Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om galtbesiktningstvång

1928-03-02 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:189, Med förslag till lag om galtbesiktningstvång

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

1

Nr 189.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

galtbesiktningstvång; given Stockholms slott den 2 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag om galtbesiktningstvång.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström,

Bihang till riksdagens protokoll 1928. t samt. 158 häft. (Nr 189.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Förslag

till

Lag

om galtbesiktningstvång.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant påkalla,

äger Konungen på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande

landsting förordna, att galtbesiktningstvång skall införas inom

hushållningssällskapets område eller del därav.

2 §.

Inom område, där galtbesiktningstvång införts, må icke galt, med mindre

den uppnått nio månaders ålder och med hänsyn till svinavelns ståndpunkt

inom orten prövats vara lämplig för betäckningsändamål, vare sig

kostnadsfritt eller mot ersättning användas till betäckning av hondjur,

som tillhör annan än galtens ägare, och ej heller, därest galten äges av

två eller flera personer samfält, till betäckning av hondjur, som tillhör

någon av dem enskilt.

Angående prövning, som nyss nämnts, meddelas närmare bestämmelser

av Kungl. Maj:t.

3 %.

I förordnande om införande av galtbesiktningstvång skall tillika utsättas

viss dag för förordnandets ikraftträdande; och må denna dag ej

sättas tidigare än sex månader eller senare än tre år från det förordnandet

gavs.

%

4 §.

Förseelse mot denna lag straffes med böter från och med tio till och

med tvåhundra kronor.

Därest någon under tid, då han är ställd under åtal för sådan förseelse,

fortsätter densamma, skall han för varje gång stämning därför utfärdats

och delgivits fällas till de böter, som äro stadgade för förseelsen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

5 §.

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans husfolk eller

i hans arbete antagen person, ansvare husbonden likasom förseelsen vore

begången av honom själv.

6

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare. Åtal anhängiggöres

vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

7 %.

Förordnande om införande av galtbesiktningstvång skall tillika med

erinran om påföljden för förseelse mot bestämmelserna i denna lag genom

länsstyrelsens försorg på statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna

och i tidning inom orten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1928.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1928.

N ärvar ande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:

Uti skrivelser av den 23 oktober 1923 och den 21 november 1923 hava

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott och Malmöhus

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott var för sig anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte föranstalta om införande av galtbesiktningstvång.

Sedan dessa framställningar remitterats till lantbruksstyrelsen, har styrelsen

den 3 november 1926 avgivit utlåtande i ärendet, åtföljt av ett av

styrelsen upprättat förslag till lag om galtbesiktningstvång. Vid utlåtandet

har styrelsen jämväl fogat dels en till styrelsen inkommen framställning

i ämnet från svenska svinavelsföreningens förvaltningsutskott, dels ock

två till styrelsen den 22 februari 1924 och den 19 januari 1926 av statskonsulenten

T. Lindahl avgivna yttranden jämte av denne införskaffade

uttalanden från ordförandena i vissa svinpremieringsnämnder. Därefter

hava infordrade yttranden i ärendet avgivits av samtliga hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Erinras må, att frågan om införande av galtbesiktningstvång varit föremål

för behandling i riksdagen i anledning av vid 1924 års riksdag

väckta motioner (I: 134 och II: 209) i ämnet. Dessa motioner föranledde

dock ej någon riksdagens åtgärd. Jordbruksutskottet yttrade i sitt utlåtande,

som godkändes av riksdagen, att utskottet ej funnit sig övertygat

om lämpligheten av den av motionärerna föreslagna lagstiftningen om

galtbesiktningstvång. I varje fall hade utskottet icke ansett ärendet föreligga

i det skick, att utskottet velat taga någon bestämdare ställning i

frågan. Desto mindre hade utskottet funnit ett sådant ståndpunktstagande

lämpligt som ifrågavarande spörsmål på grund av ovannämnda framställningar

befunne sig under Kungl. Maj:ts prövning. Vid innevarande

års riksdag har ånyo väckts motion (II: 126) om införande av galtbesiktningstvång,

därvid hemställts om antagande av ovan berörda av lantbruksstyrelsen

upprättade lagförslag.

Innan jag närmare ingår på ifrågavarande framställningar, torde jag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189. 5

böra något erinra om de åtgärder, som av staten hittills vidtagits för

svinavelns befrämjande.

Berörda åtgärder innefatta beviljande av bidrag till dels svinpremiering,

dels bildande och upprätthållande av svinavelsstationer, dels ock bildande

av svinavelsföreningar. Såsom ett led i nämnda åtgärder ingår även den

av lantbruksstyrelsen ombesörjda riksstamboksföringen av svin. Därjämte

har anvisats särskilda medel för anordnande av avkastningsbedömning

rörande avelssvin. För beviljande av statsbidrag till svinpremiering, svinavelsstationer

och svinavelsföreningar är stadgat såsom villkor, att minst

lika stort belopp som statsbidraget tillskjutes av hushållningssällskap eller,

i fråga om bidrag till premiering, av hushållningssällskap eller landsting.

Föremål för premiering äro avelssvin tillhöriga svinavelsförening eller

medlem av sådan förening. Premieringen verkställes av en för varje

hushållningssällskaps område tillsatt nämnd, bestående av ordförande, utsedd

av lantbruksstyrelsen, samt en ledamot, vald av hushållningssällskapets

förvaltningsutskott, varjämte svinavelsförening äger på egen bekostnad

för sitt område insätta ytterligare en ledamot i nämnden. Nu gällande

bestämmelser rörande svinpremieringen samt bidragen till svinpremiering,

svinavelsstationer och svinavelsföreningar återfinnas dels i reglementet

den 19 oktober 1911 (nr 120 sid. 1) för den med statsmedel understödda

svinpremieringen inom riket med däri genom kungörelserna nr 89/1917

och 609/1917 vidtagna ändringar, dels och i kungörelsen den 19 oktober

1911 (nr 120 sid. 5) angående statsanslag till åtgärder för höjande

av landets svinavel med däri genom kungörelsen nr 90/1917 gjord ändring.

Jag torde i detta sammanhang böra meddela, att inom jordbruksdepartementet

för närvarande är under utredning ett av lantbruksstyrelsen framställt

förslag till ändrade bestämmelser rörande svinpremieringen och

statsbidragen till sådant ändamål; och torde jag, sedan utredningen blivit

slutförd, få anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t. Några väsentliga

ändringar i nu gällande bestämmelser i ovan angivna hänseenden innefattas

ej i berörda förslag.

