Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid universitetet i Dorpat i republiken Estland

1928-03-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:180, Angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid universitetet i Dorpat i republiken Estland

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 180.

1

Nr 180.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av

medel för uppehållande av en professur i svenska språket

och litteraturen vid universitetet i Dorpat i republiken

Estland; given Stockholms slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. J. F. Almkvist.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 16 mays 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför härefter

departementschefen, statsrådet Almkvist.

Frågan om inrättande och uppehållande av en professur i svenska språket

och litteraturen vid universitetet i Dorpat har sedan någon tid tillbaka varit

föremål för uppmärksamhet och övervägande såväl utom som inom riksdagen.

Bihang till riksdagens ‘protokoll 1928. 1 samt. 152 häft. (Nr 180.)

Anvisande

av medel för

uppehållande

av en professur

i svenska

språket

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

och litteraturen

vid

universitetet

i Dorpat i

republiken

Estland.

Kunr/l. Mnj:ts proposition Nr 180.

I två vid 1925 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 109 och II:

201) hemställdes, att riksdagen måtte för sin del besluta att till Kungl.

Maj:ts disposition ställa ett årligt belopp av 7,500 kronor för vartdera av

fem år i och för uppehållande av eu dylik professur vid universitetet i

Dorpat och att ovannämnda summa första gången finge disponeras för ändamålet

under budgetåret 1925—1926.

Beträffande motionärernas skäl för denna sin hemställan anhåller jag att

få hänvisa till ifrågavarande motioner med därtill hörande bilagor.

I detta sammanhang torde jag endast behöva erinra om vad av motionärerna

anfördes beträffande storleken av det för ändamålet erforderliga

anslaget:

Vad avlöningens storlek beträffar, kan, vid det förhållande att levnadskostnaderna

i Dorpat betydligt understiga de svenska, beloppet sättas åtskilligt

lägre än svensk professorslön utan att realvärdet därigenom minskas.

Man torde kunna sätta det något under den nuvarande lönen för svensk

professor, och utan det tillskott, som dyrtidstillägget innebär, förslagsvis

7,500 kronor per år, av vilket belopp något kunde reserveras för sådana

utgifter i samband med undervisningen som inköp av litteratur för vetenskapliga

övningar m. in.

I utlåtande den 10 mars 1925, nr 8, hemställde emellertid statsutskottet,

under punkt 108, att ifrågavarande motioner icke måtte av riksdagen

bifallas. Som skäl härför anförde statsutskottet huvudsakligeu följande:

Det förslag, som nu motionsvis föreligger om inrättande av en lärostol

i svenska språket vid universitetet i Dorpat, har synts utskottet behjärtansvärt,

så mycket mer som det gäller en läroanstalt, grundad av våra förfäder

och arbetande bland ett folk, med vilket vi genom historia och kultur

känna oss starkt befryndade, och där inom vissa folkgrupper ännu svenskt

språk talas. Utskottet skulle därför sannolikt ställt sig gynnsamt till eu

framställning av förevarande art, därest den undergått en tillfredsställande

förbehandling. Nu föreligger emellertid ärendet i form av en enskild motion,

utan att, såvitt utskottet har sig bekant, någon svensk statsmyndighet

haft frågan till behandling. Om det i allmänhet gäller, att riksdagen med

stor försiktighet bör pröva anslagsfrågor, som väckas genom enskilda motioner,

så synes det i ett fall som det nu förevarande böra med synnerlig

bestämdhet krävas, att vederbörande myndigheter ej bliva förbigångna vid

den förberedande handläggningen av ärendet. Först och främst bör det

icke få förekomma — på grund av ärendets särskilda natur — att den

svenske utrikesministern eller eventuellt honom underlydande myndighet

ställes utanför ärendets beredning. Men även andra vederbörande myndigheter,

däri inbegripna de akademiska, böra sättas i tillfälle att bedöma

framställningar av förevarande art. Ett annat förfaringssätt kan leda till

betänkliga konsekvenser och skulle rent av kunna föranleda, att de svenska

statsmakterna vid behandlingen av ärenden av denna beskaffenhet bliva försatta

i eu situation, vilken kan med hänsyn till frågans stundom ömtåliga

art betecknas såsom mindre önsklig.

