Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av järnvägen från Lidköping till Tun

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:208, Angående försäljning av järnvägen från Lidköping till Tun

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition nr 208.

1

Nr 208.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning

av järnvägen från Lidköping till Tun; given

Stockholms slott den 16 mars 1628.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sigurd Bilhing.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Re g enten

i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars 1828.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Kibbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Tillförordnade departementschefen, statsrådet Ribbing anför:

I en till Kungl. Maj:t ställd, av fullmäktige i riksgäldskontoret med eget

yttrande den 8 mars 1928 överlämnad skrift har W. Lundmarker, under

åberopande av honom givet uppdrag, såsom representant för delegerade för

Lidköpings stad gjort framställning i fråga om inköp av den staten tillhöriga

järnvägen från Lidköping till Tun.

Genom resolution den 20 oktober 1905 beviljade Kungl. Maj:t J. M.

Kjellberg, L. Westberg, Frans Bergqvist och N. A. Lundgren koncession å

en järnväg av 0.891 meters spårvidd från Lidköping till Tun; och blev nämnda

Bihang till riksdagens protokoll 1828. 1 samt. 176 häft. (Nr 208 209.) 69228 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

koncession sedermera med Kungl. Maj:ts samtycke överlåten å Lidköping—

Kållands järnvägsaktiebolag.

Genom resolution den 19 april 1907 beviljade Kungl. Maj:t Lidköping—

Kållands järnvägsaktiebolag för utförande av järnvägen Lidköping—Tun ett

lån ur allmänna järnvägslånefonden å 367,500 kronor.

Sedan Lidköping —Kållands järnvägsaktiebolag den 28 december 1923

trätt i likvidation, nödgades riksgäldskontoret den 13 april 1927 å exekutiv

auktion för statens räkning inropa ifrågavarande järnväg för en köpeskilling av

406,700 kronor, motsvarande statens kapitalfordran jämte förmånsberättigad

ränta. Från den 1 juli 1927 bar trafiken uppehållits av Lidköping—Håkantorps

järnväg enligt avtal, som med Kungl. Maj:ts begivande gäller till den

1 juli 1928.

Nu förevarande framställning av W. Lundmarker såsom representant för

delegerade för Lidköpings stad innefattar köpeanbud dels av Lidköpings

stads järnvägar å Lidköping—Tuns järnväg tillhörande rullande materiel

till ett pris av 45,900 kronor, dels ock å banan med husbyggnader och inventarier

till ett pris av 50,000 kronor, allt kontant. För inköp av banan

med husbyggnader och inventarier skulle bildas ett enkelt bolag, förening

eller aktiebolag under Lidköpings stads och Lidköpings järnvägars kontroll.

Nyssnämnda sammanslutning skulle enligt anbudet förbinda sig att under tio

år uppehålla driften å järnvägen under förutsättning att ej öppen konflikt

inträdde vid banan, i vilket fall åtagandet omedelbart upphörde, varjämte

den blivande sammanslutningen skulle förete ett åtagande av Lidköpings

järnvägar att under tio år svara för järnvägens trafikdrift och förvaltning,

jämväl under förutsättning att icke öppen konflikt inträdde vid järnvägen, i

vilket fall åtagandet omedelbart upphörde. Därest Lidköpings stad så skulle

fordra, skulle äganderätten till järnvägen överlämnas till staden mot kontant

ersättning för gjorda kontanta utlägg. Vid tioårsperiodens utgång skulle

nya förhandlingar äga rum angående järnvägens drift och ekonomi samt

huruvida behov av järnvägen ansåges föreligga.

Enligt en av överingenjören i järnvägsstyrelsen Hj. Fogelmarck den 9

december 1926, efter uppdrag av fullmäktige i riksgäldskontoret verkställd

värdering av järnvägen Lidköping—Tun med dess tillhörigheter uppgår

järnvägens realisation svär de till 165,000 kronor, därav för spårmateriel m. m.

