Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om tillägg till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister

1928-03-09 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:151, Med förslag till lag om tillägg till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 151.

1

Nr 161.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillägg till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister;

given Stockholms slott den 9 mars 1928.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om tillägg till 5 § i lagen den

17 oktober 1900 om straffregister.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Johan C. W. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1928 1 saml. 127 häfl. (Nr 151.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition Nr 151.

Förslag

till

Lag

om tillägg till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om

straffregister.

Härigenom förordnas, att till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister,

vilket lagrum senast ändrats genom lag den 22 april 1927 (nr 113),

skall fogas ett sjätte stycke av följande lydelse:

Har någon, om vars frigivning eller utskrivning från annan anstalt än

vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare anteckning skall göras

eller uppgift lämnas enligt denna paragraf, under vistelsen å anstalten av

dess läkare funnits lida av sinnessjukdom, sinnesslöbet eller annan rubbning

av själsverksamheten, skall upplysning därom meddelas i anteckningen

eller uppgiften.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1928.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin. Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén:

»I det av 1926 års sinnessjuksakkunniga den 2 juni 1927 avgivna betänkande

med förslag till lag om sinnessjuka m. m. hava upptagits särskilda

bestämmelser angående undersökning av sinnesbeskaffenheten hos personer,

som äro tilltalade för brott. Enligt dessa bestämmelser må, där vid rannsakning

angående brott domstolen på grund av att den tilltalade tidigare

lidit av sinnessjukdom eller eljest finner anledning till antagande, att den

tilltalade vid tiden för brottets begående varit av sinnesbeskaffenhet, som

utesluter eller minskar straffbarheten, den tilltalade ej dömas till ansvar

utan att läkares utlåtande blivit inhämtat angående hans sinnesbeskaffenhet

vid nämnda tid. I syfte att bringa till domstolarnas kännedom, att tilltalad

tidigare företett symptom å bristande eller nedsatt tillräknelighet, hava de

sakkunniga föreslagit, att i straffregistret skall införas uppgift, när någon,

som varit intagen å straffanstalt, tvångsarbetsanstalt eller uppfostringsanstalt,

under vistelsen å vederbörande anstalt av anstaltens läkare befunnits lida av

sinnessjukdom eller psykisk abnormitet.

Genom den från och med innevarande års början gällande lagen om förvaring

av förminskat tillräkneliga förbrytare har införts ett nytt förfarande

till bekämpande av abnormbrottsligheten, bestående i den dömdes intagande

till förvaring i särskild vårdanstalt under obestämd tid. Med hänsyn till

vikten av att denna lag så snart ske kan fullt ut tillämpas å de brottslingskategorier,

som avses i lagen, har jag ansett det böra tagas i övervägande,

huruvida oberoende av den vidare behandlingen av sinnessjuksakkunnigas

förslag den av dem föreslagna ändringen i lagen om straffregister

skulle redan nu kunna genomföras.

Då jag nu anhåller att få underställa denna fråga Kungl. Maj:ts prövning,

tillåter jag mig först lämna en redogörelse för de sakkunnigas motivering

för deras förslag i denna del.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kuixjl. Maj:ts proposition Nr 151.

De sakkunniga, som till prövning upptagit spörsmålet om obligatorisk

undersökning av sinnesbeskaffenheten hos vissa kategorier återfallsförbrytare,

hava ansett en av dem verkställd utredning giva vid handen, att man

genom att införa en sådan obligatorisk undersökning skulle i alltför stor

utsträckning på rent formella skäl få till stånd undersökningar, som på förhand

kunna antagas bliva negativa. Efter konstaterande härav anföra de

sakkunniga:

''Med hänsyn till det anförda hava de sakkunniga funnit sig böra taga i

övervägande, huruvida man icke skulle på någon annan väg kunna nå

fram till effektiva undersökningsregler beträffande recidivister, och de hava

därvid kommit till det resultatet, att man i stället för att föreskriva obligatorisk

undersökning av recidivister bör söka att öka domstolarnas möjlighet

att vid rannsakning med recidivister komma bristande tillräknelighet på

spåren. Man kan i sådant syfte utnyttja de iakttagelser angående å fångvårdsanstalter

intagna, som göras av fängelseläkarna. I enlighet härmed

hör, lämpligen i administrativ ordning, stadgas, att läkare vid häkte skall,

om han finner anledning att förmoda sinnessjukdom eller psykisk abnormitet

hos häktad, ofördröjligen göra anmälan därom hos vederbörande domstol.

