Angående försäljning av Malmö asyls område m. rn
1928-03-20 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:204, Angående försäljning av Malmö asyls område m. rn
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.
1
Nr m.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
Malmö asyls område m. rn.; given Stockholms slott den
20 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:tis
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Jakoh Pettersson.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Re g enten i statsrådet å Stockholms
slott den 20 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Gärde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:
Vid anmälan till 1928 års statsverksproposition av frågan om beräknande under
riksstatens femte huvudtitel av ett anslag till hospitalsbyggna der (punkten
52) framhöll jag bland annat, att medicinalstyrelsen av närmare angiven
anledning med skrivelse den 21 oktober 1927 överlämnat en reviderad plan för
anskaffande av erforderligt antal ytterligare platser för den statliga sinnessjukvården.
I denna plan — i fråga om vars närmare innehåll jag tillåter mig
hänvisa till den förut denna dag på min hemställan avlåtna propositionen, nr
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 172 käft. (Nr 20-4.) 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jf.
165, angående anslag till hospitalsbyggnader m. m. — upptog styrelsen även
anordnande av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund, för vilket ändamål
styrelsen även ansåg, att medel till visst belopp borde beredas redan under budgetåret
1928—1929. Vid den preliminära anmälan av anslaget till hospitalsbyggnader
för samma budgetperiod, som av mig i berörda sammanhang framlades,
räknade jag emellertid icke med att medel till anordnande av nämnda
klinik skulle beredas under nämnda anslag. Av, bland andra, vissa budgettekniska
skäl, till vilka jag i det följande återkommer, ansåg jag nämligen, att berörda
ärende borde ses i samband med ett annat ärende, nämligen uppkommen
fråga om att — i sammanhang med att såsom avsett varit den hittillsvarande
asylen i Malmö nedlades, sedan hospitalet i Hälsingborg tagits i bruk — till
Malmö stad försälja det område, å vilket asylen är belägen.
Ehuru nyssnämnda två ärenden då icke befunno sig i slutgiltigt skick — beträffande
asylområdet i Malmö anmälde jag, att vissa underhandlingar angående
försäljningen påginge — uttryckte jag förhoppning om att förslag i båda
ämnena skulle kunna framläggas för 1928 års riksdag.
Sedan nyssnämnda underhandlingar, vilka förts med Malmö stad, numera
slutförts och anbud från staden föreligger om inköp av det område, varå Malmö
asyl är belägen, jämte till nämnda anstalt hörande byggnader, får jag anmäla
berörda ärende till slutlig prövning.
Jag torde därvid till en början få något närmare redogöra för vad som tidigare
förekommit i avseende å spörsmålet om nedläggande av Malmö asyl och
försäljning av området för densamma.
Först torde jag emellertid med ledning av utav medicinalstyrelsen lämnade
uppgifter få nämna några ord om anstaltens ålder, storlek, asylområdets areal
och belägenhet i staden m. m. #
Asylen är belägen vid Rundelsgatan å fastigheten nr IX av kvarteret nr 16
Rundelen inom den s. k. Gamla staden i Malmö och har varit förlagd till sin
nuvarande plats alltsedan år 1674. Asylens område utgör en areal av 9,119
kvadratmeter och stöter på fyra sidor till gator i staden — Rundelsgatan,
Baltzarsgatan, Snapperupsgatan och Djäknegatan. Området är bebyggt med
följande hus: 1) administrationsbyggnad, jämväl innehållande sysslomansbostad;
2) envånings vinkelbyggnad, använd för vård av sinnessjuka män samt
till bostäder: 3) fristående tvåvåningsbyggnad för manliga patienter; 4) Fformig
tvåvåningsbyggnad för kvinnliga patienter; 5) mindre bostadshus; 6)
tvätthus; 7) kökshus jämte smärre uthus. Husen äro ålderdomliga, och de
för sjukvård använda lokalerna inom komplexet kunna — på sätt av det följande
närmare framgår — icke anses motsvara de fordringar, som den moderna
sinnessjukvården ställer på dylika lokaler. Taxeringsvärdet å området jämte
byggnader utgör 400,000 kronor.
Platsantalet vid asylen är 124, därav 48 för män och 76 för kvinnor. Personalen
uppgår till sammanlagt 31 ordinarie och icke ordinarie befattningshavare.
Med hänsyn till asyllokalernas nyss antydda otillfredsställande beskaffenhet
har sedan lång tid tillbaka frågan om nedläggande av Malmö asyl stått på
dagordningen.
Kumjl. Maj:ts proposition nr ZO-i.
3
Redan år 1883, då överläkartjänsten vid Malmö asyl blev ledig, upptog medicinalstyrelsen
frågan om asylens nedläggande och anhöll hos Kungl. Maj :t om
befrielse från att förklara tjänsten ledig samt om tillstånd att under tiden på
lämpligt sätt uppehålla sjukvården vid asylen, till dess erforderliga utredningar
om dess förflyttning verkställts.
Genom brev den 23 november 1883 biföll Kungl. Maj:t denna framställning.
Uti sin år 1893 avgivna berättelse framhöllo riksdagens revisorer, att de för
asylen upplåtna lokalerna vore synnerligen bristfälliga, samt att särskilt mansavdelningen
befunne sig i så dåligt skick, såväl i fråga om lokalernas beskaffenhet,
läge och bofällighet som i avseende å eldfara och möjligheten till patienternas
övervakande, att ett snart förverkligande av asylens ifrågasatta indragning
och patienternas förflyttning till annan plats syntes av behovet påkallat.
Även 1899 års statsrevisorer berörde frågan och anförde, att revisorerna ansåge
sig böra ånyo ifrågasätta indragning av asylen, vilken, gammal, bristfällig
och försedd med dålig värmeledning, icke lämnade tillfälle till beredande
av sådan hospitalsvård, som ansåges böra åstadkommas.