72,000 kronor, för husbyggnader och markområden 37,000 kronor och för

den rullande materielen 56,000 kronor. Enligt ett i ärendet företett, av baningenjören

J. Elliot och maskiningenjören P. von Bahr den 6 juli 1927 upprättat

instrument över besiktning av järnvägen samt inventering och värdering

av till järnvägen hörande materiel m. m. skulle värdet å den rullande

materielen för järnvägen vid fortsatt drift vara 45,900 kronor.

Av värderingsinstrumenten framgår, att såväl banan som husbyggnader,

inventarier och rullande materiel befinna sig i föga tillfredsställande skick.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i ovannämnda utlåtande den 8 mars

1928 meddelat, att enligt uppgift kostnaden för en erforderlig genomgripande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 208.

reparation av de två lokomotiv, som tillhörde järnvägen Lidköping—Tun,

kunde beräknas uppgå till omkring 20,000 kronor och att denna reparation

måste verkställas snarast möjligt, om driften & järnvägen skulle kunna uppehållas,

ävensom att husbyggnaderna snart krävde omfattande reparationer

samt, vad banans överbyggnad anginge, nya skarvjärn till rälsen måste anbringas.

Fullmäktige anföra därefter, bland annat, följande:

»Då intresse för uppehållande av driften å järnvägen uppenbarligen förefinnes

inom orten, särskilt i Lidköpings stad, synes staten böra visa skäligt

tillmötesgående för möjliggörande av järnvägens återförvärvande till orten.

Det tillstånd, vari såväl järnvägen som dess tillhörigheter befinna sig, gör

det angeläget, att en försäljning ju förr dess hellre kommer till stånd. Mot

det erbjudna priset för den rullande materielen, som är lika med värderingssumman

vid den senaste värderingen och med 18 procent understiger

det belopp, vartill materielens saluvärde uppskattats av överingenjör Fogelmarck,

torde ej vara något att erinra. Den erbjudna köpeskillingen för banan

med övriga tillhörigheter understiger visserligen hälften av det beräknade

realisationsvärdet, men synes fullmäktige dock kunna godtagas. Hänsyn

bör därvid tagas till, att, då resultatet av järnvägsdriften, såsom förut

nämnts, alltid varit ogynnsamt, trafiken för framtiden sannolikt ej kan uppehållas

utan ekonomiska uppoffringar av Lidköpings stad, helst som omfattande

reparationsarbeten förestå. För anbudets antagande talar även, att

kontant likvid erbjudes.

Såsom ovan nämnts, skulle den rullande materielen inköpas av Lidköpings

järnvägar, d. v. s. Lidköpings stad, varemot för förvärv av banan

skulle bildas ett bolag eller eu förening. Det synes fullmäktige, att anledning

ej förefinnes att motsätta sig den mera formella än reella uppdelning

av äganderätten till banan och den rullande materielen, som man i orten

uppenbarligen funnit önskvärd.

Såsom villkor för försäljningen torde böra föreskrivas, att tillfredsställande

garanti ställes för trafikens uppehållande under en tid av tio år, räknat

från den dag, då köpeskillingen erlägges, samt att köpeskillingarna, tillhopa

95,900 kronor, erläggas kontant den 30 juni 1928, då nu gällande arrendeavtal

utgår, eller i varje fall senast den 31 december 1928.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställa fullmäktige i riksgäldskontoret,

att järnvägen mellan Lidköping och Tun med därtill hörande

husbyggnader, inventarier och rullande materiel må försäljas för en köpeskilling

av sammanlagt 95,900 kronor på av fullmäktige föreslagna villkor.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande den 12 mars 1928

tillstyrkt vad fullmäktige i riksgäldskontoret sålunda hemställt.

