Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar

1928-01-20 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:19, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

1

Nr 19.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar; given Stockholms slott den 20 januari 1928.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar

av lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar.

GUSTAF.

Johan C. TV. Thyrén.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 sand.

U häfl. (Nr 19.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition Nr 19.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1)

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad

39 a §, dels ock att 20, 31, 37, 38, 42 och 43 §§ i samma lag skola,

20, 31, 37 och 42 §§, av vilka lagrum 20 § ändrats genom lag den 30 maj

1916 (nr 161), i nedan intagna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

20 §.

För — — — — ledamöter.

Styrelsen äge — — — — efterrättelse.

Styrelsen väljes — — — — utses.

Styrelseledamot skall — — — — styrelse.

Ledamot — — — — undantag.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än tre år. Styrelseledamot

må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till ända, skiljas

från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår — — — — ledamot.

Sker — — — — registrering.

31 §.

Hos Konungens befallningshavande i länet må påkallas utseende av en

revisor att med övriga revisorer deltaga i dem åliggande granskning av

styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller i granskning av

vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningssammanträde.

Har förslaget å föreningssammanträde antagits eller ock biträtts av minst

en femtedel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en

vecka hos Konungens befallningshavande göra framställning om utseende

av revisor. Underlåter styrelsen det, stånde varje röstberättigad medlem

fritt att göra dylik framställning.

Vad — — — — arvode.

37 %.

Styrelsen — — — — föreningssammanträde.

Revisorerna----hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

3

uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondedel av samtliga

röstberättigade eller det mindre antal, som må vara bestämt i stadgarna.

38 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens medlemmar

till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två veckor

efter påfordran, varom i 37 § 3 mom. är sagt, utlyst sammanträde att

hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har

magistrat eller landsfiskal i orten att på anmälan av röstberättigad medlem

ofördröjligen utlysa sammanträde.

39 a §.

I stadgarna må bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet, i vad

rörer andra frågor än i 42 § 1 mom. avses, skall helt eller delvis utövas

av därtill utsedda föreningsmedlemmar. Sammanträde, som hålles av

sålunda utsedda, vare såsom föreningssammanträde ansett; dock må rösträtt

ej överlåtas.

42 §.

Beslut — — — — sagt.

Beslut om annan ändring av stadgarna vare ej giltigt, med mindre

samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på

varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och

å det sammanträde, som sist hålles, biträtts, såvitt genom beslutet personlig

ansvarighet för föreningens förbindelser införes eller skärpes eller

medlemmarnas förpliktelse att erlägga avgifter till föreningen ökas, eller

medlems rätt till årsvinst inskränkes, av minst tre fjärdedelar av de röstande,

men eljest av minst två tredjedelar av de röstande.

Är — — — — efterrättelse.

Har — — — — ändras.

43 §.

Beslut om föreningens trädande i likvidation i andra fall än i 48 § sägs

vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller

beslutet fattats å två på varandra följande föreningssammanträden, därav

minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av

minst två tredjedelar av de röstande. Är för giltighet av beslutet något

ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 19.

Allmänna

svenska sjuksköte

rske föreningens

styrelse.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30

december 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anför:

»I en den 29 oktober 1925 dagtecknad, till Kungl. Maj:t avlåten framställning

har riksdagens justitieombudsman återgivit en till honom från styrelsen

för allmänna svenska sjuksköterskeföreningen inkommen skrivelse

av följande innehåll:

Enligt § 1 i för föreningen gällande stadgar hade föreningen bland annat

till ändamål att genom upprättande av sjuksköterskebyrå förmedla anställning

i sjukvårdsarbete åt dem av sina medlemmar, som vore sjuksköterskor,

samt att genom anordnande av sjuksköterskehem bereda bostad åt föreningens

sjuksköterskemedlemmar ävensom möjlighet för dessa att på hemmet

erhålla sina måltider. Föreningens ändamål vore sålunda i nämnda avseenden

att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Såsom framginge av

dess stadgar vore föreningen organiserad såsom en ekonomisk förening och

borde därför kunna såsom sådan bliva registrerad jämlikt lagen den 22

juni 1911 om ekonomiska föreningar. Av följande skäl mötte dock därför

hinder. Föreningen, som innehade av staten godkänd sjuksköterskebyrå,

måste såsom villkor därför hava sin styrelse sammansatt enligt bestämmelserna

i § 7 mom. a i kungl. kungörelsen den 30 april 1920, däri bland annat

föreskreves, att föreningens styrelseledamöter icke finge utses för

mindre tid än tre år. Däremot stadgade gällande lag om ekonomiska föreningar

i 20 §, att styrelseledamot i dylik förening icke finge utses för

längre tid än två år. Mellan de nämnda bestämmelserna förelåge alltså en

uppenbar inkongruens, som omöjliggjorde en önskad registrering av föreningen.

Då bevarandet av ett mera kontinuerligt styrelsesätt vore för en

förening av nu ifrågavarande art särskilt önskvärt, torde vederbörande

myndigheter icke finna det lämpligt, att sagda kungörelse i berörda hänseende

ändrades i överensstämmelse med stadgandet i 20 § i lagen om ekonomiska

föreningar, änskönt föreningen genom de mot varandra stridande

bestämmelserna tydligen befunne sig i en sämre rättsställning, än den, som

eljest kunde tillkomma densamma. Genom den jämförelsevis fasta organisation,

en registrering både förutsatte och beredde, skulle föreningen se sig

bättre i stånd att möta det förtroende, som från statens sida blivit densamma

visad i och med godkännandet av dess sjuksköterskebyrå. Förutom

den förening, styrelsen företrädde, vore följande sammanslutningar

i sjukvårdens tjänst innehavare av utav staten godkända sjuksköterske
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

5

byråer, nämligen Röda korset, Sofialiemmet, Fredrika Bremerförbundet,

Uppsala akademiska sjukhus’, Södra Sveriges samt Örebro stads och läns

lasaretts sjuksköterskeföreningar. Såvitt styrelsen hade sig bekant, hade

från dessa sammanslutningar icke några åtgärder blivit vidtagna för desammas

registrerande, ett förhållande, som säkerligen funne sin förklaring

däruti, att nämnda sammanslutningar förnämligast hade till ändamål att

utbilda sjuksköterskor, vadan behovet för dem av en genom behörig registrering

förstärkt rättsställning icke gjort sig särskilt gällande. Allmänna

svenska sjuksköterskeföreningen, som vore en förening sammansatt av

sjuksköterskor, utgångna från de olika sjuksköterskeskolorna i riket, hade

jämte sin ideella uppgift huvudsakligen till ändamål att främja sina sjuksköterskemedlemmars

intressen genom att förmedla anställning i sjukvårdsarbete

ävensom bereda dem värdiga hem. Nämnda förenings verksamhet

måste sålunda vara av största ekonomiska betydelse för dess medlemmar.

