Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av Malmö asyls område m. rn

1928-03-20 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:204, Angående försäljning av Malmö asyls område m. rn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jt.

1

Nr m.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av

Malmö asyls område m. rn.; given Stockholms slott den

20 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:tis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Jakoh Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Re g enten i statsrådet å Stockholms

slott den 20 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Gärde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

Vid anmälan till 1928 års statsverksproposition av frågan om beräknande under

riksstatens femte huvudtitel av ett anslag till hospitalsbyggna der (punkten

52) framhöll jag bland annat, att medicinalstyrelsen av närmare angiven

anledning med skrivelse den 21 oktober 1927 överlämnat en reviderad plan för

anskaffande av erforderligt antal ytterligare platser för den statliga sinnessjukvården.

I denna plan — i fråga om vars närmare innehåll jag tillåter mig

hänvisa till den förut denna dag på min hemställan avlåtna propositionen, nr

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 172 käft. (Nr 20-4.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jf.

165, angående anslag till hospitalsbyggnader m. m. — upptog styrelsen även

anordnande av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund, för vilket ändamål

styrelsen även ansåg, att medel till visst belopp borde beredas redan under budgetåret

1928—1929. Vid den preliminära anmälan av anslaget till hospitalsbyggnader

för samma budgetperiod, som av mig i berörda sammanhang framlades,

räknade jag emellertid icke med att medel till anordnande av nämnda

klinik skulle beredas under nämnda anslag. Av, bland andra, vissa budgettekniska

skäl, till vilka jag i det följande återkommer, ansåg jag nämligen, att berörda

ärende borde ses i samband med ett annat ärende, nämligen uppkommen

fråga om att — i sammanhang med att såsom avsett varit den hittillsvarande

asylen i Malmö nedlades, sedan hospitalet i Hälsingborg tagits i bruk — till

Malmö stad försälja det område, å vilket asylen är belägen.

Ehuru nyssnämnda två ärenden då icke befunno sig i slutgiltigt skick — beträffande

asylområdet i Malmö anmälde jag, att vissa underhandlingar angående

försäljningen påginge — uttryckte jag förhoppning om att förslag i båda

ämnena skulle kunna framläggas för 1928 års riksdag.

Sedan nyssnämnda underhandlingar, vilka förts med Malmö stad, numera

slutförts och anbud från staden föreligger om inköp av det område, varå Malmö

asyl är belägen, jämte till nämnda anstalt hörande byggnader, får jag anmäla

berörda ärende till slutlig prövning.

Jag torde därvid till en början få något närmare redogöra för vad som tidigare

förekommit i avseende å spörsmålet om nedläggande av Malmö asyl och

försäljning av området för densamma.

Först torde jag emellertid med ledning av utav medicinalstyrelsen lämnade

uppgifter få nämna några ord om anstaltens ålder, storlek, asylområdets areal

och belägenhet i staden m. m. #

Asylen är belägen vid Rundelsgatan å fastigheten nr IX av kvarteret nr 16

Rundelen inom den s. k. Gamla staden i Malmö och har varit förlagd till sin

nuvarande plats alltsedan år 1674. Asylens område utgör en areal av 9,119

kvadratmeter och stöter på fyra sidor till gator i staden — Rundelsgatan,

Baltzarsgatan, Snapperupsgatan och Djäknegatan. Området är bebyggt med

följande hus: 1) administrationsbyggnad, jämväl innehållande sysslomansbostad;

2) envånings vinkelbyggnad, använd för vård av sinnessjuka män samt

till bostäder: 3) fristående tvåvåningsbyggnad för manliga patienter; 4) Fformig

tvåvåningsbyggnad för kvinnliga patienter; 5) mindre bostadshus; 6)

tvätthus; 7) kökshus jämte smärre uthus. Husen äro ålderdomliga, och de

för sjukvård använda lokalerna inom komplexet kunna — på sätt av det följande

närmare framgår — icke anses motsvara de fordringar, som den moderna

sinnessjukvården ställer på dylika lokaler. Taxeringsvärdet å området jämte

byggnader utgör 400,000 kronor.

Platsantalet vid asylen är 124, därav 48 för män och 76 för kvinnor. Personalen

uppgår till sammanlagt 31 ordinarie och icke ordinarie befattningshavare.

Med hänsyn till asyllokalernas nyss antydda otillfredsställande beskaffenhet

har sedan lång tid tillbaka frågan om nedläggande av Malmö asyl stått på

dagordningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition nr ZO-i.

3

Redan år 1883, då överläkartjänsten vid Malmö asyl blev ledig, upptog medicinalstyrelsen

frågan om asylens nedläggande och anhöll hos Kungl. Maj :t om

befrielse från att förklara tjänsten ledig samt om tillstånd att under tiden på

lämpligt sätt uppehålla sjukvården vid asylen, till dess erforderliga utredningar

om dess förflyttning verkställts.

Genom brev den 23 november 1883 biföll Kungl. Maj:t denna framställning.

Uti sin år 1893 avgivna berättelse framhöllo riksdagens revisorer, att de för

asylen upplåtna lokalerna vore synnerligen bristfälliga, samt att särskilt mansavdelningen

befunne sig i så dåligt skick, såväl i fråga om lokalernas beskaffenhet,

läge och bofällighet som i avseende å eldfara och möjligheten till patienternas

övervakande, att ett snart förverkligande av asylens ifrågasatta indragning

och patienternas förflyttning till annan plats syntes av behovet påkallat.

Även 1899 års statsrevisorer berörde frågan och anförde, att revisorerna ansåge

sig böra ånyo ifrågasätta indragning av asylen, vilken, gammal, bristfällig

och försedd med dålig värmeledning, icke lämnade tillfälle till beredande

av sådan hospitalsvård, som ansåges böra åstadkommas.

