Sök i Ratio Lex

Med förslag till taxeringsförordning

1928-03-16 · 159 sidor, varav 153 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 153 av 159 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:214, Med förslag till taxeringsförordning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

1

Nr 214.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till taxeringsförordning;

given Stockholms slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till taxeringsförordning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst, Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 saml.

181 häfl. (Nr 2U.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Förslag

till

T axeringsf örordning.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Inledande stadganden.

1 $•

Taxering till beskattning enligt kommunalskattelagen, enligt förordningarna

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, om kommunal progressivskatt och

om utjämningsskatt samt enligt lagen om skogsaccis verkställes av särskilda

heskattningsnämnder i den ordning här nedan angives.

Angående skyldighet för vissa i denna förordning omförmälda beskattningsnämnder

att taga befattning med frågor om avgiftsplikt enligt lagen

om allmän pensionsförsäkring stadgas i nämnda lag.

2

1 mom. I denna förordning förstås med

allmän fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas

år 1933 och därefter vart femte år;

särskild fastighetstaxering: sådan taxering av fastighet, som skall verkställas

de år, då allmän fastighetstaxering icke äger rum;

taxering för inkomst eller förmögenhet: taxering till kommunal inkomstskatt,

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till kommunal progressivskatt

och till utjämningsskatt; samt

virkestaxering: taxering till skogsaccis.

Särskild fastighetstaxering, taxering för inkomst eller förmögenhet sam

virkestaxering sammanfattas under benämningen årlig taxering.

2 mom. Beteckningarna taxeringsår, beskattningsår och hemortskommun

hava i denna förordning samma innebörd som i kommunalskattelagen.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter

de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade grunder.

Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt

skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats

utan att vara härstädes bosatt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

3

3 mom. Där ej annat angives eller av sammanhanget framgår, förstås i

denna förordning med län jämväl Stockholms stad, med länsstyrelse jämväl

överståthållarämbetet samt med landskamrerare jämväl kamreraren vid

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, enligt 16 § 1 mom.

förordnat allmänt ombud bos den mellankommunala prövningsnämnden

ävensom i 16 § 2 mom. omförmäld tjänsteman. Med vederbörande länsstyrelse

avses, försåvitt fråga är om den mellankommunala prövningsnämnden,

överståthållarämbetet.

2 KAP.

Om beskattningsnämnder.

Olika slag av nämnder och deras verksamhetsområden.

3 §.

1 mom. Beskattningsnämnder vid allmän fastighetstaxering äro i första

instans

å landet: beredningsnämnder, som uppgöra förslag till taxering, och

fastighetstaxering snämnder, som besluta om taxering; samt

1 städerna: fastighetstaxer ing snämnder, som omedelbart verkställa taxering.

Beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas verksamhetsområden

äro beredning sdistrikt och fastighetstaxering sdistrikt.

Över dessa nämnder äro fastighetsprövningsnämnder.

Varje län utgör för sig ett pr övning sdistrikt med en fastighetsprövningsnämnd.

Stockholms stad utgör ett särskilt prövningsdistrikt. Där tjänstgör

den i 2 mom. omförmälda prövningsnämnden för staden såsom fastighetsprövningsnämnd.

2 mom. Beskattningsnämnder vid årlig taxering äro i första instans

taxeringsnämnder, var och en inom sitt taxering sdistrikt. En taxeringsnämnd

i Stockholm förordnas årligen av överståthållarämbetet att, utöver

nämnden eljest tillkommande göromål, såsom en för riket gemensam taxeringsnämnd

(den gemensamma taxeringsnämnden) handlägga ärenden, som

avses i 77 § 2 mom.

Över dessa nämnder äro prövning snämnder.

Varje län utgör för sig ett prövningsdistrikt med en länspr övning snämnd.

Stockholms stad utgör ett särskilt prövningsdistrikt med en prövningsnämnd

(Stockholms stads prövningsnämnd).

Därjämte finnes en för hela riket gemensam prövningsnämnd (den mellankommunala

prövningsnämnden).

3 mom. Förutom de prövningsnämnder, som omtalas i 1 och 2 mom.,

skola finnas dels för varje prövningsdistrikt en särskild prövningsnämnd

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

dels för hela riket en gemensam särskild mellankommunal prövningsnämnd.

4 *.

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställes

av länsstyrelsen senast den 31 augusti samt indelning i taxeringsdistrikt för

årlig taxering senast den 30 november året näst före taxeringsåret.

Distrikten skola givas den omfattning, som betingas av vederbörande

nämnds arbetsuppgifter och anses lämplig för arbetets behöriga slutförande inom

därtill anslagen tid. När skäl därtill äro, må länsstyrelsen uppdela kommun

i två eller flera distrikt eller förena två eller flera kommuner å landet till ett

distrikt. Fastighetstaxeringsdistrikten å landet skola göras så stora, omständigheterna

lämpligen medgiva, och alltid omfatta flera beredningsdistrikt;

ett beredningsdistrikt må ej uppdelas mellan olika fastighetstaxeringsdistrikt.

I särskilda fall må länsstyrelsen vid uppdelning av kommun i flera taxeringsdistrikt

förordna, att vid taxering för inkomst eller förmögenhet beträffande

viss grupp eller vissa grupper skattskyldiga eller vid särskild fastighetstaxering

eller vid virkestaxering annan indelning skall tillämpas än som

föreskrives för taxeringen i övrigt.

Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall, utom

vad angår Stockholm, yttrande från magistraten eller stadsstyrelsen infordras.

Nämnder för allmän fastighetstaxering.

5 §.

1 mom. Beredningsnämnd består av ordförande, förordnad av länsstyrelsen,

och ledamöter, valda kommunvis till ett antal, som i samband med

indelningen i beredningsdistrikt bestämmes av länsstyrelsen med hänsyn

till beredningsdistriktets storlek och under iakttagande att ledamöterna

skola vara minst fyra och, om distriktet består av mer än en kommun,

minst två från varje kommun.

Ordföranden förordnas i samband med indelningen i beredningsdistrikt.

Ledamöterna ävensom suppleanter, en för varje ledamot, väljas av kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa. Valet skall

förrättas senast den 15 oktober året näst före taxeringsåret. Om utgången

av valet skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta ej mindre

de valda än även ordföranden i beredningsnämnden och länsstyrelsen.

2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter må anföras hos

länsstyrelsen senast före klockan tolv å femtonde dagen efter valets förrättande

eller, om då är helgdag, å nästa söckendag därefter; och skall i

övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i förordningen om

kommunalstyrelse på landet är stadgat angående besvär över kommunalstämmas

eller fullmäktiges beslut. Finner länsstyrelsen anledning förordna

om nytt val på grund därav, att vid valet någon grupp av skattskyldiga

icke, på sätt i 12 §. 1 mom. andra stycket sista punkten sägs, blivit till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

börligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, huru många

ledamöter för varje grupp skola väljas. Varder det därefter företagna

valet överklagat och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen

utse ledamöter i nämnden.

över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

3 mom. Vid det tillfälle, då val av ledamöter i beredningsnämnden verkställes,

må bland dem väljas en för varje kommun eller, där kommun omfattar

flera beredningsdistrikt, en för varje distrikt att på kommunens bekostnad

deltaga uti det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet.

6 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt å landet

sex och i stad fyra ledamöter.

Ordföranden förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i

fastighetstaxeringsdistrikt.

Av ledamöterna förordnas en av länsstyrelsen, och i övrigt inträda i

nämnden:

d landet:

a) två av länets landsting valda ledamöter;

b) vederbörande beredningsnämndsordförande eller, där denne förordnats

att vara ordförande i fastighetstaxeringsnämnden, annan, som av länsstyrelsen

utses i hans ställe; ävensom

c) två kommunvis av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa valda ledamöter, av vilka minst en skall hava tjänstgjort

i beredningsnämnd inom vederbörande kommun;

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landsting valda i hela taxeringsdistriktet,

beredningsnämndsordföranden eller den i hans ställe utsedda

ledamoten, då fråga är om taxering av fastighet inom ordförandens beredningsdistrikt,

samt de av kommun valda, då fråga är om taxering av fastighet

inom kommun, för vilken de valts; samt

1 stad:

tre av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän

rådstuga valda ledamöter.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för

varje ledamot, förrättas av landsting å lagtima möte, av kommunalstämma

eller kommunalfullmäktige i december månad och av stadsfullmäktige eller

allmän rådstuga i september månad året näst före taxeringsåret.

Om utgången av val, som förrättats av landsting, underrättas såväl de

valda som länsstyrelsen. Om övriga i denna paragraf omförmälda val har

den som därvid fört ordet att underrätta ej mindre de valda än även ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden och länsstyrelsen.

2 mom. Över kommuns val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

må besvär anföras i enahanda ordning, som i 5 § 2 mom. första punkten

sägs. Vad i övrigt finnes stadgat i samma mom. skall hava motsvarande

tillämpning å här ifrågavarande val.

7 §•

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall bestå av minst tolv, högst

tjugufyra ledamöter. Ledamöterna utses av länsstyrelsen senast den 15

april under taxeringsåret

till hälften bland dem, som deltagit i fastighetstaxeringsnämndernas arbete

efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landsting,

till en fjärdedel bland dem, som deltagit i samma arbete efter val av

kommun, samt

till en fjärdedel bland personer inom länet, vilka icke deltagit i nämnda

arbete men genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga

om fastighetsvärdering.

Enligt samma grunder utser länsstyrelsen suppleanter till antal, motsvarande

minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden.

2 mom. Vid sammankomst med fastighetsprövningsnämnd i län skall

landshövdingen vara ordförande med rättighet att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Vid förfall för landshövdingen skall efter nämndens

val en av dess ledamöter tjänstgöra såsom ordförande. Därest vid

sådant val särskild ordförande erfordras, skall ordet föras av landskamreraren.

Nämnder för årlig taxering.

8 %.

1 mom. Taxeringsnämnd består av ordförande och ledamöter.

2 mom. Länsstyrelsen förordnar årligen i samband med indelningen i

taxeringsdistrikt dels ordförande i taxeringsnämnden och dels en person att

i egenskap av kronoombud vara ledamot i nämnden.

3 mom. Därjämte skola ledamöter i taxeringsnämnden ävensom suppleanter,

en för varje ledamot, väljas under december månad för nästkommande

år å landet av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas,

av dessa samt i stad av stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige icke

finnas, av allmän rådstuga. Antalet här avsedda ledamöter skall, om taxeringsdistriktet

består av en kommun eller del av kommun, bestämmas i

sammanhang med valet och utgöra minst tre, högst åtta. Består taxeringsdistriktet

av två eller flera kommuner, bestämmes antalet ledamöter från

varje kommun av länsstyrelsen i samband med indelningen i taxeringsdistrikt

under iakttagande att ledamöterna skola vara högst fyra från

varje kommun, dock sammanlagt högst tio.

4 mom. Vid det tillfälle, då val av ledamöter i taxeringsnämnden

verkställes, skall bland dem väljas en för varje kommun eller, där kommun

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

omfattar flera taxeringsdistrikt, en för varje distrikt att fullgöra de åligganden,

som enligt 81 § ankomma på sådan ledamot.

.5 mom. Om utgången av de i 3 och 4 mom. omförmälda val skall den

som därvid fört ordet omedelbart underrätta ej mindre de valda än även

ordföranden i taxeringsnämnden.

över valen må besvär anföras i enahanda ordning, som i 5 § 2 mom.

första punkten sägs. Vad i övrigt finnes stadgat i samma mom. skall hava

motsvarande tillämpning å här ifrågavarande val.

6 mom. Vederbörande skogsvårdsstyrelse eller, då fråga är om taxering

av virke, för vilket skogsvårdsavgift enligt vad därom är särskilt stadgat

skall ingå till domänstyrelsen, vederbörande överjägmästare må senast den

15 februari under taxeringsåret utse ett ombud (skogsvårdsombud) med

rättighet att vid virkestaxering deltaga i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Har skogsvårdsombud utsetts, åligger det skogsvårdsstyrelsen eller överjägmästaren

att ofördröjligen därom underrätta ej mindre ombudet än även

ordföranden i taxeringsnämnden och länsstyrelsen.

9 §.

1 mom. Länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd

skola bestå av minst åtta, högst femton ledamöter, vilka utses årligen av

länsstyrelsen bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd

inom prövningsdistriktet. Minst halva antalet skall utses bland dem, som

jämlikt 89 § därtill föreslås.

Enligt samma grunder utser länsstyrelsen suppleanter till antal, motsvarande

minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden.

2 mom. Vid sammankomst med länsprövningsnämnd skall landshövdingen

och vid sammankomst med Stockholms stads prövningsnämnd överståthållaren

eller, om han icke är tillstädes, underståthållaren vara ordförande

med rättighet att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Vid

förfall för landshövdingen eller för över- och underståthållaren skall efter

nämndens val en av dess ledamöter tjänstgöra såsom ordförande. Därest

vid sådant val särskild ordförande erfordras, skall ordet föras av landskamreraren.

10 %.

Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju

ledamöter, vilka årligen utses av Kungl. Maj:t. En av ledamöterna skall

förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans

ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant.

Varje länsstyrelse skall årligen i skrivelse, som senast den 31 maj insändes

till finansdepartementet, nämna två personer, lämpliga att deltaga i den

mellankommunala prövningsnämndens arbete. Bland de sålunda nämnda

utser Kungl. Maj:t minst fyra av ledamöterna samt deras suppleanter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

11 %.

1 mom. De särskilda prövningsnämnderna i prövningsdistrikten bestå av

tre ledamöter, vilka den ordinarie prövningsnämnden utser inom sig. I enahanda

ordning utses två suppleanter.

Å dessa prövningsnämnder skola bestämmelserna i 9 § 2 mom. hava motsvarande

tillämpning.

2 mom. Den särskilda mellankommunala prövningsnämnden utgöres av

dels ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden eller vid

förfall för honom vice ordföranden, dels två ledamöter, vilka den ordinarie

nämnden utser inom sig. För ledamöterna utses i enahanda ordning två

suppleanter.

För beskattningsnämnderna gemensamma bestämmelser.

12 §.

1 mom. Till medlemmar och suppleanter i beskattningsnämnderna böra

utses redliga och allmänt aktade personer, som kunna antagas besitta nödig

insikt och erfarenhet för taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom

kommunen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant

i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun

inom fastighetstaxeringsdistriktet; och må ej annan väljas än den, som

tillika under året näst före taxeringsåret haft att utgöra allmän kommunalskatt

till kommunen eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt och

jämväl, i den mån utskylderna vid tiden för valet varit förfallna, erlagt desamma.

Vid kommuns val av ledamöter i nu omförmäld nämnd skall därjämte

tillses, att om möjligt såväl ägare eller brukare av fastighet som

rörelseidkare, arbetare och andra inkomsttagare komma att äga säte och

stämma i nämnden samt att, såvitt möjligt är, kännedom om distriktets

olika delar kommer att förefinnas inom densamma.

2 mom. Ej må annan avsäga sig uppdrag såsom ordförande, ledamot

eller suppleant i beskattningsnämnd än:

kvinna;

ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

den som är boende utom vederbörande nämnds distrikt;

den som under minst fyra av de sju närmast före taxeringsåret förflutna

åren tjänstgjort såsom medlem i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd;

den som uppnått sextio års ålder; samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

!)

(len som eljest uppgiver hinder, vilket beträffande den som förordnats av

länsstyrelse godkännes av länsstyrelsen och beträffande annan godkännes av

den kommun eller det landsting, som förrättat valet.

3 mom. Medlem i beskattningsnämnd skall vara svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den som är omyndig eller försatt i

konkurstillstånd, ej heller av den som är förklarad ovärdig att i rikets

tjänst vidare nyttjas eller som eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd

icke må utöva allmän befattning eller som genom utslag, vilket

ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles,

eller som är ställd under framtiden för brott, vilket kan medföra sådan

påföljd, eller som är förklarad ovärdig att föra annans talan inför rätta.

13 §.

1 mom. Avgår medlem eller suppleant i beskattningsnämnd, innan tjänstgöringstiden

är till ända, skall efterträdare till honom för den återstående

tiden förordnas eller väljas i enahanda ordning, som gällt för förordnande

eller val av den avgångne.

2 mom. Utebliver kommunvald ledamot i beredningsnämnd, i fastighetstaxeringsnämnd

eller i taxeringsnämnd eller landstingsvald ledamot i fastighetstaxeringsnämnd

från utlyst sammanträde och finnes icke utsedd suppleant

för tillfället att tillgå, äga nämndens vid sammanträdet närvarande

medlemmar att, om det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras, inkalla

annan till ledamot valbar person att i förrättningen deltaga.

14 §.

1 mom. Beskattningsnämnd så ock ordförande i taxeringsnämnd må

för utförande av sitt uppdrag i mån av behov åtnjuta biträde av sakkunnig,

som, då fråga är om biträde åt beskattningsnämnd i första instans

eller om biträde åt ordförande i taxeringsnämnd, tillkallas av vederbörande

ordförande efter samråd med landskamreraren, men då fråga är om

biträde åt fastighetsprövningsnämnd, länsprövningsnämnd eller Stockholms

stads prövningsnämnd, förordnas av länsstyrelsen samt, då fråga är om

biträde åt den mellankommunala prövningsnämnden, utses av nämnden.

Finner landskamrerare nödigt att vid handläggning av taxeringsfrågor anlita

biträde av sakkunnig, må han själv tillkalla sådan.

2 mom. Länsstyrelsen skall, under iakttagande av de närmare föreskrifter

Kungl. Maj:t finner nödigt meddela, träffa avtal med erforderligt antal i

bokföring och i skogshantering sakkunniga personer att, då de därtill kallas

lämna biträde, som i 1 mom. sägs. Landskamreraren meddelar de sakkunniga

nödiga anvisningar för fullgörandet av deras uppdrag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

15 $.

1 mom. I Stockholm må överståthållarämbetet förordna tjänstemän hos

ämbetet att biträda beskattningsnämnderna i första instans på sätt i 108 §

sägs. För samma ändamål må i annan stad magistraten eller stadsstyrelsen

samt i köping eller landskommun kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige

finnas, dessa till förfogande för beskattningsnämnderna i första

instans ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som därtill godkännas

av länsstyrelsen. Sådant godkännande må lämnas för högst tre år i sänder.

Lämnat godkännande kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.

2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita

skrivbiträde, som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kompletterandet

av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och

taxeringsnämnd i stad, där magistrat finnes, skall erforderligt biträde lämnas

av uppbörds- eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande i Stock- «

holm av överståthållarämbetet och i annan stad av magistraten.

16 §.

1 mom. Kungl. Maj:t förordnar årligen en person att vara allmänt ombud

hos den mellankommunala prövningsnämnden med skyldighet att fullgöra

de åligganden, som hos annan prövningsnämnd ankomma på landskamreraren,

och ställer till hans förfogande lämpligt antal biträden. Kungl.

Maj:t utser protokoll- och längdförare hos nämnden.

2 mom. Där så anses oundgängligen nödvändigt, må länsstyrelse ävensom

överståthållarämbetet, efter Kungl. Maj:ts medgivande, förordna person

med länsbokhållares kompetens att beträffande vissa taxeringsärenden eller

vissa grupper av sådana ärenden fullgöra de åligganden, som enligt denna

förordning åvila landskamreraren och kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden.

3 KAP.

Om uppgifter till ledning vid taxering.

I. Deklarationer och andra uppgifter vid allmän fastighetstaxering.

17 $.

1 mom. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall för varje fastighet,

med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 mom. eller 5 § 4 mom. kommunalskattelagen,

av fastighetens ägare utan anmaning avgivas deklaration (allmän

fastighetsdeklaration). Därest fastighet innehaves av någon, som enligt

13 § kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägares ställe

skattskyldig, skall vad nu sagts om ägare i stället gälla sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens

areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

ringsvärde, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed

jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande

särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjordens

dränering, kreatursbesättningen och skogen.

Är jordbruksfastighet upplåten på arrende, skall nu föreskriven deklarationsskyldighet

i fråga om åkerjordens användning och dess dränering samt

om kreatursbesättningen åvila arrendatorn i stället för ägaren eller innehavaren.

Kungl. Maj:t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighetsdeklaration

utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för

statistiskt ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration skall avgivas å blankett enligt formulär,

som i enlighet med vad nu sagts fastställes av Kungl. Maj:t.

2 mom. Har efter avlämnandet av allmän fastighetsdeklaration men före

taxeringsårets ingång fastighet eller del därav övergått till ny ägare eller

därmed likställd innehavare, äro såväl den förutvarande som den nye ägaren

eller innehavaren skyldiga att inom tio dagar därefter härom göra anmälan

till vederbörande beredningsnämnds ordförande å landet eller fastighetstaxeringsnämnds

ordförande i stad eller till länsstyrelsen; och bör i fall, då

genom överlåtelse fastighet blivit uppdelad, överlåtelsehandlingen i huvudskrift

eller bestyrkt avskrift företes.

3 mom- Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i deklarationsformuläret.

18 %.

Till ledning vid allmän fastighetstaxering skola vidare följande handlingar

utan anmaning avlämnas:

a) av häradsskrivare eller vederbörande tjänsteman i annan stad än Stockholm:
de

till honom, enligt vad därom är särskilt stadgat, från domaren å

landet och rätten i stad överlämnade lagfartsförteckningarna för tiden från

och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast

ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas; samt

b) av liypoteksinrättning:

uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning anmäld

fastighet blivit uppskattad vid värdering, som blivit för dylikt låns

erhållande anställd och godkänd under tiden från och med den 1 juli året

näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med

den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Efter anmaning skall av brandförsäkringsanstalt lämnas uppgift rörande

försäkringsvärdet å byggnader, som äro hos anstalten försäkrade mot brandskada.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

19 §.

Länsstyrelsen har att i den omfattning, sådant kan anses nödigt eller

lämpligt, i fråga om enskilda skogar med inskränkt dispositionsrätt, för vilka

nyare hushållningsplaner finnas upprättade, från vederbörande revirförvaltare,

i god tid innan de i 58 § 1 mom. andra stycket omförmälda längderna

skola upprättas, infordra för taxeringen erforderliga uppgifter ur hushållningsplanerna.

20 §.

1 mom. Allmän fastighetsdeklaration samt uppgift enligt 18 § första

stycket skola avlämnas senast den 15 september året näst före det, då allmän

fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas:

när fråga är om deklaration,

beträffande fastighet å landet: till ordföranden i beredningsnämnden för

det heredningsdistrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller länsstyrelsen

i det län, där fastigheten är belägen;

beträffande fastighet i Stockholm: till överståthållarämbetet; och

beträffande fastighet i annan stad: till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

för det distrikt, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller

länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen; samt,

när fråga är om uppgift enligt 18 § första stycket,

beträffande fastighet i Stockholm: till överståthållarämbetet; och

beträffande fastighet annorstädes: till länsstyrelsen i det län, där fastigheten

är belägen.

2 mom. Uppgift eller upplysning till ledning vid allmän fastighetstaxering,

som skall avgivas på grund av anmaning, avlämnas inom den i anmaningen

angivna tid till den som utfärdat anmaningen.

3 mom. Uppgifter enligt 18 § första stycket skola vid avlämnandet vara

ordnade kommun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag

eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje

grupp av uppgifter avser.

21 §.

Underlåter någon, som är skyldig avgiva allmän fastighetsdeklaration, att

inom föreskriven tid avgiva sådan deklaration, och efterkommer han icke

heller anmaning att fullgöra berörda skyldighet, må för deklarationens

införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen, som, därest deklarationen

prövas vara för fastighetstaxeringen erforderlig, äger förelägga den försumlige,

därest han icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite. Länsstyrelsen

äger meddela vitesföreläggande jämväl då hypoteksinrättning icke

inom föreskriven tid avlämnat uppgift enligt 18 § första stycket och tillika

underlåtit att efterkomma anmaning att avlämna sådan uppgift. Krono- eller

stadsbetjänt, som verkställer delgivning av dylikt föreläggande, äger att därför

av den försumlige undfå gottgörelse med fem kronor för varje förrättning.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning, då anmaning att förete

överlåtelsehandling enligt 17 § 2 mom. eller att avlämna uppgift enligt 17 §

3 mom. eller 18 § andra stycket icke efterkommits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

13

II. Deklarationer och andra uppgifter vid särskild fastighetstaxering.

22 §.

1 mom. Har vid ingången av år, då allmän fastighetstaxering icke äger

rum, beträffande viss fastighet förhållande förelegat av beskaffenhet att

böra jämlikt 12 § 2 mom. kommunalskattelagen föranleda åsättande av nytt

taxeringsvärde, är fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare skyldig

att utan anmaning till ledning för fastighetens taxering det året avgiva

deklaration (särskild fastighetsdeklaration).

Har fastighet eller komplex av fastigheter, som vid senaste fastighetstaxering

behandlats som taxeringsenhet, därefter uppdelats mellan flera

ägare eller innehavare, skola dylika deklarationer avgivas av samtliga ägare

eller innehavare, av envar beträffande hans del av taxeringsenheten.

Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär,

som fastställes av Kungl. Maj:t, och innehålla upplysning om det förhållande,

som skall föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde, ävensom i erforderliga

delar sådana uppgifter beträffande fastigheten, som omförmälas i 17 § 1 mom.

2 mom. Efter anmaning är ägare eller därmed likställd innehavare av

fastighet, även om han förmenar, att sådant förhållande, som enligt 1 mom.

föranleder deklarationsskyldighet, icke förelegat, skyldig avgiva särskild fastighetsdeklaration

rörande fastigheten.

3 mom. Ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet är efter

anmaning skyldig att till ledning vid fastighetens taxering avgiva uppgift

jämväl angående andra förhållanden än dem, som angivas i deklarationsformuläret.

23 §.

Brandförsäkringsanstalt är efter anmaning skyldig att till ledning vid

särskild fastighetstaxering avlämna uppgift, som i 18 § andra stycket sägs.

24 §.

1 mom. Särskild fastighetsdeklaration, som jämlikt 22 § 1 mom. skall

avgivas utan anmaning, skall avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret

och ingivas antingen direkt till ordföranden i taxeringsnämnden

för det distrikt, där fastigheten är belägen, eller, beträffande fastighet i

Stockholm, till överståthållarämbetet och, beträffande fastighet utom Stockholm,

till länsstyrelsen i det län, magistraten eller stadsstyrelsen i den

stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där fastigheten är belägen.

2 mom. Särskild fastighetsdeklaration på grund av 22 § 2 mom. samt

annan uppgift eller upplysning till ledning vid särskild fastighetstaxering,

som på grund av anmaning skall avgivas, avlämnas inom den i anmaningen

angivna tid till den som utfärdat anmaningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

25 §.

Underlåter någon att behörigen avlämna särskild fastighetsdeklaration

eller annan uppgift eller upplysning till ledning vid särskild fastighetstaxering,

skola stadgandena i 21 § hava motsvarande tillämpning.

III. Deklarationer och andra uppgifter vid taxering för inkomst eller

förmögenhet.

Uppgifter till ledning för egen taxering.

26 $.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering för inkomst

eller förmögenhet avlämna deklaration (självdeklaration) nämligen:

1) verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, samt ekonomisk

förening, så ock annan juridisk person, som antingen under beskattningsåret

haft förvärvskälla av beskaffenhet, att skattskyldighet för därav härflytande

inkomst åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller enligt 12 § nämnda förordning

är skattskyldig för förmögenhet;

2) fysisk person, därest han antingen

a) nästföregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt eller till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt; eller

b) under beskattningsåret haft inkomst av beskaffenhet, att skattskyldighet

därför åligger honom enligt kommunalskattelagen eller förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller vid samma års utgång ägt förmögenhet,

för vilken han är skattskyldig enligt nämnda förordning, och i

sådant fall tillika hans enligt kommunalskattelagen beräknade taxerade

inkomst i någon kommun eller hans enligt förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt beräknade taxerade inkomst jämte en sextiondel av

förmögenheten uppgått, i fråga om sådan person som varit här i riket

bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, till minst 600 kronor

och, i fråga om annan person, till minst 100 kronor.

Vid bedömandet av fysisk persons deklarationsskyldighet skall, om han

under beskattningsåret varit gift, hänsyn tagas, förutom till hans egen inkomst

och förmögenhet, även till sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet,

däröver förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Har skattskyldig

barn, skall hänsyn tagas jämväl till barnets förmögenhet, därest han enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras därför.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 2) b) är stadgat skall i fråga om

svensk medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

15

utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets

betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, så ock i

fråga om sådan persons hustru samt barn under 16 år, därest de varit

svenska medborgare och bott hos honom, så anses, som om de varit bosatta

här i riket. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts

härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller

konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan

persons hustru, barn under 16 år och enskilda tjänare, därest de bott hos

honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen

av vad i första stycket under 2) b) är stadgat icke hava varit här i riket

bosatta.

Avlider skattskyldig, skall i fråga om deklarationsskyldighet för oskift

dödsbo efter honom, försåvitt angår det beskattningsår, under vilket dödsfallet

inträffade, tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna

i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva självdeklaration.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av renskötsel

eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid tilllämpning

av bestämmelsen i 1 mom. första stycket under 2) b) så anses, som

om dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar

lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må uppgift

härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning,

eller ock särskild uppgift angående renskötsel avgivas på sätt i 41 § stadgas.

27 §.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett

enligt formulär, som av Kungl. Maj:t fastställes i anslutning till här

nedan meddelade bestämmelser. Dock må, där deklaration jämlikt 26 §

2 mom. infordrats av ordförande i taxeringsnämnd, de erforderliga upplysningarna

meddelas muntligen inför ordföranden, som inför desamma å deklarationsblankett

och därå tager den deklarationsskyldiges underskrift.

28 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild självdeklaration.

Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall avgiva dels i den kommun, där han är mantalsskriven

eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till sådan skatt, allmän

självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatt och till kommunal

inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där

han är. skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration

till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklarationsskyldig, som icke är

skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, och är deklarationsskyldig skattskyldig för inkomst

eller förmögenhet såväl inom sådant område som inom annan del av kommunen,

skall, därest de delar av kommunen, varom sålunda är fråga, tillhöra

olika taxeringsdistrikt, med avseende å självdeklarations avgivande så anses,

som om varje sådant distrikt utgjorde särskild kommun.

29 $.

1 mom. Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist

därstädes, beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk

person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig,

som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, uppgift

om den tid, han sålunda haft bostad härstädes;

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattningsåret

åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla,

i vilken fastighet, underkastad fastighetsskatt, ingått, särskilt angivas

dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde

det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxeringsårets

ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under

hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru

lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan;

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla;

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid

taxeringen;

5) de särskilda kommuner och de särskilda administrativa områden inom

kommun, där inkomsten bör beskattas, med uppgift om den ort, där huvudkontor

funnits, och om huru stor del av inkomsten enligt den skattskyldiges

åsikt belöper å varje kommun eller område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,

om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl uppgiva

sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken

förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra

maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Hå skattskyldig skall

taxeras för barns förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om barnets tillgångar

och skulder.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkringsrörelse,

skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift i de avseenden,

som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Därjämte skall av svenskt försäkringsaktiebolag meddelas uppgift om vad

som av bolagets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

17

bara inkomst belöper å aktieägarna i denna deras egenskap och vad som

belöper å försäkringstagarna.

Svenskt aktiebolag så ock svenskt solidariskt bankbolag skall tillika i

allmän självdeklaration lämna uppgift om bolagets kapital. Har nu nämnt

bolag haft intäkt genom utdelning, för vilken jämlikt 7 § g) förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skatteplikt icke föreligger, skall

bolaget lämna uppgift jämväl om utdelningens belopp.

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket drivit försäkringsrörelse, skall

i allmän självdeklaration i stället för uppgifter enligt första stycket punkterna

3) och 5) lämna uppgift å premieinkomsten här i riket, fördelad å dels

livförsäkring, dels sjöförsäkring, dels brandförsäkring och dels annan försäkring

samt uppgift å den eller de kommuner, där sysslomannen (generalagenten)

haft kontor, samt, då flera kontor funnits, uppgift å de vid varje

kontor influtna premieinkomsterna, fördelade på nämnda olika slag av försäkring.

2 mom. Särskild självdeklaration skall för den kommun eller, i fall som

avses i 28 § tredje stycket, det distrikt, deklarationen avser, innefatta de

uppgifter, som erfordras för taxeringen inom kommunen eller distriktet; och

skall om sådan deklaration i tillämpliga delar gälla vad om allmän självdeklaration

är stadgat.

30 §.

Självdeklaration av den, som inom mer än en kommun drivit rörelse av

nedan angiven beskaffenhet, skall till ledning vid inkomstens fördelning på

olika kommuner innehålla följande särskilda uppgifter, nämligen:

i fråga om bankrörelse:

uppgift genom utdrag av de särskilda kontorens månadsrapporter angående

balansen på in- och utlåningsräkningarna vid varje månads slut,

utelöpande postremissväxlar oberäknade;

i fråga om annan penningrörelse, emissionsrörelse och handel med

värdepapper:

summan av alla intäkter i rörelsen ävensom de vid varje kontor influtna

bruttointäkterna;

i fråga om jordstyckningsföretag:

sammanlagda beloppet av köpeskillingarna för alla under beskattningsåret

försålda fastigheter och köpeskillingarnas fördelning å fastigheterna inom

varje kommun;

i fråga om företag, vilket avser att medelst ledning tillhandahålla vatten,

gas eller elektrisk kraft:

den eller de kommuner, där vatten-, gas- eller kraftverk funnits, där

vatten, gas eller elektrisk kraft mottagits i eller levererats från ledning för

partidistribution och där vatten, gas eller elektrisk kraft förbrukats, bruttointäkterna

inom varje särskild kommun, där förbrukning ägt rum, ävensom,

i förekommande fall, de övriga omständigheter, som enligt punkt 2

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 häft. (Nr 21b.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

anvisningarna till 58 § koxnmunalskattelagen äro av betydelse för inkomstens

fördelning på olika kommuner;

i fråga om järnvägsdrift :

beloppet av den skattskyldiges utgifter för avlöningsförmåner samt dessa

utgifters fördelning på de kommuner, genom vilka järnvägen framgår, och

på den kommun, där järnvägen haft huvudkontor, ävensom varje stations

traflkvärde; samt

i fråga om spårvägsdrift eller linjetrafik med omnibus:

sammanlagda antalet tillryggalagda vagnkilometer och vagnkilometertalet

inom varje kommun, där spårvägen framdragits eller linjetrafik ägt rum.

Vad här är sagt om kommun skall gälla jämväl i fråga om inom kommun

beläget administrativt område, där menighet äger utöva beskattningsrätt.

31 §.

Vid självdeklaration för verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig

kontroll, så ock vid självdeklaration för annan deklarationsskyldig, som under

beskattningsåret enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, skall för tid,

som deklarationen omfattar, fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående

balansräkning samt av vinst- och förlusträkning, där sådan föres.

För verk eller bolag, som nyss nämnts, så ock för ekonomisk förening

skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av revisionsberättelse,

som avgivits för beskattningsåret. Enahanda gäller beträffande förvaltningsberättelse,

som det åligger styrelse för aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag

eller ekonomisk förening att avgiva.

För inländsk försäkringsanstalt skall utan anmaning därjämte avlämnas

bestyrkt avskrift av protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinstoch

förlusträkningen samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt

fastställts samt huru vinsten för samma år disponerats.

32 §.

1 mom. Det är envar obetaget att, utöver vad deklarationsformuläret

föranleder, meddela upplysningar till ledning för egen taxering för inkomst

eller förmögenhet.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i

anmaningen angivits, meddela för egen taxering för inkomst eller förmögenhet

erforderliga upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret.

Dylika upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats

av taxeringsnämndens ordförande, meddelas muntligen inför ordföranden.

I sistnämnda händelse skola upplysningarna skriftligen avfattas

av ordföranden samt undertecknas av den, som meddelat dem.

3 mom. Skattskyldig, som under beskattningsåret enligt lag varit skyldig

föra handelsböcker, är skyldig att efter anmaning av landskamrerare, i

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

19

(ten utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin bokföring och därtill

hörande handlingar för granskning, varom förmäles i 79 och 93 §§.

Vad nu stadgats skall beträffande skattskyldig, som varit delägare i vanligt

handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, tillämpas jämväl å bolagets eller

rederiets bokföring och handlingar.

Uppgifter till ledning för annans taxering.

33 §.

Till ledning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet skola varje år

utan anmaning följande uppgifter meddelas, nämligen

a) av statsdepartement och annan statlig eller kommunal myndighet ävensom

av allmän inrättning eller stiftelse, beträffande tjänsteman eller annan,

som där ägt utbekomma avlöning eller pension:

uppgift för envar angående hans förmåner i avlöning eller pension under

nästföregående år, med särskild upplysning i förekommande fall att med

tjänstebefattning följt rätt till fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller

inkomst av sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra

liknande ej till beloppet bestämda inkomster;

b) av verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller

blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så oek

av annat bolag eller rederi beträffande dem, som varit anställda hos verket,

bolaget eller rederiet eller därifrån uppburit pension:

uppgift för envar angående hans förmåner, därvid stadgandet under a)

skall hava motsvarande tillämpning;

c) av annan arbetsgivare beträffande dem, som varit anställda i av honom

bedriven rörelse eller därifrån uppburit pension:

uppgift av enahanda slag, som under b) sägs;

d) av försäkringsanstalt:

uppgift för envar, som under nästföregående år åtnjutit livränta från

anstalten, angående livräntans belopp; i fråga om livränta, som utgått på

grund av pupillförsäkring, vilken tagits annorledes än mot engångspremie,

dock allenast om livräntans belopp överstigit 600 kronor;

e) av den som utbetalt royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande

av patent, mönster eller dylikt:

uppgift för den, till vilken under nästföregående år royaltyn eller avgiften

utbetalts, angående det utbetalta beloppet;

f} av svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som under

nästföregående år lämnat utdelning till delägarna, ävensom av svensk

ekonomisk förening, som under nämnda år lämnat utdelning å insatser i

föreningen:

1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant aktiebolag,

därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning icke

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt

till aktien:

uppgift för envar delägare eller medlem, som uppburit eller ägt uppbära

utdelning, uppgående till sammanlagt minst tio kronor, angående utdelningens

belopp;

2) i fråga om annat aktiebolag:

enahanda uppgift, som under 1) sägs, i den mån ägare av aktie eller i

fall, varom förmäles i 38 § 3 mom. kommunalskattelagen, annan, som uppburit

eller ägt uppbära utdelning, är känd.

