av riksdagen begärda undersökningen, därvid

styrelsen jämväl skulle hava att taga under övervägande en av Västerbottens

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjord framställning

om statsbidrag till anordnande av ett fast demonstrations- och försöksfält å

myrjord vid Åsträsk i Västerbottens län.

För verkställande av det sålunda givna uppdraget tillsattes av styrelsen

för centralanstalten den 21 januari 1921 en kommitté, vilken, sedan två av

kommitténs ledamöter under tiden för kommittéarbetet avlidit, bestått av

lantbruksakademiens dåvarande sekreterare, professorn Paul Hellström samt

professorerna H. von Feilitzen och Nils Hansson ävensom, under den tid

den sistnämnde varit frånvarande på grund av statsrådsuppdrag, laboratorn

H. Edin.

Kommittén avgav den 20 juni 1925 betänkande med utredningar och

förslag (statens offentliga utredningar 1925:32). Kommitténs förslag utmynnar

i en hemställan, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att fasta

försöksgårdar måtte upprättas inom landet enligt en av kommittén framlagd

plan. Försöksgårdarnas antal skulle till att börja med begränsas till fem,

därav fyra för jordbruksförsök och en för husdjursförsök. Av dessa skulle

en förläggas till Skaraborgs län för försök å den styva leran, en till sandjordsområdet

i Kristianstads län, en till mellersta Norrlands fastmarksområde i

Västernorrlands län och en till Örebro län för lättlerområdena inom Mälaroch

Hjälmarbygden. Försöksgården för husdjursförsök borde förläggas så nära

den centrala försöksledningen i Stockholm som möjligt. Två av jordbruksförsöksgårdarna

borde omedelbart inrättas, nämligen en för ler jordsområdet

i Skaraborgs län och eu för mellersta Norrlands fastmarksjordar i Västernorrlands

län. För ändamålet borde av riksdagen begäras dels ett engångsanslag

å 100,000 kronor för de båda försöksgårdarnas iordningtällande och

dels ett årsanslag av 50,000 kronor för deras drift.

Beträffande de s. k. fasta försöksstationerna hava kommitterade ifrågasatt,

att Kungl. Maj:ts måtte föreslå riksdagen att höja det ordinarie anslaget

till fast försöksverksamhet vid statsunderstödda lantbruks- och lantmannaskolor

från 8,000 kronor till 13,000 kronor för inrättande av fasta

försöksstationer vid ytterligare tio skolor.

Slutligen har kommittén vidkommande den av Västerbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott gjorda framställningen om ett fast

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

3

försöksfält vid Åsträsk föreslagit, att densamma ej måtte föranleda någon

Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Ur kommitténs betänkande må här i korthet anföras följande:

Efter att hava närmare redogjort för utvecklingen av försöksväsendet pa

jordbruksområdet i vårt land har kommittén framhållit, att vid den år 1905

tillkomna centralanstalten för jordbruksförsök särskilt dess avdelningar

för jordbruksförsök samt för husdjursskötsel och mejerihantering stått i

nära kontakt med det praktiska jordbruket. Sålunda förfogade jordbruksavdelningen

över femton med statsbidrag underhållna s. k. fasta försöksstationer,

anordnade vid lantbruks- och lantmannaskolor. Genom samarbete

med den av hushållningssällskapen anordnade lokala försöksverksamheten

anlades och kontrollerades årligen ett betydligt antal gödslings-,

bearbetnings-, växtodlings- och ogräsförsök. Centralanstaltens husdjursavdelning

hade sina praktiska utfodringsförsök förlagda till i olika delar

av landet belägna privata försöksgårdar, och mejeriförsöken hade, utom i

ett i Stockholm beläget centralmejeri, också utförts vid mejerier i landsorten.

Både jordbruks- och husdjursavdelningen hade emellertid saknat

egna fasta försöksgårdar. Särskilt för jordbruksavdelningen hade denna

brist varit synnerligen kännbar. Med dylika försöksgårdar avsåges sådana

gårdar, där försök kunde fullföljas under en längre följd av år samt övervakas

av fast, särskilt för ändamålet utbildad och anställd samt å gården

stationerad personal, som kunde in i alla detaljer övervaka försöken. Gårdens

drift skulle även helt vara inriktad på att, under iakttagande av största

möjliga hushållning, skapa bästa förutsättningar för fullföljande av försöksplanerna.

Den fasta försöksverksamhet, som utfördes vid försöksstationerna

å lantbruks- och lantmannaskolor, ersatte icke dylika fasta försöksgårdar,

enär man endast vid fasta försöksgårdar kunde få erforderliga

garantier för, att försöksplanen bleve riktigt uppfattad, att försöken linge

nödvändig tillsyn samt att försöksresultaten erhölle önskvärd skärpa och

tillförlitlighet. Saknaden av fasta försöksgårdar hade därför medfört, att

många för jordbruksnäringen mycket viktiga förhållanden ännu icke kunnat

upptagas till experimentell behandling i vårt land. Helt naturligt kunde

man genom att nedbringa fordringarna på precision och genom att på den

enskilda försöksvärden i största möjliga utsträckning överföra de med försöken

förenade kostnaderna pressa ned försökens utgiftsstat långt under

kostnaderna för en försöksgårds drift och underhåll. Frånsett frågan om

försöksresultatens tillförlitlighet syntes detta förfaringssätt knappast staten

fullt värdigt.

För upprättande av fasta försöksgårdar hade styrelsen för centralanstalten

redan år 1912 avgivit förslag till Kungl. Maj:t, varjämte olika jordbrukssammanslutningar

och korporationer av jordbrukstjänstemän uttalat sig för

inrättande i vårt land, liksom fallet vore i våra grannländer och de större

kulturländerna, av dylika försöksgårdar.

De försöksuppgifter, som vid de fasta försöksgårdarna komme att bliva

föremål för prövning, bleve till följd av vårt lands stora utsträckning m. m.

ganska varierande. I första hand borde undersökas åtgärder för torrläggningens

rätta utförande, bevattningens förutsättningar och ekonomiska

genomförbarhet, jordförbättrings- och gödslingsfrågor, jordens riktiga bearbetning

under trädesåret samt vid höst- och vårbruket, användning av mekanisk

kraft och dragare, undersökning av arbetseffekten m. in. Ävenledes

borde upptagas frågorna om lämpliga växtföljder, kontrollodling av nyare

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

kulturväxter och varieteter, olika bärgningsmetoder, bästa sättet för åkerjordens

läggande i vall samt för flerårig gräsodling, ogräsens bekämpande

m. m. Till en början borde ett mindre omfattande arbetsprogram utarbetas,

vilket i mån av tid och arbetskrafter kunde utvidgas.

Men icke allenast centralanstaltens jordbruks- och husdjursavdelningar

skulle hava gagn av de fasta försöksgårdarna. Även för de övriga grenarna

av jordbruksforskning, som vid statens centrala jordbruksförsöksanstalt

vore representerade, såsom den botaniska, entomologiska och även i

någon mån den bakteriologiska och den lantbrukskemiska, komrne de blivande

fasta försöksgårdarna att fylla ett sedan länge känt behov, då därigenom

tillfälle bereddes för dessa avdelningar att på olika platser i landet

hava mark tillgänglig för försöks- och undersökningsändamål för de speciella

uppgifter, som de hade sig förelagda, utan att därför behöva anlita

privata jordägare, något som särskilt när det gällde långvariga och mer

arbetskrävande försök vore av stort värde.

Arealen för en försöksgård finge ej vara för snävt tilltagen. För en

sådan gård av normal storlek erfordrades en areal av minst 50 hektar till

försök användbar odlad och oodlad jord, därvid det vore av vikt att marken

vore likartad samt så litet kuperad som möjligt. Försöksgårdarna borde

förläggas i närbeten av större kommunikationsleder samt hava tillräckligt

stora utrymmen inomhus, så att skörden av de olika försöksrutorna kunde

på fullt betryggande sätt förvaras, varjämte ladugård och stall borde, såvitt

möjligt, vara modernt inredda. Redskap och maskiner borde vara av bästa

slag. I övrigt vore det önskvärt, att försöksgårdarna kunde tjäna som mönstergårdar.

Vid varje försöksgård borde finnas en föreståndare, som hade den

direkta ledningen av gårdens drift ävensom uppgjorde efter överledningens

vid centralanstalten direktiv, förslag och detaljerade planer till de försök,

som borde anställas vid gården, samt tillsåge, att försöken bleve riktigt utförda

och de erhållna resultaten bearbetade. Föreståndaren borde alltefter

försöksgårdens storlek och försökens omfattning hava erforderligt antal assistenter.

Lämpligt vore även, att elever kunde antagas vid försöksgårdarna.

För att nedbringa kostnaderna för försöksgårdarnas anläggning och drift

hade kommittén utgått från, att man i första band borde söka därtill erhålla

någon av statens domäner. Därest detta icke vore möjligt, hade kommittén

tänkt sig även den utvägen, att staten skulle genom byte med kronoegendom

siika överkomma i enskild ägo befintligt passande jordområde eller gård.

Kommittén har vidare lämnat en översikt över Sveriges viktigaste jordbruksområden

och de olika områdenas viktigaste jordbruksproblem, därvid

kommittén till bedömande upptagit frågan vilka av landets jordbruksbygder,

som borde representeras genom försöksstationer och där försöksgårdar borde

upprättas. Kommittén tillrådde, att organisationen med fasta försöksgårdar

endast successivt utbyggdes med utgångspunkt från ett visst, högst begränsat

antal dylika gårdar. Det vore av stor vikt, att försöksgårdarna komme

att representera landets viktigaste jordmånstyper i karakteristisk utbildning

och att de förlädes till ifrågavarande jordmånstyps mest representativa utbredningsområden.

För att erhålla landets viktigaste jordmåns- och klimattyper

representerade har kommittén uppgjort förslag på 14 jordbruksområden,

vilka i första band borde representeras, en var genom sin försöksgård. Ekonomiska

och försökstekniska skäl ansåges emellertid medföra, att icke ens

detta förslag kunde bliva realiserat under de närmaste åren. Kommittén

liade därför tänkt sig, att anslag tillsvidare skulle begäras endast för fyra

gårdar för jordbruksförsök. Skulle medel icke kunna beviljas för alla fyra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 136. o

gårdarna på en gång, borde början göras med den för den styva leran och

den för mellersta Norrland avsedda gården i nu nämnd ordning. Såsom

försöksgård för den styva leran ansåge kommittén, att bland de föreslagna

gårdarna bäst lämpade sig Lanna Borregården på Vara-slätten.

Kommitterade hava tillika upprättat en normalplan med kostnadsförslag

för eu fast försöksgård. Kostnaderna hava beräknats till för lösa inventarier

15,300 kronor, för levande inventarier 14,200 kronor, för anläggningar

å en förut bebyggd gård inbegripet tillbyggnader och reparationer 25,000

kronor samt för årlig driftkostnad 34,700 kronor, varifrån avginge beräknad

inkomst 14,000 kronor.

Den rent administrativa och tekniska ledningen för dessa gärdar skulle

tilldelas styrelsen för centralanstalten. Under styrelsen borde försöksgårdarna

närmast handhavas av föreståndaren för den avdelning vid anstalten, som

hade sig anförtrodd de direkta jordbruksförsöken. Föreståndarna för försöksgårdarna

skulle intaga samma ställning som laboratorerna vid centralanstalten.

Därjämte borde, för uppehållande av kontakten med det praktiska

jordbruket, årligen vid de olika försöksgårdarna anordnas för allmänheten

avsedda möten, till vilka borde inbjudas för försöksverksamheten intresserade

organisationer och personer inom det område, försöksgården vore avsedd att

representera. Efter de för allmänheten avsedda föredragen och demonstrationerna

borde dessa jordbruksrepresentanter sättas i tillfälle att tillsammans med

försöksledningen diskutera försöksplanen och framlägga sina speciella önskemål.