Vidare bör tillses, att där den, som till fullo undergått straffarbets- eller

fängelsestraff eller efter villkorlig frigivning utsläppts från straffanstalt

eller — för att erhålla överensstämmelse med övriga bestämmelser i lagen

om straffregister —- avtjänat förvandlingsstraff för snatteri, under strafftiden,

enligt vad vederbörande läkare konstaterat, lidit av sinnessjukdom eller företett

symptom på psykisk abnormitet, uppgift därom inflyter i straffregistret.

Då enligt vad de sakkunniga komma att föreslå, de för vården av sinnessjuka

ä straffanstalterna inrättade sinnessjukavdelningarna alltid skola stå

under ledning av psykiatriskt utbildade läkare samt dit skola överföras alla

fångar, som visa tecken ä sinnessjukdom, kan man riikna med, å ena sidan,

att praktiskt taget alla fall av sinnessjukdom, som yppats under straffverkställigheten,

komma att bliva omnämnda i straffuppgifterna och å andra sidan,

att simulationsfallen icke komma att där upptagas.

Ytterligare torde bestämmelser böra meddelas i syfte att domstolen, likaledes

genom straffregistret, må kunna tillgodogöra sig den kännedom om de

tilltalade, som kan hava vunnits å tvångsarbetsanstalt, där den tilltalade

tidigare varit intagen. Att man å sådana anstalter mycket ofta kan konstatera

psykisk abnormitet hos brottsliga element, framgår av de undersökningar,

som av socialstyrelsen verkställts dels rörande manliga tvångsarbetare

i Sverige år 1923 och dels rörande kvinnliga tvångsarbetare åren 1916

—1924. Den förra undersökningen visar, att av de 485 män, som under

1923 undergått tvångsarbete, ej mindre än 141 eller 29. i procent voro antingen

imbecilla eller åtminstone debila, d. v. s. andligen mycket svagt utvecklade,

eller ock på annat sätt abnorma. Den anförda siffran anges emellertid

i undersökningen vara alltför låg, och det uttalas en förmodan att en

psykiatriker efter närmare undersökning sannolikt skulle hava kunnat konstatera

andlig undermålighet i många fall, där sådan icke kunnat upptäckas

ensamt genom eu granskning av de till grund för undersökningen liggande

handlingarna. Undersökningen visar tillika, att av ifrågavarande 485 tvångsarbetsfångar

ej mindre än 406 eller 83.7 procent tidigare undergått tvångsarbete

eller frihetsstraff eller bådadera, att vidare ej mindre än 343 tidigare

undergått frihetsstraff, därav 249 mer än en gång, samt att 281 tidigare

undergått tvångsarbete. Av den senare undersökningen framgår, att av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition År 151. 5

936 kvinnliga tvångsarbetsfångar, undersökningen avser, ej mindre än 349

eller 37.3 procent voro imbecilla, debila, hysteriska eller på annat sätt psykiskt

abnorma. Därvid framhålles, att siffran rörande psykisk abnormitet

borde av samma skäl som anförts vid utredningen rörande manliga tvångsarbetsfångar

betraktas såsom alltför låg. Sistnämnda undersökning visar

tillika, att av ifrågavarande 936 kvinnliga tvångsarbetsfångar 601 eller 64.2

procent tidigare undergått tvångsarbete eller frihetsstraff eller bådadera, att

230 av dessa tidigare undergått frihetsstraff, därav 71 mer än en gång, samt

att 547 tidigare undergått tvångsarbete.

Möjlighet till noggrann observation av brottsliga element förefinnes vidare

å allmän uppfostringsanstalt liksom å interneringsanstalt för återfallsförbrytare.

Jämväl från dessa anstalter böra därför för införande i straffregistret

uppgifter meddelas angående sinnessjukdom eller psykisk abnormitet

hos intagna personer. Yad däremot angår vårdanstalt för förminskat tillräkneliga

förbrytare torde det ligga i sakens natur, att redan den omständigheten,

att tilltalad varit intagen å sådan anstalt, innefattar anledning

att misstänka förminskad tillräknelighet jämväl vid ny lagföring.