Vid den skrivelse, som medicinalstyrelsen, med anledning av statsrevisorernas
sistberörda framställning, den 10 januari 1900 avlät till Kungl. Maj:t, åberopade
styrelsen en av dåvarande generaldirektören K. Linroth uppgjord promemoria
angående mansavdelningen vid asylen.
Uti denna promemoria uttalade generaldirektören Linroth såsom sin övertygelse,
att asylen eller åtminstone dess mansavdelning befunne sig i så underhaltigt
skick, att den icke blott icke vidare kunde anses för sitt ändamål tjänlig
utan att ett fortsatt bruk därav icke ens vore svenska staten full värdigt. Till
stöd för detta omdöme anförde generaldirektör Linroth, bland annat, följande.
Asylen låge så gott som mitt i staden, på alla fyra sidor omgiven av gator.
Men anstalten vore icke ens ensam ägare till det av samma gator bildade kvarteret,
utan i hörnen därav låge enskilda egendomar, vilka, belägna som de vore
omedelbart intill anstalten, icke kunde annat än verka störande för densamma.
Några sjukrum samt en matsal för patienter vore belägna omedelbart intill en
av gatorna i ett envåningshus, på vars fönster förbipasserande med lätthet kunde
knacka.
Föga utrymme funnes för trädgårds- eller jordbruk, som på andra anstalter
utgjorde så viktiga beståndsdelar av anordningarna för patienternas sysselsättande.
Mot Malmö asyl kunde också med fog anmärkas, att de arbetsföra
patienterna allt för mycket finge vistas inomhus.
Vore redan de så att säga yttre villkoren för sjukvården iögonenfallande
olämpliga, så tedde sig förhållandena än sämre, då man toge kännedom om de
lokaler, där de sjuka männen vore inhysta. Att byggnaderna vore gamla och i
inånga avseenden i dåligt skick kunde möjligen avhjälpas genom grundlig renovering,
men någon mera omfattande »reparation hade man icke velat göra, då
frågan om avdelningens utrymmande länge stått på dagordningen. En reparation
skulle för övrigt icke kunna inverka på det otillräckliga utrymmet och
den i hög grad otjänliga inredningen.
Det vore överflödigt erinra därom, att även bilokalerna till sjukavdelningarna
vore synnerligen underhaltiga.
Uti en annan, jämväl den 10 januari 1900 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse
hemställde medicinalstyrelsen, under åberopande av generaldirektör Linroths
promemoria, att Kungl. Maj :t måtte besluta att, i sammanhang med öppnandet
av den nya asylen vid Uppsala, mansavdelningen vid Malmö asyl skulle indragas.
4
Kungl. May.ts proposition nr 201t.
Genom brev den 9 mars 1900 förordnade Kungl. Maj:t om minskande av
platsantalet å anstaltens såväl mansavdelning som kvinnoavdelning, nämligen
från 87 och 88 till förutberörda antal av 48 respektive 76.
Med nedläggandet av asylen fick däremot anstå tills vidare, dels med hänsyn
huvudsakligen till den rådande stora platsbristen på hospitalen i riket, dels ock
på grund av ovissheten rörande äganderätten till asylens område.
Sedan emellertid jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 augusti 1916 undersökningar
verkställts rörande äganderätten till under asylen hörande tomter och områden
samt medicinalstyrelsen sökt och den 17 september 1923 erhållit lagfart
för kronan å nämnda tomter och områden, återupptog styrelsen frågan om
asylens nedläggande och gjorde i skrivelse den 16 november 1923 framställning
i ämnet.
I denna skrivelse anförde styrelsen, att anstaltens belägenhet invid livligt
trafikerade gator i Malmö stads centrum och dess otidsenliga lokaler gjorde, att
den i längden icke kunde med fördel användas till sitt ändamål. Emellertid
ansåge styrelsen ett omedelbart nedläggande av anstalten då icke böra ifrågakomma.
Såsom skäl därför åberopades, förutom den alltjämt rådande platsbristen
på hospitalen, svårigheterna att efter nedläggandet placera den vid asylen
anställda personalen, utan att lediga platser funnes att tillgå vid andra
hospital. Med ett nedläggande av anstalten funne styrelsen därför böra anstå,
till dess Hälsingborgs hospital bleve färdigt.
Styrelsen hemställde sålunda, att verksamheten vid Malmö asyl skulle fortgå,
till dess Hälsingborgs hospital kunde komma att tagas i bruk.
Beträffande användningen av Malmö asyls område efter asylens upphörande
uttalade styrelsen i samma skrivelse såsom sin åsikt, att detsamma borde försäljas.
Då området hade en areal av icke mindre än över 9,000 kvadratmeter
och då det hade en synnerligen förmånlig belägenhet inom staden, komme säkerligen
en dylik försäljning att inbringa en så stor summa, att ett högst väsentligt
bidrag skulle erhållas till uppförande av ett nytt hospital å lämplig plats
inom riket eller till anskaffande av ytterligare vårdplatser genom tillbyggnad
av ett gammalt hospital eller på annat sätt. Styrelsen hemställde därför, att
Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att framdeles vid ibruktagande av
Hälsingborgs hospital inkomma med förslag till försäljning av asylens område
ävensom rörande användningen av den genom försäljningen inflytande
köpeskillingen.
I anledning av vad som anfördes i medicinalstyrelsens sistberörda skrivelse
uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1923 åt styrelsen att framdeles,
efter det Hälsingborgs hospital tagits i bruk, inkomma med förslag till
försäljning av Malmö asyls område ävensom till användningen av den genom
försäljningen inflytande köpeskillingen.
Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 maj 1927 framlagt
förslag i berörda hänseenden. *
I denna skrivelse har styrelsen -— efter att hava erinrat om anstaltens beskaffenhet
samt den tidigare behandlingen av spörsmålen om anstaltens nedläggande
och asylområdets försäljning — yttrat bland annat följande.