Beträffande pension, livränta eller gratifikation, som ej uppgått till 200

kronor, äger uppgiftsskyldighet icke rum, då för den, som åtnjutit dylik

pension, livränta eller gratifikation, icke tillika skall uppgivas annan inkomst.

I övrigt må icke vid avgivande av uppgift uteslutas någon förmån.

I uppgift angående utdelning, varom nu nämnts, skall angivas den tidpunkt,

då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning. Beträffande uppgifter

rörande annan inkomst skall, i de fall då inkomsten avser kortare tid än

helt år, upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken samma inkomst

åtnjutits.

Vid fullgörande av vad i denna paragraf är stadgat skall uppgiftsskyldig

upprätta särskild uppgiftshandling för varje person, varom fråga är. Där

så kan ske, bör uppgift fullständigt angiva personens namn, hemvist, bostadsadress

och födelseår samt för den, som ej är svensk undersåte, hans

nationalitet.

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registreringspliktigt

fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan

anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet,

nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan delägare, vilken uppgift

skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklaration och tillika innehålla

upplysning om den delägaren tillkommande andelen av bolagets eller

rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet;

samt

b) för varje kommun eller, i fall som avses i 28 § tredje stycket, för

varje taxeringsdistrikt, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd förvärvskälla

är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild självdeklaration,

med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som å

varje delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt i samma kommun eller samma distrikt,

skall dock uppgift, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen eller det

distriktet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Vid uppgift, som i denna paragraf sägs, skall för den tid, uppgiften avser,

fogas bestyrkt avskrift av in- och utgående'' balansräkning samt av vinstoch

förlusträkning, där sådan föres.

35 §.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning följande uppgifter avlämnas,

nämligen

a) av arbetsgivare:

uppgift angående avlöningsförmåner, som hos honom åtnjutits av andra

personer än de i 33 § första stycket c) nämnda, med upplysning, i fall då

avlöningsförmånerna avse kortare tid än helt år, om den tidrymd, för vilken

de åtnjutits;

b) av den, som för arbetslag eller liknande grupp av arbetare i en summa

uppburit visst avlöningsbelopp såsom ackordsöverskott eller dylikt för att

fördelas inom laget eller gruppen:

uppgift angående beloppets fördelning; samt

c) av styrelse för bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande

inrättning:

uppgift om namngiven skattskyldigs ränteinkomst från den penningförvaltande

inrättningen ävensom beloppet av den skattskyldiges innestående

medel vid viss angiven tidpunkt.

2 mom. Efter anmaning av landskamrerare är idkare av jordbruk, skogsbruk

eller rörelse skyldig avlämna uppgift om belopp, som han utbetalt till

namngiven annan näringsidkare, därest beloppet är av beskaffenhet att

i mottagarens hand utgöra intäkt av jordbruksfastighet eller av rörelse.

Tid och plats för avlämnandet av deklarationer och andra uppgifter.

36 §.

1 mom. Självdeklaration, som jämlikt 26 § 1 mom. skall avgivas utan

anmaning, skall, försåvitt ej annat följer av vad här nedan stadgas, vara

avlämnad senast den 15 februari under taxeringsåret.

Staten, landsting, kommun och annan dylik menighet må åtnjuta anstånd

med självdeklarations avlämnande till den 31 mars.

Verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit

registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så ock annan,

som nästföregående år enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, må tillgodonjuta

liknande anstånd, därest dess räkenskapsår gått till ända senare

än den 31 oktober året näst före taxeringsåret.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

På ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av hans

förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hinder

möter att avlämna självdeklaration inom ovan stadgad tid, må landskamreraren

i län, där taxeringen skall äga rum, utsätta särskild tid för

avlämnandet.

Vad i tredje och fjärde styckena är sagt skall hava motsvarande tilllämpning

å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

2 mom. I 31 § andra och tredje styckena omförmälda handlingar skola

avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som

den deklarationsskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna

avlämnas så fort ske kan.

3 mom. Uppgifter enligt 33 och 34 §§ skola vara avlämnade senast den

15 februari under taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommanditbolag

och rederi för registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som

i 1 mom. tredje och fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd

med avlämnande av uppgift enligt 34 §.

4 mom. Självdeklaration efter anmaning enligt 26 § 2 mom., så ock annan

uppgift eller upplysning till ledning vid taxering för inkomst eller förmögenhet,

som på grund av anmaning skall avgivas, skall avlämnas inom den tid,

som i anmaningen förelägges; dock må den, som jämlikt 1 mom. av denna

paragraf äger njuta anstånd med avlämnande av självdeklaration, tillgodonjuta

enahanda anstånd med efterkommande av anmaning att avgiva

sådan deklaration eller annan uppgift eller upplysning för egen taxering,

även om i anmaningen förelagts kortare tid för avlämnandet.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga om tillhandahållande

av bokföring och andra handlingar enligt 32 § 3 mom.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift

enligt 33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den

taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen

eller uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, om taxeringen skall

äga rum i Stockholm, till överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen

i det län, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller landsfiskalen i

det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum.

Motsvarande gäller i fråga om avlämnande av handlingar, som omförmälas

i 31 § andra och tredje styckena.

Uppgifter enligt 33 eller 34 § skola vid avlämnandet vara ordnade kommun-

eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes

vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av

uppgifter avser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Muy.ts proposition Nr 214.

2 mom. Självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning till ledning

vid taxering för inkomst eller förmögenhet, som efter anmaning skall avgivas,

avlämnas till den som infordrat densamma.

Föreskrifter rörande anmaning.

38 §.

1 mom. Har självdeklaration, som jämlikt 26 § 1 mom. skall avgivas

utan anmaning, icke avlämnats inom föreskriven tid, eller befinnes avgiven

sådan deklaration ofullständig, bör den deklarationsskyldige anmanas att

avgiva självdeklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

Avser anmaningen fullständigande av självdeklaration, skall anmaningen

innehålla underrättelse, i vilket avseende deklarationen befunnits ofullständig.

Vad nu sagts gäller ock för det fall, att den som först efter anmaning

är skyldig avgiva självdeklaration underlåtit ställa sig verkställd anmaning

till efterrättelse eller ock avgivit ofullständig deklaration.

2 mom. Varder uppgift enligt 33 eller 34 § icke avlämnad inom föreskriven

tid, må den uppgiftsskyldige anmanas att inkomma med densamma.

3 mom. Vid anmanings meddelande skall iakttagas, att densamma skall

innehålla föreläggande för den anmanade att, därest han avgiver självdeklaration,

annan uppgift eller upplysning skriftligen, avlämna densamma

till den som utfärdat anmaningen inom viss efter omständigheterna lämpad

tid, minst fem dagar efter delfåendet. Därjämte skall anmaning, som utfärdas

av ordförande i taxeringsnämnd, innehålla meddelande till den

anmanade att, därest han vill begagna sig av medgiven rätt att muntligen

avgiva uppgift eller upplysning, för sådant ändamål inställa sig inför ordföranden

å tid och ort, som i anmaningen angivas. Härutöver skall anmaning

innehålla underrättelse om postadressen för den som utfärdat anmaningen

ävensom om den påföljd, som underlåtenhet att hörsamma anmaningen

medför enligt 39 eller 40 § eller 141 § 1 mom.

Om påföljd vid underlåtenhet att avlämna deklaration eller annan uppgift.

39 §.

1 mom. Varder självdeklaration, som skall avgivas jämlikt 26 § 1 mom.

utan anmaning eller jämlikt 26 § 2 mom. efter anmaning, ej behörigen avlämnad

inom föreskriven tid, skall den skattskyldige, där ej nedan annorlunda

stadgas, vara förlustig rätten att hos kammarrätten och Kungl. Maj:t överklaga

taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund. Underlåter

den som jämlikt 31 § är pliktig avlämna där angivna handlingar att

hörsamma anmaning att avlämna sådan handling eller underlåter den som

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

erhållit anmaning att fullständiga självdeklaration, som varit ofullständig,

att efterkomma sådan anmaning, skall den skattskyldige, där ej nedan

annorlunda stadgas, likaledes vara förlustig rätten att hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t överklaga taxering, för vilken handlingen eller deklarationen

skolat ligga till grund.

2 mom. Vad i 1 mom. är sagt om förlust av rätt att hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t överklaga taxering har icke avseende å staten, landsting,

kommun eller annan dylik menighet.

Underlåter någon, som är skyldig avgiva självdeklaration för staten, landsting,

kommun eller annan dylik menighet, att inom föreskriven tid avgiva

sådan deklaration, och efterkommer han icke heller anmaning om deklarationens

insändande, må för deklarationens införskaffande biträde anlitas av

länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig

tjänsteman, lämpligt vite. Detsamma gäller även för det fall, att anmaning

att fullständiga självdeklaration, som befunnits ofullständig, icke

hörsammats.

3 mom. Kan det antagas, att den som underlåtit avgiva självdeklaration

därtill haft skälig anledning, eller förmår skattskyldig för annan underlåtenhet

visa giltig ursäkt, skall här ovan stadgad påföljd icke äga mm.

4 mom. Om ansvar för underlåtenhet att hörsamma anmaning att inkomma

med självdeklaration, som jämlikt 26 § 1 mom. skall avgivas utan

anmaning, eller att hörsamma förnyad anmaning att avgiva självdeklaration,

då skyldighet att avgiva deklaration inträder först efter anmaning,

stadgas i 141 § 1 mom.

5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna

paragraf omförmäles, eller underlåter någon, som mottagit anmaning att

avlämna upplysningar enligt 32 § 2 mom. eller att tillhandahålla bokföring

och därtill hörande handlingar enligt 32 § 3 mom., att efterkomma dylik

anmaning, skall anteckning därom verkställas i inkomstlängden.

40 §.

1 mom. Om ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna

i 33 och 34 §§ stadgas i 142 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33, 34

eller 35 §, må för uppgiftens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen,

som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman;

lämpligt vite. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning

av dylikt föreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse

med fem kronor för varje förrättning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

25

Särskild uppgitt angående renskötsel.

41 §.

1 mom. Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 mom.,

skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t i

anslutning till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift

bör senast den 31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 §

1 mom. sägs, eller oek till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren

tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade uppgifter

samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötesrenar,

som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,

än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av omständigheterna

påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen senast

den 10 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter avlämnandet

översändas antingen direkt till vederbörande lappfogde eller ock

till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum,

med åliggande för denne att ofördröjligen vidarebefordra dem till lappfogden.

2 mom. Sedan uppgifter angående renskötsel enligt 1 mom. inkommit

till lappfogden, har denne att granska och senast den 10 mars till ordföranden

i vederbörande taxeringsnämnd överlämna uppgifterna jämte de upplysningar

och erinringar, han finner omständigheterna påkalla.

Särskild uppgift angående viss lotterivinst.

42 §.

1 mom. Envar, som vid vinstdragning å här i riket utfärdade premieobligationer

erhållit vinst, vilken uppgått till minst ettusen kronor och

för vilken icke skall utgöras skatt enligt förordningen om särskild skatt

å vissa lotterivinster, är skyldig att till ledning för egen taxering för inkomst

eller förmögenhet avgiva särskild uppgift om vinsten. Sådan uppgift

skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t,

och vid vinstmedlens lyftande avlämnas till obligationernas utfärdare; och

har denne att tillse, att vinst icke utlämnas, utan att uppgiftsskyldigheten

behörigen fullgöres.

Äga flera del i vinst, må uppgiftsplikten fullgöras på det sätt, att

den av delägarna, som ombesörjer vinstens lyftande, i den av honom till

ledning för egen taxering avlämnade uppgiften lämnar upplysning jämväl

om övriga delägare och deras andel i vinsten.

2 mom. Enligt 1 mom. avgivna uppgifter skola för varje år senast den

15 februari nästföljande år av obligationernas utfärdare avlämnas i ena
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

handa ordning, som enligt 37 § 1 mom. är föreskriven för där omförmälda

uppgifter. Om ansvar för underlåtenhet att fullgöra vad nu föreskrivits

stadgas i 142 §.

Därest uppgift, som av delägare i vinst avgivits till ledning för egen

taxering, innehåller upplysning därom, att andra personer äga del i vinsten,

åligger det ordföranden i den taxeringsnämnd, till vilken uppgiften överlämnats,

att därom underrätta taxeringsnämndsordförandena i de taxeringsdistrikt,

uti vilka taxeringar av de övriga delägarna skola äga rum.

IV. Deklarationer och andra uppgifter vid virkestaxering.

43 $.

1 mom. Avverkare av virke, vilket är att anse såsom avverkat under

beskattningsåret, är skyldig att till ledning för egen taxering till skogsaccis

utan anmaning avgiva deklaration angående virkets rotvärde (virkesdeklaration)

för varje kommun, där värdet av virke, som är föremål för taxering

enligt lagen om skogsaccis, så beräknat som i samma lag stadgas, för hela

beskattningsåret uppgått till minst 100 kronor.

Finnes inom kommun, som nu nämnts, administrativt område, varom

förmäles i 6 § nämnda lag, och har deklarationsskyldig avverkat virke såväl

inom sådant område som inom annan del av kommunen, skall, därest

de delar av kommunen, varom sålunda är fråga, tillhöra olika taxeringsdistrikt,

virkesdeklaration avgivas för varje sådant distrikt i vad angår inom

distriktet avverkat virke.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestämmelserna

i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig att avgiva virkesdeklaration

över av honom avverkat virke.

44 §.

Virkesdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å

blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t i anslutning till

här nedan meddelade bestämmelser. Dock må, där deklaration jämlikt 43 §

2 mom. infordrats av ordförande i taxeringsnämnd, de erforderliga upplysningarna

meddelas muntligen inför ordföranden, som inför desamma å

deklarationsblankett och därå tager den deklarationsskyldiges underskrift.

45 %.

1 mom. Virkesdeklaration skall, i förekommande fall särskilt för varje

administrativt område, som avses i 6 § lagen om skogsaccis, innehålla uppgift

om skogens (avverkningstraktens) beteckning och läge i förhållande till

viss transportled eller avsättningsort, om de virkesslag, som utfallit vid av
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

27

verkningen, samt, vad angår timmer, om stycketal, dimensioner och kubikmassa

i fast mått och beträffande övriga virkesslag, med de undantag, som

i 2 och 3 mom. angivas, om kubikmassa i fast eller löst mått; dock skall,

vad angår flottgods, stycketal tillika alltid uppgivas.

Deklarationsskyldig skall uppgiva det belopp, vartill han anser rotvärdet

för varje särskilt virkesslag böra uppskattas.

1 övrigt är det envar obetaget att meddela de upplysningar, som kunna

tjäna till ledning för hans taxering till skogsaccis.

2 mom. Möter i särskilt fall svårighet att beträffande annat virkesslag

än timmer uppgiva kubikmassa, må uppgift därom utelämnas; dock

vare sådant ej medgivet för den som yrkesmässigt driver trävarurörelse.

3 mom. Den som kolat under beskattningsåret avverkat virke må, om

han hellre vill, i virkesdeklarationen angiva, i stället för kubikmassan kolvirke,

mängden av de kol, som vid kolningen erhållits.

Vad nu sagts gäller ej beträffande kol virke, som förts från skogen för

att annorstädes kolas.

4 mom. Uträkningen av kubikmassa, där sådan uppgives, bör ske

för timmer: efter toppmått eller mått på mitten i enlighet med den metod,

som använts för timrets intumning;

för sparrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på mitten; samt.

för gruvstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast eller

löst, som blivit använt vid mätningen.

Deklarationen skall innehålla uppgift, efter vilka grunder uträkningen i

varje särskilt fall skett.

46 §.

Efter anmaning är envar skyldig att till ledning för egen taxering för

avverkat virke avlämna avverkningsjournaler, tumlistor eller andra handlingar,

som prövas vara av betydelse för taxeringen. Dessa handlingar

skola, så snart ske kan, efter användandet återställas till vederbörande.

Efter anmaning är vidare envar skyldig att i den omfattning, som i

anmaningen angives, meddela för egen taxering till skogsaccis erforderliga

upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika

upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxeringsnämndens

ordförande, meddelas muntligen inför ordföranden. I sådan

händelse skola upplysningarna skriftligen avfattas av ordföranden samt undertecknas

av den, som meddelat dem.

47 $.

Har å fastighet avverkats virke, beträffande vilket annan än fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare skall anses såsom avverkare, är

ägaren eller innehavaren skyldig att efter anmaning avlämna uppgift om

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

avverkarens namn och adress, den till avverkning upplåtna skogen samt

köpeskillingen.

48 $.

Stadgandena i 36 § 1 och 4 mom., 37 § samt 38 § 1 och 3 mom. om tid

och plats för självdeklarations avlämnande samt om anmaning att avgiva

eller fullständiga självdeklaration eller att avgiva annan uppgift eller upplysning

skola hava motsvarande tillämpning vid virkestaxering.

49 $.

1 mom. Varder virkesdeklaration, som skall avgivas jämlikt 43 § 1 mom.

utan anmaning eller jämlikt 43 § 2 mom. efter anmaning, ej avlämnad inom

föreskriven tid, skall den skattskyldige, där ej nedan annorlunda stadgas, vara

förlustig rätten att hos kammarrätten överklaga taxering, för vilken deklarationen

skolat ligga till grund. Samma påföljd inträder, om den skattskyldige

ej hörsammar anmaning att fullständiga deklaration, som befunnits

ofullständig.

2 mom. Vad i 1 mom. är sagt om förlust av rätt att hos kammarrätten

överklaga taxering har icke avseende å staten, landsting, kommun eller annan

dylik menighet.

Har virkesdeklaration för staten, landsting, kommun eller annan dylik

menighet icke avgivits eller har anmaning att fullständiga dylik deklaration,

som varit ofullständig, icke hörsammats, skall vad i 39 § 2 mom. andra

stycket är sagt hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Kan det antagas, att den som underlåtit avgiva virkesdeklaration

därtill haft skälig anledning, eller förmår skattskyldig för annan underlåtenhet

visa giltig ursäkt, skall här ovan stadgad påföljd icke äga rum.

4 mom. Om ansvar för underlåtenhet att hörsamma anmaning att inkomma

med virkesdeklaration, som bort avgivas utan anmaning, eller att

hörsamma förnyad anmaning att avgiva virkesdeklaration, då skyldighet att

avgiva deklaration inträder först efter anmaning, stadgas i 141 § 2 mom.

5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna

paragraf omförmäles, eller underlåter någon hörsamma anmaning enligt

46 §, skall anteckning därom verkställas i skogsaccislängden.

50 §.

Hörsammas ej anmaning att avgiva uppgift enligt 47 §, skola stadgandena

i 40 § 2 mom. hava motsvarande tillämpning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

29

V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra

iippgifter.

51 *.

Skyldighet att avgiva deklaration eller annan uppgift, varom i denna förordning

sägs, skall fullgöras

för omyndig av förmyndaren eller god man, som förordnats enligt 11 kap.

1 § lagen om förmynderskap,

för sådan person, för vilken god man förordnats enligt 11 kap. 3 eller 4 §

nämnda lag, av gode mannen beträffande vad han har under sin förvaltning,

samt

för avliden person och hans dödsbo av den som sitter i boet, evad han är

delägare eller syssloman, eller, om dödsboet skiftats, av den som vid tiden

för skiftet suttit i boet.

För annan än enskild person och dödsbo skall deklarations- eller uppgiftsskyldigheten

fullgöras av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman

eller ombud, där ej beträffande staten, landsting, kommun eller dylik

menighet Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

För bolag, som upplösts, skall deklarations- eller uppgiftsskyldighet fullgöras

av den som, då bolaget upplöstes, var uppgiftsskyldig för bolaget. Vad

sålunda stadgats skall hava motsvarande tillämpning i fråga om andra juridiska

personer.

52 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld uppgift

skall, då ordförande i beskattningsnämnd i första instans eller landskamrerare

framställer begäran därom, lämnas av statens förvaltande verk,

allmän inrättning eller överförmyndare.

53 §.

Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stockholm hos

överståthållarämbetet, i övriga städer hos magistraten eller stadsstyrelsen

och å landet hos ordförande i kommunalnämnd samt därjämte, då fråga är

om allmän fastighetstaxering, hos ordförande i beredningsnämnd och, då

fråga är om årlig taxering, hos ordförande i taxeringsnämnd. Vad nu

sagts om deklarationsblanketter för årlig taxering skall gälla även i fråga

om blanketter till uppgifter enligt 41 och 42 §§; och skola blanketter till

uppgift enligt 42 § kostnadsfritt tillhandahållas jämväl hos den, som äger

att utbetala vinst.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kurtgl. Maj:ts proposition Nr 214.

54 §.

Samtliga i denna förordning omförmälda deklarationer samt andra uppgifter

och upplysningar, som avgivas skriftligen, må jämväl kunna på den

uppgiftsskyldiges eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning i andra fall än som i 32 § 3 mom.

och 35 § 2 mom. avses tillkommer landskamreraren samt ordföranden i

vederbörande beskattningsnämnd i första instans.

2 mom. Anmaning att avgiva deklaration eller annan för taxering avsedd

uppgift eller upplysning tillsändes den uppgiftsskyldige i rekommenderat brev

med allmänna posten; dock må, där så finnes nödigt, för anmaningens delgivande

anlitas i Stockholm överståthållarämbetet, i övriga städer magistraten

eller stadsstyrelsen och å landet landsfiskalen i orten, vilka myndigheter

det åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa vederbörande anmaningen.

56 §.

1 mom. Granskning av självdeklarationer må verkställas endast av ordförande

och kronoombud i vederbörande taxeringsnämnd, av den kommunvalda

ledamot i taxeringsnämnd, varom i 8 § 4 mom. sägs, och av tjänsteman,

som omförmäles i 15 § 1 mom., vidare av ordförande och ledamöter

i vederbörande prövningsnämnd samt av landskamrerare och vid

hans granskningsarbete biträdande personer. Vid granskning inom taxeringsnämnd

må i särskilda fall biträda den ledamot, taxeringsnämnden

därtill utser. Därjämte äger sakkunnig, som biträder vid taxeringsarbetet,

verkställa granskning av självdeklaration, för vars behandling hans biträde

påkallas, samt ordningsman i lappby och lappfogde verkställa granskning

av självdeklaration, som lapp inom vederbörande lappby eller lappfogdedistrikt

avgivit. Skrivbiträde, som av ordförande i taxeringsnämnd tillkallats,

äger att i den omfattning, ordföranden bestämmer, taga del av hos

ordföranden befintliga självdeklarationer.

För innehållet i självdeklaration må icke inom beskattningsnämnd lämnas

vidare redogörelse än som för taxeringen erfordras. Utan den skattskyldiges

skriftligen givna samtycke må självdeklaration icke i beskattningsnämnds

protokoll intagas i vidare mån än som påkallas av stadgandena i 83, 87,

98, 103, 105, 114 och 115 §§.

Självdeklaration skall tillhandahållas de ämbets- och tjänstemän, vilka

i och för sin befattning böra erhålla del därav, ävensom i erforderliga fall,

med motsvarande tillämpning av vad i första stycket sägs, annan beskattningsnämnd

än den, som har att verkställa taxeringen. Den som utför talan

för kommun, församling, skoldistrikt, municipalsamhälle, vägstyrelse eller

landsting i fråga om viss skattskyldigs taxering för inkomst eller förmögen
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 214. 31

het äger likaledes taga del av självdeklaration, som avlämnats för den skattskyldige.

Då besvär anförts, skall självdeklaration, som har avseende å taxeringen

i fråga, biläggas besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet

sådant anses vara för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola

vid förekommande delgivningar alltid inneslutas i förseglat konvolut, vilket

skall förses med påskrift om innehållet och i obrutet skick tillställas den

förklaringsskyldige eller annan vederbörande.

Självdeklaration, som tillhandahålles polis- eller åklagarmyndighet eller

som åberopas vid allmän domstol, må icke utan den skattskyldiges samtycke

offentligen föredragas eller i protokoll, utslag eller annan expedition

intagas eller omnämnas i vidsträcktare mån än som oundgängligen erfordras.

1 övrigt må självdeklaration icke vara för någon tillgänglig, utan att

den, som avgivit deklarationen, skriftligen medgivit dess offentliggörande;

dock må deklarationer, på sätt Kungl. Maj:t förordnar, för statistisk bearbetning

utlämnas till den ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken

Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets utgång skola självdeklarationer, som jämlikt bestämmelserna

i denna förordning överlämnats till den mellankommunala prövningsnämnden,

förvaras hos nämnden och övriga självdeklarationer

förvaras hos länsstyrelsen, där ej annat föranledes av stadgandena här

ovan eller i 76 §. Sedan fem år förflutit, skola deklarationerna förstöras,

där ej Kungl. Maj:t annorlunda föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration gäller i tillämpliga delar även

beträffande uppgift angående renskötsel enligt 41 §, uppgift angående viss

lotterivinst enligt 42 §., annan i denna förordning omförmäld, av skattskyldig

till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet lämnad uppgift

eller upplysning ävensom uppgift, varom i 35 § 1 mom. c) förmäles; dock

må uppgift enligt 42 § vara tillgänglig även för vederbörande obligationsutfärdare

samt av denne anlitade medhjälpare.

2 mom. I fråga om virkesdeklarationer och andra för virkestaxering

avlämnade handlingar skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tilllämpning;

dock må samtliga medlemmar av vederbörande taxeringsnämnd

ävensom skogsvårdsombud deltaga i granskningen.

57 $.

Ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd, landskamrerare eller annan,

som tager del i taxeringsarbetet, får icke, utom vid vederbörande nämnds

sammanträde och jämväl då endast med iakttagande av vad i 56 § sägs,

yppa innehållet av de i samma paragraf angivna deklarationer och uppgifter

för annan än den, som enligt samma paragraf själv må taga del

av desamma. Ej heller må annan, som, utan att deltaga i taxeringsår
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

betet, jämlikt 56 § erhållit del av nämnda deklarationer och uppgifter,

till obehörig yppa något av deras innehåll.

Under överläggningarna inom nämnd lämnade upplysningar och yttrade

åsikter rörande enskildas ekonomiska ställning må icke på något sätt utspridas.

Om ansvar och ersättningsskyldighet vid överträdelse av vad i denna

paragraf är sagt stadgas i 140 §.

4 KAP.

Om beskattningsnämndernas verksamhet.

I. Allmän fastighetstaxering.

Förberedande åtgärder för beredningsnämndernas och fastighetstaxerings
nämndernas

verksamhet.

58 §.

1 mom. När allmän fastighetstaxering förestår, har domänstyrelsen att

för samtliga kronans och andra allmänna skogar, särskilt för varje kommun,

på grundval av för domänstyrelsen tillgängliga handlingar eller eljest

i mån av behov infordrade upplysningar låta upprätta längder, som för

varje skog skola upptaga areal produktiv skogsmark, rotvärde per kubikmeter

å den normala årsavkastningen, medelbonitet och relativ skogstillgång

ävensom uträknat värde å skogsmarken och den växande skogen såväl per

hektar som å skogen i dess helhet. Längderna skola avlämnas till länsstyrelsen

före utgången av augusti månad året näst före taxeringsåret.

Länsstyrelsen har att i den omfattning, sådant anses nödigt, genom sakkunnig

person kommunvis före utgången av augusti månad året näst före taxeringsåret

låta uppgöra dylika längder för sådana enskilda skogar inom länet,

för vilka tillfredsställande hushållningsplaner finnas tillgängliga eller av

ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.

2 mom. I god tid före sammanträde enligt 59 § 1 mom. har landskamreraren

att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 18 § första stycket avlämnats,

och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning

rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen

äger inkalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om

fastighetsvärdena att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

59 $.

1 mom. Senast den 25 oktober året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd

ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt 5 § 3

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

mom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 § 1 mom.

utsetts av länets landsting, sammanträda inför länsstyrelsen eller landskamreraren

å en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar

rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna

fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen till dessa sammanträden

kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest

kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom länet eller

delar därav eller ock särskilt rörande värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering

och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna saluvärde,

som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för

övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda

värde. Därjämte skall genom länsstyrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande

redogörelse för de genomsnittliga rotvärden, de medelboniteter samt

den relativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen

och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar i

länet, dels framläggas förslag till en efter länets förhållanden avpassad tabell

för utfinnande av skogsmarkens och den växande skogens värde per hektar

vid olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell) ävensom till de

särskilda anvisningar för verkställande av taxering av skogsmark och växande

skog, som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna

taxeringsgrunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn

till olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- och andra transportkostnader,

olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan

regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, med mera dylikt. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skola redogörelserna och förslagen till tabell och särskilda anvisningar därefter

lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,

böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den redogörelse,

landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, föreslå vissa värden

för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna

till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga om

annan fastighet bör, i den mån så anses erforderligt, överenskommas om enhetliga

grunder för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av den redogörelse och de förslag, som genom länsstyrelsens försorg

avgivas, fastställas hjälptabell av nyss angivet slag ävensom de särskilda

anvisningar, som kunna finnas erforderliga.

Vid sammanträdet föres protokoll av den person, som länsstyrelsen därtill

utsett; och skall länsstyrelsen skyndsamt tillställa ordförandena i beredningsBihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 häft. (Nr 21b.) 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

nämnderna och i fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd bestyrkta

avskrifter av protokollet.

2 mom. Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering

i stad länsstyrelsen finna lämpligt att hålla sammanträde med ordförande

och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder, må sådant sammanträde

äga rum före taxeringsarbetets påbörjande. Därvid skola stadgandena

i 1 mom. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Sedan sammanträde enligt 1 mom. hållits och innan beredningsnämnderna

börja det egentliga arbetet, må å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden,

efter samråd med landskamreraren angående tid och plats,

sammankalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna i

fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till fastighetstaxeringsdistriktet

hörande beredningsnämnderna till överläggningar rörande

det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet

ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastighetstaxeringsdistriktets

olika delar samt åt spörsmål, som kunna förväntas vålla

beredningsnämnderna svårigheter.

Vid sammanträdet föres protokoll av fastighetstaxeringsnämndens ordförande;

och skall ordföranden skyndsamt tillställa beredningsnämndernas

ordförande bestyrkta avskrifter av protokollet.

60.§.

1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständigade

med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit i jordregistret,

dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som upplagts

under samma tidrymd, skall'' länsstyrelsen senast den 15 september

året näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande beredningsnämnd

översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade fastighetsdeklarationer

och andra uppgifter rörande fastigheter inom beredningsdistriktet.

1 den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, skall beredningsnämndens ordförande

därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt beredningsdistriktet

angår.

2 mom. Efter det sammanträden enligt 59 § 1 och 2 mom. hållits, har

länsstyrelsen att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd å landet

eller fastighetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända

dels de i 18 § första stycket omförmälda uppgifterna, dels de i 58 §>

1 mom. omförmälda längder, som kunna vara uppgjorda för kommuner,

tillhörande beredningsdistriktet eller fastighetstaxeringsdistriktet, dels ock den

för distriktet fastställda hjälptabellen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

35

Beredningsnämndcrnas verksamhet.

61 §.

Beredningsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom

framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet

och sättet för dess fullgörande;

b) att ordna och granska avlämnade deklarationer, uppgifter och andra

handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers införskaffande, tillse,

att anmälda eller eljest kända förändringar i avseende å äganderättsförhållandena

varda iakttagna och i fastighetslängderna införda, samt införskaffa

nödiga upplysningar till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering;

c) att kalla beredningsnämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens

arbete och vid sammanträdena vara föredragande; samt

d) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

62 §.

1 mom. Beredningsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som

ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädeskomma,

skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta

ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras inför nämnden, och justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknat

intyg av två ledamöter.

2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde och innan taxeringsarbetet

tager sin början, åligger det ordföranden att avgiva noggrann redogörelse

ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 §

1 mom. omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som

å detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande

samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som under de senaste

fem åren förekommit, samt de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av de vid

dessa köp tillämpade priser. Finnas inom distriktet fastigheter med skog,

bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning om de anvisningar, som i fråga

om värdesättning av skogsmark och växande skog lämnats vid det ovan omförmälda

sammanträdet. Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening

härom böra protokollföras.

Härefter åligger det nämnden att föreslå det eller de värden, nämnden

anser böra åsättas varje fastighet i distriktet.

3 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i särskilda

taxeringslängder (fastighetslängder) över dels fastigheter, vilka jämlikt

5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen äro undantagna från skatteplikt,

dels övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2

mom. nämnda lag. Närmare föreskrifter angående längdernas förande med
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

delas av Kungl. Maj:t. Fastighetslängderna underskrivas av beredningsnämndens

ordförande och ledamöter.

4 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen, såvitt

angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i en särskild

längd enligt fastställt formulär. Denna längd, som, därest beredningsdistriktet

består av mer än en kommun, upplägges särskilt för varje kommun,

skall med lämpliga mellanrum under beredningsarbetet framläggas för

nämnden, som i händelse av ojämnhet i taxeringen har att verkställa

erforderlig jämkning. Då nämndens förslag till taxering föreligger färdigt,

skall längden i justerat skick fogas vid protokollet. Senast den 20 december skall

ordföranden översända sammandrag av längden till landskamreraren i länet.

63 $.

Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, med mindre närvarande äro

ordföranden och minst två ledamöter, av vilka, i händelse nämndens distrikt

omfattar två eller flera kommuner, minst en skall vara vald från den

kommun, där fastigheten är belägen.

Ordföranden åligger att i alla de fall rörande värdesättning, då hans

mening icke blivit följd, i fastighetslängderna upptaga det värde, han anser

böra föreslås; och är det var och en av de övriga medlemmarna i beredningsnämnden

obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad,

om densamma skriftligen avfattad senast vid protokolljusteringen avlämnas

till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda mening till protokollet

antecknad tillkommer tillkallad sakkunnig beträffande taxering, för vilken

hans biträde anlitats.

64 $.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 15 december

året näst före taxeringsåret; och skall förslaget under tio dagar viss angiven

tid på dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ordförande

eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom distriktet att senast den 5 påföljande januari

till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget,

åliggande det ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i

fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omständighet,

som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter,

skall ordföranden senast den 15 januari hålla sammanträde med beredningsnämnden,

som har att yttra sig över inkommen erinran samt i förekommande

fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och förslag

upptagas i protokollet.

Senast den 20 januari skall beredningsnämndens ordförande till ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna,

behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklarationer och

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid

taxeringen, samt de enligt (JO § beredningsnämndens ordförande tillhandakomna

handlingarna.

Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet.

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet åligger huvudsakligen:

a) att före nämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas

ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga handlingar och därvid

särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de enhetsvärden,

som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet, samt de

värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra komma

till användning inom vederbörande beredningsdistrikt;

b) att vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplysningar,

som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen;

c) att kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden,

leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet; samt

d) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden

som i 61 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd.

66 %.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd å landet hållas

å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie ledamot

hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd

suppleant och tillika härom underrätta ordföranden. Föredragande i nämnden

är vederbörande beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter,

''''som tillhöra hans beredningsdistrikt.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras inför nämnden och justeringen hestyrkes genom å protokollet tecknat

intyg av två ledamöter.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga

arbetet, skall ordföranden, efter samråd med landskamreraren angående tid

och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna

ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till fastighetstaxeringsdistriktet

hörande beredningsdistrikten till ett förberedande

sammanträde. Vid detta har ordföranden, med erforderligt biträde av beredningsnämndernas

ordförande, att avgiva noggrann redogörelse för de

värderingsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag,

ävensom för sin egen mening, huruvida och i vad mån dessa värderingsgrunder

kunna anses överensstämma med resultatet av överläggningarna

vid det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet inför länsstyrelsen eller

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

landskamreraren eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar

i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid sammanträdet

närvarande taga under övervägande och för anteckning till protokollet

uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas

förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela

fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ordföranden

översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen

del, till finansdepartementet insända de inkomna protokollsavskrifterna ävensom

de i 62 § 4 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda sammanträde

beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fortgår

kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredraganden har att

i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin egen

mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar, som

beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar därefter,

dels med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet och dels,

beträffande varje fastighet, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som

för året skall upptagas såsom skattskyldig för fastigheten.

Nämndens sålunda fattade beslut skola antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängderna underskrivas av nämndens ordförande och ledamöter.

67 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd i stad hållas inom

staden å tid och ställe, som ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie

ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom

utsedd suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.

Om protokoll vid nämndens sammanträden gäller vad i 66 § 1 mom. är ^

sagt om protokoll vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd å landet.

2 mom. Är stad indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt och

har sådant sammanträde, som i 59 § 2 mom. omförmäles, icke funnits

erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastighetstaxeringsnämnderna

att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga ordförande

och ledamöter till sammanträde för förberedande överläggningar

rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i tilllämpning

vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av den

sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta sammanträde

kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest

kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom staden.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen i

den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformighet

mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar, dels

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet och dels, be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

träffande varje fastighet för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som

för året skall upptagas såsom skattskyldig för fastigheten. Nämndens sålunda

fattade beslut skola antecknas i fastighetslängder, och skola i fråga om

dessa längder stadgandena i 62 § 3 mom. hava motsvarande tillämpning.

68

Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, med mindre

ordföranden och föredraganden eller, där ordföranden själv såsom beredningsnämndsordförande

är föredragande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot

äro närvarande samt tillika en landstingsvald och en kommunvald ledamot

äro tillstädes, ej heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mindre ordföranden

samt minst två ledamöter äro tillstädes.

Envar ledamot har rätt samt ordföranden och, i fastighetstaxeringsnämnd

å landet, föredraganden skyldighet att i händelse av avvikande mening

låta densamma antecknas till protokollet. Enahanda rätt att få sin mening

antecknad till protokollet tillkommer tillkallad sakkunnig beträffande taxering,

för vilken hans biträde anlitats.

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet

senast den 1 februari under taxeringsåret och i stad senast den 15 december

året dessförinnan. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 15 mars

och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Senast den 31 mars skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande

till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna och övriga handlingar

ävensom berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll.