Av dessa skäl anser sig utskottet förhindrat att tillstyrka bifall till den

nu föreliggande motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Riksdagens båda kamrar biföllo efter diskussion men utan votering vad

statsutskottet sålunda hemställt.

I underdånig skrivelse den 14 september 1925 har därefter f. d. professorn

vid universitetet i Dorpat lektorn J. Bergman — under erinran om

ovanberörda motioner och utskottsutlåtande — bragt frågan under Kungl.

Maj:ts prövning och därvid bland annat anfört följande:

Under debatten i första kammaren påpekades visserligen, dels att utrikesministern

underlydande myndighet, nämligen svenske ministern i Estland,

envoyén Undéu uttalat sig tillstyrkande om saken, liksom även prokanslern

vid Uppsala universitet; emellertid förelåge ju inga ex officio inhämtade

utlåtanden, då saken framlagts genom enskild motion. De ovannämnda tillstyrkande

uttalandena, jämte dylika av en stor mängd andra sakkunniga,

äro refererade i motionens bilaga. Då under debatten i första kammaren

den som förde statsutskottets talan antydde att man icke ägde officiell kännedom

om huruvida ett svenskt statsanslag för ändamålet önskades av universitetets

estniska myndigheter, meddelades till svar därpå dels att uttalanden

härom förelåge i motionens tryckta bilaga, dels, till yttermera visso, att

huvudmotionären från estniske undervisningsministern, universitetsprofessorn

i Dorpat Rahamägi, nyligen mottagit en officiell tacksamhetsskrivelse

för initiativet. Något tvivel om att en svensk statsåtgärd i motionens

syfte skulle framkalla den största tillfredsställelse hos estniska republikens

regering och universitetets myndigheter kan förty icke hysas. Men denna

fråga blir ju också mest tillfredsställande klarlagd genom behandling av

utrikesdepartementet.

Professor Bergman slutade med att, under åberopande av vad sålunda

anförts och under hänvisning till vid motionen fogade bilagor, hemställa,

att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att till 1926 års riksdag framlägga

proposition i den åberopade motionens syfte.

Över denna framställning avgavs till en början yttrande av filosofiska fakultetens

vid universitetet i Uppsala humanistiska sektion, som därvid anförde:

Sektionen finner det vara av betydande både vetenskaplig och allmän

vikt, att en professur i svenska språket och litteraturen på svenska statens

bekostnad upprättas och underhålles vid Dorpats universitet. Den svenska

befolkning, som sedan urminnes tider bor på Estlands kust, den studerande

ungdom, som även ur dessa svenskars led går till universitetet, Sveriges

och Estlands under viktiga tidsskeden gemensamma historia ävensom de

kulturella och ekonomiska förbindelserna mellan de bägge länderna, vilka

det är angeläget att stärka och bevara, tala i lika mått för att svenskt språk

och svensk litteratur må kunna odlas vid Estlands universitet. Sektionen

vill alltså varmt förorda lektor Johan Bergmans framställning om proposition

i det nämnda syftet till 1926 års riksdag. Såsom förutsättning för anslagets

beviljande torde böra förordnas, att det beredes svenska akademiska

myndigheter tillfälle att utöva nödigt inflytande å professurens besättande

i den utsträckning och på det sätt, som Kungl. Maj:t täcktes närmare bestämma.

I utlåtande den 30 september 1925 tillstyrktes vidare framställningen av

universitetskanslern under av humanistiska sektionen angiven förutsättning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 180.