Vid den skrivelse, som medicinalstyrelsen, med anledning av statsrevisorernas

sistberörda framställning, den 10 januari 1900 avlät till Kungl. Maj:t, åberopade

styrelsen en av dåvarande generaldirektören K. Linroth uppgjord promemoria

angående mansavdelningen vid asylen.

Uti denna promemoria uttalade generaldirektören Linroth såsom sin övertygelse,

att asylen eller åtminstone dess mansavdelning befunne sig i så underhaltigt

skick, att den icke blott icke vidare kunde anses för sitt ändamål tjänlig

utan att ett fortsatt bruk därav icke ens vore svenska staten full värdigt. Till

stöd för detta omdöme anförde generaldirektör Linroth, bland annat, följande.

Asylen låge så gott som mitt i staden, på alla fyra sidor omgiven av gator.

Men anstalten vore icke ens ensam ägare till det av samma gator bildade kvarteret,

utan i hörnen därav låge enskilda egendomar, vilka, belägna som de vore

omedelbart intill anstalten, icke kunde annat än verka störande för densamma.

Några sjukrum samt en matsal för patienter vore belägna omedelbart intill en

av gatorna i ett envåningshus, på vars fönster förbipasserande med lätthet kunde

knacka.

Föga utrymme funnes för trädgårds- eller jordbruk, som på andra anstalter

utgjorde så viktiga beståndsdelar av anordningarna för patienternas sysselsättande.

Mot Malmö asyl kunde också med fog anmärkas, att de arbetsföra

patienterna allt för mycket finge vistas inomhus.

Vore redan de så att säga yttre villkoren för sjukvården iögonenfallande

olämpliga, så tedde sig förhållandena än sämre, då man toge kännedom om de

lokaler, där de sjuka männen vore inhysta. Att byggnaderna vore gamla och i

inånga avseenden i dåligt skick kunde möjligen avhjälpas genom grundlig renovering,

men någon mera omfattande »reparation hade man icke velat göra, då

frågan om avdelningens utrymmande länge stått på dagordningen. En reparation

skulle för övrigt icke kunna inverka på det otillräckliga utrymmet och

den i hög grad otjänliga inredningen.

Det vore överflödigt erinra därom, att även bilokalerna till sjukavdelningarna

vore synnerligen underhaltiga.

Uti en annan, jämväl den 10 januari 1900 till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse

hemställde medicinalstyrelsen, under åberopande av generaldirektör Linroths

promemoria, att Kungl. Maj :t måtte besluta att, i sammanhang med öppnandet

av den nya asylen vid Uppsala, mansavdelningen vid Malmö asyl skulle indragas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 201t.

Genom brev den 9 mars 1900 förordnade Kungl. Maj:t om minskande av

platsantalet å anstaltens såväl mansavdelning som kvinnoavdelning, nämligen

från 87 och 88 till förutberörda antal av 48 respektive 76.

Med nedläggandet av asylen fick däremot anstå tills vidare, dels med hänsyn

huvudsakligen till den rådande stora platsbristen på hospitalen i riket, dels ock

på grund av ovissheten rörande äganderätten till asylens område.

Sedan emellertid jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 25 augusti 1916 undersökningar

verkställts rörande äganderätten till under asylen hörande tomter och områden

samt medicinalstyrelsen sökt och den 17 september 1923 erhållit lagfart

för kronan å nämnda tomter och områden, återupptog styrelsen frågan om

asylens nedläggande och gjorde i skrivelse den 16 november 1923 framställning

i ämnet.

I denna skrivelse anförde styrelsen, att anstaltens belägenhet invid livligt

trafikerade gator i Malmö stads centrum och dess otidsenliga lokaler gjorde, att

den i längden icke kunde med fördel användas till sitt ändamål. Emellertid

ansåge styrelsen ett omedelbart nedläggande av anstalten då icke böra ifrågakomma.

Såsom skäl därför åberopades, förutom den alltjämt rådande platsbristen

på hospitalen, svårigheterna att efter nedläggandet placera den vid asylen

anställda personalen, utan att lediga platser funnes att tillgå vid andra

hospital. Med ett nedläggande av anstalten funne styrelsen därför böra anstå,

till dess Hälsingborgs hospital bleve färdigt.

Styrelsen hemställde sålunda, att verksamheten vid Malmö asyl skulle fortgå,

till dess Hälsingborgs hospital kunde komma att tagas i bruk.

Beträffande användningen av Malmö asyls område efter asylens upphörande

uttalade styrelsen i samma skrivelse såsom sin åsikt, att detsamma borde försäljas.

Då området hade en areal av icke mindre än över 9,000 kvadratmeter

och då det hade en synnerligen förmånlig belägenhet inom staden, komme säkerligen

en dylik försäljning att inbringa en så stor summa, att ett högst väsentligt

bidrag skulle erhållas till uppförande av ett nytt hospital å lämplig plats

inom riket eller till anskaffande av ytterligare vårdplatser genom tillbyggnad

av ett gammalt hospital eller på annat sätt. Styrelsen hemställde därför, att

Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt styrelsen att framdeles vid ibruktagande av

Hälsingborgs hospital inkomma med förslag till försäljning av asylens område

ävensom rörande användningen av den genom försäljningen inflytande

köpeskillingen.

I anledning av vad som anfördes i medicinalstyrelsens sistberörda skrivelse

uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1923 åt styrelsen att framdeles,

efter det Hälsingborgs hospital tagits i bruk, inkomma med förslag till

försäljning av Malmö asyls område ävensom till användningen av den genom

försäljningen inflytande köpeskillingen.

Till åtlydnad härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 31 maj 1927 framlagt

förslag i berörda hänseenden. *

I denna skrivelse har styrelsen -— efter att hava erinrat om anstaltens beskaffenhet

samt den tidigare behandlingen av spörsmålen om anstaltens nedläggande

och asylområdets försäljning — yttrat bland annat följande.