För att i någon mån klargöra, i vilken omfattning undersökningar kunna

utöver vad som nu sker bliva nödvändiga vid ett genomförande av de sålunda

förordade bestämmelserna hava de sakkunniga från fångvårdsstyrelsen

införskaffat uppgifter angående återfallsförbrytare, som intagits under femårsperioden

1922—1926 och som under verkställighet av föregående straff

varit intagna å sinnessjukavdelning, tillhörande fångvården, eller eljest visat

sig sinnessjuka eller psykiskt abnorma. Ur uppgifterna hava uteslutits sådana,

som varit föremål för rättspsykiatrisk undersökning. Av uppgifterna framgår,

att i vissa fall fånge varit intagen å hospital.

Enligt uppgifterna var under ifrågavarande fem år antalet av de i upp
-

gifterna avsedda fångarna:

år 1922........................

.................... 28

» 1923........................

.................... 38

» 1924........................

.................... 37

» 1925........................

.................... 44

» 1926........................

.................... 34

Av berörda fångar hade tidigare varit intagna å sinnessjukavdelning, tillhörande

fångvården, eller å sinnessjukhus:

år 1922............................................ 1

» 1923............................................ 3

» 1924............................................ 10

» 1925............................................ S

» 1926............................................ 6

I enlighet med det anförda föreslås, att i 5 § lagen den 17 oktober 1900

om straffregister införas bestämmelser om skyldighet för fångvårdsstyrelsen

att i straffregistret låta göra anteckningar om sinnessjukdom och psykisk

abnormitet, resp. för befälhavare, som har uppsikt över militärhäkte, och

för föreståndare för tvångsarbetsanstalt, allmän uppfostringsanstalt eller

interneringsanstalt för återfallsförbrytare att till straffregistret avgiva uppgifter

i sagda hänseende.’

I anslutning härtill hava de sakkunniga föreslagit, att till 5 § i straffregisterlagen

skall fogas ett sjätte stycke av följande lydelse:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition Nr 151.

’Har någon, varom anteckning skall göras enligt första eller andra stycket,

eller uppgift enligt tredje, fjärde eller femte stycket lämnas av annan än

föreståndare för vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare, under

vistelsen å vederbörande anstalt av anstaltens läkare befunnits lida av

sinnessjukdom eller psykisk abnormitet, skall anteckning eller uppgift om

frigivning eller utskrivning innehålla upplysning i sagda hänseende.’

över de sakkunnigas förslag hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av,

bland andra myndigheter, fångvårdsstyrelsen och länsstyrelserna. I dessa

utlåtanden hava ej framställts erinringar mot förslaget i vad det avser ändring

i lagen om straffregister.

För tillämpning av lagen om förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare

förutsättes, att den tilltalade prövas vid brottets begående hava

varit och fortfarande vara av sinnesbeskaffenhet, varom i 5 kap. 6 §

strafflagen sägs. Innan förordnande om den tilltalades intagande till förvaring

i särskild vårdanstalt må meddelas, skall alltså undersökning av

den tilltalades sinnesbeskaffenhet hava ägt rum. Av de sakkunnigas utredning

framgår emellertid, att för varje år dömes ett ej obetydligt

antal brottslingar, som lida av sinnessjukdom eller psykisk abnormitet,

utan att undersökning av deras sinnesbeskaffenhet sker före domfällandet.

Då nämligen dessa brottslingar ofta icke inför domstolen förete några

tecken å rubbning av själsverksamheten, anse sig domstolarna sakna anledning

att förordna om undersökning av deras sinnesbeskaffenhet. Annorlunda

torde förhållandet bliva, därest domstolen av straff registret inhämtar,

att den tilltalade under tidigare straffverkställighet befunnits lida av sinnessjukdom

eller psykisk abnormitet. Visserligen lärer en ändring av straffregisterlagen

i förevarande avseende få sin huvudsakliga betydelse i förening

med en lag, som reglerar domstols skyldighet att låta verkställa rättspsykiatrisk

undersökning av tilltalad. Men även utan en sådan lag torde

nog domstolarna komma att förordna om undersökning av den tilltalades

sinnesbeskaffenhet, därest de genom straffregistret erhålla kännedom om att

den tilltalade under tidigare straffverkställighet lidit av sinnessjukdom eller

eljest företett sådan psykisk rubbning, att vård å sinnessjukhus visat sig

erforderlig. Härav lärer ock följa, att ett genomförande av den föreslagna

ändringen i straffregisterlagen skulle vara ägnat att höja effektiviteten av

förvaringslagen. Ur det allmännas synpunkt måste det följaktligen vara

en fördel, att förslaget så snart som möjligt upphöjes till lag.