Ett samarbete borde även ordnas mellan statens olika försöksgårdar och

andra statsinstitutioner såsom Sveriges geologiska undersökning, statens meteorologisk-liydrografiska

anstalt och statens redskapsprovningsanstalter. Dessutom

borde för vissa försök samarbete äga rum med övriga försöksinstitutioner

i landet såsom Sveriges utsädesförening, svenska mosskulturföreningen,

svenska betes- och vallföreningen samt för norrländska växtodlingsfrågor

med kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå.

Såsom förut omförmälts hava kommitterade härutöver tänkt sig upprättad

en försöksgård för husdjursförsök, förlagd på ej för långt avstånd från

Stockholm.

Slutligen må beträffande kommitténs lokala undersökningar för uttagande

av för ändamålet lämpliga försöksgårdar anmärkas följande.

I enlighet med den till grund för ifrågavarande riksdagsskrivelse liggande

motionen hade kommittén — med nedan angivna undantag beträffande

Västernorr lands län — inskränkt sina undersökningar till kronodomäner.

Så hade kommittén, såsom förut nämnts, som försöksgård i Skaraborgs län

föreslagit Lanna Borregården samt som försöksgård i Örebro län Dyringe

kronoegendom. Vad beträffar Västernorrlands län hade gjorts ett undantag,

i det att Offers gård, tillhörig Björkå aktiebolag, föreslagits till övertagande

på arrende. I Kristianstads län hade någon för ändamålet lämplig kronoegendom

ej stått att uppleta, utan hade kommittén ifrågasatt att till försöksgård

inom detta jordbruksområde måtte förvärvas någon därtill passande

privategendom. Även frågan om lämplig egendom för husdjursförsök hade

upptagits till prövning av kommittén, men hade densamma icke ansett sig

böra framkomma med bestämt förslag i detta hänseende.

Med skrivelse den 30 november 1925 har styrelsen för centralanstalten

till Kungl. Maj:t överlämnat kommitténs betänkande. Styrelsen omförmäler

därvid till en början ärendets dittillsvarande handläggning samt kom
-

Detaljntredning

särskilt

så vitt angår

Lanna Borregården.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

mitténs förslag om upprättandet av fyra försöksgårdar för jordbruksförsök.

Vidare fortsätter styrelsen sålunda:

Givet vore, att ett betydligt rikare urval av såväl för de olika jordmånstyperna

representativa som ur andra synpunkter lämpliga gårdar skulle stått

till buds, om undersökningarna kunnat utsträckas även till enskilda egendomar.

\ idaie \ore att märka, att kostnaderna för de föreslagna gårdarnas aptering

till försöksgårdar icke ens tillnärmelsevis kunnat beräknas, då kommittén

saknat befogenhet att träda i preliminära underhandlingar rörande

övertagande av arrenden och dylikt samt medel ej heller stått till förfogande

för anskaffande av ritningar och kostnadsförslag beträffande nödiga

byggnader in. in.

Enligt styrelsens förmenande skulle eu utvidgning och fortsättning av

den hittills verkställda utredningen i ovan antydda hänseenden vara ägnad

att avsevärt föra hela frågan framåt. Styrelsen hade sålunda tänkt sig, att

beträffande de av kommittén ifrågasatta fyra jordbruksområdena skulle vidare

undersökas i första hand de redan framställda förslagen till försöksgårdar

men även, därest sådant tillfälle skulle erbjuda sig, möjligheten och

lämpligheten av förvärv av enskild jord för ändamålet. Undersökningarna

skulle hava som mål upprättande av detaljerade kostnadsförslag för övertagande,

utbyggande och drift av var och en av de till försöksgårdar ifrågasatta

gårdarna, och skulle därför, förutom beräkningar rörande kostnaderna

föi inventarier och drift, uppgöras saväl vederbörliga byggnadsritningar

med tillhörande kostnadskalkyler som överslag beträffande kostnaderna för

övertagande av respektiva gårdar genom köp eller arrende samt beträffande

avträdessummor och dylikt. I detta sistnämnda hänseende torde styrelsen

böra bemyndigas att, där sa erfordrades eller kunde anses lämpligt, ingå

preliminära, för Kungl. Maj:t och kronan givetvis ej bindande avtal.

Vad beträffade den av kommittén ifrågasatta husdjursförsöksgården funne

styrelsen visserligen, att anordnandet av en dylik försöksgård skulle bliva

av stort gagn för försöksväsendet på detta område. Då emellertid för ändamålet

^erforderliga medel under dåvarande statsfinansiella läge ej torde vara

att paräkna, ansage styrelsen, att denna fråga borde ställas på framtiden.

Genom en utredning i huvudsak i enlighet med ovan angivna riktlinjer

bleve i främsta rummet vunnet, att för de anslagsbeviljande myndigheterna

kunde framläggas såväl med hänsyn till kostnaderna som i övrigt preciserade

förslag till försöksgårder. Härigenom erliölles i sin tur den fördelen,

att den nya organisationen, därest densamma bleve av statsmakterna beslutad,

snabbt kunde träda i funktion.

Med anledning av vad styrelsen för centralanstalten sålunda anfört fann

Kungl. Maj:t den 25 juni 1926 gott uppdraga åt styrelsen att, till fullföljande

av det styrelsen i förevarande avseende förut lämnade uppdraget, i

huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i styrelsens

nyssberörda framställning, verkställa utredning och avgiva förslag rörande

upprättande av högst fyra jordbruksgårdar samt att för ändamålet anlita

sakkunniga personer.

Sedan Kungl. Maj:t därefter för att tagas i övervägande vid fullgörandet

av ifrågavarande uppdrag till styrelsen överlämnat en av Kronobergs läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott den 28 november 1925 gjord fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. T

ställning, att en av de försöksgårdar, som i första hand kunde komma att

inrättas, måtte förläggas till en för urbergsmoränen å sydsvenska höglandet

typisk plats inom Kronobergs län, har styrelsen för centralanstalten i

skrivelse den 29 november 1926 avgivit den genom Kungl. Maj:ts beslut den 25

juni 1926 åt styrelsen överlämnade utredningen. Styrelsen har däri meddelat,

att utredningen verkställts av en av styrelsen utsedd kommitté, bestående

av lantbrukaren David Pettersson i Bjälbo samt professorerna

H. Juhlin-Dannfelt och Nils Hansson.

Styrelsen har i anledning av utredningen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att bevilja för upprättande av eu försöksgård å

kronoegendomen Lanna nr 10 Borregård i Saleby socken av Skaraborgs län

till engångskostnader 153,500 kronor och till årlig driftkostnad 26,000 kronor

ävensom för upprättande av en försöksgård å Offers gai d i Boteå

socken av Västernorrlands län, tillhörig Björkå aktiebolag, därest gården

skulle av staten övertagas på arrende, till engångskostnader 56,900 kronor

och till årlig driftkostnad 24,050 kronor eller, därest gården skulle av staten

förvärvas med äganderätt, till engångskostnader 137,500 kronor och till

årlig driftkostnad 20,250 kronor.

Av den sålunda gjorda utredningen må här anföras följande:

De nya kommitterade hade vid sitt utredningsarbete icke funnit skäl

att med anledning av framställningen från Kronobergs läns hushållningssällskap

frångå det i föregående utredning framställda förslaget i avseende på

de områden, inom vilka försöksgårdar i första rummet borde ifrågakomma, och

hade sålunda icke företagit någon undersökning rörande till försöksgård

lämplig egendom inom Kronobergs län eller övriga delar av det sydsvenska

höglandet. Likaså hade de kommitterade ej funnit skäl att med anledning

av en till dem riktad framställning från Kalmar läns södra hushållningssällskap

om upprättande av en försöksgård eller filial till sådan inom sällskapets

område föreslå någon ändring i den förut uppgjorda planen for

försöksgårdars successiva anordnande.

Av förekommen anledning hade kommitterade ej heller ansett sig kunna

föreslå omedelbart inrättande av försöksgårdar inom sandjordsområdet i

Kristianstads län och lättlerområdet i Mälare—Hjälmare-dalen.

Kommitterade hade därför inskränkt sig till att uppgöra förslag angaende

blott de två försöksgårdar, vilka i den tidigare utredningen föreslagits att

omedelbart inrättas, nämligen i Skaraborgs och i Västernorrlands län, häda

avsedda huvudsakligen för jordbruksförsök men, liksom i den förberedande

utredningen förutsatts, icke för mera omfattande försök på husdjursskotselns

område, vartill större kreatursbesättningar erfordrades.

Till försöksgård i Skaraborgs län hade vid den förberedande utredningen

i främsta rummet föreslagits kronoegendomen trumpetarbostället Lanna in

10 Borregård i Saleby socken och i andra rummet Värings prästlöneboställe.

För valet av det senare anfördes visserligen den omständigheten, att det

låge inom området för den mycket styva lera, som utmärkte Vadsbo harad,

och därför skulle hava företrädet, om man önskade en typisk representant

för den allra styvaste leran. Då emellertid dylik jord intoge blott jämförelsevis

mindre områden, skulle försöksverksamheten a densamma komma

att få mindre tillämplighet än försök å Lanna Borregård. vars jordman

opaginerad Kontrollera mot PDF

s Kanyl. Maj:ts proposition Nr 136.

utgjordes av eu något mindre styv samt något mullrikare lera och som vore

representativ for jordmånen i Skaraborgs läns största jordbruksområden liksom

i stora delar av andra län. I ett uttalande från Skaraborgs läns hushailnmgssällskap

framhölles också till förmån för valet av Lanna Borregård,

att Varaslätten, varå gården är belägen, vore länets största sammanhängande

lerslätt, till vilken jordbrukets tyngdpunkt i länet vore eller komme att

bliva förlagd, varför verkan av en hit förlagd försöksverksamhet torde

kunna beräknas bliva av största betydelse icke blott för länet utan för hela

västra Sverige. Den föregående utredningen utmynnade därför i förslaget,

att Lanna Borregård skulle ställas till centralanstaltens förfogande som plats

för den ifrågasatta försöksgården i Skaraborgs län, under det att endast ett

mindre lörsöksfält skulle anordnas inom den styvaste lerans område, t ex

å Värings prästlöneboställe.

De nya kommitterade hade genom besiktning vid besök å Lanna Borregård

och genom därefter föranstaltade undersökningar av möjligheten att åstadkomma

erforderlig avdikning av dess åkerjord övertygat sig om denna kronoegendoms

lämplighet till försöksgård samt tillika träffat förberedande överenskommelse

med nuvarande arrendator om avträde av arrendet den 14 mars

senare, för den händelse Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade

upprättandet av en försöksgård å denna kronoegendom.

På grund av den undersökning, vars resultat meddelats i den föregående

kommitténs förslag, och den nu gjorda fortsatta utredningen hade följande

förslag uppgjorts om upprättande av en fast försöksgård för Västergötlands

och angränsande landskaps lerjordsområde.

Lanna Borregården vore belägen omkring 6 kilometer från Kvänums station

å Västergötland-Göteborgs järnväg och något över 20 kilometer å landsväg

från Skara.

Egendomen utgjorde >/* mantal, omfattande tillhopa 62.15 hektar, därav

och tomt 6I.52 hektar, äng O.30 hektar och impediment O.33 hektar.

Med undantag av en över gården i öster-väster gående omkring 20 meter

bred grusrygg, å vilken gårdens trädgård och byggnader voro belägna, utgjordes

marken av en i plana och jämna fält liggande styv lera med tillfredsställande

inullhalt. Till de olika åkerskiftena ledde åkervägar, vilkas

vägbana för att bliva bekvämt farbar behövde förstärkas med fast underlag,

vartill sten och grus på närmaste håll kunde hämtas från 3—4 kilometer

avlägset grustag.

Dessa arbeten, vilkas kostnader svårligen kunde noga beräknas, borde,

fördelade på några år, kunna utföras för medel, som inginge i den nedan

angivna summan för diverse driftkostnader.

Åkern vore endast bristfälligt torrlagd med öppna diken med svagt avlopp

till den väster om egendomen flytande Landån, en biå till Lidan.