Vid de förberedande utredningar, som med anledning av Kungl. Maj:ts berörda

uppdrag den 31 december 1923 inom medicinalstyrelsen verkställts beträffande

sättet för asylområdets försäljning, hade till en början ansetts fördelaktigast,

att området försåldes tomtvis, för så vitt icke Malmö stad skulle

vara villig övertaga området i dess helhet. Då styrelsen funnit det mindre

lämpligt att utbjuda hela området på en gång, hade ifrågasatts, att till en

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ZOh.

!)

början skulle försaljas endast den del, vård asylens sysslomansbostad och

mansavdclning, däri även den gamla byggnaden på asylens gård inbegripen,

vore förlagda, vilken avdelning vore den ojämförligas! sämsta och vilken

icke under några villkor längre kunde användas för sjukvården.

Kvinnouvdetningen, även den mycket bristfällig men dock i något bättre

skick än mansavdelningen, skulle ännu någon tid framåt användas för vård

åt där intagna kvinnor och såsom ett annex anslutas till Lunds hospital och

asyl. Sjukvården skulle då handhavas av en vid sistnämnda hospital anställd

läkare, varemot den ekonomiska förvaltningen skulle överlämnas till sysslomanskontoret

i Lund, utan att någon förstärkning av arbetskrafterna där

skulle behövas.

Över detta förslag hade styrelsen infordrat yttrande från direktionerna

för Lunds hospital och asyl och för Malmö asyl.

Med anledning därav hade hospitalsdirektionen i Lund med skrivelse den

20 april 1927 överlämnat ett av överläkaren, professorn V. Wigert samma

dag avgivet yttrande, vilket hospitalsdirektionen åberopat såsom eget utlåtande.

Wigert hade i berörda yttrande förklarat, att den tilltänkta anknytningen

av kvmnoavdelningen vid Malmö asyl till Lunds hospital syntes genomförbar,

då den läkartillsyn, som de på asylen vårdade kroniskt sjuka kunde behöva,

vore relativt litet krävande. Med förefintlig organisation av läkararbetet vid

Lunds hospital vore det dock endast en enda av läkarna, som kunde ifrågakomma

för läkarvården vid Malmö asyl, nämligen den på Lunds asyl tjänstgörande

hospitalsläkaren av första klass. Alla de andra läkarna vore fullt

upptagna av sina ordinarie göromål, och läkarna på hospitalet vore ansträngda

betydligt över vad som kunde anses skäligt.

Direktionen för Malmö asyl hade, anförde vidare medicinalstyrelsen, uti

yttrande den 23 maj 1927 ansett det vara lämpligast, att asylområdet försåldes

på en gång då, enligt vad direktionen inhämtat, Malmö stad, som i första

hand kunde tänkas ifrågakomma som spekulant, vore villig att förvärva området

allenast under förutsättning, att detsamma utbjödes i sin helhet. Ett

bibehållande av kvmnoavdelningen skulle även enligt direktionens mening

kräva vissa nödiga reparationer, vilka av direktionen beräknades draga en

kostnad av 10,000 kronor.

På grund av vad i de avgivna yttrandena anförts hade, anförde medicinalstyrelsen

därefter, styrelsen för egen del ansett sig icke böra vidhålla sitt

förut omförmälda, preliminära förslag om utrymmande av allenast mansavdelningen

och bibehållande av kvmnoavdelningen för någon tid framåt utan

i stället böra tillstyrka, att asylen nedlades i sin helhet och området försåldes.

Patienterna borde därvid överflyttas till andra hospital. Denna överflyttning

borde verkställas i samband med då pågående beläggning av Hälsingborgs

hospital. En överflyttning av patienter och personal i så stor omfattning,

varom här vore fråga, kunde nämligen ske endast vid ibruktagande av ett nytt

hospital, då genom de därvid skeende överflyttningarna hospitalen emellan

tillräckligt antal platser bleve tillgängliga. Skulle det nödvändiga nedläggandet

av Malmö asyl därför icke än ytterligare fördröjas en avsevärd, nu ej

bestämbar tid, till dess ännu ett nytt hospital kunde komma att öppnas, borde

överflyttningen ske, innan Hälsingborgs hospital bleve till fullo belagt.

Den ordinarie personalen vid Malmö asyl kunde vid nedläggningen lämpligen

överflyttas till Hälsingborgs hospital, och styrelsen hade vidtagit åtgärder

för att platser där reserverades för denna personal.

Vidkommande därefter användandet av den vid försäljningen av asylen inflytande

köpeskillingen anförde medicinalstyrelsen i samma skrivelse följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 20b.

Under de utredningar, som sedan länge pågått angående inrättande av särskilda

psykiatriska kliniker vid universiteten, hade medicinska fakulteten i

Lund uti skrivelse till medicinalstyrelsen den 10 oktober 1924 framhållit, att

det vore ett synnerligen viktigt och trängande önskemål hos fakulteten, att en

dylik klinik bleve inrättad vid Lunds lasarett i anslutning till övriga universitetskliniker

och att som följd därav professorsämbetet i psykiatri vid universitetet

bleve skilt från överläkarbefattningen vid Lunds hospital och asyl.

Det vore därför önskvärt, att de medel, som bleve tillgängliga genom försäljning

av Malmö asyl, helt eller delvis disponerades för anordnande av nämnda

klinik.

Med skrivelse den 11 november 1924 hade medicinalstyrelsen överlämnat

fakultetens framställning till chefen för socialdepartementet och därvid uttalat,

att förslaget om inrättande av en särskild psykiatrisk klinik syntes vara

väl värt att vinna beaktande.

