Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för försäljning av vissa Växjö hospital tillhöriga markområden

1928-03-02 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:154, Angående ändrade grunder för försäljning av vissa Växjö hospital tillhöriga markområden

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

i

Nr 154.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående ändrade

grunder för försäljning av vissa Växjö hospital

tillhöriga markområden; given Stockholms slott den

2 mars 1928.

Kungl. Maj;t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet Över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 2 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thtrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Ltberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anmäler av byggnadsstyrelsen

i skrivelse den 24 januari 1928 gjord framställning om ändrade grunder för

försäljning av vissa Växjö hospital tillhöriga markområden, vilken försäljning

av riksdagen medgivits enligt dess skrivelse den 14 mars 1920, nr 70,

och anför därvid:

Med skrivelse den 29 september 1917 framlade medicinalstyrelsen förslag

till ny- och ombyggnad av Växjö hospital och gjorde i samband därmed

Dihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 180 haft. (Nr 154.) 58i 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr löd.

framställning om förvärv för hospitalets räkning av vissa för den ifrågasatta

utvidgningen erforderliga delar av den till det dåvarande hospitalsområdet

gränsande lägenheten Kampen.

Vid föredragning i statsrådet den 14 januari 1918 av denna framställning

fann departementschefen den föreslagna utvidgningen visserligen böra vidtagas

men ansåg sig icke kunna förorda densamma till omedelbart utförande.

Däremot ansåg departementschefen, att staten redan då borde försäkra sig

om de av medicinalstyrelsen angivna markområdena. Av Kungl. Maj:t i

enlighet härmed gjord framställning till 1918 års lagtima riksdag vann riksdagens

bifall.

Vid framläggandet av förslaget om det sålunda beslutade markförvärvet

förutsattes, att genom försäljning av vissa delar av hospitalets dittillsvarande

område, vilka befunnits vara för hospitalets verksamhet umbärliga, kostnaden

för utvidgningen skulle kunna nedbringas. Därvid ifrågasattes i första

hand till försäljning de områden av det hospitalet tillhöriga hemmanet % mantal

Växjö hospitalsgård nr 3, vilka på eu av kommissionslantmätaren H. B:son

Gierup år 1902 upprättad karta betecknats med nr 17, 17 a, 19, 19 a, 20, 30

samt 32—43. Dessa ägoområden, vilka äro belägna utmed den från hospitalet

till Växjö stad ledande landsvägen, innehålla i areal sammanlagt 4 hektar 1 ar

30 kvadratmeter samt hava vid en den 25 november 1914 av domänintendenten

H. Wieslander och nämndemannen G. M. Johansson verkställd värdering

asatts ett saluvärde av sammanlagt 51,110 kronor. Nämnda värde

beräknades efter ett pris per kvadratmeter, som allt efter markens belägenhet

varierade mellan 60 öre och 1 krona 75 öre.

I skrivelse den 30 augusti 1919 framlade medicinalstyrelsen förslag i fråga

om försäljning av förenämnda ägoområden och anförde därvid, bland annat,

att dessa områden, vilka synnerligen väl lämpade sig såsom egnahemstomter,

med hänsyn därtill icke syntes böra försäljas i ett sammanhang till en enda

köpare, som därefter verkställde styckning och försäljning av de särskilda

tomterna, utan såvitt möjligt borde tomterna försäljas var för sig till personer,

som ämnade själva bebygga dem. För att emellertid försäljningen icke skulle

försvåras genom den tidsutdräkt, som bleve en följd av att inkommande

anbud skulle prövas av Kungl. Maj:t och riksdagen, hemställde medicinalstyrelsen,

att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen, att ifrågavarande områden

eller lämpliga befunna delar av desamma måtte efter prövning av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall få försäljas till lägst det pris per kvadratmeter, som

vid värderingen den 25 november 1914 åsatts de särskilda områdena.