Enligt av statens lantbruksingenjör, Sven Hallin, på uppdrag av kommittén

gjord undersökning kunde, sedan avloppen fördjupats och delvis omlagts,

egendomens åkerjord fullständigt avdikas med till 1 — 2 meters djup lagda täckdiken,

varjämte möjlighet funnes att utan ytterligare fördjupning av avloppen

anordna djupare dränering å mindre delar av området, varför sålunda

försök med olika avdikningssystem där kunde utföras.

Beträffande kostnaden för den fullständiga avdikning av åkerjorden, som

borde utföras, om egendomen skulle användas till försöksgård, hade lantbruksingenjören

framhållit att, då de erforderliga arbetena å huvudavloppen

sträckte sig utanför Lanna Borregårds område, tillstånd till dessa arbetens

utförande torde böra inhämtas vid syneförättning enligt gällande vattenlag,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

varigenom skulle vinnas fördelen, att all av ifrågavarande avlopp beroende

mark finge deltaga i kostnaden för huvudavloppens upptagande i mån av

nyttan.

Huvudavloppen skulle enligt av lantbruksingenjören utförd detaljräkning

kunna beräknas kosta 10,900 kronor eller, om kostnaden fördelades på 250

hektar, som skulle hava båtnad av densamma, i medeltal 44 kronor per

hektar. Då deltagningsskyldigheten torde komma att bliva tämligen jämnt

fördelad på all jord inom området, skulle kostnaden för Lanna Borregårds

62 hektar bliva omkring 2,700 kronor eller, med 10 procent tillägg, i runt

tal 3,000 kronor.

Dräneringskostnaden, sedan avloppen upptagits, beräknades av lantbruksingenjören

till omkring 250 kronor per hektar eller för gårdens 62 hektar

15,500 kronor, vilket belopp för säkerhets skull borde ökas med 10 procent,

eller till 17,000 kronor. Då dräningsarbetet lämpligen borde fördelas, så att

det utfördes på ett skifte årligen eller på 7—8 år, skulle kostnaden bliva

omkring 2,500 kronor årligen under nämnda tidsrymd.

Å gården förefintliga byggnader utgjordes av:

1. Boningshus av timmer, brädfodrat, under tak av tegel, innehållande

förstuga, 4 rum och kök, köksförstuga och ett vindsrum. Därjämte funnes

å husets norra gavel av arrendatorn tillbyggda 2 rum och kök. Byggnaden

vore brandförsäkrad för 12,000 kronor, och vore i användbart skick men

behövde reperaras för att uppfylla billiga fordringar å bostad för tjänsteman

vid försöksgården.

2. Statbyggnad av timmer, under tak av tegel, innehållande en arbetarlägenhet

av kök och kammare. Byggnaden vore brandförsäkrad för 4,000

kronor. Användbar men i behov av mindre reparation.

3. Källare invid huvudbyggnaden, murad och välvd, med överbyggnad

under tegeltak. Brandförsäkrad för 150 kronor. I användbart skick.

4. Brygghus av timmer, täckt med tegel. Brandförsäkrat för 500 kronor.

I högst bristfälligt skick.

5. Hemlighus av stolpvirke och bräder, med tak av spån. Brandförsäkrat

för 150 kronor.

6. Magasin av stolpvirke och bräder, med tegeltak. Brandförsäkrat för

2,600 kronor. Användbart men icke tillräckligt för gårdens behov vid något

intensivare bruk.

7. Stall och foderlada av timmer, förenat med vagn- och vedbod av

stolpvirke och bräder, under tegeltak. Försäkrat för 10,000 kronor. Stallet

hade 7 spiltor och 2 boxar. I dåligt skick och otillräckligt.

8. Ladugård av tegel och foderlada, liksom i vinkel däremot byggd loge

av stolpvirke och bräder, det hela under spåntak. I logen och ladan funnes

hiss, bekostad av arrendatorn. Brandförsäkring 24,000 kronor. Hela detta

byggnadskomplex, som vore byggt år 1922, vore i fullgott skick. Ladugården

hade plats för 40 vuxna nötkreatur och 8 kalvar. Lada och loge

tillräckliga för gårdens nuvarande behov.

9. Svinhus av timmer under tak av spån. Brandförsäkrat för 800 kronor.

Förfallet.

10. Hönshus av timmer med tak av spån.

11. En mindre smedja tillhörig arrendatorn.

Elektrisk ledning för belysning i alla hus samt för kraft i uthusen vore

anlagd av ortens andelsförening, vari arrendatorn vore medlem med ansvarsförbindelse

av 6,000 kronor.

Egendomen vore upplåten på arrende åt lantbrukaren Albin Nilsson mot

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition Nr 136.

en årlig avgäld av 1,220 kronor. Nu löpande arrendeperiod började den

14 mars 1911 och utginge den 14 mars 1931.

Vid underhandlingarna med arrendatorn Nilsson om de villkor, på vilka

han kunde vara villig att i förväg avträda arrendet för gårdens överlåtande

till centralanstalten för jordbruksförsök för upprättande av en fast försöksgård,

upplystes, att gården, som sedan år 1922 brukats av Nilsson, förut på

arrende innehafts av dennes fader och farfader sedan på 1860-talet samt att

Nilsson räknat med att få begagna sin optionsrätt till arrendets förnyande

vid den nu löpande arrendetidens utgång år 1931. Han hade därför å gården

nedlagt vissa kostnader, av vilka han beräknat komma att draga fördel

under en ny arrendeperiod eller vid eventuell överlåtelse av arrenderätten

till annan person och för vilka skälig ersättning borde lämnas, om han

skulle i förtid avstå från arrendet.

Sålunda hade han tillbyggt mangårdsbyggnaden 2 rum och kök till bostad

åt sin åldriga moder, och ansåg, att ej blott ersättning borde lämnas

för det värde, denna tillbyggnad kunde hava vid avträdet från gården,

utan även modern borde så vitt möjligt hållas skadeslös för tvånget att

lämna den bostad, där hon haft sitt hem i 55 år.

Vidare hade arrendatorn framhållit att, då ladugårds- och logbyggnaderna

år 1922 nyuppfördes efter eldsvåda, byggnadskostnaden uppgått till omkring

24,000 kronor, vilket avsevärt överskred den erhållna brandskadeersättningen,

varför han yrkade på att erhålla ersättning för denna skillnad.

Med anledning härav hade domänintendenten i länet meddelat, att

hela brandskadeersättningen, inbegripet ett mindre belopp, som Nilsson ännu

ägde att erhålla, belöpt sig till högst 19,975 kronor, under det att kostnadsförslaget

för de uppförda byggnaderna uppgått till 22,000 kronor.

Ytterligare yrkade arrendatorn på ersättning för en av honom uppförd

smedja, hiss i ladan och logbyggnaden och 2 pumpar, för havda kostnader

för gårdens elektrifiering, samt att staten övertoge den förbindelse å 6,000

kronor, som han för gården avgivit som medlem av den andelsförening,

som lämnade den elektriska energiströmmen.

För vartdera av de år, för vilka lian komme att i förtid avstå arrenderätten,

fordrade han ersättning med ett belopp motsvarande den kontrakterade

arrendesumman, vilket han ansåg skäligt i betraktande av den stegring

avgäldsbeloppen i orten undergått under tiden efter kontraktsuppgörelsen.

I detta avseende hade domänintendenten på begäran om upplysning

intygat, att avgälden för liknande gårdar i samma trakt under senaste året

bestämts till 40—45 kronor per hektar eller ungefär det dubbla mot det av

Nilsson nu betalade arrendebeloppet.

Den arrendatorn enligt kontraktet tillkommande ersättningen för vid

arrendets avträdande utförd jordbearbetning och sådd beräknades sålunda:

trädesbruk, 1 skifte, beräknat till 8.5 hektar 120 kronor

per hektar ..........................................................................

höstplöjning, 3 skiften, vart och ett likaledes beräknat till

8.5 hektar 20 kronor per hektar ........................................

höstsådd och utsädesvete, 220 kilogram, 55 kronor per hektar

gräsfrö, 36 kilogram per hektar ............................................

konstgödsel för höstsäd, 200 kilogram superfosfat per hektar

med spridningskostnad, 25 kronor per hektar ................ » 212: so

summa kronor 2,600: so

kronor 1,020: —

510: —

450: —

408: —

eller avrundat till 2,600 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Med ledning av vad arrendatorn anfört och de upplysningar, som inhämtats

från domänintendenten, hade villkorlig uppgörelse träffats om de ersättningsbelopp,

mot vilka Nilsson förklarade sig villig att den 14 mars 1928 (eventuellt

senare) avstå från arrendet av Lanna Borregård, nämligen:

för 3 års avstådd arrendetid å 1,220 kronor kronor 3,660

» arrendatorn tillhörig smedja » 300

» » » tillbyggnad av bostadslägenhet........ » 6,000

» arrendatorns kostnader för nybyggd ladugårds- och logbyggnad

utöver brandstodsersättning ................................ » 1,640

» gårdens elektrifiering ................................................................ » 1,000

» logliiss och 2 pumpar................................................................ » 800

» trädesbruk, höstplöjning, höst-, sädes- och vallfrösådd enligt

arrendekontraktets bestämmelser ...................... » 2,600

summa kronor 16,000.

Om egendomen skulle komma att avträdas först år 1929, minskades denna

summa med ersättningen för 1 års arrendetid, 1,220 kronor.

Med gården skulle den av Nilsson till den elektriska andelsföreningen

utfärdade förbindelsen å 6,000 kronor övertagas. Enligt revisionsberättelsen

över föreningens verksamhet år 1925 uppginge summan av delägarnas i bank

deponerade reverser till 424,725 kronor, värdet av kraftstationen, understation

och ledningar till 400,000 kronor samt tillgångar utöver skulderna till

404,764 kronor 27 öre. Inkomsterna under året hade överstigit utgifterna

med 21,263 kronor 88 öre; av vinsten användes 18,335 kronor 19 öre till

minskande av skulderna.

För försöksgården beräknades följande byggnadsarbeten bliva erforderliga,

för vilka byggnadskonsulenten O. Stylin i Örebro på uppdrag av kommitterade

uppgjort ritningar och kostnadsförslag.

1. Nyuppförd huvudbyggnad, inrymmande föreståndarens bostad, 6 rum

och kök, kontor, 1 rum för ogift assistent, 1 gästrum för försöksledaren och

besökande, källare med däri inrymt 1 rum för enklare kemiska analyser.

Borde uppföras av tegel under tegeltak. Beräknad kostnad 30,000 kronor.

2. Nuvarande manbyggnad skulle anordnas till bostad för 1 gift assistent

samt 2 rum för arbetande elever. Reparationen beräknades kosta 1,500 kronor.

3. Nuvarande statbyggnad skulle bibehållas som lägenhet för 1 arbetare.

4. Nyuppförd arbetarbostad av timmer under tegeltak med lägenheter för

2 familjer, vardera 2 rum och kök, med möjlighet att inreda 2—4 vindsrum

för tillfälliga arbetare. Byggnadskostnaden, däri inbegripet inredning

av 2 vindsrum, beräknades till 15,200 kronor.

5. Nyuppfört uthus till arbetarbostäderna, av tegel under tegeltak, innehållande

tvättstuga, 3 vedbodar och 3 svinstior. Byggnadskostnad 3,300

kronor.

6. Tillbyggnad till nuvarande ladugården, innehållande stall med 7 spiltor

och 2 boxar samt 7 kalvkättar. Byggnadskostnad 8,000 kronor.

7. Nytt svinhus med 4 kättar för modersuggor och 3 för gödsvin. Tegelbyggnad

under tegeltak. Byggnadskostnad 5,500 kronor.

8. Ändring av nuvarande stall till maskinhus. Kostnad 900 kronor.