Fastighetslängderna skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t

föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren och fastighetsprövningsnämnden samt

i den ordning, Kungl. -Maj:t föreskriver, dels tillhandahallas dem, som hava

att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton

dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

4 mom. Stadgandena i 2 och 3 mom. hava icke tillämpning beträffande

Stockholm.

Förberedande åtgärder för fastighetsprövningsnämndernas verksamhet.

70 §.

1 mom. Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar blivit tillgängliga

för landskamreraren, skall denne ingående granska längderna ävensom

de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna förda protokollen

samt därefter hos fastighetsprövningsnämnden framställa yrkande om de

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en jämn och likformig fastighetstaxering.

Landskamreraren har jämväl att sörja för införskaffandet av

erforderliga yttranden över de hos nämnden anförda besvären samt att

åvägabringa för besvärens prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må landskamreraren åtnjuta nödigt biträde av,

förutom vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen, jämväl andra personer,

som av honom tillkallas. Då i visst taxeringsärende utredning genom särskild

sakkunnig anses erforderlig, bör landskamreraren föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighetsvärdering

kunniga och erfarna personer att under landskamrerarens granskningsarbete

eller vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden infinna

sig för upplysningars meddelande. För enahanda ändamål må länsstyrelsen

inkalla jämväl ledamot av fastighetsprövningsnämnden före nämndens sammanträde.

71 §.

Med ledning av de i 66 § 2 mom. andra stycket omförmälda handlingarna

verkställes i den ordning, Kungl. Maj:t förordnar, undersökning

för utrönande, huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden

jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Resultatet

av undersökningen meddelas landskamrerarna senast den 30 april under

taxeringsåret.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahållas kammarrätten senast den

30 april året näst efter taxeringsåret.

Fastighetsprövningsnämndernas verksamhet.

72 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar och prövar fastighetstaxeringarna

inom sitt distrikt samt beslutar över anförda besvär och gjorda

framställningar i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på länsstyrelsens

kallelse i residensstaden eller, i anseende till inträffade utomordentliga

händelser, å annan samlingsort å tid, som länsstyrelsen bestämmer sålunda,

att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 20 juni. Möter för

ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras

hos länsstyrelsen, som inkallar suppleant i hans ställe.

Landskamreraren har att övervara nämndens sammanträde med skyldighet

att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att

deltaga i besluten.

3 mom. Om tid och ställe för sammanträden med Stockholms stads prövningsnämnd,

om villkor för nämndens beslutförhet samt om åliggande för

kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden att

övervara nämndens sammanträden och därvid yttra sig stadgas i 102 §.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

41

73 §.

Alla beslut av fastighetsprövningsnämnden skola upptagas i nämndens

protokoll. Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller

blivit fastställd annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden bestämt, skall

antecknas i vederbörande fastiglietslängd och jämväl upptagas i särskild

längd (ändringslängd). Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av

Kungl. Maj:t. »

Fastighetsprövningsnämndens protokoll föres och de av nämndens beslut

föranledda anteckningarna i fastighetslängderna och ändringslängden verkställas

av den eller de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant

förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara

tillstädes hos nämnden.

Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller senast inom

fjorton dagar inför nämndens ordförande jämte landskamreraren och minst

två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola inställa sig på ordförandens

kallelse. Justeringen bestyrkes i båda fallen genom ett av nämndens

ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å såväl fastighetslängderna

som ändringslängden vitsorda enligt fastighetsprövningsnämndens

beslut införda ändringar eller gjorda tillägg.

74 §.

Fastighetsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt

avskrift, skola, utom vad angår Stockholm, i den ordning Kungl.

Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som verkställa debitering av de

på grund av taxeringen utgående utskylder, dels så snart ske kan offentligen

framläggas inom vederbörande kommun.

II. Årlig taxering.

Förberedande åtgärder för taxeringsnämndernas verksamhet.

75 §.

Länsstyrelsen må, innan taxeringsarbetet för året tager sin början, från

varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ordföranden och

högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda inför länsstyrelsen

eller landskamreraren för överläggningar rörande taxeringsarbetet,

och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sakkunniga kallas för

lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas

åt åtgärder för befordrande av en likformig och rättvis taxering samt åt

spörsmål, som vid tidigare års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöranden

av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det förestående

arbetet vålla nämnderna svårigheter.

Vid sådant sammanträde föres protokoll av den person, som länsstyrelsen

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts -proposition Nr 214.

därtill utsett; och skall länsstyrelsen skyndsamt tillställa ordförandena i

taxeringsnämnderna bestyrkta avskrifter av protokollet.

76 $.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver,

till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas avskrifter

av fastighetslängderna, inkomstlängden, skogsaccislängden och

länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt taxeringsdistriktet

angår.

Inom samma tid skall länsstyrelsen, utom vad angår Stockholm, till ordföranden

i taxeringsnämnden översända de vid nästföregående års taxering

avgivna, hos länsstyrelsen förvarade självdeklarationer och andra till ledning

vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet avlämnade uppgifter för

taxeringsdistriktet.

Efter anmälan hos länsstyrelsen äger ordförande i taxeringsnämnd få tillgång

jämväl till andra för taxering avgivna, hos länsstyrelsen förvarade

deklarationer och handlingar än nu nämnts, i den mån han tinnes därav

hava behov.

Erfordras för taxeringsarbetet tillgång till viss självdeklaration eller

annan för taxering avlämnad skriftlig uppgift eller upplysning, som förvaras

hos den mellankommunala prövningsnämnden, äger ordförande

i taxeringsnämnd efter anmälan hos allmänna ombudet hos omförmälda

prövningsnämnd utbekomma densamma. Efter begagnandet skall deklarationen,

uppgiften eller upplysningen skyndsamt återställas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

Taxeringsnämndernas verksamhet.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnd har att, med de i 85 § och 114 § andra

stycket angivna undantag, verkställa taxering av dem, som äro skattskyldiga

inom nämndens taxeringsdistrikt.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 26 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jämlikt

§ 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom

Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kommunal

inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemensamt

kommunalt ändamål.

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses

äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter och blanketter till uppgifter

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

43

enligt 41 och 42 §.§> samt att meddela den som därom framställer begäran

erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och

sättet för dess fullgörande;

b) att, då deklarationsskyldig begagnar honom medgiven rätt att muntligen

avgiva upplysningar till ledning för egen taxering, å blankett införa

de meddelade upplysningarna och därå taga uppgiftslämnarens underskrift;

c) att på begäran av den som avlämnat deklaration, annan uppgift eller

upplysning utan lösen meddela bevis om avlämnandet;

d) att ordna och granska för taxeringen avlämnade deklarationer, uppgifter

och andra handlingar, vidtaga åtgärder för felande deklarationers och

andra uppgifters införskaffande samt i övrigt söka inhämta upplysningar

till ledning för en noggrann och tillförlitlig taxering;

e) att, då inkommen deklaration eller annan uppgift avser skattskyldig,

som ej skall taxeras inom distriktet, avsända uppgiften till vederbörande

taxeringsnämnds ordförande ävensom att, då deklaration eller annan uppgift

för skattskyldig, som skall för inkomst eller förmögenhet taxeras inom

distriktet, utvisar, att skattskyldig utom distriktet ägt, innehaft eller brukat

fastighet eller drivit rörelse eller bör taxeras till kommunal inkomstskatt

för gemensamt kommunalt ändamål, lämna vederbörande taxeringsnämnds

ordförande meddelande om förhållandet;

f) att kalla taxeringsnämndens ledamöter till sammanträde och om utsatt

tid och ställe härför på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldiga

inom taxeringsdistriktet underrättelse;

g) att leda taxeringsnämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet;

samt

h) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

79 §.

Finner taxeringsnämndens ordförande för en behörig taxering av skattskyldig,

som i 32 § 3 mom. första stycket omförmäles, vara nödigt att

granskning av den skattskyldiges bokföring verkställes, har han att till

landskamreraren framställa begäran om dylik granskning. Därvid skola skälen

för framställningen angivas och den skattskyldiges deklaration med tillhörande

handlingar bifogas.

På landskamreraren ankommer att bestämma, huruvida granskning skall

äga rum, samt att antingen själv verkställa granskningen, därvid i händelse

av behov biträde av sakkunnig må anlitas, eller låta granskningen verkställas

av taxeringsnämndens ordförande eller av annan person, som därtill

av landskamreraren för varje särskilt fall utses. Så snart handläggningen av

ärendet slutförts, skall, där så erfordras, underrättelse om utgången meddelas

taxeringsnämndens ordförande, därvid den översända deklarationen

återställes. De handlingar, som varit föremål för granskning, skola så fort

ske kan återställas till den som avlämnat desamma.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Vad i denna paragraf sägs om skattskyldigs bokföring skall, då den

skattskyldige varit delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller

rederi, hava motsvarande tillämpning å bolagets eller rederiets bokföring.

80 §.

Kronoombudet har med avseende å taxering för inkomst eller förmögenhet

till åliggande särskilt

a) att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkomna självdeklarationer, andra uppgifter och upplysningar;

b) att därvid tillse, att kronans intresse vid taxeringen till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt varder behörigen iakttaget; samt

c) att, i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas,

biträda honom under taxeringsarbetet och verkställa den längdföring,

som förekommer vid taxeringsnämndens sammanträden.

Med avseende å särskild fastighetstaxering och virkestaxering åligger det

kronoombudet att, i den mån ordföranden det påkallar, granska inkomna

deklarationer och andra för dessa taxeringar avlämnade uppgifter och upplysningar

samt verkställa den längdföring, som förekommer vid taxeringsnämndens

sammanträden.

81 $.

Den kommun valda ledamot, som omförmäles i 8 § 4 mom., har till

åliggande särskilt att, oavsett den ordföranden tillkommande granskningsskyldigheten,

granska alla inkomna virkesdeklarationer och andra för virkestaxeringen

avlämnade uppgifter och upplysningar samt att tillse, att kommunens

intresse vid virkestaxeringen varder behörigen iakttaget.

Det åligger ledamoten därjämte att, såväl vid nämnda taxering som ock

vid övrig taxering, biträda ordföranden under det förberedande taxeringsarbetet,

i den mån sådant må vara erforderligt och av ordföranden påkallas.

82 §.

Skogsvårdsombudet har till åliggande särskilt att bevaka det allmännas

rätt till skogsvårdsavgift för avverkat virke. Ombudet har rätt att under

taxeringsnämndens överläggningar göra erinringar och framställningar.

83 §.

1 mom. Taxeringsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som

ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie ledamot hinder att tillstädeskomma,

skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd suppleant samt tilllika

härom underrätta ordföranden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras inför nämnden och justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknat

intyg av två ledamöter.

Ordföranden är föredragande i taxeringsnämnden. Vid föredragningen

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kun fl L Maj:ts proposition Nr 214.

45

har han att, i den omfattning stadgandena i 56 § medgiva, tillhandahålla

ledamöterna alla för taxeringen erhållna deklarationer, andra uppgifter

och upplysningar samt att efter sorgfällig beredning göra de anmärkningar

och framställningar, vartill han för en behörig taxering finner

sig äga anledning.

2 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av lappar för inkomst av

renskötsel ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik taxering

hållas i god tid före den 15 april; och åligger det ordföranden att om

tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde.

Lappfogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola särskilt

kallas till dylikt sammanträde. För kallelsens delgivning med ordningsman

skall, där så erfordras, biträde lämnas av kronobetjäningen.

Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara närvarande,

då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överläggningar

men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde

medföra det hos honom förvarade exemplaret av senast upprättade renlängd.

Där så ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant sammanträde

med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

84 %.

1 mom. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum,

har taxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämnden

har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket

belopp det nya värdet skall upptagas. För övriga taxering underkastade

fastigheter skola de taxeringsvärden, som under nästföregående år varit

gällande, oförändrade upptagas. Samtidigt skall för varje fastighet, för

vilken fastighetsskatt skall utgöras, beslut fattas om vem som för året skall

upptagas såsom skattskyldig för fastigheten.

Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställningar

om sådant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet

ingående fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 § sista stycket

kommunalskattelagen förmäles.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i

85 § stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxering

till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

skall honom åsättas.

Så snart ske kan skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomstskatt

beträffande sådana inom taxeringsdistriktet skattskyldiga, som skola

taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd.

För envar, som därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen utfallit,

med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje

förvärvskälla, ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

3 mom. Taxeringsnämnden beslutar likaledes varje år för envar, som

är skattskyldig till skogsaccis, till vilket belopp det avverkade virkets taxerade

rotvärde skall upptagas.

85 $.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kommunalskattelagen

må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan

nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda

stadgande, skall nämndens ordförande härom göra skriftlig anmälan hos

landskamreraren i länet, som, därest granskningen och prövningen av den

skattskyldiges taxering ankommer på prövningsnämnden i länet, förfar enligt

93 §. Är däremot fråga om skattskyldig, vilkens taxering på grund av den

ifrågasatta åtgärden eller av annan orsak skall bliva föremål för granskning

och prövning av den mellankommunala prövningsnämnden, skall landskamreraren

skyndsamt med eget yttrande överlämna ordförandens anmälan

till allmänna ombudet hos denna nämnd för den åtgärd, som enligt 93

ankommer på ombudet, och samtidigt härom underrätta landskamreraren i

annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxerad till

kommunal inkomstskatt.

86 §.

För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun,

för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två längder

över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena

skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunalskattelagen

äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga

övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda

lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt (inkomstlängd)

ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccislängd).

Hos den gemensamma taxeringsnämnden skall föras särskild inkomstlängd

över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga,

som omförmälas i 77 § 2 mom.

De beslutade taxeringarna skola införas i taxeringslängderna med angivande

av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å kommunal inkomstskatt uppskattad inkomst, medgivna

allmänna avdrag, taxerad inkomst, beloppet av medgivna ortsavdrag samt

beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

såvitt angår annan skattskyldig än svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt

bankbolag, taxerat belopp, beloppet av medgivna ortsavdrag och beskattningsbart

belopp, samt,

såvitt angår svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, bolagets

kapital, belopp, för vilket jämlikt 7 § g) förordningen om statlig inkomst
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

och förmögenhetsskatt skatteplikt ej föreligger, beskattningsbart belopp, skatteprocent

därå och skattens grundbelopp;

dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattningsbart

belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbara beloppet, ävensom för svenskt aktiebolag och svenskt

solidariskt bankbolag skatteprocent, efter vilken skatten skall utgå, samt

för samtliga skattskyldiga skattens grundbelopp;

dels i avseende å utjämningsskatt denna skatts grundbelopp;

dels ock för envar jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring avgiftspliktig

enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beräknat

taxerat belopp, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften

här ovan, ävensom det avgiftsbelopp, som enligt 15 § samma lag skall i

taxeringslängden införas.

Närmare föreskrifter om taxeringslängdernas förande meddelas av Kungl.

Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och

ledamöter.

87 §.

Beslut må icke fattas av taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar

blott en kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden,

kronoombudet och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxeringsdistriktet

omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden,

kronoombudet och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.

Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke blivit följd,

i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn särskilt upptaga den

taxering, han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga medlemmarna

av taxeringsnämnden är det obetaget att få sin särskilda mening

till protokollet antecknad, om densamma skriftligen avfattad senast vid

protokolljusteringen avlämnas till ordföranden. Enahanda rätt att få sin

särskilda mening till protokollet antecknad tillkommer jämväl skogsvårdsombud

så ock tillkallad sakkunnig beträffande taxering, för vilken hans

biträde anlitats, samt lappfogde beträffande taxering av lapp för inkomst

av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet.

88 §.

Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten i länen, såvitt

angår arman taxering än virkestaxering, senast den 15 maj och beträffande

virkestaxering senast den 31 maj samt i Stockholm senast den 15 juni.

89 §.

Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar

föreslå två personer till ledamöter i länsprövningsnämnden eller, beträffande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Stockholm, till ledamöter i prövningsnämnden för staden. Förslaget skall

intagas i taxeringsnämndens protokoll och hestyrkt avskrift av protokollet

i denna del ofördröjligen insändas till länsstyrelsen.

90 $.

1 mom. Har taxeringsnämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller

jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen, med avvikelse från vad som

under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat taxeringsvärde å

olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller har

taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu omförmäld

taxeringsåtgärd, åligger det taxeringsnämndens ordförande att ofördröjligen

i rekommenderat brev med allmänna posten översända underrättelse om

taxeringsnämndens beslut till fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare

ävensom, därest annan än ägaren eller innehavaren är skattskyldig

för fastigheten, till denne.

2 mom. Har självdeklaration eller virkesdeklaration icke blivit följd vid

taxeringen, åligger det taxeringsnämndens ordförande att å deklarationen

verkställa anteckning om avvikelsen och skälen därför samt att ofördröjligen i

rekommenderat brev med allmänna posten tillsända den skattskyldige underrättelse

om avvikelsen och om skälen därför. Detsamma gäller beträffande annan

av skattskyldig till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet

eller för avverkat virke lämnad uppgift eller upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst

eller förmögenhet eller för avverkat virke meddelas sådan juridisk person

och sådan inom distriktet icke mantalsskriven fysisk person, som icke avgivit

-deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som icke heller

därtill anmanats.

3 mom. Underrättelse, som i 1 eller 2 mom. omförmäles, skall innefatta

upplysning om vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens

beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

91

1 mom. Senast den 5 juni skall taxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen

insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplysningar,

som avlämnats till ledning vid taxeringen, ävensom de enligt 76 §>

första, andra och tredje styckena taxeringsnämndens ordförande tillhandakomna

längdavskrifterna och övriga handlingar. De upprättade taxeringslängderna

skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara

att tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning,

Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels offent
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

49

ligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton dagar

före den 15 juli under taxeringsåret.

3 mom. Stadgandena i 1 och 2 mom. hava icke tillämpning beträffande

Stockholm.

Förberedande åtgärder för prövningsnämndernas verksamhet.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så

snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med tillhörande handlingar

inkommit till länsstyrelsen, till den mellankommunala prövningsnämnden

översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som till ledning vid

den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i

kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han

inom annan kommun är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola

till den mellankommunala prövningsnämnden jämväl översändas de självdeklarationer

och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den andra makens

taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1

mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed

skola överlämnas utdrag av inkomstlängderna och taxeringsnämndernas protokoll,

såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande annan skattskyldig än i 1 mom. nämnts

fråga, i vilket prövningsdistrikt han skall taxeras till kommunal inkomstskatt

för viss inkomst eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola handlingarna

rörande dylik skattskyldigs taxering för inkomst eller förmögenhet

på enahanda sätt avskiljas, fullständigas och översändas till den mellankommunala

prövningsnämnden.

93 §.

Landskamreraren har att i fråga om de taxeringar, som enligt 96 § skola

handläggas av den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, noggrant

undersöka, huruvida dessa taxeringar äro med skatteförfattningarna överensstämmande,

och för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar

rörande samma taxeringar. Härvid skall särskilt uppmärksammas, huruvida

beträffande skattskyldig, som blivit för inkomst taxerad i mera än ett taxeringsdistrikt,

ojämnhet förefinnes mellan de olika taxeringarna eller huruvida

beträffande viss skattskyldig anledning föreligger att tillämpa 57 § 3

mom. kommunalskattelagen.

Finner landskamreraren för en behörig taxering av skattskyldig, som i

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 höft. (Nr 21b.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den

skattskyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt

handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring,

bör landskamreraren föranstalta om sådan granskning, därvid biträde

av sakkunnig må anlitas. De handlingar, som varit föremål för granskning,

skola så fort ske kan återställas till den som avlämnat desamma.

Jämväl i andra fall, då utredning genom särskild sakkunnig beflnnes erforderlig,

skall landskamreraren föranstalta därom.

Finner landskamreraren anledning till erinran mot viss taxering eller

anser han 57 § 3 mom. kommunalskattelagen böra tillämpas beträffande viss

skattskyldig, skall, efter det den skattskyldige, där så ske kan och fråga icke

är allenast om uppenbar felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende, erhållit tillfälle att yttra sig, landskamreraren hos prövningsnämnden

framställa yrkande om de åtgärder, som erfordras för åvägabringande

av en riktig taxering. Där så finnes lämpligt, skall framställningen

delgivas taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har jämväl att sörja för införskaffandet av erforderliga

yttranden över de hos prövningsnämnden anförda besvären samt att åvägabringa

för besvärens prövning eljest erforderlig utredning.

I fråga om sådana skattskyldiga, vilka skola taxeras till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt inom visst prövningsdistrikt och därjämte till kommunal

inkomstskatt inom annat prövningsdistrikt, utan att dock sådant fall

föreligger, som i 96 § 2 mom. avses, böra landskamrerarna i de olika distrikten

samråda för åvägabringande av likformig taxering.

94 §.

1 mom. Vid fullgörande av vad i 93 § stadgats må landskamrerare åtnjuta

nödigt biträde av, förutom till hans förfogande stående tjänstemän,

jämväl andra personer, som av honom tillkallas.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande

eller ledamot i taxeringsnämnd inom prövningsdistriktet att under landskamrerarens

granskningsarbete eller vid sammanträde med prövningsnämnden

infinna sig för meddelande av upplysningar i distriktet vidkommande taxeringsfrågor.

För enahanda ändamål må länsstyrelsen inkalla jämväl ledamot

av prövningsnämnden före nämndens sammanträde.

I fråga om den mellankommunala prövningsnämnden äger ordföranden i

nämnden sådan befogenhet, som enligt första stycket tillkommer länsstyrelsen.

Prövningsnämndernas verksamhet.

95 §.

Prövningsnämnd beslutar över de hos densamma anförda besvär eller gjorda

framställningar, varjämte ordinarie prövningsnämnd granskar och prövar

årets taxeringar i övrigt.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 214.

51

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels ock,

såvitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan befrielse

från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunalskattelagen

samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Vad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd skall

hava motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd.

Om rätt för prövningsnämnd att vidtaga vissa andra taxeringsåtgärder

än nu sagts stadgas i 128 § 2 mom. och 129 §.

9K $.

1 mom. Länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd

hava, envar för sitt prövningsdistrikt, att taga befattning med taxeringarna

därstädes, med undantag av dem som jämlikt 2 mom. falla under den mellankommunala

prövningsnämndens handläggning.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövningsdistrikt,

skall den mellankommunala prövningsnämnden taga befattning med

den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i de kommuner, till

vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, om han i annan kommun är

skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun.

Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skall den mellankommunala

prövningsnämnden taga befattning jämväl med den andra makens

taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1

mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt skattskyldig

skall taxeras till kommunal inkomstskatt för viss inkomst eller till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, tillkommer det likaledes den mellankommunala

prövningsnämnden att taga befattning med de taxeringar, tvisten avser.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på länsstyrelsens kallelse i residensstaden

eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser, å annan

samlingsort å tid, som länsstyrelsen bestämmer sålunda, att nämndens sammanträden

må vara avslutade senast den 10 oktober. Möter för ledamot hinder

att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos länsstyrelsen,

som inkallar suppleant i hans ställe.

Nämnden är beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes.

Landskamreraren har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet

att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att deltaga

i besluten.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

98 §.

Alla beslut av länsprövningsnämnd skola, med angivande i förekommande

fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämndens

protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva

honom av landskamreraren avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning

om sådan försummelse bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det

exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgängligt,

och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upplägges

i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxering

för inkomst eller förmögenhet och dels för virkestaxering. Närmare

föreskrifter om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Nämndens protokoll föres och de av nämndens beslut föranledda anteckningarna

i taxeringslängderna och ändringslängden verkställas av den eller

de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant förordnande får icke

meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara tillstädes hos nämnden.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller inom fjorton dagar efter sammanträdets

avslutande, dock senast den 18 oktober, inför nämndens ordförande

jämte landskamreraren och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter,

vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom

ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift såväl å det för

nämnden tillgängliga exemplaret av taxeringslängden som å ändringslängden

vitsorda enligt nämndens beslut införda ändringar eller gjorda tillägg.

Vad i denna paragraf föreskrives om anteckningar i taxeringslängd och

i ändringslängd gäller icke beslut, som i anledning av besvär enligt 123 §

fattats av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång eller av

särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift,

skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem,

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels så snart ske kan offentligen framläggas inom vederbörande kommun

under minst fjorton dagar.

100 §.

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast

den 10 november i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända dels

ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens

taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade beslut,

dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller för
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

mogenhet eller för avverkat virke varit föremål för nämndens efter särskild

prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av

nämndens protokoll. Vad nu sagts äger icke tillämpning, då beslutet inneburit

allenast, att taxering för inkomst eller förmögenhet efter yrkande av

annan än den skattskyldige rättats i avseende å felaktighet vid beräkningen

eller införingen i inkomstlängden av ortsavdragen.

Har i fråga om taxering av fastighet annan än ägaren eller innehavaren

av fastigheten eller i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet eller

för avverkat virke annan än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag

av nämndens protokoll rörande nämndens beslut inom samma tid och i

samma ordning tillsändas jämväl klaganden.

2 mom. Stadgandena i 1 mom. skola icke gälla i fråga om beslut i anledning

av besvär enligt 123 §. Utdrag av protokollet rörande dylikt

beslut skall mot bevis tillställas i fråga om särskild fastighetstaxering

ägaren eller innehavaren av den fastighet, besvären avse, samt i fråga om

taxering för inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke den skattskyldige.

Har i fall som nu nämnts annan än vederbörande fastighets ägare

eller innehavare eller, beträffande taxering för inkomst eller förmögenhet

eller för avverkat virke, annan än den skattskyldige besvärat sig, skall utdrag

av protokollet mot bevis tillställas jämväl klaganden.

3 mom. Vad i 1 och 2 mom. är sagt om ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet skall hava avseende jämväl å annan, som i stället för

ägaren eller innehavaren är skattskyldig för den fastighet, varom fråga är.

4 mom. Å protokollsutdrag, som i 1 och 2 mom. omförmäles, skall vid

utlämnandet finnas tecknad underrättelse om vad den har att iakttaga, som

vill anföra besvär över beslutet.

101 §.

Innefattar länsprövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt 123 §>,

att taxering höjts eller överflyttats å annan, skall länsstyrelsen till dem, som

hava att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

för verkställighet översända utdrag av prövningsnämndens protokoll.

102 §.

Stockholms stads prövningsnämnd sammanträder på överståthållarämbetets

kallelse i Stockholm eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser,

å annan samlingsort å tid, som överståthållarämbetet bestämmer sålunda,

att nämndens sammanträden må vara avslutade senast den 31 oktober.

Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom

ofördröjligen göras hos överståthållarämbetet, som inkallar suppleant i hans

ställe.

Nämnden är beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes.

Kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden har

att övervara nämndens sammanträden med skyldighet att i varje särskilt

fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att deltaga i besluten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 214.

103 $.

Stadgandena i 98 och 100 §§ skola hava motsvarande tillämpning beträffande

Stockholms stads prövningsnämnd, dock med iakttagande, att justering

av nämndens protokoll jämlikt 98 § fjärde stycket skall ske senast den

8 november, samt att avsändandet av utdrag av nämndens protokoll jämlikt

100 § 1 och 3 mom. skall ske senast den 20 november.

104 §.

Den mellankommunala prövningsnämnden sammanträder på ordförandens

kallelse i Stockholm å sådan tid, att nämndens arbeten må vara avslutade

senast den 5 oktober; dock må, i anseende till inträffade utomordentliga

händelser, Kungl. Maj:t kunna förordna om annan samlingsort. Möter för

ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras

hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe. Vid förfall för ordföranden

skall vice ordföranden underrättas samt dennes suppleant inkallas.

Nämnden är beslutför, då fem medlemmar äro tillstädes.

Allmänna ombudet hos nämnden har att övervara nämndens sammanträden

med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning,

dock utan rätt att deltaga i besluten.

105 §.

Alla beslut av den mellankommunala prövningsnämnden skola, med angivande

i förekommande fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration,

upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit

att avgiva honom av allmänna ombudet hos nämnden avfordrad uppgift

eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län. Vad i detta

stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som fattats i anledning

av besvär enligt 123 §.

Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller inom åtta

dagar, dock senast den 10 oktober, inför nämndens ordförande jämte allmänna

ombudet och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka

skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett

av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å de hos

nämnden förda längderna vitsorda deras riktighet.

106 §.

1 mom. Den mellankommunala prövningsnämndens änd ringslängder

skola inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, översändas till vederbörande

länsstyrelser. Det åligger längdförarna hos länsprövningsnämnderna och

Stockholms stads px-övningsnämnd att om den mellankommunala prövnings
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 214. 55

nämndens beslut verkställa enahanda anteckningar, som i 98 och 103 §§

äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd och Stockholms

stads prövningsnämnd.

2 mom. Utdrag av den mellankommunala prövningsnämndens protokoll

skola av protokollföraren hos nämnden utsändas i överensstämmelse med

stadgandena i 100 §.

3 mom. Innefattar den mellankommunala prövningsnämndens beslut i

anledning av besvär enligt 123 §, att taxering höjts eller överflyttats å

annan, skall protokollföraren översända utdrag av prövningsnämndens protokoll

till vederbörande länsstyrelse, som har att vidtaga i 101 § omförmäld

åtgärd för beslutets bringande till verkställighet.

ITT. Gemensamma bestämmelser rörande beskattningsnämndernas

verksamhet.

107

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives

ändamålsenligt. Landskamreraren äger närvara vid sammanträde med beskattningsnämnd

i första instans inom länet och därunder deltaga i överläggningarna

men ej i besluten.

108

Tjänsteman, som jämlikt 15 § 1 mom. förordnas att biträda vid taxeringsarbetet,

har att i enlighet med de närmare föreskrifter, länsstyrelsen eller

ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd finner skäl meddela,

a) tillhandagå vid mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra

uppgifter till ledning vid taxering;

b) granska avlämnade deklarationer och uppgifter samt hos beskattningsnämndens

ordförande göra de erinringar, vartill granskningen må giva anledning;

samt

c) även i övrigt, i den mån så erfordras, lämna ordföranden biträde vid

fullgörandet av dennes åligganden.

109 §.

Beskattningsnämnderna skola vid fullgörandet av sina uppdrag ställa sig

till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, skatte- och taxeringsförfattningarna

innehålla, samt, efter samvetsgrann prövning av meddelade uppgifter och

för övrigt kända förhållanden, efter bästa förstånd åsätta taxering, så att

densamma varder i möjligaste måtto likformig och rättvis.

no §.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar;

dock är skattskyldig berättigad att företräda inför nämnden för att med
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

dela upplysningar rörande taxeringen, i vad honom angår. Såvitt utan

hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, hör taxeringsnämnd

på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om honom påförd

taxering.

111 §.

1 mom. Ordförande eller ledamot i heskattningsnämnd skall avträda, såväl

då fråga förekommer om taxering, söm angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del, som ock

då fråga är om taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvaltning

han tillhör, eller fråga är om taxering av någon, för vilken han är förmyndare,

god man enligt 11 kap. lagen om förmynderskap eller ombud.

2 mom. Den som tjänstgjort såsom ordförande eller ledamot i heskattningsnämnd

må icke såsom landskamrerare taga befattning med taxering,

i vars behandling inom nämnden han tidigare deltagit.

112 $.

Uppstå skiljaktiga meningar inom heskattningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle

den mening, som biträdes av ordföranden, även där denne eljest ej må deltaga

i besluten.

113

Anser ordförande i heskattningsnämnd i första instans, att nämnden i ett

eller annat hänseende icke iakttager de föreskrifter, som gälla för taxeringen,

eller icke verkställer taxeringen i överensstämmelse med upplysta och bestyrkta

förhållanden, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärkning

ävensom nämndens i anledning därav meddelade yttrande skola i protokollet

intagas.

Kan av någon anledning taxeringsförrättning icke företagas eller fortgå,

bör anmälan därom av vederbörande nämnds ordförande göras hos länsstyrelsen

för vidtagande av den åtgärd, förhållandet anses påkalla.

114

Taxering till kommunal progressivskatt och till utjämningsskatt verkställes

av den taxeringsnämnd och den prövningsnämnd,'' som förrätta skattskyldigs

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i samband

med taxeringen till dylik skatt. Ifrågakommer fördelning av kommunal

progressivskatt enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. andra stycket förordningen

om kommunal progressivskatt, skall taxeringsnämnden uppgöra förslag till sådan

fördelning. Detta förslag skall införas i taxeringsnämndens protokoll

och underställas prövningsnämnden. Det åligger taxeringsnämndens ordförande

att inom tre veckor efter taxeringsnämndens sista sammanträde

genom utdrag av protokollet om förslaget underrätta såväl den skattskyldige

som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

57

Fördelning av kommunal progressivskatt verkställes av prövningsnämnden;

och skall om dess beslut rörande fördelningen underrättelse medelst

utdrag av nämndens protokoll översändas

dels i den ordning, som gäller för underrättelse om prövningsnämndens

beslut i andra fall, förutom till den skattskyldige, jämväl till vederbörande

kommun, församling och skoldistrikt,

dels i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, till dem, som hava att verkställa

debitering av utskylderna i fråga; dock skall sådan underrättelse om

beslut av Stockholms stads prövningsnämnd icke avlåtas till debiteringsförrättare

i Stockholm.

I enlighet med föreskrift av Kungl. Maj:t skall behörig anteckning om fördelningen

göras i inkomstlängden samt i avskrift av denna, som enligt 91 §

2 mom. skall finnas tillgänglig i kommunen.

115 §.

Eftertaxering enligt vad därom i skatteförfattningarna är stadgat verkställes

av taxeringsnämnder och ordinarie prövningsnämnder. Om de vid dylik

taxering följda grunderna skall fullständig redogörelse intagas i nämndernas

protokoll, varjämte till den skattskyldige skall avlåtas meddelande om eftertaxeringen

i samma ordning, som gäller för meddelande till skattskyldig

om avvikelse från deklaration.

116 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter angående ordnandet

av beskattningsnämndernas arbete, som må erfordras utöver vad denna

förordning innehåller. Kungl. Maj:t fastställer jämväl formulär till anmaningar,

underrättelse om avvikelse från deklaration eller annan till

ledning för egen taxering lämnad uppgift, andra föreskrivna underrättelser

med mera dylikt ävensom formulär till i denna förordning föreskrivna

längder.

5 KAP.

Om fullföljd av talan.

Besvär över fastighetstaxeringsnämnds och taxeringsnämnds beslut.

117 §.

över beslut av fastighetstaxeringsnämnd må besvär anföras hos fastighetsprövningsnämnden
av

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och

landsting.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i länen till länsstyrelsen

före klockan tolv på dagen den 15 maj eller, om då är helgdag, före klockan

tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm till överståthållarämbetet

före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag,

före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

118 §.

Över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras

a) i fråga om taxering av fastighet:

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och

landsting;

b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt,

kommunal progressivskatt och, i samband med besvär rörande taxering

till sistnämnda skatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

av vederbörande municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting, såvitt angår

taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga om taxering för avverkat virke:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun;

så ock av vederbörande skogsvårdsstyrelse eller, såvitt angår virke, för

vilket skogsvårdsavgift enligt vad därom är särskilt stadgat skall ingå till

domänstyrelsen, vederbörande överjägmästare.

119 §.

1 mom. Besvär enligt 118 § skola, skriftligen avfattade och ställda till den

prövningsnämnd, som enligt 96 § har att granska och pröva taxeringen i fråga,

ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden

företagits, därest ej sådant fall föreligger, som i 2 mom. här nedan avses.

Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli

eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag

och i Stockholm före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är

helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskattelagens

bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera

prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skattskyldiges

taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han

taxerats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller

i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra, skriftligen avfattade,

ingivas till länsstyrelsen i något av de län, där sagda kommuner

äro belägna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Besvär, varom i första stycket förmäles, skola ingivas, därest Stockholm

är en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga rum, före klockan

tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag, före klockan tolv

på dagen nästföljande söckendag, och eljest före klockan tolv på dagen den

15 juli eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande

söckendag.

3 mom. Angå besvär enligt 118 § skattskyldig, vilkens taxering enligt

96 § 2 mom. skall prövas av den mellankommunala prövningsnämnden,

skall den myndighet, som mottagit besvären, omedelbart efter besvärstidens

utgång översända besvären jämte förteckning å desamma till den mellankommunala

prövningsnämnden.

120 §.

Om rätt till besvär ävensom om ordningen för besvärs anförande i fråga

om taxeringsnämnds beslut enligt 14 och 15 §§ i lagen om allmän pensionsförsäkring

stadgas i nämnda lag.

Besvär över fastighetsprövningsnämnds och prövningsnämnds beslut.

121 §.

över beslut, som fastighetsprövningsnämnd eller ordinarie prövningsnämnd

meddelat under taxeringsåret, må besvär anföras hos kammarrätten av

landskamreraren. Enahanda rätt att anföra besvär tillkommer vederbörande

kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting, skogsvårdsstyrelse och

överjägmästare, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga föra talan mot

fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxering

av fastigheten, så ock av skattskyldig, såvitt angår egen taxering för

inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke, där han ej enligt 39

eller 49 § förlorat talan, i följande fall:

a; om han hos fastighetsprövningsnämnden eller prövningsnämnden inom

föreskriven tid överklagat fastighetstaxeringsnämndens eller taxeringsnämndens

beslut och hans talan därstädes icke bifallits; samt

b) om fastighetsprövningsnämnden eller prövningsnämnden ändrat den av

fastighetstaxeringsnämnden eller taxeringsnämnden verkställda taxeringen,

utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast fullföljande

helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos den

överordnade nämnden.

I det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med den underordnade

nämndens beslut.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

122 §.

1 mom. Besvär enligt 121 § skola, skriftligen avfattade, före klockan tolv

å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret ingivas till den

länsstyrelse, som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 119 §

1 och 2 mom. vederbör. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären

icke upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären

i stället för till vederbörande länsstyrelse ingivits eller insänts direkt till

kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, därest

besvären till kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden.

I sådant fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären

till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling enligt 2 mom.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen att till

kammarrätten insända förteckning å besvär, som anförts enligt 121 §. I

denna förteckning skola besvär över taxering av fastighet upptagas för sig

utan sammanblandning med övriga besvär.

