Sök i Ratio Lex

Angående utvidgning av ångkraftstationen i Västerås m. m

1928-03-02 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:153, Angående utvidgning av ångkraftstationen i Västerås m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning

av ångkraftstationen i Västerås m. m.;

given Stockholms slott den 2 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

C. Meurling.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 2 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Meurling:

Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 18 januari 1928 gjort framställning

i fråga om anslag till utvidgning av ångkraftstationen i Västerås ävensom

till vidtagande av anordningar för veckoreglering av Göta älv.

För anläggning av en ångreservstation i Västerås har riksdagen för åren

1916—1921 samt budgetåret 1924—1925 anvisat tillhopa 7,665,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 129 häft. (Nr 153.) 556 *8 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kangl. Maj:ts proposition nr 153.

Härav liava 1,650,000 kronor avsetts för kraftstationens första utbyggnad,

1,500 000 kronor för vardera av stationens andra och tredje utbyggnader,

165,000 kronor för bostadshus vid kraftstationen samt 2,850,000 kronor såsom

tilläggsanslag till de tre utbyggnaderna av kraftstationen. Därjämte har 1926

års riksdag medgivit att av vissa besparade anslagsmedel för statens vattenfallsverk

finge användas dels 600,000 kronor för anskaffande av ytterligare

två ångpannor till kraftstationen, dels 250,000 kronor för utvidgning av

hamnen vid kraftstationen.

Ångkraftstationen i Västerås, numera fullt utbyggd, har en maskininstallation

av fyra ångturbiner och tio ångpannor. De installerade ångturbinerna

äro utförda för en maximaleffekt, inklusive reserv, av 42,000 kilowatt.

I sin ovannämnda skrivelse anför vattenfallsstyrelsen till en början följande

:

De nu ifrågasatta anläggningarna, utvidgning av ångkraftstationen i Västerås

och veckoreglering av Göta älv, avsåge uteslutande tillgodoseende av det

ökade kraftbehovet inom de områden, som försåges med kraft från det

s. k. centralblocket, d. v. s. de med varandra samkörande vattenkraftverken

vid Trollhättan, Lilla Edet, Älvkarleby och Motala samt ångkraftverket i

Västerås.

Den totala kraftproduktionen inom centralblocket under de senaste fem

åren hade utgjort för år 1923 915 miljoner kilowattimmar, för år 1924 1,030

miljoner kilowattimmar, för år 1925 1,105 miljoner kilowattimmar, för år

1926 1,170 miljoner kilowattimmar och för år 1927 1,250 miljoner kilowatttimmar.

På grund av den rika vattentillgången under år 1927 i alla mellansvenska

vattendrag hade kraftavsättningen från centralblocket fått eu i viss män speciell

karaktär under nämnda år. Abonnenter, som hade egen vattenkraft,

hade på grund av den egna, rikliga krafttillgången minskat sin uttagning

från vattenfallsstyrelsen, varigenom sålunda förbrukningen på dessa håll

skenbart tedde sig mindre än den under normala förhållanden skulle varit

och avsevärt mindre än den skulle hava varit vid vattenbrist. Hos avnämare

av prima kraft utan egen krafttillgång hade däremot ökningen varit jämn

och normal — för jordbruket cirka 10 %. Avnämare av sekunda kraft hade

praktiskt taget icke behövt vidkännas några avkopplingar och hade därför

kommit till avsevärt ökad förbrukning. Det hade slutligen levererats väsentliga

mängder överskottskraft till ånggenerering.

Ökningen under åren 1923—1927 hade utgjort 335 miljoner kilowattimmar

eller omkring 85 miljoner kilowattimmar för år. Av den totala ökningen

utgjorde emellertid omkring 65 miljoner kilowattimmar för västra stambanan

ett engångstillskott-, varjämte omkring 70 miljoner kilowattimmar hänförde

sig till kraftavsättning för sådan mindre högvärdig produktion, som vid behov

kunde utan olägenhet avkopplas. Den normala ökningen bleve sålunda

200 miljoner kilowattimmar eller omkring 50 miljoner kilowattimmar

för år.

