Sök i Ratio Lex

Angående viss förlängning av den räntefria tiden beträffande lån från odlingslånefonden till Dragsängarnas invallningsföretag

1928-03-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:203, Angående viss förlängning av den räntefria tiden beträffande lån från odlingslånefonden till Dragsängarnas invallningsföretag

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

15

Nr 203.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående viss förlängning

av den räntefria tiden beträffande lån från odlingslånefonden

till Dragsängarnas invallningsföretag; given Stockholms slott

den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gäede, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet von Stockenström anför:

I skrivelse den 19 december 1927 hava Liss Olof Larsson, Lars Fällman,

And. Weston, And. Dow och A. Ekman såsom styrelse för Dragsängarnas

invallningsföretag anhållit, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen göra framställning

angående avskrivning av viss del av till företagets utförande beviljat

lån från odlingslånefonden eller, därest denna anhållan icke kunde

bifallas, angående viss förlängning av den räntefria lånetiden.

Av tillgängliga handlingar inhämtas följande:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Ifrågavarande företag avser torrläggning av mark genom invallning och

länshållning av de s. k. Dragsängarna, vilka äro belägna utmed stranden

av Österdalälven vid Insjön. Fråga om invallning av Dragsängarna uppkom

under handläggningen av ett vid österbygdens vattendomstol år 1919

anhängiggjort mål angående reglering av Siljans vattenavrinning. Nämnda

regleringsföretag avsåg att såsom magasin utnyttja Siljans vattenbassäng,

till vilken bland annat jämväl Insjön hänfördes. För ändamålet skulle en

dammbyggnad anläggas i Österdalälven nedanför Insjön. På grund av

vattenståndets höjning genom berörda reglering skulle den till Dragsängarna

hörande mark tillskyndas skada, vilken av sökandena till regleringsföretaget

uppskattades till ett belopp av omkring 45,000 kronor. I anledning

härav framkom förslag att genom invallning av Dragsängarna förekomma

berörda skada och samtidigt åstadkomma en i jämförelse med dåvarande

förhållanden förbättrad torrläggning. Genom en den 12 juni 1922

avgiven förbindelse utfäste sig sökandena till regleringsföretaget att bidraga

till dylik invallning med ett belopp lika stort som det, vartill vattendomstolen

komme att uppskatta omförmälda skada, jämte i lag stadgad förhöjning

av skadeståndets belopp med 50 procent. Med föranledande av detta

anbud påkallade flertalet jordägare sådan förrättning för invallningsfrågans

behandling, som avses i 10 kap. vattenlagen. Denna förrättning avslutades

den 7 november 1922.

Enligt förrättningsmännens utlåtande skulle genom invallningsföretaget

beredas förbättrad torrläggning av omkring 41 hektar åker, 52 hektar ängsmark

och 29 hektar mossmark, varjämte skulle uppkomma en landvinning

av omkring 12 hektar. Båtnaden av företaget i förhållande till markens

dåvarande vattenskadade beskaffenhet uppskattades till 174,198 kronor 30

öre samt kostnaderna till 175,000 kronor.

Vattendomstolen, vars prövning sistnämnda förrättning underställdes, fann

i utslag den 17 mars 1923 skäligt godkänna det av förrättningsmännen avgivna

utlåtandet, dock med vissa jämkningar och tillägg. Sålunda fann

vattendomstolen kostnaden för företaget böra beräknas till omkring 220,000

kronor, därav underhålls- och driftskostnaden, kapitaliserad, 70,000 kronor.

Å andra sidan ansåg vattendomstolen, att vid bedömande av företagets

nytta i förhållande till kostnaderna för detsamma jämväl borde medräknas

beloppet av den skada å marken i dess då befintliga skick, som,

därest invallningen icke komme till stånd, skulle genom regleringen av

Siljan tillskyndas samma mark. Då denna skada uppginge till minst 45,000

kronor, måste den sammanlagda nyttan av företaget enligt vattendomstolens

åsikt anses icke understiga 219,198 kronor 30 öre. Vattendomstolen föreskrev

vidare, att vallbyggnaden med tillhörande anläggningar skulle vara

färdig före 1925 års utgång och övriga i företaget ingående arbeten senast

den 1 oktober 1927. — Vattendomstolens utslag vann laga kraft.

Sedan frågan angående företaget avseende Siljans reglering av vattendomstolen

jämlikt 4 kap. 13 § vattenlagen hemställts Kungl. Maj:ts prövning,

fann Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1923 hinder icke möta

mot företaget samt föreskrev såsom villkor för detsamma, bland annat, att

sökandena hade att fullgöra de utfästelser rörande bidrag till Dragsängarnas

invallning, som innefattades i ovannämnda förbindelse.