9. Nyuppförd försöksloge med magasinsbottnar. Kostnad 11,500 kronor.

10. Nytt vagnsskjul. Kostnad 1,450 kronor.

11. Ny gödselstad med botten och murar samt urinbrunn av cementbetong.

Byggnadskostnad 1,200 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Den för försöksgårdens drift erforderliga uppsättningen av inventarier beräknades

i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget i den förberedande

utredningen sålunda:

Levande inventarier syntes böra bestå av för gårdens skötsel behövligt

antal hästar samt så stor nötkreatursbesättning, som erfordrades för att

förbruka större delen av gårdens skörd av stråfoder, fodersäd och rotfrukter

samt att lämna för jordbruket och försöken nödig naturlig gödsel. I detta

förslag till första uppsättning av försöksgården hade dock antalet nötkreatur

inskränkts till det strängt taget nödvändiga, emedan besättningens ökning

till fullt antal lämpligen och för minsta kostnad kunde vinnas genom gårdens

eget pålägg.

7 st. hästar .................................................................................................... 4,900

20 » kor ........................................................................................................ 12,000

ungnöt.................................................................................................... 3,000

1 » tjur ........................................................................................................ 1,500

3 » modersuggor ........................................................................................ 600

summa kronor 22,000.

Kostnaderna för döda inventarier hade upptagits till:

Motorer och därtill hörande redskap ........................................

Åkerbruksinventarier....................................................................

Magasinsinventarier ....................................................................

Vagndon, slädar in. m.................................................................

Häststallets inventarier................................................................

Ladugårdens inventarier ............................................................

Slöjdinventarier ............................................................................

Rumsinventarier och möbler för kontor, 1 gästrum, 3 elevrum

samt laboratorium...........................................................

Vedbodinventarier ........................................................................

Brandredskap ................................................................................

Diverse inventarier, krakstör, diverse virke m. m.............

7,475

9,660

2,560

5,190

1,000

340

200

2,500

150

400

525

summa kronor 30,000.

I huvudsaklig överensstämmelse med den förberedande utredningen rörande

upprättande av fasta försöksgårdar hade med ledning av gjorda undersökningar

och beräkningar upprättats följande

kostnads förslag för en fast försöksgård å Lanna Borregården.

Utgifter.

I. Engångskostnader för försöksgårdens upprättande:

ersättning till avträdande arrendatorn

upptagande av avloppsdiken .................

Byggnadsarbeten:

förut angivna arbeten ...........................

planeringsarbeten och diverse ...............

Inventarier:

levande .......................................................

döda ..........................................................

Utsäde första våren ...................................

Foder » » ................................

kronor

»

78,550

1,450

22,000

30,000

1,000

1,500

16,000

3,000

80,000

52,000

2,500

engångskostnader summa kronor 153,500.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

II. Årliga driftkostnader:

Avlöningar:

Föreståndaren, lön i klass 26 B (lika som laborator vid

centralanstalten)1 ..............................................•;........ 7,140

Härifrån avginge hyra för tjänstebostad med värme,

1,200 kronor

1 fältassistent, lön som assistent vid centralanstalten1

Härifrån avginge hyra för bostad, 600 kronor

1 kontors- och laboratorieassistent1 ............................

Härifrån avginge hyra för bostad, 150 kronor

3 elever å 125 kronor per månad................................

1 ladugårdsskötare, kontant lön ................................

2 körkarlar å 700 kronor, kontant lön ....................

Mjölkning av 60,000 liter mjölk å 1.5 öre ............

Extra arbete vid rotfruktsskötsel och skörd

Kraftfoder ...........................................................................

Utsäde ...................................................................................

Konstgödsel och kalk...........................................................

Elektrisk kraft och lyse, ledningars underhåll

Telefonavgifter.......................................................................

Laboratorieutensilier ...........................................................

Kontorsutensilier....................................................................

Maskiner och redskap, nyanskaffning ...........................

Byggnaders och inventariers underhåll

Skatter och övriga onera ...................................................

Täckdikning..........................................................................

Bränsle...................................................................................

5,700

4,200

4,500

900

1,400

900

2,000 kronor 26,740

.......... » 2,500

.......... » 500

.......... » 2,500

.......... » 1,000

.......... » 250

.......... » 300

.......... » 300

........... » 1,000

.......... » 1,500

.......... » . 750

........... » 2,500

.......... » 1,200

summa driftkostnader kronor 41,040.

Inkomster.

Bostadshyra av föreståndaren ............................................

» » l:e assistenten............................................

» » 2:e » ..........................................il

Omkring 56 hektar åker brukade i 8 skiftesbruk:

1. träde; 2. höstsäd (vete); 3. rotfrukter och potatis;

4. vårsäd; 5—6. vall; 7. höstsäd (vete och råg);

8. vårsäd.

Medelskörden beräknades till:

12 hektar å 2,500 kg................. 30,000 kg.

1,200

600

150 kronor

1,950

vete

råg

fodersäd

kålrötter

potatis

Efter avdrag av

2

14

6

1

2,000 » ................ 4,000 »

» 2,000 » ................ 28,000 »

» 40,000 » ................ 240,000 »

» 15,000 » ................ 15,000 »

_____ vad som åtginge till utsäde, personal

och utfordring beräknades återstå till försäljning:

vete 26,850 kilogram å 20 öre ....................................

råg 1,800 » » 17 » ....................................

potatis 7,000 » » 5 » ...................................i

5,370

306

350

6,026

1 Härå utgår dyrtidstillägg.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Inkomst av kreatursskötseln:

mjölk till försäljning 51,500 liter å 12 öre

14 spädkalvar å 15 kronor ...........................

60 grisar » 25 » ............................

..................... k”» 7,890

summa årliga inkomster kronor 15,866.

6,180 kronor

210 »

1,500 ;>

Då driftkostnaderna, däri inbegripna avlöningar till tjänstemännen vid

försöksgården, enligt vad ovan beräknats uppginge till 41,040 kronor, skulle

utgifterna årligen överstiga inkomsterna med 25,174 kronor, varför ett årligt

anslag av avrundat 26,000 kronor skulle vara erforderligt.

I fråga om försöksgårdarnas administration syntes det styrelsen för centralanstalten,

att denna, pa de skäl som anförts i den förberedande utredningen,

borde tillkomma nämnda styrelse, på vilken det därefter skulle ankomma

att ordna verksamheten på lämpligaste sätt. Givetvis borde därvid

åt föreståndaren för jordbruksavdelningen anförtros att hava den närmaste

ledningen av denna verksamhet. Tillika syntes det lämpligt, att tillfälle

bereddes representant för vederbörande hushållningssällskap eller andra för

jordbi uket i den ort, där försöksgården vore belägen, intresserade personer

att deltaga i uppgörandet av plan för följande års försöksverksamhet. Likaså

syntes, såsom ock i den förberedande utredningen uttalats, samarbete böra sökas

mellan försöksgårdens och andra jordbruksforskningsanstalters verksamhet.

Enär jag icke anser förslag för närvarande böra framläggas rörande upprättande

av en fast försöltsgård å Offers gård i Boteå socken av Västernorrlands

län, har styrelsens utredning beträffande denna gård här ej upptagits.

Från styrelsens omförmälda beslut rörande upprättande bland annat vid

Lanna Borregården av en fast försöksgård var ledamoten av styrelsen

lantbrukaren O. Nilsson i Tånga skiljaktig samt gjorde för sin del följande

uttalande:

För närvarande borde endast två fasta försöksgårdar komma till stånd,

men, då denna begränsning i antalet av statsflnansiella skäl torde vara ofrånkomlig,

vore det av lika stor vikt att även kostnaderna för deras iordningställande

liölles inom rimliga gränser. Mot valet av Lanna Borregård i

Skaiaboigs län som plats för försöksgård torde från för sökssynpunkt intet

vara att. erinra. Kostnaderna för egendomens iordningställande syntes emellertid

bliva så avsevärda, att egendomen borde lämnas ur räkningen. Lämpligare

to ide da vara att aptera för ändamålet en större kronoegendom och

eventuellt frånskilja överflödiga arealer. Vore en dylik egendom väl bebyggd,

kunde nybyggnadskostnaderna väsentligen nedbringas och måhända

helt undvikas.

Mot Offers gård i Västernorrlands län vore icke heller något att erinra

från för sökssynpunkt men kunde hän icke vara med om, att en statens försöksgård

förlädes till en arrenderad egendom.

Då den ekonomiska fragan maste tillmätas stor betydelse och anordningen

med fasta försöksgårdar vore oprövad i vårt land, syntes det vara av desto

större vikt att gå försiktigt tillväga och begränsa kostnaderna till det minsta

möjliga. Andra utvägar för frågans lösande än dem kommitterade föreslagit

syntes därför böra prövas. Främst syntes då böra undersökas, huruvida

icke systemet med fasta försöksgårdar skulle kunna förverkligas å lantbruksinstituten

vid Alnarp och Ultuna, där staten förfogade över såväl behövliga

jordområden som därtill hörande byggnader och inventarier. Det

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

torde vara uppenbart, att engångskostnaderna kunde på så sätt väsentligen

nedbringas. Det förhållandet att institutens egendomar vore större än vad

som ifrågasattes för fasta försöksgårdar borde icke utgöra hinder, tvärtom,

då därigenom utöver de försök, som skulle utföras å det egentliga försöksområdet,

sådana försök som krävde större arealer kunde förläggas till den

övriga delen av egendomen. Ävenledes torde beaktas betydelsen av en försöksgård

på en plats, där utbildningen av agronomer och konsulenter försigginge.

Att lämna landets utan gensägelse viktigaste jordbruksdistrikt utom

räkningen vid planerandet av fasta försöksgårdar finge väl också anses

mindre välbetänkt.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt styrelsen för centralanstalten att avgiva

utlåtande rörande möjligheten och lämpligheten av förläggande, på sätt ifrågasatts,

av försöksverksamhet av förevarande slag till lantbruksinstituten vid

Ultuna och Alnarp, har styrelsen, med bifogande av yttranden från nämnda

instituts styrelser samt från centralanstaltens nämnd med därvid fogat särskilt

yttrande av överassistenten P. Bolin, den 15 juli 1927 avgivit utlåtande.

Styrelsen för Ultuna lantbruksinstitut har ansett två av de under institutet

lydande särskilda jordbruksområdena oanvändbara såsom försöksgård

i den bemärkelse som det föreliggande förslaget avsåge. Upplåtande av det

tredje området, utgörande Ultuna huvudgård, såsom försöksgård vore icke

önskligt så länge lantbruksundervisning där bedreves i samma omfattning

som hittills. Den redan nu vid Ultuna bedrivna försöksverksamheten pa

lantbruksområdet vore av så stor omfattning, som lämpligen kunde förenas

med en ekonomiskt genomförd lanthushållning. För inrättande av en fast

försöksgård krävdes avsevärda nybyggnader. Skulle allenast en viss areal

av egendomen avskiljas såsom försöksgård, skulle detta kräva minst samma

kostnader som påfordrades enligt de redan framlagda förslagen till fasta

försöksgårdar på annan plats. Åkerjorden vid Ultuna vore i övrigt icke av

så likartad beskaffenhet som vore erforderlig för en försöksgård, varjämte

genom avskiljande av ett större område den återstående delen av egendomen

skulle bliva otillräcklig att för lantbruksskolans elever möjliggöra nödig

praktisk utbildning och övning i arbetsledning. Emellertid torde i samband

med centralanstaltens utvidgade försöksverksamhet ökat samarbete kunna ske

genom att till Ultuna förlägga lämpliga serier av fortgående försök.

Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har framhållit,

att i överensstämmelse med de för vården och förvaltningen av Alnarps

egendom gällande bestämmelser hade upplåtits icke obetydliga jordarealer

för fasta försöks- och demonstrationsfält åt professorerna i jordbrukslära och

botanik. Vidare hade hela arrendegården Mellangård anvisats för försöksverksamheten

med köksväxter vid Alnarps trädgårdar. Ifrågavarande försök

utgjordes dels av för undervisningen anordnade demonstrationsförsök dels ock

av försök i forskningssyfte. De vore för institutet nödvändiga och borde alltjämt

få fortgå under institutionslärarnas ledning. Tanken att upplåta hela

Alnarps egendom till försöksgård åt centralanstalten ansåge styrelsen därför

icke böra förverkligas.