Denna ökning skulle kunna begränsas till omkring 30 miljoner kilowatttimmar,

om man inriktade sig därpå och avböjde ny eller ökad kraftleverans

till sådan industri, som hade ett relativt litet produktionsvärde för uttagen

kilowattimme. I och för sig vore detta naturligtvis mindre tilltalande. Det

vore vidare praktiskt taget otänkbart att vägra ökad kraftleverans för hem,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

jordbruk, hantverk och industri med högt produktionsvärde för kilowatttimme.

Det vore sålunda såsom ett minimum av förberedelse nödvändigt

att anskaffa kraft, motsvarande en ökning av 30 miljoner kilowattimmar för

år. Men ökningen kunde under goda konjunkturer även bliva större än ovan

angivna belopp av 50 miljoner kilowattimmar för år.

Den konstaterade ökningen, som icke föranletts av någon utvidgning av

avsättningsområdet, utgjorde ett bevis för att vattenfallsstyrelsens taxor i

stort sett vore ägnade att befordra en ökad kraftkonsumtion. Enär dessa

taxor icke borde höjas, komme givetvis ökningen att fortfara.

För att öka krafttillgången inom centralblocket vore två kompletterande

åtgärder under behandling, nämligen veckoreglering för Motala kraftverk

samt gemensam vattenhushållning för Älvkarleby- och Lanforsverken och

därmed förbättrad dygnsreglering för Älvkarlebyverket. När dessa båda

kompletterande åtgärder blivit genomförda, kunde man anse, att produktionsförmågan

hos de samarbetande kraftverken inom centralblocket under

år med normal vattentillgång uppginge till 1,325 miljoner kilowattimmar,

varav ungefär 40 miljoner kilowattimmar måste alstras med ångkraft. Konsumtionen

under år 1927, 1,250 miljoner kilowattimmar, tydde på en otillräcklig

marginal. Toges emellertid hänsyn till att en del av förbrukningen

under år 1927 skulle kunnat avkopplas om mera högvärdig avsättning funnits,

kunde man antaga, att det kraftbelopp, som funnes disponibelt för

tillgodoseende av ny högvärdig konsumtion vore cirka 150 miljoner kilowatttimmar,

vilket belopp utgjorde en väl knapp marginal.

Förhållandena bleve naturligtvis svårast under torrår. Då måste dels avkoppling

av sekunda kraft verkställas i stor utsträckning, dels ångkraftverket

i Västerås tagas i anspråk i betydande omfattning och under relativt lång

tid. Redan hösten 1930 kunde ångkraftverket, därest torrår inträffade, komma

att under längre tid tagas i anspråk med en effekt av cirka 35,000 kilowatt.

Nu vore visserligen ångkraftverket försett med en maskininstallation om

maximalt 42,000 kilowatt och ångpanneanläggningen hade efter den sista utvidgningen

blivit relativt riklig för denna effekt. Men erfarenheten i Västerås

från de senaste åren liksom från andra ångkraftanläggningar utvisade,

att ångturbinaggregat vore vida mindre driftsäkra än vattenturbinaggregat,

och att skador, som inträffade, kunde kräva mycket lång reparationstid.

Eftersom vid fel på ett av de större maskinaggregaten _ effekten minskades

från 42,000 till 28,000 kilowatt, riskerade man att då icke kunna leverera

erforderlig kraftmängd.

Den komplettering, som vattenfallsstyrelsen ansåge angelägnast, vore därför

installering av ännu en ångturbingenerator i Västeråsverket. Denna

borde utföras för en effekt av maximalt 21,000 kilowatt, så att ångkraftverket

genom framtida insättning av ännu ett liknande aggregat kunde

utvecklas till en maximieffekt av 84,000 kilowatt. Enär pannanläggningen

vore något större än maskinanläggningen, vore det tillsvidare icke nödvändigt

att anskaffa nya ångpannor.

Kostnaden för installation av en ångturbingenerator om 21,000 kilowatt

beräknades till följande belopp:

Ångturbingenerator med hjälpmaskii

triska ledningar och strömbrytare

Utvidgning av maskinhus .................

Allmänna omkostnader.......................

................ kr.

635.000: —

................ »

300,000: —

............... »

65.000: —

Summa kr.