Vid de förberedande utredningar, som med anledning av Kungl. Maj:ts berörda
uppdrag den 31 december 1923 inom medicinalstyrelsen verkställts beträffande
sättet för asylområdets försäljning, hade till en början ansetts fördelaktigast,
att området försåldes tomtvis, för så vitt icke Malmö stad skulle
vara villig övertaga området i dess helhet. Då styrelsen funnit det mindre
lämpligt att utbjuda hela området på en gång, hade ifrågasatts, att till en
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr ZOh.
!)
början skulle försaljas endast den del, vård asylens sysslomansbostad och
mansavdclning, däri även den gamla byggnaden på asylens gård inbegripen,
vore förlagda, vilken avdelning vore den ojämförligas! sämsta och vilken
icke under några villkor längre kunde användas för sjukvården.
Kvinnouvdetningen, även den mycket bristfällig men dock i något bättre
skick än mansavdelningen, skulle ännu någon tid framåt användas för vård
åt där intagna kvinnor och såsom ett annex anslutas till Lunds hospital och
asyl. Sjukvården skulle då handhavas av en vid sistnämnda hospital anställd
läkare, varemot den ekonomiska förvaltningen skulle överlämnas till sysslomanskontoret
i Lund, utan att någon förstärkning av arbetskrafterna där
skulle behövas.
Över detta förslag hade styrelsen infordrat yttrande från direktionerna
för Lunds hospital och asyl och för Malmö asyl.
Med anledning därav hade hospitalsdirektionen i Lund med skrivelse den
20 april 1927 överlämnat ett av överläkaren, professorn V. Wigert samma
dag avgivet yttrande, vilket hospitalsdirektionen åberopat såsom eget utlåtande.
Wigert hade i berörda yttrande förklarat, att den tilltänkta anknytningen
av kvmnoavdelningen vid Malmö asyl till Lunds hospital syntes genomförbar,
då den läkartillsyn, som de på asylen vårdade kroniskt sjuka kunde behöva,
vore relativt litet krävande. Med förefintlig organisation av läkararbetet vid
Lunds hospital vore det dock endast en enda av läkarna, som kunde ifrågakomma
för läkarvården vid Malmö asyl, nämligen den på Lunds asyl tjänstgörande
hospitalsläkaren av första klass. Alla de andra läkarna vore fullt
upptagna av sina ordinarie göromål, och läkarna på hospitalet vore ansträngda
betydligt över vad som kunde anses skäligt.
Direktionen för Malmö asyl hade, anförde vidare medicinalstyrelsen, uti
yttrande den 23 maj 1927 ansett det vara lämpligast, att asylområdet försåldes
på en gång då, enligt vad direktionen inhämtat, Malmö stad, som i första
hand kunde tänkas ifrågakomma som spekulant, vore villig att förvärva området
allenast under förutsättning, att detsamma utbjödes i sin helhet. Ett
bibehållande av kvmnoavdelningen skulle även enligt direktionens mening
kräva vissa nödiga reparationer, vilka av direktionen beräknades draga en
kostnad av 10,000 kronor.
På grund av vad i de avgivna yttrandena anförts hade, anförde medicinalstyrelsen
därefter, styrelsen för egen del ansett sig icke böra vidhålla sitt
förut omförmälda, preliminära förslag om utrymmande av allenast mansavdelningen
och bibehållande av kvmnoavdelningen för någon tid framåt utan
i stället böra tillstyrka, att asylen nedlades i sin helhet och området försåldes.
Patienterna borde därvid överflyttas till andra hospital. Denna överflyttning
borde verkställas i samband med då pågående beläggning av Hälsingborgs
hospital. En överflyttning av patienter och personal i så stor omfattning,
varom här vore fråga, kunde nämligen ske endast vid ibruktagande av ett nytt
hospital, då genom de därvid skeende överflyttningarna hospitalen emellan
tillräckligt antal platser bleve tillgängliga. Skulle det nödvändiga nedläggandet
av Malmö asyl därför icke än ytterligare fördröjas en avsevärd, nu ej
bestämbar tid, till dess ännu ett nytt hospital kunde komma att öppnas, borde
överflyttningen ske, innan Hälsingborgs hospital bleve till fullo belagt.
Den ordinarie personalen vid Malmö asyl kunde vid nedläggningen lämpligen
överflyttas till Hälsingborgs hospital, och styrelsen hade vidtagit åtgärder
för att platser där reserverades för denna personal.
Vidkommande därefter användandet av den vid försäljningen av asylen inflytande
köpeskillingen anförde medicinalstyrelsen i samma skrivelse följande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 20b.
Under de utredningar, som sedan länge pågått angående inrättande av särskilda
psykiatriska kliniker vid universiteten, hade medicinska fakulteten i
Lund uti skrivelse till medicinalstyrelsen den 10 oktober 1924 framhållit, att
det vore ett synnerligen viktigt och trängande önskemål hos fakulteten, att en
dylik klinik bleve inrättad vid Lunds lasarett i anslutning till övriga universitetskliniker
och att som följd därav professorsämbetet i psykiatri vid universitetet
bleve skilt från överläkarbefattningen vid Lunds hospital och asyl.
Det vore därför önskvärt, att de medel, som bleve tillgängliga genom försäljning
av Malmö asyl, helt eller delvis disponerades för anordnande av nämnda
klinik.
Med skrivelse den 11 november 1924 hade medicinalstyrelsen överlämnat
fakultetens framställning till chefen för socialdepartementet och därvid uttalat,
att förslaget om inrättande av en särskild psykiatrisk klinik syntes vara
väl värt att vinna beaktande.