Utöver nämnda försök hade jord lämnats även för annan försöksverksamhet

bland annat för statens centrala frökontrollanstalt, för Sveriges utsädesförening

och bryggarföreningens maltkorns försök. Naturligtvis kunde även

framdeles plats beredas för vissa centralanstaltens försök, dock i ganska begränsad

omfattning. De finge nämligen icke inkräkta på möjligheterna för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

institutetes egna försök och icke heller i någon väsentlig grad inverka på

egendomens drift, i det att det vore nödvändigt såväl för institutet som för

lantbruksskolan att ett normalt drivet jordbruk funnes vid Alnarp. Skulle

centralanstalten hava någon mera omfattande försöksverksamhet vid Alnarp,

kunde detta knappast ske pa annat sätt, än att någon del av arealen avskildes

såsom försöksgård. Härvid vore lämpligast, om ett par av dess arrendegårdar

kunde komma till användning. Emellertid kunde med bestämdhet

sägas, att en dylik försöksgård måste bliva förenad med avsevärda kostnader,

då nybyggnader i stor utsträckning krävdes. Slutligen påpekade

styrelsen, att såväl å berörda arrendegårdar som å större delen av huvudgärden

jorden vore av ganska ojämn beskaffenhet och därför icke särdeles

lämplig för försök.

Centralanstaltens nämnd har uttalat, att frågan om fasta försöksgårdar

icke lämpligen kunde lösas genom att egendomarna vid lantbruksinstituten

användes för sådant ändamål, och har nämnden hemställt, att styrelsen

måtte vidhålla sitt tidigare förslag om inrättande av två försöksgårdar under

direkt ledning av centralanstaltens jordbruksavdelning.

Öv er assistenten Bolin har i sitt särskilda yttrande utförligt utvecklat

sin mening rörande lämpligheten av att, därest en utvidgning av den

centraliserade försöksverksamheten krävdes, för sådant ändamål i första hand

borde utnyttjas de möjligheter som redan funnes på lantbruksinstitutens

egendomar. Först därefter funnes anledning realisera förslaget om inrättandet

av två nya försöksgårdar. Som ett avlägset mål borde uppställas,

att efter hand inom varje hushållningssällskaps område inrättades en fast

försöksgård. I övrigt kunde tvivel uttalas, huruvida just nu, innan frågan

om inrättande av eu lantbrukshögskola vunnit avgörande, tidpunkten vore

inne för en definitiv lösning av spörsmålet om anordnande av fasta försöksgårdar.

Styrelsen för centralanstalten har för egen del anfört i huvudsak

följande:

Försök såväl beträffande jordbruk som rörande frågor angående husdjurens

utfodring hade under senare årtionden i rätt stor omfattning ägt rum vid

statens båda lantbruksinstitut, delvis utförda av lärare vid instituten, delvis

av från instituten fristående anstalter. Alla fältförsök hade planerats och

utförts oberoende av centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,

varvid dock planen för dessa försök plägat föredragas vid det möte av

försöksledare, som av centralanstalten årligen anordnades i februari månad.

Försöken rörande husdjurens utfodring vid institutsgårdarna hade vid

Alnarp till största delen och vid Ultuna uteslutande utförts på initiativ av

föreståndaren för centralanstaltens husd ju rsa vdelning och enligt av honom

uppgjord plan, som ingått i centralanstaltens av Kungl. Maj:t årligen fastställda

arbetsplan.

Vid Alnarps mejeri hade också en omfattande försöksverksamhet ägt rum

under ledning av huvudläraren i mejerihushållning dels som en avdelningav

centralanstaltens verksamhet inom området enligt för denna fastställd

plan och dels för maskin- och redskapsprovningsanstalternas räkning.

Vid sina utredningar om inrättande av fasta försöksgårdar hade styrelsen

icke ansett sig hava anledning att till granskning upptaga försöksverksamheten

vid lantbruksinstituten utan utgått från, att denna skulle fortgå

oberoende av ifrågasatt inrättande av under centralanstalten lydande försöksgårdar.

Då institutens försöksverksamhet i viss mån tjänade samma

ändamål, som åsyftats med förslaget om inrättande av fasta försöksgårdar,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

nämligen att vara liärdar för forskning å lantbrukets område och sprida

kunskap om forskningens resultat, innebure styrelsens förslag om inrättande

av särskilda fasta försöksgårdar å andra orter icke, såsom reservanten

Nilsson antytt, att två viktiga jordbruksdistrikt, där lantbruksinstituten

vore belägna, lämnats utom räkningen vid planläggandet av den fasta försöksverksamhetens

ordnande.

Styrelsen ville uttala, att institutsegendomarna visserligen syntes kunna

tjäna som plats för en försöksverksamhet av här ifrågavarande art, vilken

särskilt för kringliggande viktiga jordbruksområden och som centra för

övrig inom dem fortgående försöksverksamhet i viss mån kunde göra sådant

gagn, som med förslaget om fasta försöksgårdar avsetts, men att de dock

ej, utan att deras hittillsvarande huvuduppgift att tjäna undervisningen

vid till dem förlagda läroanstalter åsidosattes, kunde organiseras som

fasta försöksgårdar i den betydelsen, man plägade inlägga i detta begrepp,

och med de fordringar, som måste ställas på dessa att utan främmande

hänsyn kunna användas för försöksändamål.

Nilsson hade ej i sin reservation ifrågasatt, att Ultuna och Alnarp skulle

tagas i anspråk som sådana försöksgårdar under centralanstalten, utan

syntes han hava velat ifrågasätta, om ej egendomarna, med bibehållande av

sin uppgift som plats för de undervisningsanstalter, för vilka de nu disponerades,

och under styrelserna för dessa läroanstalter, skulle kunna tagas i

anspråk för den av centralanstalten ledda fasta försöksverksamhet, som

riksdagen år 1920 angivit som önskvärd.

Denna tanke skulle kunna tänkas förverkligad på två sätt, antingen därigenom

att en del av vardera institutsegendomen frånskiljdes för försöksändamål

eller så att egendomen i sin helhet finge användas för fasta försök

på samma sätt som hittills skett, så att försök utlades på lämpliga delar i

åkerskiftena i egendomens cirkulationsbruk, men i båda fallen givetvis i

nära samband och så vitt möjligt under gemensam ledning med centralanstaltens

övriga verksamhet.

Det förra av dessa båda alternativ — frånskiljande av en del av institutsegendomen

till försöksgård — vore icke antagligt redan på den grund, att

jordmånen inom de delar av institutsegendomarna, som utan större olägenhet

för undervisningsverksamheten skulle kunna frånskiljas, vore så ojämn, att

de icke lämnade utrymme för så omfattande försök, som avsetts skola

utföras vid de ifrågasatta försöksgårdarna. Därtill kornme, att det skulle

bliva nödigt att för de så bildade försöksgårdarna nyuppföra för försöksverksamheten

behövliga byggnader, i vilket fall anläggningskostnaderna

antagligen skulle bliva större, än som beräknats för de av styrelsen föreslagna

särskilda försöksgårdarna.

Det senare alternativet, att använda institutsegendomarna för fast försöksverksamhet

i samband med centralanstalten, syntes däremot i viss män

kunna realiseras, dock ej i någon större omfattning.

Ty det vore väl sant, att de försök, som här skulle ifrågakomma, även

till en viss grad bleve användbara i undervisningssyfte — såsom demonstrationsmaterial

och som exempel på den försöksteknik, som tillämpades

vid centralanstaltens försök. Men å andra sidan borde försöksverksamheten

vid en anstalt för undervisning och forskning hava till huvuduppgift dels

att närmare belysa åtskilliga av de fakta, som vid undervisningen komme

till behandling och som ofta låge helt utanför centralanstaltens försöksplaner,

dels ock framför allt att lämna lärare och elever på det högre stadiet

tillfälle till egna undersökningar, vilka icke kunde klavbindas av försöks
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 113 höft. (Nr 136.) -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

planer, gällande för hela landets försöksgårdar. Denna synpunkt bleve desto

viktigare, ju högre målet för lantbruksundervisningen sattes och, då just

för närvarande utredning påginge om den högre lantbruksundervisningens

ordnande, måste det anses olämpligt att nu vidtaga åtgärder, som icke vore

förenliga med en ändamålsenlig lösning av denna fråga. De försök vid

lantbruksinstituten, som där vore nödvändiga för undervisnings- och forskningsändamål,

kunde icke inordnas under centralanstaltens ledning, utan

måste vederbörande lärare i fråga om deras planläggande och utförande hava

full frihet liksom ock för dem bära ansvaret.

Detta borde naturligtvis icke hindra, att samarbete mellan instituten och

centralanstalten kunde och borde äga rum i fråga om sådana försök på

centralanstaltens program, som utan större olägenhet kunde förläggas till

institutsegendomarna.

Dessa försök borde givetvis utföras enligt de metoder och schemata, som

tillämpades vid de under centralanstaltens ledning utförda försöken och som

numera till stor del efter överenskommelse vore gemensamma för hela den

skandinaviska norden.

Beträffande särskilt försöken på det egentliga jordbrukets eller växtodlingens

område bleve härvid två synpunkter avgörande, nämligen den för

dessa försök behövliga arealens storlek och försökens inverkan i övrigt på

institutens huvudsyften. Beträffande arealen torde framhållas, att institutsegendomarnas

för försöksändamål lämpliga åkerareal icke vore så stor, som

man med hänsyn till den totala arealen kunde vara benägen att antaga.

Åtskilliga försök kunde ej lämpligen förläggas till samma del av ett skifte

för varje gång de återkomme, och i verkligheten krävdes därför för fortgående

försök åtskilligt större areal, än vad som under ett visst år toges i

anspråk. Ej heller bestode alla skiften av så jämn jord, att plats för försöken

utan svårighet kunde beredas. Redan för den nuvarande försöksverksamheten

vid instituten kunde det stundom vara rätt svårt att för ett

försök, som krävde något större areal, uttaga jord av tillräckligt jämn

beskaffenhet, och dessa svårigheter skulle givetvis ökas. i händelse försöksverksamheten

skulle utvidgas i den grad. som vore erforderlig, om alla eller

åtminstone de flesta på programmet för centralanstaltens försöksgårdar upptagna

försök skulle utföras vid institutsegendomarna.

Härtill komme, att undersökningar på det jordbruksekonomiska området,

Såsom beträffande arbets- och bearbetningsfrågor, växtföljdsförsök m. m„

vilka vid en högre undervisningsanstalt måste anses oumbärliga och för

övrigt redan nu förekomme vid instituten, ovillkoren förutsatte, att driften

vid institutsegendomarna i stort sett vore anordnad efter samma ekonomiska

principer, som gällde för vanligt praktiskt jordbruk. Genom att uppdela*

en större del av åkerjorden i små försöksparceller skulle man försvåra, om

icke omöjliggöra, dylika undersökningar, och på samma gäng komme institutsegendomarna

att förfela sitt huvudsakliga syfte, att tjäna som föredömen

i fråga om tekniska och ekonomiska synpunkter för eleverna vid de läroanstalter,

som dit vore förlagda. Detta gällde såväl instituten som i ännu

högre grad de med dem förenade lantbruksskolorna, vilkas lärjungar utgjorde

dessa egendomars huvudsakliga arbetsstyrka och där erhölle sin utbildning

till arbetsbefäl. För sådan utbildning erfordrades en viss minimiareal, och

genom för stark beskärning riskerade man sålunda, att vad som återstode

bleve för nämnda ändamål otillräckligt, varav följden skulle kunna bliva,

att dessa lantbruksskolor, som kunde anses vara de förnämsta inom landet,

måste nedläggas eller antalet av deras lärjungar avsevärt minskas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Visserligen vore, såsom i Bolins reservation påpekades, fortgående försöksverksamheten

redan förlagd till övriga lantbruksskolor, vilka användes som

fasta försöksstationer under centralanstaltens ledning, utan att detta ansetts

kinderligt för dessa skolor att fylla sin uppgift i nyss nämnda hänseende.