1,000,000: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 153.

Eftersom man icke kunde med säkerhet räkna med kortare leveranstid

för det ifrågasatta nya aggregatet än 2 år, när hänsyn toges till erforderlig

provdrift, och då aggregatet borde vara disponibelt för drift senast hösten

1930, borde beställning av detsamma ske under år 1928. Av det härför

erforderliga anslaget behövde dock endast 600,000 kronor bevilias för budeetåret

1928—1929.

Styrelsen meddelar därefter, att, sedan ovannämnda för driftsäkerheten

nödvändiga ökning i maskinreserven anskaffats, liiget i fråga om kraftförsörjningen

inom centralblocket bleve följande:

Redan vid normal vattentillgång måste eu del sekunda kraft avkopplas

under några månader av året. Detta innebure, att t. ex. industrien å Stallbacka

vid Trollhättan även under normala år måste inskränka sin produktion

väsentligt mera än under något tidigare år ifrågakommit.

Uppstode vattenbrist, måste sekunda kraften avkopplas under längre tid

av året, och ändå måste Västeråsverket utnyttjas till gränsen av ångpanneanläggningens

produktionsförmåga.

Nu kunde man för att tillgodose det längre fram i tiden liggande kraftbehovet

gå två principiellt olika vägar, nämligen antingen förädla ännu

större delar av sekunda kraft till prima kraft genom fortsatt utbyggnad av

ångkraftverket eller också företaga åtgärder för att öka vattenkraftproduktionen.

Den förra åtgärden medförde lägre anläggningskostnad, men däremot stora

årliga utgifter för bränsle. Önskvärt syntes vara att icke tillsvidare utvidga

ångkraftverket utöver 63,000 kilowatt, emedan man redan med denna storlek

torde kunna förädla hela den förefintliga kvantiteten av förädlingsvärdig

sekunda kraft och det bleve för dyrbart att producera ren ångkraft. Enligt

verkställda undersökningar bleve det även efter Vänerns reglering användning

för ett ångkraftverk om cirka 63,000 kilowatt, ehuru ångkraftverkets

funktion bleve eu annan än före denna reglering. Före regleringen vore

nämligen ångkraftverkets huvuduppgift att vara lågvattenkomplement. Men

under åren närmast efter Vänerns reglering bleve ångkraftverket närmast erforderligt

såsom toppkraftverk, alltså för de mera kortvariga, men till kilowatt-talet

betydande toppar, som förefunnes under förmiddagar och eftermiddagar

på hösten och förvintern.

Relativt snart måste sålunda vattenkrafttillskott anskaffas.

Beträffande föreliggande möjligheter att öka vattenkraftproduktionen anför

vattenfallsstyrelsen:

Det funnes, förutom genomförandet av Vänerns reglering, i huvudsak följande

möjligheter till vattenkraftutbyggnader för att tillgodose behovet inom

centralblocket:

I. Genom veckoreglering av Göta älvs vattenframrinning för bättre utnyttjande

av vattenkraften vid Trollhättan och Lilla Edet.

II. Genom utbyggnad av vattenfallen vid Vargön i Göta älv.

III. Genom utbyggnad av vattenfallen vid Råby och Malfors i Motala
ström.

IV. Genom utbyggnad av vattenfallen vid Tyttbo i Dalälven.

V. Genom överföring av kraft från Norrland samt

VI. Genom inköp av kraft från mellansvenska företag.

Genom veckoreglering av Göta älv erhölle man ett avsevärt tillskott av

primakraft inom centralblocket, ty vattenframsläppningen under loppet av

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 1

veckan kunde därigenom vid vattenföringar i Göta älv mellan låg- och

medelvatten lämpas efter kraftkonsumtionens växlingar.

Utbyggnad av vattenfallen vid Vargön, Råby och Malfors samt Tyttbo

torde i sinsemellan nu nämnd ordning komma i fråga, om man genom utbyggnad

av ny vattenkraft inom centralblocket ville tillgodose det ökade

energibehovet därstädes. Dessa tre utbyggnader representerade tillsammans

en energiproduktion av omkring 300 miljoner kilowattimmar för år.