Besvär över beslut av den mellankommunala prövningsnämnden skola

av länsstyrelsen omedelbart översändas till allmänna ombudet hos denna

nämnd; och bar allmänna ombudet att, sedan vid besvären fogats de taxeringen

vidkommande handlingarna ävensom utdrag av prövningsnämndens

protokoll samt förklaringar infordrats från vederbörande, skyndsamligen till

kammarrätten överlämna samtliga handlingarna med de upplysningar och

erinringar, besvären anses påkalla.

Vid övriga besvär har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxeringslängd

och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade

taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna handlingarna.

Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar från vederbörande

samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten med

erforderliga upplysningar och erinringar. Angå besvären taxering av fastighet,

böra handlingarna vara till kammarrätten inkomna före utgången av

april månad året näst efter taxeringsåret.

Besvär i vissa fall att anföras i särskild ordning.

123 §.

1 mom. Har fastighet uppförts för utgörande av fastighetsskatt i fall,

där den är undantagen från skatteplikt eller där dess ägare eller innehavare

jämlikt 15 § 1 mom. kommunalskattelagen är befriad från utgörande av

sådan skatt för fastigheten,

eller har såsom skattskyldig för fastighet uppförts annan än den som

vederbort,

eller har fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest i fall, där taxering

av fastigheten icke bort äga rum,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 61

eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastighet

eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde fördelats

å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller

framställning om vidtagande av sådan taxeringsåtgärd avslagits, men

ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten icke erhållit föreskriven

underrättelse därom före den 15 juni, därest beslut fattats av

taxeringsnämnd i något av länen, men före den 1 augusti, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd,

eller har fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart

förbiseende blivit felaktigt taxerad,

må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 §

angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller Stockholms

stads prövningsnämnd eller, därest taxeringen redan varit föremål för

beslut, som efter särskild prövning meddelats av fastighetsprövningsnämnd,

länsprövningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd, hos kammarrätten.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skattepliktig

inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för förmögenhetstillgång av sådant slag, som icke skall upptagas vid

beräkning av skattepliktig förmögenhet,

den som taxerats till kommunal inkomstskatt, ehuru han ej är skyldig utgöra

sådan skatt för något slag av inkomst, eller som taxerats till kommunal

inkomstskatt för inkomst av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig

eller för vilket han ej är skattskyldig å den ort, där taxeringen skett,

den som taxerats till kommunal inkomstskatt för samma inkomst å mer

än en ort,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ehuru han

ej är skyldig utgöra sådan skatt för något slag av inkomst eller förmögenhet,

eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst

eller förmögenhetstillgång av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig,

den som taxerats till kommunal progressivskatt eller till utjämningsskatt,

ehuru han enligt 2 § förordningen om kommunal progressivskatt eller 2 §

förordningen om utjämningsskatt ej skall utgöra sådan skatt, eller som

taxerats till kommunal progressivskatt eller till utjämningsskatt för inkomst

eller för förmögenhetstillgång av sådant slag, för vilket han ej är

skattskyldig,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till kommunal

progressivskatt eller till utjämningsskatt å ort, där han icke är skattskyldig

till sådan skatt,

den som taxerats för inkomst eller förmögenhet å ort, där han icke

enligt stadgandena i 26 och 28 §§ varit skyldig att avgiva självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra

punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad för inkomst

eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit föreskriven

underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxeringsnämnd

i något av länen, men före den 1 augusti, därest beslutet fattats

av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet

fattats av prövningsnämnd,

den som eftertaxerats för inkomst eller förmögenhet men om eftertaxeringen

icke erhållit föreskriven underrättelse inom tid som nyss nämnts,

så ock den, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet på grund av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos prövningsnämnd

eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämnds

efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

3 mom. Den som taxerats för avverkat virke i kommun, där han icke

varit skyldig avgiva virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men blivit

taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och icke erhållit

föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av

taxeringsnämnd i något av länen, men före den 1 augusti, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som eftertaxerats för avverkat virke men om eftertaxeringen icke

erhållit föreskriven underrättelse inom tid som nyss nämnts,

så ock den, vilkens taxering för avverkat virke på grund av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos prövningsnämnden

eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämnds

efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till besvär enligt 1, 2 och 3 mom. i anledning av förelupen

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer

jämväl landskamreraren så ock vederbörande kommun, municipalsamhälle,

vägstyrelse, landsting, skogsvårdsstyrelse och överjägmästare, i den

mån de jämlikt 117 eller 118 § äga föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds

eller taxeringsnämnds beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till den

länsstyrelse, som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 119 §>

1 och 2 mom. vederbör, när det gäller besvär av skattskyldig, inom natt och

år efter det utskylder avfordrats honom och, när det gäller besvär av annan,

före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret. Försummas något

av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning; dock

må icke den omständigheten, att besvär, som anföras hos kammarrätten, i

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

63

stället för till vederbörande länsstyrelse ingivits eller insänts direkt till

kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, om

besvären till kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden.

I sådant fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären

till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling enligt 2 mom.

Avse besvären det fall, att taxeringsvärde åsatts fastighet å mer än en ort

eller att skattskyldig blivit taxerad för samma inkomst eller förmögenhet eller

för samma virke å mer än en ort, och hava utskylder därför avfordrats

vederbörande å olika tider, räknas besvärstiden från det senaste kravet.

2 mom. Anföras besvär enligt 123 § 2 mom. beträffande taxering för

inkomst eller förmögenhet i fall, då taxeringen enligt 96 § 2 mom. skall

prövas av den mellankommunala prövningsnämnden, har den länsstyrelse,

som mottagit besvären, att skyndsamt överlämna desamma till allmänna

ombudet hos omförmälda nämnd. Före överlämnandet skall länsstyrelsen

vid besvären foga såväl utdrag av inkomstlängd och taxeringsnämnds

protokoll, såvitt den överklagade taxeringen angår, som ock de till taxeringsnämnden

i frågan ingivna handlingarna, därest icke berörda utdrag

och handlingar på grund av stadgandet i 92 § tidigare blivit överlämnade,

i vilket fall det åligger allmänna ombudet hos den mellankommunala

prövningsnämnden att vid besvären foga ifrågavarande handlingar. Sedan

besvärsakten blivit fullständigad enligt vad nu sagts, har allmänna ombudet

att infordra förklaringar från vederbörande samt att därefter med

eget yttrande överlämna målet till den ordinarie prövningsnämnden eller till

den särskilda prövningsnämnden eller, därest taxeringen redan varit föremål

för prövningsnämndens efter särskild prövning meddelade beslut, till kammarrätten,

i vilket sistnämnda fall vid besvären skola fogas jämväl utdrag av

nämndens protokoll och övriga hos nämnden befintliga handlingar i ärendet.

Anföras besvär enligt 123 § i andra fall än i nästföregående stycke avses,

har den länsstyrelse, som mottagit besvären, att vid desamma foga såväl

utdrag av taxeringslängd och beskattningsnämnds protokoll, såvitt den överklagade

taxeringen angår, som ock övriga till ärendet hörande handlingar.

Sedan därefter förklaringar över besvären infordrats från vederbörande och

yttrande avgivits av landskamreraren, överlämnas handlingarna till den

ordinarie prövningsnämnden eller den särskilda prövningsnämnden i prövningsdistriktet

eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämndens

efter särskild prövning meddelade beslut, till kammarrätten.

125 §.

I fråga om klagan över prövningsnämnds beslut i anledning av besvär enligt

123 § skola stadgandena i 121 §, 122 § 1 mom. samt 122 § 2 mom. andra

och tredje styckena hava motsvarande tillämpning; dock skola besvären ingivas

före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då klaganden av beslutet erhållit

del, eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande

söckendag. Angå besvären taxering av fastighet, böra handlingarna till

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

kammarrätten insändas inom fyra månader efter det besvären inkommit

till länsstyrelsen.

Om särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av

mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering.

126 §.

1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående fastighetstaxering

eller virkestaxering skola deltaga tre av rättens ordinarie ledamöter,

av vilka en efter Kungl. Maj:ts förordnande skall föra ordet, samt, beträffande

fastighetstaxeringsmål, två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom.

förmäles, och beträffande virkestaxeringsmål, två av de i samma mom. omförmälda

särskilda ledamöter, vilka äga sakkunskap beträffande värdering

av virke samt skogsmark och växande skog; dock må utevaro av en av de

särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest av övriga ledamöter

tre äro om slutet ense.

2 mom. Kungl. Maj:t förordnar för fem år i sänder sju i praktiska värv

förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena i allmänhet att

efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning

av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola tre äga sakkunskap

beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog, två beträffande

värdering av jordbruksfastighet i övrigt och två beträffande värdering

av annan fastighet. Avgår sådan person under perioden, förordnar Kungl.

Maj:t annan person i hans ställe för återstående tiden.

Vad i 12 § 3 mom. är stadgat om medlem i beskattningsnämnd skall hava

motsvarande tillämpning beträffande här avsedda ledamöter i kammarrätten.

3 mom. Kungl. Maj:t äger meddela närmare föreskrifter angående inkallande

av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätten samt angående

ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning av mål angående

fastighetstaxering och virkestaxering och därmed sammanhängande frågor.

Besvär över utslag av kammarrätten.

127 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål äger att,

utom i fall som i andra stycket här nedan stadgas, däri hos Kungl. Maj:t söka

ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda upptagna

till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då

klaganden av utslaget erhållit del, eller, om då är helgdag, före klockan tolv

på dagen nästfoljande söckendag ingivas till finansdepartementet tillika med

bevis om dagen för utslagets delfående.

Över utslag av kammarrätten i mål om fastighetstaxering, såvitt rörer

tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,

så ock i mål om virkestaxering må klagan icke föras.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtts proposition Nr 214.

65

Om särskilda taxeringsåtgärder i samband med prövning av besvär.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten eller Kungl. Maj:t vid prövning av anförda

besvär i taxeringsmål finner, att taxering verkställts å orätt ort eller å rätt

ort underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger kammarrätten eller

Kungl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse i

taxeringen å ort som vederbör; dock må skattskyldigs hela taxering i sådant

fall icke höjas utöver vad beskattningsnämnderna bestämt, därest besvären

icke innefatta yrkande om sådan höjning. Jämväl må, om någon av kammarrätten

eller Kungl. Maj:t befrias från taxering på den grund, att annan

person bort i stället taxeras, kammarrätten eller Kungl. Maj:t överflytta

taxeringen å denne.

Åro makar var för sig taxerade, äger kammarrätten eller Kungl. Maj:t,

där ändring göres i den enes taxering, även i den andres taxering

vidtaga av ändringen påkallad rättelse, såvitt angår tillämpning av 52 §

1 mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

2 mom. Vid prövningsnämnds prövning av besvär enligt 123 § skola

bestämmelserna i 1 mom. hava motsvarande tillämpning å prövningsnämnden;

dock skall, därest under länsprövningsnämnds eller Stockholms

stads prövningsnämnds handläggning av besvär enligt 123 § fråga uppkommer

om vidtagande av här ovan omförmäld åtgärd beträffande taxering

inom annat prövningsdistrikt än det, som besvären angå, ärendet i hela

dess vidd överlämnas till avgörande av den mellan kommunala prövningsnämnden.

129

Därest efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde i anledning

av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som icke

blivit taxerad, har prövningsnämnden i det prövningsdistrikt, där fastigheten

är belägen, att efter anmälan av landskamreraren vidtaga däremot

svarande åtgärd för efterföljande år under taxeringsperioden, där ej beträffande

fastigheten sådant förhållande inträffat, som jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen bör föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde.

Sådan anmälan hos prövningsnämnden må ock göras av fastighetens ägare

eller därmed likställd innehavare eller, om besvären anförts av annan än

ägaren eller innehavaren, av denne.

130

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till kommunal inkomstskatt

eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ändras eller bliver

någon påförd, skall samtidigt vidtagas den ändring i taxering till kommunal

progressivskatt eller till utjämningsskatt, som därav må föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 häft. (Nr 21b.) 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Allmänna föreskrifter rörande fullföljd av talan.

131 $.

1 mom. Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet tillkommer jämväl annan, som uppförts eller bort uppföras

såsom skattskyldig för fastighet, så ock arrendator, vilken jämlikt avtal,

ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren eller

innehavaren har att ansvara för fastighetsskatt, som belöper å den arrenderade

fastigheten.

2 mom. Finnas i stad två eller flera territoriella församlingar, vilka var

för sig äga enligt kyrkostämmas beslut av sina medlemmar uttaga allmän

kommunalskatt, tillkommer sådan församling samma besvärsrätt som kommun.

Detsamma gäller församling å landet eller skoldistrikt, där församlingens

eller skoldistriktets område icke sammanfaller med kommunens

område.

132 §.

Den som vill anföra besvär över beskattningsnämnds beslut är berättigad

att, då han i sådant avseende anmäler sig hos vederbörande myndighet eller

tjänsteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts överklagande erforderligt

utdrag av taxeringslängd samt av nämndens protokoll; och må ej heller

lösen fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som till följd av

vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

133 §.

Besvär, varom i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande handlingar

kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens

eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas till vederbörande

myndighet.

134 §.

Ordförande i beskattningsnämnd i första instans är skyldig att, då sådant

av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring över besvär angående

taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten åläggas

någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd må icke åläggas förklaringsskyldighet,

och må ej heller av beskattningsnämnd behandlad taxeringsfråga

till nämnden återförvisas till förnyad behandling.

135 $.

Har genom utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t taxering höjts

eller överflyttats å annan, åligger det vederbörande länsstyrelse, sedan länsstyrelsen

av utslaget erhållit del, att skyndsamt till dem, som hava att verkställa

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, översända

avskrift av utslaget för verkställighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t8 proposition Nr 214.

<57

6 KAP.

Särskilda föreskrifter.

136 §.

Vid kronoräkenskapernas granskning inom riksräkenskapsverket må med

avseende å verkställd taxering anmärkning framställas allenast i fråga om

uträknande enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

av skatteprocent och skattens grundbelopp för svenskt aktiebolag och svenskt

solidariskt hankbolag eller uträknande enligt förordningen om utjämningsskatt

av skattens grundbelopp.

137 §.

Konungen äger meddela de närmare föreskrifter med avseende å taxeringsförfarandet,

som Unnas erforderliga för tillämpning av överenskommelser

och förordnanden, varom sägs i 72 § kommunalskattelagen och 29 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

7 KAP.

Ansvarsbestämmelser.

138 %.

Där ordförande i beskattningsnämnd i första instans, utan att vara

hindrad av laga förfall, underlåter att vidtaga erforderliga åtgärder för

nämndens sammanträde eller att inom föreskriven tid avlämna nämndens

längder och övriga handlingar, vare straffet böter femtio kronor. Infinner

han sig icke å den av honom för nämndens sammanträde utsatta ort och tid

och kan han ej visa laga förfall, böte tjugufem kronor. Ledamot i nämnden

eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall utebliver från sammanträde,

böte tio kronor.

139 %.

Den som blivit utsedd till medlem i prövningsnämnd eller blivit inkallad

i stället för ordinarie ledamot och utan vederbörligen anmält laga förfall

utebliver från nämndens sammanträde skall, därest nämnden till följd av

hans utevaro icke varder beslutför, böta tjugufem kronor.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat vare, där han ej för sin förseelse

är underkastad ansvar för tjänstefel, straffad med böter från och med

tjugufem till och med femhundra kronor och vare därjämte skyldig gottgöra

skada, som genom sådan förseelse uppkommit.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

141 §.

1 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med självdeklaration, som

bort avgivas på grund av 26 § 1 mom., vare den försumlige förfallen till

böter, motsvarande, då fråga är om allmän självdeklaration, en tiondel av

den inkomst- och förmögenhetsskatt, som påföres den skattskyldige, dock minst

tio kronor, och, då fråga är om särskild självdeklaration, femtio öre för varje

full skattekrona, som påföres den skattskyldige på grund av den taxering,

varom fråga är, i båda fallen dock minst tio kronor.

Har den, som först efter anmaning enligt 26 § 2 mom. är pliktig avgiva

självdeklaration, underlåtit att hörsamma sådan anmaning, och underlåter

han jämväl att hörsamma förnyad anmaning, vare han förfallen till enahanda

bötesstraff.

2 mom. Hörsammas ej anmaning att inkomma med virkesdeklaration,

som bort avgivas på grund av 43 § 1 mom., vare den försumlige förfallen

till böter, motsvarande tjugu öre för varje etthundra kronor av det rotvärde,

som åsättes det avverkade virket, dock minst tio kronor.

Har den, som först efter anmaning enligt 43 § 2 mom., är pliktig avgiva

virkesdeklaration, underlåtit att hörsamma sådan anmaning och underlåter

han jämväl att hörsamma förnyad anmaning, vare han förfallen till enahanda

bötesstraff.

3 mom. Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke,

där den försumlige visar giltig ursäkt för sin underlåtenhet.

4 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgas äger icke tillämpning i fråga om

deklaration, som skolat avgivas för staten, landsting, kommun eller annan

dylik menighet; ej heller beträffande deklaration för annan skattskyldig, därest

den försumlige för sin underlåtenhet är underkastad ansvar för tjänstefel.

142 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra vad i 18, 23, 33, 34 eller 35 §,

42 § 2 mom. eller 47 § är stadgat skall den försumlige, där han ej för underlåtenheten

är underkastad ansvar för tjänstefel, böta tjugufem kronor.

143 §.

1 mom. Har någon i självdeklaration eller annan uppgift eller upplysning,

som av honom avgivits till ledning vid taxering för inkomst eller förmögenhet,

mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att

leda till frihet från taxering eller till för låg taxering, böte, om det oriktiga

meddelandet blivit vid taxeringen följt, högst fem gånger den inkomst- och

förmögenhetsskatt, som därigenom undandragits, och i annat fall högst fem

gånger den inkomst- och förmögenhetsskatt, som skulle hava undandragits, i

händelse det oriktiga meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet

dock minst tjugufem kronor. Därest det oriktiga meddelandet avsett förhållande,

som utövat eller kunnat utöva inverkan allenast å taxering till kommunal inkomstskatt,

vare straffet böter, om det oriktiga meddelandet blivit vid taxe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 09

ringen följt, högst tjugufem öre för varje skatteöre, som därigenom kommit

att icke påföras den skattskyldige, och i annat fall högst tjugufem öre för

varje skatteöre, som icke skulle påförts den skattskyldige, därest det oriktiga

meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst tjugufem

kronor.

Har någon till ledning vid virkestaxering lämnat sådant oriktigt meddelande,

som i första stycket sägs, böte, om det oriktiga meddelandet blivit

vid taxeringen följt, högst en krona för varje tiotal kronor rotvärde, som

därigenom icke blivit taxerat, och i annat fall högst en krona för varje

tiotal kronor rotvärde, som icke skulle hava taxerats, i händelse det oriktiga

meddelandet blivit följt vid taxeringen, i vartdera fallet dock minst tjugufem

kronor.

2 mom. Har oriktigt meddelande, varom i 1 mom. förmäles, icke lämnats

mot bättre vetande, men har den som lämnat meddelandet vid dess avgivande

gjort sig skyldig till grov vårdslöshet, skall vad i 1 mom. stadgas

hava motsvarande tillämpning; dock må böterna bestämmas till högst hälften

av vad i nämnda mom. sägs, men likväl ej lägre än tjugufem kronor.

3 mom. Straff för förseelse, varom i denna paragraf sägs, inträder icke,

därest den skyldige, innan vederbörande taxeringsnämnd avslutat sitt arbete,

av egen drift beriktigat det oriktiga meddelandet.

4 mom. Vad i 1 och 2 mom. stadgas äger icke tillämpning, då den som

lämnat det oriktiga meddelandet för sin förseelse är underkastad ansvar för

tjänstefel.

144 §.

1 mom. Förseelse, som i 140, 141 eller 143 § omförmäles, åtalas vid

allmän domstol.

Åtal jämlikt 141 eller 143 § skall, då den deklarations- eller uppgiftsskyldige

här i riket har hemortskommun, anhängiggöras vid den allmänna

underrätt, inom vars domvärjo hemortskommunen är belägen, och eljest vid

allmänna underrätten i den ort, där den taxering skall äga rum, för vilken

deklarationen, uppgiften eller upplysningen skolat ligga till grund.

Förseelse, som i 141 eller 143 § sägs, är föremål för allmänt åtal, men

förseelse, som i 140 § omförmäles, må, där den ej innefattar tjänstefel, av

allmän åklagare åtalas endast där målsägande angivit densamma till åtal.

2 mom. Där, i andra fall än i 1 mom. avses, till följd av uraktlåtet fullgörande

av de i denna förordning meddelade föreskrifter eller av annan

orsak fråga uppstår om tillämpning av stadgat bötesansvar eller förelagt

vite, skall av vederbörande landskamrerare, ordförande eller ledamot i

beskattningsnämnd i första instans eller annan behörig person anmälan

därom göras hos länsstyrelsen, som har att, efter prövning av härvid

förekommande förhållanden, förordna om uttagandet av de böter eller viten,

vartill någon finnes hava gjort sig förfallen, samt vidtaga de åtgärder, som

anmäld försummelse eller utebliven verkställighet av vad i denna förordning

stadgas för övrigt kan påkalla.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Krnigl. Maj:ts proposition Nr 214.

3 mom. Den som icke åtnöjes med av länsstyrelse givet beslut, varigenom

han på grund av ovan meddelade stadganden blivit fälld till böter

eller utgivande av vite, äger att, med iakttagande av vad i allmänhet är

stadgat angående dylika besluts överklagande, över beslutet anföra besvär

hos kammarrätten. Besvären skola före klockan tolv å trettionde dagen efter

den, då klaganden av beslutet erhållit del, eller, om då är helgdag, före

klockan tolv på dagen nästföljande söckendag ingivas till länsstyrelsen vid

påföljd, om den tid försittes, att besvären icke varda upptagna till prövning;

dock må icke den omständigheten, att besvären i stället för till sistnämnda

myndighet ingivits eller insänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras

upptagande till prövning, därest besvären till kammarrätten inkommit före

utgången av den stadgade besvärstiden. I sådant fall skola besvären omedelbart

överlämnas till länsstyrelsen.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra

förklaringar från vederbörande samt skyndsamligen överlämna handlingarna

till kammarrätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

Om klagan över kammarrättens utslag på besvär, som i detta mom. avses,

gäller vad i 127 § första stycket är sagt; dock må klagan ej föras i fråga

om ansvar för försummelse vid fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

med avseende å virkestaxering.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl fråga, huruvida

vite bort föreläggas, komma under bedömande.

4 mom. Böter och viten, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän

strafflag.

8 KAP.

Om kostnader för taxeringsarbetet.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i beredningsnämnderna, fastighetstaxeringsnämnderna

och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade

ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna samt åt kronoombuden i taxeringsnämnderna

;

2) ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden

för hans befattning med taxeringen i Stockholm;

3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 15 § 1

mom. eller annorledes, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter äga särskilt

värde för det allmänna;

4) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt

15 § 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 mom. samt 7—12 mom.

här nedan.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

K un f/l. Maj:ts proposition Nr 214.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl. Maj:t

inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyssnämnda

taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt

bestämmelserna i 1 mom. 1) och 4) äro därtill berättigade, och skola därvid

angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande.

Motsvarande yttrande beträffande årlig taxering skall av länsstyrelsen avgivas

senast den 20 juli under taxeringsåret.

I yttrande, som överståthållarämbetet avgiver, bör jämväl upptagas förslag

till ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för

uppbördsärenden.

Yttrande enligt detta mom. skall tillika innehålla uppgift, då det gäller

allmän fastighetstaxering, om taxeringsvärdet å all fastighet i länet enligt

fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt eljest om länets hela inkomst- och

förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. Kommun, som vill framställa anspråk på särskild ersättning

enligt 1 mom. 3), har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen,

senast den 10 april under taxeringsåret och, såvitt angår allmän fastighetstaxering

i Stockholm eller årlig taxering såväl i Stockholm som i länen,

senast den 1 juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med framställning

därom med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets

beräknande.

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande över framställningen överlämna

densamma till Kungl. Maj:t vid avgivande av yttrande enligt 2 mom. första

och andra styckena.

4 mom. Efter prövning av de yttranden och framställningar, som inkommit

jämlikt 2 och 3 mom., bestämmer Kungl. Maj:t, huru mycket skall

ställas till förfogande för varje fastighetsprövningsnämnd och länsprövningsnämnd

samt för Stockholms stads prövningsnämnd och huru mycket skall

till kommun utanordnas.

Därvid må vad som ställes till fastighetsprövningsnämndernas och, såvitt

angår allmän fastighetstaxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande

för ersättning åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna

samt åt de av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna,

för ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med allmän

fastighetstaxering jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän

jämte vad som utanordnas till kommuner utgöra sammanlagt högst ett

belopp, motsvarande två hundradels procent av taxeringsvärdet å all fastighet i

riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsprövningsnämndernas och, såvitt angår årlig taxering,

Stockholms stads prövningsnämnds förfogande för ersättning åt ordförandena

och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning åt kamreraren

vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde

av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner må sammanlagt

utgöra högst ett belopp, motsvarande fyra procent av summan av

inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för hela riket, sådan denna

summa beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.

Till prövningsnämnd sålunda anvisat belopp äger nämnden efter förslag

av länsstyrelsen fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid ersättningarnas

fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda uppdragens

utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete, och bör

i förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan hava blivit

vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel gottgjord.

5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds, länsprövningsnämnds

eller Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda

utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 16 § 2 mom. förordnats

att för vissa fall fullgöra landskamrerarens åligganden, ersättning för

biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål, arvode för protokolloch

längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppassning

hos nämnden, må vederbörande nämnd efter förslag av länsstyrelsen

använda erforderligt belopp, såvitt ej nedan annorlunda stadgas.

6 mom. Angående de av fastighetsprövningsnämnd eller av prövningsnämnd

enligt 4 och 5 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör

särskilt utdrag av nämndens protokoll avlåtas till länsstyrelsen, varefter

beloppen i vanlig ordning utbetalas.

7 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller

undersökning gottgörelse, som bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sakkunnige

biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna

ombudet hos samma nämnd, av Kungl. Maj:t.

8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av

länsstyrelsen för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande

taxeringsarbetet,

de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt inkallats

av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats

efter sådan myndighets medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles i

59 § 1 mom.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles

i 59 § 2 mom.,

de ordförande eller ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,

som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds

eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av

upplysningar, ävensom

de medlemmar i fastighetsprövningsnämnd eller i prövningsnämnd, som

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

73

efter vederbörlig kallelse inställt sig före vederbörande nämnds sammanträde

för meddelande av upplysningar eller som deltagit i sammanträde med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta, om de äro bosatta å annan ort än sammanträdesorten,

traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar

med sexton kronor om dagen och övrig resekostnadsersättning enligt

vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman samt,

om de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning med tolv

kronor om dagen.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl den som efter länsstyrelses

förordnande fört protokoll vid sammanträde enligt 59 § 1 eller

2 mom. eller 75 §, medlem i prövningsnämnd för närvaro vid protokolljustering

så ock sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.

9 mom. Ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde med

taxeringsnämnd enligt 83 § 2 mom. utgår enligt allmänna resereglementet.

10 mom. Ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden och

allmänna ombudet hos nämnden åtnjuta arvode med belopp, som bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Ersättning åt de till allmänna ombudets förfogande ställda biträden, åt

protokoll- och längdförare hos nämnden samt åt övrig hos nämnden anställd

kanslipersonal bestämmes likaledes av Kungl. Maj:t.

Till bestridande av övriga av nämndens verksamhet föranledda utgifter

anvisar Kungl. Maj:t, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.

11 mom. I 126 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten, som icke

är befattningshavare i statens tjänst, åtnjuter för tid, varunder han varit

inkallad till tjänstgöring, arvode med tjugufyra kronor om dagen, om han är

bosatt i Stockholm, och med trettiotvå kronor om dagen, om han är bosatt utom

Stockholm. Är sådan ledamot befattningshavare i statens tjänst, skall han för

tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning för avlöningsförmåner, som han får avstå

under tjänstledighet för ifrågavarande uppdrag, arvode med belopp, som bestämmes

av Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot i förekommande fall för resedagar

åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

12 mom. Angående gottgörelse för verkställande av undersökning, varom

i 71 § förmäles, förordnar Kungl. Maj:t.

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd

ävensom av kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i

taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommun, att av

kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes-

som resedagar med högst tio kronor om dagen, dels ock, då de icke

äro bosatta å förrättningsorten, övrig resekostnadsersättning med högst

vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman.

Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå jämväl

till ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt 83 § 2 mom.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

De av landsting utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd äga för

sin inställelse vid nämndens sammanträden och vid sådana sammanträden,

som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom. samt 66 § 2 mom., åtnjuta ersättning

av landstingets medel efter de i föregående stycke angivna grunder, dock

att traktamentsersättningen, om landstinget så beslutar, må utgå med högst

femton kronor om dagen.

2 mom. Jämte gottgörelse, som enligt 1 mom. första stycket beslutas, må

efter kommunens bestämmande utgå arvode till sådan ledamot i taxeringsnämnd,

som omförmäles i 8 § 4 mom. Arvodet må icke överstiga vad på

grund av omfattningen av ledamotens göromål enligt 81 § kan anses skäligt

och ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller

näring, som ledamoten genom uppdragets fullgörande går förlustig, eller

göras beroende av huru taxeringen utfallit.

3 mom. Skogsvårdsombud åtnjuter ersättning, som vederbörande skogsvårdsstyrelse

eller, då skogsvårdsombud utsetts av överjägmästare, domänstyrelsen

anvisar av till dess förfogande stående skogsvårdsmedel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1929; dock skola förordningens

bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av taxering skola

enligt denna förordning företagas före taxeringsårets ingång, träda i kraft

dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket

utkommit i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117)

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, sådan den lyder efter de

ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare därom utfärdade

författningar.

Efter det den nya förordningen trätt i kraft, skall iakttagas:

1. Stadgandena i 26 § 1 mom. om deklarationsskyldighet för den, som nästföregående

år varit taxerad till kommunal inkomstskatt, skola år 1929 gälla

den, som år 1928 varit taxerad till bevillning för inkomst.

2. I fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år

1929, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla; dock skall vad i 126 §

stadgas om särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av

mål angående fastighetstaxering tillämpas jämväl beträffande mål och ärenden,

som avse taxering av fast egendom år 1928.

3. Har Kungl. Maj:t jämlikt 51 § 2 mom. förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, sådant detta

mom. lyder enligt förordningen den 27 juni 1927 (nr 312), förordnat personer att

för tiden intill utgången av år 1933 efter kallelse inträda såsom ledamöter

i kammarrätten vid handläggning av mål angående taxering av fast egendom,

skola dessa förordnanden i vad de avse åren 1929—1933 anses meddelade

jämlikt 126 § 2 mom. i den nya förordningen.

4. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall denna i stället tillämpas.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

75

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Lövgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Lyberg:

När jag förut i dag för Kungl. Maj:t anmält frågan om en reformerad

kommunalskattelagstiftning och andra spörsmål, som därmed äga samband,

har jag erinrat, att med nämnda fråga sammanhänger även frågan om en

förändrad taxeringsorganisation. Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få

anmäla sistnämnda fråga.

Det för 1927 års riksdag genom proposition nr 210 framlagda och av

riksdagens första särskilda utskott i allt väsentligt tillstyrkta förslaget till

taxeringsförordning vann icke riksdagens bifall. Av överläggningarna i

kamrarna och utskottets memorial nr 7 framgår, att denna av riksdagen

intagna ståndpunkt bestämts därav, att de grundläggande författningarna,

kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

och lagen om skogsaccis, icke blevo av riksdagen godkända. Det

finnes anledning antaga, att vid motsatt utgång beträffande de grundläggande

författningarna även förslaget till taxeringsförordning skolat i allt

väsentligt vinna riksdagens bifall. Vid sådant förhållande finner jag mig böra

tillstyrka Kungl. Maj:t att i samband med de förslag i kommunalskattefrågan

jämte därmed sammanhängande spörsmål, som enligt Kungl. Maj:ts beslut

föreläggas riksdagen innevarande år, även framlägga förslag till taxeringsförordning

i huvudsaklig överensstämmelse med 1927 års kungl. förslag.

På vissa punkter förordar jag ändrade bestämmelser med anledning av

vad under riksdagsbehandlingen och därefter förekommit.

Det torde icke vara erforderligt att nu redogöra för frågans förhistoria

och för motiven till de bestämmelser, beträffande vilka det förslag, jag nu

framlägger, överensstämmer med 1927 års kungl. förslag. Härutinnan

torde det vara tillräckligt att hänvisa till propositionen nr 210/1927.

Däremot vill jag nu utveckla skälen för de avvikelser, jag finner mig böra

Inledning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76 Kungl. Maj:ls proposition Nr 214.

förorda, och skall därvid först uppehålla mig vid några spörsmål av större

räckvidd.

Innan så sker torde höra framhållas, att nu föreliggande förslag överensstämmer

med 1927 års kungl. förslag därutinnan, att detsamma upptager

bestämmelser rörande all slags taxering utom taxering till utskiftningsskatt.

Anledningen till att taxeringen till utskiftningsskatt icke särskilt

behandlas skall jag angiva vid motiveringen för förslagets 1 §. överensstämmelse

med 1927 års kungl. förslag förefinnes även i det avseendet,

att vissa detaljbestämmelser utelämnats för att meddelas senare i administrativ

ordning.

Huvudfrågor.

Kommunombud

och

skogsvårdbombud

i

taxering snämnd.

1927 års

proposition.

Jag vill nu först uppehålla mig vid frågan om taxeringsnämndens sammansättning.

Kungl. Maj:t hade föregående år föreslagit, att taxeringsnämnden

skulle såsom hittills bestå av ordförande och en ledamot, förordnade

av länsstyrelsen, och andra ledamöter, valda av vederbörande kommunrepresentation,

men att i nämnden ytterligare skulle inträda dels en ledamot,

benämnd kommunombud, som för en tid av fyra år åt gången skulle väljas

å landet av kommunalnämnden och i stad av drätselkammaren, i Stockholm

drätselnämnden, dels ock, att deltaga endast vid virkestaxering, en av skogsvårdsstyrelsen

eller för visst fall av vederbörande överjägmästare för varje

år utsedd ledamot, benämnd skogsvårdsombud. Under det att övriga medlemmar

ägde deltaga i taxeringsarbetet inom hela taxeringsdistriktet, skulle

kommunombudet deltaga endast såvitt anginge den kommun eller, om distriktet

omfattade de! av kommun, den kommundel, för vilken ombudet blivit

valt. Föreskrifterna om utseende av kommunombud och skogsvårdsombud

voro dock icke av tvingande natur. På ansökan av kommun skulle nämligen

länsstyrelsen, när särskilda skäl därtill förelåge, kunna medgiva, att

kommunombud ej skulle väljas för kommunen, varjämte skogs vårdsstyrelsen,

respektive överjägmästaren skulle kunna besluta att icke begagna

sig av rätten att utse skogsvårdsombud. Slutligen må nämnas, att den av

länsstyrelsen utsedde ledamoten, i propositionen benämnd kronoombud,

skulle deltaga i virkestaxeringen endast för det fall, att kommunombud

eller skogsvårdsombud icke utsetts.

Kommunombudet skulle hava till huvudsaklig uppgift att bevaka de

kommunala intressena vid taxeringen, varjämte vissa särskilda åligganden

skulle tillkomma ombudet. Vid virkestaxeringen skulle ombudet biträda

ordföranden under det förberedande arbetet, granska alla för sådan taxering

avlämnade deklarationer och andra handlingar samt under ordförandens

inseende föra skogsaccislängden. Ombudet skulle äga rätt att deltaga i

granskningen även av självdeklarationer och andra till ledning vid taxering

för inkomst eller förmögenhet avgivna uppgifter och upplysningar

ävensom deklarationer för särskild fastighetstaxering samt jämväl i övrigt,

i den mån så vore erforderligt och av ordföranden påkallades, biträda denne

under det förberedande taxeringsarbetet. Där ej kommunen annorlunda

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

förordnade, skulle kommunombudet äga befogenhet att utföra kommunens

talan i taxeringsmål. Till kommunombudet skulle av kommunens medel

utgå arvode, som på kommunens förslag skulle bestämmas av länsstyrelsen.

Skogsvårdsombudet skulle vid virkestaxeringen bevaka det allmännas rätt

till skogsvårdsavgift för avverkat virke samt hava befogenhet att granska

virkesdeklarationer och andra för virkestaxeringen avgivna uppgifter och

upplysningar. Till ombudet skulle utgå arvode, som skogsvårdsstyrelsen,

respektive domänstyrelsen, ägde anvisa av omhänderhavda skogsvårdsmedel.

Yrkanden om avslag å förslaget om kommunombud i taxeringsnämnden

framställdes i motioner av herrar Nilsson, Petrus, m. fl. och Olsson i Golvvasta

m. fl. (I: 343 och II: 458) samt av herr Laurén m. fl. (II: 471). Såsom

skäl för berörda yrkanden anfördes i de två förstnämnda motionerna, att

kommunombudet icke kunde anses vara av något värde, och i motionen

II: 471, att fara förefunnes för att kommunombudet komme att betrakta sig

som ett slags allmän åklagare i taxeringsmål, även om han icke ägde förutsättningar

att föra sådan talan, att svårigheter funnes att erhålla lämpliga

kommunombud, samt att det vore olämpligt att inrätta befattningar,

vilkas innehavare skulle avlönas av kommunerna med arvoden, som ytterst

bestämdes av länsstyrelserna.

Förslaget om kommunombud avstyrktes av första särskilda utskottet i

dess utlåtande nr 1. Utskottet åberopade därvid vad i förberörda motioner

anförts och yttrade vidare:

»Sin egen uppfattning om förslaget kan utskottet i korthet angiva så, att

inrättandet av ifrågavarande extra kommunrepresentation i taxeringsnämnden,

varom någon önskan å vederbörligt håll icke, såvitt visats, har yppats, icke

heller synes motsvaras av något behov, men att därav kunna tänkas följa

praktiska olägenheter vid taxeringsarbetet. Någon anledning att införa en

så pass omstridd nyhet synes alltså icke föreligga.»