Försöksverksamheten toge emellertid här i regel endast en jämförelsev is

mindre del av skolegendomarnas jord och elevernas arbete i anspråk, och

därjämte utgjorde vid de för enskild räkning skötta lantbruksskolegendomarna

intresset för lantbrukets ekonomiska drift och resultat ett langt

kraftigare korrektiv mot skada av försöksverksamheten för lantbrukets

ekonomi, än fallet skulle bliva vid de för statens räkning förvaltade lantbruksegendomarna,

om de skulle hava till uppgift att samtidigt tjäna både

undervisningen och försöksverksamheten. Jämväl torde kunna starkt ifrågasättas,

huruvida icke en till institutsegendomarna förlagd utsträckt försöksverksamhet

skulle i viss man skadligt inverka på institutens uppgift såsom

föredömen i jordbruksekonomiskt hänseende.

På husdjursskötselns område hade hittills enstaka försök utförts vid institutsegendomarna

under ledning av centralanstalten, och beträffande dessa

försök syntes svårigheterna vara mindre för ett fortsatt och del\is utvidgat

samarbete. Även med andra av centralanstaltens avdelningar hade samarbete

i någon mån förekommit och borde även i framtiden kunna komma

till stånd. .....

Institutsegendomarnas användning såsom fasta försöksgärdar skulle dartor,

såsom i institutsstyrelsernas yttranden framhölles, göra dem otjänliga som

lantbruksskolgårdar, men det torde väl ej kunna vara skäl att på detta

sätt i hög grad minska gagnet av dessa lantbruksskolor, vilka med betydliga

kostnader för statsverket satts i ett utmärkt skick och fullständigare än

flertalet på enskilda gårdar kunde fylla dylika skolors uppgifter, för att i

stället giva dem en andra uppgift, vilken de dock, som redan framhållits,

ej kunde på ett fullt tillfredsställande sätt fylla.

De syften, som med 1920 års riksdags skrivelse avsåges, kunde vinnas

endast genom anläggande av fasta försöksgärdar i sådana trakter av landet,

där mera omfattande försöksverksamhet hittills ej förekommit, och icke genom

försöksverksamhetens ytterligare koncentrering till instituten, där sådan

redan förekomme i ej ringa omfattning och där en alltför stark utvidgning

icke kunde ske utan allvarliga olägenheter i andra hänseenden.

Med åberopande av vad sålunda anförts, funne styrelsen, i likhet med vad

som framhållits av centralanstaltens nämnd, att institutsegendomarna i första

hand borde reserveras för de undervisningsanstalters syftemål, som dit vore

förlagda, men att, så långt lämpligen kunde ske, vissa av centralanstaltens

försöksserier dit förlädes. Frågan om fasta försöksgärdar kunde däiiöi enligt

styrelsens uppfattning icke lösas på det sätt, som av reservanten Nilsson

föreslagits, och vidhölle därför styrelsen sitt i skrivelse den 29 november

1926 avgivna förslag om upprättande av fasta försöksgärdar vid Lanna

Borregård i Skaraborgs län och Offers gård i Västernorrlands län.

Myndigheternas

yttranden

angående fcr6öksgård

å

Lanna Borr*- gården.

Byggnadsstyrelsen har, såvitt angår frågan om förläggande av eu fast

försöksgård till Lanna Borregården, i infordrat utlåtande den 24 november

1927 anfört följande:

I fråga om egendomen Lanna Borregårds tagande i bruk som fast försöksgård

funne byggnadsstyrelsen, att situationsplanen företedde, särskilt med

hänsyn till eldfara, en väl stor sammanträngning av ekonomibyggnaderna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

K un yl, Maj:ts proposition Nr 136.

Den nya huvudbyggnaden vore enligt förslaget avsedd att uppföras av tegel.

Detta byggnadsmaterial torde emellertid vara för trakten mera ovanligt,

varför byggnadens uppförande av trä syntes av ekonomiska skäl böra tagas

under övervägande. Beträffande dess planläggning hade styrelsen icke något

annat att erinra, än att en trappa tillkommit endast för att bereda tillträde

till ett assistentrum 1 trappa upp. Dylikt rum torde dock kunna beredas

i bottenvåningen, varigenom den extra trappan bleve obehövlig. Byggnadskostnaderna

torde med hänsyn till ortens prisförhållanden kunna hållas inom

den beräknade ramen, 80,000 kronor.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 20 december 1927 beträffande

en försöksgård å Lanna Borregården anfört följande.

Med förläggning av en försöksgård till Lanna kronoegendom avsåges att

tillgodose behovet av försöksverksamhet på styv, kalkfattig lera, som flerstädes

å slättbygderna utgjorde den viktigaste åkerjorden. Bland annat ur

hydroteknisk och brukningssynpunkt förelåge här flera viktiga spörsmål, som

endast en rationell försöksverksamhet kunde slutgiltigt utreda. Lantbruksstyrelsen

funne det därför lämpligt, att en försöksgård anlades å jordmån

av här ifrågavarande slag. Såvitt av handlingarna kunde utrönas, syntes

med hänsyn till storlek, läge invid kommunikationsleder samt jordmånens

jämna, typiska beskaffenhet intet vara att erinra mot försöksgårdens förläggning

till Lanna nr 10 Borregård.

Engångsutgifterna för egendomens aptering till försöksgård hade beräknats

till 153,500 kronor.

I fråga om byggnadsarbetena torde böra erinras därom, att i betänkandet

den 20 juni 1925 bland annat framhållits, att en för ändamålet disponibel

egendom svårligen kunde tänkas redan från början vara försedd med alla

de byggnader, som krävdes på en försöksgård. Enligt sagda förslag måste

man sålunda beräkna, att ytterligare en tjänstemannabostad, en arbetarbostad

för två familjer samt en försöksloge uppfördes. Kostnaderna för dessa byggnader

hade i föreliggande fall beräknats till 60,000 kronor (30,000 + 15,200 +

3,300 + 11,500). Emot dessa beräkningar torde följande erinringar göras.

Ehuru med hänsyn till egendomens läge besparingen genom att använda

trävirke i stället för tegel vid uppförande av huvudbyggnaden måhända icke

bleve så avsevärd, ansåge lantbruksstyrelsen dock vad byggnadsstyrelsen

anfört rörande denna byggnad böra beaktas. För egen del ville lantbruksstyrelsen

därjämte ifrågasätta, huruvida icke, då föreståndaren ägde tillgång

till arbetsrum å kontoret, en bostadslägenhet om 5 rum och kök kunde vara

tillfyllest. Huru stor besparing, som härigenom och genom nyttjande av

trävirke i stället för tegel kunde komma att uppstå, torde icke ankomma

på lantbruksstyrelsen att beräkna.

Ifråga om övriga byggnader ansåge lantbruksstyrelsen sig kunna vitsorda

behovet av föreslagna såväl nybyggnader som tillbyggnader. Endast beträffande

svinhuset funne lantbruksstyrelsen tveksamhet föreligga. Då försöksgården

icke komme att användas för utfodringsförsök -- vilket ifråga om svin för

övrigt torde vara uteslutet med så litet svinhus som förslaget upptoge —,

skulle svinaveln tjäna ekonomiska intressen vid gårdens drift. Med nu

rådande prisläge torde det emellertid kunna ifrågasättas, om fördelarna av

svinaveln vore så stora, att de motiverade byggande av ett så dyrbart svinhus.

Under alla förhållanden funne lantbruksstyrelsen förslaget, som tydligen

ginge ut på uppfödning av smågrisar såsom huvuduppgift, i denna del vara

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

mindre välbetänkt. Skulle svinhus byggas, syntes det styrelsen lämpligare,

att detta planlades så, att pålagda grisar kunde färdiggödas på platsen.

Det anslag till byggnadernas iordningställande inklusive planering av

platsen, som i förslaget beräknats till 80,000 kronor, syntes lantbruksstyrelsen

med hänsyn till vad ovan anförts åtminstone tills vidare kunna något

begränsas. Utöver vad som möjligen kunde vinnas genom förenkling av

huvudbyggnaden, ville styrelsen föreslå, att de 5,500 kronor, som beräknats

till svinstallet, fråndroges beloppet ifråga.

De beräknade inventariekostnaderna, särskilt för döda inventarier, kunde

visserligen synas höga. Med hänsyn till önskvärdheten av att uppsättningen

vid försöksgården i detta avseende redan från början bleve fullständig,

syntes dock någon erinran mot det för ändamålet beräknade beloppet 52,000

kronor, icke kunna göras. Därest svinhus icke komme att byggas, syntes

beloppet dock kunna minskas med de (500 kronor, som beräknats för inköp

av modersuggor.

Då lantbruksstyrelsen funne de till utsäde och foder beräknade utgifterna

snarare för lågt än för högt tilltagna, skulle i enlighet med vad styrelsen

förut anfört engångskostnaderna för gårdens anordnande kunna beräknas till

i runt tal 147,400 kronor eller det lägre belopp, som kunde föranledas avminskade

kostnader för huvudbyggnaden.

Beträffande driftkostnaderna torde framhållas, att föreståndaren för försöksgården

i lönehänseende föreslagits placerad i lönegrad B 26. Emellertid

torde det1 kunna ifrågasättas, huruvida en placering i så hög lönegrad kunde

anses befogad. Det torde sålunda böra erinras, att statskonsulenterna hänförts

till lönegrad B 24 och att de, om de tillhörde den dyrortsgrupp, som

beräknats för ifrågavarande föreståndare eller den lägsta, skulle åtnjuta en

lön av 6,300 kronor emot för denne beräknade 7,140 kronor. Till föreståndarna

för Sveriges utsädesförenings filialer utginge en begynnelselön

av endast 4,200 kronor, varvid dock vore att märka, att deras dyrtidstillägg

utginge efter något högre procenttal eller 25 procent.

Av samma skäl, som anförts i fråga om föreståndaren, ansåge sig lantbruksstyrelsen

även böra ifrågasätta någon sänkning av fältassistentens lön.

Denna vore beräknad i jämförelse med assistent vid centralanstalten, vilken

uppbure arvode med 6,300 kronor förutom dyrtidstillägg. Enligt vad lantbruksstyrelsen

kunde finna, motsvarade det till assistent vid centralanstalten

utgående arvodet närmast avlöning enligt lönegrad B 21. I denna lönegrad

utgjorde skillnaden mellan dyrort G och A 1,260 kronor. Redan av detta

skäl borde, enligt lantbruksstyrelsens förmenande, assistents arvode icke

beräknas till mera än 5,160 kronor. Ifrågasättas kunde emellertid, om icke

5,000 kronor vore ett skäligt arvode.

Jämväl ifråga om kontors- och laboratorieassistenten syntes en motsvarande

reduktion av arvodet kunna göras.

Övriga utgifter funne lantbruksstyrelsen snarare för lågt än för högt beräknade.

Det syntes styrelsen till och med kunna ifrågasättas, huruvida

icke de besparingar, som enligt ovanstående syntes kunna ske genom sänkning

av vissa löner, komme att behöva tagas i anspråk för täckande av ej

beräknade utgifter. För frakter och oförutsedda utgifter funnes nämligen

icke rum inom den beräknade ramen.

Emot skördeberäkningarna hade lantbruksstyrelsen intet att erinra, men

borde måhända framhållas, att de snarare syntes vara räknade i överkant än

i underkant. Detsamma gällde ifråga om de beräknade inkomsterna av försålda

varor, särskilt av smågrisar. Enligt senaste noteringen vore priset på

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

smågrisar i Skåne för närvarande 70 öre per kilogram levande vikt och eu

vanlig 6 veckors gris inbringade således endast 10—12 kronor i stället för

beräknade 25 kronor.

Med hänsyn till vad styrelsen ovan anfört, syntes emellertid inkomst av

smågrisar icke böra upptagas. Under sådana förhållanden skulle den

beräknade inkomstsumman stanna vid 14,366 kronor. Om emellertid hänsyn

toges till den genom indragning av svinuppfödning minskade foderkostnaden,

beräknad till omkring 650 kronor, skulle skillnaden mellan utgifter

och inkomster bliva omkring 26,000 kronor. Lantbruksstyrelsen funne

således det begärda anslaget till driftkostnader väl behövligt, även om reducering

av vissa löner skulle vidtagas. Skulle så ej bliva fallet, torde det

beräknade anslagsbeloppet komma att visa sig allt för lågt. Med avseende

härå ville lantbruksstyrelsen anmärka, att verksamheten ju närmast avsåge

försök och icke vore direkt inriktad på att vinna ett ekonomiskt resultat.