Sedermera hade styrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 november 1926

med anledning av en utav universitetskanslern den 16 december 1925 gjord

framställning om inrättande av särskilda psykiatriska kliniker vid universiteten

i Uppsala och Lund förklarat sig fortfarande hålla före, att utredning

borde ske angående anordnande av en sådan klinik i Lund, samt hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt vederbörande universitetsmyndigheter att,

i den mån så kunde bliva erforderligt, i samråd med medicinalstyrelsen verkställa

utredning och uppgöra förslag till anordnande av en dylik klinik.

Då ett användande av den vid försäljning av Malmö asyl inflytande köpeskillingen

skulle bidraga till en snabbare lösning av den för undervisningen i

psykiatri och därmed också för sinnessjukvården viktiga frågan om upprättande

av psykiatriska universitetskliniker, anslöte sig styrelsen till det av

medicinska fakulteten i Lund uttalade, här nyss omförmälda önskemålet och

ansåge sig sålunda böra tillstyrka försäljningssummans användande till anordnande

av en särskild psykiatrisk klinik vid Lunds universitet.

I anslutning till vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställde medicinalstyrelsen

uti sin ifrågavarande skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte besluta.

att Malmö asyl skulle med 1927 års utgång nedläggas och icke vidare användas

för sinnessjukvård, att asylens område skulle försäljas, samt att den

vid försäljningen inflytande köpeskillingen skulle helt eller delvis användas

till anordnande av en psykiatrisk klinik vid Lunds universitet.

Därjämte anhöll styrelsen om uppdrag att dels vidtaga erforderliga åtgärder

för överflyttning av de å Malmö asyl vårdade sjuka till andra hospital och

dels till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande den vid asylen anställda

extra personalen.

Med skrivelse den 1 juli 1927 överlämnade därefter medicinalstyrelsen

en till styrelsen från drätselkammarens i Malmö stad tredje avdelning inkommen

skrivelse av den 27 april 1927, däruti drätselkammaren framhållit såsom

önskvärt, att förhandlingar mellan kronan och staden måtte komma till stånd

angående pris och villkor för ett eventuellt förvärv för stadens räkning av

asylområdet i fråga.

Samtliga handlingar i förevarande ärende överlämnades genom remiss den

30 juli 1927 till byggnadsstyrelsen för avgivande av utlåtande.

Med anledning av innehållet i ej mindre medicinalstyrelsens skrivelse den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20Ji.

JU maj 1927 än även skrivelsen från Malmö stads drätselkammares tredje

avdelning upptogos i avbidan på nyssnämnda utlåtandes avgivande inom

socialdepartementet underhandlingar med staden angående frågan om försäljning

till staden av asylområdet jämte därå uppförda byggnader.

Dessa underhandlingar hava resulterat uti att stadsfullmäktige i Malmö vid

sammanträde den 9 januari 1928 beslutat att under vissa villkor och förutsättningar

bemyndiga drätselkammarens tredje avdelning att träffa avtal med

kronan angående förvärv för stadens räkning av asylfastigheten i Malmö med

därå varande byggnader.

Innan jag redogör för nyss antydda villkor och förutsättningar, får jag

bringa i erinran, att Kungl. Maj:t genom proposition, nr 246, till 1927 års

riksdag föreslog riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar

ingå avtal med Malmö stad rörande stadens övertagande av hela sin sinnessjukvård

i huvudsaklig överensstämmelse med det vid statsrådsprotokollet över socialärenden

den 22 april 1927 fogade förslaget därutinnan med vissa av mig till

nämnda statsrådsprotokoll angivna jämkningar, samt att riksdagen i skrivelse

den 8 juni 1927, nr 267, lämnade Kungl. Maj:t det begärda bemyndigandet.

Sedan nyssberörda jämkningar vidtagits, har avtalet slutits.

Enligt detta avtal, som trätt i kraft den 1 januari 1928, har staden bland

annat förbundit sig att beträffande där hemortsberättigade sinnessjuka dels

övertaga vården av de å statens anstalter för sinnessjuka intagna, dels för

all framtid omhänderhava sjukvården utan annan kostnad för statsverket än

i avtalet angivits. Från överenskommelsen hava emellertid undantagits vissa

mindre kategorier sinnessjuka, men torde jag i detta sammanhang icke behöva

redogöra för avtalet i denna del. För den sjukvård, som staden enligt åtagandet

skall ombesörja, erhåller staden årligt kostnadsbidrag av statsverket, för så vitt

sjukvården är anordnad på visst i avtalet angivet sätt. Statsbidrag utgår dels

för driftkostnad, dels för s. k. platskostnad samt för högst ett år i sänder.

Avtalet kan sålunda ej påverka statsbudgeten tidigare än från och med budgetåret

1928—1929. Medel härför hava på min hemställan beräknats i 1928

års statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 53) under det ordinarie

förslagsanslag till bidrag till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö,

om vars uppförande i riksstaten för nästa budgetår förslag framställts i

nämnda proposition.

Härefter torde jag få redogöra för de vid stadsfullmäktiges nyssnämnda

köpeanbud knutna villkoren och förutsättningarna.

Villkoren äro av följande innehåll:

1) Köpeskillingen skall utgöra 300,000 kronor och erläggas med hälften den

1 juli 1928 och återstoden senast den 1 januari 1929.

2) Beträffande sättet för områdets användning stadgas inga andra restriktioner

än att staden skall vara skyldig att under övergångstiden enligt förberörda

avtal med staden om sinnessjukvårdens övertagande (8 år från den 1 januari

1928) använda den nuvarande kvinnoavdelningen av asylen för vård av

sinnessjuka till det antal, för vilket avdelningen av medicinalstyrelsen godkännes.

För denna vård tillförsäkras staden i köpehandlingen rätt att utfå

ersättning enligt de grunder, som stadgats beträffande vård å staden tillhöriga

anstalter i avtalet om sinnessjukvården.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr %0h.