Järnvägen Lidköping—Tun har en längd av 27.3 kilometer. Alltsedan järn- Departementsvägen

öppnades för allmän trafik har resultatet av järnvägsdriften varit myc- chefen,

ket otillfredsställande och någon inbetalning av det Lidköping—Kållands

järnvägsaktiebolag år 1907 från allmänna järnvägslånefonden beviljade lånet

å 367,500 kronor har icke ägt rum. Som ovan nämnts trädde berörda bolag

i likvidation år 1923, varefter riksgäldskontoret för statens räkning inropade

järnvägen å exekutiv auktion.

Järnvägen Lidköping—Tun har således övergått i statens ägo endast till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

följd av järnvägsbolagets dåliga ekonomiska ställning. Några skäl att bibehålla

järnvägen i statens ägo sjnas icke föreligga, så mycket mindre som betydande

reparations- och förbättringskostnader inom den närmaste framtiden

äro oundvikliga, därest driften skall upprätthållas. Att nu uppriva banan

synes med hänsyn till det intresse för dess fortsatta trafikerande, som uppenbarligen

förefinnes inom orten, icke böra ifrågakomma. Det av Lidköpings

järnvägar avgivna anbudet å den rullande materielen, 45,900 kronor,

vilket sammanfaller med det värde 1927 års värderingsmän åsatt densamma

och icke alltför mycket understiger 1926 års värdering, anser jag mig böra

förorda Anbudet å banan med husbyggnader och inventarier, 50,000 kronor,

understiger visserligen hälften av det beräknade realisationsvärdet, därest

banan upprives, men synes i förevarande fall, då garanti för driftens upprätthållande

kräves, kunna godtagas.

Såsom villkor för försäljningen torde, såsom fullmäktige i riksgäldskontoret

föreslagit, böra föreskrivas, att garanti, som kan av fullmäktige anses tillfredsställande,

lämnas för trafikens uppehållande under en tid av tio år,

räknat från den dag, då köpeskillingen erlägges, samt att köpeskillingarna,

tillhopa 95,900 kronor, erläggas kontant den 30 juni 1928, då nu gällande

arrendeavtal utgår, eller i varje fall senast den 31 december 1928.

Då Skara—Timmersdala och Trollhättan—Nossebro järnvägar år 1925

försåldes till Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag, stadgades såsom

villkor för försäljningarna rätt för staten att inlösa järnvägarna för de betingade

köpeskillingsbelöppen med tillägg av kostnader för behövliga utvidgnings-

och förbättringsarbeten men med avdrag för den värdeminskning,

järnvägarna kunde hava undergått genom slitning, annan yttre inverkan, ålder

eller uraktlåtet underhåll. Såsom fullmäktige i riksgäldskontoret ock

anfört synes med hänsyn till nu förevarande järnvägs avskilda läge och

övriga omständigheter ett liknande villkor för försäljningen icke erforderligt.

Det torde böra uppdragas åt fullmäktige i riksgäldskontoret att för statens

räkning ombesörja försäljningen av järnvägen. De inflytande köpeskillingarna

komma att avräknas å riksgäldkontorets kapitalfordran för statslånet

och insättas å statsverkets giroräkning i riksbanken för att sedermera

redovisas i riksstaten under titeln »Lånemedel, återbetalningar».

Den föreslagna försäljningssumman, 95,900 kronor, jämförd med det Lidköping—Kållands

järnvägsaktiebolag beviljade lånet till belopp av 367,500

kronor motsvarar en kapitalförlust för allmänna järn vägslån ef onden å 271,600

kronor. På sätt chefen för finansdepartementet erinrat i årets statsverksproposition

lärer frågan om de åtgärder, som till följd av dylika förluster

bliva erforderliga, upptagas till behandling i annat sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva

att den statsverket för närvarande tillhöriga järnvägen från

Lidköping till Tun med därtill hörande husbyggnader, inventarier

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 208. 5

och rullande materiel må, på i statsrådsprotokollet föreslagna

villkor, försäljas för en köpesumma av 95,900 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten

lämna bifall och förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

F. Wessberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.