Försöksgården skulle vidare enligt förslaget övertaga den ansvarsförbindelse,

som den avträdande arrendatorn iklätt sig för Halls elektriska

distributionsförening u. p. a. Centralanstaltens styrelse anförde rörande

risken härför, att föreningens tillgångar överskrede skulderna med 404,764

kronor 27 öre. Lantbruksstyrelsen, som under hand fått taga del av den

åberopade revisionsberättelsen för år 1925, funne nämnda siffror så till vida

missvisande, som jämväl de av distributionsföreningens medlemmar avgivna

ansvarsförbindelserna upptagits såsom tillgång. Föreningens verkliga

tillgång vid detta års utgång syntes utgöras av anläggningens värde, beräknat

till 400,000 kronor, jämte kontanta tillgångar och fordringar på

sammanlagt 30,653 kronor 88 öre eller tillhopa 430,653 kronor 88 öre. Mot

dessa tillgångar svarade skulder på sammanlagt 450,944 kronor 61 öre, varför

den verkliga ekonomiska situationen torde vara den, att föreningens

skulder överstege dess tillgångar (ansvarsförbindelserna oberäknade) med

20,290 kronor 73 öre. Uå lantbruksstyrelsen icke varit i tillfälle att förskaffa

sig närmare kännedom om det verkliga värdet av de till 40,000

kronor bokförda byggnaderna m. in., kunde givetvis föreningens ställning

giva anledning till det antagandet, att en viss risk förelåge för att ansvarsförbindelserna

kunde komma att — åtminstone delvis — behöva tagas i

anspråk. Ansvarsbeloppet, som motsvarade cirka 100 kronor per hektar

åker, finge emellertid anses normalt.

I övrigt hade lantbruksstyrelsen intet att erinra mot det nu framlagda

förslaget.

Det reservationsvis framlagda förslaget om förläggning av fasta lorsöksgårdar

till lantbruksinstituten vid Ultuna och Alnarp kunde lantbruksstyrelsen

icke biträda. Oavsett den ställning, som statsmakterna kunde komma

att intaga till frågan om den högre lantbruksundervisningens ordnande,

torde all den jord, som det egentliga jordbruket vid nämnda institut kunde

undvara, erfordras för den försöksverksamhet, som i pedagogiskt syfte och

för forskningsändamål därstädes bedreves. Härtill komme, att jordens egenartade

och olikformiga beskaffenhet inom olika delar av egendomarna knappast

skulle förläna där vunna resultat den prägel av allmängiltighet för större

områden, som borde känneteckna eu försöksgårds verksamhet

Under förutsättning att vad lantbruksstyrelsen ovan anfört vunne beaktande

tillstyrkte styrelsen, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att

anvisa erforderliga medel för upprättande av en försöksgård för jordbruk å

kronoegendomen Lanna nr 10 Borregård.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. 23

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 10 januari 1928 gjort följande

uttalande:

Det av centralanstaltens styrelse framlagda förslaget avsäge, att kronoegendomen

Lanna Borregård skulle förändras till en fast försöksgård för

centralanstalten. Engångskostnaderna för egendomens anordnande till försöksgård

hade beräknats uppgå till 153,500 kronor, varjämte de årliga

kostnaderna för egendomens drift, sedan inkomsterna från gården avdragits,

hade uppskattats till 26,000 kronor. Sedermera hade byggnadsstyrelsen

ävensom lantbruksstyrelsen ifrågasatt vissa jämkningar i de uppgjorda

byggnads- och driftsplanerna, vilka dock icke ansetts kunna i nämnvärd

grad inverka på ifrågavarande kostnadsberäkningar.

Statskontoret ansåge sig böra uttala vissa betänkligheter mot, att staten

nedlade så pass avsevärda kostnader på anordnande av en fast försöksgård

av den jämförelsevis ringa storlek, varom här vore fråga. Enligt statskontorets

mening borde nämligen i detta sammanhang icke förbises, att staten

årligen anvisade alltmer ökade anslag för bedrivande av försöksverksamhet

på jordbruksområdet. Därest staten allt fortfararande skulle på detta sätt

understödja försöksverksamheten, syntes de kostnader, som härav föranleddes,

komma att bliva ganska betungande för budgeten. Det syntes därför

statskontoret, som om, innan någon ny art av försöksverksamhet igångsattes,

en plan för huru den statliga och den med statsmedel understödda försöksverksamheten

på jordbruksområdet inom landet skulle ordnas först utarbetades

och underkastades vederbörlig granskning. Statskontoret delade därför

den uppfattning, som kommit till uttryck vid ärendets förberedande behandling,

att den nuvarande tidpunkten icke vore fullt lämplig för ett ordnande

av den fasta försöksverksamheten på jordbrukets område.

Därest emellertid Kungl. Maj:t skulle finna sig böra för riksdagen framlägga

förslag om upprättandet av omförmälda försöksgård, ansåge sig statskontoret

icke böra göra annan erinran mot de av centralanstaltens styrelse

uppgjorda planerna för gårdens bebyggande och drift än att åtminstone de

reduceringar, som ifrågasatts av lantbruksstyrelsen och byggnadsstyrelsen,

torde böra vinna beaktande.

Med remissutlåtande den 14 februari 1928 har domän styrelsen överlämnat

yttrande i ärendet från vederbörande domänintendent.

Domänintendenten anför i huvudsak följande.

Lanna Borregården torde vara en mycket lämplig egendom för ifrågavarande

ändamål. Redan år 1814 inrättade Skaraborgs läns hushållningssällskap

för olika försök en »mönsterfarm» på den intilliggande kronoegendomen

Storeberg, vilken dock på grund av bristande medel snart måste nedläggas.

Under den tid nuvarande arrendatorns fader, som i sin krafts dagar

var en synnerligen duglig och framsynt jordbrukare, innehade arrendet a

Lanna Borregården hettes den vara »slättens bästa gård», mera kanske

beroende på brukningen än beskaffenheten av jorden. Egendomen kunde

anses typisk för genomsnittsegendomar å Västergötlands slättbygd och, da

det vore mycket önskvärt att för väckande av intresse och borttagandet av

ingrodda fördomar få visa resultaten av en verklig rationell skötsel,

ansåge domänintendenten det vara för den bördiga bygden av allra största

betydelse, att egendomen komme att användas som försöksgård, vilket säkerligen

även komme så småningom att verka för en bättre skötsel av och

större arrendeavgäld från kronans övriga å slättbygden belägna egendomar.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

Arrendatorn av egendomen, Albin Nilsson, som även å arrende sedan år

1921 innehade den intilliggande kronoegendomen 1 mantal Storeberg nr 1

i Saleby socken om llO.u hektar åker, hade genom domänstyrelsens resolution

den 7 december 1923 övertagit arrenderätten av sin faders stärbhus, och

hans moder kvarbodde fortfarande å egendomen.

Den av arrendatorn begärda avträdesersättningen förefölle domänintendenten

i en hel del fall väl högt tilltagen. Givetvis borde arrendatorn

med den nu för egendomen fastställda avgälden göra sig en god inkomst,

som borde uppgå till det av honom begärda beloppet av 1,220

kronor för år, som därför ansåges skäligt och, om egendomen övertoges

före arrendeperiodens slut, borde utbetalas. Värderingen av smedjan och

tillbygget till boningshuset ansåge domänintendenten hög, och borde

ersättningen härför stanna vid respektive 200 kronor och 2,200 kronor.

Någon ersättning för eventuellt vid ladugårdsbygget uppstådd förlust ansåge

han ej böra utgå, då arrendatorn härför väl kompenserats genom att slippa

drygare underhåll på de gamla husen och vunnen bekvämlighet genom de

nya. Gårdens elektriska anläggningar ansåge domänintendenten nu hava

ett värde av cirka 600 kronor, då hänsyn toges till slitning, amortering och

nuvarande anläggningskostnad. Pumpar, ledningar och hiss borde ersättas

med begärda 800 kronor. Kostnad för brukning och sådd borde stanna vid

2,000 kronor.

Som skälig ersättning för avstående av arrendet före periodens slut ansåge

domänintendenten sålunda böra utgå: för överloppshus 2,400 kronor, för

elektrisk anläggning 600 kronor, för pumpar, ledningar och hiss 800 kronor

samt för brukning och sådd 2,000 kronor eller tillhopa 5,800 kronor, vartill

komme 1,220 kronor per år för varje år som arrenderätten avståtts.

Genom en överlåtelse av arrendet komme arrendatorn att slippa kostnad

och risk för en avträdessyn, som antagligen komme att såväl å hus som

dikning pådöma brister. Detta borde räknas som en fördel för honom.

Hans skötsel av egendomen ansåge domänintendenten ej på något sätt böra

premieras.

Enär det torde möta ganska stora svårigheter att med arrendatorn träffa

uppgörelse om en skälig summa för överlåtelsen av egendomen, kunde ifrågasättas,

om egendomen borde övertagas år 1929 och om ej lämpligare vore att

invänta arrendeperiodens slut, då gården med laga av- och tillträdessyn

överlätes för angivet ändamål.

Innan gården kunde utnyttjas som försöksgård måste först ordentliga avlopp

vinnas, och detta toge en tid av minst två år. Om kronan som jordägare

i år gjorde ansökan om laga syn för utlopps vinnande, borde dessa därför

vid tillträdet av egendomen år 1931 vara fullt färdiga, varefter täckdikningen

å egendomen, som vore nödvändig, omedelbart kunde igångsättas.

Å den begärda avträdessumman kunde genom ett sådant förfarande säkert

minst 10,000 kronor sparas och tiden för anstaltens färdigställande ej nämnvärt

försenas.

Domänstyrelsen har i sitt utlåtande åberopat vad domänintendenten anfört

samt härutöver tillagt följande.

Beträffande de av arrendatorn framställda anspråken för egendomens avträdande

före utgången av nu löpande arrendeperiod, som börjat den 14 mars

1911, ville styrelsen framhålla, att enligt tolkning, som styrelsen givit åt

den i enlighet med förvaltningsgrunderna avfattade bestämmelsen i arrendekontraktet

i fråga om nybyggnad efter brand, arrendator icke vore berätti
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136. 25

gad till större ersättning för nybyggnaden än styrelsen fastställt, även om

därigenom åt kronan besparats någon del av brandskadeersättningen eller

den verkliga kostnaden ej täckts, en uppfattning, som syntes hava blivit

av Kungl. Maj:t gillad enligt vad framginge av resolutionen den 25 april

1924 angående besvär i fråga om ersättning för vissa nybyggnader å kronoegendomen

Edsvära i förenämnda län.

Skaraborgs läns hushållningssällskap har i skrivelse den 15 december

1927, under åberopande av eu utav sällskapets förvaltningsutskott gjord, vid

skrivelsen fogad framställning i ämnet samt under framhållande tillika av

betydelsen för jordbrukets framtida utveckling inom Skaraborgs län av upprättandet

därstädes av en fast försöksgård, tillkännagivit, att sällskapet vid

sammanträde den 12 i nämnda månad beslutat att såsom bidrag till bestridande

av engångskostnaderna för inrättande i enlighet med av styrelsen för

centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet i skrivelsen den 29

november 1926 framlagda plan av eu statens fasta försöksgård i länet

ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 20,000 kronor, att utbetalas

så snart arbetet med försöksgårdens iordningställande blivit påbörjat. Denna

sällskapets offervilja åsyftade främst en snabb och för Skaraborgs läns vidkommande

lycklig lösning av försöksgårdsfrågan.

I yttrande den 27 januari 1928 med anledning av hushållningssällskapets

nämnda erbjudande har lantbruksstyrelsen tillstyrkt, att erbjudandet mottages,

då intet annat villkor därmed förbundits än att det erbjudna beloppet

skulle användas till upprättande av en fast försöksgård inom länet.