I proposition nr 51 till 1920 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning

om riksdagens medgivande till att förenämnda ägoområden eller de delar

av desamma, som kunde befinnas därtill lämpliga, finge efter prövning

av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall försäljas i enlighet med i jiropositionen

angivna grunder. Dessa grunder inneburo, att områdena borde avyttras

direkt till personer, som själva ämnade bebygga dem, och till priser,

icke understigande de år 1914 åsatta värdena. Därjämte förutsattes, med

hänsyn till de då i allmänhet stegrade fastighetsvärdena, att ny värdering av

områdena verkställdes, innan någon försäljning ägde rum.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

I förenämnda skrivelse den 14 mars 1920, nr 70, anmälde 7''iksdagen, att riksdagen

på det sätt bifallit nämnda proposition, att riksdagen medgivit, att omförmälda

ägoområden eller de delar av desamma, som kunde befinnas därtill

lämpliga, finge efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall försäljas i

enlighet med i propositionen angivna grunder med däri av riksdagen gjord

ändring. Riksdagen uttalade nämligen, att någon försäljning icke borde ske,

innan tomtindelning och saluvärdering av de utstyekade tomterna verkställts.

I övrigt anförde riksdagen, bland annat, att jämväl enligt riksdagens mening

ifrågavarande ägoområden icke borde försäljas i ett sammanhang till en enda

köpare, som därefter verkställde styckning och försäljning av särskilda tomter,

utan borde, såvitt möjligt, tomterna försäljas var för sig till personel, som

ämnade själva bebygga dem.

Någon försäljning av tomter från berörda områden har ännu icke ägt

rum, detta beroende på, att härför erforderliga förberedande åtgärder beträffande

tomtindelning och saluvärdering m. m. delvis ännu icke slutförts.

Yad som i sådant avseende åtgjorts är i huvudsak följande.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 18 juni 1920 anbefallt byggnadsstyrelsen

att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till stadsplan och tomtindelning

för områdena ävensom saluvärdering av de särskilda tomterna,

ingav styrelsen med skrivelse den 26 februari 1921 av numera länsaikitekten

Nils August Blanck uppgjorda förslag i dessa ämnen. I stadsplaneförslaget

hade dock vissa delar av den till försäljning avsedda marken av anförda

skäl uteslutits. Värdesättningen av tomtmarken, som avsåg visst enhetspris

per kvadratmeter, hade utförts enligt två alternativ, av v ilka det ena uppgjorts

under förutsättning att i tomtförsäljningspriset skulle ingå kostnaderna

allenast för gatornas markvärde, under det att det andra alternativet

även omfattade kostnaderna för iordningställandet av vägarna. Priset beräknades

i förra fallet till 1.7 5 kronor och i det senare till 2.4 2 kronor per

kvadratmeter. Enligt byggnadsstyrelsens åsikt borde tomter ej försäljas,

med mindre nödvändiga gator iordningställdes, vilket emellertid med dav arande

höga arbetspriser skulle förorsaka så höga tomtpriser, att tomterna

näppeligen torde kunna vinna köpare. Av detta jämte andra skäl ansag sig

styrelsen för det dåvarande böra tillstyrka fastställelse allenast å stadsplaneförslaget

jämte därtill hörande byggnadsbestämmelser och byggnadsordning.

Genom brev den 15 juni 1922 fastställde Kungl. Maj:t dels det sålunda avgivna

förslaget till stadsplan i vissa angivna avseenden, dock att från fastställelsen

undantogs tomtindelningen inom kvarter, dels ock byggnadsbestämmelser

och byggnadsordning. Därefter har Kungl. Maj:t på framställning av

byggnadsstyrelsen genom brev den 6 juni 1924 meddelat enahanda fastställelse

å förslag till vissa ändringar i och tillägg till den tidigare fastställda

stadsplanen ävensom förordnat angående byggnadsbestämmelser och byggnadsordning

för stadsplanen i dess ändrade och utvidgade skick. Genom

detta tillägg utvidgades stadsplanen till att omfatta även viss del av den mark,

vilken enligt vad nyss nämnts uteslutits i det förra stadsplaneförslaget. Den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 154.

övriga delen därav bär intagits i en av Kungl. Maj.t den 14 december 1923

fastställd stadsplan för Yäxjö Östregårds municipalsamkälle.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 28 november 1924 anbefallt byggnadsstyrelsen

att vidtaga erforderliga åtgärder i syfte att tomtindelning måtte

bliva fastställd för de sålunda stadsplanelagda områdena, bär länsstyrelsen

i Kronobergs län, enligt vad byggnadsstyrelsen meddelat, genom resolutioner

den 30 november 1925 och den 13 juli 1926 fastställt tomtindelning för ifrågavarande

områden.