Den försämring i rättsligt avseende, nu påtalade bristande överensstämmelse

mellan kungörelsen den 30 april 1920 och lagen om ekonomiska

föreningar medförde för föreningen, måste därför av denna erfaras

särskilt kännbar, icke blott i betraktande av det personliga ansvar, som

dess styrelseledamöter därigenom hade att ikläda sig för föreningens ekonomiska

förpliktelser, utan även med hänsyn till det hinder, nämnda förhållande

i vissa avseenden uppreste för föreningens utvecklingsmöjligheter.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde styrelsen, att

justitieombudsmannen måtte framlägga förslag om sådan ändring i gällande

lag om ekonomiska föreningar, att hinder icke mötte för sjuksköterskeförening,

som innehade av staten godkänd sjuksköterskebyrå, att

bliva registrerad såsom ekonomisk förening.

För egen del har justitieombudsmannen anfört:

I 20 § i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar stadgas, att för

ekonomisk förening skall finnas en styrelse, bestående av en eller flera ledamöter,

som äger att i enlighet med vad i samma lag är stadgat förvalta

föreningens angelägenheter. Styrelsen väljes å föreningssammanträde.

Dock må i föreningens stadgar kunna bestämmas, att styrelsen eller ledamot

av densamma skall på annat sätt utses.

Enligt samma lagrum må styrelseledamot ej utses för längre tid än två

år. Styrelseledamot må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej

gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett

honom.

I § 6 kungl. kungörelsen den 30 april 1920 med bestämmelser angående

statens godkännande av sjuksköterskeskolor och sjuksköterskebyråer förordnas

att, om förening, vilken har till ändamål att förmedla anställning

åt sjuksköterskor, för denna verksamhet upprättat särskild byrå, sådan

byrå må kunna på närmare angivet sätt erhålla Kungl. Majtts godkännande

(godkänd sjuksköterskebyrå).

För att dylikt godkännande må lämnas, erfordras, enligt § 7, att för föreningen

finnes en av densamma för en tid av minst tre år i sänder vald

styrelse, bestående av minst fem personer, av vilka minst en skall vara legitimerad

läkare och en sjuksköterska, som fullständigt genomgått godkänd

sjuksköterskeskola; att ledningen av byråns verksamhet utövas av

en utav nämnda styrelse tillsatt föreståndarinna, vilken fullständigt genomgått

sådan sjuksköterskeskola, varom nyss är sagt, och som för sin

verksamhet icke åtnjuter annan ersättning än av föreningen bestämd fast

Justitieom
budsmannen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

*'' Kunrjl. Maj:ts proposition Nr It).

avlöning; samt att byråns verksamhet icke må tillföra föreningen eller dess

medlemmar någon vinst utöver vad som åtgår till täckande av kostnaderna

för byråns förvaltning och till bildande av en i förhållande till byråverksamhetens

omfattning skälig reservfond.

Enligt § 10 är förening, som för av densamma anordnad sjuksköterskebyrå

erhållit Kungl. Ma.j:ts godkännande, pliktig att mot avgift, som efter

förslag av föreningen fastställes av medicinalstyrelsen, genom byrån förmedla

anställning i sjukvårdsarbete åt sjuksköterskor, vilka fullständigt

genomgått godkänd sjuksköterskeskola.

Ovannämnda kungörelse är grundad på ett av särskilt tillkallade sakkunniga

år 1916 avgivet betänkande angående den kvinnliga sjukvårdspersonalens

utbildning och arbetsförhållanden. I detta betänkande anfördes

bland annat, att platsförmedlingen för sjuksköterskor för det dåvarande

icke vore systematiskt ordnad och att den, även bortsett från att den ofta

vore för dyr, lämnade åtskilligt övrigt att önska. Eu förbättring av förhållandena

på detta område borde framför allt gå ut på att så vitt möjligt

utesluta det privatekonomiska intresset från ledningen av sjuksköterskornas

platsförmedlingsbyråer. Erfarenheterna från utlandet angående den

fria förmedlingen av arbete i sjukvård, och särskilt en del företeelser, som

visat sig vid vissa sjuksköterskehem med tillhörande platsförmedling, hade

med all tydlighet ådagalagt, hur önskvärt det vore att få eu platsförmedling

för sjukvård, som vore helt undandragen det enskilda ekonomiska intresset.

Visserligen hade man i vårt land endast enstaka gånger sett så

svårartade förhållanden i detta avseende, som man fått exempel på utomlands,

men vad man redan sett vore dock tillräckligt för att visa, att sjukvårdsförmedling

hos oss ej alltid skötts tillfredsställande, och ingenting

garanterade, att icke svarartade förhållanden på detta område kunde inträda

även i vårt land. Med hänsyn därtill skulle det kunna siittas i fråga

att ordna arbetsförmedlingen för sjukvården helt som en offentlig angelägenhet

med förbud för enskilda personer att syssla med sådan förmedling.

Enligt de sakkunnigas uppfattning vore emellertid förhållandena

ännu icke mogna för en dylik offentlig organisation av sjukvårdsförmedlingen.

Däremot syntes det de sakkunniga, att staten borde ingripa i arbetsförmedlingen

på det sätt, att den meddelade sitt godkännande åt de platsförmedlingsbyråer,

som ägde förutsättningar att på ett mönstergillt sätt

sköta arbetsförmedling i sjukvård. Sådant godkännande borde dock endast

komma de byråer till del, som dreves av föreningar utan ekonomiska

biavsikter. För att erlialla godkännande borde vederbörande förening

styrka, att dess förmedlingsbyrå hade eu sakkunnig och stabil ansvarig

ledning, samt garantera, att arbetsförmedlingen handhades på ett för sköterskorna

rättvist och så litet som möjligt betungande sätt. Godkänd hyrå

borde vara skyldig att föra dagbok över sin verksamhet och att till medicinalstyrelsen

insända årsrapport över densamma, allt enligt av medicinalstyrelsen

fastställt formulär. Därjämte borde godkänd byrå stå under medicinalstyrelsens

inspektion, utövad genom en inspektris över sjuksköterskeväsendet.

För att förmå platsbyråerna att söka godkännande borde

vissa förmåner tillerkännas godkända byråer. En lämplig sådan förmån

vore, om föreståndarinna för godkänd byrå erhölle rätt att räkna de år,

under vilka hon tjänstgjort å byrån, såsom år i offentlig sjukvårdstjänst,

och för dessa år erhölle bidrag av statsmedel till sin pensionering enligt

samma grunder, som, föreslagits att gälla för i offentlig tjänst anställd

sköterska.

Frågan om godkännande av sjuksköterskebyråer upptogs, ehuruväl det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t;s proposition Nr 19.

skulle ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda föreskrifter därom, i samband

med andra dithörande spörsmål i proposition nr 260 till 1919 års riksdag.

Vid propositionens avlåtande anförde chefen för civildepartementet

bland annat, att de sakkunnigas förslag att arbetsförmedlingen inom sjukvården

skulle regleras genom statligt godkännande på vissa villkor av vederhäftiga

sjuksköterskebyråer syntes departementschefen erbjuda en

lämplig grundval för denna arbetsförmedlings ordnande på ett såväl för

allmänheten som för sjuksköterskorna tillfredsställande sätt, I likhet med

de sakkunniga ansåge departementschefen, att godkännande borde meddelas

endast åt sådana byråer, som dreves av sjukvårdsföreningar utan ekonomiska

biavsikter. Bland villkoren för godkännande syntes böra uppställas

vissa fordringar på sammansättningen av vederbörande byrås styrelse

och på organisationen av den utav byrån bedrivna arbetsförmedlingen.