Av framställningarna angående införande av galtbesiktningstvång och

däröver inkomna yttranden inhämtas bland annat följande.

Kalmar läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför i sin

ovannämnda skrivelse, att under senare åren svinstammen inom sällskapets

område blivit i ej ringa grad lörbättrad, till väsentlig del på grund

därav att svinavelsföreningarna tillhandahölle renrasiga handjur av hög

klass för avel. Den stora betydelsen av goda handjur insåges också av

svinuppfödarna i stora delar av sällskapets område men ej så allmänt som

önskligt vore. Enligt vad sällskapets svinpremieringsnämnd meddelat användes

nämligen fargaltar av i hög grad undermålig härstamning och exteriör

till avel i ej obetydlig utsträckning. Därigenom åstadkommes stor

skada och tillbakagång i avelsarbetet. Endast i vissa fall kunde verksamma

åtgärder vidtagas mot användningen av mindervärdiga fargaltar. Då

frågan vore synnerligen allvarlig för svinaveln och dess framtida utveck
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

ling, anhölle utskottet, att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition

rörande lag om galtbesiktningstvång i huvudsaklig överensstämmelse

med gällande lag om kingstbesiktningstvång.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför i sin

skrivelse följande:

Den svenska exporten av fläsk företedde under de senaste åren en synnerligen

glädjande stegring. Fläsk hade blivit det svenska lantbrukets

viktigaste exportvara. Ur nationalekonomisk synpunkt vore det av allra

största betydelse, att exporten komme till stånd i så stor utsträckning som

möjligt, enär därigenom högst betydande fördelar komme främst jordbru-.

ket men även landet i dess helhet tillgodo, i det svinskötseln beredde möjlighet

att under relativt hastig kapitalomsättning fördelaktigt realisera en

stor del av den svenska skörden av spannmål.

För bibehållande och ytterligare utveckling av denna vår svenska fläskexport

vore en av de viktigaste åtgärder, som kunde vidtagas, att på möjligast

effektiva sätt sörja för en jämn och god kvalitet å exportvaran.

Dennas kvalitet rönte uppenbarligen ä sin sida inverkan av en hel mängd

skilda faktorer, vilka i detta sammanhang icke behövde vidröras. Såsom

en synnerligen viktig sådan måste dock självfallet betraktas den svenska

suggstammens förseende med ett fullgott handjursmaterial. Genom de

talrika avkomlingarna och dessas hastiga tillväxt utövade nämligen handjuret

inom svinskötseln ett betydligt större inflytande än i fråga om

övriga husdjursslag.

På nämnda förhållande syntes även de åtgärder, som från det allmännas

sida vidtagits till svinavelns befrämjande, hava inriktats. Utan tvivel hade

nämligen en starkt bidragande orsak till svinskötselns utveckling under de

senaste åren varit det planmässiga avelsarbete, som medelst understöd av

allmänna medel bedrivits. Detta arbete hade till huvudsaklig del varit

inriktat på uppmuntrande till bildande av svinavelsföreningar samt verksammast

möjliga understödjande av dessa föreningars verksamhet.

Svinavelsföreningarna hade sålunda bland annat tillerkänts penningpris

för i föreningarnas ägo befintliga och av vederbörande premieringsnämnd

godkända rasrena fargaltar. Svinavelsföreningarna hölie

sålunda i fråga om härstamning och exteriör fullt kvalificerade fargaltar.

Trots de betydande anslag, som av staten och hushållningssällskapen beviljats

för understödjande av galthållning inom svinavelsföreningarna, och

trots det upplysningsarbete, som under flera år bedrivits, hade emellertid

denna föreningsrörelse icke ens inom Malmöhus län, där svinavelsföreningarna

dock förekomme i större antal än inom övriga län, vunnit den utbredning,

man kunnat önska. Tvärtom kunde utskottet beträffande detta

län med bestämdhet fastslå, att i mycket stor utsträckning fortfarande

användes fargaltar av mindervärdig beskaffenhet. Såvitt det på avstånd

kunde bedömas, syntes all sannolikhet tala för, att förhållandena icke

vore bättre inom andra län.

Därest den skada, som användandet av mindervärdiga fargaltar vållade,

inskränkte sig till galtägarens egen svinskötsel, kunde knappast statliga

åtgärder ifrågasättas för rättelses vinnande, ehuruväl det allmännas intresse

även i dylika fall skadades genom den försämring av genomsnittskvaliteten

å exportvaran, dessa fargaltars avkomlingar utövade. I och med

att mindervärdiga fargaltar upplätes för betäckning av suggor tillhöriga

andra än galtägaren, inträdde uppenbarligen ett annat förhållande. Angelägenheten

av ett statligt ingripande medelst de åtgärder, som stode till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 189. 7

buds, framträdde i detta fall så mycket skarpare ej blott genom den betydligt

vidgade skada, som direkt vållades, utan även därigenom, att fara

förefunnes för att nyttan av de ekonomiska uppoffringar, staten och hushållningssällskapen

förut iklätt sig till svinavelns förbättrande, till stor de!

beskures i de fall, där de icke rent av varit förgäves.

Svinavelsföreningarnas verksamhet försvårades nämligen i allra högsta

grad genom konkurrens med mindrevärdiga fargaltar, vilka av privata

fargaltshållare samvetslöst upplätes för betäckning av andra svinägare

tillhöriga suggor. Då dessa fargaltar så gott som undantagslöst vore

utan känd härstamning och även i övrigt av synnerligen dalig kvalitet

samt billiga i uppfödning, kunde de tydligen upplåtas mot lägre betä^kningsavgift

än den, svinavelsföreningarna trots det relativt kraftiga understödet

av allmänna medel måste betinga sig för sina fullgoda fargaltar.

Många suggägare fölle lätt för frestelsen att ur synnerligen kortsynt sparsamhetssynpunkt

använda sig av dylika fargaltar för betäckning av sina

suggor. Särskilt vore detta fallet, när det gällde produktion av smågrisar

för försäljning till andra personer. Suggägaren vore nämligen i detta fält

icke direkt ekonomiskt intresserad av smågrisarnas förmåga att senare så

fördelaktigt som möjligt omsätta det erhållna fodret i fläsk. På denna

svinens ärftliga egenskap utövade emellertid handjuret ett mycket betydelsefullt

inflytande. Och i stort sett kunde med bestämdhet sägas,

att avkomlingarna efter dessa billigare fargaltar vore i iråga om snabbvuxenhet

och förmåga att på lämpligt sätt ansatta iläsk av fullgod kvalitet,

sålunda lämplig exportvara, ofantligt underlägsna avkomlingarna efter

ur dessa synpunkter förädlade renrasiga fargaltar.