I anslutning till detta avstyrkande föreslog utskottet, bland annat, sådana

ändringar i förslaget till taxeringsförordning, att rätt att granska självdeklarationer

utsträcktes att tillkomma, förutom ordföranden och kronoombudet,

även två kommunvalda ledamöter, som därtill utsåges av taxeringsnämnden,

samt att de särskilda åligganden med avseende å virkestaxeringen,

som skulle åvila kommunombudet, i stället tillädes kronoombudet.

Utskottet avstyrkte även förslaget att skogsvårdsombud skulle inträda som

ledamot i taxeringsnämnden, men förordade, att ett sådant ombud skulle deltaga

i virkestaxeringen med yttrande- och förslagsrätt men utan rätt att deltaga

i nämndens beslut. Ombudet skulle hava rätt att granska virkesdeklarationer

samt att få sin särskilda mening antecknad till protokollet, därest

densamma avveke från nämndens beslut. Ett av herr Laurén m. fl. i mo
-

Motioner vid

1927 års

riksdag.

Första särskilda

utskottet

1927.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Departements
chefen.

[Kommun
ombud.

]

tion II: 471 framställt förslag, att skogsvårdsombud skulle utses av länsstyrelsen

efter förslag av skogsvårdsstyrelsen, respektive överjägmästaren,

avstyrktes av utskottet.

Då det nu gäller att taga ställning till frågorna om kommunombuds och

skogsvårdsombuds medverkan vid taxeringen, vill jag först yttra mig angående

kommunombudet.

Förslaget om insättande i taxeringsnämnden av ett kommunombud med

huvuduppgift att bevaka kommunens liskaliska intressen vid den årliga

taxeringen och att bereda virkestaxeringen framställdes ursprungligen av

1923 års taxeringssakkunniga. Deras motivering återfinnes å sid. 130 och

225 i deras den 30 juni 1925 avgivna betänkande (Statens offentliga utredningar

1925: 27). Rörande yttranden över förslaget hänvisar jag till propositionen

210/1927, sid. 93 ff. Förslaget motiverades av de sakkunniga

huvudsakligen därmed, att vid utbytandet av bevillningen, som vore en

statsskatt, mot en fristående kommunal skatt behov uppkomme av ett organ

för bevakande av de fiskaliska intressena under själva taxeringsarbetet, och

att den lämpligaste lösningen av denna fråga vore, att uppdrag härutinnan

lämnades någon av taxeringsnämndens ledamöter. Överlämnades utväljandet

av denne åt kommunens verkställande organ, torde man, anförde de sakkunniga,

vinna, att vid valet huvudsakligen kommunens ekonomiska intressen

bleve tillgodosedda och att den person utsåges, som bäst lämpade

sig för att tillvarataga kommunens rätt. Det syntes därjämte böra så anordnas,

att nämnda ledamot komme att innehava sitt uppdrag under en

följd av år och därigenom finge tillfälle förvärva vana vid taxeringsarbetet,

varigenom hans deltagande i arbetet erhölle ökat värde. I syfte att bereda

möjlighet för att låta uppdrag såsom kommunombud sammanfalla med

uppdrag såsom ordförande i kommunalnämnd angavs i förslaget tiden för

kommunombudets funktion i överensstämmelse med vad som vore stadgat

för ordförande i kommunalnämnd. De sakkunniga framhöllo särskilt en

dylik anordnings värde för virkestaxeringen. Vid denna taxering vore

resultatet i högre grad än vid annan taxering beroende på taxeringsmedlemmarnas

personliga kännedom om förhållandena inom kommunen, sålunda

om vilka avverkningar som skett, om vilka priser som rått å olika avverkningsplatser

med mera dylikt. I synnerhet kommunoinbudet borde bliva

i tillfälle att lämna effektiv medverkan. Valdes ombudet för fyra år åt

gången, hade han nämligen anledning att oavbrutet under denna tid uppmärksamma

skeende avverkningar samt priser och övriga faktorer, som

inverkade på virkestaxeringen. Det syntes ock lämpligt att åt ombudet uppdraga

föredragningen i nämnden vid virkestaxeringen. Om, såsom anledning

vore att förvänta, kommunalnämndens ordförande i regel utsåges till

kommunombud, vunnes på detta sätt en jämn övergång från det nuvarande

systemet med kommunalnämnden såsom handhavande virkestaxeringen till

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition Nr 21 i.

det nya systemet med taxeringsnämnden såsom beskattningsmyndighet.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle det åligga kommunombudet att ombesörja

det förberedande arbetet för virkestaxeringen, dock utan rätt att

utfärda anmaningar om avgivande av virkesdeklaration eller om kompletterande

av avgiven sådan deklaration — denna befogenhet skulle tillkomma

ordföranden. Ombudet skulle vid virkestaxeringen vara föredragande i

nämnden samt ombesörja förandet av nämndens längder. Slutligen må

nämnas, att enligt de sakkunnigas förslag det skulle ankomma på kommunombudet

att utöva den besvärsrätt rörande taxering, som tillkomme kommun,

församling, skoldistrikt eller municipalsamhälle.

De erinringar, som uti avgivna yttranden över taxeringssakkunnigas

förslag framställdes mot anordningen med kommunombud, gingo i huvudsak

ut på att ombudet vore obehövligt, att införandet av omedelbar taxering

till kommunalskatt i och för sig icke nödvändiggjorde någon särskild

representation för kommunernas fiskaliska intressen, vilka vore tillräckligt

tillgodosedda genom de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnden, att

den föreslagna skyldigheten för kommunombudet att granska alla deklarationer

och övriga för taxeringen avlämnade uppgifter skulle betunga och

försena taxeringsarbetet utan motsvarande nytta, att det icke vore lämpligt

att lägga kommunrepresentationernas besvärsrätt i händerna på en enda

person, allra minst för så lång tid som fyra år, samt att kostnaderna för

arvode åt kommunombudet kunde bliva icke obetydliga.

Å andra sidan hade flertalet länsstyrelser och de flesta av de kommunala

myndigheter, som hörts, förordat de sakkunnigas förslag antingen oförändrat

eller med vissa jämkningar. Jag torde icke behöva närmare uppehålla mig

vid de motiveringar, som därvid anförts från olika håll, men jag tillåter

mig att på nytt såsom belysande återgiva vad en ledamot i kammarrätten

med instämmande av en annan ledamot yttrat i frågan:

»För den av de sakkunniga föreslagna anordningen med särskilda kommunalombud

i taxeringsnämnderna synas bärande skäl av såväl teoretisk

som praktisk art kunna åberopas.

Det är obestridligt, att den av Konungens befallningshavande utsedda

ledamoten i taxeringsnämnden, vilken enligt 31 § 2 mom. gällande taxeringsförordning

har att vid taxeringen bevaka ''kronans intresse’, innehar partsställning

även med avseende å taxeringen till statlig bevillning och således

har att, låt vara indirekt, bevaka även kommunens intresse. Om nu skattesystemet

omlägges, så att utskylderna till primärkommunen icke längre

grundas på bevillningen utan på direkt taxering till kommunal repartitionsskatt,

kommer den av Konungens befallningshavande förordnade ledamotens

uppgift att inskränkas till att gälla enbart taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt.

I----det föreliggande förslaget angives även, att denne

ledamot förordnas ’såsom kronoombud’. Under sådana omständigheter är

det både konsekvent och rättvist att kommunen, vars intressen vid taxeringen

äro likvärdiga med kronans, därvid erhåller en egen representant.

Nu invändes häremot, att de sakkunniga överdrivit betydelsen av den

kommunala beskattningens framtida grundande på en självständig taxering

i stället för dess nuvarande anknytning till den statliga bevillningstaxe
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

ringen och att denna skillnad från synpunkten av kommunens fiskaliska intresse

vore av övervägande formell natur och därför icke i och för sig påkallade,

att kommunens fiskaliska intresse bevakades kraftigare än hittills

i taxeringsnämnden. Gent emot detta må erinras, att tillämpningen av den

föreslagna kommunalskattelagen nödvändiggör, att en mängd frågor, som

icke äro av betydelse för statsbeskattningen men för kommunen kunna vara

av stor vikt, måste lösas av taxeringsnämnderna. Därest, såsom de sakkunniga

föreslagit, virkestaxeringen överflyttas till taxeringsnämnderna,

tillkommer även ytterligare ett område, som är alldeles avskilt från statsbeskattningen.

I alla dessa beskattningsfrågor föreligger ett kommunens särskilda intresse,

som icke kan anses bevakat genom kronans ombud bos taxeringsnämnden.

Det har vidare invänts, att samtliga av kommunen valda ledamöter i

taxeringsnämnden vore att betrakta som ''kommunalombud’ med både vilja

och förmåga att iakttaga kommunens intressen och att kommunen därför

redan med nuvarande ordning vore fullt tillräckligt representerad vid taxeringen.

Det kan måhända påvisas, att kommunvalda ledamöter i enskilda

fall förfäktat kommunens fiskaliska intressen, men sådant är i nuvarande

författning ej avsett, utan dessa ledamöter böra liksom ordföranden intaga

en opartisk ställning, under det att partsställning tillkommer allenast den av

Konungens befallningshavande utsedda ledamoten. Får kommunen däremot

ombud med uttrycklig partsställning, är det att förvänta, att övriga kommunvalda

ledamöters opartiska ställning klarare inses och iakttages.

För att övergå till de praktiska synpunkterna så synes det böra lända

till gagn för ett riktigt taxeringsresultat, att viss ledamot får till uppgift

att bevaka kommunens intressen och att därvid särskilt tillse, att i kommunen

skattskyldiga men där icke mantalsskrivna varda behörigen taxerade.

Erfarenheten ger vid handen, att just i sistnämnda hänseende försummelser

ofta inträffa. Det är därvid av vikt, att samma ledamot även

före sammanträdena äger tillgång till deklarationsmaterialet. Emellertid

torde det varken vara behövligt eller ens lämpligt att ålägga honom att

granska hela sagda material. En dylik föreskrift komme helt säkert ofta

nog att stanna på papperet och skulle, om den verkligen iakttoges, kunna

verka hindrande på övriga granskande ledamöters arbete. Däremot kunde

det möjligen vara befogat att ålägga kommunalombudet en allmän skyldighet

att biträda ordföranden med införskaffandet av upplysningar om förhållanden

inom kommunen, vilka kunna vara av betydelse för taxeringsarbetet.

Ett dylikt åliggande har ombudet enligt förslaget blott vid den

särskilda fastighetstaxeringen. Vid denna taxering skall han dessutom särskilt

ägna uppmärksamhet åt att nya taxeringsvärden varda bestämda i alla

de fall, då anledning därtill föreligger. Emot ombudets föreslagna funktion

såsom föredragande vid virkestaxeringen synes intet vara att erinra.

Då jag på anförda skäl funnit mig böra förorda de sakkunnigas förslag

om kommunalombud med nu angivna uppgifter, har jag dock ej kunnat

biträda förslaget, att ombudet skulle förfoga över kommunens besvärsrätt, utan

ansluter mig i denna del till kammarrättens majoritet. Det vore dock önskvärt

att den person, som kommunen utser att föra besvärstalan, eller, om

flera utses, en av dem kunde beredas tillgång till deklaration, avgiven av

den skattskyldige, om vars taxering talan skall föras.»

För egen del uppfattade jag de sakkunnigas förslag om kommunombud

i taxeringsnämnden såsom ett försök att tillföra nämnden ökad sakkunskap

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Icke allenast i och för taxeringen för inkomst eller förmögenhet utan även

och i synnerhet för virkestaxeringen. Av principiella skäl ansåg jag, liksom

taxeringssakkunniga och flertalet hörda myndigheter, det obestridligen vara

riktigt, att virkestaxeringen skulle handläggas av beskattningsnämnder,

som själva icke intaga partsställning gentemot den skattskyldige. Den nuvarande

anordningen med kommunalnämnden på landet och motsvarande

kommunala styrelse i stad såsom första taxeringsinstans kunde därför icke

försvaras ur ett principiellt betraktelsesätt. Att anordningen likväl kommit

till stånd förklarades därav, att det med hänsyn till inkomsttaxeringsnämndernas

stora arbetsbörda tidigare ansetts möta hinder för virkestaxeringens

överlämnande till dessa nämnder. Vid övervägande av möjligheten att

anförtro arbetet åt de för inkomsttaxeringen avsedda beskattningsnämnderna,

hade jag funnit det obestridligen såväl för virkestaxeringen som för inkomsttaxeringen

innebära en fördel, att materialet för båda dessa taxeringar

bleve samlat på en hand. Den oundgängligen nödvändiga förstärkningen

av arbetskrafterna inom inkomsttaxeringsnämnden ansåg jag bliva väl tillgodosedd

genom att, såsom de sakkunniga föreslagit, vid virkestaxeringen

skulle på verksamt sätt deltaga två ledamöter med särskilda åligganden,

nämligen kommunombud och skogsvårdsombud. Det hade visserligen mot

en sådan anordning invänts, att två ledamöter i taxeringsnämnden komme

att företräda mot den skattskyldige riktade intressen. Jag ville ingalunda

förneka riktigheten av denna invändning, men ansåg densamma icke vara

vägande. Det vore nämligen nödvändigt, att taxeringsnämnden i sig komme

att inrymma representanter för de fiskaliska intressena, varförutan det allmännas

rätt måhända icke bleve tillräckligt tillgodosedd. Men då dessa

representanter icke ensamma skulle fatta besluten, utan vid sin sida hade

personer, som intoge en oberoende ställning, ställde det sig helt annorlunda

än då samtliga medlemmar företrädde ett och samma intresse. Jag fann

således, dels att taxeringsnämnden med den av de sakkunniga föreslagna

sammansättningen vore väl skickad att övertaga jämväl virkestaxeringen

och dels att principiella hinder för en sådan anordning icke förelåge. I förslaget

till taxeringsförordning vore därför bestämmelser upptagna om virkestaxeringens

handhavande av de beskattningsnämnder, som vore avsedda för

taxeringen för inkomst eller förmögenhet.

Med avseende å kommunombudet gjorde jag därefter följande uttalande

(prop. 210/1927, sid. 97):

»Med erkännande, att de invändningar, som anförts mot förslaget om

insättande i taxeringsnämnden av en särskild representant för de kommunala

intressena, från vissa synpunkter äro berättigade, anser jag dock, att

fördelarna av förslaget äro övervägande. Blir till ombud utsedd en för

sin kommuns bästa ansvarskännande och omdömesgill person — och detta

torde man hava anledning förvänta — bör hans medverkan vara till

nytta för taxeringen, särskilt om han under en följd av år kommer att

innehava dylikt uppdrag. Det framstår ock för mig såsom tydligt, att en

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 höft. (Nr 2U.) 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

dylik förstärkning av taxeringsnämnden är en nödvändig förutsättning för

att virkestaxeringen skall kunna uppdragas åt densamma. Om på landet,

såsom taxeringssakkunniga åsyftat, ordföranden i kommunalnämnden

utses till uppdraget i fråga, kan taxeringsnämnden vid virkestaxeringen

omedelbart tillgodogöra sig hans redan vunna erfarenhet på detta område.

Emellertid föranleda de anförda invändningarna mot förslaget mig att

förorda vissa icke oväsentliga ändringar i taxeringssakkunnigas förslag. I

8 § 3 mom. lämnas sålunda åt länsstyrelsen att på ansökan av kommun,

när särskilda skäl därtill äro, medgiva, att dylik ledamot i taxeringsnämnden

ej skall väljas för kommunen. Såsom dylika skäl torde man kunna

godtaga, att till följd av ringa eller ingen virkestaxering inom kommunen

eller av annan orsak, exempelvis att ordföranden eller den av länsstyrelsen

förordnade ledamoten äro hemmahörande i kommunen och väl förtrogna

med dess förhållanden, förstärkning av det taxeringssakkunniga elementet

inom taxeringsnämnden icke erfordras eller att nyttan av en dylik ledamots

medverkan icke står i skäligt förhållande till kommunens kostnad för ledamoten.

Det har vidare ansetts böra stadgas, att ledamoten skall hava skyldighet

att deltaga i granskning av självdeklarationerna och andra till ledning

vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet avlämnade uppgifter

endast då ordföranden det påkallar, dock med rätt för ledamoten att, när

han själv så önskar, deltaga i dylik granskning. Slutligen har någon inskränkning

icke meddelats i vederbörande kommunala menigheters rätt

att själva förordna om begagnande av dem tillkommande talerätt i taxeringsärenden.

Ledamoten skall dock hava befogenhet att, om kommunen

icke annorlunda förordnat, företräda kommunen i dylika ärenden även utan

uttryckligt bemyndigande därtill av kommunen. Någon rätt att utan uttryckligt

bemyndigande föra talan för annan menighet anser jag icke lämpligen

böra inrymmas åt ledamoten.»

Det synes mig, som om vid utskottsbehandlingen år 1927 hehovet av förstärkning

av arbetskrafterna i taxeringsnämnderna, därest virkestaxeringen

skulle anförtros åt dessa nämnder, icke blivit tillräckligt beaktat. Jag vill

erinra om det uttalande i fråga om taxeringsnämnden såsom beskattningsmyndighet

vid virkestaxeringen, som år 1909 gjordes av dåvarande chefen

för finansdepartementet vid anmälan av förslag till lag om skogsaccis,

nämligen (prop. 25/1909, sid. 67):

»Härefter återkommer jag till frågan om taxeringsförfaranclet. Jag har

redan framhållit, att organiserandet av en särskild taxeringsmyndighet för

accisbeskattningen under förhandenvarande förhållanden icke bör ifrågakomma.

Ej heller kan denna taxering för närvarande läggas på taxeringsnämnderna,

något som eljes uppenbarligen vore det naturligaste. Dessa hava

nämligen redan förut i flera fall en synnerligen stor arbetsbörda, och om

denna ökades med ett så betydande taxeringsarbete som det föreslagna,

skulle det bliva ännu svårare att till dem erhålla lämpliga ordförande än

vad redan är fallet.»

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Om således redan år 1909 det ansågs ogörligt att betunga taxeringsnämnden

med dåvarande sammansättning med virkestaxeringen, synes uppenbart,

att förhållandena icke äro gynnsammare nu, eftersom taxeringsnämndens arbetsbörda,

såsom känt är, efter år 1909 i stor utsträckning ökats. Den omständigheten,

att taxeringsnämnden genom 1910 års taxeringsförordning förstärkts

med en av länsstyrelsen förordnad ledamot med uppgift att bevaka kronans

intresse vid taxeringen, inverkar föga härutinnan. Utseendet av denne ledamot

måste givetvis ske med hänsyn till att hans verksamhet skall främst

inriktas på taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt. Om ledamoten

även skall förbereda virkestaxeringen, måste tillses, att han äger erfarenhet

rörande virkespriser och avverkningsförhållanden. Sannolikt skall det möta

stora svårigheter att finna personer med nödiga kvalifikationer för båda

dessa taxeringar. Särskilt i skogrika distrikt, där stor vikt måste fästas

vid virkestaxeringen, skulle sannolikt länsstyrelsen vid utseendet av dylik

ledamot nödgas fästa avgörande vikt vid vederbörandes lämplighet för

denna del av verksamheten och kronans intresse vid taxeringen sättas i

efterhand. Det torde ock kunna befaras, att genom en sådan sammankoppling

av göromål arbetsresultatet skall bliva mindre gott. Ledamoten torde

redan nu på många håll hava fullt upp med arbetet för taxering för inkomst

eller förmögenhet, och en så betydande utökning av arbetsbördan för honom,

som virkestaxeringens beredande innebär, måste väcka betänkligheter. Det

synes mig även oegentligt, att, såsom följer av utskottets förslag, ersättningen

för virkestaxeringens beredande skall bekostas av statsmedel, fastän

staten icke för egen räkning upptager skogsaccis.

Vad utskottet åsyftat med sitt uttalande, att kommunombudets medverkan

kunde tänkas medföra praktiska olägenheter vid taxeringsår betet, synes mig

icke fullt klart. Utskottet kan ej gärna hava hyst farhågor för deklarationshemlighetens

äventyrande genom anordningen i fråga, eftersom enligt

utskottets förslag samma rätt att taga del av deklarationerna, som avsetts

för kommunombudet, inrymts åt en av taxeringsnämnden utsedd ledamot i

nämnden. Ej heller kan utskottet hava ansett, att ordförandens och kronoombudets

obehindrade tillgång till deklarationsmaterialet försvåras, därest

kommunombudet även skall äga fri tillgång till detsamma, ty om så vore

fallet skulle samma invändning drabba även utskottets förslag, att en av

nämndens kommunvalda ledamöter skall äga rätt att självständigt genomgå

deklarationerna. Gäller däremot uttalandet kommunombudets rätt att utföra

talan för kommunen i taxeringsmål, vill jag erinra, att enligt propositionen

denna rätt skulle tillkomma ombudet endast därest kommunen icke

annorlunda förordnat. Det skulle alltså stå kommunen fritt att själv disponera

över besvärsrätten, när den funne så för gott, och häri torde ligga

ett tillräckligt verksamt korrektiv mot missbruk av talerätten från ombudets

sida.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Ehuru jag alltså icke funnit vad utskottet i denna punkt anfört innebära

en övertygande argumentering mot propositionens ståndpunkt, har jag

låtit undersöka, huruvida möjlighet finnes att bereda ordföranden och kronoombudet

i taxeringsnämnden hjälp i det förberedande arbetet på annat sätt.

En förstärkning av arbetskrafterna är, såsom jag redan anfört, en förutsättning

för virkestaxeringens överlämnande åt taxeringsnämnden. Men

även för övrig årlig taxering torde det på många håll vara till nytta, om ordföranden

och kronoombudet erhålla biträde vid granskning av deklarationer.

Den av utskottet förordade anordningen med självständig granskningsrätt

beträffande deklarationer för en av nämndens kommunvalda ledamöter

synes innebära ett beaktansvärt uppslag till lösning av denna fråga, men

för att denna anordning skall kunna medföra åsyftad verkan, torde vissa förändringar

i utskottsförslaget vara önskvärda. Sålunda torde redan vid valet av

ledamöter kommunrepresentationen böra tillse, att för arbetet i fråga lämplig

person insättes i nämnden. För ändamålet lärer vara tillräckligt bestämma,

att representationen skall vid valet uppdraga åt en av ledamöterna att utöva

berörda granskningsrätt. Ur principiell synpunkt synes det ock vara riktigare

att låta beslut liärutinnan fattas av kommunrepresentationen än av taxeringsnämnden,

då ju ledamoten skall vid granskningen i främsta rummet bevaka

kommun fiskaliska intressen. Det är ock nödvändigt, särskilt för

virkestaxeringen, att sådant uppdrag gives före taxeringsarbetets påbörjande.

Dylikt uppdrag torde vidare böra lämnas för varje i taxeringsdistriktet ingående

kommun eller kommundel och icke såsom enligt utskottets förslag för

taxeringsdistriktet i dess helhet, detta bland annat för att kunna giva uppdraget

åt samma person, som hittills handhaft beredandet av virkestaxeringen,

varigenom dennes redan förvärvade erfarenhet i fortsättningen kan

tillgodogöras. Ett ytterligare skäl för att låta kommunrepresentationen besluta

i frågan ligger däri, att, för det fall arvode finnes böra utgå till denne

ledamot för hans deltagande i det förberedande arbetet, detta bör utgå av

kommunens medel. Några större betänkligheter torde ej heller möta mot

att överlämna åt kommunrepresentationen att själv bestämma arvodet.

I fråga om utövandet av kommunens talerätt i taxeringsfrågor skulle väl,

enligt min mening, några verkliga olägenheter icke vara förbundna med

att ifrågavarande ledamot skulle äga föra talan för kommunen i de fall, då

kommunen ej annorlunda förordnade — en anordning som äger motsvarighet

i vad som gäller för ordförande i fattigvårdsstyrelse — men då å andra

sidan det ej kan påstås, att en sådan anordning är påkallad av något

mera framträdande behov, finner jag ej tillräckliga skäl att förorda legal

befogenhet i sådant avseende för ifrågavarande ledamot.

Vid en anordning sådan som den nu angivna finnes ej anledning medgiva

undantag från dess tillämpning å vissa orter, även om ledamotens

medverkan under det förberedande arbetet på vissa håll, där virkestaxering

ej kommer att ske, icke kan anses av trängande behov påkallat. Det

vill nämligen synas, som om meddelandet av ifrågavarande uppdrag åt en

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

av nämndens kommunvalda ledamöter skall vara ägnat att sporra denne

till större intresse för taxeringen än som kan förutsättas föreligga hos de

ledamöter, som icke hava fri tillgång till deklarationsmaterialet. Dessutom

skulle, om undantag medgåves, erfordras särskilda bestämmelser om rätt

för någon kommunvald ledamot att taga del av deklarationerna, varigenom

bestämmelserna i detla ämne skulle bliva alltför invecklade.

I det nu uppgjorda förslaget till taxeringsförordning har jag av anförda

skäl icke upptagit stadgandena om kommunombud i taxeringsnämnden

utan i stället infört bestämmelser om uppdrag för en av de kommunvalda

ledamöterna i taxeringsnämnden att utöva vissa särskilda funktioner i enlighet

med det nyss anförda och om ersättning åt sådan ledamot. Dessa

bestämmelser återfinnas i 8 § 4 mom., 56 § 1 mom., 81 § samt 146 § 2 mom.

I anslutning härtill har kronoombudets åligganden bestämts i huvudsaklig

anslutning till 1927 års proposition.

Vad därefter angår skogsvårdsombudet anser jag väl fortfarande skäl tala

för att låta ombudet deltaga i taxeringsnämndens beslut ■— jag tänker därvid

särskilt på att känslan av ansvar för ett i sak riktigt avgörande av

taxeringarna därigenom stegras — men jag kan godtaga utskottets förslag

på denna punkt och bar låtit det överarbetade förslaget till taxeringsförordning

avfattas i enlighet härmed.

Jag vill nu redogöra för ett annat förslag, som åsyftar att på vissa

orter bereda förstärkning i arbetskrafterna för taxeringen. Detta förslag

har avseende å medverkan vid taxeringen av kommunal tjänsteman, utan

att denne blivit utsedd till medlem i taxeringsnämnden.

Fråga härom har uppkommit genom skrivelse från länsstyrelsen i Malmöhus

län den 27 maj 1927 i ärende rörande viss omorganisation av kronouppbördsoch

mantalskontoret i Malmö.

Enligt gällande taxeringsförordning är granskningen av självdeklarationema

en taxeringsnämndens inre angelägenhet. I denna nämnd må sådan

granskning företagas endast av ordföranden, med biträde i varje särskilt

fall av den ledamot, nämnden utser, vidare av den av länsstyrelsen utsedda

ledamoten i nämnden ävensom i särskilda fall av tillkallad sakkunnig.

Taxeringsförordningen lämnar icke möjlighet för någon utanför taxeringsorganisationen

stående att, vare sig såsom representant för de beskattande

menigheterna eller såsom ombud för skattskyldiga, deltaga i sagda granskning.

De beskattande menigheterna kunna icke heller annorledes än genom

besvär, alltså såsom part, framställa yrkanden rörande taxeringen.

I fråga om taxering till skogsaccis gäller, att samtliga medlemmar i beskattningsnämnden

— kommunalnämnd å landet, drätselnämnden i Stockholm

och drätselkammare i annan stad — må deltaga i granskning av

[Skogsvårds
orabud.

]

Kommu)''ala

tjänstemäns

medverkan

vid taxeringen.

Gällande

bestämmelser.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

virkesdeklarationer samt att ett av skogsvårdsstyrelsen utsett ombud för medverkan

vid taxeringen, vilket ombud saknar beslutanderätt, jämväl äger

taga del av virkesdeklarationerna.

De tekniska delarna av arbetet med taxeringen för inkomst eller förmögenhet

åvila huvudsakligen taxeringsnämndens ordförande, som därvid

kan anlita biträde av den av länsstyrelsen förordnade ledamoten i taxeringsnämnden.

I stad böra taxeringsnämnderna därjämte åtnjuta biträde vid

upprättandet och kompletterandet av nämndens längder av uppbörds- eller

annan tjänsteman, som magistraten och i Stockholm överståthållarämbetet

utser.

I Stockholm, där taxeringsarbetet är särdeles omfattande, har befunnits

nödigt att till nämndernas förfogande vid granskningen av uppgiftsmaterialet

ställa särskilt utbildad personal.1 Sedan stadens uppbördsverk, förlagt till

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, från och med den 1

april 1921 provisoriskt omorganiserats med aderton taxeringskontor och nio

uppbördskontor, utföres taxeringsarbetet till väsentlig del å taxeringskontoren.

Varje taxeringskontor förestås av en taxeringskommissarie och å kontoren

finnas därjämte anställda taxeringsassistenter, i regel en å varje kontor,

jämte i övrigt erforderlig personal. Taxeringskommissarierna och -assistenterna

ombesörja ordnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter,

granska desamma samt vidtaga i samråd med vederbörande ordförande

erforderliga åtgärder för taxeringsmaterialets kompletterande. De draga även

försorg om längdföringen. Denna anordning är genomförd inom ramen

för den allmänna taxeringsorganisationen på det sätt, att taxeringskommissarierna

och -assistenterna av överståthållarämbetet förordnas till ledamöter

i stadens taxeringsnämnder. Dessa personer lämna även å prövningsnämndsstadiet

biträde vid taxeringarna, i det att de då tjänstgöra såsom

medhjälpare åt kronans ombud hos prövningsnämnden.

Enligt vad som uppgives i 1928 års taxeringssakkunnigas förenämnda

betänkande plägar även i Göteborg en icke obetydlig del av taxeringsarbetet

utföras av tjänstemän hos staden. Deklarationerna och övriga taxeringsuppgifter

mottagas å mantalskontoret och ordnas distriktsvis efter mantalslängden.

Flera tjänstemän å detta kontor äro jämväl förordnade till ledamöter

i taxeringsnämnderna och ombesörja i denna egenskap en väsentlig

del av taxeringsarbetet, som för övrigt helt utföres inom mantalskontorets

lokaler, där taxeringshandlingarna förvaras och sammanträdena hållas.

Någon efter Stockholmsförhållandena ordnad organisation är dock icke genomförd

i Göteborg.

Kostnaderna för taxeringen till bevillning, till inkomst- och förmögenhetsskatt

samt till kommunal progressivskatt bestridas i allt väsentligt av

statsmedel, varemot kostnaderna för taxeringen till skogsaccis utgöras av

vederbörande kommun och skogsvårdsstyrelse.

1 Se härom vidare 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande (Statens offentliga utredningar

1925:27) sid. 132 o. f.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 87

Närmast för att möjliggöra bidrag av statsrhedel till Stockholms stad för

dess kostnader för berörda omorganisation av uppbördsverket i Stockholm

infördes genom förordning den 12 maj 1922 i 54 § taxeringsförordningen

stadgande därom, att kommun, som för taxeringsarbetet vidtagit särskilda

anstalter, som befunnits ändamålsenliga, och härför åtagit sig kostnader,

skulle kunna erhålla bidrag härtill av det belopp, högst två procent av rikets

hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma för året, som av Kungl. Maj:t

finge användas till bestridande av vissa kostnader för taxeringsarbetet. Rörande

motiven till detta stadgande hänvisas till propositionen nr 167/1922

och bevillningsutskottets betänkande nr 30/1922. Stockholms stad hade

ifrågasatt att av statsmedel erhålla ersättning för hela merkostnaden för

omorganisationen av uppbördsverket, men Kungl. Maj:t föreslog och riksdagen

beslöt, att allenast bidrag till dylika kostnader skulle kunna utgå.

Vid frågans anmälan för Kungl. Maj:t anförde föredragande departementschefen

i huvudsak följande. Anordningar, sådana som de av Stockholms

stad vidtagna, innebure otvivelaktigt en betydande fördel för staten.

Å andra sidan finge ej förbises, att, om en kommun vidtoge anordningar

för en särskilt effektiv taxering, detta torde ske främst i kommunens eget

intresse — taxeringen hade ju lika stort intresse för kommunal- som för

statsbeskattningen. Då formerna för taxeringsorganisationen en gång vore

givna och därmed måste anses hava av statsmakterna godtagits såsom i

det stora hela från statens synpunkt tillfredsställande, kunde det måhända

synas mindre lämpligt, att statsverket genom undantagsbestämmelser bekostade

särskilda anordningar till en viss kommuns fördel, även om så

vore att även staten hade nytta av desamma. Emellertid skulle redan enligt

dåvarande bestämmelser vid fördelning av ersättningar för taxeringsbestyret

avseende fästas på den för de särskilda uppdragens utförande erforderliga

skicklighet, tid och arbete, och i praxis torde därvid hänsyn

hava tagits till den skicklighet o. s. v., varmed arbetet faktiskt bedrivits.

Det syntes därför departementschefen knappast vara ägnat att väcka betänkligheter

att låta en del av den ersättning, som med tillämpning av

nämnda princip skulle tillerkännas vissa personer, i stället tillfalla en

kommun, vilken i sin tur garanterat vederbörande tillräcklig ersättning.

Efter att hava framhållit, att ifrågavarande spörsmål vore gemensamt för

städerna och landsbygden, uttalade departementschefen vidare, att försiktigheten

syntes bjuda att icke utfästa ersättning för hela kostnaden för ifrågavarande

anstalter utan allenast bidrag till desamma. Slutligen ville departementschefen

understryka, att den av honom förordade ändringen enligt

hans mening icke innebure någon som helst utfästelse för någon längre

framtid. När frågan om en reformerad taxeringsorganisation komme att

upptagas till avgörande, borde detta kunna ske, utan att man funne sig

bunden av den ifrågasatta anordningen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

1923 års

taxeringssakkunniga.

1927 års

kungl. förslag.

Riksdagen

1927.

Länsstyrelsens

i Malmöhus

län skrivelse.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Under sitt utredningsarbete rörande en förändrad taxeringsorganisation

berörde 1923 års taxeringssakkunniga frågan om uppbördstjänstemännens

deltagande i taxeringsarbetet. De sakkunniga anförde i denna fråga följande

(sid. 133 o. f. betänkandet):

»På grund av de gynnsamma erfarenheterna av uppbördstjänstemännens

deltagande i taxeringsarbetet i Stockholm hava de sakkunniga övervägt, huruvida

särskild för Stockholm och möjligen vissa andra större städer avpassad

organisation, byggd_ på uppbördstjänstemännens deltagande i taxeringsarbetet,

bör föreskrivas. Då emellertid någon mera ingripande åtgärd beträffande

städernas uppbördsväsende icke torde böra vidtagas, innan resultatet

av pågående utredning rörande omorganisation av uppbördsväsendet

föreligger, hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå någon sådan,

för vissa städer avpassad organisation. I stället torde, såsom hittills, böra

ankomma på vederbörande ortsmyndigheter att inom ramen för den för

hela riket avpassade organisationen vidtaga efter de olika orternas förhållanden

lämpade åtgärder för att genom medverkan av uppbördstjänstemän

erhalla effektivare taxering. I sådant syfte föreslå de sakkunniga bibehållandet

av nuvarande stadgande om rätt för kommun, som för taxeringsarbetet

vidtagit åtgärder, som befunnits ändamålsenliga, att för dessa kostnader

erhålla bidrag av statsmedel.»

I propositionen nr 210/1927 med förslag till taxeringsförordning bibehöllos,

såsom redan blivit nämnt, grunderna för nuvarande taxeringsorganisation

med vissa ändringar, för vilka redogörelse nu icke torde erfordras. Det

må vara nog att erinra om de nyss berörda bestämmelserna om virkestaxeringens

överflyttande från de kommunala organen till de vanliga taxeringsnämnderna

och om insättande i taxeringsnämnden av tvenne nya ledamöter,

kommunombud och skogsvårdsombud. Propositionen upptog vidare

stadgande om rätt för av ordföranden i taxeringsnämnden anlitat skrivbiträde

att taga del av deklarationsmaterialet i den omfattning, ordföranden

bestämde. Slutligen bibehölls i sak stadgandet om rätt för kommun att

erhålla bidrag av statsmedel till kostnader, som kommun åtagit sig för

särskilda såsom ändamålsenliga befunna anstalter för det årliga taxeringsarbetet.

För riksdagens ställning till 1927 års kungl. förslag har i det föregående

redogjorts.

Efter att hava redogjort för innebörden i det Kungl. Maj:ts prövning

underställda förslaget till omorganisation av kronouppbörds- och mantalskontoret

i Malmö och sin ställning till förslaget anför länsstyrelsen i Malmöhus

län i förberörda skrivelse den 27 maj 1927 följande:

. »I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen böra framhålla, att ett rätt

tillvaratagande av det allmännas medel icke uteslutande består i besparing

av utgifter utan jämväl i utövande av noggrann tillsyn däröver, att det

allmänna får vad det allmänna tillkommer.

Ehuru kronouppbördskontoret i Malmö, såvitt länsstyrelsen kunnat finna,

alltid på ett fullt tillfredsställande sätt fungerat i sina nuvarande ålig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

8!)

ganden, måste dock länsstyrelsen såsom sin mening uttala, att åliggandena

bort till fromma för stat och kommun utvidgas i ett betydelsefullt avseende,

och det hade varit lyckligt, om detta av vederbörande beaktats i sammanhang

med den föreslagna omorganisationen.

Länsstyrelsen avser taxeringsväsendet.

Ser man på den nuvarande instruktionen, finner man i fråga om taxeringsväsendet

huvudsakligen det stadgandet, att kronouppbördskamreraren såväl

som mantalskommissarien hava att efter anvisningar av magistraten ''biträda

vid organiserandet av taxeringsnämndernas arbete’. Detta skulle

hädanefter belöpa på kronouppbördskamreraren ensam, och det är nog icke

mera än att han räcker till för det. Utan att närmare känna magistratens

anvisningar föreställer sig länsstyrelsen, att kronouppbördskamrerarens åtgöranden

i fråga om taxeringsväsendet inskränkt sig till huvudsakligen uppgörande

av förslag till distriktsindelning vid tillfällen, då på grund av stadens

tillväxt en förändring ansetts påkallad, distribuering av kronouppbördskontorets

personal för längdföring och dylikt inom de olika distrikten, mottagande

och distribuering av inkomna uppgifter för taxeringen, ävensom formell

granskning av taxeringslängderna efter taxeringsförrättningarnas avslutande.