Godkänd sköterskebyrå torde böra stå under inspektion av medicinalstyrelsen,

utövad genom den inspektris över sjuksköterskeväsendet, om vars anställande

departementschefen komme att framställa förslag. Genom denna

inspektion syntes en viss kontroll kunna utövas över de vid byrån anställda

privatsköterskornas arbetsförhållanden i syfte att motverka ett obehörigt

utnyttjande av dessa sköterskors arbetskraft. Det syntes kunna fordras,

att godkänd sköterskebyrå vore försedd med ett arbetsreglemente, däri bestämmelser

vore meddelade angående vederbörande sjuksköterskors rättigheter

och skyldigheter gent emot arbetsgivarna. Om detta reglemente tillställdes

var och en, som från byrån rekvirerade arbetskraft, och byråns

föreståndarinna övervakade, att reglementets bestämmelser följdes, syntes

därigenom vinnas den garanti mot överansträngning av privatsköterskor,

som det för närvarande vore möjligt att åstadkomma.

Det anförda torde giva vid handen, att förening, som driver godkänd

sjuksköterskebyrå, bör anses fylla ett synnerligen allmännyttigt ändamål.

Om det därför kan vara till gagn för en sådan förening, att densamma registreras

såsom ekonomisk förening, synas, därest föreningens ändamål i

övrigt är av beskaffenhet att medgiva registrering, skäl tala för att icke

från det allmännas sida resa hinder däremot. Så sker dock genom stadgandet

att styrelse för dylik förening skall utses för tre år, medan däremot

ledamot av ekonomisk förenings styrelse ej får utses för längre tid än

två år.

Vill man sålunda undanröja det påtalade hindret för registrering av förening

av ifrågakomna slag, kan detta ske på olika sätt. En tänkbar lösning

av spörsmålet är givetvis att genom ändring i kungörelsen nedsätta

styrelseledamöternas mandattid till två år. Mot denna anordning talar

emellertid den omständigheten att, såsom styrelsen för allmänna svenska

sjuksköterskeföreningen anfört, bevarandet av ett mera kontinuerligt styrelsesätt

är för en förening av nu ifrågavarande slag särskilt önskvärt.

En annan lösning är ju att i förevarande hänseende företaga en ändring

i lagen, om ekonomiska föreningar. Ifrågakomna bestämmelse i 20 § i

denna lag hade sin motsvarighet i 23 § i den förut gällande lagen den 28

juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet och i 15 §

i ett av en för ändamålet tillsatt kommitté år 1890 avgivet förslag till lag

om föreningar för ekonomisk verksamhet, vilket förslag låg till grund för

1895 års lag. I motiven till 15 § i lagförslaget, däri stadgades, att val av

styrelseledamot ej finge avse längre tid än två år, anförde kommittén att.

enär förening icke syntes hava behov att utse styrelsemedlemmar för längre

tid, såsom fallet vore t. ex. med disponenten eller verkställande direktören

för aktiebolag, hade man ansett styrelseledamot i förening ej böra väljas

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Yttranden

över justitieombudsmannens

framställning.

för längre tid än två år i sänder, naturligtvis med rätt för föreningen att

omvälja den avgående.

Så framt skälen, varför styrelseledamot ansetts ej böra utses för längre

tid än två år, ej varit mera vägande än de nyssnämnda, torde, sedan det

numera visat sig att behov kan förefinnas att utse styrelse för längre tid,

en höjning av maximitiden för styrelseledamöternas mandat icke få anses

opåkallad. Om emellertid en generell höjning av nämnda maximitid icke

skulle befinnas lämplig, lärer mandattidens höjning kunna inskränkas till

sådana fall, då på grund av bestämmelse i annan lag eller författning

längre mandattid för styrelseledamot är erforderlig.

Över justitieombudsmannens framställning hava efter remiss yttranden

avgivits av överståthållarämbetet och länsstyrelserna. Vid sitt yttrande har

länsstyrelsen i Uppsala län fogat ett utlåtande av styrelsen För Akademiska

sjukhusets sjuksköterskeförening.

Mot genomförande av eu lagändring i enlighet med justitieombudsmannens

framställning hava allenast två länsstyrelser uttalat sig. Sålunda

har länsstyrelsen i Gotlands län ansett, att man, utan fara för att därav

skulle vållas alltför stora olägenheter, skulle kunna erhålla nödig garanti

för en viss stabilitet i skötseln av en förening av förevarande slag, även

om styrelseledamöterna valdes endast för två år. — Länsstyrelsen i Norrbottens

län har framhållit, att sjuksköterskef ören ingen syntes böra betraktas

som en sammanslutning med företrädesvis ideella syften och att bland

dess uppgifter endast den, som avsåge anordnande av sköterskehem, kunde

anses vara av specifikt ekonomisk art. För denna uppgift kunde bildas en

särskild ekonomisk förening, vari sjuksköterskef öreningen inginge som

medlem och förbehölle sig bestämmande inflytande. Denna utväg vore att

föredraga framför en av andra skäl icke påkallad ändring av föreningslagen.

Styrelsen för Akademiska sjukhusets sjuksköterskeförening har uttalat,

att något behov att få föreningen inregistrerad såsom ekonomisk förening

visserligen under föreningens hittillsvarande verksamhet ej gjort sig gällande,

men att styrelsen ansåge det kunna bliva till fördel för föreningens

utvecklingsmöjligheter, om inregistrering kunde möjliggöras utan rubbning

av bestämmelsen, att styrelsens medlemmar skola väljas för eu tid av tre år

Beträffande de två alternativa förslag till ändring i föreningslagen, som

av justitieombudsmannen framlagts, hava länsstyrelserna i Stockholms,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands

och Västerbottens län tillstyrkt en generell höjning av maximitiden för

styrelseledamöternas mandat, under det att länsstyrelserna i Östergötlands,

Jönköpings, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,

Västmanlands, Gävleborgs och Västernorrlands län ansett mandattidens

höjning kunna inskränkas till sådana fall, då på grund av bestämmelse i

annan lag eller författning längre mandattid för styrelseledamot är erforderlig.

Till stöd för det förra alternativet har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län anfört: Att något verkligt behov beträffande ekonomiska föreningar

skulle föreligga till inskränkning i styrelseledamöternas mandattid till

två år hade länsstyrelsen svårt att inse. Dylika föreningar intoge härvid

en särställning, som knappast vore av förhållandena påkallad. Då maximitiden

för styrelseledamots mandat beträffande såväl bankaktiebolag

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 19.

som vanliga aktiebolag, sjukkassor, registrerade understödsföreningar och

försäkringsbolag vore bestämd till fem år, syntes det kunna ifrågasättas,

om skäl förelåge att för ekonomiska föreningar föreskriva kortare maximitid.

Tidens utsträckande till tre år ansåge sig länsstyrelsen i varje fall

utan tvekan kunna tillstyrka.