Med stöd av de gångna årens erfarenheter ansåge sig utskottet kunna

hävda den uppfattningen, att rättelse i nämnda missförhållande sannolikt

aldrig helt kunde nås på upplysningens väg. I den man denna väg till

äventyrs vore framkomlig vore tydligt, att ytterligare betydande summor

av allmänna medel måste offras på detta ändamål. Det kunde ifrågasättas,

huruvida direkta understöd av allmänna medel för hållandet av

goda handjur under någon länge tid borde utbetalas. Principiellt sett

syntes det egentliga ändamålet med dessa understöd böra vara att väcka

intresset för aveln av goda djur. Efterhand som detta skedde, borde de

direkta understöden till en början förminskas och sedan så småningom

helt försvinna. I varje fall kunde det svårligen anses med det allmännas

fördel förenligt att i längden uppmuntra vissa, låt vara intresserade personer

under det andra dels icke komme i åtnjutande av anslag, dels direkt

motarbetade de intressen, man avsåge att gynna. I den mån så vore

fallet, såsom beträffande svinaveln, måste det ligga i det allmännas in

tresse tillse, att andra åtgärder, som kunde tänkas leda till ett bättre resultat

av hittills nedlagda högst avsevärda kostnader, noggrant beaktades och

genomfördes.

Tiden syntes därför vara mogen att åtminstone inom vissa områden fullständiga

de åtgärder, som från det allmännas sida hittills vidtagits till

svinskötselns befrämjande, med lämpliga lagbestämmelser mot användandet

av mindervärdiga fargaltar. Beträffande hästaveln hade genom antagandet

av »lag om hingstbesiktningstvång» av den 23 december 1914 d-°n

principen fastslagits, att användandet av mindervärdiga handjur alltefter

rådande lokala förhållanden borde hindras, så snart det gällde upplåtan

det av dylika för betäckning av andra än hingstägaren tillhöriga ston.

Denna lag hade inom Malmöhus län tillämpats sedan år 1918. Kesultatet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition Kr 189.

härav liade varit synnerligen gott. Den tanken låge därför nära, att till

svinavelns befrämjande lag om galtbesiktningstvång borde utfärdas i huvudsaklig

överensstämmelse med gällande lag om hingstbesiktningstvång.

Samma motiv, som talade för införande av den senare, kunde anföras jämväl

för den förra. Förhållandet vore nämligen analogt. Inom svinaveln

liksom inom hästaveln komme all den avkomma, som föddes, till användning

antingen såsom avelsdjur eller såsom bruksdjur vare sig hos uppfödaren-ägaren

eller hos andra. I vilketdera fallet vore det av synnerligen

vikt, att den vore av bästa möjliga beskaffenhet. Beträffande svinskötseln

tillkomme dessutom det viktiga momentet, att detta vore av fundamental

betydelse ur synpunkten av jämn och god kvalitet å exportfläsket.

Förutom ur nämnda synpunkt, vilken uppenbarligen vore av stort allmänt

intresse, kunde ytterligare ett viktigt skäl för införande av galtbesiktningstvång

vara värt framhållas. Därest sådant komme till stånd,

måste nämligen antingen svinavelsföreningarnas antal och omfattning

ökas eller ock förutvarande ägare av s. k. okynnesgaltar övergå att hålla

fullgoda fargaltar. Uti vilkendera riktningen utvecklingen än komme att

gå, vore ur synpunkten av det allmännas intresse tämligen likgiltigt. I

varje fall bleve följden ett ökat intresse för hållandet av fullgoda handjur

och eu till löljd därav minskad konkurrens med svinavelslöreningarnas

fargaltar. Under sådana förhållanden kunde med all sannolikhet de kontanta

understöden för galthållningen till en början beskäras och inom kort

tid helt undvaras.

Bland de skäl, som sannolikt komme att anföras mot en dylik lagstiftning,

torde vara, att densamma utgjorde ett starkt ingrepp uti den personliga

friheten. Uppenbart vore emellertid, att lag om galtbesiktningstvång

icke kunde anses utgöra större ingrepp uti denna frihet än lagen om hingstbesiktningstvång

inom motsvarande område, därest den förra avfattades

efter samma principer som den senare.

Möjligheten att genomföra lag om galtbesiktningstvång stode tydligen

i intimt samband med tillgången på fullgoda handjur och borde därför liksom

beträffande hingstbesiktningstvånget bedömas efter rådande lokala

förhållanden. I stort sett kunde dock sägas, att utgångsläget beträffande

svinaveln vore gynnsammare i så måtto, som produktionen av rasrena

handjur dels på grund av svinens mångdubbelt större fruktsamhet dels

ock till följd av det relativt stora antal renrasiga djur, som redan nu hölles,

vore betydligt större. Inom Malmöhus län vore sålunda tillgången på

rasrena och fullgoda handjur redan nu så stor, att ur den synpunkten

intet funnes att med fog invända mot galtbesiktningstvångs införande.

Största svårigheten torde komma att möta vid besiktningens utförande,

i det denna komme att omfatta ett betydande antal djur. Dessas levnadsålder

vore vidare relativt låg. Möjligheten att på ett bekvämt och billigt

sätt ordna denna besiktning vore tydligen olika under olika förhållanden.

Utskottet ansåge sig dock böra framhålla, att besiktning av visst handjur

icke syntes behöva göras mer än en gång, därest vid första besiktningen

fordrades, att djuret uppnått sådan ålder, att dess utveckling i exteriört

avseende med viss säkerhet kunde bedömas. Härigenom inskränktes besiktningen

att omfatta endast nyanskaffade djur. Besiktningen syntes

böra utföras av varje läns premieringsnämnd för svin. Besiktningarna

borde givetvis äga rum å vissa fastställda tider och anmälan om besiktning

göras före utgången av angiven dag. Under sådana förhållanden

kunde för i samband med besiktning nödiga resor lämplig resplan uppgö
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mai :ts proposition Nr 189.

ras, varigenom onödiga resor inbesparades. Vidare kunde sammanföring

av iargaltar till vissa bestämda uppvisningsplatser under vissa förhållanden

ifrågasättas och genomföras. Även förtjänade erinras om, att automobilväsendets

utveckling i hög grad bidroge till problemets såväl förenkling

som förbilligande. Över huvud ansåge därför utskottet goda skäl föreligga

lör möjligheten att praktiskt genomföra besiktningens utförande.