Sedermera hade styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november 1926
med anledning av en utav universitetskanslern den 16 december 1925 gjord
framställning om inrättande av särskilda psykiatriska kliniker vid universiteten
i Uppsala och Lund förklarat sig fortfarande hålla före, att utredning
borde ske angående anordnande av en sådan klinik i Lund, samt hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt vederbörande universitetsmyndigheter att,
i den mån så kunde bliva erforderligt, i samråd med medicinalstyrelsen verkställa
utredning och uppgöra förslag till anordnande av en dylik klinik.
Då ett användande av den vid försäljning av Malmö asyl inflytande köpeskillingen
skulle bidraga till en snabbare lösning av den för undervisningen i
psykiatri och därmed också för sinnessjukvården viktiga frågan om upprättande
av psykiatriska universitetskliniker, anslöte sig styrelsen till det av
medicinska fakulteten i Lund uttalade, här nyss omförmälda önskemålet och
ansåge sig sålunda böra tillstyrka försäljningssummans användande till anordnande
av en särskild psykiatrisk klinik vid Lunds universitet.
I anslutning till vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställde medicinalstyrelsen
uti sin ifrågavarande skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte besluta.
att Malmö asyl skulle med 1927 års utgång nedläggas och icke vidare användas
för sinnessjukvård, att asylens område skulle försäljas, samt att den
vid försäljningen inflytande köpeskillingen skulle helt eller delvis användas
till anordnande av en psykiatrisk klinik vid Lunds universitet.
Därjämte anhöll styrelsen om uppdrag att dels vidtaga erforderliga åtgärder
för överflyttning av de å Malmö asyl vårdade sjuka till andra hospital och
dels till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande den vid asylen anställda
extra personalen.
Med skrivelse den 1 juli 1927 överlämnade därefter medicinalstyrelsen
en till styrelsen från drätselkammarens i Malmö stad tredje avdelning inkommen
skrivelse av den 27 april 1927, däruti drätselkammaren framhållit såsom
önskvärt, att förhandlingar mellan kronan och staden måtte komma till stånd
angående pris och villkor för ett eventuellt förvärv för stadens räkning av
asylområdet i fråga.
Samtliga handlingar i förevarande ärende överlämnades genom remiss den
30 juli 1927 till byggnadsstyrelsen för avgivande av utlåtande.
Med anledning av innehållet i ej mindre medicinalstyrelsens skrivelse den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Ji.
JU maj 1927 än även skrivelsen från Malmö stads drätselkammares tredje
avdelning upptogos i avbidan på nyssnämnda utlåtandes avgivande inom
socialdepartementet underhandlingar med staden angående frågan om försäljning
till staden av asylområdet jämte därå uppförda byggnader.
Dessa underhandlingar hava resulterat uti att stadsfullmäktige i Malmö vid
sammanträde den 9 januari 1928 beslutat att under vissa villkor och förutsättningar
bemyndiga drätselkammarens tredje avdelning att träffa avtal med
kronan angående förvärv för stadens räkning av asylfastigheten i Malmö med
därå varande byggnader.
Innan jag redogör för nyss antydda villkor och förutsättningar, får jag
bringa i erinran, att Kungl. Maj:t genom proposition, nr 246, till 1927 års
riksdag föreslog riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar
ingå avtal med Malmö stad rörande stadens övertagande av hela sin sinnessjukvård
i huvudsaklig överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet över socialärenden
den 22 april 1927 fogade förslaget därutinnan med vissa av mig till
nämnda statsrådsprotokoll angivna jämkningar, samt att riksdagen i skrivelse
den 8 juni 1927, nr 267, lämnade Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet.
Sedan nyssberörda jämkningar vidtagits, har avtalet slutits.
Enligt detta avtal, som trätt i kraft den 1 januari 1928, har staden bland
annat förbundit sig att beträffande där hemortsberättigade sinnessjuka dels
övertaga vården av de å statens anstalter för sinnessjuka intagna, dels för
all framtid omhänderhava sjukvården utan annan kostnad för statsverket än
i avtalet angivits. Från överenskommelsen hava emellertid undantagits vissa
mindre kategorier sinnessjuka, men torde jag i detta sammanhang icke behöva
redogöra för avtalet i denna del. För den sjukvård, som staden enligt åtagandet
skall ombesörja, erhåller staden årligt kostnadsbidrag av statsverket, för så vitt
sjukvården är anordnad på visst i avtalet angivet sätt. Statsbidrag utgår dels
för driftkostnad, dels för s. k. platskostnad samt för högst ett år i sänder.
Avtalet kan sålunda ej påverka statsbudgeten tidigare än från och med budgetåret
1928—1929. Medel härför hava på min hemställan beräknats i 1928
års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 53) under det ordinarie
förslagsanslag till bidrag till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö,
om vars uppförande i riksstaten för nästa budgetår förslag framställts i
nämnda proposition.
Härefter torde jag få redogöra för de vid stadsfullmäktiges nyssnämnda
köpeanbud knutna villkoren och förutsättningarna.
Villkoren äro av följande innehåll:
1) Köpeskillingen skall utgöra 300,000 kronor och erläggas med hälften den
1 juli 1928 och återstoden senast den 1 januari 1929.
2) Beträffande sättet för områdets användning stadgas inga andra restriktioner
än att staden skall vara skyldig att under övergångstiden enligt förberörda
avtal med staden om sinnessjukvårdens övertagande (8 år från den 1 januari
1928) använda den nuvarande kvinnoavdelningen av asylen för vård av
sinnessjuka till det antal, för vilket avdelningen av medicinalstyrelsen godkännes.
För denna vård tillförsäkras staden i köpehandlingen rätt att utfå
ersättning enligt de grunder, som stadgats beträffande vård å staden tillhöriga
anstalter i avtalet om sinnessjukvården.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr %0h.