Yad anginge kraftöverföring från Norrland hade vattenfallsstyrelsen

under åren 1919 och 1920 ansett, att en överföring av kraft från Norrland

till Mellansverige skulle kunna erfordras redan mot slutet av 1920-talet.

Styrelsen hade dock sedermera funnit det möjligt och lämpligt att för sin

del uppskjuta tidpunkten för denna kraftöverföring. Det liade visserligen

under de senaste åren talats om möjligheten att snart realisera tanken på en

dylik kraftöverföring, men enligt styrelsens mening talade följande skäl för

att överföring av Norrlandskraft tills vidare vore för vattenfallsstyrelsens

distributionsområden i Mellansverige obehövlig:

Ökningen i den liögvärdiga kraftförbrukningen hade i början av 1920-talet

uteblivit och även sedan blivit något liigre än man tänkte åren 1919—1920.

Kolprisen hade sjunkit avsevärt mer än man vågade beräkna, varför en del

konsumenter föredroge ångkraft i stället för vattenkraft. Järnvägselektrifieringen

hade avstannat både på grund av det låga kolpriset och konkurrensen

från automobilerna. Även vattenkraftföretagen hade i större utsträckning

än man under åren 1919—1920 kunnat antaga inriktat sig på ångkraft

för komplettering av sekunda vattenkraft till prima, varigenom behovet av

nya utbyggnader av vattenfall minskats. Slutligen hade förbättringarna i

vattenturbintekniken möjliggjort utnyttjandet av eu del låga fall i mellersta

och södra Sverige, som eljest kommit i efterhand för Norrlandskraften. Alla

dessa omständigheter hade vidare bidragit till, att man erhållit tid för ordnande

av olika vattenregleringsfrågor i mellersta och södra Sverige. I den

mån dessa regleringar hunne genomföras för tillgodoseende av de växande

behoven, bleve givetvis tidpunkten för Norrlandskraftens överförande söderut

uppskjuten. I själva verket vore Norrlandskraften vad anginge vattenfallsstyrelsens

distributionsområden i Mellansverige tillsvidare att betrakta

såsom energireserv, och man finge vara beredd på, att denna energireserv

icke behövde tagas i anspråk under eu ganska lång period framåt. Frågan

om överförande av kraft från Norrland till Mellansverige sammanhängde

dock intimt med utvecklingen av den mellansvenska järnframställningen.

Yad anginge möjligheterna att inköpa kraft från mellansvenska företag

hade vattenfallsstyrelsen successivt utvecklat samarbete med andra vattenkraftföretag

och komme givetvis att fortsätta på denna väg. Det kraftbelopp,

som på dylikt sätt torde kunna anskaffas, vore visserligen icke obetydligt,

men då överskottet till större delen utgjordes av sekunda kraft,

kunde inköp av dylik kraft icke i nämnvärd grad inverka på den tidpunkt,

då ökad tillgång av primakraft vore behövlig.

Yad slutligen anginge frågan om Vänerns reglering, vore det svårt att bedöma,

när eu dylik reglering kunde bliva genomförd, beroende som den vore

av ett synnerligen komplicerat och tidsödande rättsförfarande. Att eu reglering

av sjön Vänern inom relativt snar framtid komme att visa sig ur landets

synpunkt fördelaktig, vore enligt styrelsens mening ställt utom allt tvivel.

Förutom det att genom nämnda reglering Vänerns under nuvarande naturliga

förhållanden ofta svårt förödande högvattenstånd komme att bliva i genom

snitt såväl färre till antalet som av kortare varaktighet, vilket förhållande

komme att bliva till fördel för strandägarna vid Vänern, vore det först i

samband med eu dylik reglering som mellersta Sveriges krafthushållning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. ATaj.-ts proposition ur 1

kunde fullt rationellt ordnas. Man möjliggjorde nämligen därigenom, att

den goda krafttillgången under sommarhalvåret och hösten i de mellansvenska

och norrländska kraftkällorna kunde konsumeras inom mellersta

Sverige under samtidigt innehållande av vatten i Vänern, varefter det sålunda

ackumulerade Vänervattnet under vintern kunde användas för ökad

kraftproduktion i Götaälvsverken, vilka därigenom bleve i stånd att under

denna tid, då konsumtionen vore som störst, fylla den minskning i produktionen,

som vid vinterlågvatten inträdde för vattenkraftverk i övriga

älvar. Därtill komrne Vänermagasinets mycket stora framtida betydelse

såsom energireserv för stora delar av landet under exceptionella torrår,

då det komme att tagas i anspråk för utjämning av de starka växlingarna

i vattenkrafttillgången, så att denna kunde bättre anpassas efter kraftbehovet.