Något förslag i ämnet blev emellertid ej avgivet till riksdagen, och genom

beslut den 7 januari 1926 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I två vid 1926 års riksdag väckta, i huvudsak överensstämmande motioner

(I: 171 och II: 251) hemställdes därefter, att riksdagen måtte för sin del

besluta att till Kungl. Majds disposition ställa ett årligt belopp av 7,500

kronor för vartdera av fem år i och för uppehållande av eu professur i

svenska språket och litteraturen vid universitetet i Dorpat och att ovannämnda

summa första gången finge disponeras för ändamålet under budgetåret

1926—1927 på de villkor, Kungl. Maj:t funne lämpligt bestämma (de

kursiverade orden endast i motion I: 171).

Beträffande motionärernas skäl för denna sin hemställan anhåller jag

jämväl nu att få hänvisa till ifrågavarande motioner.

I utlåtande den 16 april 1926, nr 8, erinrade statsutskottet under punkt 91

till en början därom, att den föreliggande frågan var föremål för behandling

vid 1925 års riksdag samt att de då väckta motionerna i enlighet med

statsutskottets hemställan blivit av riksdagen avslagna. Härefter anförde

statsutskottet huvudsakligen följande:

Utskottet hade alltså uttalat sina sympatier för det gjorda yrkandet, och

det var i huvudsak formella betänkligheter beträffande frågans förberedande

behandling, som föranledde utskottet att avstyrka bifall till motionerna.

Utskottet hyser i själva sakfrågan alltjämt samma uppfattning och delar

motionärernas åskådning om den betydelse, som från flera synpunkter måsto

tillmätas ett realiserande av det framställda kravet.

Då emellertid en framställning av förevarande art före avgörandet lämpligen

bör undergå omprövning från Kungl. Maj:ts sida, har utskottet ej

funnit sig kunna tillstyrka motionen och hemställer alltså, att ifrågavarande

motioner icke må av riksdagen bifallas.

Vid statsutskottets ifrågavarande utlåtande var emellertid fogad en reservation

av innehåll, att utskottets yttrande och förslag på denna punkt bort

hava huvudsakligen följande lydelse:

Då de omständigheter, som år 1925 föranledde utskottets avvisande ställning,

icke längre äro, såsom i motionen påvisas, för handen, har utskottet

icke vidare anledning att avstyrka motionen och härigenom bidraga till uppskjutandet

av lösningen av en fråga, vars betydelse blivit allmänt vitsordad.

Utskottet har följaktligen ansett sig böra i konsekvens med vad i ärendet

förekom vid 1925 års riksdag tillstyrka det inotionsvis nu gjorda yrkandet.

Första kammaren biföll efter diskussion men utan votering den vid statsutskottets

utlåtande fogade reservationen. Andra kammaren biföll däremot

efter diskussion och votering med uppresning utskottets förslag. Vid den

härefter med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut företagna gemensamma

voteringen avgåvos de flesta rösterna i enlighet med andra kammarens

tidigare uttalade mening, och hade riksdagen alltså, i enlighet med

statsutskottets förslag, avslagit de ifrågavarande motionerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 180. 5

I skrivelse den 21 januari 1928 anhöll jag, att ministern för utrikes ärendena

måtte genom vederbörande svenska beskickning inhämta upplysning,

huruvida från estnisk sida funnes något att erinra mot ett upprättande

medelst anslag från Sverige av en professur i svenska språket och litteraturen

vid universitetet i Dorpat. Till svar härå meddelade utrikesdepartementet

i skrivelse den 24 februari 1928, att Kungl. Maj:ts minister i Riga

och Reval i telegram samma dag inberättat, att estniska regeringen med

tacksamhet skulle se upprättandet av eu dylik professur.

Med anledning härav anmodade jag den 2 mars 1928 statskontoret och

kanslersämbetet för rikets universitet att avgiva utlåtanden i ärendet, och

sedan dessa utlåtanden numera inkommit, anhåller jag att få inför Kungl.