Praktiskt taget skulle således kunna sägas, att kronouppbördskontorets

ledning står helt utanför taxeringsväsendet eller i varje fall saknar intresse

och möjlighet att utöver rent formella ingripanden öva inverkan på taxeringsväsendet.

Åtminstone tyda kronouppbördskontorets inlagor till kronoombudet

hos prövningsnämnden rörande kontorets eftergranskning av taxeringslängderna

härpå, ty dessa inlagor hava sällan innehållit annat än formella

anmärkningar. Och dock borde kronouppbördskontoret med dess helt

visst ganska stora kännedom om stadens befolkning icke sakna möjlighet

att bedöma taxeringarna jämväl reellt.

Vad länsstyrelsen sålunda uttalat, får ingalunda tagas såsom ett klander,

utan med nuvarande bestämmelser är det påpekade missförhållandet allenast

helt naturligt. Malmö stad har emellertid numera uppnått en sådan storlek,

att det, enligt vad erfarenheten visat, framstår såsom ett verkligt behov,

att något åtgöres för att sätta taxeringsnämnderna i stånd att fullt

tillfredsställande funktionera. Den korta tid, som är anslagen för taxeringsarbetet,

kräver även under mellantiden fortgående undersökningar, vilkas

resultat kunna komma taxeringsnämnderna till godo i deras verksamhet.

Statsmakterna hava genom bestämmelser såväl i nu gällande taxeringsförordning

som ock i det förslag till taxeringsförordning, vilket för närvarande

ligger på riksdagens bord, så att säga direkt inbjudit kommunerna

att vidtaga åtgärder för taxeringsväsendets förbättring, i det att statsbidrag

utlovats åt kommuner, som vidtagit särskilda anstalter för det årliga taxeringsarbetet,

därest dessa anstalter befunnits ändamålsenliga. Enligt länsstyrelsens

underdåniga förmenande hade det bort kunna förväntas, att

Malmö stad i sammanhang med kronouppbördskontorets omorganisation

tagit under övervägande, vilka åtgärder av antydd art lämpligen bort vidtagas.

Det är utan vidare klart, att länsstyrelsen alldeles icke tänkt sig eu så

vittgående anordning som den i Stockholm genomförda och till vilken betydande

statsbidrag där lämnats. En anordning av sådan omfattning är i

Malmö alldeles icke nödig, och knappast nyttig. Utan att gå tillnärmelsevis

så långt, torde dock många utvägar finnas att med jämförelsevis små

medel nå gott resultat i nu ifrågavarande hänseende. Ehuru det knappast

skulle vara nödigt att här söka uppdraga noggranna linjer för en lämplig

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Skatteberedningens

yttrande

okt.

1927.

organisation, skulle länsstyrelsen dock vilja giva en antydan, huru länsstyrelsen

tänkt sig denna sak.

I stället för mantalskommissariebefattningen, vilken föreslagits till indragning,

hade kunnat inrättas exempelvis en taxeringskommissariebefattning,

att sortera under kronouppbördskamreraren. Taxeringskommissarien

borde haft till åliggande huvudsakligen att året om syssla med taxeringsundersökningar.

Han borde sålunda exempelvis med tillhjälp av kontorets

personkännedom inom staden i säkerligen betydande antal fall göra femårssammanställningar

av deklarationer för bedömande av deklarationernas

vederhäftighet. Genom dylika undersökningar kunde ett bearbetat material

framläggas för taxeringsnärundsordförandena, så länge deras arbete påginge,

och därefter för kronoombudet hos prövningsnämnden. Under taxeringsnämndernas

arbete kunde han av samtliga taxeringsnämnder i staden anlitas

för åstadkommande av utredningar i sådana fall, som vederbörande

taxeringsnämnd funnit misstänkta, men som taxeringsnämnden eljest på

grund av bristande tid måst lämna utan anmärkning.

Det borde för envar, som äger erfarenhet i taxeringsarbete, framstå såsom

uppenbart vilken betydelse en sådan tjänstebefattning skulle hava för

taxeringsväsendets uppryckning, och länsstyrelsen är övertygad, att efter

inrättandet av en sådan befattning snart skulle framträda resultat av sådan

beskaffenhet, att staden inom kort skulle vilja anställa ytterligare en. Kostnaderna

härför skulle intjänas flera gånger om, oavsett den inverkan befattningen

komme att Utöva på de skattskyldiga med avseende å större betänksamhet

vid deklarationernas avfattning.

Även utan ändring av taxeringsförordningen skulle en sådan befattningshavare

göra nytta. Klart är dock, att befattningshavaren bör komma till

synes i taxeringsförordningen och givas ungefär enahanda befogenhet i förhållande

till skattskyldiga och till taxeringsnämnderna i staden, som i det

å riksdagens bord liggande förslaget till taxeringsförordning givits åt landskamrerare.

Om någon garanti för gott personval till befattningen kunde lämnas,

skulle en sådan befattning bliva av sådan nytta för statsverket, att staten

gärna borde bidraga med hälften av löneförmånerna.»

I ärendet hördes 1924 års skatteberedning, som den 17 oktober 1927 avgav

yttrande, varav följande må bär återgivas:

»Skatteberedningen utgår från att dess yttrande inhämtats i anledning

av ett av länsstyrelsen i Malmöhus län väckt förslag, att personalen å kontoret

i fråga skulle i viss utsträckning sysselsättas med taxeringsgranskning.

I dylikt avseende vill beredningen till en början vitsorda önskvärdheten

av statsmakternas understöd åt de strävanden, som från kommuners sida

må förekomma till främjande av en effektiv och rättvis taxering. Det uppslag,

som framkommit från länsstyrelsen i Malmöhus län, synes därför värt

det största beaktande.

Det är möjligt, att, såsom länsstyrelsen anmärker, ökad medverkan av

uppbördstjänstemännen vid taxeringen skulle kunna erhållas även utan

ändring i taxeringsförordningen. I detta avseende hänvisas till taxeringsorganisationen

i Stockholm, som innebär, att för ändamålet anställda kommunala

tjänstemän erhålla överståthållarämbetets förordnande såsom ledamot

i taxeringsnämnderna och såmedelst erhålla tillgång till självdeklara
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

tioner m. in. Skatteberedningen måste emellertid för sin del finna, att en

dylik organisation skulle vila på alltför läs grund å platser, där ej, såsom

i Stockholm, de kommunala tjänstemännen äro direkt underordnade den

statliga myndigheten, d. v. s. länsstyrelsen resp. överståthållarämbetet.

Skatteberedningen föreställer sig fördenskull det vara lämpligt, att, såsom

även länsstyrelsen förutsatt, i taxeringsförordningen intagas föreskrifter med

direkt sikte på en anordning sådan som den ifrågasatta. Dessa föreskrifter

torde likväl böra formuleras så allmänt, att plats finnes för en viss frihet

för kommunerna, när det gäller att inrätta organ för att bidraga till en

effektiv taxering.

En sådan lagstiftning skulle kunna erhålla exempelvis följande innehåll:

Rätt att taga del av deklarationerna beredes, förutom de i nuvarande eller

i senast föreslagna taxeringsförordning omförmälda personer, även för ändamålet

av kommun anställd tjänsteman, som av länsstyrelsen godkännes.

Dylikt godkännande bör av länsstyrelsen lämnas för högst tre år i sänder

efter framställning av vederbörande kommun. Tjänstemannen i fråga bör

ha ställning av biträde hos taxeringsnämnd, eventuellt även hos prövningsnämnd,

men bör bringa till kommunens kännedom sådana fall, i vilka han

anser anledning finnas för kommunen att anföra besvär. Vederbörande

skulle, efter särskilt medgivande av länsstyrelsen i detta avseende, äga rätt

att från skattskyldiga in. fl. infordra felande deklarationer ävensom från

arbetsgivare m. fl. löneuppgifter o. dyl.

Skatteberedningen kan däremot svårligen tillstyrka länsstyrelsens förslag,

att vederbörande skulle äga ungefär samma rätt, som i det föreliggande

förslaget till taxeringsförordning givits åt landskamrerare. Detta skulle

innebära ett frångående av tanken, att vederbörande skulle vara inordnad

i den normala taxeringsorganisationen, i det han erhölle rättigheter utöver

dem, som tillkomma taxeringsnämnds ordförande. Härav skulle lätteligen

kunna härledas den föreställningen, att vederbörande vore satt att utöva

någon slags kontroll å taxeringsarbetet. En dylik befogenhet synes icke

böra inrymmas åt kommunala tjänstemän.

En lagstiftning av ungefär det innehåll, skatteberedningen här ovan förutsatt,

skulle öppna möjlighet för länsstyrelsen att giva sitt godkännande åt

olika anordningar. Länsstyrelsen kunde exempelvis giva en person den

vidsträcktare rätten att jämväl infordra felande handlingar, medan andra

personer, i biträdesställning i förhållande till denne, erhölle rätt att taga

del av deklarationer. Förslaget torde ävenledes giva rum för en organisation

sådan som den i Stockholm förekommande, även om de anställda tjänstemännen

ej av överståthållarämbetet förordnas såsom ledamot i taxeringsnämnd.

Att kommun skulle för anordning, varom nu är fråga, erhålla bidrag

enligt 54 § 2 mom. taxeringsförordningen eller motsvarande lagrum i eventuellt

ny lagstiftning, finner skatteberedningen ej utan vidare självklart.

Vidtager kommunen dylik anordning, sker det naturligtvis i första hand i

kommunens eget intresse, och det bör uppenbarligen liksom hittills tillkomma

Kungl. Maj:t att pröva, huruvida anordningen har det värde för

det allmänna, att anledning till särskilt bidrag anses föreligga.»

Skatteberedningen yttrade sig därefter närmare angående den i remissakten

omförmälda tjänsten och antydde därvid, att tillfälle borde beredas

Malmö stad att i anledning av länsstyrelsens yttrande på nytt taga ärendet

under omprövning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts

beslut 11 nov.

1927.

Skatteberedningens

yttrande

dee.

1927.

92 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Efter det magistraten i Malmö och länsstyrelsen på nytt yttrat sig i

frågan, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 11 november 1927 gott fastställa

det Kungl. Maj:ts prövning underställda beslutet rörande omförmälda

omorganisation av kronouppbörds- och mantalskontoret i Malmö och föreskrev

tillika, att handlingarna i ärendet skulle återställas till länsstyrelsen

för beredande av tillfälle för stadsfullmäktige och magistraten i Malmö att

taga ställning till vad skatteberedningen i ärendet anfört.

Sedan jag åt 1924 års skatteberedning uppdragit att utforma förslag till

ändringar i förslaget till taxeringsförordning i anslutning till skatteberedningens

förberörda yttrande, har skatteberedningen den 7 december 1927

avlämnat sådant förslag och därvid — efter redogörelse för vad i frågan

förekommit — för egen del anfört:

»Behov av åtgärder i den riktning, skatteberedningen i sitt tidigare

avgivna yttrande angivit, torde sannolikt föreligga på flera håll, synnerligast

i kommuner med ett större antal taxeringsdistrikt. Belysande härutinnan

är ett uttalande, som mantalskommissarien i Göteborg Otto Graffman

gjort uti en den 23 januari 1924 dagtecknad skrivelse till 1923 års taxeringssakkunniga,

föranledd av förfrågan från de sakkunniga om möjligheterna

att för åstadkommande av ett tidigare påbörjande av taxeringsarbetet

genomföra vissa förändringar i fråga om tiden för deklarationernas

avlämnande och för justeringen av mantalslängden. Mantalskommissarien

Graffman yttrade i skrivelsen, bland annat, följande: ’Då jag förmodar, att

i och med ändringen av tiden för deklarationernas avlämnande till den 15

februari, bestämmelser äro avsedda att meddelas om avlämnande av de i

11 § taxeringsförordningen omförmälda uppgifter, begagnar jag tillfället

hemställa, huruvida icke något skulle kunna göras för vinnande av mera

effektivitet i avseende å dessa uppgifters lämnande. Vi hava nämligen här

ganska ledsamma erfarenheter i berörda hänseende. Arbetsgivarna visa

härutinnan stor försumlighet, ofta nog kanske avsiktligt. Det har förekommit

fall, där sannolika skäl förelegat för, att en överenskommelse mellan

arbetsgivaren och arbetarna existerat, enligt vilken den förre lovat att icke

lämna löneuppgifter. Man har vidare kommit underfund med, att arbetsgivare

i flera fall lämnar uppgift endast på den såsom timpenning intjänta

avlöningen men icke på ackordsavlöningen. Även tantiemer till befattningshavare

döljas ej sällan. Från de s. k. ''familjebolagen’ lämnas ofta inga

uppgifter om aktieutdelning. Det är också en brist att ifrågavarande uppgifter

icke kunna under taxeringsarbetets gång infordras utan genom vederbörande

taxeringsordförande och då endast beträffande personer inom hans

distrikt. Särskilt i Göteborg, där 37 taxeringsdistrikt finnas, blir förhållandet

märkbart. Kunde infordrandet få ske i tjänsteväg, exempelvis

bär genom mantalskontoret för hela staden, skulle mycket vara vunnet, men

härför möter antagligen formella hinder. Jag har ansett mig böra påpeka

denna sak därför, att den obestridligen har en stor betydelse för ernående

av ett tillfredsställande taxeringsresultat, men jag förbiser icke, att den

torde vara rätt svår att ordna.’

I detta yttrande framhålles särskilt behovet av ett organ, som kan centralt,

oavsett vilket taxeringsdistrikt den skattskyldige tillhör, infordra

felande deklarationer och uppgifter. Men även för mottagandet av deklarationer

och taxeringsuppgifter över huvud torde det i större kommuner vara

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition Nr 214. 93

fördelaktigt, om ett gemensamt organ för taxeringsnämnderna funnes. I

vissa städer torde man hittills hava hjälpt sig fram härutinnan genom anordnande

av särskild mottagningsbyrå, som antingen betraktats såsom expedition

för magistraten, vilken ju är berättigad mottaga deklarationer och

andra taxeringsuppgifter, eller oek omhänderhafts av taxeringsnämndernas

ordförande gemensamt. Någon rätt för dylik mottagningsbyrå att infordra

felande deklarationer eller handlingar förefinnes dock icke i det fall, att

byrån utgör cn magistratens expedition. Infordrandet har i dylikt fall icke

kunnat företagas, förrän taxeringshandlingarna sorterats å de olika taxeringsdistrikten

och överlämnats till vederbörande ordförande, varigenom tidsutdräkt

vållats. Utan tvivel skulle det innebära en fördel såväl för allmänheten

som för taxeringsmännen, om kommunerna tillhandahölle kvalificerad

personal för mottagandet och ordnandef av deklarationerna och

taxeringsuppgifterna samt om erforderliga anmaningar att inkomma med

felande handlingar kunde utfärdas redan före det ordnade taxeringsmaterialets

utlämnande till taxeringsnämndsordförandena.

Vidare skulle en icke oväsentlig lättnad i arbetet för ordförandena vinnas

och samtidigt likformigheten och effektiviteten i arbetet befrämjas, om i

dylika kommuner deklarationsmaterialet underkastades en första granskning

av särskilda tjänstemän. Särskilt den formella granskningen kunde med

fördel anförtros åt sådana tjänstemän, varigenom ordföranden vunne tid

för den mera betydelsefulla sakliga granskningen, som ofta nog torde lida

på den under nuvarande förhållanden oundvikliga forceringen av arbetet,

då ordföranden har att svara för både formell och saklig granskning.

Med hänsyn till de på olika orter växlande förhållandena torde, såsom

skatteberedningen i sitt yttrande framhållit, en viss rörelsefrihet böra lämnas

vid genomförandet av den anordning, som nu ifrågasättes. Tillhandahållandet

av dylika biträdande tjänstemän torde icke gärna böra föreskrivas

såsom skyldighet för kommun, utan det bör ankomma på kommunen själv

att bestämma härom. Stadgandena böra avse icke allenast städerna utan

även vara tillämpliga å kommuner å landet, där liknande behov kunna

föreligga. I städerna torde böra ankomma på magistraten eller stadsstyrelsen,

i Stockholm överståthållarämbetet, att utse dylika biträdande tjänstemän,

givetvis sedan kommunrepresentationen ställt anslag till förfogande för

ändamålet. A landet torde vara lämpligast, att kommunrepresentationen

med eller utan samband med anvisandet av anslag utser tjänstemannen.

Emellertid synes det böra läggas i länsstyrelsens hand att pröva vederbörande

tjänstemäns personliga kvalifikationer och att allt efter behovet

meddela föreskrifter för deras medverkan.

På länsstyrelsens beslut bör ock bero, huruvida anmaningsrätt må tillkomma

sådan tjänsteman samt, där så tinnes böra ske, om denna rätt skall

vara obegränsad eller hava avseende å allenast vissa slag av uppgifter.

Givetvis bör därjämte taxeringsnämndens ordförande kunna lämna tjänstemännen

ytterligare föreskrifter.

Såsom av departementschefen år 1922 och även av skatteberedningen

framhållits, hava staten och kommunerna gemensamt intresse av att taxeringsarbetet

bedrives effektivt. Ifrågavarande anordning torde därför böra

uppmärksammas av kommunerna. En särskild fördel för dem ligger

däruti, att dylik tjänsteman kan hålla kommunens vederbörande organ

underrättad om förefintliga anledningar för kommunen att bevaka sin rätt

vid taxeringen. Detta torde icke sakna betydelse, därest i enlighet med

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

kommunalskatteutskottets uppfattning något särskilt kommunombud icke

kommer att inträda såsom ledamot i taxeringsnämnden.

I fråga om bidrag av statsmedel till kommun för kostnader för anordningar

av nu angivet slag torde böra tillämpas vad redan nu gäller i fråga

om bidrag för kommuns anstalter till taxeringsarbetets främjande; och bör

det alltså ankomma på Kungl. Maj:t att pröva i vad mån anordningarna

hava sådant värde för det allmänna, att bidrag bör lämnas.

Inom skatteberedningen pågår för närvarande överarbetning av 1927

års förslag till taxeringsförordning under beaktande av vad kommunalskatteutskottet

föreslagit. I samband därmed hava i författningstexten inarbetats

bestämmelser i enlighet med det ovan anförda. Omnumrering av

vissa paragrafer har därvid måst vidtagas. Ett utdrag av det nu föreliggande

för fattnings förs lhget i vad förevarande ämne angår fogas såsom

bilaga till denna promemoria. De paragrafer, i vilka allenast redaktionella

ändringar skett, hava dock ansetts icke böra medtagas i utdraget.»

Den såsom bilaga till skatteberedningens promemoria fogade författningstexten

lyder som följer:

»15 §.

1 mom. I Stockholm må överståthållarämbetet förordna tjänstemän hos

ämbetet att biti-äda beskattningsnämnderna i första instans på sätt i 108 §

sägs. För samma ändamål må i annan stad magistraten eller stadsstyrelsen

samt i köping eller landskommun kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige

finnas, dessa till förfogande för beskattningsnämnderna i första

instans ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som därtill godkännas

av länsstyrelsen. Sådant godkännande må lämnas för högst tre år i sänder.

Lämnat godkännande kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.

2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita

skrivbiträde, som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kompletterandet

av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd

och taxeringsnämnd i stad, där magistrat finnes, skall erforderligt biträde

lämnas av uppbörds- eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande i

Stockholm av överståthållarämbetet och i annan stad av magistraten.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning i andra fall än som i 33 § 3 mom.

och 36 § 2 mom. avses tillkommer landskamreraren samt ordföranden i vederbörande

beskattningsnämnd i första instans.

Länsstyrelsen må tillerkänna tjänsteman, som omförmäles i 15 § 1 mom.,

rätt att utfärda anmaning, som i första stycket sägs, såvitt angår taxering

inom kommunen. Sådan rätt må angivas avse anmaningar av alla slag,

varom nu är fråga, eller ock begränsas till anmaningar av vissa slag. Lämnat

bemyndigande kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.

2 mom. Anmaning att avgiva deklaration eller annan för taxering avsedd

uppgift eller upplysning tillsändes den uppgiftsskyldige i rekommenderat

brev med allmänna posten; dock må, där så finnes nödigt, för anmaningens

delgivande anlitas i Stockholm överståthållarämbetet, i övriga städer magistraten

eller stadsstyrelsen och å landet landsfiskalen i orten, vilka myndigheter

det åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa vederbörande anmaningen.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majits proposition Nr 214. 95

108 §.

Tjänsteman, som jämlikt 15 § 1 mom. förordnas att biträda vid taxeringsarbetet,

har att i enlighet med de närmare föreskrifter, länsstyrelsen eller

ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd finner skäl meddela,

a) tillhandagå vid mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra

uppgifter till ledning vid taxering;

b) å blankett införa upplysningar, som deklarationsskyldig mod begagnande

av honom därtill medgiven rätt muntligen lämnar till ledning för egen

taxering, samt därå taga uppgiftslämnarens underskrift;

c) granska avlämnade deklarationer och uppgifter samt hos beskattningsnämndens

ordförande göra de erinringar, vartill granskningen må giva anledning;
d)

utfärda anmaningar att avgiva deklaration eller annan uppgift eller

upplysning eller att fullständiga deklaration eller uppgift, som befunnits

ofullständig, om och i den mån rätt härtill jämlikt 55 § 1 mom. andra

stycket tillerkänts tjänstemannen; samt

e) även i övrigt, i den mån så erfordras, lämna ordföranden biträde vid

fullgörandet av dennes åligganden.

Finner tjänstemannen i särskilda fall anledning förefinnas för kommunen

att anföra besvär över beskattningsnämnds beslut, bör han ofördröjligen härom

underrätta den kommunala myndighet, på vilken det ankommer att i

sådant avseende bevaka kommunens rätt.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i beredningsnämnderna, fastighetstaxeringsnämnderna

och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnderna samt åt kronoombuden i taxeringsnämnderna

;

2) ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden

för hans befattning med taxeringen i Stockholm;

3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet vare sig genom tillhandahållande av tjänstemän enligt

15 § 1 mom. eller på annat sätt, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter

äga särskilt värde för det allmänna;

4) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 15 §

2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 mom. samt 7—12 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl.

Maj:t inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med

nyssnämnda taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka

enligt bestämmelserna i 1 mom. 1) och 4) äro därtill berättigade, och skola

därvid angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas

beräknande.

Motsvarande yttrande beträffande årlig taxering skall av länsstyrelsen avgivas

senast dep 20 juli under taxeringsåret.

I yttrande, som överståthållarämbetet avgiver, bör jämväl upptagas förslag

till ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Yttrande enligt detta mom. skall tillika innehålla uppgift, då det gäller

allmän fastighetstaxering, om taxeringsvärdet å all fastighet å länet enligt

fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt eljest om länets hela inkomstoch

förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. Kommun, som vill framställa anspråk på särskild ersättning

enligt 1 mom. 3), har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen,

senast den 10 april under taxeringsåret och, såvitt angår dylik taxering i

Stockholm eller årlig taxering såväl i Stockholm som i länen, senast den

1 juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med framställning

därom med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets beräknande.

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande över framställningen överlämna

densamma till Kungl. Maj:t vid avgivande av yttrande enligt 2 mom. första

och andra styckena.

4 mom. Efter prövning av de yttranden och framställningar, som inkommit

jämlikt 2 och 3 mom., bestämmer Kungl. Maj:t, huru mycket skall

ställas till förfogande för varje fastighetsprövningsnämnd och länsprövningsnämnd

samt för Stockholms stads prövningsnämnd och huru mycket skall

till kommun utanordnas.

Därvid må vad som ställes till fastighetsprövningsnämndernas och, såvitt

angår allmän fastighetstaxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande

för ersättning åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna

samt åt de av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna,

för ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med allmän

fastighetstaxering jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän

jämte vad som utanordnas till kommuner utgöra sammanlagt högst ett

belopp, motsvarande två hundradels procent av taxeringsvärdet å all fastighet

i riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighetstaxeringsnämndernas

beslut.

Vad som ställes till länsprövningsnämndernas och, såvitt angår årlig

taxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande för ersättning åt

ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning åt

kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt

för det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde

av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner

må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande fyra procent av summan

av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för hela riket, sådan

denna summa beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.

Till prövningsnämnd sålunda anvisat belopp äger nämnden efter förslag

av länsstyrelsen fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid ersättningarnas

fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda uppdragens

utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete, och bör

i förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan hava

blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel

gottgjord.

5 mom. — — —.»

Skatteberedningen lämnade i sin promemoria jämväl specialmotivering

till författningsförslaget. Härom vill jag yttra mig närmare vid specialmotiveringen

för förslaget till taxeringsförordning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ls proposition Nr 214. 97

över skatteberedningens förslag hava infordrade yttranden avgivits av

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Gävleborgs län ävensom kammarrätten.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar sig intet hava att erinra mot

förslaget. Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att behovet av nya

anordningar för det tekniska taxeringsarbetet visat sig mest påtagligt och

trängande och att ifrågavarande förslag, som åsyftade att till taxeringsnämndernas

förfogande personer med viss utbildning i expeditionsgöromål,

vore väl värt att tagas under behörigt (ivervägande. I huvudsak hade länsstyrelsen

intet väsentligt att erinra mot utkastet till författningstext.

Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län förordar i allt väsentligt förslaget

i fråga under anförande:

»När länsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande i fråga om viss omorganisation

av kronouppbördskontoret i Malmö, vilket utlåtande legat till grund

för skatteberedningens förslag, skisserade de göromål, som skulle kunna

tänkas åligga en ifrågasatt taxeringskommissariebefattning vid kronouppbördskontoret

i Malmö, gick länsstyrelsen icke in på detaljer i fråga om en

sådan befattningshavares befogenheter utan använde av bekvämlighetsskäl

jämförelsen med landskamrerares befogenheter. I själva verket avsåg länsstyrelsen

just de befogenheter, som enligt det nu föreliggande förslaget skulle

givas honom. Dock hade länsstyrelsen därutöver tänkt sig, att en sådan

befattningshavare skulle äga rätt att närvara vid taxeringsnämndernas

sammanträden och där framställa yrkanden, om han därtill funne anledning.

Därav får icke och behöver icke följa, att han skulle intaga någon slags

kontrollerande ställning i förhållande till taxeringsnämnderna, utan tvärtom

borde hans instruktion uttryckligen utsäga, att hans uppgift skulle vara att

biträda taxeringsnämnderna i deras arbete. Men å andra sidan borde åt

denne befattningshavare givas någon garanti, att av honom utfört arbete

icke komme att undertryckas av en måhända klenmodig taxeringsnämndsordförande,

som av en eller annan anledning skulle kunna hava benägenhet

att taga alltför mycket hänsyn exempelvis till en skattskyldigs samhällsställning,

då sådan skattskyldigs deklaration utav den ifrågasatte nye befattningshavaren

gjorts till föremål för anmärkning.

Det är dock icke nödvändigt, att rätten till framställande av yrkanden

inom taxeringsnämnderna anförtros åt en sådan taxeringskommissarie, för

att han skall kunna göra mycken nytta för taxeringsarbetet. Huvudsaken

är att åt honom gives anmaningsrätt. Får han icke det, utan måste han

i detta avseende hänvända sig till taxeringsnämndsordföranden, blir hans

uppgift förfelad. Först och främst skulle därigenom hans arbete bliva förlagt

uteslutande till den tid, då taxeringsnämnderna vore i verksamhet.

Vidare finge han icke nödig auktoritet i förhållande till den skattskyldiga

allmänheten. Någon annan invändning mot anmaningsrätten skulle väl

knappast kunna göras än att eventuellt kollisioner skulle kunna inträffa,

om både han och taxeringsnämndsordförande givit anmaningar. Men detta

kan förebyggas på det sätt, att i hans instruktion ålägges honom att avlägga

rapporter till vederbörande taxeringsnämndsordförande om de anmaningar

och förelägganden, som av honom givits inom taxeringsnämndsordförandens

distrikt. Enahanda rapporter böra avgivas till kronoombudet hos prövningsnämnden,

hos vilken han tillika bör anmäla alla de fall, då taxeringsnämnds
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 hiift. (Nr 21 i.) 7

Inkomna

yttranden.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

ordföranden eventuellt icke låtit hans utredningsarbete föranleda åtgärd.

Detta sistnämnda är nödvändigt, för den händelse icke åt taxeringskommissarien

anförtrotts rätten att inom taxeringsnämnden framställa yrkanden

till protokollet.

Taxeringsförordningens bestämmelser, sådana de föreslagits, böra således

kompletteras med en instruktion för vederbörande befattningshavare; och,

innan länsstyrelsen utdelar sådan anmaningsrätt, som enligt skatteberedningens

förslag ifrågasatts, bör länsstyrelsen således hava tillsett, att instruktionen

kan godkännas. Fråga kan således vara, huruvida icke, åtminstone

i ett blivande skattelag förslags motivering, normalbestämmelser för en sådan

instruktion böra meddelas.»

Länsstyrelsen anför vidare, att densamma med hänsyn till svårigheterna

att pröva kompetensen och lämpligheten hos tjänstemän, som för ändamålet

erbjödes av kommuner utan egentlig tjänstemannaorganisation för förvaltningen,

ville förorda, att tillämpningsområdet tillsvidare bleve inskränkt

till städer med kronouppbördskontor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför vissa betänkligheter mot

förslaget att tillerkänna kommunal tjänsteman anmaningsrätt samt befogenhet

att granska deklarationer och därvid göra anmärkningar mot desamma

samt anför härutinnan:

»Den föreslagna anordningen kan lätt leda till konflikter emellan den

kommunala tjänstemannen och beskattningsnämndsordföranden. Den kommunala

tjänstemannen kan hava ansett komplettering av deklarationen i

visst avseende behövlig, ordföranden i andra avseenden. Den skattskyldige

kan sålunda komma att besväras med anmaningar från olika personer i

olika avseenden. Den känsla av obehörigt eller i varje fall ett långt drivet

ingrepp i den skattskyldiges privata förhållanden, vilken man redan kan

förmärka hos en eller annan skattskyldig, skulle komma att växa i styrka

och utsträckas till ett större antal skattskyldige. Ett nytt irritationsmoment

har lagts till deklarationsförfarandet och skatteplikten. Det sagda gäller

även om det föreslagna utsträckandet av granskningsrätten till flera personer.

Misstanken att den diskretionsplikt, som är förenad med deklarationssystemet,

härigenom skulle minskas, kan lätt uppkomma och verka

till missnöje med och misstroende mot taxeringsförfarandet.

Nämnda befogenheter för den föreslagna kommunaltjänstemannen synes

därför knappast tillrådliga, därest icke en sådan anordning skulle visa sig

absolut nödvändig.»

Länsstyrelsen behandlar därefter frågan i vad mån de i promemorian

föreslagna bestämmelserna kunna anses behövliga, vad Göteborgs och Bohus

län beträffar, och yttrar därvid följande:

»Vad landsbygden beträffar kan Kungl. Maj:ts befallningshavande icke

finna de föreslagna bestämmelserna erforderliga. Deklarationerna skola här

avlämnas antingen till taxeringsnämndsordföranden, länsstyrelsen eller landsfiskalen

i orten. Där desamma icke avlämnas till ordföranden, överlämnas

de omedelbart till denne. Att här anställa någon kommunaltjänsteman

med föreslagen befogenhet torde icke vara till gagn för taxeringsarbetet,

men väl hava till följd de olägenheter, som ovan angivits såsom befarade

följder av ändringsförslagen.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

99

Detsamma torde förhållandet vara med liinets övriga städer utom Göteborgs

stad. I regel har till ordförande i beskattningsnämnderna förordnats

städernas borgmästare eller annan tjänsteman inom magistraten. Såväl här

som i de fall annan person förordnats till ordförande lärer det vara tillräekligt

med den hjälp vid taxeringslängdernas upprättande och komplette-*

rande från stadens sida, som redan nu är föreskriven enligt 32 § av taxeringsförordningen.

Ett undantag skulle härvidlag måhända kunna tänkas

beträffande Mölndals stad, som lyder under landsrätt, oeh där sålunda intet

biträde från kommunens sida lämnas till taxeringsnämnden. Mantalsskrivningar

förrättas här av häradsskrivaren och uppbördssättet beträffande statsskatten

är den för landsbygden gällande. Det kan ifrågasättas, huruvida

icke bestämmelsen i 32 § av nu gällande taxerings förordning bör ändras

därhän, att i dylika städer stadsstyrelsen skulle hava att förordna en person

eller, därest stad uppdelas i flera taxeringsdistrikt, en för varje distrikt att

lämna taxeringsnämnden motsvarande biträde som i magistratsstäder, men

utan befogenheter enligt det föreliggande förslaget i fråga om anmaningsoch

deklarationsgranskning.»

Länsstyrelsen yttrar sig därefter angående den medverkan, som i Göteborgs

stad lämnas av tjänstemän å mantalskontoret därstädes, och uppehåller

sig därvid särskilt vid förut omnämnda yttrande av mantalskommissarien

i staden Otto Graffman. Härom anföres:

»Graffmans mening lärer ingalunda hava avsett, att särskilt biträde skulle

ställas till taxeringsnämndernas hjälp med föreslagna befogenheter. Snarare

lär han väl hava avsett, att då deklarationerna och uppgifter — var de än

avlämnats hos länsstyrelsen eller magistraten, till vederbörande taxeringsnämndsordförande

eller å mantalskontoret — slutligen samlas å sistnämnda

plats, mantalskommissarien i Göteborg, efter anmälan av vederbörande

tjänsteman å de olika kontoren om uraktlåten deklaration eller uppgiftsavlämning,

skulle under samlingsarbetet äga befogenhet att anmana vederbörande

att avgiva deklaration eller uppgift. Någon rätt eller skyldighet

för mantalskommissarien att granska deklarationerna lärer ej hava varit

avsedd. Sådan granskning skulle näppeligen i någon större utsträckning

kunna företagas, helst mantalskommissarien sedan många år tillbaka varit

ordförande i taxeringsdistrikt. Att ur hans yttrande utläsa någon hans

tanke, att antingen mantalskommissarien skulle förberedande granska inkommande

deklarationer eller att ett flertal underordnande tjänstemän

skulle utrustas med anmanings- och granskningsrätt lärer näppeligen kunna

göras. Emot Graffmans uttalande, såsom länsstyrelsen tolkat detsamma, finner

Kungl. Maj:ts befallningshavande intet att erinra.

Det arbete, som utförts av mantalskontorets tjänstemän i denna deras egenskap,

har sålunda uteslutande varit sådant, som enligt 32 § bevillningsförordningen

med magistratens medgivande utförts. Övriga till taxeringsarbetet

hörande göromål, som utförts av å mantalskontoret anställda personer, har

skett på grund av vederbörandes ställning såsom ordförande eller ledamot

i taxeringsnämnd.

Det sätt, på vilket taxeringsarbetet sålunda i Göteborgs stad anordnats,

har på det hela fungerat tillfredsställande, och kräver i de avseenden, som

nu äro i fråga ingen annan ändring, än att åt mantalskommissarien må

lämnas den anmaningsrätt, som ovan angivits.»

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 214.

Länsstyrelsen förklarar sig därför anse de i promemorian föreslagna förändringarna

i taxeringsförordningen varken lämpliga eller behövliga, vad

länet anginge, med undantag av vad förut angivits beträffande Mölndals

.stad samt mantalskommissarien i Göteborg.

Överståthållarämbetet anför, att de av skatteberedningen föreslagna författningsbestämmelserna

i ämnet icke erfordras för Stockholms vidkommande.

Det synes ämbetet varken nödigt eller välbetänkt att utsträcka rätten att

taga del av skattskyldigas deklarationer till andra kommunala tjänstemän

än sådana, som enligt 23 § gällande taxeringsförordning skola biträda vid

längdföringen. Det med förslaget uppgivna ändamålet anser ämbetet kunna

vinnas inom ramen för gällande bestämmelser på det sätt, att lämpliga

kommunala tjänstemän, där sådana finnas, förordnas till ordförande eller

ledamöter i beskattningsnämnderna, och kunde i dylikt syfte möjligen inrymmas

rätt åt magistrat eller kommunalnämnd att bos länsstyrelsen föreslå

personer lämpliga till dylikt uppdrag inom vederbörandes förvaltningsområde.

Kammarrätten förklarar sig icke kunna tillstyrka skatteberedningens

ifrågavarande förslag under anförande:

»Såsom av förslaget framgår, har detsamma grundats på förhållandena i

större städer. Åt förslaget har likväl givits sådan omfattning att även

landskommuner och mindre städer skulle kunna under samma villkor, som

eljest föreslagits, anställa särskilda personer att biträda beskattningsnämnderna.

Då emellertid anordningen i fråga skulle föranleda kostnader för

kommunen, som dock ej hade säker utsikt att därför erhålla bidrag av

staten, torde det kunna förväntas, att anordningen åtminstone inom smärre

kommuner skulle komma till föga användning.

I större städer skulle däremot en tjänsteman i föreslagen ställning otvivelaktigt

kunna lämna vederbörande beskattningsnämnder stor hjälp vid det

alltmera omfattande taxeringsarbetet.

Emot det föreliggande förslaget anser sig Kungl. kammarrätten böra framställa

följande erinringar. Först torde ur principiell synpunkt kunna starkt

ifrågasättas, huruvida en så långt gående befogenhet som rätt att anmana

skattskyldiga att avlämna och fullständiga deklaration samt rätt att granska

deklarationer och uppgifter bör lämnas åt person, som icke ens skulle förutsättas

vara ledamot av beskattningsnämnd. Tjänstemannen i fråga skulle

sålunda icke vara direkt ansvarig för taxeringsarbetet. Å andra sidan skulle

han icke åtnjuta det särskilda skydd, som enligt 113 § regeringsformen är

tillförsäkrat taxeringsman. De föreslagna bestämmelserna om och under

vilka villkor tjänstemannen skulle erhålla rätt att anmana skattskyldiga

eller att granska deras deklarationer äro också svävande och inbjuda till

en tillämpning, som kan bliva helt olika i olika landsdelar och för den

skull icke kan vara ur allmän synpunkt tillfredsställande. Såsom förslaget

är avfattat innebär det därjämte icke någon inskränkning i taxeringsnämndsordförandens

rätt till anmaning. Under sådana förhållanden och även om

vederbörande länsstyrelse bestämde viss arbetsfördelning mellan ordföranden

och den föreslagna tjänstemannen skulle två personer hos taxeringsnämn
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ta proposition Nr 214.

derna äga enahanda anmaningsrätt. Härav skulle lätt kunna uppkomma

förvecklingar till förfång för förtroendet för taxeringsarbetet.