Såsom motiv för det andra alternativet har länsstyrelsen i Kristianstads

län yttrat: Då gällande lagbestämmelser icke utgjorde hinder för att eu

styrelseledamot vid mandattidens utgång omvaldes, torde den i lagen om

ekonomiska föreningar stadgade maximitiden, för vilken en styrelseledamot

finge utses, för vanliga fall få anses väl avvägd. Med liansyn till arten

av ett stort antal av de föreningar, varom nu vore fråga, finge det

nämligen anses vara av betydelse för föreningarna att efter en jämförelsevis

kortare tid bliva i tillfälle ersätta en styrelseledamot, som på grund

av bristande intresse eller av annan anledning visat sig mindre lämplig,

med annan person utan att behöva tillgripa den nu i lagen medgivna möjligheten

att före uppdragstidens slut skilja honom från uppdraget. I betraktande

av önskvärdheten att för vanliga fall en maximitid av två år

för en styrelseledamots mandat med rätt till omval bibehölles, borde en

längre mandattid möjliggöras endast om och i den utsträckning sådant

påkallades på grund av bestämmelse i annan lag eller författning.

Den av justitieombudsmannen gjorda framställningen synes mig förtjänt Dcpartementsav

beaktande. Av skäl, som anförts i sjuksköterskeföreningens skrivelse, chefenmåste

det för en förening, som innehar av staten godkänd sjuksköterskebyrå,

vara till gagn, att föreningen kan registreras såsom ekonomisk förening.

Med hänsyn till den socialt betydelsefulla verksamhet, som utövas av dylik

förening, synes det hinder böra undanröjas, som efter vad nu påvisats

föreligger för sådan registrering. Lika med justitieombudsmannen anser

jag det ej böra ifrågakomma att vidtaga ändring i det för sjuksköterskebyrås

statliga godkännande uppställda villkoret, att föreningsstyrelsen skall

väljas för minst tre år i sänder. Såsom redan i betänkandet angående den

kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning och arbetsförhållanden framhållits,

måste nämligen bevarandet av ett mera kontinuerligt styrelsesätt vara särskilt

önskvärt för en förening av ifrågavarande slag. Enklast torde frågan

kunna lösas genom en utsträckning av den i föreningslagen stadgade maximitiden

för styrelseledamots mandat från två till tre år. Att, såsom av vissa

länsstyrelser förordats, göra rätten att utse styrelseledamot för tre år beroende

därav, att på grund av bestämmelse i annan lag eller författning en

längre mandattid än två år är erforderlig, måste efter min uppfattning

anses mindre lämpligt. Någon olägenhet har ej försports därav, att i fråga

om vissa med ekonomiska föreningar i många avseenden jämförliga sammanslutningar

maximitiden är fastställd till fem år. Sannolikt komma föreningarna

endast i mer sällsynta fall att frångå den på nuvarande lag

grundade ordningen, att styrelseledamöterna utses för ett eller högst två år,

och åt föreningarna själva lärer kunna överlämnas att avgöra, huruvida de

efter en lagändring vilja utsträcka tiden till tre år. Jag tillstyrker alltså,

att erforderlig ändring göres i 20 § föreningslagen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Framställning

av socialstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Eu. fiaga av större räckvidd angaende ändring i föreningslagen har

upptagits av socialstyrelsen, som i underdånig skrivelse den 2 november

1927 anfört följande:

När vår första lagstiftning rörande ekonomiska föreningar — lagen

den 28 juni 1895 om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

— tillkom, förutsattes, i överensstämmelse med de erfarenheter, man då

hade här i landet, att de organisationer, som komme att registreras enligt

nämnda lag, skulle bliva lokala sammanslutningar av ringa omfattnmg,

där den personliga samverkan mellan medlemmarna vore lätt att

genomföra. Varken berörda lag eller den nu gällande lagen den 22 juni

1911 om ekonomiska föreningar innehåller några föreskrifter om representativ

anordning i fråga om utövandet av medlemmarnas beslutanderätt.

Emellertid ha under årens lopp åtskilliga helt eller till övervägande

del av individuella medlemmar bestående ekonomiska föreningar med

lokal eller interiokal anslutning vuxit upp till ett betydande medlemsantal.

För dylika föreningar synes den av lagstiftningen såsom normal

förutsedda organisationsformen med såsom högsta beslutande myndighet

ett föreningssammanträde, vid vilket alla föreningens medlemmar kunna

närvara och utöva rösträtt, i vissa fall vara mindre tillfredsställande.

Icke blott föreningar med de allra högsta medlemsantalen — exempel

finnas nu på föreningar med flera tiotusental individuellt anslutna medlemmar

— utan även i avsevärt mindre föreningar är det ofta för medlemmarna

omöjligt att sammankomma till ett för hela föreningen gemensamt

föreningssammanträde. Redan lokala skäl förhindra detta, särskilt

när medlemmarna bo spridda över ett större område, såsom stundom

är fallet. Den medlemmarna enligt lagen tillkommande beslutandei

ätten kan därför komma att bli utlämnad till en ringa, företagsam klick,

som behärskar föreningssammanträdet. För sådana föreningar torde det

i många fall kunna befinnas fördelaktigt med en representativ anordning,

genom vilken föreningssammanträdets befogenhet helt eller beträffande

vissa frågor överlämnas till en av medlemmarna vald fullmäktigförsamling.

De stora ekonomiska värden, vilka för närvarande förvaltas

av åtskilliga ekonomiska föreningar, måste uppenbarligen göra det

till ett allmänt intresse, att föreningarna beredes möjlighet att ordna

sin organisation på ett betryggande sätt. Redan nu finnes bland ekonomiska

föreningar här i riket ett antal, som infört en representativ församling

såsom beslutande instans. Emellertid har tvivel uppstått, huruvida

eu sådan i och för sig nyttig anordning har stöd i lagen om ekonomiska

föreningar.

Såsom stöd för uppfattningen om den representativa organisationsformens

lämplighet inom sammanslutningar, som erbjuda vissa jämförelsepunkter

med de ekonomiska föreningarna, må anföras, att inom sjukkasse-

och understödsloreningsrörelserna det representativa systemet

sedan länge tillämpats och blivit lagfäst. T 53 § av lagen den 4 juli 1910

om sjukkassor stadgas sålunda: »I sjukkassas stadgar må bestämmas, att

sjukkassesammanträdes befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill

utsedda personer. Sammanträde, som av dessa personer hålles, vare

såsom sjukkassesammanträde ansett; dock att dylik person ej äger överlåta

sin rösträtt å sammanträde på annan.» Lagen den 29 juni 1912 om

understödsföreningar innehåller i sin 40 § motsvarande föreskrift. —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19. 11

För hushållningssällskapen har numera en representativ ordning gjorts

obligatorisk.

Det behov, som i Sverige gjort sig gällande i fråga om möjlighet att

införa representativt system för beslutanderättens utövande inom ekonomiska

föreningar, har framträtt även i ett flertal andra länder.

Sålunda har den tyska, lagen av år 1897 angående »Erwerbs- und Wirtsehaftsgenossenschaften»

under år 1922 kompletterats med en § 43 a, vari

det heter:

»Bei Genossenschaften mit mehr als zehntausend Mitgliedern besteht

die Generalversammlung aus Vertretern der Genossen (Vertreterversammlung).