8) Som tillträdesdag bestämmes den 1 juli 1928. Därvid skall emellertid
gälla
a) att staden skall äga att utan ersättning nyttja området med därå befintliga
byggnader från den dag före den 1 april 1928, då byggnaderna kunna, efter
verkställd utrymning, av medicinalstyrelsen ställas till förfogande, samt
b) att staden skall, jämväl för den tid före den 1 juli 1928, under vilken området
sålunda i viss utsträckning av staden nyttjas för sinnessjukvård, därför
utfå ersättning enligt de grunder, som i avtalet angående sinnessjukvårdens
övertagande stadgats beträffande vård å staden tillhöriga anstalter.
Från stadens sida har härjämte förutsatts, att den i asylens kvinnoavdelning
befintliga elektriska armaturen samt, åtminstone i någon omfattning, därstädes
varande sjukvårdsutrustning komme att ingå i överlåtelsen. Vidkommande förberörda
bestämmelse angående stadens skyldighet att under övergångstiden
enligt avtalet om sinnessjukvårdens övertagande använda den nuvarande kvinnoavdelningen
av asylen för vård av sinnessjuka till det antal, för vilket samma
avdelning av medicinalstyrelsen kan godkännas, har staden förklarat sig utgå
från att staden i enlighet härmed skulle äga rätt att i denna lokal inrymma
samma antal patienter, som för närvarande vårdades därstädes, eller omkring
76 stycken.
Utdrag av protokollet vid stadsfullmäktiges i Malmö sammanträde den 9
januari 1928 — i vad detsamma innefattar fullmäktiges här berörda beslut —
jämte tillhörande handlingar har av drätselkammarens tredje avdelning överlämnats
med skrivelse av den 17 februari 1928.
Med hänsyn till innehållet i stadsfullmäktiges beslut överlämnades drätselkammarens
skrivelse jämte protokollsutdraget m. m. genom remiss den 18
februari 1928 till byggnadsstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande
av det genom förenämnda remiss den 30 juli 1927 infordrade utlåtandet.
Dylikt utlåtande har av byggnadsstyrelsen avgivits den 23 februari 1928.
Däri har styrelsen förklarat sig tillstyrka antagande av anbudet från Malmö
stad om försäljningen i fråga för den erbjudna köpeskillingen av 300,000 kronor.
Över det från Malmö stads sida gjorda köpeanbudet hava vidare, genom särskilda
remisser, utlåtanden infordrats från medicinalstyrelsen och länsstyrelsen
i Malmöhus län.
Medicinalstyrelsen har den 21 februari 1928 avgivit det begärda utlåtandet.
Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.
Medicinalstyrelsen, som för sin del icke hade något att erinra mot överlåtelsen
av asylområdet på i huvudsak de angivna villkoren, ville tillstyrka, att
i överlåtelsen inbegrepes den i asylens kvinnoavdelning befintliga elektriska
armaturen samt i någon omfattning därstädes varande sjukvårdsutrustning.
Styrelsen borde dock meddelas rätt att undantaga sådana inventarier, som
lämpligen borde komma den statliga sinnessjukvården tillgodo. Malmö asyl
ägde nämligen en del kyrksilver och äldre möbler m. m., vilka styrelsen ansåge,
att staten icke borde avhända sig. I fråga om det antal patienter å den nuvarande
kvinnoavdelning en, för vilket godkännande av styrelsen skulle kunna erhållas,
ville styrelsen framhålla, att vissa rum i avdelningen vore i hög grad
olämpliga såsom lägenheter för de sjuka och därför — såsom överinspektören
för sinnessjukvården i riket anmält — icke borde tagas i användning. Styrelsen
hade på den korta tid, som stått styrelsen till buds att avgiva utlåtande över
Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jh 9
ifrågavarande framställning, icke kunnat pröva deras lämplighet. Det antal
patienter, som staden skulle äga rätt att inrymma i avdelningen, kunde därför
ej nu av styrelsen slutgiltigt fastställas. Dock syntes enligt styrelsens mening
nämnda antal icke komma att understiga 70.
Med anledning av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen tillstyrkt, att
förslag måtte föreläggas riksdagen om försäljning av asylfastigheten i Malmö
med därå befintliga byggnader till Malmö stad för en köpeskilling av 300,000
kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som föreslagits, dock med de förbehåll
samt den inskränkning beträffande platsantalet, som styrelsen nyss angivit.
Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län har uti sitt den 23 februari 1928 avgivna
utlåtande i ämnet förklarat sig tillstyrka försäljningen i fråga mot den
erbjudna köpeskillingen av 300 000 kronor. Länsstyrelsens motivering härför
är av i huvudsak följande innehåll.
Till ledning för bedömande av priset ville länsstyrelsen bifoga en uppgift
om tomtvärdena å samtliga asylfastigheten kringliggande tomter vid Rundelsgatan,
Djäknegatan, Snapperupsgåtan och Baltzargatan. Dessa tomtvärden
hade åsatts vid 1922 års fastighetstaxering, och med de grunder, som därvid
författningsenligt skolat tillämpas, kunde man äga anledning antaga, att tomtvärdena
ungefärligen motsvarade det allmänna saluvärdet. I alla de fall, då
tomtvärdena understigit 40 kronor per kvadratmeter, syntes anledningen hava
varit, att tomterna vore så små, att de icke kunde anses verkligt byggnadsvärdiga.
Med det läge, som asylområdet hade, skulle en spekulant knappast
behöva räkna med någon längre exploateringsperiod för områdets försäljning
till byggnadstomter.
Å andra sidan vore det dock skada, om detta välbelägna område skulle exploateras
till byggnadstomter i syfte att draga största möjliga vinst. Icke
heller kunde området i enskild mans hand tillgodogöras på lämpligaste sätt.