Beträffande de åtgärder, som vidtagits för tomternas saluvärdering, har

byggnadsstyrelsen i sin inledningsvis omförmälda skrivelse den 24 ianuari

1928 meddelat följande.

Efter mottagande av Kungl. Maj:ts berörda brev den 28 november 1924

hade styrelsen låtit påbörja uppgörande av förslag till tomternas värdesättmng.

Utöver markprisen beräknades därvid kostnader för erforderlig väganlaggmng

och huvudavlopp från området. Enligt ett förslag till första

iordningställande av gator och huvudavloppsledningar, som på byggnadsstyreisens

anmodan den 20 maj 1925 uppgjorts av arkitekten Adolf Wiman

i Vaxjo hade för vagar upptagits ett belopp av 11,500 kronor och för lmvudavlopp

till Yaxjosjon 4,500 kronor, varvid avsetts, att tomtägarna själva skulle

ta ombesorja avloppsledningarnas framdragande till huvudledningarna.

Emellertid hade lansstyrelsen i Kronobergs län den 7 november 1925 till

byggnadsstyrelsen overlamnat en från ordföranden i Växjö stadsfullmäktiges

reningsankggningskommitté till medicinalstyrelsen ställd skrivelse, som avsett

att fasta medicinalstyrelsens uppmärksamhet på vikten av att avloppsförhållandena

från det blivande egnahemsområdet inom Växjö liospitalsgård ord
föroreimdes6**

^ framtlden llällbart sätt och sä att Växjösjöns vatten icke

,, ,.^Ied anledning därav hade byggnadsstyrelsen genom arkitekten Wiman

låtit ombesorja en utredning rörande vilka kostnader avloppsledningarnas

framdragande till stadens allmänna huvudledning och reningsverk skulle betinga.

Av Wimans utredning, sammanställd i skrivelse till byggnadsstyrelsen

aV,,def 12 •E,l''larl 1926 framginge, att avloppsledningarnas ordnande på detta

7a()00S kronor el°Pa ^ 11,500 kronor> alltså betingande en merkostnad av

Med hänsyn särskilt till att dels medicinalstyrelsen i skrivelse till byggnadsstyrelsen

den 20 september 1926 och dels professorn K. Sondén i promemoria

av den 15 i samma månad avrått från att i Växjösjön utleda avloppsledningar

från ifrågavarande område, hade byggnadsstyrelsen emellertid ansett sig

bora rakna med nyssnämnda kostnad, och verkställda utredningar liade

gmt vid handen, att kronan skulle, även med beaktande av att stadens och

tomtkoparnas intressen bleve tillgodosedda, vid försäljning av tomterna kunna

erhålla det i berörda proposition nr 51 till 1920 års riksdag angivna minsta

salupriset, 51,110 kronor, för området i dess helhet.

Beträffande värdesättningen av tomtmarken inom området hade i den i

ebruan 1921 daterade beskrivning, som åtföljde det nyssnämnda, av länsarkitekten

Blanck upprattade stadsplaneförslaget, på anförda skäl framhållits

att den i 1920 ars proposition omförmälda, år 1914 verkställda värderingen

av torevarande områden kunde anses fortfarande vara riktig.

det förslag till prissättning, som styrelsen på grund av förenämnda,

av lansarkitekten Blanck verkställda utredning nu uppgjort, hade tomtprisen

upptagits till 2.6 0 kronor per kvadratmeter utom för tomterna utefter Växjö
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

sjön, vilka vore lågt belägna, där priset satts till 2 kronor per kvadratmeter.

Med dessa priser förutsattes, att tomtägarna ej skulle drabbas av kostnader

för första väganläggning eller för erforderliga huvudavlopp.

Vid de förfrågningar, som av tomtspekulanter under år 1925 gjorts hos

den med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1922 av länsstyrelsen, efter

samråd med medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen, år 1925 tillsatta

byggnadsinspektören för området, arkitekten Wiman, hade framgått, att åtminstone

de mest intresserade spekulanterna vore villiga betala nämnda

priser.