Uppenbarligen måste före genomförandet av ifrågavarande lagstiitningsåtgärder

även tillses, att kontroll över utiäfdade bestämmelsers efterlevnad

bleve möjlig anordna. Beträffande denna fråga ville utskottet framhålla,

att galtbesiktningstvångets eiterlevnad tydligen komme att intressera

icke endast alla svinavelsföreningarna och dessas medlemmar utan

även andra galtägare, som hölle rasren och fullgod 1''argalt. Det kunde därför

med skäl antagas, att eventuella överträdelser inom mycket kort tid

kunde bliva beivrade.

En viktig synpunkt vore, att en tilltänkt lagstiftning icke ensidigt komme

att gynna producenterna av avelsdjur på bekostnad av övriga svinuppfödare.

Den fria konkurrensen i fråga om uppfödningen av avelssvin

vore emellertid, såsom utskottet i skrivelse av den 14 maj 1923 framhållit,

i avsevärd mån hindrad av nu gällande bestämmelser angående rätt till

riksstamboksloring. Därför kunde med skäl sägas, att det för närvarande

största hindret mot en dylik lagstiftning just restes genom ifrågavarande

bestämmelser. Då det väl emellertid svårligen kunde anses troligt, att

dessa bestämmelser icke skulle kunna ändras, så att detta hinder bortfölle,

hölle utskottet före, att nämnda förhållande likväl icke borde tillmätas avgörande

betydelse i fråga om bedömandet av lagens genomförbarhet.

Under åberopande av vad ovan anförts finge utskottet anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om införande av galtbesikningstvång

samt för dess genomförande önskvärda ändringar uti bestämmelserna för

riksstamsboksföring av avelssvin.

I den till lantbrukstyrelsen från svenska svinavelsföreningens förvaltningsutskott

inkomna framställningen anhålles jämlikt å föreningens årsmöte

den 22 mars 1923 fattat beslut, att lantbruksstyrelsen ville verka för

genomförandet av galtbesiktningstvång.

Statskonsulenten Lindahl förklarar i sitt den 22 februari 1924 till lantbruksstyrelsen

avgivna yttrande, att han visserligen hyste ej ringa betänkligheter

mot införande av galtbesiktningstvång men att han på grund av

de fördelar sådant skulle medföra ej kunde avstyrka framställningarna

därom.

I sitt yttrande av den 19 januari 1926 anför Lindahl, att han vid avgivandet

av förstnämnda utlåtande nyligen tillträtt sin befattning och ännu

ej varit i tillräcklig beröring med svinskötseln och dess utövare för att i

mera bestämd form kunna taga ställning till frågan om galtbesiktningstvångs

införande samt att han därför i berörda utlåtande endast uttalat

sig principiellt. Sedan Lindahl å tjänstens vägnar hunnit genomresa hela

landet och närmare undersökt ifrågavarande förhållanden, ansåge sig Lim

dahl böra instämma i uttalandena för en lag om galtbesiktningstvång. Lindahls

sistnämnda utlåtande innehåller i övrigt i huvudsak följande:

Lindahl, som själv vore ordförande i 6 av svinpremieringsnämnderna

inom landet, hade framställt anhållan till ordförandena i övriga 18 svinpremieringsnämnder

att uttala sig i frågan. Skrivelser hade inkommit från

ordförandena i 11 nämnder. Ordförandena i 10 nämnder hade uttalat sig

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mccj:ts proposition Nr 189.

för galtbesiktningstvång, under det att en ordförande meddelat, att galtbesiktningstvång

ej vore av behovet påkallat i länet (Kronobergs), enär samtliga

iargaltar där vore besiktigade. Berörda skrivelser syntes tala för, att

missförhållanden, som endast kunde motverkas genom införande av galtbesiktningstvång,

förelåge på många håll inom landets svinskötsel.

Anmärkningsvärt vore, att man i Malmöhus län, där tillgången på goda

galtar vore riklig och insikten om betydelsen därav borde vara ganska

allmän, ansåge sig vara i beh#v av galtbesiktningstvång. Anledningen därtill

vore dock troligen den stora produktionen av fläsk för export. På

grund därav vore det av särskild betydelse för svinskötseln i länet att

uppnå en låg produktionskostnad och eu hög kvalité å fläsket.

Att man inom Kalmar län ville skydda sig mot den skada, som mindervärdiga

galtar kunde åsamka den inom stora delar av länet högt stående

svinaveln, vore ganska förståeligt för den, som på närmare håll tagit del

av förhållandena. Från bygder, där svinaveln stode på en lägre ståndpunkt,

komme lätt s. k. okynnesgaltar, som hastigt nog kunde riva ned vad

förut med hjälp av statens och hushållningssällskapens medel uppbyggts.

Svenska svinavelsföreningens framställning torde hava bestämts av den

uppfattning, som mött Lindahl, var han än fört saken på tal i bygderna,,

att det ej rådde någon tvivel om, att en lag om galtbesiktningstvång skulle

vara till stor nytta för landets svinavel.

Under sina resor såsom ordförande i svinpremeringsnämnd och inspektör

av svinpremieringen hade Lindahl av föreliggande förhållanden blivit allt

mer och mer övertygad om, att mindervärdiga s. k. okynnesgaltar i högre

grad än man kunnat tro stode hindrande i vägen för föreningsverksamhetens

goda inflytande på svinaveln. Genom dylika galtar uppehölies en

osund konkurrens med föreningsgaltar, och svinstockens kvalité försämrades.

Fn galt kunde under ett år bliva upphov till 1,000-tal avkomlingar,

varav alltid några användes till avel och återstoden utnyttjades för fläskproduktion.

Enligt Lindahls åsikt vore det visserligen långt mera tilltalande att söka

sprida goda djur genom ett lämpligt uppmuntringssystem, men de trakter,

där man ej ansåge sig mäktig att föra svinaveln framåt utan galtbesiktningstvång,

borde ej undanhållas en lag därom.