För den Fall, dass die Mitgliederzahl mehr als drei tausend

beträgt, kann das Statut bestimmen, dass die Generalversammlung aus

Vertretern der Genossen bestehen soll. Die Vertreter mussen Genossen

sein.

Das Statut trifft die näheren Bestimmungen öber die Zahl der Vertreter,

die Voraussetzungen der Wahlbarkeit, die Durchfuhrung der

Wahl sowie den Nachweis und die Dauer der Vertretungsbefugnis.»

I Norge föreligger en år 1925 av en kungl. kommitté avgiven »Innstilling

till lov om samvirkelov». I detta lagförslag finnas i § 42 ff. bestämmelser

om föreningssammanträde och representantskap. Det föreslås där,

att representantskap skall kunna inrättas i vilken förening som helst

samt att antingen åt detta kan överlåtas vissa av föreningssammanträdets

befogenheter eller ock representantskapet helt och hållet sättas i

stället för sådant sammanträde. I motiveringen omnämnes, att bägge

dessa former av representantskap finnas företrädda inom nu existerande

norsk kooperation men huvudsakligen den senare.

Det är icke bekant, huruvida ifrågavarande förslag blivit föremål för

ytterligare behandling.

I Schweiz och Finland är den representativa ordningen vanlig inom

större ekonomiska föreningar. Som ett exempel kan anföras vad som

stadgas för andelsaffären Elanto m. b. t., vilken i Helsingfors intager ungefär

samma ställning som konsumtionsföreningen Stockholm härstädes

och nått ungefär lika stor anslutning, nämligen:

»22 §. Andelslagets medlemmars besluträtt utövas av ett bland andelslagets

medlemmar utsett representantskap, till vilket höra sextio ledamöter.

Vid valet av desamma tillämpas det i andelslagets valordning föreskrivna

proportionella valsättet.

Valbar till representantskapet är medlem av andelslaget, vilken ej står

i andelslagets tjänst eller är ledamot i direktionen.

Representanterna väljas för fyra år, och deras uppdrag vidtager då

valet förrättas. Av representanterna avgår vartannat år hälften, första

gången de, vilkas jämförelsetal är minst, och därefter i tur.

Representantskapet är berättigat att åt sina ledamöter bestämma arvode

och ersättning för resekostnader.»

Av vad ovan anförts torde framgå, att det för den ekonomiska föreningsverksamheten

vore av stor betydelse, om det ''representativa systemet

bleve sanktionerat av lagstiftningen. Den nu rådande tvekan, huruvida

detta system står i överensstämmelse med gällande lag, är uppenbarligen

ägnad att medföra ett skadligt osäkerhetstillstånd, som kan utgöra

ett hinder för vidtagande av ändamålsenliga anordningar. Styrelsen

har därför ansett sig böra bringa detta spörsmål under Kungl.

Maj:ts prövning och får härmed hemställa, att Kungl. Maj:t måtte vid
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Yttranden

över socialstyrelsens

framställning.

taga erforderliga åtgärder i syfte att åstadkomma en komplettering i

berörda hänseende av lagen om ekonomiska föreningar.

Det vill härvid synas, som om en obligatorisk föreskrift liknande den

tyska icke är fullt lämplig för svenska förhållanden då enligt vår ekonomiska

föreningslag kunna registreras föreningar av tämligen löslig

beskaffenhet, för vilka en representativ ordning måhända skulle verka

skäligen betungande. Å andra sidan lärer med hänsyn såväl till den

mångskiftande arten av de föreningar, som vunnit registrering enligt

vår gällande lag om ekonomiska föreningar, som ock till vår mindre befolkningstäthet

en gräns nedåt för rätt till representativ ordning knappast

vara påkallad hos oss.

Då i allmänhet bestämmelserna i vår svenska föreningslag om utövande

av rösträtt och sättet för medlem att tillvarataga sina intressen

gentemot hans förening äro tämligen vagt avfattade, synes det över huvud

taget lämpligast att inskränka sig till att överföra sjukkasse- och

understödsföreningslagarnas allmänna stadgande utan ingående på

några vidare detaljer, vilka lämpligen kunna överlåtas åt de särskilda

föreningarna att bestämma. Den ändring i lagen om ekonomiska föreningar,

som synes erforderlig, torde sålunda vara, att bland bestämmelserna

om föreningssammanträde (34—39 §§) införes ett stadgande om

att föreningssammanträdes befogenhet kan helt eller delvis utövas av

därtill utsedda personer.

Jämväl över socialstyrelsens framställning hava efter remiss överståthållarämbetet

och länsstyrelserna inkommit med yttranden.

Framställningen har tillstyrkts i samtliga avgivna yttranden. Beträffande

innehållet av de lagbestämmelser, vilka skulle erfordras för

vinnande av det med framställningen avsedda syftet, hava dock olika

meningar yppats.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ansett lämpligast, att, därest det

representativa systemet skall användas, detta begagnas helt, utom i

fråga om val av representantskapet.

Länsstyrelsen i Blekinge län yttrar: I allmänhet äro medlemmarna i

eu ekonomisk förening bäst betjänta med att direkt vid föreningssammanträdena

få bevaka sina intressen. Först om medlemsantalet blir avsevärt

stort och medlemmarna äro spridda över ett mera vidsträckt område,

torde behov av en representativ ordning göra sig gällande. Därest

det skulle befinnas lämpligt, att stadganden rörande ett representativt

system införas i föreningslagen, anser därför länsstyrelsen, att dylika

stadgan dens tillämpning bör göras beroende av att vederbörande förening

har en mera avsevärd medlemsnumerär. Därjämte torde stadgandet

icke böra meddelas i så kortfattad form, som exempelvis i 53 §

i sjukkasselagen, utan kompletteras antingen med bestämmelser om, på

vad sätt dylik representation skall utses, eller ock med en föreskrift,

att bestämmelser härutinnan, som intagas i en förenings stadgar, skola

för att bliva giltiga, fastställas av någon myndighet, exempelvis registreringsmyndigheten.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör följande uttalande: Frågan

är emellertid knappast tillfredsställande löst med att endast införa

en allmän bestämmelse, att föreningsstämmas befogenheter må, därest

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19. 13

stadgarna sådant föreskriva, av stämman överlämnas till särskilda fullmäktige.

