Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för förre furiren A. F. Fredriksson och förre korpralen A. E. Andersson från viss ersättningsskyldighet

1928-01-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:21, Angående befrielse för förre furiren A. F. Fredriksson och förre korpralen A. E. Andersson från viss ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för förre furiren A. F. Fredriksson och förre

korpralen A. E. Andersson från viss ersättningsskyldighet;

given Stockholms slott den 20 januari

1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1928.

N ärvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

l:o.

Genom utslag den 25 september 1926 förpliktade Älvsborgs regementes

krigsrätt dåvarande furiren vid regementet A. F. Fredriksson samt värnpliktige

furiren P. A. Björstedt, en för båda och båda för en, att till

kronan utgiva ett belopp av 184 kronor 10 öre såsom ersättning för en

kulsprutepipa, som söndersprängts vid skarpskjutning den 30 juni samma

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 16 häft. (Nr 21.)

91 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

år. Utredningen i målet ådagalade, att kulsprutan vid tillfället varit försedd

med pipa för skjutning med lös ammunition i stället för sådan avsedd

för skarpskjutning. Enligt utslaget fann krigsrätten utrett, att bemälda

furirer gjort sig skyldiga till vårdslöshet i fråga om vad dem i

kontrollavseende ålegat för konstaterande av att, innan skjutövningen börjat,

kulsprutan varit apterad för skarpskjutning.

Krigsrättens utslag vann laga kraft. Yid ett den 22 januari 1927 företaget

försök till verkställighet av utslaget i avseende å Björstedt kunde

denne ej anträffas, varjämte befanns, att han å vederbörlig kyrkobokföringsort

saknade utmätningsbar tillgång.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 19 februari 1927,

har Fredriksson anhållit att bliva befriad från den honom åliggande

ersättningsskyldigheten. Såsom skäl härför har Fredriksson framhållit, dels

att Björstedt, som av åklagaren i målet ansetts vara i första hand vållande

till skadan, vistades å okänd ort i utlandet, dels ock att, då Fredriksson

på lönen såsom furir av andra klassen måste försörja hustru

och två barn samt därjämte vore skuldsatt, ett utgivande av det ådömda

ersättningsbeloppet skulle förstöra hans ekonomi samt vålla honom och

familjen allvarliga försakelser och umbäranden.

Chefen för tredje arméfördelningen samt chefen för Älvsborgs regemente

hava med hänsyn till de för sökanden föreliggande ömmande omständigheterna

tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens artilleridepartement, som den 31 mars 1927 avgivit utlåtande

i ärendet, har anfört, att ehuru ett efterskänkande av Fredrikssons

ersättningsskyldighet kunde komma att av Björstedt göras gällande såsom

förminskande den honom jämte Fredriksson åliggande ersättningsskyldigheten,

departementet likväl ansåge de av Fredriksson anförda skälen så

ömmande, att departementet tillstyrkte, att åtgärd vidtoges för efterskänkande

av kronans fordran hos honom.

I infordrat utlåtande den 8 april 1927 har statskontoret anfört, att i

trots av att ett efterskänkande av ersättningsskyldigheten för Fredriksson

kunde av Björstedt åberopas gent emot kronan, ämbetsverket dock ansåge

sig på grund av de ömmande förhållanden, som i detta fall förelåge, böra

tillstyrka den gjorda ansökningen.

Enligt vad jag inhämtat, har Fredriksson den 1 november 1927 lämnat

sin anställning vid regementet. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet

finner jag det skäligt, att kronan avstår från sin fordran hos Fredriksson

på grund av omförmälda domstolsutslag. Jag hemställer därför,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

att förre furiren vid Älvsborgs regemente A. F. Fredriksson

må befrias från honom jämlikt regementskrigsrättens

utslag den 25 september 1926 åliggande skyldighet

att till kronan utgiva ersättning med 184 kronor 10 öre.

2:o.

Vid skarpskjutning den 6 september 1926 med en pluton av Första

livgrenadjärregementets kulsprutekompani söndersprängdes en vid plutonens

andra grupp använd kulspruta. Vid verkställd undersökning befanns

anledningen därtill vara, att kulsprutan varit försedd med pipa för skjutning

med lös ammunition i stället för sådan avsedd för skarpskjutning.

Vid tillfället i fråga tjänstgjorde dåvarande vice korpralen A. E. Andersson

såsom chef för ifrågavarande grupp av plutonen.

Bedan händelsen gjorts till föremål för behandling vid regementets krigsrätt,

förklarade krigsrätten genom utslag den 6 november 1926, att ej

någon kunde anses ersättningsskyldig för skadorna å kulsprutan, utan att

kronan skulle vidkännas kostnaden för kulsprutans reparation.

Sedan besvär häröver anförts, meddelade krigsb o vrätten utslag i målet

den 28 mars 1927. Krigsh o vrätten fann utrett, att Andersson, som erhållit

order att för skarpskjutningsövningen förse kulsprutan med härför

avsedd skarpskjutningspipa men underlåtit att fullgöra denna skyldighet,

härigenom måste anses hava gjort sig skyldig till vårdslöshet i tjänsten,

samt förpliktade honom på grund härav att till kronan utgiva ersättning

för skadorna å kulsprutan med ett belopp av 322 kronor 43 öre. Jämlikt

30 kap. 6 § 2 mom. rättegångsbalken ägde Andersson icke fullfölja talan

mot krigshovrättens utslag.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, dagtecknad den 12 april 1927,

har Andersson — som dåmera befordrats till korpral — anhållit att bliva

befriad från den honom sålunda åliggande ersättningsskyldigheten. Såsom

skäl härför har Andersson framhållit, att han, som vid olyckstillfället varit

elev vid kulsprutekompaniet och saknat större praktisk erfarenhet, genom

en felaktig uppgift från eu annan elev vid kompaniet förletts att åsidosätta

honom åliggande kontroll, ävensom att han, som den 24 mars 1927

ingått äktenskap, saknade medel till gäldande av ifrågavarande ersättningsbelopp.

Chefen för andra arméfördelningen samt chefen för Första livgrenadjärregementet

hava tillstyrkt bifall till ansökningen.

I utlåtande den 29 april 1927 har armé förvaltningens artilleri departement

förklarat sig icke hava något att erinra mot att ansökningen vunne

bifall.

Statskontoret, som den 18 juni 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har

jämväl förklarat sig icke hava något att erinra mot att Andersson befriades

från den honom åvilande ersättningsskyldigheten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Andersson liar med utgången av oktober månad 1927 lämnat sin anställning

vid regementet. På grund av vad i ärendet förekommit anser jag

mig böra tillstyrka, att Andersson befrias från skyldigheten att utgiva

omförmälda ersättningsbelopp. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre korpralen vid Första livgrenadjärregementet

A. E. Andersson må befrias från honom jämlikt krigshovrättens

utslag den 28 mars 1927 åliggande skyldighet att

till kronan utgiva ersättning med 322 kronor 43 öre, samt

att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga räkenskaper

avskrivas.

Vad departementschefen under punkterna l:o och

2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. G. O. Montgomery.

Stockholm, K. L Beckmans Boktryckeri, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för förre furiren A. F. Fredriksson och förre korpralen A. E. Andersson från a1 i texten
  2. SU 1928:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående befrielse för förre furiren A. F. Fredriksson och förre korpralen A. E. Andersson från viss ersättni s. 1 i texten