Genom dom den 1 september 1924 prövade sedermera vattendomstolen lagligt

lämna medgivande till företaget angående Siljans reglering. I domen

förpliktades sökandena till företaget, under angiven förutsättning rörande

invallningsföretagets fullbordande, att till styrelsen för invallningsföretaget

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ttt proposition Nr 203.

17

utgiva skadestånd med tillhopa 74,287 kronor 82 öre, i vilket belopp inräknats

i lag stadgad förhöjning. Vattendomstolen förordnade vidare, att

det skulle åligga styrelsen för invallningsföretaget att till eu reserv- och

underhållsfond för företaget av sistnämnda belopp avsätta minst 50,000 kronor.

Då, efter det invallningsföretaget blivit utfört, någon skada till följd

av regleringen ej tillskyndades de inom det invallade området belägna

marker, förordnade vattendomstolen, att ersättning för skada å marken

skulle utbetalas till ägarna allenast för det fall, att invallningsföretaget icke

fullföljdes.

Efter det vattendomstolen fastställt förrättningen avseende invallningen av

Dragsängarna, sökte samtliga intressenter i företaget lån från odlingslånefonden

och statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget till utförande av

företaget. I infordrat utlåtande över ansökningen anförde lantbruksstyrelsen

att, då intressenterna torde äga av Siljans regleringsföretag uppbära ett belopp

å 45,000 kronor, motsvarande värdet av den genom invallningen förhindrade

skadegörelsen genom Siljans reglering, vid beräkning av statsunderstödets

storlek de kostnader för företaget, till vilka understöd finge

utgå, syntes böra minskas med sistnämnda belopp eller från 232,886 kronor

81 öre till 187,886 kronor 81 öre. Då detta belopp överstege den genom invallningen

uppkommande värdeförhöjningen å 174,198 kronor 30 öre, skulle

bidrag från norrländska avdikningsanslaget kunna utgå med belopp motsvarande

högst hälften av nyssnämnda värdeförhöjning eller i runt tal

87,090 kronor samt odlingslån med belopp motsvarande återstoden därav

eller i runt tal 87,100 kronor. Beträffande den för invallningsföretaget upprättade

arbetsplanen föreslog styrelsen visst tillägg, avseende ökning av vallbyggnadens

dimensioner. Genom beslut den 29 juni 1923 fastställde Kungl.

Maj:t den för invallningsföretaget upprättade planen med av lantbruksstyrelsen

föreslaget tillägg samt anvisade till företagets utförande dels under

de i kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 278) angående villkoren för lån

från odlingslånefonden stadgade villkor lån från samma fond med 87,100

kronor, dels ock under villkor, som stadgades i kungörelsen den 28 juli 1916

(nr 377) angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag

från norrländska avdikningsanslaget, statsbidrag från samma anslag

med 87,090 kronor.

Därefter avslutades den 3 september 1923 mellan styrelsen för invallningsföretaget

samt Invallnings- och Kanalaktiebolaget, Stockholm, kontrakt,

varigenom bolaget åtog sig att enligt den av Kungl. Maj:t fastställda arbetsplanen

med vissa angivna inskränkningar och tillägg utföra vallbyggnaden

med tillhörande anläggningar. Detta arbete skulle vara i sin helhet

fullbordat till den 1 oktober 1924.

Samtliga i företaget ingående arbeten hava av lantbruksstyrelsen godkänts

den 31 mars 1926.

Av ifrågavarande odlingslån lyftes den 19 oktober och den 24 november

1923 tillhopa 38,000 kronor, den 28 januari och den 16 december 1924

sammanlagt 45,000 kronor, den 18 december 1925 2,000 kronor och den 9

april 1926 2,100 kronor.

I enlighet med de för lånet gällande bestämmelser beräknas för de första

tre åren från första lyftningsdagen icke någon ränta. För näst därpå

följande tre år beräknas å lyftade belopp 3.6 procent årlig ränta, vilken

vid dessa tre års slut lägges till den beviljade lånesumman. Å det sålunda

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 171 häfl. (Nr 202—203.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

uppkommande beloppet erlägges från och med det sjunde året efter första

lyftningsdagen, till dess lånet blivit slutbetalt, en annuitet av sex procent,

därav såsom ränta räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet.

Annuiteten uppgår till 5,790 kronor 41] öre. Amorteringstiden omfattar

26 år.

