Angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid universitetet i Dorpat i republiken Estland
1928-03-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:180, Angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid universitetet i Dorpat i republiken Estland
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 180.
1
Nr 180.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel för uppehållande av en professur i svenska språket
och litteraturen vid universitetet i Dorpat i republiken
Estland; given Stockholms slott den 16 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
N. J. F. Almkvist.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 16 mays 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför härefter
departementschefen, statsrådet Almkvist.
Frågan om inrättande och uppehållande av en professur i svenska språket
och litteraturen vid universitetet i Dorpat har sedan någon tid tillbaka varit
föremål för uppmärksamhet och övervägande såväl utom som inom riksdagen.
Bihang till riksdagens ‘protokoll 1928. 1 samt. 152 häft. (Nr 180.)
Anvisande
av medel för
uppehållande
av en professur
i svenska
språket
1
2
och litteraturen
vid
universitetet
i Dorpat i
republiken
Estland.
Kunr/l. Mnj:ts proposition Nr 180.
I två vid 1925 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 109 och II:
201) hemställdes, att riksdagen måtte för sin del besluta att till Kungl.
Maj:ts disposition ställa ett årligt belopp av 7,500 kronor för vartdera av
fem år i och för uppehållande av eu dylik professur vid universitetet i
Dorpat och att ovannämnda summa första gången finge disponeras för ändamålet
under budgetåret 1925—1926.
Beträffande motionärernas skäl för denna sin hemställan anhåller jag att
få hänvisa till ifrågavarande motioner med därtill hörande bilagor.
I detta sammanhang torde jag endast behöva erinra om vad av motionärerna
anfördes beträffande storleken av det för ändamålet erforderliga
anslaget:
Vad avlöningens storlek beträffar, kan, vid det förhållande att levnadskostnaderna
i Dorpat betydligt understiga de svenska, beloppet sättas åtskilligt
lägre än svensk professorslön utan att realvärdet därigenom minskas.
Man torde kunna sätta det något under den nuvarande lönen för svensk
professor, och utan det tillskott, som dyrtidstillägget innebär, förslagsvis
7,500 kronor per år, av vilket belopp något kunde reserveras för sådana
utgifter i samband med undervisningen som inköp av litteratur för vetenskapliga
övningar m. in.
I utlåtande den 10 mars 1925, nr 8, hemställde emellertid statsutskottet,
under punkt 108, att ifrågavarande motioner icke måtte av riksdagen
bifallas. Som skäl härför anförde statsutskottet huvudsakligeu följande:
Det förslag, som nu motionsvis föreligger om inrättande av en lärostol
i svenska språket vid universitetet i Dorpat, har synts utskottet behjärtansvärt,
så mycket mer som det gäller en läroanstalt, grundad av våra förfäder
och arbetande bland ett folk, med vilket vi genom historia och kultur
känna oss starkt befryndade, och där inom vissa folkgrupper ännu svenskt
språk talas. Utskottet skulle därför sannolikt ställt sig gynnsamt till eu
framställning av förevarande art, därest den undergått en tillfredsställande
förbehandling. Nu föreligger emellertid ärendet i form av en enskild motion,
utan att, såvitt utskottet har sig bekant, någon svensk statsmyndighet
haft frågan till behandling. Om det i allmänhet gäller, att riksdagen med
stor försiktighet bör pröva anslagsfrågor, som väckas genom enskilda motioner,
så synes det i ett fall som det nu förevarande böra med synnerlig
bestämdhet krävas, att vederbörande myndigheter ej bliva förbigångna vid
den förberedande handläggningen av ärendet. Först och främst bör det
icke få förekomma — på grund av ärendets särskilda natur — att den
svenske utrikesministern eller eventuellt honom underlydande myndighet
ställes utanför ärendets beredning. Men även andra vederbörande myndigheter,
däri inbegripna de akademiska, böra sättas i tillfälle att bedöma
framställningar av förevarande art. Ett annat förfaringssätt kan leda till
betänkliga konsekvenser och skulle rent av kunna föranleda, att de svenska
statsmakterna vid behandlingen av ärenden av denna beskaffenhet bliva försatta
i eu situation, vilken kan med hänsyn till frågans stundom ömtåliga
art betecknas såsom mindre önsklig.
Av dessa skäl anser sig utskottet förhindrat att tillstyrka bifall till den
nu föreliggande motionen.
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
Riksdagens båda kamrar biföllo efter diskussion men utan votering vad
statsutskottet sålunda hemställt.
I underdånig skrivelse den 14 september 1925 har därefter f. d. professorn
vid universitetet i Dorpat lektorn J. Bergman — under erinran om
ovanberörda motioner och utskottsutlåtande — bragt frågan under Kungl.
Maj:ts prövning och därvid bland annat anfört följande:
Under debatten i första kammaren påpekades visserligen, dels att utrikesministern
underlydande myndighet, nämligen svenske ministern i Estland,
envoyén Undéu uttalat sig tillstyrkande om saken, liksom även prokanslern
vid Uppsala universitet; emellertid förelåge ju inga ex officio inhämtade
utlåtanden, då saken framlagts genom enskild motion. De ovannämnda tillstyrkande
uttalandena, jämte dylika av en stor mängd andra sakkunniga,
äro refererade i motionens bilaga. Då under debatten i första kammaren
den som förde statsutskottets talan antydde att man icke ägde officiell kännedom
om huruvida ett svenskt statsanslag för ändamålet önskades av universitetets
estniska myndigheter, meddelades till svar därpå dels att uttalanden
härom förelåge i motionens tryckta bilaga, dels, till yttermera visso, att
huvudmotionären från estniske undervisningsministern, universitetsprofessorn
i Dorpat Rahamägi, nyligen mottagit en officiell tacksamhetsskrivelse
för initiativet. Något tvivel om att en svensk statsåtgärd i motionens
syfte skulle framkalla den största tillfredsställelse hos estniska republikens
regering och universitetets myndigheter kan förty icke hysas. Men denna
fråga blir ju också mest tillfredsställande klarlagd genom behandling av
utrikesdepartementet.
Professor Bergman slutade med att, under åberopande av vad sålunda
anförts och under hänvisning till vid motionen fogade bilagor, hemställa,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att till 1926 års riksdag framlägga
proposition i den åberopade motionens syfte.
Över denna framställning avgavs till en början yttrande av filosofiska fakultetens
vid universitetet i Uppsala humanistiska sektion, som därvid anförde:
Sektionen finner det vara av betydande både vetenskaplig och allmän
vikt, att en professur i svenska språket och litteraturen på svenska statens
bekostnad upprättas och underhålles vid Dorpats universitet. Den svenska
befolkning, som sedan urminnes tider bor på Estlands kust, den studerande
ungdom, som även ur dessa svenskars led går till universitetet, Sveriges
och Estlands under viktiga tidsskeden gemensamma historia ävensom de
kulturella och ekonomiska förbindelserna mellan de bägge länderna, vilka
det är angeläget att stärka och bevara, tala i lika mått för att svenskt språk
och svensk litteratur må kunna odlas vid Estlands universitet. Sektionen
vill alltså varmt förorda lektor Johan Bergmans framställning om proposition
i det nämnda syftet till 1926 års riksdag. Såsom förutsättning för anslagets
beviljande torde böra förordnas, att det beredes svenska akademiska
myndigheter tillfälle att utöva nödigt inflytande å professurens besättande
i den utsträckning och på det sätt, som Kungl. Maj:t täcktes närmare bestämma.
I utlåtande den 30 september 1925 tillstyrktes vidare framställningen av
universitetskanslern under av humanistiska sektionen angiven förutsättning.
4
Kungl. May.ts proposition Nr 180.
Något förslag i ämnet blev emellertid ej avgivet till riksdagen, och genom
beslut den 7 januari 1926 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande framställning
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I två vid 1926 års riksdag väckta, i huvudsak överensstämmande motioner
(I: 171 och II: 251) hemställdes därefter, att riksdagen måtte för sin del
besluta att till Kungl. Majds disposition ställa ett årligt belopp av 7,500
kronor för vartdera av fem år i och för uppehållande av eu professur i
svenska språket och litteraturen vid universitetet i Dorpat och att ovannämnda
summa första gången finge disponeras för ändamålet under budgetåret
1926—1927 på de villkor, Kungl. Maj:t funne lämpligt bestämma (de
kursiverade orden endast i motion I: 171).
Beträffande motionärernas skäl för denna sin hemställan anhåller jag
jämväl nu att få hänvisa till ifrågavarande motioner.
I utlåtande den 16 april 1926, nr 8, erinrade statsutskottet under punkt 91
till en början därom, att den föreliggande frågan var föremål för behandling
vid 1925 års riksdag samt att de då väckta motionerna i enlighet med
statsutskottets hemställan blivit av riksdagen avslagna. Härefter anförde
statsutskottet huvudsakligen följande:
Utskottet hade alltså uttalat sina sympatier för det gjorda yrkandet, och
det var i huvudsak formella betänkligheter beträffande frågans förberedande
behandling, som föranledde utskottet att avstyrka bifall till motionerna.
Utskottet hyser i själva sakfrågan alltjämt samma uppfattning och delar
motionärernas åskådning om den betydelse, som från flera synpunkter måsto
tillmätas ett realiserande av det framställda kravet.
Då emellertid en framställning av förevarande art före avgörandet lämpligen
bör undergå omprövning från Kungl. Maj:ts sida, har utskottet ej
funnit sig kunna tillstyrka motionen och hemställer alltså, att ifrågavarande
motioner icke må av riksdagen bifallas.
Vid statsutskottets ifrågavarande utlåtande var emellertid fogad en reservation
av innehåll, att utskottets yttrande och förslag på denna punkt bort
hava huvudsakligen följande lydelse:
Då de omständigheter, som år 1925 föranledde utskottets avvisande ställning,
icke längre äro, såsom i motionen påvisas, för handen, har utskottet
icke vidare anledning att avstyrka motionen och härigenom bidraga till uppskjutandet
av lösningen av en fråga, vars betydelse blivit allmänt vitsordad.
Utskottet har följaktligen ansett sig böra i konsekvens med vad i ärendet
förekom vid 1925 års riksdag tillstyrka det inotionsvis nu gjorda yrkandet.
Första kammaren biföll efter diskussion men utan votering den vid statsutskottets
utlåtande fogade reservationen. Andra kammaren biföll däremot
efter diskussion och votering med uppresning utskottets förslag. Vid den
härefter med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut företagna gemensamma
voteringen avgåvos de flesta rösterna i enlighet med andra kammarens
tidigare uttalade mening, och hade riksdagen alltså, i enlighet med
statsutskottets förslag, avslagit de ifrågavarande motionerna.
Kungl. May.ts proposition Nr 180. 5
I skrivelse den 21 januari 1928 anhöll jag, att ministern för utrikes ärendena
måtte genom vederbörande svenska beskickning inhämta upplysning,
huruvida från estnisk sida funnes något att erinra mot ett upprättande
medelst anslag från Sverige av en professur i svenska språket och litteraturen
vid universitetet i Dorpat. Till svar härå meddelade utrikesdepartementet
i skrivelse den 24 februari 1928, att Kungl. Maj:ts minister i Riga
och Reval i telegram samma dag inberättat, att estniska regeringen med
tacksamhet skulle se upprättandet av eu dylik professur.
Med anledning härav anmodade jag den 2 mars 1928 statskontoret och
kanslersämbetet för rikets universitet att avgiva utlåtanden i ärendet, och
sedan dessa utlåtanden numera inkommit, anhåller jag att få inför Kungl.
Maj:t anmäla denna fråga.
Statskontoret har i utlåtande den 5 mars 1928 anfört, att från dess sida
intet vore att erinra mot inrättandet av den ifrågasatta professuren.
För bestridande av därmed förenade kostnader syntes böra hos riksdagen
utverkas ett extra anslag under åttonde huvudtiteln. Överenskommelse angående
villkoren för anslagets utbetalande till de estländska myndigheterna
torde böra träffas på diplomatisk väg, sedan anslaget blivit beviljat.
Universitetskanslern har till eu början inhämtat yttranden från de humanistiska
sektionerna vid universiteten i Uppsala och Lund.
Humanistiska sektionen vid universitetet i Uppsala har därvid anfört
följande:
De gamla förbindelserna mellan Sverige och Estland ha under senare
tider alltmera vidgats och fördjupats, och det råder nu på både ekonomiskt
och kulturellt område en livlig växelverkan mellan de båda rikena, vilken
man i vida kretsar och på bägge sidor om Östersjön hoppas må kunna
växa sig allt starkare. På Estlands kust bor sedan urminnes tider en icke
obetydlig svensk befolkning, vilken nu åtnjuter kulturell autonomi i den
estniska staten och för vars förkovran i andligt och timligt avseende ett av
varm sympati buret arbete med svensk hjälp utföres. Vid det av Gustaf
II Adoif grundade universitetet i Dorpat, vilket med sitt synnerligen stora
studentantal (1 december 1926 4,651 studenter, varav för övrigt 21 svenskar)
och sin talrika lärarkår utgör centrum för landets kulturella liv, är intresset
stort för Sverige, dess språk och litteratur, dess historia och alla förhållanden,
och sedan år 1922 verkar där på bekostnad av riksföreningen
för svenskhetens bevarande i utlandet en lektor i svenska språket. Det
stora antal lärjungar denne lektor allt från början haft vittnar kraftigt om
den vikt esterna själva tillmäta förbindelsen med den svenska kulturen och
med det rike, med vilket deras land under 150 betydelsefulla år varit i politiskt
avseende förenat. Vid Dorpats universitet ha sedan dess omorganisation
år 1919 även ett flertal svenska vetenskapsmän verkat som lärare och
var i sin stad bidragit till organisationen av det vetenskapliga liv, som nu
florerar där. Det vore sålunda enligt sektionens mening synnerligen välbetänkt,
om det från den svenska statens sida så snart som möjligt gåves
ett kraftigt handtag för stärkandet av den kulturella förbindelsen mellan
Departe
mentschefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 180.
Sverige och Estland och detta främst genom inrättande och uppehållande
av en professur i svenska språket och litteraturen vid Dorpats universitet.
Från den estniska regeringen har just ingått meddelande, att den med tacksamhet
skulle se upprättandet av en dylik professur, och det är då enligt
sektionens åsikt allt skäl att fatta den så utsträckta handen. Sektionen,
som redan den 25 september 1925 yttrat sig i liknande riktning, vill alltså
för sin del på det livligaste tillstyrka, att proposition i ärendet avlåtes till
1928 års riksdag. För den händelse anslag beviljas, torde det böra beredas
svenska akademiska myndigheter tillfälle att utöva nödigt inflytande å professurens
besättande i den utsträckning och på det sätt, som Kungl. Maj:t
täcktes närmare bestämma.
Humanistiska sektionen vid universitetet i Lund har förklarat sig livligt tillstyrka
att medel måtte anvisas för uppehållande av ifrågavarande professur.
Universitetskanslern har slutligen i utlåtande den 10 mars 1928, med hänvisning
till vad vederbörande humanistiska sektioner i ärendet anfört, tillstyrkt
bifall till framställningen.
Såsom av den nu lämnade redogörelsen framgår, har frågan om anslag
för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid
universitetet i Dorpat inom republiken Estland redan två gånger varit föremål
för riksdagens prövning. Därvid har såväl från statsutskottets sida som
under debatterna i riksdagens båda kamrar stora sympatier uttalats för det
motionsvis framburna förslaget. För egen del delar jag livligt dessa sympatier
och anser det vara av betydelse, att Sverige officiellt stödjer strävandena
för vidmakthållandet av våra kulturella förbindelser med ett land, för
vars andliga odling svensk kultur en gång gjort betydelsefulla insatser. Då
de betänkligheter av företrädesvis formell art, som tillförene gjorts gällande,
numera, genom de från utrikesdepartementet införskaffade upplysningarna
och med hänsyn till vad de i ärendet hörda akademiska myndigheterna
haft att anföra, synas mig hava blivit i allt väsentligt hävda, har jag ansett
mig böra hos Kungl. Maj:t hemställa, att proposition i ämnet måtte föreläggas
innevarande års riksdag.
Vad beträffar storleken av det för ändamålet erforderliga anslaget har,
såsom av den lämnade redogörelsen framgår, i de inom riksdagen väckta
motionerna föreslagits ett belopp av 7,500 kronor årligen under fem år, av
vilket belopp dock något skulle kunna reserveras för sådana utgifter i samband
med undervisningen som inköp av litteratur för vetenskapliga övningar
m. m. Till detta förslag vill jag ansluta mig. Med hänsyn till rådande
valutaförhållanden och då förordnande å professuren skulle kunna meddelas
endast för eu relativt kort tidsperiod, synes mig avlöningen för den
blivande professorn skäligen böra bestämmas till 7,000 kronor utan rätt att
därå erhålla dyrtidstillägg. Av det ifrågasatta anslaget skulle följaktligen
återstå ett belopp av 500 kronor för år till vissa i samband med undervisningen
stående utgifter.
Kungl. Maj.is proposition Nr 180. 7
De närmare bestämmelser, som bliva erforderliga för utgåendet av detta
anslag, torde det framdeles få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda efter
hörande av vederbörande svenska universitetsmyndigheter, varjämte, såsom
statskontoret anfört, överenskommelse angående villkoren för anslagets utbetalande
till de estländska myndigheterna torde böra träffas på diplomatisk
väg, sedan anslaget eventuellt blivit beviljat.
Medel för här ifrågavarande ändamål hava ej beräknats i statsverkspropositionen
till 1928 års riksdag. Emellertid torde jag i detta sammanhang
få erinra därom, att Kungl. Maj:t i åttonde huvudtiteln, punkt 51, av årets
statsverksproposition föreslagit riksdagen att, i avbidan å proposition om
fortsatt bidrag till underhåll av vetenskapsakademiens, av styrelsen för makarna
Mittag-Lefflers matematiska stiftelse förvaltade bibliotek, för ändamålet
beräkna för budgetåret 1928—1929 ett extra anslag av 15,000 kronor. Sedermera
har Kungl. Maj:t i proposition den 10 februari 1928, nr 75, föreslagit
riksdagen att för nämnda ändamål för budgetåret 1928—1929 anvisa
ett extra anslag av 7,500 kronor. Vid bifall härtill skulle å de för kommande
budgetår beräknade medlen uppstå en besparing av 7,500 kronor
eller samma belopp, som nu av mig föreslagits skola utgå för budgetåret
1928—1929 till den föreslagna professuren i Dorpat.
I anslutning till det nu anförda får jag därför hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att under åttonde huvudtiteln, avdelning E. Universiteten,
den medicinska undervisningen m. m. under rubrik Gemensamma
universitetsändamål bevilja för uppehållande vid
universitetet i Dorpat i republiken Estland av eu professur
i svenska språket och litteraturen under fem år, räknat
från och med den 1 juli 1928, ett belopp av 37,500 kronor
samt därav för budgetåret 1928—1929 anvisa ett extra
anslag av........................kronor 7,500: —
att utgå i enlighet med de närmare föreskrifter, Kungl.
Maj:t kan finna lämpligt meddela.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
I. A. Hedenlund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:164 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen a1 i texten
- SU 1928:103 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för uppehållande av en professur i svenska språket och litteraturen vid universi s. 32 i texten