Veckoregleringen av Göta älv samt utbyggnaden av Vargöfallen vore i

och för sig själva ekonomiskt bärkraftiga oavsett Vanerregleringen och

kunde således genomföras oberoende av tidpunkten för åstadkommande av

denna senare reglering. Genom att de tekniska anordningarna för dessa

båda företag jämväl erfordrades för eu blivande reglering av Vänern, kunde

man säga, att sistnämnda större företags genomförande bleve på så sätt

underlättat, att en stor del av de för Vänerregleringen erforderliga byggnadsanordningarna

bleve genom dessa företag utförda, redan innan denna reglering

komme till stånd.

Såsom varande det företag, som enligt vattenfallsstyrelsens mening bäst

motsvarade behovet av ökad vattenkrafttillgång inom centralblocket för de

närmaste åren, har styrelsen föreslagit genomförandet av en veckoreglering

av Göta älvs vattenframrinning för bättre utnyttjande av de redan utbyggda

kraftverken i Trollhättan och Lilla Edet.

Angående den föreslagna regleringens genomförande och verkningar anför

vattenfallsstyrelsen:

»Genom veckoreglering av den naturliga, kontinuerliga vattenframrinningen

i Göta älv avser man att för bättre hushållning med vatten under de tider,

då älvens framrinning är mindre än vattenkonsumtionen i kraftverken vid

Trollhättan och Lilla Edet, alltså cirka 500 kbm per sek., minska tappningen

från Vänern under söndagar och nätter samt i proportion därtill öka den

under vardagarna, dock på sådant sätt, att den totalt under veckan avtappade

vattenmängden blir densamma som under nuvarande, naturliga, orubbade

förhållanden. Liknande åtgärder för Motala kraftverk vid Vätterns

utlopp hava av vederbörande vattendomstol och vattenöverdomstol redan

medgivits, men äro nu beroende på Högsta Domstolens prövning. Den variation

i Vänerns vattenstånd, som under loppet av en vecka på sådant sätt

uppstår, kan på grund av sjöns stora yta icke uppgå till mer än 5 mm över

resp. under det naturliga vattenståndet. I jämförelse med de variationer i

sjöns vattenstånd, som på grund av växlande vindförhållanden och varierande

barometerstånd under loppet av en vecka kunna äga rum på en och

samma ort, är denna av den variabla tappningen under veckan beroende

variation försvinnande och är praktiskt taget icke av mätbar storlek.

Till följd av att såsom ovan nämnts den totalt avtappade vattenmängden

under varje vecka skall bliva densamma efter som före veckoregleringens

genomförande, komma sjöns naturliga vattenståndsvariationer att bliva precis

desamma, som om sjöns avloppsförhållanden icke bleve på något sätt ändrade.

Därav framgår oförtydbart, att en sådan veckoreglering av vattenframrinningen

i Göta älv icke kan beröra några intressen invid själva Vänern.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. t

För veckoregleringens genomförande erfordras, att vid Vänerns utlopp eu

kanal uppspränges genom en bergudde, belägen å lägenheten Sjöboda, som

jämte de på andra sidan älven belägna fastigheterna Källshagen och Fredrikslund

på sin tid jämte tillhörande vattenrätt av Kronan inköptes för att

möjliggöra en reglering av Vänern. Genom uppsprängning av eu dylik kanal

möjliggör man en viss ökning av vattenframsläppningen vid sjöns utlopp,

men för att å andra sidan möjliggöra en motsvarande minskning måste även

en dammbyggnad utföras över älven. Vattnet i älven ovanför dammen kan

då uppdämmas så högt som erfordras för att avrinningen från. sjön efter

uppsprängningen av ovannämnda kanal vid Sjöboda skall kunna tidvis göras

mindre än framrinningen genom den naturliga fåran. Denna dammbyggnad,

som gemensamt med den ovannämnda kanalen sålunda möjliggör eu reglering

av vattenframrinningen i älven, förlägges lämpligen vid foten av Vargöfallen

cirka 2 km nedanför Sjöboda.

