Med förslag till förordning angående visst tillägg till förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen m. m
1928-03-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:186, Med förslag till förordning angående visst tillägg till förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
1
Nr 186.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående visst tillägg till förordningen den 29 juni 1917 angående
förbud i vissa fall mot användande av vilseledande
varubeteckningar vid handel med födoämnen m. m.; given Stockholms
slott den 9 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning angående visst tillägg
till § 1 i förordningen den 29 juni 1917 (nr 420) angående förbud i vissa
fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med
födoämnen samt till kungörelse angående den högst tillåtna vattenhalten
i smör; och har Kungl. Maj:t för avsikt att, efter mottagande av riksdagens
svar, företaga den slutliga prövningen av samma förslag och förordna om
utfärdande av författningar i ämnet.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 156 häft. (Nr 186.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
Förslag
till
förordning angående visst tillägg till § 1 i förordningen den 29 juni
1917 (nr 420) angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande
varubeteckningar vid handel med födoämnen.
Härigenom förordnas, att i § 1 i förordningen den 29 juni 1917 angående
förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar vid
handel med födoämnen skall efter sista stycket införas ett nytt stycke av
följande lydelse:
Där för särskilt fall meddelats bestämmelser i fråga om vad som skall
avses med normal sammansättning av här ovan angiven vara, gälle vad
sålunda stadgats.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1929.
Förslag
till
kungörelse angående den högst tillåtna vattenhalten i smör.
Jämlikt sista stycket i § 1 i förordningen den 29 juni 1917 (nr 420)
angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen förordnas härigenom, att i fall, varom
i nämnda förordning avses, vattenhalten i smör, för att varan skall i
sådant hänseende anses äga normal sammansättning, ej må överstiga 16
procent.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1929.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 9 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Lyberg, von
Stockenström. \
Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet:
Sedan Kungl. Maj:t genom proposition den 30 april 1917 nr 348 inhämtat
riksdagens yttrande över ett propositionen bilagt förslag till förordning angående
förhud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen samt riksdagen i skrivelse den 13 juni 1917
nr 357 anmält sitt i anledning av berörda proposition fattade beslut, utfärdades
den 29 juni 1917 förordning i ämnet (nr 420). Enligt denna må
vid varas saluhållande eller försäljning såsom födoämne för densamma icke
brukas någon i samma förordning angiven varubenämning, där varan till
sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen hos den
vara, vilken genom benämningen utmärkes. Förordningen upptager varubenämningen
smör samt dessutom följande benämningar; mjölk, margarin,
flott, mjöl eller därmed liktydig benämning, socker och honung samt ägg
och saft i vissa fall. Saluhåller eller försäljer någon vara under benämning,
som ej må användas, varde, där han haft eller bort hava vetskap om varans
verkliga beskaffenhet, dömd till böter från och med 50 kronor till och med
1,000 kronor, där ej förseelsen enligt allmän lag bör beläggas med strängare straff.
Med avseende å exportsmör gäller, enligt 1 § i kungörelsen den 15 december
1922 (nr 572) med vissa bestämmelser att lända till efterrättelse vid utförsel
ur riket av smör, sådan paragrafen lyder enligt kungörelsen den 5 mars
1926 (nr 50), att naturligt smör ej må ur riket utföras annorledes än i
kärl försett med det för svenska smörprovningarna registrerade varumärket,
det så kallade runmärket, samt att runmärkt smör, som är avsett att ur riket
utföras, ej må äga högre vattenhalt än 16 procent. För utrönande av vattenhalten
i runmärkt smör är enligt samma kungörelse å utförselorten allmän
åklagare, statskonsulent i mejerihushållning eller den lantbruksstyrelsen
därtill förordnar berättigad att taga prov av sådan vara, vilket skall överlämnas
till behörig undersökningsförrättare.
Med skrivelse den 6 november 1925 har lantbruksstyrelsen överlämnat en
till styrelsen ställd framställning från svenska smörprovningarnas förvaltningsutskott,
vari hemställts om vidtagande av åtgärder för införande av sär
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
skilda lagbestämmelser mot saluhållande jämväl inom landet av smör med
vattenhalt överstigande 16 procent. Till stöd härför har anförts följande.
Efter hand som vårt lands smörexport åter ökades bleve det alltmera
angeläget, att smörets vattenhalt begränsades till den i importländerna tilllåtna,
nämligen 16 procent.
Av den kontroll över vattenhalten i det svenska smöret, som för närvarande
påginge såväl genom svenska smörprovningarnas som statens försorg,
framginge emellertid, att en del smörproducenter icke tillräckligt beaktade
detta. En bidragande orsak härtill vore utan tvivel, att det smör,
som avsattes inom landet, icke vore underkastat tydliga bestämmelser i detta
hänseende. Då en stor del av mejeriernas smörproduktion avsåges för konsumtion
inom landet och därvid ofta innehölle högre vattenhalt än den för
exportsmör bestämda, insåge icke mejerierna alltid nödvändigheten av att
ej överskrida den för exportsmör fastställda vattenhalten.
Det syntes vara nödvändigt, att allt inom landet salubjudet smör bleve
underkastat liknande bestämmelser rörande vattenhalten. Endast därigenom
torde det vara möjligt att beträffande vattenhalten erhålla ett fullt pålitligt
exportsmör. Även borde det för den inhemska konsumtionen vara av betydelse,
att smöret icke innehölle för hög vattenhalt.
För det svenska smörets anseende på den utländska marknaden, särskilt
då det nu efter kristiden måste på nytt inarbetas därstädes och därvid hade
att upptaga konkurrens med smör från länder, i vilka smörets vattenhalt
vore genom lagbestämmelser reglerad, vore det av stor betydelse, att det
befunnes pålitligt även i detta avseende.
Lantbruksstyrelsen har för egen del uttalat sig sålunda:
Det vore uppenbart, att en hög vattenhalt i smör borde anses såsom en
otillåten avvikelse från dylik varas normalsammansättning. Enligt till lantbruksstyrelsen
inkomna uppgifter syntes emellertid saluhållande av smör
med anmärkningsvärt hög vattenhalt icke sällan förekomma. Sålunda hade
under tiden 1 februari 1924—30 augusti 1925 enbart i Stockholms stads
hälsovårdsnämnds kemiska laboratorium ej mindre än 77 undersökta smörprov
uppvisat en högre vattenhalt än 16 procent. Av nämnda prov innehölle 20
mer än 20 procent vatten. I ett prov uppgick vattenhalten ända till 26.72
procent. Lantbruksstyrelsen hade sig också bekant, att under senare tid
åtal enligt förordningen den 29 juni 1917 i ett flertal fall anställts,
när vattenhalten i saluhållet smör vid undersökning befunnits vara onormalt
hög. Emellertid vore det enligt lantbruksstyrelsens mening en stor
brist, att bestämmelserna i förevarande avseende icke vore fullt tydliga.
En viss tveksamhet kunde givetvis göra sig gällande beträffande vad
som vore att anse såsom normal vattenhalt hos smör, och det torde — i
saknad av mera bestämda föreskrifter — icke kunna förväntas, att fullt
lika uppfattning härutinnan skulle råda vare sig bland åklagare eller domare.
Då den enskilde smörproducenten i regel hade ekonomisk fördel av
att vattenhalten i det tillverkade smöret hölles relativt hög, vore det tydligt,
att på grund av oklarheten i gällande bestämmelser smörets vattenhalt
mången gång bleve högre, än vad som ur det allmännas synpunkt
kunde anses lämpligt.
På fråga, vad som skulle förstås såsom normal vattenhalt hos smör,
hade livsmedelslagstiftningskommittén i skrivelse till Kungl. Maj:t den 2
februari 1921 hänvisat till den genomsnittssiffra, som erhållits vid ett flertal
för kommitténs räkning utförda undersökningar av smörprov, som tagits
5
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 186.
i den fria handeln. Då denna siffra hölle sig omkring 14 procent, måste
enligt kommitténs mening den normala vattenhalten i smör även enligt
en jämförelsevis vid tolkning snarare ligga under än över 16 procent.