Styrelsen för Drugsängarnas invallningsföretag anför i sin ovannämnda

skrivelse:

Styrelsen hade kommit till full insikt om, att annuiteten å 6 procent

av lånet bleve i hög grad betungande för fastighetsägarna, med hänsyn dels

till det tryckta läget för jordbrukarna i allmänhet och dels till förhållandena

i detta fall i synnerhet, då det otvivelaktigt beträffande den övervägande

delen av den relativt lågt liggande ängsmarksarealen vilade något osäkert

över företaget i båtnadshänseende. Därför anhölles om Kungl. Maj:ts bistånd

att få lånet nedskrivet, innan fördelningen därav på fastigheterna

ägde rum.

Enligt preliminär uppskattning, verkställd av lantbruksingenjören F. Olsson,

Falun, torde den årliga inbetalningen i många fall komma att uppgå till

omkring 60 — 70 kronor per hektar (i enstaka fall upp till 80 kronor) för i

företaget ingående ängsmark och sjöbotten. Dessa belopp måste bliva i hög

grad tyngande och en allvarsam fara för, att intresse och förmåga för verkställandet

av nödig dränering förtoges.

Förutom vad ovan nämnts hade företaget av en hel rad olyckliga omständigheter

kommit i ett misskrediterande läge bland delägarna.

Enligt beräkning var det entreprenörens avsikt att på omkring 3 månader

upplägga vallen, som vore inemot 1/t mil lång. Arbetet påbörjades i

början av september 1923 av entreprenören. Genom abnorma väderleksförhållanden,

ymnig nederbörd och fusk utan entreprenörens förvållande med

spåntnedslagningen blevo alla förhandsberäkningar i den delen överkorsade

och därmed också ett beräknat år för nyttiggörandet förlorat.

Först på senhösten 1924, även då under abnorma väderleksförhållanden,

kunde arbetet så småningom upptagas i full utsträckning och vallen i huvudsak

uppläggas men ej färdigjusteras, varför återstående arbeten måste

anstå tills försommaren 1925.

När avsyning äntligen var tillämnad, inträffade rörbrott genom sättning

av vallen vid pumpstationen, varför omfattande arbeten måste (förutom

fångdamm mot älven) vidtagas för uppgrävning och nedläggning av nya

förstärkta rör. Först den 3 september 1925 kunde avsyning verkställas på

av vattendomstolen föreskrivet sätt.

Följande år 1926 fanns väl en och annan, som tänkte att påbörja odlingen,

fast det stora flertalet redan då hade kommit i en hopplös pessimism.

Den 29 maj 1926 skedde emellertid ett vallbrott genom underskärning, och

området stod åter under vatten hela detta års vegetationsperiod. Därmed

var ock allt intresse och tillit till företaget som bortblåst.

Långvariga underhandlingar pågingo hela sommaren med entreprenören,

vilka först den 23 december 1926 ledde till en skriftlig överenskommelse.

Denna föregicks dock av en preliminär sådan med innehåll, att vallbrottet

skulle repareras men frågan om betalningsansvaret lämnas öppen. Detta

arbete avslutades under oktober månad och därmed var ytterligare ett år

förspillt. I nämnda överenskommelse ingick jämväl avtal om ny spant å

viss sträcka, vilken verkställdes under 1927 års förra del med slutbesiktning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition Nr 20b. 1!*

den 29 maj 1927, och därmed finge väl anläggningsskedet anses slutfört.

Men i gengälld vore allt förtroende för företaget bland delägarna vid denna

tidpunkt blott ett minne.

Vid 1927 års vårflod fick vallanläggningen sitt verkliga generalprov, som

den — om ock på gränsen — bestod. Under vårflodens mäktighet och intensitet

uppkommo fyra genombrottstillfällen. Därmed hade nog företagets

anseende väsentligen förbättrats. Skulle vallens motståndskraft även då gett

vika, rådde intet tvivel om, att företaget därmed varit tillspillogivet, och

ansökan i stället måst ingivas om hela lånesummans avskrivning. Tack

vare detta lyckliga förlopp och vårflodens exceptionella karaktär, vore det

som styrelsen hade grundad anledning tro, att företaget skulle bliva beståndande.

Helt förståeligt hade praktiskt taget på hela ovan nämnda ängsmarksområde

intet nämnvärt blivit odlat, än mindre avdikat.

Genom de framsynta åtgärder, som kommit till uttryck i vattendomstolens

dom angående Siljans reglering, hade företaget som sådant det väl ordnat

för eventuella riskmoment. Hur välbehövligt beslutet om avsättandet av

en fond för bland annat tryggande av eventuella vallbrott varit, därom hade

styrelsen på ett nog så respektingivande sätt blivit övertygad.