8) Som tillträdesdag bestämmes den 1 juli 1928. Därvid skall emellertid

gälla

a) att staden skall äga att utan ersättning nyttja området med därå befintliga

byggnader från den dag före den 1 april 1928, då byggnaderna kunna, efter

verkställd utrymning, av medicinalstyrelsen ställas till förfogande, samt

b) att staden skall, jämväl för den tid före den 1 juli 1928, under vilken området

sålunda i viss utsträckning av staden nyttjas för sinnessjukvård, därför

utfå ersättning enligt de grunder, som i avtalet angående sinnessjukvårdens

övertagande stadgats beträffande vård å staden tillhöriga anstalter.

Från stadens sida har härjämte förutsatts, att den i asylens kvinnoavdelning

befintliga elektriska armaturen samt, åtminstone i någon omfattning, därstädes

varande sjukvårdsutrustning komme att ingå i överlåtelsen. Vidkommande förberörda

bestämmelse angående stadens skyldighet att under övergångstiden

enligt avtalet om sinnessjukvårdens övertagande använda den nuvarande kvinnoavdelningen

av asylen för vård av sinnessjuka till det antal, för vilket samma

avdelning av medicinalstyrelsen kan godkännas, har staden förklarat sig utgå

från att staden i enlighet härmed skulle äga rätt att i denna lokal inrymma

samma antal patienter, som för närvarande vårdades därstädes, eller omkring

76 stycken.

Utdrag av protokollet vid stadsfullmäktiges i Malmö sammanträde den 9

januari 1928 — i vad detsamma innefattar fullmäktiges här berörda beslut —

jämte tillhörande handlingar har av drätselkammarens tredje avdelning överlämnats

med skrivelse av den 17 februari 1928.

Med hänsyn till innehållet i stadsfullmäktiges beslut överlämnades drätselkammarens

skrivelse jämte protokollsutdraget m. m. genom remiss den 18

februari 1928 till byggnadsstyrelsen för att tagas i övervägande vid avgivande

av det genom förenämnda remiss den 30 juli 1927 infordrade utlåtandet.

Dylikt utlåtande har av byggnadsstyrelsen avgivits den 23 februari 1928.

Däri har styrelsen förklarat sig tillstyrka antagande av anbudet från Malmö

stad om försäljningen i fråga för den erbjudna köpeskillingen av 300,000 kronor.

Över det från Malmö stads sida gjorda köpeanbudet hava vidare, genom särskilda

remisser, utlåtanden infordrats från medicinalstyrelsen och länsstyrelsen

i Malmöhus län.

Medicinalstyrelsen har den 21 februari 1928 avgivit det begärda utlåtandet.

Styrelsen har därvid anfört i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsen, som för sin del icke hade något att erinra mot överlåtelsen

av asylområdet på i huvudsak de angivna villkoren, ville tillstyrka, att

i överlåtelsen inbegrepes den i asylens kvinnoavdelning befintliga elektriska

armaturen samt i någon omfattning därstädes varande sjukvårdsutrustning.

Styrelsen borde dock meddelas rätt att undantaga sådana inventarier, som

lämpligen borde komma den statliga sinnessjukvården tillgodo. Malmö asyl

ägde nämligen en del kyrksilver och äldre möbler m. m., vilka styrelsen ansåge,

att staten icke borde avhända sig. I fråga om det antal patienter å den nuvarande

kvinnoavdelning en, för vilket godkännande av styrelsen skulle kunna erhållas,

ville styrelsen framhålla, att vissa rum i avdelningen vore i hög grad

olämpliga såsom lägenheter för de sjuka och därför — såsom överinspektören

för sinnessjukvården i riket anmält — icke borde tagas i användning. Styrelsen

hade på den korta tid, som stått styrelsen till buds att avgiva utlåtande över

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20Jh 9

ifrågavarande framställning, icke kunnat pröva deras lämplighet. Det antal

patienter, som staden skulle äga rätt att inrymma i avdelningen, kunde därför

ej nu av styrelsen slutgiltigt fastställas. Dock syntes enligt styrelsens mening

nämnda antal icke komma att understiga 70.

Med anledning av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen tillstyrkt, att

förslag måtte föreläggas riksdagen om försäljning av asylfastigheten i Malmö

med därå befintliga byggnader till Malmö stad för en köpeskilling av 300,000

kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som föreslagits, dock med de förbehåll

samt den inskränkning beträffande platsantalet, som styrelsen nyss angivit.

Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län har uti sitt den 23 februari 1928 avgivna

utlåtande i ämnet förklarat sig tillstyrka försäljningen i fråga mot den

erbjudna köpeskillingen av 300 000 kronor. Länsstyrelsens motivering härför

är av i huvudsak följande innehåll.

Till ledning för bedömande av priset ville länsstyrelsen bifoga en uppgift

om tomtvärdena å samtliga asylfastigheten kringliggande tomter vid Rundelsgatan,

Djäknegatan, Snapperupsgåtan och Baltzargatan. Dessa tomtvärden

hade åsatts vid 1922 års fastighetstaxering, och med de grunder, som därvid

författningsenligt skolat tillämpas, kunde man äga anledning antaga, att tomtvärdena

ungefärligen motsvarade det allmänna saluvärdet. I alla de fall, då

tomtvärdena understigit 40 kronor per kvadratmeter, syntes anledningen hava

varit, att tomterna vore så små, att de icke kunde anses verkligt byggnadsvärdiga.

Med det läge, som asylområdet hade, skulle en spekulant knappast

behöva räkna med någon längre exploateringsperiod för områdets försäljning

till byggnadstomter.

Å andra sidan vore det dock skada, om detta välbelägna område skulle exploateras

till byggnadstomter i syfte att draga största möjliga vinst. Icke

heller kunde området i enskild mans hand tillgodogöras på lämpligaste sätt.