Om en försäljning kunde helt genomföras efter dessa priser, skulle resultatet

bliva följande.

Totalinkomst av försäljningen enligt berörda förslag...... kronor 83,340: —

Utgifter:

Stadsplan, tomtindelning, experter m. m. kronor 3,000

Väganläggning

Avloppsledningar inom området ...............

Huvudledning till Växjö avloppsnät.........

Tillägg för administration, byggnadsinspektör,

ränteförluster och oförutsedda

utgifter, 6 % av försäljningssumman

11,500

4,500

7,000

5,000: —

31,000: —

Behållning kronor 52,340: •

Under förutsättning alltså, att sålunda åsatta priser kunde erhållas, och

att försäljningen komme att i sin helhet kunna genomföras inom de allra

närmaste åren, syntes, anför byggnadsstyrelsen, den ursprungligen tilltänkta

minimisumman av försäljningen i sin helhet kunna påräknas. Vid förfrågningar

under hand å orten syntes emellertid den under år 1925 rådande

efterfrågan på tomter nu knappast föreligga, och flera av de då mera intresserade

hade, efter vad som uppgivits, byggt på annat håll.

Byggnadsstyrelsen har i sin skrivelse vidare meddelat, att styrelsen vidtagit

anstalter för att vinna klarhet i avlopp sfrågan. I sådant avseende har

styrelsen anfört följande.

För nämnda ändamål hade byggnadsstyrelsen den 24 februari 1926 tillskrivit

stadsfullmäktige i Växjö med förfrågan, huruvida Växjö stad vore

villig medgiva, att huvudavloppsledningen från egnahemsanläggningen inom

Hospitalsgården finge, utan särskild kostnad för statsverket, anslutas till

stadens avloppsnät enligt arkitekten Wimans förslag. Såsom svar därå hade

styrelsen mottagit utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde

den 8 juni 1926, enligt vilket såsom villkor för ledningens anslutning till

stadens avloppsnät uppställts, bland annat, att ersättning för anslutningen

skulle utgå med såväl eu engångskostnad såsom bidrag till stadens anläggning

som ock en årlig driftkostnad, vilket allt skulle uträknas och bestämmas

på sätt gällande lag (vattenlagen) föreskreve.

Då sistnämnda kostnader syntes komma att uppgå till avsevärda belopp,

hade byggnadsstyrelsen dels rådfrågat experter beträffande möjligheten till

förenklade åtgärder för avloppsfrågans ordnande, dels inhämtat medicinalstyrelsens

uttalande i frågan och dels genom särskilt sakkunnigt ombud

under oktober 1926 förhandlat med ortsmyndigheterna. Först genom skrivelse

den 27 september 1927 från Växjö stads drätselkammare hade styrelsen

emellertid erhållit närmare besked rörande stadens fordringar, vilka framginge

av en skrivelsen bilagd, av stadsingenjören A. Bunhammar uppgjord

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. MajUs proposition nr lod.

promemoria av den 10 juni 1927 rörande kostnaderna för anslutning till

huvudavloppsledningen. Stadens fordringar liade däri angivits till 10,000

kronor såsom engångsbidrag till stadens egna anläggningar samt 8,000 kronor,

utgörande kapitaliserade årliga driftkostnader för reningsverket m. m.

Denna ytterligare kostnad av 18,000 kronor, som staten sålunda skulle

nödgas pålägga tomtförsäljningen, skulle, fördelad på omkring 35,000 kvadratmeter

tomtmark, öka tomtmarkspriset med nära 50 öre per kvadratmeter

eller från 2.5 0 kronor till 3 kronor, ett pris som ej syntes kunna erhållas.

Byggnadsstyrelsen liade funnit förslaget även så tillvida oskäligt, att de blivande

tomtköparna vid förestående inkorporering därjämte skulle dels få

medverka i den 40-åriga amorteringen av stadens planerade reningsanläggning,

dels ock skattevägen få deltaga i driftkostnaderna för densamma. Ett ersättande

av sistnämnda utlägg genom avdrag från skatterna — såsom från

stadens sida ställts i utsikt — måste vara föga tilltalande för köparna, särskilt

som dessa åtaganden ej kunde förenas med möjlighet att mot ersättning

erhålla vatten från stadens vattenledning.