Det torde icke heller vålla någon olägenhet att ur det större förslaget

utbryta och särskilt behandla nu förevarande fråga. Redan nu äro särskilda

sinnessjukavdelningar inrättade vid vissa fängelser. De vid dessa

avdelningar anställda läkarna äro i allmänhet psykiatriskt utbildade. Till

dessa fängelser överföras i stor utsträckning från andra fängelser sådana

fångar, som lida av sinnessjukdom eller sinnesoro. Man lärer sålunda kunna

räkna med, å ena sidan, att anteckning om sinnessjukdom eller psykisk

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

7

abnormitet i regel kommer att grundas å sinnessjukläkares utlåtande, och,

å andra sidan, att simulationsfall icke komma att upptagas i straffuppgifterna.

Huru stor ökning av antalet undersökningsfall, som en bestämmelse

av nu angiven innebörd kommer att medföra, är svårt att förutsäga.

Emellertid lärer med hänsyn till medicinalstyrelsens arbetsbörda hinder för

ifrågavarande lagändring ej möta. Enligt vad jag inhämtat är från fångvårdsstyrelsens

sida intet att erinra mot att en lagändring i förevarande hänseende

kommer till stånd utan samband med sinnessjuksakkunnigas förslag

i övrigt.

Med avseende å den nya bestämmelsens avfattning finner jag det i förslaget

brukade uttrycket ''psykisk abnormitet’ icke hava vunnit så obestridd

hävd, att dess överförande till lagspråket kan vara lämpligt, i varje fall

icke utan samband med en allmän lagstiftning om behandlingen av sinnessjuka.

Jag föreslår, att för betecknande av fall, varom här är fråga, användes

den terminologi, som begagnas i 1 kap. 2 § 1 punkten lagen om för.

mynderskap, nämligen ''sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av

själsverksamheten’. Med avseende å betydelsen av dessa begrepp tillåter jag

mig hänvisa till lagberedningens motiv till nämnda lagstadgande. Här må

endast anmärkas, att begreppet ''annan rubbning av själsverksamheten’ omfattar

lindrigare imbecillitet ävensom ett av ålderdomsförändringar i hjärnan

orsakat avtagande av de psykiska krafterna, vilket icke fortskridit så långt,

att verklig demens uppkommit. Vidare höra hit s. k. partiella själsdefekter,

såsom etisk imbecillitet, sexuell perversitet, dipsomani.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen

den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straff register.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag, av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över

förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

E. Lindström.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kuhgl. Maj:ts proposition Nr 151.

Bilaga..

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om

straffregister.

Härigenom förordnas, att till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister,

vilket lagrum senast ändrats genom lag den 22 april 1927 (nr 113),

skall fogas ett sjätte stycke av nedan angivna innehåll:

5 §.

Då — — — registret.

Fångvårdsstyrelsen — — — längd.

Befälhavare — — — avlidit.

Då — — — därom till registret.

Där--— uppgift till registret.

Har någon, om vilken anteckning skall göras enligt första eller andra

stycket eller uppgift lämnas enligt tredje, fjärde eller femte stycket av

annan än föreståndare för vårdanstalt för förminskat tillräkneliga förbrytare,

under vistelsen å vederbörande anstalt av anstaltens läkare funnits lida av

sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten,

skall anteckning eller uppgift om frigivning eller utskrivning innehålla

upplysning i sagda hänseende.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1928.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

9

TJtdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 5 mars 1928.

Närvarande:

justitierådet von Seth,

justitierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting-GyllenbIga,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

i statsrådet den 24 februari 1928, hade Kungl. Maj:t förordnat,

att lagrådets yttrande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av

5 § i lagen den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om, straffregister.

Förslaget, som tinnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet

G. Siljeström.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

hihang till riksdagens protokoll 192#. 1 saml. 127 haft.

(Sr 151.)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 151.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Lyberg, von

Stockenström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler lagrådets

den 5 mars 1928 avgivna utlåtande över det den 24 februari 1928 till

lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 5 § i lagen

den 17 oktober 1900 (nr 82 s. 1) om straffregister.

Föredraganden hemställer, att förslaget, vilket av lagrådet lämnats utan

anmärkning, måtte, efter vidtagande av vissa redaktionella jämkningar

beträffande såväl rubriken som lagtexten, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

E. Lindström.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:135 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om tillägg till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister. a1 i texten
  2. 1LU 1928:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag om tillägg till 5 § i lagen den 17 oktober 1900 om straffregister. s. 1 i texten