För staden däremot, som redan nu ägde hörntomten XI vid Rundelsgatan och

Djäknegatan samt lätteligen torde kunna förvärva tomterna X vid Rundelsgatan

samt XII, XIII, XIV, XV, XVI och XVII vid Djäknegatan, vilka samtliga

vore bebyggda med kåkar, skulle området kunna i sin helhet för något

allmänt ändamål tillgodogöras. Givetvis måste ett sådant tillgodogörande

ställas på långt sikt. Redan detta förhållande syntes med nödvändighet kräva

ett moderat pris, ty eljest skulle staden svårligen kunna ligga med området i

avbidan på dess rätta tillgodogörande på angivet sätt.

Såsom förut antytts vid den till årets statsverksproposition gjorda, preliminära

anmälningen av frågan om försäljning av asylområdet har denna

fråga ur budgetteknisk synpunkt ansetts böra ses i visst samband med

spörsmålet om anordnandet av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund.

Jag anförde i sådant hänseende, att vid en dylik försäljning torde kunna beräknas

inflyta en köpesumma motsvarande det belopp, som för nästa budgetår

kunde erfordras för byggnadsarbeten å kliniken. Något anslagsbelopp för

sistnämnda ändamål syntes därför på dåvarande stadium icke behöva beräknas

i riksstatsförslaget för budgetåret 1928—1929, då utgifterna respektive inkomsterna

av sålunda givna anledningar kunde väntas komma att motväga varandra.

Rörande det lämpligaste sättet för lösande av förevarande budgettekniska

spörsmål, därest förslag i asyl- och klinikfrågorna skulle framläggas för årets

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

riksdag, liar jag sedermera ansett lämpligt att inhämta statskontorets uppfattning.

Detta har ägt ram på det sätt att statskontorets utlåtande inhämtats över en

inom socialdepartementet upprättad promemoria i ämnet.

I denna promemoria har anförts, att köpeskillingen för asylområdet m. m.,

vilken beräknades komma att inflyta under budgetåret 1928—1929, syntes böra

i budgeten för nämnda år hänföras till statens inkomster under titeln »Diverse

inkomster».

Det belopp — motsvarande nyssnämnda köpeskillings storlek — vilket skulle

för budgetåret 1928—1929 användas till byggnadsbidrag för inrättande av den

psykiatriska kliniken vid universitetet i Lund, syntes åter i riksstaten för samma

period böra upptagas bland utgifterna under femte huvudtiteln, avdelningen

medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna.

Detta syntes böra ske antingen på det sättet, att vid den definitiva beräkningen

av det i riksstatsförslaget för nästa budgetår under nyssnämnda

avdelning och underavdelning samt underrubriken sinnessjukvårdsanstalterna

upptagna, preliminärt uppskattade extra reservationsanslaget till hospitalsbyggnader

vederbörlig hänsyn toges till förberörda byggnadsbidrag, eller ock

i den ordning att för bestridande av sagda bidrag under nyss angivna avdelning,

underavdelning och underrubrik äskades ett särskilt extra reservationsanslag,

förslagsvis under benämningen »psykiatrisk klinik i Lund.»

Statskontoret har i sitt den 22 februari 1928 avgivna utlåtande framhållit

huvudsakligen följande.

Köpeskillingen för det område, varå Malmö asyl låge, syntes, såsom i den

remitterade promemorian ifrågasatts, böra tillföras riksstatens inkomsttitel

»Diverse inkomster», vilket skulle överensstämma med riksstatskommitterades

på sin tid uttalade uppfattning om den budgetmässiga behandlingen av statsverkets

inkomster. Då köpeskillingen skulle inflyta under nästkommande

budgetår, syntes i så fall inkomsttiteln i fråga böra höjas med motsvarande

belopp.

Beträffande de ifrågasatta olika alternativen för beredande av medel för påbörjande

av inrättandet av en psykiatrisk klinik vid universitetet i Lund, torde

enligt statskontorets uppfattning det förfarande, som nu valdes, givetvis komma

att tillämpas även å kommande budgetårs riksstater i fråga om för ändamålet

ytterligare erforderliga medel. Det förra alternativet — inordnande av erforderliga

medel under ett extra reservationsanslag till hospitalsbyggnader —- skulle

medföra en friare medelsdisposition, enär besparingar vid ett byggnadsföretag

skulle, utan att frågan behövde underställas riksdagen, av Kungl. Maj:t

kunna anvisas till täckande av brist vid ett annat företag. Då emellertid kliniken

skulle vara knuten vid universitetet och tjäna undervisningsändamål samt

därför bliva en institution av delvis annan karaktär än hospitalen, ansåge sig

statskontoret för sin del böra förorda det senare alternativet eller att ett särskilt

anslag till förstberörda ändamål anvisades.

Innan jag angiver min ståndpunkt rörande försäljningen av Malmö asyls område

m. m., ber jag få erinra om att Kungl. Maj :t i anledning av medicinalstyrelsens

i förberörda skrivelse den 31 maj 1927 gjorda framställning på min

hemställan den 9 mars 1928 förordnat, att Malmö asyl skall nedläggas så snart

ske kan samt att asylen skall vara i sin helhet utrymd senast den 1 juni 1928.

Samtidigt har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att vidtaga erfor
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

liungl. Mai ds proposition nr HOh.

11

derliga åtgärder för överflyttning av de å asylen vårdade sjuka till andra statens

anstalter för sinnessjuka samt att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till de åtgärder rörande den vid asylen anställda extra personalen, som i anledning

av anstaltens nedläggande må böra vidtagas.