Ifrågasättas kan ock om överhuvudtaget särskild lagstiftning för vinnande

av det av skatteberedningen åsyftade ändamål är behövlig samt huruvida

icke redan nu gällande bestämmelser inrymma möjlighet för sådana anordningar

varom enligt förslaget är fråga. Skatteberedningen har sålunda

själv framhållit, hurusom i Stockholm anställda taxeringskommissarier av

vederbörande myndighet merendels förordnas till ledamöter i taxeringsnämnd.

Skulle större kommuner i allmänhet anse sig böra för taxeringsväsendet

anställa särskilda tjänstemän, lärer enligt Kungl. kammarrättens mening

vara självfallet, att dessa av vederbörande länsstyrelse eller av kommunerna

själva användas för taxeringsuppdragen.

Rörande slutligen skatteberedningens förslag om skyldighet för den föreslagna

tjänstemannen att meddela vederbörande kommunala myndighet underrättelse,

där han ansåge kommun böra använda sig av sin rätt till besvär

över beskattningsnämnds beslut, får Kungl. kammarrätten åberopa vad Kungl.

kammarrätten anfört i underdånigt utlåtande den 9 januari 1926 över 1923

års taxeringssakkunnigas förslag angående omorganisation av taxeringsväsendet

beträffande då framställt förslag om kommunalombud, sid. 95 och

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 210/1927.»

Såsom i det föregående anförts, åsyftar ifrågavarande förslag att möjlig- Departementsgöra

tillhandahållande genom vederbörande kommuners försorg av taxerings- Gentekniskt

kunniga biträden åt beskattningsnämnder i första instans. Med

den utveckling, taxeringsförfarandet numera fått, taga de tekniska delarna

av förfarandet, nämligen ordnandet och kompletterandet av deklarationer

och andra taxeringsuppgifter samt granskning av det sålunda samlade

materialet ävensom längdföring och övriga expeditionsgöromål en betydligt

större tid än förr, då arbetet härmed var mindre omfattande. I de yttranden

angående ersättning för taxeringsbestyret, som jämlikt 54 § 3 mom.

gällande taxeringsförordning årligen avgivas till Kungl. Maj:t av länsstyrelserna,

erinras ofta om de härav betingade svårigheterna att förmå lämpliga

personer att åtaga sig uppdrag såsom ordförande i beskattningsnämnder;

genomgående plägar klagas över att de ersättningar, som bestås ordförandena,

icke svara mot det myckna och grannlaga arbete, som följer med

dylikt uppdrag. Det liar ock på vissa håll befunnits möta svårigheter för

taxeringsnämndsordförande att medhinna alla göromål inom föreskriven tidGenom

uppdelning av stora taxeringsdistrikt i mindre sådana och fördelning

av taxeringsuppdragen å flera händer hava länsstyrelserna hittills sökt

bemästra det växande taxeringsarbetet. Det har dock, enligt vad jag har

mig bekant, icke alltid varit möjligt att på detta sätt komma till rätta med

svårigheterna. Tillgången till lämpliga taxeringsmän är nämligen, såsom

nyss anförts, ganska begränsad. En långt driven uppdelning av större

kommuner i flera taxeringsdistrikt kan ock tänkas vålla olägenheter därutinnan,

att taxeringen icke blir ensartad inom kommunens skilda delar.

I Stockholms stad har man, såsom i det förut anförda framhållits, därför

gått in för en tjänstemannamässigt ordnad organisation och därigenom

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

kunnat begränsa taxeringsdistriktens antal mera och göra deras omfattning

större än troligen eljest varit möjligt. Den i Stockholm tillämpade anordningen

med tjänstemän vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden

såsom kronoombud i taxeringsnämnderna har kunnat genomföras

inom ramen för de för hela riket gällande bestämmelserna därigenom, att

samma myndighet, överståthållarämbetet, antagit tjänstemännen och förordnat

dem såsom kronoombud. På andra orter äro förhållandena olika dem i

Stockholm. Icke ens i de större städerna, där dock uppbördstjänstemän finnas

att tillgå, hava dylika tjänstemän i någon större utsträckning förordnats

till ledamöter i taxeringsnämnderna, utan länsstyrelserna hava föredragit

att uppdela städerna i ett stort antal mindre distrikt och i allmänhet välja

ledamöter utanför kretsen av städernas uppbördstjänstemän.

Genom den anordning, som nu föreslagits av skatteberedningen, torde

åtskilliga av de fördelar, som äro förenade med det i Stockholm brukliga

tillvägagångssättet, kunna vinnas även annorstädes, utan att dock själva uppbördsorganisationen

skall behöva omläggas efter mönstret från Stockholm.

Det blir möjligt att låta viss tjänsteman biträda flera beskattningsnämnder,

varigenom antalet taxeringsdistrikt icke, såsom tanken varit i Stockholm,

nödvändigtvis behöver anpassas efter tillgången till dylika tjänstemän;

och man kan på detta sätt inrätta ett taxeringsnämndernas kansli, där de

tekniska delarna av arbetet ombesörjas av personer med vana vid expeditionsgöromål

under vederbörande ordförandes ledning och inseende. Skatteberedningens

förslag synes därför värt allvarligt beaktande såsom ett icke overksamt

medel att underlätta arbetet hos beskattningsnämnderna i första instans.

Det har i några av de inkomna yttrandena anförts, att den föreslagna

anordningen icke skulle vara erforderlig och att biträde av städernas uppbördstjänstemän

skulle kunna erhållas på det sätt, att de, i likhet med vad

i Stockholm sker, förordnas till ledamöter i beskattningsnämnderna. Denna

invändning kan i viss mån anses bemött med vad jag redan anfört. Visserligen

anser även jag det vara lämpligt, att kvalificerade dylika tjänstemän

jämväl i landsorten förordnas till ledamöter i beskattningsnämnderna. Men

jag anser föga sannolikt, att så kan ske i någon större utsträckning; i

varje fall torde det få anses som visst, att det icke är möjligt att förordna

dylika tjänstemän till ledamöter i alla taxeringsnämnder i de större landsortsstäderna.

Förhållandena i länen äro nämligen väsentligen olika dem i

Stockholm. I länen skola taxeringsnämnderna sluta sina arbeten den 15

maj, under det att i Stockholm taxeringsarbetet pågår en månad längre.

I länen skulle uppbördstjänstemännen, efter det taxeringsnämndernas arbeten

avslutats, icke vidare under året komma att syssla med taxering, under det

att i Stockholm taxeringskommissarierna och -assistenterna efter avslutat

arbete i taxeringsnämnderna övergå till att, vid sidan om debiteringsarbete,

verkställa granskning av taxeringarna, till en början för prövningsnämndens

räkning och, efter det dess arbete med utgången av oktober månad

blivit slutfört, för utrönande om anledning finnes för kronans ombud att

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition Nr 214. 103

anföra besvär till kammarrätten. På detta sätt har det blivit möjligt att i

Stockholm bereda ifrågavarande tjänstemän arbete med taxering under

större delen av året, och antalet befattningshavare har kunnat bestämmas därefter.

I landsorten kan däremot icke bliva fråga om annat än arbete hos

taxeringsnämnderna, eftersom eftergranskningen av taxeringarna sker hos

länsstyrelserna och icke i kommunerna, och kommunerna hava således ingen

anledning att anställa personal för denna granskning. Beaktas bör även,

att i landsorten kommunernas uppbördstjänstemän endast undantagsvis torde

vara kvalificerade för uppdrag såsom ledamöter i beskattningsnämnderna.

Däremot torde de i regel vara väl skickade att ombesörja de enklare, så att

säga mekaniska delarna av taxeringsarbetet. Genom ett kanslimässigt ordnande

av dessa göromål under anlitande av uppbördspersonalens medverkan

bör en icke oväsentlig lättnad i arbetsbördan för beskattningsnämndernas

ordförande kunna vinnas, och ordförandena erhålla härigenom möjlighet att

mera odelat ägna sig åt de sakligt mera betydelsefulla delarna av taxeringsarbetet.

Detta förfaringssätt underlättas därav, att uppbördstjänstemännens

övriga göromål under den tid, taxeringsarbetet i nämnderna pågår, äro jämförelsevis

litet betungande.

De yppade farhågorna för att deklarationshemligheten äventyras genom

att dylik personal anlitas för granskning av deklarationer anser jag

oberättigade. Redan nu torde dylika befattningshavare såsom organ för magistraten

hava i stor utsträckning haft att mottaga och förberedelsevis ordna

deklarationer och andra taxeringsuppgifter, utan att olägenheter därav försports,

och en garanti för att dylik granskning anförtros endast pålitliga

personer ligger däri, att de skola i varje särskilt fall godkännas av länsstyrelsen.

Huruvida dylika tjänstemän böra erhålla självständig anmaningsrätt synes

mig däremot tveksamt. Skatteberedningen torde hava avsett, att dylik befogenhet

skulle tillerkännas endast någon eller några av uppbördstjänstemännen,

tydligen endast sådana i chefsställning, och under sådana förhållanden

torde någon verklig fara för kollision mellan tjänstemännen och ordföranden

med avseende å anmaningars utfärdande icke föreligga. Länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, som särskilt uttryckt dylika farhågor,

har likväl förklarat sig önska viss anmaningsrätt för mantalskommissarien i

Göteborg och torde få anses därmed hava medgivit, att, om anmaningsrätten

förbehålles chefstjänstemännen, komplikationer av angivet slag icke

äro att befara. Men jag kan icke alldeles se bort från den möjligheten, att

rätt till anmaning kan komma att tillerkännas personer, som i otillbörlig grad

besvära de skattskyldiga, och förmenar dessutom, att dylik särskild anmaningsrätt

för ifrågavarande tjänstemän icke är oundgängligen nödvändig.

Syftet med densamma torde i huvudsak kunna vinnas på det sätt, att tjänstemännen

till vederbörande ordförande anmäla de fall, där anmaning synes

böra utfärdas, varefter det ankommer på ordföranden att i mån av behov

föranstalta om anmaning. Jag vill därför förorda sådan jämkning av för
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

slaget, att rätt att utfärda anmaning icke tillerkännes tjänsteman, varom

nu är fråga.

Likaledes anser jag det ifrågasatta åliggandet för dylik tjänsteman att för

kommunen anmäla, när enligt tjänstemannens mening anledning finnes för

kommunen att anföra besvär, böra utgå. Något större behov av en dylik

föreskrift torde icke finnas, och den kan möjligen medföra olägenheter, därest

tjänstemannen är besjälad av ovist nit.

På den av kammarrätten berörda frågan, huruvida dylik tjänsteman kan

åtnjuta det skydd, som enligt § 113 regeringsformen tillkommer taxeringsmän,

vilka riksdagens bevillnings föreskrifter å dess vägnar tillämpa, anser

jag mig icke behöva närmare ingå; det må vara nog med att påpeka, att

tjänstemannen kommer att i detta avseende hava samma ställning som

sakkunnig, vilken biträder beskattningsnämnd, och skogsvårdsombud, beträffande

vilka några betänkligheter från kammarrätten ej uttalats.

Att begränsa rätten att förordna kommunal tjänsteman såsom biträde

åt beskattningsnämnd att avse allenast större städer eller, såsom länsstyrelsen

i Malmöhus län uttrycker saken, städer med kronouppbördskontor

finner jag knappast lämpligt. Visserligen håller jag för sannolikt, att anordningen

torde komma i fråga främst i sådana städer, men därav följer icke,

att hinder bör möta för dess användande även annorstädes. Genom att åt

länsstyrelsen uppdrages att pröva vederbörande tjänstemäns lämplighet torde

tillräckliga garantier hava lämnats för att anordningen kommer till stånd

endast där nödiga förutsättningar därför finnas.

Angående några detaljfrågor skall jag yttra mig närmare vid specialmotiveringen.

Lika med länsstyrelsen i Malmöhus län förutsätter jag, att länsstyrelsen

redan vid beslut om godkännande av dylik tjänsteman meddelar erforderliga

föreskrifter för hans verksamhet. Däremot anser jag icke erforderligt

att i detta sammanhang närmare inlåta mig på frågan om föreskrifternas

innehåll. Förhållandena å de olika orterna torde vara alltför växlande

för att det skall vara lämpligt upprätta en normalinstruktion; omfattningen

av tjänstemannens befogenheter torde vara tillräckligt tydligt angiven

i det förut anförda.

Vad angår den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län väckta frågan

om införande av skyldighet för städer under landsrätt att tillhandahålla

tjänstemän såsom biträde vid längdföring i enlighet med vad gäller för

städer med magistrat finner jag icke lämpligt att nu föreslå dylik skyldighet.

Denna fråga synes nämligen äga samband med den ännu olösta

frågan om upphörande av städernas skyldighet att genom av dem avlönade

tjänstemän för statens räkning utföra visst arbete (städernas särskilda skyldigheter

och rättigheter i förhållande till staten), och det synes mig i denna

frågas oavgjorda läge icke böra ifrågakomma att utsträcka en skyldighet,

som av ålder åvilat magistratsstäderna, jämväl till städer under landsrätt.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:Is proposition Nr 214.

Att genom den nu ifrågasatta anordningen ökade krav komma att ställas

på anslaget till kostnader för taxeringsarbetet finner jag väl ovedersägligt,

men självfallet är, att jag icke skulle hava förordat anordningen, om jag

icke vore övertygad, att de ökade kostnaderna mångfalt gottgjordes genom

ökad avkastning av beskattningen. Jag finner det ock uppenbart, att genom

anordningen i fråga yppas möjlighet att i vissa fall minska arvodena till

taxeringsnämndernas ordförande eller åtminstone att förebygga ytterligare

klyvning av taxeringsdistrikt med därav följande anspråk på ersättningar

åt ordförande och kronoombud i sålunda nytillkomna distrikt. De ökade

krav på statskassan, som anordningen kan väntas medföra, torde därför

kunna förväntas bliva ganska måttliga, synnerligast som allenast bidrag till

kommunernas ökade kostnader kan ifrågakomma och det tillika såsom villkor

för bidrags lämnande förutsättes, att de vidtagna anordningarna skola

hava särskilt värde för det allmänna.

På grund av det anförda har jag låtit i förslaget till taxeringsförordning

införa de av skatteberedningen ifrågasatta bestämmelserna med av mig nu

angivna ändringar.

Även i ett annat avseende vill jag föreslå en betydelsefull avvikelse

från det i fjol framlagda förslaget, nämligen att kammarrätten skall bliva

sista instans i mål om virkestaxering, vilka mål för närvarande få från

kammarrätten fullföljas hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Detta förslag

har till syfte att i någon mån begränsa tillströmningen av mål till regeringsrätten.

Redan föregående år hade jag anledning att något beröra spörsmålet

om åtgärder för nedbringande av regeringsrättens alltför stora arbetsbalans.

Jag framhöll nämligen vid behandling av frågan om inrättande av en

särskild högsta instans för mål om fastighetstaxering (prop. 210/1927, sid.

145 o. f.), att antalet oavgjorda mål hos regeringsrätten, som vid utgången

av år 1910 utgjorde 701 och vid utgången av år 1915 832, därefter kraftigt

stigit, så att vid 1926 års utgång balansen uppgått till icke mindre

än 4,650. Emellertid ansåg jag mig för det dåvarande icke böra ingå på

det omfattande och svårlösta problemet om begränsning av tillströmningen

av mål till regeringsrätten i vidare mån än beträffande fastighetstaxeringsmålen,

och jag förordade i fråga om dessa, att kammarrätten skulle bliva

sista instans utom såvitt anginge vissa rättsfrågor. Bestämmelser härom

intogos ock i de av 1927 års riksdag antagna förordningarna om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1928 och

om fastighetstaxering år 1929. Tillika beslöt riksdagen, i anslutning till

proposition 210/1927, sådan ändring av förordningen den 28 oktober 1910

(nr 117) om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, att fastighetstaxeringsmål

skola i kammarrätten handläggas av en särskild avdelning,

bestående av tre ordinarie ledamöter i kammarrätten och två särskilda

ledamöter (lekmän). Kungl. Maj:t skall första gången för tiden

Kammarrätten

sista instans

i mål

om xirkestuxering.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

till och med utgången av år 1933 och därefter för fem år i sänder förordna

sex i fastighetsvärdering kunniga män, av vilka två skola äga

särskild sakkunskap i avseende å värdering av skogsmark och växande

skog, två i avseende å värdering av jordbruksfastighet i övrigt och två i

avseende å värdering av annan fastighet, att efter kallelse inträda såsom

dylika särskilda ledamöter i kammarrätten. Med dessa bestämmelser åsyftades

icke allenast att i någon mån begränsa tillströmningen av mål till

regeringsrätten utan även och i synnerhet att åstadkomma ett snabbare

slutligt avgörande av fastighetstaxeringsmålen än som vore möjligt, om

talan finge fullföljas till regeringsrätten. Genom målens hänskjutande

till en särskild avdelning inom kammarrätten skulle vinnas garanti för

enhetlig rättstillämpning, och insättandet av sakkunniga lekmän såsom

ledamöter i kammarrätten vid avgörandet av dylika mål hade föranletts

av önskan att tillföra kammarrätten på praktisk erfarenhet grundad sakkunskap

rörande fastighetsvärdering, varigenom det sakliga bedömandet

av processmaterialet skulle underlättas.

Genom den sålunda redan genomförda åtgärden har emellertid icke vunnits

någon mera betydande begränsning av tillströmningen av mål till

regeringsrätten. Även andra utvägar torde böra tillgripas för att nedbringa

regeringsrättens arbetsbalans. Chefen för justitiedepartementet har

förut redogjort för resultatet av verkställd utredning rörande denna angelägenhet.

Vid denna utredning, såvitt angår begränsning av tillströmningen

av beskattningsmål till regeringsrätten, har på min anmodan kammarrättsrådet

Otto Ekenberg biträtt. Utredningen har givit vid handen

att endast med avseende å ytterligare en grupp beskattningsmål, nämligen

virkestaxeringsmålen, avskärande från fullföljd till regeringsrätten anses

kunna ifrågasättas.

Promemoria

av kammarrättsrådet

Ekenberg.

Beträffande det resultat, vartill kammarrättsrådet Ekenberg kommit vid

den av honom verkställda undersökningen, må följande framhållas.

Ekenberg har framhållit, att virkestaxeringsmålen utgöra en klart avgränsad

grupp; tvisten i målet rör oftast det avverkade virkets värde, och

det bevismaterial, som för ändrings vinnande förebringas i kammarrätten

och regeringsrätten, är, enligt vad erfarenheten giver vid handen, ofta ofullständigt,

vilket föranleder, att klagomål i dessa mål i flertalet fall ej leda

till ändring i kommunalnämnds eller prövningsnämnds på närmare kännedom

om de lokala förhållandena grundade beslut. Juridiskt sett, äro målen i allmänhet

av enkel beskaffenhet, och någon uppdelning av dem i olika grupper

med särskilda fullföljdsregler allt eftersom tvisten rörer rätts- eller värderingsfrågor

— på sätt ägt rum rörande fastighetstaxeringsmålen — lärer

knappast vara nödvändig.

Vad däremot mål om debitering av de på grund av virkestaxering utgående

utskylder, nämligen skogsaccis och skogsvårdsavgift, angår, är att

märka, att frågor om debitering av skogsaccis icke falla under kammarrättens

prövning i annat fall än då skogsaccis påförts inom Stockholms stad,

utan fullföljes talan i dylika frågor utom Stockholm på sätt gäller för

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

övriga kommunalutskylder, nämligen från länsstyrelsen direkt till regeringsrätten.

Besvär över debitering av skogsvårdsavgift få däremot fullföljas

från länsstyrelsen till kammarrätten och vidare till regeringsrätten.

Ekenberg har för sin del uttalat, att — för det fall att kammarrätten

bliver sista instans i virkestaxeringsmål — det knappast liirer vara möjligt

att finna någon följdriktig lösning av frågan om instansordningen för dessa

debiteringsmål; den egendomliga anordningen torde svårligen kunna undvikas,

att debiteringsmålen, såväl beträffande skogsaecis som skogsvårdsavgift,

alltjämt få fullföljas till regeringsrätten, ehuru virkestaxeringsmålen stanna

i kammarrätten. Till frågan huruvida mål om böter enligt lagen om skogsaccis

och om skogsvårdsavgift fortfarande skola få fullföljas till regeringsrätten,

har Ekenberg icke intagit bestämd ställning.

Ekenberg har även berört frågan om kammarrättens sammansättning vid

handläggning av mål rörande virkestaxering i den händelse rätten att till

regeringsrätten fullfölja talan i dylika mål upphäves, och han har därvid

uttalat, att — i analogi med vad som gäller beträffande andra mål, som av

kammarrätten redan nu avgöras i sista instans — det lärer böra föreskrivas,

att minst två kammarrättsråd skola deltaga i målens avgörande i kammarrätten.

Bärjämte borde anordningar vidtagas till vinnande av enhetlighet

i kammarrättens rättskipning i dessa mål t. ex. genom att målen

komme att handläggas allenast å en division. Antagligen skulle målen

kunna överlämnas för avgörande till den särskilda division, som i kammarrätten

kommer att pröva fastighetstaxeringsmål. I viss likhet med vad som

för sistnämnda mål föreskrives i 51 § taxeringsförordningen, enligt dess

lydelse jämlikt förordningen den 27 juni 1927, borde i så fall bestämmas,

att virkestaxeringsmålen skulle avgöras av tre av kammarrättens ordinarie

ledamöter samt de båda av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter, vilka äga

särskild sakkunskap i avseende å värdering av skogsmark och växande skog.

Något egentligt hinder för fastighetstaxeringsmålens snabba avgörande skulle,

enligt Ekenbergs mening, knappast härav uppkomma.

Sedan jag härefter åt 1924 års skatteberedning uppdragit att utforma förslag

till författningsbestämmelser i ämnet, har skatteberedningen med skrivelse

den 21 januari 1928 avlämnat sådana samt i eu vid skrivelsen fogad

promemoria, efter att hava återgivit vad kammarrättsrådet Ekenberg anfört,

för egen del yttrat följande:

»Såsom Ekenberg anfört skulle, därest inskränkning i rätten att till Kungl.

Maj:t fullfölja talan i beskattningsmål utöver vad redan skett i fråga om

mål angående taxering av fast egendom anses böra vidtagas, en sådan inskränkning

kunna ifrågakomma beträffande virkestaxeringsmål. Dessa mål

överensstämma med fastighetstaxeringsmålen därutinnan, att i desamma

fråga oftast är om värdering, medan egentliga rättsfrågor sällan förekomma.

Även torde ändring i beskattningsnämndernas på närmare kännedom om

beskattningsföremålen grundade beslut mera sällan förekomma i överinstanserna.

I huvudsak liknande skäl, som anförts för åtgärden att göra kammarrätten

till sista instans beträffande värderingsfrågor i mål rörande fastighetstaxering,

synas därför äga giltighet även beträffande mål rörande virkestaxering;

de skäl som tala för ett särskilt snabbt avgörande av fastighetstaxeringsmålen,

göra sig dock icke gällande med samma styrka i nu

ifrågavarande mål. Därest, såsom av Ekenberg ifrågasättes, avgörandet i

kammarrätten av virkestaxeringsmål anförtros åt den särskilda divisicn,

1924 åra

skatte beredning.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

som skall handlägga fastighetstaxeringsmålen, och till tjänstgöring därvid

inkallas särskilda ledamöter med skoglig sakkunskap, torde ock tillräcklig

fackkunskap i värderingsfrågorna finnas representerad i kammarrätten, för

att kammarrätten skall kunna anses besitta nödig saklig kompetens att utgöra

enda domstolsmässigt organiserade instans i dylika mål.

Såsom av Ekenberg uttalas, torde någon åtskillnad mellan egentliga rättsfrågor

och värderingsfrågor icke behöva göras; sådana omständigheter, som

påkallat olika regler härutinnan beträffande fastighetstaxeringsmålen, föreligga

icke. Det vill därför synas, som om några större betänkligheter icke

höra möta mot att låta kammarrätten bliva sista instans i samtliga virkestaxeringsmål.

Tillräcklig anledning att utbryta frågor, huruvida talan må kunna fullföljas

mot beslut av kammarrätten att icke till prövning upptaga därstädes

anförda besvär rörande taxering till skogsaecis, och tillåta dylika frågors

fullföljande till regeringsrätten lärer icke finnas. Beträffande fastighetstaxeringsmålen

gäller visserligen, att talan mot kammarrättens beslut i

desertionsfrågor får fullföljas till regeringsrätten utan inskränkning, men

anledningen härtill är, såsom framgår av föredragande departementschefens

uttalande (proposition 210/1927, sid. 187), att det ansetts angeläget undvika,

att kammarrätten, när den gör ett fastighetstaxeringsmål desert, rpåste i

viss mån ingå på en materiell prövning av målet för att kunna avgöra,

om besvärshänvisning till regeringsrätten skall lämnas eller ej. Liknande

skäl kan ej åberopas, därest i virkestaxeringsmål inga materiella frågor få

fullföljas till regeringsrätten.

Vad angår besvär över länsstyrelses beslut att utdöma böter eller viten

enligt taxeringsförordningen — det förutsättes, att vid ny kommunalskattelagstiftning

förfarandet vid virkestaxering kommer att regleras i den allmänna

taxeringsförordningen — torde skillnad böra göras mellan å ena

sidan förseelser av vederbörande funktionärer (140 och 141 §§ i 1927 års

förslag till taxeringsförordning) och å andra sidan förseelser av deklarationsoch

uppgiftsskyldiga. Att upphäva rätten att fullfölja talan till regeringsrätten

beträffande förstnämnda grupp lärer knappast kunna ifrågakomma.

Huruvida den andra gruppen mål bör stanna i kammarrätten eller icke,

torde böra göras beroende av huru kommer att förfaras med de egentliga

taxeringsmålen. Skulle virkestaxeringsmålen stanna i kammarrätten men

talan få fullföljas till regeringsrätten rörande ansvar för försummelse att

fullgöra deklarations- eller uppgiftsplikt, kan den oegentligheten uppkomma,

att regeringsrätten vid en ansvarsfrågas prövning intager en annan ståndpunkt

beträffande det för uppgiftsskyldigheten grundläggande spörsmålet om

skattskyldigheten eller skatteplikten än kammarrätten intagit i mål rörande

samma taxering, som uppgiften i fråga skolat avse. Ett system, som skulle

medföra eu sådan konsekvens, förefaller icke lämpligt. Anses därför målen

rörande virkestaxering böra stanna i kammarrätten, lära mål rörande ansvar

för försummelse vid fullgörande av deklarations- eller uppgiftsplikt i

vad angår dylik taxering jämväl böra stanna i kammarrätten.

Emellertid torde det knappast finnas tillräcklig anledning att hänskjuta

ansvarsfrågorna till den särskilda divisionen. Att så icke bör ifrågakomma

beträffande mål om böter eller vite för taxeringsfunktionärer synes uppenbart.

Beträffande mål om ansvar å deklarations- eller uppgiftsskyldig skulle

väl hänskjutande till den särskilda divisionen kunna anses betingat av önskvärdheten

av garantier för likformig lagtillämpning såväl i avseende å ansvarsfrågorna

för sig som ock i avseende å dessa frågor å ena sidan och

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:tu proposition Nr 214.

de egentliga taxeringsfrågorna å andra sidan, men en sådan anordning skulle

medföra vissa praktiska olägenheter. Sålunda skulle kunna inträffa, att

den särskilda divisionen måste inkallas för avgörande av ett dylikt mål,

utan att något annat till divisionen hörande mål samtidigt föreligger, och

därvid kostnaderna för de särskilda ledamöternas inställelse uppgå till mer

än bötesbeloppet. Skulle åter med målets handläggning få anstå, till dess

andra mål finnas färdiga till föredragning å divisionen, kunde därav följa,

att avgörandet fördröjes oskäligt. På grund härav torde även dylika ansvarsfrågor

böra behandlas av på vanligt sätt sammansatt division i kammarrätten.

De praktiska olägenheter, som kunna bliva en följd av att identiska

frågor avgöras av olika personer, torde lämpligen kunna i huvudsak

undanröjas exempelvis på det sätt, att de tre kammarrättsråd, som deltaga

i själva taxeringsmålens avgörande, konstitueras såsom en särskild division

för dylika frågor. Detta torde även ur arbetssynpunkt vara ändamålsenligt.

Beträffande slutligen mål om debitering och restitution av skogsaecis och

skogsvårdsavgift lärer talans fullföljande till regeringsrätten icke böra förhindras,

i den mån sådan talan redan nu är tillåten.

Då det, i händelse kammarrättens särskilda division för fastighetstaxeringsmål

skall handlägga även virkestaxeringsmål, är att förvänta, att de skogssakkunniga

ledamöterna komma att erhålla mera omfattande tjänstgöring

än övriga särskilda ledamöter, torde det vara lämpligt föreskriva, att tre

sådana skogssakkunniga ledamöter skola utses, på det att svårigheter icke

må uppstå att erhålla fulltalig division, därest någon av de skogssakkunniga

ledamöterna skulle bliva hindrad tjänstgöra.

Det torde icke vara erforderligt att nu ingå på förslagets återverkningar

å tjänstgöringsförhållandena i kammarrätten.

En reform i den föreslagna riktningen torde föranleda någon ökning av

anslagen till kammarrätten. Att närmare ingå härpå torde icke erfordras

för det närvarande. Denna anslagsökning torde emellertid mer än uppvägas

av de besparingar, som vinnas genom upphävandet av regeringsrättens arbete

med ifrågavarande mål, och de fördelar med avseende å regeringsrättens

arbete i övrigt, som man vill ernå genom klagorättens begränsning.»

Sedan kammarrätten anmodats avgiva utlåtande över skatteberedningens

promemoria, bär kammarrätten den 9 februari 1928 inkommit med sådant

utlåtande, vari anföres:

»Kammarrätten finner det föreliggande förslagets syfte —• att lätta regeringsrättens

arbetsbörda — vara under nuvarande förhållanden synnerligen

behjärtansvärt och anser åtgärden att göra kammarrätten till sista instans

i förevarande slag av mål utgöra ett riktigt led i utvecklingen. Kammarrätten

finner sig därför böra i princip förorda förslaget.

Emellertid anser sig kammarrätten dock icke böra i detta sammanhang

underlåta att framhålla, att begränsandet av klagorätten i virkestaxeringsmålen

i och för sig icke synes komma att utöva någon nämnvärd inverkan

på regeringsrättens framtida arbetsbörda. Den relativt stora tillströmning

av dessa mål till kammarrätten, som under de senaste åren ägt rum, synes

i huvudsak bero på tillfälliga omständigheter, som föranletts av den oerhörda

sänkning, virkespriserna undergingo efter högkonjunkturen under åren

1919 och 1920. Till belysning härav får kammarrätten hänvisa till bifogade

tabell1, utvisande dels det antal mål, i vilka besvär hos kammarrätten

Kammar
rätter:.

Här utesluten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

anförts över åren 1919—1927 verkställda virkestaxeringar i de skogrikare

länen, dels ock det antal sådana mål, som under åren 1917—1921 inkommit

till kammarrätten.

Vill man däremot på ett verkligt effektivt sätt lätta regeringsrättens arbetsbörda,

synas åtgärder av betydligt större räckvidd än de här ifrågasatta

böra vidtagas. Det har som stöd för det framlagda förslaget anförts, bland

annat, att i mål om virkestaxering fråga oftast är allenast om värdering,

medan egentliga rättsfrågor sällan förekomma. Emellertid torde förhållandet

vara enahanda jämväl i det stora flertalet mål rörande taxering till bevillning

för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt, och det synes

under sådana omständigheter kunna ifrågasättas, om icke de skäl, som nu

anförts för att göra kammarrätten till sista instans beträffande virkestaxeringsmålen,

torde medföra samma resultat i fråga om taxeringsmål i allmänhet.

Beträffande kammarrättens sammansättning vid handläggningen av mål

om virkestaxering har ifrågasatts antingen att i deras avgörande skulle deltaga

minst två kammarrättsråd på sätt gäller i fråga om fattigvårdsmål

och vissa andra mål, för vilka kammarrätten är sista instans, eller ock att

de skulle handläggas på samma sätt som numera är stadgat beträffande

fastighetstaxeringsmål. Kammarrätten anser det senare alternativet vara att

föredraga, då därigenom skulle kunna tillgodogöras den erfarenhet, som representeras

av särskilt utsedda ledamöter med sakkunskap beträffande värdering

av skogsmark och växande skog.

Vad angår frågan om de kostnader, som skogssakkunnigas deltagande i

handläggningen hos kammarrätten av förevarande mål skulle draga med

sig, kan sägas, att dessa kostnader bliva jämförelsevis ringa de år, då sådana

sakkunniga inkallats för deltagande i prövning av besvär över allmän fastighetstaxering,

men kunna bliva proportionsvis avsevärda övriga år. Närmare

bestämmelser saknas emellertid ännu om ordnadet av kammarrättens arbete

med handläggningen av fastighetstaxeringsmålen. Det låter ju tänka sig,

att, om det något år icke skulle föreligga anledning att inkalla skogssakkunniga

för prövning av fastighetstaxeringsmål, med handläggningen av till

kammarrätten inkomna mål om virkestaxering skulle kunna få anstå till

ett följande år. Åtminstone skulle en sådan anordning vara försvarlig i

sådana fall, då därigenom avgörandet av dylika mål icke fördröjdes utöver

den tid, som brukar åtgå för avgörande av mål rörande taxering i allmänhet.

Enligt det föreliggande förslaget skulle klagorätten begränsas jämväl i

avseende å rättsfrågor och desertionsfrågor. Kammarrätten vill sätta i fråga,

om det är lämpligt att härutinnan uppställa andra regler för virkestaxeringsmålen

än för fastighetstaxeringsmålen, i vilka senare mål klagan över

kammarrättens utslag såvitt angår rättsfrågor och desertionsfrågor är medgiven.

Huruvida, för det fall att kammarrätten bliver sista instans i mål angående

virkestaxering, någon samling av kammarrättens utslag i dessa mål

bör utgivas lärer lämpligen böra avgöras i samband med frågan om behovet

av en sådan publikation beträffande fastighetstaxeringsmålen, i vilket

avseende kammarrätten lärer framdeles få inkomma med yttrande.»

Kammarrätten framställde jämväl några erinringar i formellt avseende

mot de av skatteberedningen föreslagna författningsbestämmelserna. Härom

vill jag yttra mig vid specialmotiveringen.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

111

Kammarrättens utlåtande var icke enhälligt. Presidenten uttalade, att

enligt hans mening kammarrätten icke bort i anledning av remissen inlåta

sig på frågan, huruvida inskränkning i rätten att föra talan mot kammarrättens

utslag borde stadgas beträffande andra slag av taxering än sådana

som rörde virkestaxering; och förklarade presidenten därjämte, att

han i ärendets dåvarande skick ej kunde biträda det yttrande, som kammarrättens

utlåtande innehölle i denna del.

En ledamot anförde:

»Med hänsyn till virkestaxeringsmålens förhållandevis ringa betydelse för

regeringsrättens arbetsbörda synes det kunna ifrågasättas, om tillräckliga

skäl föreligga för skatteberedningens förslag att från fullföljd hos regeringsrätten

avskära talan i nämnda mål.

Då emellertid beträffande fastighetstaxeringsmålen redan bestämts, att

talan i dessa mål såsom regel icke får fullföljas till regeringsrätten, torde

— med avseende å sistnämnda måls och virkestaxeringsmålens samband

med varandra — samma ordning böra gälla jämväl i fråga om virkestaxeringsmålen.

I princip kan förslaget alltså godtagas.

Däremot kan jag icke instämma med skatteberedningen därutinnan, att

i förevarande avseende någon åtskillnad icke skulle göras mellan rättsfrågor,

å ena, samt värderingsfrågor å andra sidan, ävensom att talan ej borde få,

fullföljas mot beslut av kammarrätten att icke till prövning upptaga besvär

i virkestaxeringsmål. Härvid må erinras om de icke så sällan förekommande

tvisterna rörande tillämpning av 5, 7, 9, 10 med flera §§ i lagen

om skogsaccis och om virkestaxering. Anmärkas bör ock, att, då tvister

rörande rättsfrågor och desertionsfrågor i fastighetstaxeringsmål få dragas

under regeringsrättens domvärjo, konsekvensen synes bjuda, att jämväl

tvister rörande sådana frågor i virkestaxeringsmål böra få fullföljas till

nämnda domstol.

Beredningens förslag, att avgörandet av virkestaxeringsmål skall anförtros

åt den särskilda division inom kammarrätten, som skall handlägga

fastighetstaxeringsmålen, finner jag — ehuruväl vissa praktiska olägenheter

i fråga om ordnandet av arbetet i ämbetsverket därav möjligen komma

att uppstå — böra godtagas. Likaledes lämnas förslaget angående förordnande

av särskilda sakkunniga ledamöter, att inom kammarrätten deltaga

i avgörandet av virkestaxeringsmål, av mig utan erinran.

Enligt min mening har kammarrätten icke bort i detta sammanhang

göra något uttalande i den vittomfattande och i kammarrättens ämbetsverksamhet

djupt ingripande frågan om beskärande av fullföljdsrätten till

regeringsrätten jämväl beträffande andra beskattningsmål än fastighetstaxeringsmål

och virkestaxeringsmål.»