Vid handhavandet av veckoregleringen, som alltså skall äga rum endast

under sådana tider, då den naturliga vattenframrinningen i älven är mindre

än kraftverkens utbyggnads vattenmängd, skulle vattenframsläppningen ske på

följande sätt:

På vardagarna hålles vattenståndet ovanför dammen vid Vargön nedsänkt

så mycket, att den avtappade vattenmängden kommer att överstiga den naturliga

vattenframrinningen. På nätterna höjes vattenståndet ovanför dammen

så, att framrinningen blir mindre än den vattenmängd, som under naturliga

förhållanden skulle hava framrunnit. Under söndagsdygnet urtappas

slutligen så mycket, som erfordras för att tillgodose kraftkonsumtionen under

söndagsdygnet.

Eftersom dygnsreglering av vattenframsläppningen redan nu företages vid

Trollhättan och Lilla Edet med hjälp av det magasin ovanför Trollhättan,

som skapades i samband med profiiregleringen av Göta älv, blir förändringen

i vattenföringen i Göta älv genom veckoregleringens genomförande endast i

ganska ringa mån förändrad. Man kan nämligen säga, att genom nu föreslagna

åtgärder en förflyttning sker av dygn smagasinet från älven ovanför

Trollhättan till Vänern, varigenom fallhöjden vid Trollliätte kraftverk blir

högre och jämnare än nu, varjämte innehållandet av en del av den tillgängliga

vattenmängden under söndagsdygnet medgiver ytterligare ökad kraftproduktion

under vardagarna.

Då dessa variationer i vattenframsläppningen dessutom hela tiden äro

begränsade till värden, som ligga under medelvattenmängden, cirka 500 kbm

per sekund, torde genom denna veckoreglering inga skador komma att

uppstå i Göta älv nedanför dammen vid Vargön. Den minskade vattenframsläppningen

i älven kunde möjligen tänkas förorsaka, att saltvattnet i havet

skulle förbi Göteborg tränga något längre upp i älven än som under nuvarande

förhållanden plägar ske. Då Göteborgs stad för sitt vattenledningsverk

tager vatten ur Göta älv, är det av betydelse, att detta ej blir salthaltigt.

Frågan, huru denna speciella sak skall ordnas vid genomförandet

av Vänerns reglering, är på föranstaltande av vattendomstolen föremål för

utredning genom Statens Meteorologisk-Hydrografiska anstalt. Under den

tid, som veckoregleringen kommer att vara i bruk, kunna emellertid i varje

fall sådana anordningar vidtagas, att ökad olägenhet av saltvatten icke kommer

att uppstå för Göteborgs stads vattenledningsverk.»

Beträffande det ekonomiska resultatet av veckoregleringen anför vattenfallsstyrelsen

:

»De för veckoregleringens genomförande erforderliga åtgärderna beräknas

draga följande kostnader:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Avtappningskanal vid Sjöboda .............................................. kr. 1,800,000: —

Damm vid Vargön, inklusive rensningar vid Nyebro, samt

vägomläggningar m. m.................................................... » 2,400,000: —

Arbetsledning och oförutsedda utgifter................................. > 800,000: —

Summa kr. 5,000,000: —

Genom veckoregleringen beräknas ångkraftbeliovet inom centralblocket

bliva vid oförändrad belastning avsevärt reducerat, nämligen med cirka

10,000 kW och cirka 20 miljoner kWh i medeltal per år, vilket innebär, att

det kvalificerade kraftbehovet kan, utan fortsatt ökning av ångkraftverkets

maskineffekt utöver den nu föreslagna, i motsvarande grad tillgodoses. Värdet

av regleringen kan därför uppskattas till i genomsnitt minst 500,000

kronor per år. De föreslagna åtgärderna äro sålunda ekonomiskt fördelaktiga.