Maj:t anmäla denna fråga.

Statskontoret har i utlåtande den 5 mars 1928 anfört, att från dess sida

intet vore att erinra mot inrättandet av den ifrågasatta professuren.

För bestridande av därmed förenade kostnader syntes böra hos riksdagen

utverkas ett extra anslag under åttonde huvudtiteln. Överenskommelse angående

villkoren för anslagets utbetalande till de estländska myndigheterna

torde böra träffas på diplomatisk väg, sedan anslaget blivit beviljat.

Universitetskanslern har till eu början inhämtat yttranden från de humanistiska

sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala har därvid anfört

följande:

De gamla förbindelserna mellan Sverige och Estland ha under senare

tider alltmera vidgats och fördjupats, och det råder nu på både ekonomiskt

och kulturellt område en livlig växelverkan mellan de båda rikena, vilken

man i vida kretsar och på bägge sidor om Östersjön hoppas må kunna

växa sig allt starkare. På Estlands kust bor sedan urminnes tider en icke

obetydlig svensk befolkning, vilken nu åtnjuter kulturell autonomi i den

estniska staten och för vars förkovran i andligt och timligt avseende ett av

varm sympati buret arbete med svensk hjälp utföres. Vid det av Gustaf

II Adoif grundade universitetet i Dorpat, vilket med sitt synnerligen stora

studentantal (1 december 1926 4,651 studenter, varav för övrigt 21 svenskar)

och sin talrika lärarkår utgör centrum för landets kulturella liv, är intresset

stort för Sverige, dess språk och litteratur, dess historia och alla förhållanden,

och sedan år 1922 verkar där på bekostnad av riksföreningen

för svenskhetens bevarande i utlandet en lektor i svenska språket. Det

stora antal lärjungar denne lektor allt från början haft vittnar kraftigt om

den vikt esterna själva tillmäta förbindelsen med den svenska kulturen och

med det rike, med vilket deras land under 150 betydelsefulla år varit i politiskt

avseende förenat. Vid Dorpats universitet ha sedan dess omorganisation

år 1919 även ett flertal svenska vetenskapsmän verkat som lärare och

var i sin stad bidragit till organisationen av det vetenskapliga liv, som nu

florerar där. Det vore sålunda enligt sektionens mening synnerligen välbetänkt,

om det från den svenska statens sida så snart som möjligt gåves

ett kraftigt handtag för stärkandet av den kulturella förbindelsen mellan

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.

Sverige och Estland och detta främst genom inrättande och uppehållande

av en professur i svenska språket och litteraturen vid Dorpats universitet.

Från den estniska regeringen har just ingått meddelande, att den med tacksamhet

skulle se upprättandet av en dylik professur, och det är då enligt

sektionens åsikt allt skäl att fatta den så utsträckta handen. Sektionen,

som redan den 25 september 1925 yttrat sig i liknande riktning, vill alltså

för sin del på det livligaste tillstyrka, att proposition i ärendet avlåtes till

1928 års riksdag. För den händelse anslag beviljas, torde det böra beredas

svenska akademiska myndigheter tillfälle att utöva nödigt inflytande å professurens

besättande i den utsträckning och på det sätt, som Kungl. Maj:t

täcktes närmare bestämma.

Humanistiska sektionen vid universitetet i Lund har förklarat sig livligt tillstyrka

att medel måtte anvisas för uppehållande av ifrågavarande professur.

Universitetskanslern har slutligen i utlåtande den 10 mars 1928, med hänvisning

till vad vederbörande humanistiska sektioner i ärendet anfört, tillstyrkt

bifall till framställningen.

Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, har frågan om anslag

för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid

universitetet i Dorpat inom republiken Estland redan två gånger varit föremål

för riksdagens prövning. Därvid har såväl från statsutskottets sida som

under debatterna i riksdagens båda kamrar stora sympatier uttalats för det

motionsvis framburna förslaget. För egen del delar jag livligt dessa sympatier

och anser det vara av betydelse, att Sverige officiellt stödjer strävandena

för vidmakthållandet av våra kulturella förbindelser med ett land, för

vars andliga odling svensk kultur en gång gjort betydelsefulla insatser. Då

de betänkligheter av företrädesvis formell art, som tillförene gjorts gällande,

numera, genom de från utrikesdepartementet införskaffade upplysningarna

och med hänsyn till vad de i ärendet hörda akademiska myndigheterna

haft att anföra, synas mig hava blivit i allt väsentligt hävda, har jag ansett

mig böra hos Kungl. Maj:t hemställa, att proposition i ämnet måtte föreläggas

innevarande års riksdag.

Vad beträffar storleken av det för ändamålet erforderliga anslaget har,

såsom av den lämnade redogörelsen framgår, i de inom riksdagen väckta

motionerna föreslagits ett belopp av 7,500 kronor årligen under fem år, av

vilket belopp dock något skulle kunna reserveras för sådana utgifter i samband

med undervisningen som inköp av litteratur för vetenskapliga övningar

m. m. Till detta förslag vill jag ansluta mig. Med hänsyn till rådande

valutaförhållanden och då förordnande å professuren skulle kunna meddelas

endast för eu relativt kort tidsperiod, synes mig avlöningen för den

blivande professorn skäligen böra bestämmas till 7,000 kronor utan rätt att

därå erhålla dyrtidstillägg. Av det ifrågasatta anslaget skulle följaktligen

återstå ett belopp av 500 kronor för år till vissa i samband med undervisningen

stående utgifter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition Nr 180. 7

De närmare bestämmelser, som bliva erforderliga för utgåendet av detta

anslag, torde det framdeles få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda efter

hörande av vederbörande svenska universitetsmyndigheter, varjämte, såsom

statskontoret anfört, överenskommelse angående villkoren för anslagets utbetalande

till de estländska myndigheterna torde böra träffas på diplomatisk

väg, sedan anslaget eventuellt blivit beviljat.

Medel för här ifrågavarande ändamål hava ej beräknats i statsverkspropositionen

till 1928 års riksdag. Emellertid torde jag i detta sammanhang

få erinra därom, att Kungl. Maj:t i åttonde huvudtiteln, punkt 51, av årets

statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avbidan å proposition om

fortsatt bidrag till underhåll av vetenskapsakademiens, av styrelsen för makarna

Mittag-Lefflers matematiska stiftelse förvaltade bibliotek, för ändamålet

beräkna för budgetåret 1928—1929 ett extra anslag av 15,000 kronor. Sedermera

har Kungl. Maj:t i proposition den 10 februari 1928, nr 75, föreslagit

riksdagen att för nämnda ändamål för budgetåret 1928—1929 anvisa

ett extra anslag av 7,500 kronor. Vid bifall härtill skulle å de för kommande

budgetår beräknade medlen uppstå en besparing av 7,500 kronor

eller samma belopp, som nu av mig föreslagits skola utgå för budgetåret

1928—1929 till den föreslagna professuren i Dorpat.

I anslutning till det nu anförda får jag därför hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att under åttonde huvudtiteln, avdelning E. Universiteten,

den medicinska undervisningen m. m. under rubrik Gemensamma

universitetsändamål bevilja för uppehållande vid

universitetet i Dorpat i republiken Estland av eu professur

i svenska språket och litteraturen under fem år, räknat

från och med den 1 juli 1928, ett belopp av 37,500 kronor

samt därav för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra

anslag av........................kronor 7,500: —

att utgå i enlighet med de närmare föreskrifter, Kungl.

Maj:t kan finna lämpligt meddela.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

I. A. Hedenlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen a1 i texten
  2. SU 1928:103 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid universi s. 32 i texten