Vid bedömande av möjligheten av genomförande av galtbesiktningstvång

hade man i första hand att taga hänsyn till möjligheten för allmänheten

att skaffa tillräckligt kvalificerade galtar till rimliga priser. Lindahl

ansåge, att i detta hänseende hinder ej mötte. Vad anginge sättet

för besiktningens verkställande borde denna utföras av svinpremieringsnämnderna.

Premieringsnämnderna kunde dock ej, såsom fallet vore vid

premiering av galtar tillhöriga svinavelsföreningar, resa till varje ort, där

galt funnes, utan galtar, tillhöriga andra än avelsföreningar, borde föras

till premieringsplatser, förlagda till ort, där föreningsgalt, hölies, eller annan

lämplig plats. Ordnades besiktningen på dylikt sätt, bleve kostnaderna

därför troligen ej större än att de kunde läggas inom ramen av premieringsutgifterna

i sin helhet. Om, såsom föreslagits, medel till de ökade

utgifterna för besiktningen kunde erhållas genom reducering av premieringspriserna,

syntes kostnadsfrågan kunna lösas på ett tämligen enkelt

sätt. Ett län, som genom föreningsverksamhet och galtbesiktningstvång

sökte befordra utvecklingen av svinaveln, vore dock värt största möjliga

uppmuntran i form av anslag av statsmedel.

En lag om galtbesiktningstvång syntes böra erhålla i huvudsak samma

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr lö9.

innehåll som lagen om hingstbesiktning. Vissa detaljbestämmelser borde

doek bliva annorlunda. Sålunda borde den ålder, vid vilken galt skulle tå

börja användas lör avel, sättas till i) månader. Vid denna ålder vore galtarna

berättigade till riksstamboksiöring och hade nått den utveckling, att

deras värde i viss grad kunde bedömas. Om nämnda ålder tastställdes,

syntes tillräckligt, att varje galt endast besiktigades en gäng. Dä djurets

avelsvärde en gång konstaterats vid avelsduglig ålder, torde nämligen upprepade

besiktningar, som skulle mediöra kostnader och arbete, vara onödiga.

Bestämdes åldersgränsen lägre än 9 månader, kunde belaras, att eu

del gali ar iör tidigt bleve satta i sträng tjänstgöring samt att deras avelsdugligliet

därigenom komme att äventyras.

I övrigt ville Lindahl Iramhålla betydelsen av, att en lag om galtbesiktningstvång

ej borde få tillämpas så, att den ena eller andra av de inom

landet befintliga och iör riksstamboksiöring godkända rasernas utbredning

förhindrades.

Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande till eu början erinrat om av styrelsen

gjorda framställningar om införande av tjurbesiktningstvång samt

uttalat, att de skäl, som anförts till stöd iör dessa framställningar, i stort

sett även kunde åberopas för åvägabringande av galtbesiktningstvång.

Enligt lantbruksstyrelsens mening måste en lag om tjurbesiktningstvång

med hänsyn till nötboskapsavelns stora ekonomiska betydelse tillmätas

ännu större vikt än en lag om galtbesiktningstvång. Lantbruksstyrelsen

har vidare anfört följande:

De statsunderstödda åtgärderna till höjande av svinaveln hade — liksom

motsvarande åtgärder beträffande nötboskapsaveln — huvudsakligen

haft till syfte, dels att främja premieringsväsendet i samband med stamboksföring,

dels ock att understödja svinavelsiöreningarna. Emellertid

hade ifrågavarande åtgärder, ehuru tvivelsutan av genomgripande bety

delse lör näringens höjande, dock icke tillfullo motsvarat förväntningarna.

Förnämsta orsaken härtill syntes hava varit, att mindervärdiga galtar

inom vissa trakter kommit till användning i vida större utsträckning än

som kunnat förväntas. Härom bure vederbörande slatskonsulents och ilera

svinpremieringsnämndsordiörandes uttalanden nogsamt vittne. Skadan

bestode härvid icke allenast däri, att eu dylik galt kunde giva upphov till

tusentals avkomlingar av i det hela mindervärdig art både för avel och

fläskproduktion, utan även på den rent iörödande inverkan en osund konkurrens

kunde utöva på föreningsverksamheten och dess goda inliytande

på svinaveln. Sålunda hade permieringsnämndsordföranden i Kalmar läns

hushållningssällskap anlört, att av 55 iöreningar, som under årens lopp bildats

inom sistnämnda sällskaps område, 13 upplösts på grund av konkurrens

genom mindervärdiga galtar, att ytterligare 7 föreningar av samma anledning

upplösts men återupptagits, ehuru med sämre djurmaterial än tidigare,

att 11 föreningars verksamhet försvårats av samma orsak, samt att

endast 24 föreningar gått helt fria från ifrågavarande konkurrens.

Behovet av skyddsåtgärder mot sålunda förelintliga missförhållanden

vore således uppenbart och ett effektivt ingripande för stärkande av avelsföreningarnas

ställning erforderligt. Två utvägar stode därvid till buds,

antingen upplysningsverksamhet i förening med större understöd än hittills

åt föreningarna eller tvingande lagbestämmelser. Det ville synas

lantbruksstyrelsen, som om den lörst antydda utvägen vore alltför osäker,

i det ätt betecknande nog kravet på åtgärder i lagstiftningsväg kommit

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

från orter, där svinaveln stode synnerligen högt och där — såsom inom

Malmöhus län — avelsmaterialet praktiskt sett kunde anses renrasigt.

En såvitt möjligt effektiv reglering syntes alltså — såsom lantbruksstyrelsen

i fråga om tjurbesiktningstvång anlört — kunna åvägabringas

endast på lagstiltningsväg genom lämpliga löreskrilter rörande obligatorisk

kontroll av de till avel använda handjurens kvaliiikationer.

En lagstiftning, varigenom besiktningstvång infördes, skulle såsom ovan

antytts bidraga till att lör ändamålet utgående allmänna medel komme

till mera effektiv nytta. Under den första tiden efter lagens ikraftträdande

skulle måhända en jämförelsevis stark efterfrågan å lämpliga avelsdjur

göra sig gällande. Lantbruksstyrelsen vore dock förvissad därom att, på

grund av svinens snabba utveckling, denna olägenhet vore av övergående

natur och dessutom i viss mån skulle neutraliseras genom iniörande av tillräcklig

övergångstid vid besiktningstvångets tillämpning i förekommande

fail. Fastmera torde dylikt besiktningstvång i längden komma att stimulera

uppfödning och omsättning av ett gott hanmaterial till fromma för

svinskötseln i dess helhet.