På grund av vad sålunda anförts anhåller styrelsen för invallningsföretaget,

att Kungl. Maj:t måtte för riksdagen framlägga proposition om nedskrivning

av lånebeloppet med åtminstone 37,100 kronor jämte därå upplupna

räntor till 50,000 kronor eller, om denna anhållan icke kunde bifallas,

proposition om förlängning av den räntefria tiden, tre år, med ytterligare

minst tre år och avskrivning av hittills upplupna räntor å hela lånebeloppet.

Vid ifrågavarande framställning bär fogats yttrande över densamma från

lantbruksingenjören Filip Olsson, vilken anför i huvudsak följande:

Redan i betänkande den 18 maj 1923 rörande lån och anslag till ifrågavarande

företag hade lantbruksingenjören Axel Palm framhållit, att kostnaden

för anläggningen samt för drift och underhåll bleve mycket hög. De verkställda

beräkningarna visade sig i stort sett överensstämma med verkligheten,

visserligen i icke ringa grad tack vare att företaget fick en så solid

entreprenör som Invallnings- och Kanalaktiebolaget. Det kunde därför

knappast med fog påstås, att de höga kostnaderna för intressenterna kommit

överraskande, men att kostnaderna både beräknats och i verkligheten blivit

sä stora, att de närmade sig gränsen för det ekonomiskt utförbara, kunde

icke förnekas. De stickprov, som gjorts för att utröna storleken av årlig

inbetalning, hade också givit vid handen, att densamma för ängsmark och

sjöbotten komme att uppgå till 00—70 upp till . 80 kronor för hektar. Ingen

tveksamhet kunde råda om, att en dylik avgäld i 25 års tid måste komma

att verka ytterst betungande. Orsaken till, att jordägare med blick för

realiteter givit sig in på ett dylikt ur såväl privat- som nationalekonomisk

synpunkt så pass tveksamt företag, hade säkerligen varit, att man ställts

inför val mellan två alternativ: antingen taga emot den i penningar erbjudna

skadeersättningen, som ganska snart skulle hava försvunnit, och låta området

för alltid bliva sjö, eller rädda området för framtida kultur med

eventuellt eu ekonomisk uppoffring. I det valet hade de, som varit framsynta,

valt det senare alternativet. Olsson ville utan tvekan tillstyrka förevarande

ansökning och detta minst av två skäl, dels därför att Olsson an
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 203.

såge det vara av stor betydelse såväl för denna ort som för provinsen i

sin helhet, att företaget lyckades, och dels därför att Olsson ansåge, att såväl

arbetsstyrelsen som de enskilda delägarna behövde känna stödet av denna

uppmuntran från statsmakternas sida för att icke förtröttas.

Lantbruksstyrelsen anför i infordrat utlåtande av den 14 januari 1928

följande:

Genom den kännedom, lantbruksstyrelsen ägde om företaget, vore styrelsen

i tillfälle att vitsorda vad i ansökningen samt i lantbruksingenjörens

därtill fogade yttrande anförts angående företagets mindre gynnsamma ekonomiska

läge, ävensom att vederbörande intressenter redan vid företagets

planläggning varit underkunniga om de relativt dåliga utsikterna till erhållande

av ett gott ekonomiskt resultat av arbetet.

Med hänsyn bland annat till de konsekvenser, som ett bifall till sökandenas

framställning om nedskrivning av odlingslånet kunde befaras medföra,

funne lantbruksstyrelsen sig icke kunna tillstyrka framställningen i

denna del.

Däremot ansåge sig lantbruksstyrelsen, i betraktande av den sedan företagets

planläggning inträffade försämringen i jordbrukskonjunkturerna och

därav härrörande ökad svårighet för delägarna att erlägga de i sig själva

betydande annuiteterna å det till företaget beviljade lånet, böra tillstyrka

sökandenas alternativt gjorda framställning om förlängning med tre år av

den räntefria tiden för sagda lån.

Statskontoret, som den 25 januari 1928 avgivit infordrat utlåtande i ärendet,

anför:

För ifrågavarande lån komme räntan för andra treårsperioden att belöpa

sig till sammanlagt 9,406 kronor 80 öre, och komme sålunda hela låneskulden

vid amorteringstidens början, den 20 oktober 1929, att uppgå till

96,506 kronor 80 öre och annuiteten därå utgöra 5,790 kronor 41 öre.

Vad i ärendet förekommit kunde statskontoret icke finna utgöra tillräckliga

skäl för vidtagande av åtgärder till den begärda nedskrivningen av

statslånebeloppet; och statskontoret funne sig därför, i likhet med lantbruksstyrelsen,

förhindrat att tillstyrka bifall till denna del av ansökningen.