»

Slutligen framhåller vattenfallsstyrelsen, att de nu föreslagna arbetena

erfordras jämväl för utbyggande av fallen vid Vargön och Vänerns reglering,

samt anför härom:

Såväl avtappningskanalen vid Sjöboda som dammen vid Vargön vore arbeten,

som annars erfordrades ej endast för utbyggandet av vattenkraften

vid Vargön utan även för genomförandet av Vänerns reglering. I samband

med detta sistnämnda företag behövde dessutom uppsprängas ytterligare eu

avtappningskanal vid Vänerutloppet, nämligen genom eu bergudde vid Huvudnäsfallet

nedanför Sjöboda, för att därigenom möjliggöra den stora ökning

i vattenavtappningen, som enligt regleringsförslaget skulle kunna äga rum

vid höga vattenstånd i Vänern. Denna kanal behövde emellertid icke nu

komma till utförande för veckoregleringen. I samband med Vänerregleringens

genomförande skulle dessutom framdeles vissa arbeten utföras i Göta

iilv för att icke den ökade högvattenframsläppningen skulle vålla olägenheter

för sjöfarten å Göta älv och Trollhätte kanal.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställer vattenfallsstyrelsen,

att för utvidgning av ångkraftstationen i Västerås med ett ångturbinaggregat

om 21,000 kilowatt måtte för budgetåret 1928—1929 anvisas 600,000 kronor

samt för anordningar i Göta älv för att möjliggöra veckoreglering av älvens

naturliga avrinning måtte för samma budgetår anvisas 1,400,000 kronor.

Jag tillåter mig i detta sammanhang anmäla, dels länsstyrelsens i Värmlands

län skrivelse den 31 oktober 1927, däri länsstyrelsen erinrat därom, att

1928 års vårflod, med hänsyn till Vänerns vid tiden för skrivelsens avlåtande

rådande, osedvanligt höga vattenstånd, kunde befaras föranleda sådan översvämning

i Karlstad med kringliggande trakt samt Vänerns stränder i övrigt,

att skador av synnerligen allvarlig beskaffenhet och räckvidd uppstode, dels

ock länsstyrelsens i Skaraborgs län skrivelse den 21 november 1927, med vilken

skrivelse länsstyrelsen till den åtgärd, vartill Kungl. Maj.t kunde finna densamma

föranleda, överlämnat en av ombud för Lidköpings stad enligt bemyndigande

av stadsfullmäktige i staden gjord framställning om åtgärders

vidtagande för åstadkommande av sänkning av sjön Vänerns osedvanligt höga

vattenstånd till förhindrande av vidare översvämningsskador.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

Häröver hava särskilda utlåtanden avgivits av vattenfallsstyrelsen den 9

november 1927 och den 27 december 1927, och har styrelsen därvid, under

erinran om förslaget till reglering av Vänerns vattenstånd för vattenkraftändamål,

förklarat sig anse denna reglering böra snarast genomföras till

fromma icke blott för vattenkraftintresset utan jämväl i fråga om högvattenstånden

för strandägare och städer vid Vänern.

Av utredningen i ärendet framgår, att ett ökat kraftbehov föreligger inom

mellersta Sverige och att denna ökning alltjämt fortgår. För tillgodoseende

av det stegrade kraftbehovet har styrelsen föreslagit dels en utvidgning av

ångkraftstationen i Västerås, dels ock anordningar för möjliggörande av

veckoreglering av Göta älv.

Utvidgningen av ångkraftstationen i Västerås avser installering av ännu

ett ångturbinaggregat och beräknas draga en kostnad av en miljon kronor,

varav skulle erfordras för nästkommande budgetår 600,000 kronor och för

det därpå följande 400,000 kronor. Då det lärer vara nödvändigt att säkerställa

tillgodoseendet av det stegrade behovet av reservkraft och den nu

föreslagna utvidgningen synes innebära den lämpligaste lösningen av detta

spörsmål, får jag tillstyrka vad styrelsen härutinnan föreslagit.