Nu nämnda fördelar syntes enligt lantbruksstyrelsens mening mer än

väl uppväga den inskränkning i den enskildes näringsfrihet, som skulle

kunna anföras såsom skäl mot lagbestämmelser av ifrågavarande art.

Lantbruksstyrelsen hölle före, att detta tvång icke kunde anses innebära

större intrång i näringsfriheten än andra dylika tvångsbestämmelser, som

under de senare åren tillkommit till skydd för avelsarbetet.

I anslutning till vad ovan anförts hade lantbruksstyrelsen utarbetat förslag

till lag om galtbesiktningstvång.

Lagförslaget torde endast i nedannämnda avseenden kräva närmare motivering.

I 2 § hade av skäl, som anförts av vederbörande statskonsulent, angivits

den ålder, vid vilken handjur skulle få användas för avel. Bestämmelsen

innebure, att besiktning av djuret behövde ske allenast en gång.

I 3 § hade tiden för ikraftträdande av förordnande av ifrågavarande

slag i enlighet med statskonsulentens mening föreslagits till tidigast sex

månader och senast tre år från det förordnandet utfärdades. Denna tid

syntes tillräcklig att bereda den djurägande allmänheten rådrum för anskaffande

av galtar av beskaffenhet att kunna godkännas för betäckningsändamål.

Den ifrågasatta lagen torde böra upptaga allenast de i förevarande avseende

erforderliga allmänna bestämmelserna. På Kungl. Maj:t torde böra

ankomma att i administrativ ordning utfärda de särskilda detaljbestämmelserna

i fråga om lagens verkställighet.

Vidkommande de av lagen föranledda besiktningskostnaderna hölle lantbruksstyrelsen

före, att besiktningen ofta torde kunna verkställas i samband

med premiering eller av premieringsmedel bekostad stamboksföring

I den mån så icke skulle kunna ske, torde vederbörande hushållningssällskap

och landsting ensamma böra vidkännas merutgifterna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer lantbruksstyrelsen,

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att antaga det av lantbruksstyrelsen

utarbetade förslaget till lag om galtbesiktningstvång, vilket är av

följande lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 189.

»1 §.

13

Där förhållandena inom hushållningssällskaps område sådant pakalla.

äger Konungen på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande

landsting förordna, att galtbesiktningstvång skall inforas inom hushållningssällskapets

område eller del därav.

2 §.

Inom område, där galtbesiktningstvång införts, må galt icke vare sig

kostnadsfritt eller mot ersättning upplåtas till betäckning av hondjur, som

tillhör annan än galtens ägare, med mindre galten uppnatt nio manaders

ålder och, på sätt därom särskilt föreskrives, med hansyn till svmavelns

ståndpunkt inom orten prövats vara lämplig för betäckningsändamal.

3 §.

I förordnande om införande av galtbesiktningstvång skall tillika utsättas

viss dag för förordnandets ikraftträdande; och må denna dag ej sattas

tidigare än sex månader eller senare än tre år från det förordnandet gavs.

4 §.

Förseelse mot denna lag straffes med böter från och med tio till och

med tvåhundra kronor. = j ... i

Därest någon under tid, då han är ställd under atal for sadan förseelse,

densamma fortsätter, skall han för varje gång stämning därför utfardats

och delgivits fällas till de böter, som för förseelsen aro stadgade.

5 §.

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans husfolk eller i

hans arbete antagen person, ansvare husbonden likasom vore förseelsen begången

av honom själv.

6 $.

Förseelse mot denna lag åtalas av allmän åklagare.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmän strafflag.

7 *.

Förordnande om införande av galtbesiktningstvång skall tillika med erinran

om påföljden för förseelse mot bestämmelserna i denna lag genom

vederbörande länsstyrelses försorg på statsverkets bekostnad införas i läns

kungörelserna och i tidning inom orten.»

Av hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava allenast Kristianstads

läns, Älvsborgs läns södra och Gävleborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott avstyrkt förslaget om införande av galtbesiktningstvång.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott

yttrar, att sällskapet ej hade något större intresse av galtbesiktningstvång.

Övriga förvaltningsutskott tillstyrka nämnda förslag eller förklara

sig ej hava något att erinra däremot. .

Förvaltningsutskottet i Kristianstads läns hushållningssällskap antoi i

huvudsak följande: .

Tvångsåtgärder borde ej tillgripas, förrän andra medel visat sig overK
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition Nr 189.

samma. Det vore ingalunda säkert, att det av enskilda hållna fargaltsmaterialet

vore i så hög grad underhaltigt, att rådande missförhållanden ej

kunde avhjälpas utan tvång. Svinskötselns utveckling borde i stället lrämjas

genom upplysning om vikten av goda avelsdjur och uppmuntran åt

svinavelsiöreningarna. På grund av lantmännens eget intresse komme utvecklingen

att gå i riktning mot användandet av goda avelsdjur, särskilt

sedan genom omläggning av stamboksföringen lantmännen mera alltmänt

kunde bedriva uppfödning av avelssvin. Den klassificering av fläsket, som

skedde vid exportslakterierna, torde medverka till en sådan utveckling. De

medel, som komme att erfordras för genomförande av galtbesiktningstvång,

bleve bättre använda, om de utginge i iorm av premier eller understöd

för anskaffande och hållande av goda avelsdjur.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott yttrar, att utskottet

vore i princip mot tvångsåtgärder, och att inga skäl funnes för genomförande

i länet av galtbesiktningstväng.

Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar,

att genomförande av galtbesiktningstväng inom sällskapets område ej

skulle medföra några fördelar, enär galthålfarna under senare år i regel

endast köpt goda galtar, men att det däremot skulle kännas som ett tvång

och föranleda kostnader.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott anför såsom

skäl för sitt uttalande, att sällskapet ej hade något större intresse av

galtbesiktningstväng, då i stort sett endast goda galtar användes å orter,

där svinuppfödning bedreves i större skala.

Gotlands läns, Värmlands läns, Örebro läns, Västerbottens läns och

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott anse genomförande

av galtbesiktningstväng inom dessa sällskaps område ej vara

lämpligt eller av behovet påkallat. Med hänsyn därtill, att sådant behov

framdeles kunde yppas, eller till förhållandena inom andra län hava dock

nämnda förvaltningsutskott tillstyrkt genomförande av en lag om galtbesiktningstvång

eller ej framställt erinran däremot.