För staden däremot, som redan nu ägde hörntomten XI vid Rundelsgatan och
Djäknegatan samt lätteligen torde kunna förvärva tomterna X vid Rundelsgatan
samt XII, XIII, XIV, XV, XVI och XVII vid Djäknegatan, vilka samtliga
vore bebyggda med kåkar, skulle området kunna i sin helhet för något
allmänt ändamål tillgodogöras. Givetvis måste ett sådant tillgodogörande
ställas på långt sikt. Redan detta förhållande syntes med nödvändighet kräva
ett moderat pris, ty eljest skulle staden svårligen kunna ligga med området i
avbidan på dess rätta tillgodogörande på angivet sätt.
Såsom förut antytts vid den till årets statsverksproposition gjorda, preliminära
anmälningen av frågan om försäljning av asylområdet har denna
fråga ur budgetteknisk synpunkt ansetts böra ses i visst samband med
spörsmålet om anordnandet av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund.
Jag anförde i sådant hänseende, att vid en dylik försäljning torde kunna beräknas
inflyta en köpesumma motsvarande det belopp, som för nästa budgetår
kunde erfordras för byggnadsarbeten å kliniken. Något anslagsbelopp för
sistnämnda ändamål syntes därför på dåvarande stadium icke behöva beräknas
i riksstatsförslaget för budgetåret 1928—1929, då utgifterna respektive inkomsterna
av sålunda givna anledningar kunde väntas komma att motväga varandra.
Rörande det lämpligaste sättet för lösande av förevarande budgettekniska
spörsmål, därest förslag i asyl- och klinikfrågorna skulle framläggas för årets
Departe
mentschefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
riksdag, liar jag sedermera ansett lämpligt att inhämta statskontorets uppfattning.
Detta har ägt ram på det sätt att statskontorets utlåtande inhämtats över en
inom socialdepartementet upprättad promemoria i ämnet.
I denna promemoria har anförts, att köpeskillingen för asylområdet m. m.,
vilken beräknades komma att inflyta under budgetåret 1928—1929, syntes böra
i budgeten för nämnda år hänföras till statens inkomster under titeln »Diverse
inkomster».
Det belopp — motsvarande nyssnämnda köpeskillings storlek — vilket skulle
för budgetåret 1928—1929 användas till byggnadsbidrag för inrättande av den
psykiatriska kliniken vid universitetet i Lund, syntes åter i riksstaten för samma
period böra upptagas bland utgifterna under femte huvudtiteln, avdelningen
medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna.
Detta syntes böra ske antingen på det sättet, att vid den definitiva beräkningen
av det i riksstatsförslaget för nästa budgetår under nyssnämnda
avdelning och underavdelning samt underrubriken sinnessjukvårdsanstalterna
upptagna, preliminärt uppskattade extra reservationsanslaget till hospitalsbyggnader
vederbörlig hänsyn toges till förberörda byggnadsbidrag, eller ock
i den ordning att för bestridande av sagda bidrag under nyss angivna avdelning,
underavdelning och underrubrik äskades ett särskilt extra reservationsanslag,
förslagsvis under benämningen »psykiatrisk klinik i Lund.»
Statskontoret har i sitt den 22 februari 1928 avgivna utlåtande framhållit
huvudsakligen följande.
Köpeskillingen för det område, varå Malmö asyl låge, syntes, såsom i den
remitterade promemorian ifrågasatts, böra tillföras riksstatens inkomsttitel
»Diverse inkomster», vilket skulle överensstämma med riksstatskommitterades
på sin tid uttalade uppfattning om den budgetmässiga behandlingen av statsverkets
inkomster. Då köpeskillingen skulle inflyta under nästkommande
budgetår, syntes i så fall inkomsttiteln i fråga böra höjas med motsvarande
belopp.
Beträffande de ifrågasatta olika alternativen för beredande av medel för påbörjande
av inrättandet av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund, torde
enligt statskontorets uppfattning det förfarande, som nu valdes, givetvis komma
att tillämpas även å kommande budgetårs riksstater i fråga om för ändamålet
ytterligare erforderliga medel. Det förra alternativet — inordnande av erforderliga
medel under ett extra reservationsanslag till hospitalsbyggnader —- skulle
medföra en friare medelsdisposition, enär besparingar vid ett byggnadsföretag
skulle, utan att frågan behövde underställas riksdagen, av Kungl. Maj:t
kunna anvisas till täckande av brist vid ett annat företag. Då emellertid kliniken
skulle vara knuten vid universitetet och tjäna undervisningsändamål samt
därför bliva en institution av delvis annan karaktär än hospitalen, ansåge sig
statskontoret för sin del böra förorda det senare alternativet eller att ett särskilt
anslag till förstberörda ändamål anvisades.
Innan jag angiver min ståndpunkt rörande försäljningen av Malmö asyls område
m. m., ber jag få erinra om att Kungl. Maj :t i anledning av medicinalstyrelsens
i förberörda skrivelse den 31 maj 1927 gjorda framställning på min
hemställan den 9 mars 1928 förordnat, att Malmö asyl skall nedläggas så snart
ske kan samt att asylen skall vara i sin helhet utrymd senast den 1 juni 1928.
Samtidigt har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att vidtaga erfor
-
liungl. Mai ds proposition nr HOh.
11
derliga åtgärder för överflyttning av de å asylen vårdade sjuka till andra statens
anstalter för sinnessjuka samt att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
till de åtgärder rörande den vid asylen anställda extra personalen, som i anledning
av anstaltens nedläggande må böra vidtagas.