Enligt länsstyrelsens förmenande tarvas ock reglerande bestämmelser

icke blott angående sättet för fullmäktiges utseende, rösträtt

vid fullmäktigeval, antalet fullmäktige, tiden för vilken fullmäktige

skola utses och vad övrigt, som sammanhänger med fullmäktiges tillkomst,

utan också beträffande rösträtt inom fullmäktige, fullmäktiges

beslutförhet samt framför allt fullmäktiges befogenheter i förhållande

till stämman. Ekonomiska föreningar förekomma nämligen av så många,

sinsemellan vitt skilda arter och organisationsformer, att någon fullt

enhetlig form av representantförsamling är otänkbar och att därför institutionens

närmare utformande icke skäligen kan helt överlämnas åt

praxis. Länsstyrelsen åsyftar givetvis icke, att i lagen skulle införas

bestämmelser för alla de olika fall, som i förevarande hänseende äro

tänkbara. Just föreningarnas egenskap att sinsemellan kunna förete

snart sagt obegränsat antal olika, detaljformer förbjuder detta. Vad

länsstyrelsen avser är allenast, att i lag bör angivas, att, om förenings

stadgar medgiver, att stämmans befogenheter överlåtas helt eller delvis

å fullmäktige, stadgarna också skola innehålla uttryckliga bestämmelser

i de hänseenden, varom här är fråga. Måhända kunde ock, för att

bereda för föreningens enskilda medlemmar erforderlig kontrollmöjlighet,

i föreningslagen lämpligen införas bestämmelse därom, att fullmäktigesammanträdena

skulle såtillvida vara offentliga, att föreningsmedlem

ägde rätt att vid desamma närvara, givetvis utan yttrande- eller

rösträtt.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar: I samband med denna reform torde

jämväl införas bestämmelser i syfte att bereda föreningsmedlem tillfälle

att genom närvaro å föreningssammanträde få sin röst avgiven vid valet.

Vid sådant förhållande och med tanke särskilt a den ganska skiltande

ekonomiska räckvidden i verksamheten hos en ekonomisk förening,

å ena sidan, samt en sjukkassa eller understödsförening, å andra sidan,

kan länsstyrelsen icke obetingat ansluta sig till den av socialstyrelsen

uttalade uppfattningen, att åsyftade målet lämpligen skulle kunna nås

enbart genom inflikande bland hithörande bestämmelser i föreningslagen

och överförande dit av föreskrifter utav den innebörd, som återfinnas i

hithörande delar av lagarne om sjukkassa och om understödsföreningar,

varför det förefaller länsstyrelsen, som om i samband med nu ifrågasatta

stadgeändring borde upptagas till prövning jämväl frågan huruvida

val till representantskap ej skulle kunna ske annorledes än å för

sådant ändamål anordnat särskilt sammanträde.

För eu lagstiftningsåtgärd i det syfte, socialstyrelsens framställning utvisar,

äro efter min mening giltiga skäl anförda. Den omfattning, ett betydande

antal ekonomiska föreningar numera erhållit i avseende å såväl medlemsantal

som verksamhetsområde, har medfört, att anordningen med beslutanderätten

i föreningsangelägenlieter överlämnad åt ett föreningssammanträde,

däri samtliga medlemmar äga deltaga, i många fall är hinderlig

för föreningsverksamheten. Lämpligheten av att i en dylik förening beslutanderätten

må kunna utövas av fullmäktige synes icke kunna bestridas.

Sedan tvekan uppstått, huruvida med nuvarande stadganden i föreningslagen

kan anses överensstämma, att en förening övergår till det representativa

systemet för fattande av beslut, håller jag således i likhet med socialsty
-

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 19.

relsen och de hörda myndigheterna före, att föreningslagen bör kompletteras

med stadgande, att föreningssammanträdes befogenheter må kunna

utövas av fullmäktige.

Med avseende å innehållet av ett dylikt stadgande finner jag mig kunna

instämma i vad socialstyrelsen anfört därom, att en obligatorisk föreskrift

om införande av fullmäktige icke är lämplig. Huruvida rätten att utse

fullmäktige bör vara inskränkt till föreningar med ett visst minimiantal

medlemmar, kan vara föremål för olika meningar. Otvivelaktigt medför

den omedelbara beslutanderätten, att intresset för föreningens angelägenheter

vidmakthålles hos medlemmarna i högre grad än om angelägenheterna

handhavas av en särskild beslutande församling, och för föreningar

med ett ringa antal medlemmar torde såsom regel vara lämpligt, att samtliga

medlemmar äga rätt att deltaga i ärendenas behandling. Emellertid

lära, även inom föreningar med begränsat medlemsantal, särskilda omständigheter

kunna påkalla införande aven fullmäktiginstitution; medlemmarna

kunna vara bosatta å vitt skilda orter eller äga mindre vana att handhava

föreningsangelägenheter. Med hänsyn till de många olikartade verksamhetsområden,

de ekonomiska föreningarna företräda, synes en generell begränsning

av antalet medlemmar ej kunna på ett tillfredsställande sätt fastställas.

Jag ansluter mig således även beträffande detta spörsmål till socialstyrelsens

uppfattning.

Av nu anförda skäl vill jag förorda, att i föreningslagen upptages ett

stadgande av enahanda innehåll som 53 § sjukkasselagen och 40 § understödsföreningslagen.

Av dessa stadgandens avfattning torde följa, att föreningsstadgar,

som innehålla bestämmelse om representativ anordning i fråga

om utövandet av medlemmarnas beslutanderätt, jämväl måste upptaga regler

angående utseende av representantskapet, dess mandattid och behörighet

m. m. Det lärer följaktligen vara obehövligt att i lagen meddela särskild

föreskrift i dessa hänseenden.

Det nya stadgandet synes böra inflyta i slutet av den avdelning av föreningslagen,

som handlar om föreningssammanträde. Då ett brytande av

paragrafföljden skulle medföra vissa olägenheter, torde stadgandet kunna

betecknas 39 a §.

Upptagande i föreningslagen av ett stadgande av ifrågavarande innebörd

torde föranleda ändring i vissa paragrafer i lagen. Skäl synas nämligen

saknas att för giltighet av beslut om ändring av stadgarna i de ämnen,

som avses i 42 § 2 mom., uppställa annan fordran än att samtliga röstberättigade

förenat sig därom. Vad åter angår 1 mom. i nämnda paragraf,

torde där omförmälda stadgeändringar vara av den betydelse, att man

icke bör stanna vid en bestämmelse, att beslutet skall äga giltighet, så

snart samtliga röstberättigade förenat sig därom. För genomförande av

dylika ändringar, så vitt de skola avse jämväl dem, som vid frågans avgörande

redan voro medlemmar i föreningen, synes såsom förutsättning

böra föreskrivas, antingen att föreningens samtliga medlemmar lämnat sitt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

15

samtycke därtill eller att beslutet fattats å två på varandra följande föreningssammanträden,

därav minst ett ordinarie, och å det sammanträde

som sist hålles, biträtts av samtliga röstande. För att möjliggöra inhämtande

av samtliga medlemmars samtycke annorledes än å föreningssammanträde

torde i 34 § 1 mom. böra intagas en bestämmelse av enahanda innehåll

som sista punkten i 48 § 1 mom. sjukkasselagen och 35 § 1 mom.

understödsföreningslagen. Vidkommande beslut om föreningens trädande i

likvidation enligt 43 § torde hinder ej möta för att dylikt beslut erhåller

giltighet, där samtliga röstberättigade förenat sig därom. Enligt sakens

natur bör en motsvarande ändring vidtagas i 37 § 3 mom. Däremot synes

med grunden för bestämmelse i 45 § 2 mom. bäst instämma, att det antal

medlemmar, som minst erfordras för anställande av där omförmäld klandertalan,

skall utgöra en tiondedel av samtliga föreningsmedlemmar. Vidare

torde i 31 och 38 §§ uttrycken ''varje föreningsmedlem’ och ''föreningsmedlem’

böra utbytas mot ''varje röstberättigad medlem’ och ''röstberättigad medlem’.