I vissa av övriga yttranden, som gå i tillstyrkande riktning, förordas förslaget

om galtbesiktningstvångs införande utan närmare motivering. I

många yttranden framhålles emellertid, att det förelåge ett behov av galtbesiktningstvångs

införande för att trygga de resultat, som hittills vunnits

genom det allmännas uppoffringar för svinavelns förbättrande, och för

att ytterligare höja densamma. Det vitsordas, att mindervärdiga fargaltar

användas i ej ringa utsträckning, samt att därigenom svinavelsföreningarna

utsättas för en skadlig och kännbar konkurrens och svinstammens

kvalité försämras. Dessa missförhållanden syntes ej kunna avhjälpas på

upplysningens väg utan besiktningstvång vore enda botemedlet. Vissa förvaltningsutskott

hava beträffande möjligheten för genomförande av galtbesiktningstvång

yttrat, att man ej torde behöva befara någon brist på

goda fargaltar. Ett par förvaltningsutskott uttala emellertid, att genomförandet

skulle möta svårigheter i glest bebodda trakter.

Mot detalibestämmelserna i det av lantbruksstyrelsen utarbetade lagförslaget

framställes i allmänhet ej några erinringar. Förvaltningsutskottet

i Skaraborgs läns hushållningssällskap anser dock, att det bör tillkomma

allenast hushållningssällskap att begära förordnande om lagens

tillämpning, enär landstingen ej besitta erforderlig sakkunskap. Samma

förvaltningsutskott yttrar vidare, att minimiåldern, då galt skulle få användas

till betäckning, borde sättas till 8 månader. Av förvaltningsutskot
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

tet i Hallands läns hushållningssällskap föreslås, att förbudet mot upplåtande

av galt till betäckning utsträckes att omfatta även det fall, att galt

som äges av två eller flera personer samfällt, användes till betäckning av

hondjur, som tillhör någon av dem enskilt.

Vad angår ordningen för prövningen av galts lämplighet för betäckningsändamål,

yttrar Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

att i enlighet med lantbruksstyrelsens uttalande besiktning av galt

huvudsakligen kunde ske i samband med premiering eller av premieringsmedel

bekostad stamboksiöring. Mot lantbruksstyrelsens uttalande, att

kostnaderna för i annan ordning verkställd besiktning borde bestridas av

hushållningssällskapet eller landstinget, förklarar sig samma förvaltningsutskott

ej vilja framställa någon invändning. Hallands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott föreslår, att prövningen av galts lämplighet

för betäckningsändamål borde för vinnande av nödig smidighet och

snabbhet kunna anförtros utom åt svinpremieringsnämnd även åt enskild

ledamot av nämnden (husdjurskonsulent). Kostnaderna för besiktning

borde, då denna skedde i samband med premiering, uppdelas mellan stats

verket och hushållningssällskapet men i andra fall helt bestridas^ av den

galtägare, som påkallat besiktningen. Västmanlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott yttrar, att besiktningen av galtar inom länet

utan olägenhet torde kunna ske i samband med premieringen och att kostnaderna

härför ej komme att ställa sig synnerligen höga, enär premiering

varje år ägde rum inom länet. Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

framhåller såsom nödvändigt, att bestämmelserna om besiktningsförfarande

bliva sådana, att de skulle i länet kunna tillämpas

utan för stora kostnader.

Jag biträder framställningarna om införande av galtbesiktningstvång.

Av utredningen i ärendet synes framgå, att inom landet underhaltiga

galtar användas för betäckning i ganska stor utsträckning. Den skada,

som därigenom åsamkas svinaveln, är säkerligen högst betydande. Såsom

i ärendet framhållits, kan en enda galt giva upphov till tusentals avkomlingar

av i stort sett mindervärdig beskaffenhet såväl för avelsändamål

som fläskproduktion. Med hänsyn därtill att svinaveln inom landet, särskilt

i södra delen, inriktas på produktion av fläsk för export, har

det blivit av synnerlig vikt att på möjligast verksamma sätt sörja

för en jämn och god kvalité hos fläsket. Härvid måste, såsom Malmöhus

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott framhåller i sin ovannämnda

skrivelse, tillgången på fullgott hanmaterial träda i förgrunden.

Användandet av mindervärdiga fargaltar skadar emellertid ej blott direkt

svinaveln utan därigenom motverkas även de åtgärder, som av staten vidtagits

till svinavelns höjande. Såsom från flera håll påtalats, utövas nämligen

i många trakter av ägare till mindervärdiga galtar konkurrens med

svinavelsföreningarna, i det att sådana galtar, som äro billiga att anskaffa

och underhålla, mot lägre avgifter än föreningarnas galtar upplåtas till

betäckning av andra än ägarna tillhöriga suggor. Många svinavelsföreningar

hava på grund av dylik konkurrens haft att kämpa med stora

svårigheter, vilka jämväl vållat föreningars upphörande. Därest de upp
-

Departements*

chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

offringar, som från det allmännas sida göras för stödjande av svinavelsföreningarna,

skola leda till avsett resultat, synes därför erforderligt, att

åtgärder stå till buds till förhindrande av underhaltiga galtars användande

för avelsändamål.

Man torde knappast kunna förvänta, att rättelse i omförmälda missförhållanden

skall kunna vinnas enhart på upplysningens väg. I varje fall

komme det uppenbarligen att förflyta lång tid, innan någon mera påtaglig

bättring skulle ernås, och det skulle säkerligen bliva nödvändigt, att

staten iklädde sig avsevärt ökade uppoffringar för stödjande av svinaveln.

Möjliggörandet av besiktningstvång i fråga om galtar avsedda att upplåtas

till avelsbruk synes vara det säkraste och bästa medlet för vinnande

av rättelse uti ifrågavarande missförhållanden.

Införande av galtbesiktningstvång bör emellertid endast komma i fråga

å trakter, där de lokala förhållandena påkalla sådant. Såsom framgår av

de av hushållningssällskapens förvaltningsutskott avgivna yttranden, medgiva

förhållandena i stora delar av vårt land ej genomförandet av en sådan

åtgärd. Å andra sidan bör denna omständighet ej utgöra hinder för att galtbesiktningstvång

kommer till tillämpning å trakter, där så tinnes lämpligt

och önskvärt. Därest införandet av galtbesiktningstvång, i likhet med vad

fallet är beträffande hingstbesiktningstvång, göres beroende av framställning

från hushållningssällskap och landsting, synes tillfyllestgörande garanti

föreligga för, att nödig hänsyn tages till de lokala förhållandena.