Lantbruksstyrelsen delade kommitténs uppfattning i förevarande avseende.
Fastställandet av högsta tillåtna vattenhalt i saluhållet smör till 16 procent
skulle även komma att utöva ett gynnsamt inflytande på landets
smörexport.
På grund av det oefterrättlighetstillstånd, som nu rådde med avseende å
vattenhalten hos inom landet salubjudet smör, hade svårigheten att övervaka
vattenhalten hos exportsmöret ökats i sådan grad, att en verklig kontroll
vore nästan utesluten. Klagomål å vattenhalten i svenskt exportsmör
förekomme också ofta. Häri torde vara att söka en av de mest betydelsefulla
orsakerna därtill, att svenskt smör i England noterades avsevärt
mycket lägre än danskt och stundom även finskt smör, ofta mellan 20 och
30 öre per kilogram. Ett nödvändigt villkor för upprätthållandet av det
svenska smörets anseende på exportmarknaden torde enligt lantbruksstyrelsens
förmenande vara, att sådana åtgärder vidtoges för kontroll av vattenhalten
i smör i allmänhet, att en export av i detta hänseende bristfälligt
smör i möjligaste mån förhindrades.
Lantbruksstyrelsen funne de i svenska smörprovningarnas förenämnda
skrivelse framförda synpunkterna värda allvarligt beaktande.
På grund av vad sålunda anförts hemställde lantbruksstyrelsen om utfärdande
av bestämmelser i syfte att förhindra saluhållande eller försäljning
inom landet av smör med högre vattenhalt än 16 procent.
Härjämte har svenska mejerikonsulentföreningen i en till Kungl. Maj:t
ställd skrift av den 2 november 1925 på i huvudsak ovan angivna skäl
gjort enahanda hemställan, med avseende varå lantbruksstyrelsen i infordrat
utlåtande den 23 november 1925 åberopat sin ovanberörda skrivelse
den 6 november 1925.
Slutligen har grosshandlaren Hugo Lundberg i en till regeringen ställd
skrift påkallat åtgärd till förhindrande av att runmärkt smör efter uppblandning
med sekunda mejerismör försåldes som runmärkt mejerismör.
I ärendet har kommerskollegium den 10 februari 1926 avgivit infordrat
utlåtande samt därvid överlämnat yttranden av Sveriges kemiska industrikontor,
Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, rikets samtliga
handelskammare och aktiebolaget Ost.
Det av lantbruksstyrelsen samt svenska smörprovningarnas förvaltningsutskott
och svenska mejerikonsulentföreningen framhållna behovet
av reglerande författningsbestämmelser rörande smörhandeln — eller kanske
närmast smörtillverkningen — inom landet har bekräftats och i allmänhet
livligt vitsordats av samtliga de hörda näringsorganisationerna,
även om vissa av dessa framhållit, att den illojala smörhandeln torde
kunna förhindras med andra medel än nya författningsföreskrifter. Vid
sitt ställningstagande till frågan hava organisationerna, i likhet med
lantbruksstyrelsen och den initiativtagande sammanslutningen, fäst särskilt
avseende å det inflytande den påyrkade författningen skulle kunna
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
utöva på den svenska smörexporten. Beträffande omfattningen av de
ifrågasatta bestämmelserna och graden av vattenhalt hava ett par avvikande
meningar framkommit. Sålunda anse handelskammaren i Göteborg
och Sveriges köpmannaförbund, att bestämmelserna endast höra omfatta
mejerismör och ej s. k. lantsmör (hondsmör), samt Skånes handelskammare,
att vattenhalten hos prima smör hör begränsas till 16 procent,
men att smör med högre vattenhalt, t. o. m. 20 procent, likväl borde få
försäljas under särskilt angivande av dess lägre kvalitet, till exempel
liksom i Danmark genom benämningen »vattensmör» eller dylikt. Enligt
uttalande av Sveriges köpmannaförbund, vilket uttalande tillika stödes på
åberopad uppgift av svenska mejerikonsulentföreningen, är vattenhalten i
så kallat hondsmör i regel icke högre än 12 å 13 procent och uppgår
sällan eller aldrig till 14 å 15 procent. Jämväl aktiebolaget Ost, som
direkt föreslagit, att de ifrågasatta bestämmelserna om maximering av
vattenhalten i smör borde gälla allt smör och sålunda även hondsmör,
angiver samma procentsatser för vattenhalten i sistnämnda slag av smör.
Kommerskollegium har först erinrat om livsmedelslagstiftningskommitténs
i dess år 1921 avgivna betänkande angående enhetlig, utvidgad
livsmedelslagstiftning framlagda förslag till vissa specialbestämmelser för
saluhållande och försäljning av smör inom landet (sid. 25 o. f. samt 175 o. f.)
samt därefter för egen del anfört följande.
Kommitténs förslag avsåge bland annat förekommande av högre vattenhalt
hos smör än 16 procent, d. v. s. samma maximihalt, som nu av lantbruksstyrelsen
m. fl. påyrkades. Kommittén hade stött sitt förslag på verkställda
analyser, utvisande, att den normala vattenhalten i smör måste sägas snarare
ligga under än över 16 procent. Kommittén hade vidare uttalat den uppfattningen,
att det framlagda förslaget icke skulle medföra några svårigheter
för den lojala smörhanteringen i riket vare sig ifråga om mejerismör
eller s. k. lantsmör (bondsmör).
Den i ärendet verkställda utredningen torde oförtydbart ådagalägga, att
inom landet tillverkades och försåldes betydande kvantiteter smör med högre
vattenhalt än 16 procent. Bland sakkunniga på området syntes den åsikten
vara allmän, att en högre vattenhalt än 16 procent så väsentligt avveke
från den normala vattenhalten, att den måste medföra en försämring av
smörets kvalitet. Härtill komme, att en dylik hög vattenhalt kunde åstadkommas
— och sannolikt även åstadkommits — i illojalt syfte.
Saluhållande eller försäljning såsom födoämne av smör, innehållande mer
än 16 procent vatten, torde väl i allmänhet vederbörande kunna, under
åberopande av ovannämnda uppfattning hos sakkunniga, med framgång
beivra med stöd av 1917 års förordning angående förbud i vissa fall
mot användande av vilseledande varubeteckningar vid handel med födoämnen.
Åtalsvägen torde också hava anlitats men ej ansetts leda till
en tillfredsställande reglering av den svenska smörproduktionen för inhemsk
förbrukning än mindre för export. För en jämväl för den inhemska marknaden
så viktig och dyrbar allmän konsumtionsvara som smör syntes kollegium
angeläget, att ett gränsvärde fastställdes för vattenhalten, varigenom
allmänheten bereddes garanti för fullgod vara. På grund härav ansåge
sig kollegium böra även för den inhemska marknaden förorda lagfästande
Kungl. Maj:ts proposition Nr 1S6. 7
av den föreslagna maximigränsen av 16 procent vattenhalt för allt smör.
De olägenheter för producenterna av s. k. bondsmör, som av ett par orgasationer
framhölles såsom skäl mot detta smörs inbegripande under en dylik
lagstiftning, syntes kollegium överdrivna. I allt fall kunde det befaras, att
olägenheterna av ett sådant undantagande skulle kunna bliva av sådan art,
att syftet med en lagstiftning av förevarande slag — allmänhetens säkerställande
mot illojala affärsmetoder och i viss mån reglering av exporthandeln
— bleve till väsentlig del förfelat.
Kommerskollegium hemställde om utfärdande av författningsbestämmelser
av den innebörd, att smör icke finge för förbrukning inom riket saluhållas
eller försäljas såsom födoämne, därest vattenhalten i smöret överstege 16
procent.
I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln punkt 80, har jag framhållit,
att under senare år frågan om åtgärder för höjande av det svenska
smörets, i synnerhet exportsmörets, kvalitet tillvunnit sig stor uppmärksamhet,
därvid bland annat påpekats den svenska smörproduktionens
relativt stora ojämnhet och den därav följande ofördelaktiga inverkan på
möjligheterna att å de utländska marknaderna upprätthålla priset på det
svenska smöret. Jag erinrade vidare, att såsom ett led i strävandena att
avhjälpa berörda missförhållanden fjolårets riksdag på Kungl. Maj:ts förslag
anvisade medel till anställande vid svenska smörprovningarna av
två konsulenter med uppgift att öva kontroll över exportmejerierna och
bistå dem med råd och hjälp; och syntes mig ett fullföljande av arbetet
för ifrågavarande ändamål i hög grad önskvärt.
I lantbruksstyrelsens nu förevarande framställning, tages närmast sikte
på svårigheten att, så länge hinder icke möter för salubjudande och försäljning
inom landet av smör med högre vattenhalt än 16 procent, effektivt
övervaka att icke från Sverige utföres smör, som på grund av för
stor vattenhalt måste anses vara av lägre kvalitet.
Även om anställandet vid svenska smörprovningarna av ovannämnda
mejerikonsulenter är av viss betydelse för skärpande av kontrollen jämväl
i nu ifrågavarande avseende, måste jag, i betraktande av den allvarliga
skada vår smörexport av angiven anledning kan befaras lida och med
hänsyn till angelägenheten att även å den inhemska marknaden i möjligaste
mån förhindra förekomsten av smör med alltför hög vattenhalt, dela
lantbruksstyrelsens av kommerskollegium och så gott som samtliga i
ärendet hörda näringsorganisationer biträdda uppfattning rörande behovet
av bestämmelser i ändamål att förhindra saluhållande eller försäljning
inom landet såsom födoämne av smör med högre vattenhalt än 16 procent.
Anledning synes mig ej föreligga att från tillämpningen av dylika bestämmelser
undantaga så kallat lantsmör. Därest sådant smör beredes
på vanligt sätt torde det i regel ej innehålla mer än 12 å 13 procent
vatten, och de ifrågasatta bestämmelserna torde alltså ej medföra några
svårigheter för den lojala tillverkningen. Ett dylikt inbegripande av
lantsmöret under bestämmelserna torde särskilt vara påkallat på grund
Departementtchefen.
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 186.
av den svårighet med kontrollen över bestämmelsernas efterlevnad, som
eljest säkerligen skulle uppkomma.
Behovet av stadganden med angivet syfte synes mig lämpligen böra
tillgodoses dels genom ett tillägg till § 1 i ovanberörda förordning den 29
juni 1917 av innebörd, att för särskilt fall bestämmelser kunna meddelas
i fråga om vad som skall avses med normal sammansättning av i förordningen
angiven vara, dels ock genom utfärdande av dylika bestämmelser
rörande smör, därvid såsom villkor för att smör skall anses äga
normal sammansättning bör fordras, att vattenhalten i detsamma icke må
överstiga 16 procent. Att under det ifrågasatta tillägget till § 1 i nämnda
förordning även kommer att falla vissa andra varor än smör torde icke
innebära någon olägenhet, då i händelse behov skulle visa sig uppstå av
liknande föreskrifter rörande sammansättningen av andra i förordningen
avsedda varor, beslut härom i varje fall torde komma att underställas
riksdagens yttrande.
Departementschefen uppläser härefter utarbetade förslag till dels förordning
angående visst tillägg till § 1 i förordningen den 29 juni 1917
(nr 420) angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande
varubeteckningar vid handel med födoämnen, dels ock kungörelse angående
den högst tillåtna vattenhalten i smör samt hemställer, att Kungl. Maj:t
måtte besluta inhämta riksdagens yttrande över ifrågavarande författningsförslag
med förklarande därvid, att Kungl. Maj:t har för avsikt att, efter
mottagande av riksdagens svar, företaga den slutliga prövningen av samma
förslag och förordna om utfärdande av författningar i ämnet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
t
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Stockholm, Isaac Mardis’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:258 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående visst tillägg till förordningen den 29 juni 1917 angående a1 i texten
- JoU 1928:55 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till förordning angående visst tillägg till förordningen den 29 juni 1917 angående förbud i vissa s. 6 i texten