Å övriga ställen i lagen, där det talas om ''föreningsmedlem'' eller ''medlem'',

avses uppenbarligen envar föreningsmedlem.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

utarbeta förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.»

Föredraganden uppläser härefter berörda lagförslag av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att för det ändamål, § 87 regeringsformen

omförmäler, lagrådets utlåtande över förslaget skall inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

E. Lindström.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1)

om ekonomiska föreningar.

Härigenom förordnas dels att i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska

föreningar skall införas en ny paragraf av nedan angivet innehåll och betecknad

39 a §, dels ock att 20, 31, 34, 37, 38, 42 och 43 §§ i samma lag skola,

20, 31, 34, 37 och 42 §§, av vilka lagrum 20 § ändrats genom lag den 30

maj 1916 (nr 161), i nedan intagna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

20 §.

För — — — — ledamöter.

Styrelsen äge — —---efterrättelse.

Styrelsen väljes — — — — utses.

Styrelseledamot skall — —--styrelse.

Ledamot — — — — undantag.

Styrelseledamot må ej utses för längre tid än tre år. Styrelseledamot må,

ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej gått till ända, skiljas från

uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår — — — — ledamot.

Sker — — — — registrering.

31

Hos Konungens befallningshavande i länet må påkallas utseende av en

revisor att med övriga revisorer deltaga i dem åliggande granskning av

styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper eller i granskning av

vissa räkenskaper. Förslag härom skall väckas å föreningssammanträde.

Har förslaget å föreningssammanträde antagits eller ock biträtts av minst

en femtedel av samtliga röstberättigade, åligger det styrelsen att inom en

vecka hos Konungens befallningshavande göra framställning om utseende

av revisor. Underlåter styrelsen det, stånde varje röstberättigad medlem

fritt att göra dylik framställning.

Vad — — — — arvode.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

34 $.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i liandhavandet av föreningens angelägenheter

utövas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna bestämmas,

att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas å föreningssammanträde,

må i annan ordning avgöras.

Ej må — — — revisor.

37 §.

Styrelsen — — — — föreningssammanträde.

Revisorerna — — — — hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för

uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondedel av samtliga

röstberättigade eller det mindre antal, som må vara bestämt i stadgarna.

38 $.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens medlemmar

till ordinarie sammanträde, eller har styrelsen ej senast två veckor

efter påfordran, varom i 37 § 3 mom. är sagt, utlyst sammanträde att hållas

så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan ske, har magistrat

eller landsfiskal i orten att på anmälan av röstberättigad medlem ofördröjligen

utlysa sammanträde.

39 a §.

I stadgarna må bestämmas, att föreningssammanträdes befogenhet skall

helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde, som

hålles av dessa personer, vare såsom föreningssammanträde ansett; dock

att dylik person ej äger överlåta sin rösträtt å sammanträde på annan.

42 $.

Beslut avseende ändring av stadgarna i fråga om medlems rättighet att

utträda ur föreningen eller sådan ändring av stadgarna, att avgående

medlems rätt, varom i 15 § är sagt, inskränkes, vare, där ändringen skall

avse jämväl dem, som vid frågans avgörande voro medlemmar i föreningen,

ej giltigt, med mindre samtliga medlemmarna lämnat sitt samtycke därtill

eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningssammanträden,

därav minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av

samtliga röstande. Ej heller äge beslut om sådan ändring av stadgarna, att

medlems rätt till föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning inskränkes,

giltighet, med mindre beslutet fattats i enlighet med vad nu

är sagt.

Beslut om annan ändring av stadgarna vare ej giltigt, med mindre samtliga

röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra

följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 14 häft. (Nr 19.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

sammanträde, som sist hålles, biträtts, såvitt genom beslutet personlig ansvarighet

för föreningens förbindelser införes eller skärpes eller medlemmarnas

förpliktelse att erlägga avgifter till föreningen ökas, eller medlems rätt till

årsvinst inskränkes, av minst tre fjärdedelar av de röstande, men eljest av

minst två tredjedelar av de röstande.

Är — — — — efterrättelse.

Har — — — — ändras.

43 §.

Beslut om föreningens trädande i likvidation i andra fall än i 48 § sägs

vare ej giltigt, med mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller

beslutet fattats å två på varandra följande föreningssammanträden, därav

minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av

minst två tredjedelar av de röstande. Är för giltighet av beslutet något

ytterligare villkor bestämt i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 13 januari

1928.

Närvarande:

justitierådet von Seth,

justitierådet Wedbebg,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexandekson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den

30 december 1927, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22

juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet

Gösta Siljeström.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda

ledamöter.

Lagrådet:

Mot förslaget att öppna möjlighet för ekonomisk förening att i sina

stadgar antaga representativt system, enligt vilket föreningssammanträdes

befogenheter utövas av fullmäktige, synes någon erinran icke vara att

framställa, såvitt angår beslutanderätten i frågor rörande föreningens

verksamhet eller formerna för dess utövning, eller i vad angår föreningens

rättsförhållanden utåt, emot tredje man. I viss mån annorlunda ställer

sig saken, om det gäller att träffa bestämmelser som innefatta en

ändring i den enskilda föreningsmedlemmens rättsställning gentemot

föreningen och således förändra de förutsättningar på vilka hans anslutning

till föreningen är byggd. I princip kan på detta område sägas gälla

att den enskilda medlemmen icke behöver höja sig för ett av föreningens

organ utan hans samtycke fattat beslut. På denna grundsats är också

föreningslagens 42 § tydligen byggd. Beträffande den utväg, som anvisas

den enskilda medlemmen att värja sitt intresse mot ett dylikt beslut,

gör emellertid paragrafen skillnad emellan två grupper av fall. I fråga

om den ena gruppen, vilken avhandlas i paragrafens andra stycke, har

man — med hänsyn till vikten för föreningens fortsatta verksamhet att

kunna genomföra viss ändring i de konstitutiva reglerna om medlems

rättsställning — icke lämnat den enskilda medlemmen öppen vetorätt,

utan i stället berättigat honom att frigöra sig från medlemskap å de nya

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

villkoren genom anmälan om utträde. I vissa andra fall kan en dylik

utträdesrätt icke utgöra något tillfredsställande skydd; så t. ex. uppenbarligen

icke om en ifrågasatt stadgeändring angår redan ansluten medlems

rätt efter utträde ur föreningen eller vid dennas upplösning. För

dessa fall äro i första stycket av 42 § givna stadganden, som tillförsäkra

den enskilda medlemmen möjlighet att genom sitt veto förhindra en mot

hans intresse stridande stadgeändring. Denna befogenhet skulle enligt

förslaget hädanefter vara honom betagen, i det att stadgeändring av nu

nämnd innebörd skulle kunna genomföras medelst beslut å två fullmäktigsammanträden,

under villkor av enhällighet a det senare. Förslaget synes

i denna del innefatta ett avsteg från riktiga föreningsrättsliga grundsatser.

Rättelse torde lämpligast kunna vidtagas genom ett förbehåll i 39 a § att

de fullmäktiges mandat ej får omfatta sådan stadgeändring, som i 42 §

1 mom. avhandlas. Därmed bleve å andra sidan den föreslagna ändringen

i 34 § överflödig.

Enligt fjärde stycket i 20 § skall styrelseledamot vara medlem i föreningen

eller åtminstone på visst angivet sätt stå föreningen nära. Den föreslagna

39 a § däremot later kretsen av valbara personer vara obegränsad; den

överensstämmer härutinnan med sina motsvarigheter i lagarna om sjukkassor

och om understödsföreningar. Svårligen kan det dock anses behövligt

eller lämpligt att uppdraga föreningssammanträdes befogenhet åt andra

än föreningsmedlemmar, och det hemställes att detta ord införes i stället

för »personer» i första punkten. Måhända har det ej heller varit tänkt

annat än att blott medlemmar skulle kunna utses till fullmäktige. Härpå

tyder såväl användningen av uttrycket »röstberättigad medlem» (ej blott

»röstberättigad») i 31 och 38 §§ som ock den omständigheten att 87 § ansetts

kunna bibehållas oförändrad. Finge nämligen 39 a § tolkas så att

även icke-medlemmar kunna väljas, bleve härav en följd att sådana fullmäktige,

som ej äro medlemmar, å ena sidan sakna den behörighet att göra

framställning eller anmälan, som nämnes i 31 och 38 §§, och å den andra

ej äro underkastade den skadeståndsskyldighet varom 87 § stadgar. Varken

det ena eller andra torde vara åsyftat.

Även andra punkten i 39 a § återfinnes lika lydande i nyssnämnda

två lagar, önskligt är dock att den jämkas till en språkligt mera nöjaktig

avfattning, exempelvis denna: Sammanträde, som hålles av sålunda

utsedda, vare såsom föreningssammanträde ansett; dock må rösträtt ej

överlåtas.

Justitierådet Wedberg:

I likhet med Konungens befallningshavande i Norrbottens län håller jag

före att icke något verkligt behov föreligger att ändra vare sig föreningslagens

20 § eller 1920 års kungörelse. Jag känner mig ock oviss, huruvida

det krav på »stabil ansvarig ledning», som tagit sig uttryck i kungörelsens

bestämmelse om minimitiden av tre år, låter sig förena med

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

21

ett stadgande om treårsperiod såsom maximitid, förknippat med en regel

sådan som innehålles i andra punkten av 20 §:s sjätte stycke. Är svaret

nekande, vinnes ej den tilltänkta lagändringens syfte. Är det jakande,

synes mig naturligare att jämka kungörelsen efter lagen än att med förslaget

gå den motsatta vägen.

Jag kan alltså icke tillstyrka förslaget såvitt angår 20 §.

Anses dock ändringen i samma paragraf böra ske, synes det mig önskligt

att de två åren utbytas mot tre även i 24 och 30 §§.

Justitierådet von Seth:

Såsom framgår av departementschefens redogörelse har Konungens befallningshavande

i Göteborgs och Bohus län i yttrande över socialstyrelsens framställning

angående sanktionerande även inom den allmänna föreningsrätten

av det representativa systemet erinrat, att det ej syntes vara tillräckligt att

medgiva införandet i stadgarna av bestämmelse därom att föreningsstämmans

befogenheter skulle utövas av särskilda fullmäktige, utan att dessutom

tarvades reglerande bestämmelser om, bland annat, sättet för fullmäktiges

utseende, rösträtt vid fullmäktigval, antalet fullmäktige, tiden för vilken

fullmäktige skulle utses och vad övrigt, som sammanhängde med fullmäktiges

tillkomst. Det synes som om denna erinran icke bort lämnas å sido vid förslagets

utformande. Föreningsstadgar utarbetas ofta av personer utan vidare

juridisk erfarenhet och med den begränsade prövningsrätt 75 § föreningslagen

inrymmer åt den registrerande myndigheten tinnes vid lagens tystnad

icke någon garanti för att erforderliga bestämmelser komma att inflyta i

stadgarna. Det synes mig därför och då det med hänsyn till de växlande

förhållanden, om vilka det här är fråga, ej lämpligen låter sig göra att

införa direkta föreskrifter i ämnet i lagen, som om i 7 § borde intagas

ett stadgande, att där föreningssammanträdes befogenhet skall utövas av

därtill utsedda personer, stadgarna skola innehålla närmare bestämmelser

om dessas antal och väljande samt den tid, för vilken de skola utses.

I samband därmed lärer tillika böra tagas under övervägande om icke

det är av sådan vikt för tredje man att äga kännedom om huruvida beslutanderätt

i föreningens angelägenheter skall utövas av en representantförsamling

eller av medlemmarna själva, att anteckning om vad uti detta

hänseende gäller bör införas i registret, och om ej förty föreskrift om

sådan anteckning bör införas i 76 §.

Att bestämmelser motsvarande dem jag nu ifrågasatt ej finnas i vissa

andra lagar, som äro uppbyggda på föreningslagstiftningen, torde så

mycket mindre kunna åberopas som skäl för att icke upptaga dylika bestämmelser

i förevarande lag, som denna ju alltjämt bör vara den förebildliga

på det föreningsrättsliga området.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20

januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén, anmäler lagrådets

den 13 januari 1928 avgivna utlåtande över det den 30 december 1927 till

lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 22 juni 1911 (nr 55 s. 1) om ekonomiska föreningar.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»Den föreslagna ändringen av 20 § har av lagrådets flesta ledamöter

lämnats utan anmärkning. En ledamot har förklarat sig icke kunna tillstyrka

förslaget i denna del. De skäl, vilka åberopats till stöd för sistnämnda

uppfattning, hava icke synts mig innefatta anledning att frånträda

förslaget. Ej heller har jag ansett ett utsträckande av den lagbestämda

maximitiden för styrelseledamots mandat böra, såsom samme ledamot

ifrågasatt, medföra motsvarande lagändring i fråga om den tid, för vilken

revisor må utses, eller den tid, utöver vilken å föreningssammanträde lämnat

bemyndigande att avyttra eller med gäld belasta förenings fasta egendom

ej må gälla.

Mot förslaget att öppna möjlighet för ekonomisk förening att i sina

stadgar antaga representativt system, enligt vilket föreningssammanträdes

befogenhet utövas av fullmäktige, har av lagrådet ej framställts annan

erinran än att fullmäktiges mandat ej bör omfatta sådan stadgeändring,

som i 42 § 1 mom. avhandlas. Vad lagrådet härutinnan anfört har jag

ansett böra beaktas och har i enlighet härmed erforderlig omarbetning

ägt rum.

Med anledning av vad lagrådet i övrigt anfört beträffande 39 a § hava

däri vidtagits vissa ändringar, väsentligen av redaktionell natur.

Vad en av lagrådets ledamöter hemställt i fråga om ändringar i 7 och

76 §§ föreningslagen har jag icke funnit mig böra biträda.»

Föredraganden uppläser härefter det omarbetade förslaget och hemställer,

att detsamma måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19.

23

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Ma:jt Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. Cervin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:66 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska för a1 i texten
  2. 1LU 1928:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar. a1 i texten