Anledningen till att jag, trots den stora bristen å liospitalsplatser, ansåg mig

böra tillstyrka ett beslut om asylens nedläggande var huvudsakligen den, att

anstalten, såsom av min här lämnade redogörelse lärer tydligen framgå, icke

uppfyller de anspråk i lokalt hänseende, som man numera med rätta uppställer

i fråga om en tidsenlig sinnessjukvård. Detta gäller då främst de lokaler,

i vilka asylens mansavdelning är inrymd. I fråga om dessa lokaler

ansåg jag det på grund av deras ur olika synpunkter ådagalagda olämpliga

beskaffenhet knappast vara försvarligt att längre låta dem komma till användning

för sjukvårdsändamål. Vad åter angår asylens kvinnoavdelning, har, såsom

av det föregående framgår, medicinalstyrelsen, ehuru styrelsen ansett avdelningen

vara behäftad med vissa bristfälligheter, dock funnit densamma ännu

för någon tid framåt kunna användas för sinnessjukvård. I betraktande

härav och då vid tidpunkten för ifrågavarande ärendes slutliga handläggning

underhandlingarna med Malmö stad angående försäljning till staden av asylområdet

m. m. fortskridit så långt, att stadens förenämnda köpeanbud ■— varigenom

säker möjlighet öppnades, att lokalerna inom asylens nuvarande kvinnoavdelning

ännu under avsevärd tid komme att användas för sinnessjukvård •—

förelåg, ansåg jag frågan om slopandet av det relativt ringa platsantal, som

asylens mansavdelning representerade, icke böra utgöra hinder för ett beslut om

asylens nedläggande såsom statlig anstalt. Ett ytterligare starkt skäl för

att nedläggande av assdens verksamhet borde ske inom den närmaste tiden

har för mig varit vad medicinalstyrelsen anfört rörande angelägenheten av

att upphörandet med den statliga verksamheten vid asylen skedde inom sådan

tid, att möjlighet funnes att till Hälsingborgs hospital överflytta dels patienter,

innan full beläggning där inträtt, och dels befattningshavare, innan samma

hospitals personalbehov genom nyantagning eller transporter från andra

håll helt tillgodosetts.

Vad härefter angår frågan rörande områdets användning efter asylens nedläggande,

framgår av det anförda, att samtliga myndigheter, som därutinnan

hörts, tillstyrkt en försäljning av detsamma i dess helhet jämte tillhörande

byggnader. Medicinalstyrelsen har sålunda -— och detta för övrigt redan i

sin skrivelse den 31 maj 1927 — av närmare angivna skäl, vilka jag finner

riktiga, ansett sig icke böra fullfölja ett inom styrelsen preliminärt diskuterat

förslag, innefattande försäljning av endast viss del av asylområdet med därå

uppförda byggnader men bibehållande av kvinnoavdelningen såsom annex

under Lunds hospital och asyl. Samtliga nyssnämnda myndigheter hava även

förordat, att försäljningen i fråga borde ske till Malmö stad i enlighet med

dess föreliggande anbud.

Även jag finner, att det ur statens synpunkt är lämpligast, att en försäljning

av området med tillhörande byggnader äger rum, samt att ett avyttrande till

staden Malmö därvid måste betecknas såsom i främsta rummet önskvärt. För

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 2O-h.

intagande av denna min ståndpunkt hava de skäl, som enligt vad nyss antytts

tidigare föranlett mitt tillstyrkande av asylens nedläggande, varit synnerligen

vägande. I fråga om en försäljning till Malmö stad torde det härvid

vara tillfyllest att peka på den nyss antydda, i stadens anbud ingående

utfästelsen att under en så pass lång tidsperiod, att under densamma ett avsevärt

antal nya statliga hospitalsplatser torde hinna färdigställas, sinnessjukvård

fortfarande skall bedrivas inom de lokaler, som ännu kunna anses användbara.

Men även med bortseende från omförmälda sjukvårdssynpunkt

torde starka skäl tala för att området i fråga, därest försäljning av detsamma

över huvud bör ske, övergår i stadens och icke i enskild ägo. Jag åberopar i

sådant hänseende vad länsstyrelsen i Malmöhus län anfört rörande olämpligheten

av att asylområdet med dess centrala läge exploateras till byggnadstomter;

för detta skulle stor sannolikhet föreligga vid ett förvärv av enskild person,

medan staden av närmare angivna skäl syntes äga goda möjligheter att

tillgodogöra sig området för allmänt ändamål.

Jag övergår härefter till en granskning av innehållet i det från stadens sida

föreliggande köpeanbudet.

Vad angår den av steden för asylområdet jämte byggnader erbjudna köpeskillingen

av 300,000 kronor, finner jag i likhet med de hörda myndigheterna

densamma vara skälig och alltså kunna godtagas. Visserligen utgör det nuvarande

taxeringsvärdet å området jämte byggnader 400,000 kronor. Vid fastställande

härav torde man emellertid hava utgått från ett pris per kvadratmeter,

som eljest betingats i trakten men som knappast kan anses tillämpligt å

detta stora område med dess delvis synnerligen gamla och bristfälliga byggnader.

Härtill kommer, att såsom förut omförmälts, staden förbundit sig att

under en relativt lång tid framåt använda en del av den nuvarande asylens lokaler

för allmänt ändamål, nämligen sinnessjukvård. Vidare lärer av skäl länsstyrelsen

i Malmöhus län framhållit realiserandet av önskemålet om asylområdets

exploaterande överhuvud för • allmänt ändamål förutsätta, att priset på

området m. m. icke sättes alltför högt, eftersom dess utnyttjande på dylikt sätt

måste ställas på lång sikt.

Vad angår övriga vid köpeanbudet knutna direkta villkor, hava desamma

icke föranlett någon erinran från vederbörande myndigheters sida, och icke heller

jag har någon invändning att framställa mot desamma.

Vidkommande förut omförmälda, av staden i samband med anbudets avgivande

angivna förutsättningar, vilka närmast torde hava karaktären av

önskemål, har medicinalstyrelsen tillstyrkt att, såsom staden ifrågasatt, i överlåtelsen

inbegripes den i kvinnoavdelningen befintliga elektriska armaturen

samt, i någon omfattning, därstädes varande sjukvårdsutrustning. Stj^relsen

har dock i sistnämnda hänseende på anfört skäl förordat den begränsningen,

att styrelsen skulle lämnas rätt att undantaga de inventarier, som lämpligen

borde fortfarande komma den statliga sinnessjukvården till godo. Med hänsyn

särskilt till vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört, anser jag visserligen, att

staden bör få övertaga nyssberörda armatur och sjukvårdsutrustning — den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. illaj:ts proposition nr SOJ).

13

senare dock endast i av medicinalstyrelsen förordad utsträckning och huvudsakligen

för av styrelsen angivet ändamål -—- men enligt mitt förmenande bör

överlåtelsen endast få ske mot särskild ersättning efter närmare överenskommelse

med medicinalstyrelsen. Nämnda föremål böra alltså — i den mån de

icke äro att hänföra till fast egendom — enligt min mening icke utan vidare

ingå i fastighetsköpet.

I anslutning till villkoret om skyldighet för staden att under viss tid och

med iakttagande av angiven grund för statsbidrag använda den nuvarande

kvinnoavdelningen för vård av sinnessjuka till det antal, för vilket avdelningen

av medicinalstyrelsen godkännes, har staden gjort det uttalandet, att

staden utginge från att detta godkännande skulle omfatta samma antal platser,

som för närvarande i denna avdelning inrymmes, eller 76. Medicinalstyrelsen

har av närmare angivna skäl förklarat sig för närvarande icke kunnat

slutgiltigt fastställa antalet platser i dylikt hänseende, men ansett, att antalet

icke torde komma att understiga 70. Då bestämmandet av berörda antal sjukvårdsplatser,

i händelse köpeavtal ingås på basis av de av staden föreslagna

villkoren, blir en fråga, som skall bedömas ur medicinska synpunkter, och avgörande

härutinnan fördenskull också ansetts skola tillkomma medicinalstyrelsen,

saknar jag anledning att närmare ingå på detta ämne.

Med hänsyn till vad här anförts finner jag mig böra förorda, att stadens

föreliggande köpeanbud för statens del godtages under de av mig här angivna

villkoren.

Såsom framgår av det föregående, skall enligt stadens anbud köpeskillingen,

300,000 kronor, erläggas i två terminer under budgetperioden 1928—

1929. I enlighet med vad statskontoret tillstyrkt synas de sålunda inflytande

medlen böra tillföras riksstatens inkomsttitel »Diverse inkomster». Därest

denna uppfattning kommer att godkännas av riksdagen, lärer riksdagen icke

komma att underlåta att vid fastställandet av beloppet för nämnda inkomsttitel

i riksstaten för nästa budgetår taga vederbörlig hänsyn härtill.

I samband härmed tillåter jag mig framhålla, att jag vid behandling senare

i dag av fråga om avlåtande av proposition rörande anordnande av en psykiatrisk

klinik vid universitetet i Lund ämnar tillstyrka äskande av medel

för sådant ändamål för budgetåret 1928—1929 till belopp av 300,000 kronor.

De i det föregående omförmälda olika förslagen rörande sättet för dessa medels

beredande ämnar jag i berörda sammanhang taga under närmare övervägande.

Bland villkoren i Malmö stads köpeanbud ingår även rätt — avsedd att i

blivande köpehandling uttryckligen angivas — för staden att enligt de grunder,

som stadgats beträffande statsbidrag för vård enligt förberörda avtal

mellan kronan och staden angående stadens övertagande av hela sin sinnessjukvård,

erhålla ersättning för den vård av sinnessjuka, vars bedrivande staden

enligt köpeanbudet förbundit sig att under den i nyssnämnda avtal angivna

övergångstiden av åtta år, vilken började den 1 januari 1928, bedriva i

den nuvarande kvinnoavdelningens lokaler. Detta innebär en utvidgning av avtalet

dels därutinnan, att ersättning skulle utgå även för tid, då anstalten ännu

icke tillhör staden, dels på det sätt att ersättning skulle utgå, även om vården

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 204.

näppeligen kan anses likvärdig med den å statens hospital i allmänhet lämnade.

Ersättningen för vård enligt själva avtalet har, på sätt i det föregående angivits,

i årets statsverksproposition föreslagits skola bestridas från ett till uppförande

i budgeten från och med perioden 1928—1929 ifrågasatt ordinarie förslagsanslag

till bidrag till sinnessjukvården i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Från detta anslag synes mig även nu ifrågavarande ersättning till staden böra

utgå. Det nyssberörda anslaget, vilket i riksstatsförslaget för budgetåret 1928

—1929 i enlighet med vissa approximativa beräkningar upptagits till 1,300,000

kronor, lärer härtill kunna lämna tillgång. Särskilt medgivande om ersättningens

bestridande från nämnda anslag torde emellertid böra inhämtas av

riksdagen.

På grund av vad jag här anfört får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att den Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga tomten

nr IX i kvarteret nr 16 Rundelen i Malmö må, jämte därå uppförda

byggnader, på i huvudsak av mig här förordade villkor försäljas

till nämnda stad;

dels ock vid bifall härtill medgiva, att den av mig förordade

ersättningen till staden för vård under viss tidsperiod av sinnessjuka

inom lokaler, tillhörande Malmö asyls nuvarande kvinnoavdelning,

må utgå från det ordinarie förslagsanslag till bidrag till sinnessjukvården

i Stockholm, Göteborg och Malmö, som kan varda av

riksdagen uppfört i riksstaten från och med budgetåret 1928—

1929.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Äke Karlholm.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

280970

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:304 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående fjörsäljning av Malmö asyls område m. m. s. 3 i texten
  2. SU 1928:168 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av Malmö asyls område in. in. s. 1 i texten