Vidkommande därefter frågan om veckoreglering av Göta älv, kommer

densamma — på grund av att vattenmagasinet ovanför Trollhättan i mindre

utsträckning än hittills behöver utnyttjas i regleringssyfte — att medföra eu

viss ökning av fallhöjden vid Trollhättans kraftstation, innebärande en effektvinst

för år räknat av 1,200 kilowatt, motsvarande omkring 4 miljoner kilowattimmar.

På grund av veckoregleringen av älven kommer vidare under

vardagarna vattenkraftstationernas effekt vid lågvatten att kunna ökas med i

genomsnitt 8,800 kilowatt för år räknat, medförande en möjlighet att utnyttja

en ökad energimängd av omkring 16 miljoner kilowattimmar. Veckoregleringen

skulle sålunda totalt komma att motsvara en vinst på 10,000 kilowatt

prima effekt och 20 miljoner kilowattimmar.

Vattenfallsstyrelsen har i sin skrivelse uppskattat värdet av veckoregleringen

till omkring 500,000 kronor per år. Enligt vad jag inhämtat har

styrelsen därvid utgått från att skapandet av ovannämnda effekt om 10,000

kilowatt medelst ångkraft, vilket vid utvidgning av ångkraftstationen i Västerås

icke kunde ske till lägre pris än 20 kronor per kilowattår, motsvarade en

årskostnad av 200,000 kronor, samt att besparingen av 20 miljoner kilowatttimmar

annars erforderlig ångenergi efter ett värde av 1.6 öre för kilowatttimme

motsvarade 300,000 kronor.

Genomförandet av den ifrågasatta veckoregleringen synes vara det ändamålsenligaste

sättet att inom det s. k. centralblocket skapa tillgång till ytterligare

prima kraft. Härvid är att märka, att de föreslagna åtgärderna även

komma till nytta vid Vänerns reglering. Då därjämte, oberoende av sistnämnda

reglering, en tillfredsställande förräntning torde kunna erhållas å

det nedlagda kapitalbeloppet, anser jag mig böra tillstyrka, att den av vattenfallsstyrelsen

föreslagna veckoregleringen av Göta älv kommer till utförande.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 129 liåft. (Nr 153). 556 ss 2

D ep arte ro eu techefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:t8 proposition nr 153.

Kostnaderna för nyssnämnda reglering hava av vattenfallsstyrelsen beräknats

till 5 miljoner kronor, av vilket belopp 1,400,000 kronor torde böra anvisas

för nästkommande budgetår. Återstående anslagsbelopp, 3,600,000 kronor,

kan lämpligen lika fördelas å därpå följande två budgetår.

Beträffande slutligen de av länsstyrelserna i Värmlands och Skaraborgs

län i ovannämnda särskilda skrivelser berörda spörsmål lärer ökad trygghet

mot skador av Vänerns högvattenstånd enbart kunna vinnas genom lämplig

reglering av sjön. De nu föreslagna åtgärderna för veckoreglering av Göta

älv, vilka, enligt vad förut erinrats, komma till nytta även vid Vänerns reglering,

hava sålunda i förevarande avseende den betydelsen, att deras genomförande

kunna innebära en avsevärd förkortning av den tid, som eljest skulle

komma att krävas för utförandet av de för Vänerns reglering erforderliga

arbetena.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels för utvidgning av ångkraftstationen i Västerås med ett

ångturbinaggregat om 21,000 kilowatt för en beräknad kostnad

av 1,000,000 kronor för budgetåret 1928—1929 anvisa ett reservationsanslag

av ............................................. kronor 600,000,

att utgå av lånemedel,

dels för anordningar för veckoreglering av Göta älv för en

beräknad kostnad av 5,000,000 kronor för budgetåret 1928—

1929 anvisa ett reservationsanslag av ............ kronor 1,400,000,

att utgå av lånemedel,

dels ock höja den i förslaget till riksstat för budgetåret 1928

—1929 under rubriken »Pasta lånemedel» upptagna inkomstposten

»Övriga fasta lånemedel» med motsvarande belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående utvidgning av ångkraftstationen i Västerås m. m. s. 11 i texten
  2. SU 1928:76 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning av ångkraftstationen i Västerås m. m. s. 29 i texten