Under nämnda förhandlingar väcktes emellertid tanken på inköp av förevarande

mark för Växjö stads räkning. Härom anför byggnadsstyrelsen följande.

Redan i ett tidigare stadium av förhandlingarna med staden i avloppsfrågan

liade från stadens sida framhållits, att ett eventuellt intresse där förelåge

för ett förvärvande av hela det ifrågavarande området, och i berörda skrivelse

den 27 september 1927 hade drätselkammaren meddelat, att drätselkammaren

vid sammanträde den 22 september 1927 beslutat att för sin del

tillstyrka stadsfullmäktige att inköpa området mot det tidigare angivna

minimipriset 51,110 kronor jämte därutöver dittills utgivna kostnader. Innan

drätselkammaren inginge till stadsfullmäktige med dylikt förslag, anhölle

kammaren emellertid om upplysning rörande byggnadsstyrelsens ställning i

frågan. Med anledning därav hade styrelsen i skrivelse den 12 oktober 1927

meddelat drätselkammaren, att styrelsen ansåge sig kunna tillstyrka antagandet

av ett anbud å ett belopp av 51,110 kronor, under förutsättning att statsverkets

dittills havda utgifter för mätning, stadsplaneläggning, tomtindelning

m. m., vilka kostnader uppginge till i det närmaste 3,000 kronor, jämväl bleve

av staden ersatta.

Med skrivelse den 19 november 1927 hade drätselkammaren därefter överlämnat

utdrag av protokoll vid stadsfullmäktiges i Växjö sammanträde den

28 oktober 1927, varav inhämtades, att fullmäktige, på förslag av drätselkammaren,

enhälligt beslutat att uppdraga åt drätselkammaren att ingå till

Kungl. Maj:t med framställning att för Växjö stads räkning och mot ett pris

av 51,110 kronor jämte av staten utgivna kostnader för stadsplaneläggning

in. m., dock högst 3,000 kronor, få inköpa det område av 3/4 mantal Växjö

hospitalsgård nr 3, som enligt riksdagens skrivelse den 14 mars 1920, nr 70,

vore avsett att försäljas, ävensom förklarat sig villiga att vid framdeles skeende

upplåtelser av tomter från den del av området i fråga, som av staden

komme att användas till annat än parkanläggning, allmän plats eller allmänt

ändamål, icke betinga sig högre pris än som kunde anses motsvara stadens

inköpspris med tillägg allenast av skälig ränta och de kostnader, staden

komme att få vidkännas för exploatering av sålunda angivna del av förenämnda

område.

Med skrivelse den 12 januari 1928 har slutligen länsstyrelsen i Kronobergs

län till byggnadsstyrelsen överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skri
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Kungl. Maj ds proposition nr lo i. <

velse av den 10 i samma månad, däri drätselkammaren med stöd av stadsfullmäktiges

berörda beslut hemställt att för \äxjö stads räkning på nyss

angivna villkor få inköpa omförmälda markområde. Sistberörda skrivelse

hade till länsstyrelsen överlämnats av magistraten i Växjö med eget tillstyrkande

yttrande av den 11 januari 1928.

Länsstyrelsen har i sin nyssnämnda skrivelse — i anslutning till vad

magistraten i sitt yttrande hemställt — förklarat sig för sin del icke hava

något att erinra mot bifall till framställningen.

jByggnadsstyrelsen, som med sin skrivelse den 24 januari 1928 överlämnat

nämnda framställning från Växjö stad jämte övriga till ärendet hörande

handlingar, har för egen del ansett sig böra tillstyrka, att ifrågavarande

markområde försäljes till staden på de från stadens sida angi\na villkoi,

och till stöd härför anfört följande.