Liksom i fråga om hingstbesiktningstvång bör bestämmanderätten i ifrågavarande

hänseende förbehållas Kungl. Maj:t.

Mot bestämmelser av nu ifrågasatt innebörd har anmärkts, att desamma

skulle föranleda ett viss intrång å den enskildes näringsfrihet. Häremot

må framhållas, att stadgandenas syftemål skulle vara att tillgodose ett

allmänt intresse av mycket stor betydelse och att avsevärda fördelar torde

vinnas genom dylika bestämmelser. Erinras må även att, då för bestämmelsernas

tillämpning skulle fordras beslut av landsting och hushållningssällskap,

galtbesiktningstvång allenast torde komma att införas å trakter,

där det uppbäres av den allmänna meningen. Jag får vidare hänvisa

därtill, att i fråga om hästaveln motsvarande tvång redan är infört genom

lagen om hingstbesiktningstvång.

I anslutning till vad ovan anförts har jag inom jordbruksdepartementet

låtit utarbeta ett förslag till lag om galtbesiktningstvång, vilket

i huvudsak överensstämmer med det av lantbruksstyrelsen upprättade lagförslaget

samt lagen om hingstbesiktningstvång. Berörda förslag torde

allenast i nedan angivna avseenden kräva närmare motivering.

Därest, sedan jämlikt 1 § förordnande meddelats om galtbesiktningstvångs

införande inom visst område, ändrade förhållanden skulle inträda,

så att besiktningstvångets bibehållande inom området icke längre vore betingat

av omständigheterna, äger givetvis Kungl. Maj:t att efter fram
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 189. 17

ställning från vederbörande förordna om besiktningstvångets upphörande

helt eller delvis.

I anledning av anmärkning från Hallands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott mot 2 § i det av lantbruksstyrelsen upprättade förslaget

har i samma paragraf i föreliggande förslag — i likhet med vad

som i motsvarande hänseende gäller enligt lagen om hingstbesiktningstvång

— införts bestämmelse om att galt, som äges av två eller flera personer

samfällt, icke må, därest ej angivna förutsättningar föreligga, användas

till betäckning av hondjur, som tillhöra någon av dessa personer enskilt.

Sagda bestämmelse synes erforderlig för att förhindra, att flera personer

inom samma trakt söka genom sammanslutning kringgå lagen.

I enlighet med lantbruksstyrelsens förslag har den ålder, vid vilken

galt må börja användas för avel, satts till nio månader. Har galt vid

denna ålder en gång prövats vara lämplig för betäckningsändamål, synes

sedermera ytterligare besiktningar ej vara erforderliga.

Vid bedömande av, huruvida galt må anses lämplig för betäckningsändamål,

skall enligt föreskrift i 2 § hänsyn tagas till svinavelns ståndpunkt

inom orten. Denna bestämmelse innebär, att ej allenast premieringsbara

galtar kunna godkännas för avel utan med hänsyn till lokala

förhållanden även galtar, som beträffande ras och härstamning ej uppfylla

fordringarna för premiering men dock kunna anses för ändamålet användbara.

Särskilt under första tiden av lagens tillämpning torde bliva nödvändigt,

att å vissa orter kraven på galts godkännande ej ställas alltför

höga. I den mån svinaveln utvecklas och tillgången på goda galtar ökas.

vilket torde bliva en följd av lagens genomförande, synas dock fordringarna

kunna skärpas. Aled hänsyn till olikheterna i svinavelns tillstånd

och förhållandena i övrigt inom skilda delar av landet torde godkännandet

av galt för avel böra begränsas att avse galtens användning inom visst

område.

Vid utarbetandet av de närmare bestämmelser angående prövningen

av galts lämplighet för betäckningsändamål, som enligt 2 § skola utfärdas

av Kungl. Alaj:t, lära nyss angivna synpunkter bliva beaktade. I berörda

bestämmelser böra jämväl upptagas stadganden angående vem det bör tillkomma

att besiktiga och godkänna galt för betäckning och andra erforderliga

detaljföreskrifter. Vad angår frågan, i vilken ordning tillstånd till

galts användning för avel må meddelas, bör givetvis premieringsnämnd

äga befogenhet att meddela dylikt tillstånd. Prövning av galts lämplighet

för avel torde kunna företagas i samband med premiering av svin. Emellertid

synes, på sätt framhållits i yttranden av vissa hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, vara erforderligt, att godkännande även må kunna

lämnas under mera enkla och smidiga former. Behörighet att meddela

dylikt godkännande synes därför lämpligen böra tillkomma jämväl ordförande

i premieringsnämnd ensam och av hushållningssällskapet anställd

husdjurskonsulent, som är ledamot av premieringsnämnden.

'' Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 158 häft. (Nr 189.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 189.

Några särskilda kostnader för besiktning av galt torde, i den mån godkännande

sker i samband med premiering, ej behöva uppkomma. Kostnaderna

för besiktning, som ej företages i samband med annan åtgärd

för svinavelns befrämjande, synas icke böra bestridas av statsmedel. I anslutning

till lantbruksstyrelsens förslag, som därutinnan mött gensaga

allenast från ett förvaltningsutskott, synes lämpligt, att vederbörande hushållningssällskap

eller landsting eller dessa korporationer i förening åtaga

sig dylika kostnader. Sådant åtagande synes böra föreligga, innan framställning

hos Kungl. Maj:t göres om införande av galtbesiktningstvång.

Därest besiktningarna ordnas på ett planmässigt sätt, torde hushållningssällskapens

och landstingens utgifter för ändamålet ej komma att uppgå

till några mera avsevärda belopp.

Med anledning av Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskotts

hemställan om ändring i gällande bestämmelser rörande stamboksföring

av svin vill jag nämna, att frågan om ändring i dessa bestämmelser,

varom jämväl 1927 års riksdag gjort framställning (skr. nr 128), upptages

i ovannämnda av lantbruksstyrelsen framlagda förslag till ändrade

bestämmelser rörande svinpremieringen, vilket ärende för närvarande är

beroende av Kungl. Maj:ts prövning.

Departementschefen uppläser härefter ovan omförmälda, inom jordbruksdepartementet

upprättade förslag till lag om galtbesiktningstvång samt

hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om g altbesiktning dtvång. a1 i texten
  2. JoU 1928:54 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till lag om galtbesiktningstvång jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten