Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 191d (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva

1928-03-16 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:195, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 191d (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

191d (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva; given Stockholms

slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av

förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt

för gåva.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 saml.

164 häfl. (Nr 195.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november

1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva.

Härigenom förordnas, att 25 § samt 43—45 och 56 §§ i förordningen

den 19 november 1914 om arvsskatt och skatt för gåva skola, 56 § i nedan

angiven del, erhålla följande ändrade lydelse:

25 §.

Där egendom på grund av arv eller testamente tillfaller någon vid

annat tillfälle än arvlåtarens eller testamentsgivarens dödsfall och skatt

för egendomen icke blivit beräknad vid inregistrering av bouppteckning

efter denne, utan skall utgå vid varje tillfälle, då egendomen övergår till

ny innehavare, bestämmes skattskyldigheten efter skyldskapsförhållandet

mellan tillträdaren och arvlåtaren eller testamentsgivaren; dock skall

skattskyldigheten bestämmas efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren

och den föregående innehavaren, där vid sådan beräkning skattebeloppet

blir lägre.

43 §.

Åmbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar mottaga

handling, som enligt 42 §> skall vid ingivandet förses med stämpel, åligger

att tillhandahålla de till handlingen erforderliga stämplar, och skola stämplarna

hos honom köpas och stämpelbeläggningen av honom verkställas.

44 §.

Är bouppteckning eller fideikommissbrev icke vid ingivandet åtföljt av

penningar till stämpeln och erlägges ej genast efter erhållen tillsägelse

det felande beloppet, må handlingen ej mottagas.

45 i

År deklaration icke vid ingivandet till Konungens befallningshavande

åtföljd av penningar till stämpeln, äger Konungens befallningshavande

förordna om uttagande av skattebeloppet i den ordning, som om uttagande

av oguldna kronoutskylder är stadgad,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

3

56 $.

Från tillämpningen — — — annat land.

överenskommelse, som---skedd uppsägning.

Har Konungen jämlikt 10 kap. 5 § i lagen om arv förordnat, att av

arv, som här i riket tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten

utgå en särskild avgift, skall sådan avgift uppbäras i den ordning,

varom ovan sägs, och skola även i övrigt bestämmelserna i denna förordning

i tillämpliga delar gälla i fråga om sådan avgift.

Denna förordning träder i kraft vad angår 43—45 §§ den 1 juli 1928

samt i övriga delar den 1 januari 1929. Äldre lydelsen av 25 § skall

dock fortfarande lända till efterrättelse, om skattskyldigheten inträtt före

sistnämnda dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet frågor om vissa

ändringar i förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och

skatt för gåva.

Föredraganden anför:

Ändringar, Med en den 11 januari 1928 dagtecknad proposition nr 17, har Kungl.

förslaget till Maj:t för riksdagen framlagt förslag till lag om arv med flera i samband

lag om arv. därmed stående lagar i huvudsaklig överensstämmelse med lagberedningens

den 22 december 1925 avgivna förslag i ämnet.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga vissa med förstberörda

förslag sammanhängande spörsmål beträffande arvsbeskattningen.

25 §• Enligt lagen den 11 juni 1920 om makes arvsrätt äger efterlevande make

taga arv endast om bröstarvingar till den avlidne ej finnas. Har denne

efterlämnat skyldemän av andra parentelen, d. v. s. fader, moder, syskon

eller dess avkomling, tager den efterlevande halva kvarlåtenskapen, medan

den andra hälften tillfaller de närmast arvsberättigade av dessa skyldemän.

Vid den först avlidne makens död utgår arvsskatt för efterlevande

maken efter klass I i arvsskatteförordningen och för skyldemännen

efter klass II.

I 25 § av nämnda förordning stadgas, att där egendom på grund av

testamente tillfaller någon vid annat tillfälle än testamentsgivarens dödsfall

och skatt för egendomen icke blivit beräknad vid inregistrering av bouppteckning

efter testamentsgivaren, utan skall utgå vid varje tillfälle,

då egendomen övergår till ny innehavare, skattskyldigheten bestämmes

efter skyldskapsförbållandet mellan tillträdaren och den förre innehavaren

eller ägaren.

Detta stadgande härrör, med en av riksdagen vidtagen mindre jämkning

av huvudsakligen formell art, från ett av särskilda kommitterade den 19

november 1910 avgivet förslag till förordning om arvsskatt och skatt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

o

gåva. Såsom motiv för stadgandet hade kommitterade anfört allenast, att

detsamma införts såsom komplettering till vissa angivna bestämmelser i

förslaget, vilket vore byggt på principen, att den, som på grund av

arv eller testamente erhåller egendom, därför skall erlägga arvsskatt vid

den tidpunkt, då egendomen tillfaller honom med den rätt, som för hans

vidkommande må vara närmare bestämd.

Om efterlevande make på grund av den först avlidne makens testamente

(inbördes testamente) erhåller kvarlåtenskap med äganderätt eller fri

förfoganderätt samt i testamentet tillika givits föreskrift om vem äganderätten

skall tillfalla vid den efterlevandes död, beräknas arvsskatten på

följande sätt: Vid den först avlidne makens död erlägger den efterlevande

arvsskatt enligt klass I för egendomens fulla värde. Vid dennes död beräknas

jämlikt förutnämnda stadgande i 25 § skatten för tillträdarens fång

efter skyldskapsförhållandet till den efterlevande maken. Är tillträdaren

exempelvis den först avlidne makens (testamentsgivarens) barn i ett föregående

gifte eller skyldeman i andra parentelen, betalar han följaktligen

stämpel ej efter klass I resp. klass II — vilket skulle ha skett om han

vid den först avlidne makens död tagit arv efter denne — utan efter

klass IV.

Har den efterlevande maken på grund av den först avlidnes testamente

erhållit kvarlåtenskapen efter honom med nyttjanderätt eller avkomsträtt

och med föreskrift, att egendomen vid efterlevande makens död eller

annan framtida tidpunkt skall tillkomma annan, exempelvis den först

avlidnes barn i ett tidigare gifte eller skyldeman i andra parentelen, skall

enligt 13 § endast värdet av nyttjanderätten eller förmånen beräknas som

tillgång i boet efter den först avlidne. Värdet av denna tillgång beräknas

enligt 6 §, och arvsskatt utgår för den efterlevande maken efter klass I.

Vid dennes död anses enligt 13 § andra stycket äganderätten för den först

avlidnes skyldeman såsom tillgång i den efterlevande makens bo, och jämlikt

25 § utgår skatten efter skyldskapsförhållandet till den efterlevande,

alltså enligt klass IV.

I det för riksdagen framlagda förslaget till lag om arv har i fråga om

makes arvsrätt föreslagits en ordning, som väsentligen avviker från den

nu rådande. Jämlikt 2 kap. 1 § i förslaget skall sålunda, då arvlåtaren

var gift och ej efterlämnar bröstarvingar, hela kvarlåtenskapen tillfalla

maken. Lever vid dennes död den först avlidnes fader, moder, syskon

eller syskons avkomling, äga de, som då äro närmast till arv efter den

först avlidne, taga del i efterlevande makens bo till den andel — i regel

hälften — som motsvarar kvarlåtenskapen efter den först avlidne. Nämnda

arvingar till den först avlidne maken hava sålunda tillerkänts en legal

rätt till s. k. sekundosuccession vid den efterlevande makens död. Denna

sekundosuccession är grundad å deras rätt till arv efter den först avlidne

maken; såsom arvingar efter denne taga de del i efterlevande makens bo.

Vidare stadgas i 2 kap. 14 § av nämnda förslag, att om arvlåtaren

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

genom testamente tillagt efterlevande maken hela kvarlåtenskapen eller

andel därav eller återstoden, sedan viss egendom eller visst belopp utgått,

samt tillika bestämt, att efter makens död annan skall efterträda honom

1 rätten därtill, bestämmelserna i 2 kap. skola äga motsvarande tillämpning,

såframt ej i testamentet annorlunda föreskrivits. Under detta stadgande

faller bland annat det fall, att arvlåtaren genom testamente förordnat,

att hans kvarlåtenskap skall vid efterlevande makens död tillfalla någon

av de skyldem än till honom, som avses i nyssnämnda bestämmelse i

2 kap. 1 §.

För det fall att arvinge till den först avlidne maken jämlikt 2 kap.

1 § i förslaget till lag om arv tager del i efterlevande makens bo, finnes

i arvsskatteförordningen ej någon direkt tillämplig föreskrift om, bur

skattskyldigheten för denne arvinge skall bestämmas. Det torde emellertid

kunna ifrågasättas, huruvida ej 25 § i nämnda förordning, som avser testamentarisk

sekundosuccession, skulle komma att tillämpas även i vad rör

den legala sekundosuccessionen enligt nämnda förslag. I fall av sådan

testamentarisk sekundosuccession, som avses i 2 kap. 14 § av samma förslag,

blir 25 § arvsskatteförordningen utan vidare tillämplig.

Lagberedningen har framhållit, att då den sekundosuccession, som enligt

förslaget tillkommer den först avlidne makens skyldemän av andra parentelen

i efterlevande makens egendom, är grundad å deras rätt till arv

efter den först avlidne, deras skyldighet att utgiva arvsskatt bör bestämmas

efter skyldskapsförhållandet till den först avlidne. Detsamma syntes

beredningen böra gälla, då arvlåtare genom testamente tillagt efterlevande

maken hela kvarlåtenskapen eller andel därav eller återstoden,

sedan viss egendom eller visst belopp utgått, samt tillika föreskrivit, att

vad sålunda tillagts efterlevande maken skall vid hans död tillfalla skyldeman

av andra parentelen eller annan än sådan skyldemän. Med hänsyn

härtill syntes 25 § arvsskatteförordningen böra undergå jämkning. Därvid

syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke även för andra fall,

då egendom på grund av testamente tillfaller först en testamentstagare

och efter honom en annan, den senares skattskyldighet borde i överensstämmelse

med vad från successionsrättslig synpunkt måste anses naturligt,

bestämmas efter hans skyldskapsförhållande till testamentsgivaren.

Statskontoret har i infordrat, den 14 mars 1928 avgivet utlåtande anfört,

att när enligt förslaget till lag om arv kvarlåtenskap efter avliden

make övergår först till den efterlevande maken och sedan vid dennes

frånfälle till den först avlidnes skyldemän, det syntes rättvist, att arvsskatten

vid sistnämnda övergång beräknas med hänsyn till graden av

skyldemännens släktskap med den först avlidne maken samt att det i

konsekvens härmed syntes billigt, att i samtliga de fall, som nu avses i

25 § arvsskatteförordningen, beskattningen sker med hänsyn till graden

av skyldskap mellan testamentsgivaren och den nye ägaren eller innehavaren.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr J95.

7

Med den nya ordningen om makes arvsrätt, som enligt förslaget till

lag om arv skall gälla, låter stadgandet i 25 § arvsskatteförordningen

sig uppenbarligen ej väl förena. Den i förslaget till lag om arv omförmälda

sekundosuccessionen för den först avlidnes arvingar är, såsom förut

nämnts, grundad å deras rätt till arv efter den först avlidne. Det skulle

ej stå i samklang med grunden för denna sekundosuccession, om skattskyldigheten

för den först avlidne makens arvingar bestämdes efter deras

skyldskapsförhållande till den efterlevande maken. Framför allt gäller

detta beträffande den legala sekundosuccessionen enligt 2 kap. 1 §. Men

detsamma synes böra gälla, då arvlåtaren jämlikt 2 kap. 14 § tillagt

efterlevande maken kvarlåtenskapen samt tillika bestämt, att vad sålunda

tillagts efterlevande maken skall vid dennes död tillfalla den först avlidnes

skyldeman av andra parentelen. En ändring av 25 § arvsskatteförordningen

med hänsyn till dessa fall lärer förty bliva erforderlig. Vidtages

en sådan av 2 kap. i förslaget till lag om arv betingad ändring,

synes man näppeligen kunna undgå att även för andra fall, då egendom

på grund av testamente tillfaller först en testamentstagare och efter honom

en annan, bestämma den senares skattskyldighet efter hans skyldskapsförhållande

till testamentsgivaren. Detta måste ock anses överensstämma

med vad från successionsrättslig synpunkt är naturligt. Från denna allmänna

regel synes dock av billighetsskäl böra stadgas undantag för det

fall, att den senare testamentstagaren står i närmare skyldskapsförhållande

till den förre testamentstagaren än till testamentsgivaren, för vilket fall

den hittillsvarande regeln alltså bör fortfarande tillämpas.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har en omarbetning av

25 § arvsskatteförordningen ägt rum. Då i 38 § beträffande skatt för

gåva stadgas, att de i 25 § meddelade bestämmelser skola i tillämpliga

delar gälla, följer härav, att de nya bestämmelserna komma att avse jämväl

gåvoskatt.

Enligt 10 kap. 5 § i förslaget till lag om arv äger utländsk medborgare

lika med svensk taga arv här i riket. För medborgare i stat, där svensk

medborgare ej äger taga arv lika med inlänningen eller oek måste å arvet

vidkännas större avdrag än denne, skall dock motsvarande inskränkning

gälla här i riket, såvitt Konungen det förordnar. Om sålunda i en främmande

stat exempelvis skulle föreskrivas, att arvsskatt skall å utländsk

medborgares arv utgå till dubbelt belopp mot å inlännings arv, äger

Konungen på grund av nämnda föreskrift förordna, att från arv, som här

i riket tillfaller medborgare i den staten, skall avdragas en särskild avgift

till samma belopp som å arvet belöpande arvsskatt. En dylik avgift

synes lämpligen böra uppbäras i samma ordning som skatten å arv, och

även i övrigt böra i sådant fall bestämmelserna i arvsskatteförordningen

i tillämpliga delar gälla. Ett stadgande härom — mot vars innehåll statskontoret

förklarat sig icke hava anledning till erinran — har upptagits

såsom ett tredje stycke i 56 §.

Departements
chefen.

56 §.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds proposition Nr 195.

Ändringar,

föranledda

av ändringar

i stämpelförordningen.

I 8 kap. 1 § av förslaget till lag om arv är upptagen en bestämmelse

av innehåll, att om arvlåtaren lämnar efter sig barn, vars uppfostran icke

är avslutad, och barnet ej kan av sitt arv eller annorledes njuta uppehälle

och utbildning efter vad med hänsyn till omständigheterna prövas skäligt,

barnet skall äga att, innan arv eller testamente må tagas, ur kvarlåtenskapen

bekomma bidrag till underhållet med ett belopp en gång för alla.

Underhållsbidrag utgår således blott om barnets arvslott ej förslår för dess

underhållskostnad. I sådant fall uttages ur kvarlåtenskapen det belopp,

som jämte barnets arvslott erfordras för att täcka underhållskostnaden.

Tydligt är, att arvsskatten här beräknas å sammanlagda beloppet av arvslott

och underhållsbidrag. Då detta lärer framgå av 10 och 16 §§ i förordningen,

har något särskilt stadgande i ämnet ej ansetts erforderligt.

Slutligen har jag att i detta sammanhang taga ställning till frågan,

huruvida tillskapandet av den i 5 kap. 1 § i förslaget till lag om arv

omförmälda allmänna arvsfonden bör föranleda ändring i arvsskatteförordningen.

Enligt nyssnämnda stadgande skall, där ej jämlikt förut i

lagen givna bestämmelser arvinge finnes, arvet tillfalla denna fond. Förvaltningen

av fondens medel ankommer enligt med propositionen nr 17

framlagt förslag till lag om allmänna arvsfonden på statskontoret och

fondens rätt till arv skall bevakas av kammaradvokatfiskalsämbetet, som

äger tala och svara i mål, som röra fonden. Fondens ändamål är att

främja barns och ungdoms vård och fostran. Det torde utan vidare vara

tydligt, att fonden, i överensstämmelse med vad som enligt 1 § i arvsskatteförordningen

gäller beträffande kronan, bör vara befriad från arvsskatt.

Med hänsyn till att fonden förvaltas av statsmyndighet samt att dess

tillkomst, ändamål och användning regleras genom lag synas emellertid

övervägande skäl tala för att nyssnämnda stadgande blir tillämpligt å

fonden, utan att särskild bestämmelse därom meddelas.

Förut i dag har Kungl. Maj:t på min hemställan beslutat avlåta proposition

till riksdagen, nr 194, med förslag till förordning om ändring i

vissa delar av förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående

stämpelavgiften, m. m. Dessa ändringar avse, bland annat, införande av

skyldighet för ämbets- eller tjänsteman, vilken har att å tjänstens vägnar

mottaga handling, som enligt II kap. i stämpelförordningen skall vid

företeendet inför offentlig myndighet förses med stämpel, att vara stämpelförsäljare

och i samband härmed borttagande av rätt för allmänheten

att annorstädes än hos vederbörande ämbets- eller tjänsteman inköpa bland

annat dubbla beläggningsstämplar. Då enligt 42 § i arvsskatteförordningen

skatt enligt denna förordning skall, i den mån ej anstånd medgivits,

erläggas genom stämpelbeläggning av den handling, som ligger

till grund för skattens beräkning, vid vilken stämpelbeläggning skola

användas dubbla beläggningsstämplar, erfordras, för vinnande av överens
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 195.

9

stämmelse med stämpelförordningen i hithörande delar, ändring av 43—45

§§ i arvsskatteförordningen. Förslag till sådana ändringar av den lydelse,

som framgår av hilaga 1 till propositionen nr 194, har upprättats av

statskontoret och generalpoststyrelsen. I förslaget hava vidtagits vissa

smärre formella jämkningar.

Då förslaget till ändringar i stämpelförordningen är avsett att träda

i kraft den 1 juli 1928 samt förslaget till lag om arv den 1 januari 1929,

böra tydligen de mot de olika förslagen svarande ändringarna i arvsskatteförordningen

vinna tillämpning från och med motsvarande tider.

För undvikande av att beträffande 25 § vid övergången missförstånd i

tillämpningen skall uppstå, torde härvid böra uttryckligen stadgas, att

äldre lydelsen av 25 § fortfarande skall lända till efterrättelse, om skattskyldigheten

inträtt före sistnämnda dag.

Föredraganden uppläser härefter ett inom finansdepartementet upprättat

förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19

november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva samt hemställer,

att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Regnér.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. idb haft. (Nr 19C>.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. BevU 1928:41 Bevillningsutskottets memorial Nr 41 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1928:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 a1 i texten
  3. BevU 1928:38 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 19 november 1914 s. 1 i texten