Ur ekonomisk synpunkt syntes denna lösning av försäljningsfrågan avgjort

vara till fördel för statsverket. En försäljning tomt för tomt skulle

draga ut på tiden med åtföljande ränteförluster. Enligt vad från orten inhämtats

ansåges för närvarande icke föreligga något större behov av tomter,

och ovisshet förelåge givetvis alltid rörande det slutliga resultatet av eu

dylik försäljning. Genom områdets överlåtande till staden skulle också denna

helt övertaga ordnandet av den hittills svårlösta avloppsfrågan. Byggnadsstyrelsen,

som av drätselkammaren i dess skrivelse den 19 november 1927

meddelats, att stadens avsikt vore att utefter Växjösjön anordna eu park.

funne slutligen ur ren stadsplanesynpunkt denna avsikt särdeles tilltalande

icke minst med hänsyn till den angränsande bebyggelsen.

Enligt av 1920 års riksdag gjort uttalande borde ifrågavarande ägoområden,

därest dessa lämpade sig såsom egnahemstomter, icke försäljas i ett

sammanhang till en enda köpare, som därefter verkställde styckning och

försäljning av särskilda tomter, utan såvitt möjligt borde tomterna försäljas

var för sig till personer, som ämnade själva bebygga desamma, Avsikten

härmed torde hava varit att förhindra prisstegring för dem, som önskade å

området förvärva tomter för uppförande av egna hem. Genom den av stadsfullmäktige

gjorda utfästelsen beträffande framtida upplåtelser av tomter

från området syntes byggnadsstyrelsen full garanti föreligga för att denna

riksdagens uttalade avsikt icke komme att åsidosättas.

Från stadens sida avsåges givetvis, att de tomter, som staden ämnade

försälja, skulle bebyggas i den utsträckning och till de höjdmått, som avsetts

genom de av Kungl. Maj:t i samband med stadsplanens fastställelse

utfärdade särskilda bestämmelserna med avseende å sättet för byggnadskvarterens

användande.

Vad beträffade det belopp av högst 3,000 kronor, som staden utfast sig

skola erlägga jämte köpeskillingen, avsåge detta att täcka närmare angivna,

av statsverket havda utgifter för upprättandet av stadsplan, verkställande

av tomtindelning m. m. till sammanlagt belopp av 2,997 kronor 77 öre.

Byggnadsstyrelsen har i nu förevarande skrivelse även berört eu detaljfråga

rörande omfattningen av det till försäljning avsedda markområdet.

Riksdagen hade i sin nyssnämnda skrivelse den 14 mars 1920, i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag i denna del, medgivit försäljning av de Växjö

hospital tillhöriga ägoområden, som på eu av kommissionslantmätaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

epartements
chefen.

“ Kungl. Maj:ts proposition nr 154.

Gierup år 1902 upprättad karta betecknats med nr 17, 17 a, 19, 19 a, 20

30 samt 32-43 eller lämpliga delar av samma områden. Vid’avfattande av

berörda förslag sjntes emellertid hava förbisetts, att till angivna områden

lörde ytterligare två agofigurer. Byggnadsstyrelsen har härom anfört följande

:

Då det visat sig föreligga ovisshet rörande några av ifrågavarande ägofagurer,

hade byggnadsstyrelsen låtit distriktslantmätaren friherre von Otter

angiva de riktiga ägobeteckningarna och ägogränserna för hela området å

en av honom ar 1920 upprattad karta, som legat till grund för den av

Kungl. Maj:t den 15 juni 1922 fastställda stadsplanekartan och som avfattats

L skaIa an, pierups karta. Av von Otters karta framginge, att det till

försäljning avsedda området rätteligen omfattade ytterligare två ägofigurer,

utviLl ° eribetecknade.“ed 30 a och 30 b. Den gjorda undersökningen

utvisade nämligen, att sistnämnda ägofigurer visserligen funnes å Gierups

karta angivna men ej dar försetts med litterering. Då dessa figurer utyoides

av allenast helt smala och obetydliga slänter och dikesrenar, till
?

uet aV rlcsda«en tin försäljning avsedda området, ehuru

de icke blivit i riksdagens skrivelse särskilt angivna.

På grund av vad byggnadsstyrelsen i ärendet anfört har styrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t med bifall till den av Yäxjö stad gjorda framställningen

måtte efter riksdagens hörande, för såvitt Kungl, Maj:t funne detta

erforderligt, föreskriva, att ifrågavarande ägoområden, d. v. s. de av riksdagen

omgivna ägofigurerna, kompletterade enligt vad byggnadsstyrelsen förut

ramhållit med ägofigurerna 30 a och 30 b, skola försäljas till Yäxjö stad

för en köpeskilling av 51,110 kronor och i övrigt på de från stadens sida

enligt forut omförmälda protokoll vid stadsfullmäktiges sammanträde den

28 oktober 1927 utfästa villkor.

Byggnadsstyrelsen har vidare hemställt att, om Växjö stads förevarande

tram ställning icke skulle vinna statsmakternas bifall, Kungl. Maj: t måtte

lamna föreskrift om åtgärders vidtagande för försäljning av ifrågavarande

tomter till de priser, som angivits i det förutnämnda av styrelsen uppgjorda

forslaget, och med de åtaganden för statsverkets del beträffande vägar och

avloppsledning, som styrelsen i förslaget angivit.

basom av den föregående redogörelsen framgår, hava kostnaderna för anläggande

inom ifrågavarande områden av vägar och avloppsledningar visat

sig bliva så höga, att de torde avsevärt försvåra möjligheterna att sälja

tomter till egna hem, vartill områdena eljest väl synas lämpa sig. Även av

andra skäl förefalla utsikterna att kunna för sådant ändamål inom ej

alltför avlagsen tid avyttra samtliga tomter var för sig nu vara mindre

ljusa^ Genom försäljning av områdena till Yäxjö stad undvikas för statens

del dessa svårigheter, liksom också ränteförluster och med nämnda anläggningar

samt med tomtförsäljningarna förenat arbete och kostnader. Enligt

vad jag inhämtat, är staden beredd att, därest köp kommer till stånd, erlagga

köpeskillingen under det kommande budgetåret. Det av riksdagen år

1920 gjorda uttalandet, att dessa områden icke borde försäljas i ett sam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition ifr 154.

manhang till en enda köpare, torde liava föranletts av önskan att undgå

oskälig prisstegring å tomterna vid försäljning till egna kem. Någon fara

för sådan prisstegring föreligger tydligen icke i detta fall med känsyn till

den av staden gjorda utfästelsen beträffande det pris, staden ämnar tillämpa

vid avyttring av tomter från områdena.

Av nu angivna skäl finner jag det lämpligt, att den beslutade försäljningen

av ifrågavarande områden sker till Växjö stad. Mot de av staden

erbjudna, av byggnadsstyrelsen tillstyrkta försäljningsvillkoren kar jag intet

att erinra. Med känsyn till riksdagens nyss berörda, i det föregående utförligt

bekandlade uttalande om sättet för försäljningen torde emellertid

riksdagens medgivande böra inkämtas till den ändring i de föreskrivna grunderna

för försäljningen, som ett antagande av stadens anbud kan anses

innebära.

Vid försäljningen torde böra iakttagas att, på sätt byggnadsstyrelsen nu

meddelat, till områdena i fråga rätteligen höra, förutom de i riksdagens

skrivelse den 14 mars 1920 omnämnda ägofigurerna, ytterligare två sådana,

betecknade med nr 30 a och 30 b.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att — utan hinder av de i riksdagens skrivelse

den 14 mars 1920, nr 70, angivna grunderna för försäljning

av de Växjö hospital tillhöriga ägoområden, som på en

av kommissionslantmätaren H. B:son Gierup år 1902 upprättad

karta betecknats med nr 17, 17 a, 19, 19 a, 20, 30 samt 32—

43 — nämnda ägoområden jämte de å samma karta upptagna,

sedermera med nr 30 a ock 30 b betecknade ägofigurerna må i

huvudsaklig överensstämmelse med av mig kär förordade villkor

försäljas till Växjö stad.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Ullman.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. ISO ha]t. (Nr 154.)

581 88

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder för försäljning av vissa Växjö hospital tillhöriga mark a1 i texten
  2. JoU 1928:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition till riksdagen angående ändrade grunder för försäljning av vissa Växjö hospital tillhöriga markområden. s. 4 i texten