Anledningen till att jag, trots den stora bristen å liospitalsplatser, ansåg mig
böra tillstyrka ett beslut om asylens nedläggande var huvudsakligen den, att
anstalten, såsom av min här lämnade redogörelse lärer tydligen framgå, icke
uppfyller de anspråk i lokalt hänseende, som man numera med rätta uppställer
i fråga om en tidsenlig sinnessjukvård. Detta gäller då främst de lokaler,
i vilka asylens mansavdelning är inrymd. I fråga om dessa lokaler
ansåg jag det på grund av deras ur olika synpunkter ådagalagda olämpliga
beskaffenhet knappast vara försvarligt att längre låta dem komma till användning
för sjukvårdsändamål. Vad åter angår asylens kvinnoavdelning, har, såsom
av det föregående framgår, medicinalstyrelsen, ehuru styrelsen ansett avdelningen
vara behäftad med vissa bristfälligheter, dock funnit densamma ännu
för någon tid framåt kunna användas för sinnessjukvård. I betraktande
härav och då vid tidpunkten för ifrågavarande ärendes slutliga handläggning
underhandlingarna med Malmö stad angående försäljning till staden av asylområdet
m. m. fortskridit så långt, att stadens förenämnda köpeanbud ■— varigenom
säker möjlighet öppnades, att lokalerna inom asylens nuvarande kvinnoavdelning
ännu under avsevärd tid komme att användas för sinnessjukvård •—
förelåg, ansåg jag frågan om slopandet av det relativt ringa platsantal, som
asylens mansavdelning representerade, icke böra utgöra hinder för ett beslut om
asylens nedläggande såsom statlig anstalt. Ett ytterligare starkt skäl för
att nedläggande av assdens verksamhet borde ske inom den närmaste tiden
har för mig varit vad medicinalstyrelsen anfört rörande angelägenheten av
att upphörandet med den statliga verksamheten vid asylen skedde inom sådan
tid, att möjlighet funnes att till Hälsingborgs hospital överflytta dels patienter,
innan full beläggning där inträtt, och dels befattningshavare, innan samma
hospitals personalbehov genom nyantagning eller transporter från andra
håll helt tillgodosetts.
Vad härefter angår frågan rörande områdets användning efter asylens nedläggande,
framgår av det anförda, att samtliga myndigheter, som därutinnan
hörts, tillstyrkt en försäljning av detsamma i dess helhet jämte tillhörande
byggnader. Medicinalstyrelsen har sålunda -— och detta för övrigt redan i
sin skrivelse den 31 maj 1927 — av närmare angivna skäl, vilka jag finner
riktiga, ansett sig icke böra fullfölja ett inom styrelsen preliminärt diskuterat
förslag, innefattande försäljning av endast viss del av asylområdet med därå
uppförda byggnader men bibehållande av kvinnoavdelningen såsom annex
under Lunds hospital och asyl. Samtliga nyssnämnda myndigheter hava även
förordat, att försäljningen i fråga borde ske till Malmö stad i enlighet med
dess föreliggande anbud.
Även jag finner, att det ur statens synpunkt är lämpligast, att en försäljning
av området med tillhörande byggnader äger rum, samt att ett avyttrande till
staden Malmö därvid måste betecknas såsom i främsta rummet önskvärt. För
12
Kungl. Maj ds proposition nr 2O-h.
intagande av denna min ståndpunkt hava de skäl, som enligt vad nyss antytts
tidigare föranlett mitt tillstyrkande av asylens nedläggande, varit synnerligen
vägande. I fråga om en försäljning till Malmö stad torde det härvid
vara tillfyllest att peka på den nyss antydda, i stadens anbud ingående
utfästelsen att under en så pass lång tidsperiod, att under densamma ett avsevärt
antal nya statliga hospitalsplatser torde hinna färdigställas, sinnessjukvård
fortfarande skall bedrivas inom de lokaler, som ännu kunna anses användbara.
Men även med bortseende från omförmälda sjukvårdssynpunkt
torde starka skäl tala för att området i fråga, därest försäljning av detsamma
över huvud bör ske, övergår i stadens och icke i enskild ägo. Jag åberopar i
sådant hänseende vad länsstyrelsen i Malmöhus län anfört rörande olämpligheten
av att asylområdet med dess centrala läge exploateras till byggnadstomter;
för detta skulle stor sannolikhet föreligga vid ett förvärv av enskild person,
medan staden av närmare angivna skäl syntes äga goda möjligheter att
tillgodogöra sig området för allmänt ändamål.
Jag övergår härefter till en granskning av innehållet i det från stadens sida
föreliggande köpeanbudet.
Vad angår den av steden för asylområdet jämte byggnader erbjudna köpeskillingen
av 300,000 kronor, finner jag i likhet med de hörda myndigheterna
densamma vara skälig och alltså kunna godtagas. Visserligen utgör det nuvarande
taxeringsvärdet å området jämte byggnader 400,000 kronor. Vid fastställande
härav torde man emellertid hava utgått från ett pris per kvadratmeter,
som eljest betingats i trakten men som knappast kan anses tillämpligt å
detta stora område med dess delvis synnerligen gamla och bristfälliga byggnader.
Härtill kommer, att såsom förut omförmälts, staden förbundit sig att
under en relativt lång tid framåt använda en del av den nuvarande asylens lokaler
för allmänt ändamål, nämligen sinnessjukvård. Vidare lärer av skäl länsstyrelsen
i Malmöhus län framhållit realiserandet av önskemålet om asylområdets
exploaterande överhuvud för • allmänt ändamål förutsätta, att priset på
området m. m. icke sättes alltför högt, eftersom dess utnyttjande på dylikt sätt
måste ställas på lång sikt.
Vad angår övriga vid köpeanbudet knutna direkta villkor, hava desamma
icke föranlett någon erinran från vederbörande myndigheters sida, och icke heller
jag har någon invändning att framställa mot desamma.