Med hänvisning till den omfattande utredning som, särskilt genom 1921

års kommitterade, blivit verkställd i ärendet vill jag tillstyrka, att ett första

steg nu tages för anordnande här i riket av fast försöksverksamhet vid

särskilt för ändamålet iordningställda försöksgårdar. Härigenom skulle ett

inom lantmanna- och övriga intresserade kretsar länge närt önskemål vinna

förverkligande. Redan nu drives väl under centralanstaltens ledning liksom

vid lantbruksinstituten med flera statsunderstödda institutioner en betydande

försöksverksamhet, därvid jämväl fortlöpande försök utföras på lantegendomar i

olika trakter i landet. Tydligt lärer emellertid vara, att vid dessa försök

ej samma resultat kunna förväntas som vid för ändamålet utvalda fasta

försöksgårdar med särskilt utbildad personal samt utrustning och anordningar

i övrigt helt inriktade på den vid gårdarna bedrivna försöksverksamheten

samt möjliggörande dennas orubbade fortgående år från år. Vikten av dylika

försöksgårdar torde i våra dagar vara särskilt framträdande med hänsyn till

rådande förhållanden på jordbrukets område, vilka ställa skärpta krav på

jordens rationella utnyttjande och jordbrukets avvinnande av största möjliga

avkastning med minsta kostnader.

Ehuru önskvärt synes hava varit, att på en gång kunnat upprättas åtminstone

några försöksgårdar, representativa för jordbruksförhållanden och

jordarter inom olika delar av landet, torde man för närvarande, med hänsyn

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 113 hd fl. (Nr 138.) 3

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

till de med en försöksgårds upprättande och drift förbundna icke obetydliga

kostnaderna, få begränsa sig till anläggandet av allenast en försöksgård.

Vad angår inrättande av en försöksgård för husdjursförsök torde i enlighet

med styrelsens för centralanstalten förslag, jämväl denna fråga böra ställas

på framtiden.

Vidkommande valet av plats för den första fasta för söksgården är jag

ense med förslagsställarna samt vederbörande myndigheter därutinnan, att

gårdens förläggande till Varaslätten i Skaraborgs län måste betecknas såsom

synnerligen lämplig. Den därstädes belägna kronoegendomen Lanna Borregård

torde få anses vara en god representant för den styva lerjord, som är

betecknande för nämnda gamla jordbruksbygd och vilken jordart jämväl

förekommer inom flera andra jordbruksområden i landet.

Förslaget att förlägga ifrågavarande försöksverksamhet till någon av de under

lantbruksinstituten lydande egendomarna kan icke av mig biträdas. Dels

synes jordmånen därstädes vara mindre lämplig för i större skala bedrivna

försök av förevarande slag. Dels torde de jordarealer, som brukas under

instituten, knappast kunna utan men för undervisningen, såväl den högre

som den vilken bedrives vid de till instituten förlagda lantbruksskolorna, i

avsevärdare mån minskas. Tillika må erinras om den försöksverksamhet,

som redan nu i pedagogiskt syfte och för forskningsändamål genom lärarpersonalen

vid undervisningsanstalterna bedrives å nämnda gårdar.

Verksamheten vid den nu föreslagna försöksgården synes lämpligen kunna

organiseras i anslutning till centralanstaltens för jordbruksförsök förslag. Enligt

detta skulle gården stå under högsta uppsikt av centralanstalten, som skulle

hava att fastställa försöksplanerna samt i övrigt, särskilt med biträde av

avdelningarna för jordbruk och växtodling samt för husdjursskötsel och

mejerihantering, ansvara för arbetet vid gården. Närmaste ledning av denna

skulle utövas av en föreståndare, vilken vid sin sida skulle hava nödig personal.

Lämpligen bör härjämte, såsom jämväl av centralanstalten förutsättes, ett

samarbete komma till stånd med jordbrukare och intresserade i trakten,

varigenom utbytet av verksamheten torde kunna i hög grad främjas. I

detta avseende må erinras om den betydelse, som hushållningssällskapet i

Skaraborgs län ansett vara förenat med försöksgårdens förläggande till

länet, vilken uppfattning tagit sig uttryck i sällskapets betydande gåva, avseende

att snarast få försöksgården till stånd.

Kostnaderna för försöksgårdens anläggande och drift anser jag i stort sett

kunna beräknas i överensstämmelse med centralanstaltens förslag med de

jämkningar däri, som föreslagits av lantbruksstyrelsen. Centralanstalten har

uppskattat engångskostnaderna för försöksgårdens anordnande med byggnader,

inventarier och utsäde m. m. tillhopa till 153,500 kronor, därav bland

annat för byggnadsarbeten 80,000 kronor, för inventarier 52,000 kronor samt

såsom ersättning till nuvarande arrendatorn för honom tillhöriga byggnader

samt arrendets förtidiga avträdande m. m. 16,000 kronor. Byggnadsstyrelsen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

och lantbruksstyrelsen hava ansett viss minskning i dessa kostnader kunna

vinnas genom den föreslagna nya huvudbyggnadens uppförande av trä i

stället för av sten samt genom uteslutande ur byggnadsplanen av en trappa.

Lantbruksstyrelsen har härjämte ifrågasatt, att nämnda byggnad skulle uppföras

med något mindre utrymmen än enligt förslaget. I sistnämnda avseende

synes böra tillses, att utrymmena icke inknappas alltför mycket

med tanke på det framtida behov av ytterligare lokaler, som törhända må

komma att uppstå. Med hänsyn till den av lantbruksstyrelsen anmärkta

låga uppskattningen av vissa andra poster bland engångsutgifterna torde

den besparing, som kan väntas uppkomma vid användning av trä istället för

tegel till huvudbyggnaden, därest detta skulle anses med ortsförhållandena

och ekonomien bäst förenligt, samt nämnda trappas borttagande icke höra

föranleda någon nedsättning i den beräknade anläggningskostnaden. I likhet

med lantbruksstyrelsen är emellertid även jag av den uppfattningen, att

åtminstone tillsvidare behov av ett svinhus av föreslagen beskaffenhet icke

är påkallat och att sålunda kostnaden härför, 5,500 kronor, kan utgå. Vid

en förändring av planen för svinuppfödningen torde den för inköp av modersuggor

bland kostnader för inventarier upptagna posten å 600 kronor kunna

bortfalla.

Såsom nämnts har bland engångskostnaderna upptagits ett belopp av 16,000

kronor såsom av arrendatorn betingad ersättning i samband med arrendets

avträdande. Enligt överenskommelsen med arrendatorn har denne för varje

år av den återstående arrendetiden såsom gottgörelse för arrenderättens avstående

tillgodofört sig en ersättning av 1,220 kronor, vilken summa i och

för sig synes mig mycket skälig. Dylik ersättning har upptagits för tre år

med tillhopa 3,660 kronor. Enär numera gården icke kan beräknas komma

att övertagas för sitt nya ändamål förr än den 14 mars 1929 samt arrendetiden

utgår den 14 mars 1931, bör sålunda från avträdessumman avdragas

ett års gottgörelse med 1,220 kronor. Emellertid har vid förnyade förhandlingar,

som jag låtit upptaga med arrendatorn, denne förklarat sig villig

att den 14 mars 1929 avstå sina rättigheter till arrendet enligt förut avgiven

specifikation mot en sammanlagd gottgörelse av 12,000 kronor. Med

hänsyn till föreliggande förhållanden synes mig denna summa kunna godtagas.

Enligt det av mig sålunda framlagda förslaget skulle anläggningskostnaderna

kunna beräknas komma att uppgå till 153,500 — (5,500 — 600 - 4,000) = 143,400 kronor.

De årliga driftkostnaderna för försöksgården — avseende avlöningar till

föreståndaren och två assistenter, elever och personal för gårdens skötsel,

kraftfoder, konstgödsel, laboratorieutensilier, nyanskaffning av maskiner och

redskap, underhåll av byggnader och inventarier m. m. — hava av centralanstalten

uppskattats till 41,040 kronor eller, efter avdrag av de till 15,866

kronor beräknade inkomsterna av gårdsbruket och av hyror av föreståndaren

m. fl., till 25,174 kronor. Vad angår antalet av de för försöksgårdens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

skötsel föreslagna befattningshavarna torde, åtminstone till en början och

innan närmare erfarenhet vunnits rörande omfattningen av verksamheten

och de krav densamma ställer på personalen, allenast en assistentbefattning

böra inrättas. På grund av de krav, som ställas på den kvarvarande assistentbefattningens

innehavare, synes han böra erhålla ungefär den ställning, som

avsetts för den föreslagna fältassisstenten. Genom indragningen av andre

assistenten skulle kunna inbesparas dennes lön, upptagen till 4,200 kronor.

I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag synes vidare för föreståndaren

böra bestämmas ett arsarvode av 6,300 kronor i stället för den föreslagna

lönen av 7,140 kronor samt för fältassistenten ett årsarvode av 5,000 kronor

i stället för 5,700 kronor.

Genom bortfallandet, i överensstämmelse med vad förut anförts, av de

till 1,500 kronor uppskattade inkomsterna av grisar men minskning av

foderkostnaderna med, enligt lantbruksstyrelsens beräkning, 644 kronor,

skulle inkomsterna nedsättas med 856 kronor, vartill kommer 150 kronor

beräknad hyra för andre assistentens bostad.

I överensstämmelse med vad ovan anförts, skulle de ärliga utgifterna

minskas med (840 -f 700 -f 4,200 ==) tillhopa 5,740 kronor. Ä andra sidan

skulle inkomsterna nedgå med (150 -f 856 =) 1,006 kronor, vadan de årliga

driftkostnaderna skulle utgöra (41,040 — 5,740 =) 35,300 kronor — (15,866

—1,006 =) 14,860 kronor eller sålunda 20,440 kronor. Med hänsyn till

vad lantbruksstyrelsen anfört angående den låga beräkningen av utgifterna

och inkomsternas jämförelsevis höga uppskattning, synes emellertid någon

höjning av sistnämnda summa böra ske, förslagsvis till 22,000 kronor.

Enligt ovan verkställda beräkningar skulle sålunda för bestridande av

engångskostnaderna tarvas 143,400 kronor, varjämte årsutgifterna skulle

uppgå till 22,000 kronor. Enär Lanna Borregården icke skulle för statsverkets

räkning övertagas förr än den 14 mars 1929, behöva nämnda belopp

i deras helhet icke stå till förfogande för budgetåret 1928—1929. Förberedande

åtgärder för gårdens övertagande måste emellertid vidtagas och erforderliga

byggnadsarbeten snarast efter nämnda dag påbörjas, varjämte medel

till nödig personal och gårdens drift måste stå till förfogande. För dessa

ändamål synas redan under instundande budgetår böra vara tillgängliga

omkring 64,000 kronor för engångskostnader samt omkring 6,000 kronor för

driftkostnader. Enär enligt hushållningssällskapets i Skaraborgs län åtagande

20.000 kronor vid påbörjandet av arbetet med försöksgårdens iordningsställande

finnas tillgängliga för sådant ändamål, skulle för nämnda budgetår

av riksdagen behöva äskas ett belopp av allenast 50,000 kronor, varav

44.000 kronor avsedda för engångskostnader och 6,000 kronor för driftkostnader.

Beträffande den fasta försöksverksamheten vid statsunderstödda lantbruks-

och lantmannaskolor har jag, såsom framgår av statsrådsprotokollet

vid 1928 års statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 8, föreslagit

ett oförändrat ordinarie anslag å 8,000 kronor.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition Nr 136.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att för budgetåret 1928—1929 anvisa

dels för upprättande vid Lanna Borregården i Saleby socken av Skaraborgs

län av en fast försöksgård för jordbruket till engångskostnader ett

extra reservationsanslag av............................................................ kronor 44,000,

dels ock till driftkostnader för nämnda försöksgård ett

extra anslag av................................................................................ » 6,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan finner Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

gott lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh.s Thygesen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 113 häft. (Nr 136.)

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anordnande av en fast försöksgård för jordbruket. a1 i texten
  2. JoU 1928:42 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anordnande av en fast försöksgård för jordbruket. s. 1 i texten