Vad beträffade den alternativt gjorda framställningen om förlängning

till sex år av den räntefria lånetiden, finge statskontoret framhålla, att ett

bifall härtill skulle medföra en sammanlagd ränteförlust av 14,623 kronor

50 öre.

Då de omständigheter beträffande detta företag, vilka lantbruksstyrelsen

framhållit, kunde anses vara av beskaffenhet att böra föranleda till att

någon lättnad i återbetalningen av lånet bereddes intressenterna, funne sig

statskontoret icke böra motsätta sig den av bemälda styrelse i sådant avseende

gjorda hemställan.

Vid sitt utlåtande har statskontoret fogat dels en amorteringsplan för

lånet i enlighet med gällande lånevillkor dels ock en dylik plan under förutsättning

av eu till sex år utsträckt räntefrihet. Av dessa planer inhämtas,

utöver vad statskontoret i sitt utlåtande anmärkt, bland annat, att den första

annuiteten å lånet skulle erläggas under år 1930 och den sista under år

1955, att annuiteten vid en till sex år utsträckt räntefrihet skulle uppå till

5,226 kronor samt att sammanlagda beloppet av räntorna under amorterings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Moj:ts proposition Nr 203.

tiden skulle uppgå, under sist angivna förutsättning till 48,302 kronor 69

öre och enligt nu gällande lånevillkor till 33,519 kronor 39 öre. Det belopp

å 14,623 kronor 50 öre, vilket statskontoret angiver såsom sammanlagda

ränteförlusten för staten vid en förlängning av den räntefria lånetiden

till sex år, utgör sammanlagda beloppen av dels skillnaden mellan

nyss nämnda räntebelopp å 53,519 kronor 39 öre och 48,302 kronor 69 öre

eller 5,216 kronor 70 öre dels ock räntan å lånet under andra treårsperioden,

9,406 kronor 80 öre.

Billighetsskäl synas mig tala för, att delägarna i Dragsängarnas invallningsföretag

erhålla någon lindring i de villkor, som gälla för det till

dem beviljade odlingslånet. Kostnaderna för företagets genomförande

måste redan med hänsyn till de vid tiden för företagets planläggning

rådande förhållanden anses synnerligen betungande för delägarna, och den

sedermera inträffade försämringen i jordbrukskonjunkturerna har, såsom

lantbruksstyrelsen framhåller, ökat svårigheten för dem att erlägga annuiteten

å odlingslånet. Erinras må, att delägarna vid företagets planläggning

stått inför valet att antingen låta ifrågavarande område, som till

stor del är odlat till åker, bliva vattendränkt vid genomförandet av Siljans

reglering eller ock till förebyggande därav utföra invallningen. Då

de för att rädda området från vattenskada och jämväl vinna ytterligare

förbättring av detsamma valt sistnämnda alternativ, trots att de

för invallningens utförande måste ej allenast taga i anspråk skadeersättningen

från regleringsföretaget utan därjämte ikläda sig tyngande ekonomiska

uppoffringar, synes detta vara synnerligen behjärtansvärt. Vidare

må framhållas, att arbetets slutförande på grund av de olyckshändelser,

som under arbetets gång inträffat, blivit fördröjt avsevärd tid, och att till

följd därav delägarna under flera år gått miste om den förhöjda avkastning

av marken, som genom företaget avsetts skola vinnas. Att berörda

olyckshändelser skett, synes ej kunna läggas delägarna till last, vilka på

entreprenad upplåtit arbetets verkställande i huvudsaklig överensstämmelse

med den av Kungl. Maj:t därför fastställda planen. I likhet med

lantbruksstyrelsen och statskontoret anser jag mig emellertid ej kunna

tillstyrka, att lånets kapitalbelopp nedskrives. Däremot vill jag förorda

bifall till nämnda myndigheters hemställan om utsträckning av den

räntefria tiden till sex år.

På grund av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att den tid, under vilken ränta icke skall beräknas å det till utförande

av Dragsängarnas invallningsföretag från odlingslånefonden anvisade lån

å 87,100 kronor, må utsträckas från tre till sex år från första lyftningsdagen.

Departementschefen

.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 171 häft. (Nr 202—203J

3

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 203.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet Kro

Regenten bifall samt förordnar, att proposition av

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Joh.s Thygesen.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss förlängning av den räntefria tiden beträffande lån från odling slånefonden till D a1 i texten
  2. JoU 1928:64 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående viss förlängning av den räntefria tiden beträffande lån från odlingslånefonden till Dragsängarnas in s. 18 i texten