Vidkommande förut omförmälda, av staden i samband med anbudets avgivande
angivna förutsättningar, vilka närmast torde hava karaktären av
önskemål, har medicinalstyrelsen tillstyrkt att, såsom staden ifrågasatt, i överlåtelsen
inbegripes den i kvinnoavdelningen befintliga elektriska armaturen
samt, i någon omfattning, därstädes varande sjukvårdsutrustning. Stj^relsen
har dock i sistnämnda hänseende på anfört skäl förordat den begränsningen,
att styrelsen skulle lämnas rätt att undantaga de inventarier, som lämpligen
borde fortfarande komma den statliga sinnessjukvården till godo. Med hänsyn
särskilt till vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört, anser jag visserligen, att
staden bör få övertaga nyssberörda armatur och sjukvårdsutrustning — den
Kungl. illaj:ts proposition nr SOJ).
13
senare dock endast i av medicinalstyrelsen förordad utsträckning och huvudsakligen
för av styrelsen angivet ändamål -—- men enligt mitt förmenande bör
överlåtelsen endast få ske mot särskild ersättning efter närmare överenskommelse
med medicinalstyrelsen. Nämnda föremål böra alltså — i den mån de
icke äro att hänföra till fast egendom — enligt min mening icke utan vidare
ingå i fastighetsköpet.
I anslutning till villkoret om skyldighet för staden att under viss tid och
med iakttagande av angiven grund för statsbidrag använda den nuvarande
kvinnoavdelningen för vård av sinnessjuka till det antal, för vilket avdelningen
av medicinalstyrelsen godkännes, har staden gjort det uttalandet, att
staden utginge från att detta godkännande skulle omfatta samma antal platser,
som för närvarande i denna avdelning inrymmes, eller 76. Medicinalstyrelsen
har av närmare angivna skäl förklarat sig för närvarande icke kunnat
slutgiltigt fastställa antalet platser i dylikt hänseende, men ansett, att antalet
icke torde komma att understiga 70. Då bestämmandet av berörda antal sjukvårdsplatser,
i händelse köpeavtal ingås på basis av de av staden föreslagna
villkoren, blir en fråga, som skall bedömas ur medicinska synpunkter, och avgörande
härutinnan fördenskull också ansetts skola tillkomma medicinalstyrelsen,
saknar jag anledning att närmare ingå på detta ämne.
Med hänsyn till vad här anförts finner jag mig böra förorda, att stadens
föreliggande köpeanbud för statens del godtages under de av mig här angivna
villkoren.
Såsom framgår av det föregående, skall enligt stadens anbud köpeskillingen,
300,000 kronor, erläggas i två terminer under budgetperioden 1928—
1929. I enlighet med vad statskontoret tillstyrkt synas de sålunda inflytande
medlen böra tillföras riksstatens inkomsttitel »Diverse inkomster». Därest
denna uppfattning kommer att godkännas av riksdagen, lärer riksdagen icke
komma att underlåta att vid fastställandet av beloppet för nämnda inkomsttitel
i riksstaten för nästa budgetår taga vederbörlig hänsyn härtill.
I samband härmed tillåter jag mig framhålla, att jag vid behandling senare
i dag av fråga om avlåtande av proposition rörande anordnande av en psykiatrisk
klinik vid universitetet i Lund ämnar tillstyrka äskande av medel
för sådant ändamål för budgetåret 1928—1929 till belopp av 300,000 kronor.
De i det föregående omförmälda olika förslagen rörande sättet för dessa medels
beredande ämnar jag i berörda sammanhang taga under närmare övervägande.
Bland villkoren i Malmö stads köpeanbud ingår även rätt — avsedd att i
blivande köpehandling uttryckligen angivas — för staden att enligt de grunder,
som stadgats beträffande statsbidrag för vård enligt förberörda avtal
mellan kronan och staden angående stadens övertagande av hela sin sinnessjukvård,
erhålla ersättning för den vård av sinnessjuka, vars bedrivande staden
enligt köpeanbudet förbundit sig att under den i nyssnämnda avtal angivna
övergångstiden av åtta år, vilken började den 1 januari 1928, bedriva i
den nuvarande kvinnoavdelningens lokaler. Detta innebär en utvidgning av avtalet
dels därutinnan, att ersättning skulle utgå även för tid, då anstalten ännu
icke tillhör staden, dels på det sätt att ersättning skulle utgå, även om vården
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 204.
näppeligen kan anses likvärdig med den å statens hospital i allmänhet lämnade.
Ersättningen för vård enligt själva avtalet har, på sätt i det föregående angivits,
i årets statsverksproposition föreslagits skola bestridas från ett till uppförande
i budgeten från och med perioden 1928—1929 ifrågasatt ordinarie förslagsanslag
till bidrag till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Från detta anslag synes mig även nu ifrågavarande ersättning till staden böra
utgå. Det nyssberörda anslaget, vilket i riksstatsförslaget för budgetåret 1928
—1929 i enlighet med vissa approximativa beräkningar upptagits till 1,300,000
kronor, lärer härtill kunna lämna tillgång. Särskilt medgivande om ersättningens
bestridande från nämnda anslag torde emellertid böra inhämtas av
riksdagen.
På grund av vad jag här anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels medgiva, att den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga tomten
nr IX i kvarteret nr 16 Rundelen i Malmö må, jämte därå uppförda
byggnader, på i huvudsak av mig här förordade villkor försäljas
till nämnda stad;
dels ock vid bifall härtill medgiva, att den av mig förordade
ersättningen till staden för vård under viss tidsperiod av sinnessjuka
inom lokaler, tillhörande Malmö asyls nuvarande kvinnoavdelning,
må utgå från det ordinarie förslagsanslag till bidrag till sinnessjukvården
i Stockholm, Göteborg och Malmö, som kan varda av
riksdagen uppfört i riksstaten från och med budgetåret 1928—
1929.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Äke Karlholm.
Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
280970
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fjörsäljning av Malmö asyls område m. m. s. 3 i texten
- SU 1928:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Malmö asyls område in. in. s. 1 i texten