En annan ledamot, tillika föredragande, yttrade med instämmande av

en tredje ledamot följande:

»Jag anser mig icke kunna tillstyrka, att mål om virkestaxering skola

handläggas på samma sätt som numera är stadgat beträffande fastighetstaxeringsmål,

i vilka sistnämnda måls avgörande skola — förutom de lagfarna

ledamöterna — deltaga särskilda sakkunniga ledamöter. Om kammarrätten

göres till sista instans för virkestaxeringsmålen, anser jag det

vara tillräckligt, om kammarrätten vid handläggningen av dessa mål erhölle

samma sammansättning, som gäller beträffande fattigvårdsmål och

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 214.

vissa andra mål, så att i virkestaxeringsmålens avgörande komma att deltaga

minst två av kammarrättens ordinarie ledamöter. För vinnande av

enhetlighet i kammarrättens rättskipning på detta område böra emellertid

nödiga anordningar vidtagas. Det synes mig i sådant hänseende vara synnerligen

lämpligt, om ifrågavarande mål komme att handläggas å allenast

en av kammarrättens divisioner samt att föredragningen av berörda mål

anförtroddes åt en eller två ledamöter. Särskilt genom sistnämnda anordning

bör den fördelen kunna vinnas, att grupper av likartade mål till fördel

för arbetsresultatet avgöras i ett sammanhang.

Till stöd för min åsikt får jag anföra följande. Huvudparten av ändringssökande

i mål om virkestaxering utgöres, såsom torde framgå av den vid

kammarrättens utlåtande fogade tabellen, av bolag och kommuner, vilken

senare kategori av klagande kan antagas komma att något ökas, om virkestaxeringsmålen

framdeles bliva handlagda av de allmänna beskattningsnämnderna.

Beträffande båda ifrågavarande kategorier av rättssökande

gäller det emellertid i allmänhet, att desamma hava till sitt förfogande

skogssakkunniga medhjälpare, de större trävarubolagen sina egna i skogstekniska

frågor fackligt utbildade jägmästare och kommunerna de i hithörande

frågor sakkunniga skogsvårdsstyrelserna. De svårigheter, som till

äventyrs göra sig gällande för de rättssökande att i uti mål om fastighetstaxering

förekommande värderingsfrågor förebringa erforderlig utredning,

synas därför icke böra föreligga för huvudparten av dem, som föra talan i

virkestaxeringsmålen. Det i promemorian förekommande uttalandet, att,

enligt vad erfarenheten giver vid handen, det bevismaterial, som för ändrings

vinnande förebringas i mål om virkestaxering, ofta är ofullständigt,

så att klagomålen i dessa mål i flertalet fall ej leda till ändring i kommunalnämnds

eller prövningsnämnds på närmare kännedom om de lokala

förhållandena grundade beslut, må visserligen äga sin riktighet beträffande

en hel del mål. Emellertid vill jag med stöd av vunnen erfarenhet vid

handläggning av virkestaxeringsmål framhålla, att det visat sig, att de

större trävarubolagen i sina besvärsmål ej sällan inkommit med saklig utredning,

som föranlett betydande ändringar. Att ändring mera sällan äger

rum i mål, däri talan föres av kommun, torde få sin förklaring därav, att

vederbörande skattskyldiga — huvudsakligen trävarubolagen — inför prövningsnämnderna

förebragt den utredning, varå prövningsnämndernas i dylika

fall överklagade beslut grundats. Vidare må erinras därom, att under

normala förhållanden den faktiska köpeskillingen för det avverkade virket

i allmänhet är den grundläggande faktorn vid uppskattningen av rotvärdet

samt att de avdrag, som böra vid taxeringen medgivas, äro ganska väl reglerade

av en mångårig praxis, vilken utbildats vid avdömandet av ifrågavarande

mål. Därjämte må framhållas, att enligt det i samband med

kommunalskattelagstiftningen till 1927 års riksdag framlagda förslaget till

lag om skogsacois avdragsrätten begränsats till allenast sådana avverkningsoch

transportkostnader, som direkt sammanhänga med avverkningen. Däremot

skall enligt samma lagförslag avdrag ej medgivas för av avverkningens

storlek oberoende kostnader för förvaltning, skogsvård, bevakning med flera

allmänna omkostnader. Därest nämnda förslag kommer att läggas till grund

för lagstiftning i ämnet, synes därmed i dessa mål åtskilliga tvistefrågor,

i vilka tillförlitlig utredning svårligen kan av de skattskyldiga förebringas,

för framtiden avföras från dagordningen. I de fall, då det icke gäller köpvirke

utan avverkning å egen skog eller då köpeskilling av annat skäl ej

kan läggas till grund för uppskattningen av rotvärdet, brukar ej heller

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kun f/l. Maj: In proposition Nr 214. 113

någon större svårighet föreligga vid värdesättningen, då i sådana fall virkets

värde å rot uppskattas med ledning av de vid tiden för avverkningen

gällande pris för oförädlat virke å närmast belägna vattendrag eller annan

plats, där virkespris sättes eller eljest bestämda pris å virke betalas. Härom

föreligger åtminstone från de större avverkarnas sida i allmänhet goda och

vägledande uppgifter. Vidare må erinras om, att, därest i en kommande

lagstiftning även busbebovsvirket skulle bliva föremål för taxering, virkestaxeringsmålens

antal kan komma att väsentligt ökas genom tillströmning

av rena bagatellmål. Något särskilt behov av skogssakkunniga ledamöter

vid avgörandet i kammarrätten av mål om virkestaxering synes därför enligt

min åsikt icke föreligga. I de fall, då vederbörande föredragande eller

andra ledamöter önska sakliga upplysningar i en eller annan värderingsfråga,

torde sådana upplysningar kunna införskaffas på enklare och ur kostnadssynpunkt

mera tillfredsställande sätt, än vad virkestaxeringsmålens handläggning

i den för fastigbetstaxeringsmål stadgade ordning komme att innebära.

Vidare torde i detta sammanhang böra erinras om, att, därest virkestaxeringsmålen

komma att handläggas av de allmänna beskattningsnämnderna

och bliva föremål för granskning av vederbörande landskamrerare,

även om besvär ej anföras hos prövningsnämnden, man torde kunna förutsätta,

att dessa mål komma att underkastas en mera allsidig och saklig

utredning hos beskattningsnämnderna än vad understundom nu är fallet.

Slutligen torde det böra framhållas, att kravet på ett snabbt avgörande av

virkestaxeringsmålen icke gör sig gällande med samma styrka som i fråga

om fastighetstaxeringsmålen. Virkestaxering förrättas nämligen varje år,

då däremot fastighetstaxeringen i stort sett är ett taxeringsförfarande, som

allenast återkommer vart femte år.

Därest virkestaxeringsmålen skulle komma att handläggas i här ovan

föreslagen ordning, synes beträffande instansordning någon åtskillnad icke

böra göras mellan egentliga rättsfrågor och värderingsfrågor.»

Med överlämnande av skatteberedningens berörda promemoria och kammarrättens

däröver avgivna utlåtande har jag därefter hos regeringsrättens

äldste ledamot anhållit, att yttranden från regeringsrättens ledamöter angående

de i promemorian omhandlade frågor måtte mig meddelas.

Med anledning härav h ava regeringsrättens ledamöter sammanträtt den 1

mars 1928 till överläggning i ämnet; enligt mig tillställt utdrag av det vid

sammanträdet förda protokollet förekom därvid följande:

»Regeringsråden Ernberg, Thulin, Palmgren, Rydin och Planting-Gyllenbåga

förenade sig om följande av regeringsrådet Ernberg avgivna yttrande:

''Syftet med den ifrågavarande remissen torde vara att inhämta yttranden

från regeringsrättens ledamöter allenast beträffande det av 1924 års skatteberedning

utarbetade förslaget om upphävande av rätt att fullfölja talan

till regeringsrätten i mål om virkestaxering (taxering till skogsaccis och

.skogs vårdsa vgi f t).

De skäl, som av skatteberedningen anförts till stöd för en dylik åtgärd,

överensstämma huvudsakligen med dem, som redan enligt en av regeringsrätten

till chefen för justitiedepartementet den 15 sistlidne december avlåten

promemoria angående åtgärder för nedbringande av den i regeringsrätten

befintliga arbetsbalansen ansetts kunna motivera bestämmelser i sådant syfte;

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 1 saml. 181 hiift. [Nr H

Regerings
rättens
ledamöter.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

och synes ur sålunda anförda synpunkter något väsentligt icke vara emot

det nu föreliggande förslaget att erinra. Visserligen borde följdriktigheten

rätteligen fordra, att —■ i enlighet med vad beträffande fastighetstaxeringsmålen

numera blivit stadgat — besvärsrätten i motsvarande omfattning

bibehölles jämväl med avseende å nu ifrågavarande mål. Därutinnan är

emellertid att märka, att de frågor, beträffande vilka talan i fastighetstaxeringsmålen

må fullföljas till regeringsrätten, endast delvis äga motsvarighet

i avseende å virkestaxeringsmålen och sålunda beträffande de

senare icke spela samma roll som i fråga om de förra. De frågor, där en

dylik motsvarighet kan tänkas uppstå, torde huvudsakligen röra sig om

sådana spörsmål som dels, i vad mån skatteplikt, respektive skattefrihet, för

virke på grund av dess tilltänkta eller faktiska användning föreligger

(5 — 7 §§ skogsaccislagen; den ''objektiva skattskyldigheten’), dels, vem

skyldighet att erlägga skatten åligger eller, med andra ord, vem som är att

anse såsom avverkare etc. (9 § samma lag; den ''subjektiva skattskyldigheten’)

samt dels, inom vilken kommun den skog, där avverkningen skett,

är belägen (1 § samma lag). Dylika frågor, vilka, såvitt erfarenheten hittills

givit vid handen, endast jämförelsevis sällan utgjort föremål för tvist i

högsta instans — de åtminstone i senare tid oftare förekommande tvisterna

om rätt till avdrag av omkostnader vid bestämmande av skogs- eller rotvärdet

torde icke lämpligen kunna utsöndras från värderingsfrågan —

synas emellertid knappast vara av beskaffenhet att, ifall hithörande mål

i övrigt anses kunna stanna i kammarrätten, särskilda bestämmelser med

nödvändighet behöva meddelas för möjliggörande av berörda frågors dragande

under regeringsrättens prövning, helst virkestaxeringen över huvud taget

är ordnad på helt fristående sätt och därför icke, såsom förhållandet är

med fastighetstaxeringen, äger direkt samband med taxeringen till bevillning

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Förslaget i nu omförmäld del synes därför kunna utan större olägenhet

genomföras.

Ävenså synes icke något vara att mot förslaget erinra i vad angår mål

om ansvar för försummelse vid fullgörande av deklarations- eller uppgiftsplikt

med avseende å virkestaxering.

I enlighet med vad av skatteberedningen tillstyrkts synas däremot nu

gällande bestämmelser om behandlingen av mål om debitering och restitution

av skogsaccis och skogsvårdsavgift böra, oberoende av de nu föreslagna

författningsändringarna i övrigt, lämnas orubbade.’

Regeringsrådet Söderwall, med vilken regeringsrådet Hasselrot instämde,

anförde:

’En överslagsberäkning med ledning av regeringsrättens årsbok av antalet

utav regeringsrätten avgjorda virkestaxeringsmål under 15-årsperioden 1912

—1926 (dessförinnan synas några virkestaxeringsmål icke hava föredragits

inför regeringsrätten) ger vid handen, att under nämnda 15 år avgjorts i

runt tal 340 mål och att i ungefär 11 procent av dem kammarrättens utslag

blivit av regeringsrätten ändrat. Ser man frågan från synpunkten av ändringsprocentens

storlek, torde således anledning icke föreligga att betaga parterna

möjligheten att fullfölja talan till högsta instans. Ej heller synes den besparing

av regeringsrättens arbetstid, som genom en dylik åtgärd skulle

vinnas, bliva anmärkningsvärd, då enligt ovannämnda beräkning antalet

avgjorda mål per år i genomsnitt belöper sig till allenast 22 — 23, motsvarande

cirka 1 V2 — 2 föredragningsdagar. Med hänsyn härtill och då det måste

anses vara av vikt att rättsfrågorna i dessa liksom i andra beskattningsmä!

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

115

må kunna underställas regeringsrättens prövning, men beträffande virkestaxeringsmålen

svårighet möter att uppdraga gränsen mellan rätts- och

värderingsfrågor, finner jag förslaget innebära en mot antagna grundsatser

stridande nödfallsåtgärd, för vars tillgripande tillräcklig anledning saknas.

Tilläggas hör, att, såvitt genom granskning av de hittills avgjorda målen i

årsbokens referat och notiser kan utrönas, hos Kungl. Maj:t fullföljda besvär

i rättsfrågor ingalunda varit sällsynta.’»

Regeringsrättens arbetshalans har nu, trots redan vidtagna åtgärder för Departementsdess

nedbringande, nått en sådan storlek, att ytterligare åtgärder för dess cllefen''

nedbringande måste vidtagas. Vid den utredning i denna fråga, som enligt

vad jag redan anfört verkställts inom justitiedepartementet, har särskild

uppmärksamhet ägnats spörsmålet om avstängande av vissa mål från fullföljd

hos regeringsrätten. Att virkestaxeringsmålen därvid kommit i åtanke,

finner jag motiverat därav, att i dessa mål fråga oftast är om värdering, under

det att mindre sällan rättsfrågor i egentlig mening äro före, samt att i värderingsfrågor

domstolarna jämförelsevis sällan hava möjlighet att på grundval av

föreliggande processmaterial göra ändring i beskattningsnämndernas på

närmare kännedom om beskattningsföremålen grundade beslut. En garanti

för ett riktigt avgörande av målen i kammarrätten torde kunna erhållas

genom bestämmelse, att desamma skola avgöras av en särskild avdelning

inom kammarrätten, sammansatt av ordinarie ledamöter i domstolen och

vissa rörande värdering av virke sakkunniga lekmän, i nära överensstämmelse

med vad redan genomförts beträffande mål om fastighetstaxering.

Visserligen har antalet till regeringsrätten fullföljda virkestaxeringsmål

hittills icke varit särdeles stort. Enligt kammarrättens och finansdepartementets

diarier inkommo under nedannämnda år följande antal dylika mål:

till kammar-

till regerings-

rätten

rätten

år 1922 ................................

............................. 154

7

» 1923................................

............................. 186

20

» 1924................................

............................. 199

36

» 1925................................

............................ 232

22

» 1926................................

............................ 234

112

» 1927................................

............................. 136

89

Summa 1,141

286

I medeltal för år ...........

............................. 190 Ve

47 Va

Uteslutet är dock icke, att en ökning av besvärsmålens antal kan komma

att inträda i framtiden på grund av den större betydelse, som skogsaccisen

erhåller, därest kommunalbeskattningen omlägges i enlighet med vad i sådant

avseende föreslagits uti det av mig tidigare denna dag anmälda förslagen

till kommunalskattelag och till lag om skogsaccis. Men även om antalet besvär

rörande virkestaxering icke kommer att stegras, saknar ett avstängande av

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 214.

dylika mål från fullföljd till regeringsrätten icke betydelse, om även vissa

andra grupper mål samtidigt avlyftas från regeringsrätten. Förslag i sådant

avseende torde ock komma att senare framläggas av chefen för justitiedepartementet.

Jag finner mig därför icke kunna underlåta att förorda

åtgärden i fråga, sedan jag av förut återgivna yttranden av kammarrätten

och regeringsrättens flesta ledamöter vunnit stöd för uppfattningen,

att densamma kan genomföras utan men för rättssäkerheten. Även ur besparingssynpunkt

kan åtgärden anses önskvärd.

Tveksamt kan vara, huruvida åtskillnad bör göras mellan värderingsfrågor

och rättsfrågor i egentlig mening, så att fullföljd till regeringsrätten

må vara tillåten beträffande de senare, men de förra skola stanna i kammarrätten.

Ett åtskiljande av dessa frågor är emellertid i vissa fall förenat

med icke ringa svårighet, och då, såsom regeringsrättens flesta ledamöter

anfört, särskilda bestämmelser om rätt att fullfölja talan i rättsfrågor

knappast med nödvändighet behöva meddelas, anser jag mig kunna biträda

förslaget, att samtliga frågor rörande virkestaxering, även desertionsfrågor,

skola stanna i kammarrätten.

Skatteberedningens förslag med avseende å kammarrättens sammansättning

vid behandling av dylika mål finner jag mig kunna biträda. Det

härifrån avvikande förslag, som två ledamöter i kammarrätten framställt,

anser jag icke fylla de krav, man bör uppställa på organisationen.

Jag ansluter mig även till skatteberedningens förslag, att talan ej må

fullföljas hos regeringsrätten mot kammarrättens utslag i mål om ansvar

för försummelse vid fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

med avseende å virkestaxering.

Bestämmelser i ämnet hava, i huvudsaklig anslutning till skatteberedningens

förslag, intagits i 126 och 127 §§, 144 § 3 mom. samt promulgationshestämmelserna

i det nu utarbetade förslaget till taxeringsförordning,

varjämte vissa ändringar i 49 § 1 och 2 mom. skett.

Jag skall nu övergå till en närmare redogörelse för innebörden i de förslag

till ändringar i vissa detaljbestämmelser i förhållande till vad 1927

års förslag till taxeringsförordning innehåller, som jag finner mig böra förorda,

i den mån dessa ändringar icke äro av allenast redaktionell innebörd

och såsom sådana icke tarva motivering.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

117

Specialmotivering till förslaget till taxeringsförordning.

Rubriken.

Förslaget upptager även denna gång den allmänt gängse beteckningen

»taxeringsförordning» i stället för den hittills använda rubriken »förordning

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering».

1 §.

I denna paragraf angivas de olika skatter, till vilka taxering enligt förordningens

bestämmelser skall äga rum. Bland dessa skatter nämnes icke

skogsvårdsavgift. Särskild taxering för denna avgift erfordras nämligen

icke, enär påföringen av skogsvårdsavgift anknytes till taxeringen till skogsaccis.

Ej heller omnämnes utskiftningsskatt, varom förordning utfärdats

den 27 juni 1927 (nr 321). Enligt denna förordning skola nämligen de i

gällande taxeringsförordning rörande taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

givna bestämmelser, med vissa särskilt angivna undantag,

i tillämpliga delar lända till efterrättelse även med avseende å

taxering till utskiftningsskatt. Visserligen skulle bestämmelserna rörande

taxering till utskiftningsskatt kunna inarbetas i taxeringsförordningen, men,

såsom jag yttrat vid anmälan av förslaget till förordning om utskiftningsskatt

(prop. 134/1927, sid. 17), finner jag med hänsyn till utskiftningsskattens

i viss mån provisoriska karaktär för närvarande det vara lämpligt att bibehålla

berörda hänvisning till taxeringsförordningen.

Lagen om allmän pensionsförsäkring innehåller i 14 och 15 §§ bestämmelser

om beskattningsnämndernas befattning med påföringen av avgifter

enligt samma lag. I 16 § av lagen meddelas därjämte vissa bestämmelser

om besvär över beskattningsnämndernas beslut i dylika frågor. Tillräcklig

anledning att överflytta dessa bestämmelser till taxeringsförordningen

synes icke föreligga. I stället torde vara lämpligt att i förordningen intaga

hänvisning till pensionsförsäkringslagens bestämmelser härom. Så har ock

skett i 1 och 120 §§ i författningsförslaget.

2 %.

I denna paragraf meddelas bestämmelser om vissa i förordningen nyttjade

beteckningar, vilka icke torde tarva närmare motivering. Vad i 3 mom.

stadgas med avseende å Stockholm åsyftar att möjliggöra användning

av de i länen gängse beteckningarna även då fråga är om Stockholm. I de

fall då olika förhållanden betinga skiljaktighet mellan bestämmelserna för

Stockholm och för riket i övrigt, framgår sådant av stadgandenas avfattning

eller följer det av sakens natur.

Inledande

stadganden.

s. 118 Kontrollera mot PDF

Seskattnings
nämnder.

118 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

I 1 mom. har vidtagits ändring beträffande det år, då allmän fastighetstaxering

skall ske första gången efter förordningens ikraftträdande, varjämte

i nämnda mom. och i 2 mom. vissa obetydliga redaktionella jämkningar

skett. I 3 mom. har införts stadgande om att överståthållarämbetet

är att anse såsom vederbörande länsstyrelse, försåvitt fråga är om den mellankommunala

prövningsnämnden. Denna bestämmelse avser att förebygga tvekan

om vilken länsstyrelse är behörig att vidtaga sådana av den mellankommunala

prövningsnämndens verksamhet föranledda åtgärder, som ankomma på

länsstyrelse, t. ex. föreläggande av vite enligt 39 § 2 mom. eller 40 § 2

mom. efter anmälan av allmänna ombudet hos nämnden samt utdömande

av i dylik ordning förelagt vite eller av böter enligt 139 §, i vad avser

utevaro från sammanträde med nämnden.

3 §.

Denna paragraf, vilken upptager de i förordningen förekommande benämningar

å beskattningsnämnder och deras verksamhetsområden, överensstämmer

med 3 § i 1927 års kungl. förslag. Endast en obetydlig redaktionell

ändring har vidtagits.

På åtskilliga ställen i förordningen användes uttrycket »prövningsnämnd»

såsom gemensam beteckning för de i 2 och 3 mom. av förevarande paragraf

omförmälda nämnderna. I vissa fall, då stadganden om prövningsnämnd

icke äro tillämpliga å de i 3 mom. omförmälda nämnderna och

detta icke utan vidare framgår av sammanhanget, betecknas prövningsnämnden

såsom »ordinarie». Att i författningen införa särskild förklaring

av detta uttrycks innebörd har ansetts icke vara erforderligt.

4 $.

Denna paragraf, som upptager föreskrifter om indelning i beredningsdistrikt,

fastighetstaxeringsdistrikt och taxeringsdistrikt, överensstämmer i

huvudsak med den av första särskilda utskottet utan erinran lämnade 4 §

i 1927 års förslag. I fråga om fastighetstaxeringsdistrikt har ansetts böra

tydligare än förut framhållas, att flera odelade beredningsdistrikt böra sammanföras

till ett fastighetstaxeringsdistrikt och att därvid distrikten böra

göras så stora, omständigheterna lämpligen medgiva. Det vill nämligen

synas, som om vid distriktsindelningen för 1928 års allmänna fastighetstaxering

inom vissa län fastighetstaxeringsdistrikten gjorts väl små. Genom

sådant förfaringssätt riskerar man att icke vinna vad man med fastighetstaxeringsnämndernas

inrättande åsyftat, nämligen att dessa nämnder skola

åvägabringa utjämning av värdena inom jämförelsevis stora områden.

I paragrafens tredje stycke har gjorts en mindre ändring av rent redaktionell

innebörd.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

119

5-7

Dessa paragrafer motsvara 5—7 §§ i 1927 års kungl. förslag, vilka kommunalskatteutskottet

lämnat utan erinran. Några smärre jämkningar av

redaktionell innebörd hava vidtagits. Därjämte har i 7 § tiden för utseende

av ledamöter i fastighetsprövningsnämnd ändrats från tidigare föreslagna

»före utgången av april månad under taxeringsåret» till »senast den 15

april under taxeringsåret». Sistnämnda tidsbestämmelse gällde nämligen

vid 1922 års allmänna fastighetstaxering och är föreskriven i förordningen

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år

1928. Den synes vara betingad därav, att kungörelse om nämndens sammansättning

och om tid för anförande av besvär till fastighetsprövningsnämnden

lämpligen bör vara utfärdad minst en månad före besvärstidens

utgång den 15 maj.

8 %.

I fråga om de ändringar, som vidtagits i denna mot 8 § i 1927 års

kungl. förslag svarande paragraf, hänvisar jag till vad som härom anförts

i den allmänna motiveringen.

9-11

I fråga om dessa paragrafer råder full överensstämmelse med 1927 års

förslag.

12 $.

Denna paragraf företer flera olikheter mot 1927 års kungl. förslag.

I 1 mom. återfinnas stadgandena i 1 och 3 mom. av nämnda förslag, i

redaktionellt hänseende något ändrade. 2 mom. har erhållit ny lydelse och

i 3 mom. äro bestämmelserna i forna 4 mom. upptagna med allenast mindre

ändringar av rent redaktionell innebörd.

I 1927 års kungl. förslag föreskrevs såsom villkor för valbarhet till ledamot

i beskattningsnämnd i första instans, att vederbörande skulle vara mantalsskriven

inom distriktet samt tillika under året näst före taxeringsåret

hava haft att utgöra allmän kommunalskatt inom distriktet eller statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden

för valet varit förfallna, erlagt desamma. Denna föreskrift anslöt sig i

huvudsak till 25 § gällande taxeringsförordning. I motionerna II: 469 och

473 yrkades i anslutning till 1923 års taxeringssakkunnigas förslag i ämnet,

att för valbarhet skulle fordras allenast, att vederbörande ägde rösträtt i

kommunens allmänna angelägenheter. Utskottet biträdde motionsyrkandena

under anförande:

Nämnder för

allmän fastighetstaxering.

Nämnder för

ärlig taxering.

För beskattningsnämnderna

gemensamma

bestämmelser.

Valbarhets
villkor.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

[Departe
mentschefen.

]

Skyldighet att

mottaga uppdrag

såsom

medlem i

beskattningsnämnd.

»Utskottet har sett denna sak så att man icke har anledning att uti ifrågavarande

hänseende uppställa strängare krav än i fråga om andra kommunala

förtroendeuppdrag, vilka liksom taxeringsuppdraget äro beroende på

medborgerlig skyldighet och vid utförandet förenade med tidsuppoffring samt

stundom kostnader.»

Reservation anmäldes av herrar Borell och Anderson i Linköping, vilka

med instämmande av herr Sederholm m. fl. förmälde sig anse, att bestämmelserna

i fråga bort erhålla den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen.

Första kammaren beslöt i enlighet med reservanternas yrkande, varemot

spörsmålet icke kom under särskild behandling i andra kammaren.

Då jag nästlidet år förordade bibehållande i huvudsak av nu gällande

bestämmelser om villkor för valbarhet till ledamot i beskattningsnämnd i

första instans, biträdde jag en mening, som kommit till uttryck i en stor

mängd yttranden. Jag åberopade särskilt ett uttalande av statskontoret

(prop. 210/1927, sid. 206), däri ämbetsverket framhållit, att ett utbytande

av nuvarande villkor om fullgjord skattskyldighet mot fordran på kommunal

rösträtt skulle innebära, att den som försummat erlägga skatt till staten och

eventuellt även till kommunen för det senaste eller de två senaste åren

skulle vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd. Även om utvecklingen

i allmänhet gått i riktning mot mildring eller avskaffande av s. k. utskyldsstreck,

måste det dock enligt ämbetsverkets mening förefalla särskilt stötande,

om personer, som icke själva fullgjort sin skatteplikt till det allmänna,

skulle kunna ingå såsom ledamöter i taxeringsnämnder. Den sålunda uttalade

uppfattningen måste jag vidhålla och har därför bibehållit de i

fjolårets proposition upptagna bestämmelserna men av redaktionella hänsyn

flyttat desamma till 1 mom. av förevarande paragraf.

Fjolårets förslag till taxeringsförordning upptog i 2 mom. av 12 § stadganden

om dem, som vore skyldiga att emottaga uppdrag såsom taxeringsmän.

I momentets första stycke föreskrevs sålunda, att magistratsperson,

häradsskrivare och landsfiskal ej utan laga förfall må avsäga sig länsstyrelses

förordnande att vara ordförande eller ledamot i beredningsnämnd,

fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd. I andra stycket av momentet

stadgades, att envar annan är skyldig att, såvida han är inom vederbörande

nämnds distrikt boende och icke under minst fem år deltagit i taxeringsarbete

inom distriktet eller är av laga förfall hindrad, mottaga uppdrag att

vara ordförande eller ledamot i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd. Dessa stadganden överensstämde i huvudsak med

föreskrifterna i 27 § gällande taxeringsförordning. Taxeringssakkunniga

hade icke upptagit några häremot svarande stadganden i sitt förslag. Enligt

de sakkunnigas uppfattning vore det reella värdet av dylika stadganden

skäligen ringa. Taxeringsarbetet ställde numera så stora krav på ordföranden

i taxeringsnämnden, att man för arbetets riktiga fullgörande måste

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

förutsätta intresse för detsamma hos ordföranden. Man kunde emellertid

knappast påräkna sådant intresse lios eu person, som mot sin vilja erhållit

ett dylikt uppdrag och framhärdade i sin åstundan att undslippa detsamma.

Jämväl för övriga i stadgandet avsedda personer vore stadgandet, enligt de

sakkunnigas mening, skäligen betydelselöst. Däremot hade tre länsstyrelser

och kammarrätten uttalat sig för bibehållande av nuvarande bestämmelser

i ämnet under förmenande, att de vore av behovet påkallade. För egen

del anförde jag:

»Även om, såsom taxeringssakkunniga anfört, det reella värdet av det

ifrågavarande stadgandet är skäligen ringa, innebär det dock en garanti

för att vid brist på frivilliga krafter personer finnas att tillgå för berörda

uppdrag. Då därtill kommer, att taxeringsförordningen bör tydligt

karakterisera uppdrag att vara medlem av beskattningsnämnd såsom en

medborgerlig plikt, har jag i det nu föreliggande förslaget bibehållit stadgandet

i fråga.»

Utskottet uteslöt momentets första stycke under anförande, att något verkligt

behov av stadgandet i fråga icke förelåge. Ett bibehållande av detsamma

kunde ock, enligt utskottets mening, leda till den uppfattningen, att

länsstyrelsen i första hand borde välja ordförande och ledamöter i beskattningsnämnderna

bland de i stycket omförmälda tjänstemännen. En sådan

missuppfattning hade utskottet ansett angeläget förebygga, särskilt som anledning

icke saknats för erinringar om att på vissa håll uppdragen i väl

stor utsträckning givits tjänstemän inom landsstaten och fögderiförvaltningen.

Av styckets uteslutande föranleddes viss jämkning av andra stycket.

Med anledning av utskottets berörda uppfattning har jag i det nu uppgjorda

förslaget icke upptagit någon särskild föreskrift om skyldighet för angivna

tjänstemän att mottaga taxeringsuppdrag av länsstyrelsen. Stadgandena i

momentets andra stycke har jag utbytt mot nya stadganden i anslutning

till vad i förordningen om kommunalstyrelse på landet är stadgat om skyldighet

att mottaga uppdrag såsom ordförande i kommunalstämma. Vad i

sådant avseende gäller synes mig nämligen vara i huvudsak passande även

för taxeringsuppdragen.

13 $.

1 paragrafens första mom. har införts föreskrift om att efterträdare till

sådan medlem eller suppleant i beskattningsnämnd, som avgår, innan tjänstgöringstiden

är till ända, skall förordnas eller väljas för återstående tiden

i enahanda ordning, som gällt för förordnande eller val av den avgångne.

Detta stadgande, som saknar direkt motsvarighet i gällande taxeringsförordning,

torde överensstämma med brukligt förfaringssätt för dylikt fall.

2 mom. motsvarar 13 § i 1927 års förslag. Stadgandet har i redaktionellt

hänseende omarbetats.

[Departe
mentschefen.

]

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Deklarationer

och andra uppgifter

till ledning

vid allmän

fastighetstaxering.

14 §.

I 1 mom. av förevarande paragraf hava allenast några smärre redaktionella

ändringar vidtagits.

Paragrafens 2 mom. ansluter sig i huvudsak till den av första särskilda

utskottet föreslagna lydelsen, men jag har ansett en omformulering erforderlig,

enär det, enligt min mening, bör av stadgandet tydligt framgå, dels att

länsstyrelsen har skyldighet och icke allenast befogenhet att säkerställa tillgången

av sakkunniga medhjälpare vid taxeringsarbetet och dels att Kungl.

Maj:t må kunna meddela erforderliga normerande bestämmelser i ämnet,

såsom i fråga om kompetensvillkor och grunder för arvodenas bestämmande

m. m. dyl.

15 §.

I 1 mom. av denna paragraf meddelas bestämmelser om biträde av kommunala

tjänstemän. Härom hänvisas till den allmänna motiveringen. Vid

paragrafens avfattande har hållits i sikte, att hinder ej hör möta att förordna

kommunala tjänstemän att biträda jämväl vid allmän fastighetstaxering.

Paragrafens 2 mom. överensstämmer med 3 mom. av 14 § i 1927 års förslag.

Några smärre ändringar av redaktionell natur hava vidtagits.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § i 1927 års förslag.

17 §.

I denna paragraf, som motsvarar 16 § i 1927 års förslag, har, jämte

smärre redaktionella ändringar, vidtagits viss omformulering av stadgandet

i 1 mom. om i vilka fall allmän fastighetsdeklaration skall avgivas. Stadgandet

härom i 1927 års förslag, vilket stadgande nära anslöt sig till vad i

ämnet gällde enligt förordningen den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, gjorde icke någon

skillnad mellan skattepliktiga och skattefria fastigheter. Icke ens sådana

fastigheter, som icke kunde bliva föremål för taxering, voro uttryckligen

undantagna. Det torde dock vara uppenbart, att fastighetsdeklaration icke

erfordras för sistnämnda slags fastigheter. Det har, enligt vad jag erfarit,

någon gång yppats tvekan, huruvida dylik deklaration bör fordras för sådana

fastigheter, som väl skola taxeras men som äro undantagna från skatteplikt.

Emellertid måste det för värdesättningen av dylik fastighet vara av betydelse

att känna dess areal, beskaffenheten av därå uppförda byggnader,

dessas användning och brandförsäkringsvärde m. m. Det synes mig lämpligt,

att fastighetsdeklaration avgives även för dylik fastighet. Genom

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

den nu föreslagna formuleringen, enligt vilken fastighetsdeklaration skall

avgivas för varje fastighet med undantag för sådan, som avses i 5 § 2 mom.

eller 5 § 4 mom. kommunalskattelagen, torde den av mig omfattade meningen,

att fastighetsdeklaration skall avgivas för varje fastighet, som kan bliva föremål

för taxering, hava kommit till tydligt uttryck.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 17 § i 1927 års förslag. Beträffande brandförsäkringsanstalts

uppgiftsskyldighet har jag följt första särskilda utskottets

förslag, att uppgiftsskyldigheten skall inträda först efter anmaning och kunna

avse byggnadsbeståndet å såväl jordbruksfastighet som annan fastighet. Några

redaktionella ändringar hava därjämte vidtagits.

19-21 §§.

Dessa paragrafer motsvara 18—20 §§, i 1927 års förslag med de av första

särskilda utskottet föreslagna smärre ändringar; i 20 och 21 §§ hava några

obetydliga redaktionella ändringar skett.

22 §.

Denna paragraf, som reglerar ägares eller innehavares av fastighet uppgiftsskyldighet

rörande fastigheten de år, då allmän fastighetstaxering icke

äger rum, företer endast smärre redaktionella avvikelser från 21 § i 1927 års

förslag enligt den av utskottet förordade lydelsen.

23 §.

Jag har ansett mig kunna biträda första särskilda utskottets förslag, att

skyldighet för brandförsäkringsanstalt att lämna uppgift till ledning vid

särskild fastighetstaxering skall, i likhet med vad utskottet förordat beträffande

uppgiftsskyldigheten vid allmän fastighetstaxering, inträda först

efter anmaning samt kunna omfatta byggnadsbeståndet å såväl jordbruksfastighet

som annan fastighet. Stadgande härom upptages i förevarande

paragraf, som motsvarar 22 § i 1927 års förslag. Avfattningen har i redaktionellt

hänseende något ändrats.

24 §.

1 mom. av förevarande, mot 23 § i 1927 års förslag svarande paragraf

innehåller stadganden om plats för avlämnande av särskild fastighetsdeklaration.

Dessa stadganden avvika från vad som föreslogs nästlidet år såtillvida,

att deklaration i Stockholm må avlämnas jämväl till taxeringsnämndens

ordförande och icke allenast till överståthållarämbetet. Härigenom uppnås

överensstämmelse med de i 37 § upptagna bestämmelserna om plats för avlämnande

av självdeklaration.

Deklarationer

och uppgifter

vid särskild

fastighetstaxering.

s. 124 Kontrollera mot PDF

Deklarationer

och avdra uppgifter

vid taxering

för inkomst

eller

förmögenhet.

124 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

3 mom. i förutvarande 23 § blir obehövligt, därest, såsom i det föregående

nämnts, brandförsäkringsuppgifter skola lämnas först efter anmaning.

25 %.

Denna paragraf motsvarar 24 § i 1927 års förslag.

26 $.

Förevarande paragraf ansluter sig till 25 § i 1927 års förslag enligt den

av utskottet förordade lydelsen. I 1 och 2 mom. hava några rent redaktionella

ändringar skett, varjämte i tredje stycket av 1 mom. åldersgränsen

för barn ändrats från 18 år till 16 år i enlighet med vad som föreslås i

69 och 70 §§> kommunalskattelagen.

27 §.

Denna paragraf motsvarar 26 § i 1927 års förslag.

28 %.

Förevarande paragraf överensstämmer i huvudsak med 27 § i 1927 års

kungl. förslag. Den lydelse av andra stycket i paragrafen, som första särskilda

utskottet framlagt, synes mig icke fullt lycklig. Av densamma framgår

nämligen icke tydligt skillnaden mellan allmän självdeklaration och

särskild självdeklaration; ej heller framgår av densamma fullt otvetydigt,

att den, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

men väl är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, skall avgiva allenast

särskild självdeklaration. Jag har därför ansett mig böra giva företrädet

åt den lydelse, som 1927 års proposition upptog, men har i förtydligande

syfte omarbetat densamma i formellt hänseende.

En saklig ändring har skett såtillvida, att stadgandet om i vilken kommun

allmän självdeklaration skall avgivas erhållit den lydelsen, att avgivandet skall

ske i den kommun, där den deklarationsskyldige är mantalsskriven eller

utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

I 1927 års förslag saknades orden »är mantalsskriven eller utan

att vara mantalsskriven». Frånvaron av denna bestämmelse kan befaras leda

till att deklarationsskyldigheten anses icke behörigen fullgjord i sådant fall,

då skattskyldig avgivit allmän självdeklaration i kommun, där han är

mantalsskriven, men senare, exempelvis efter besvär av kommun, annan

kommun befinnes vara den skattskyldiges rätta mantalsskrivningsort. En

sådan eventualitet bör givetvis förebyggas. Detta torde vinnas genom den

nu föreslagna lydelsen, som ansluter sig till gällande stadgande i ämnet

(13 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 oktober 1910).

Därest, såsom stundom inträffar, den skattskyldige skulle hava samtidigt

mantalsskrivits å två eller flera orter, följer av ett dylikt stadgande icke,

att han är skyldig avgiva allmän självdeklaration å samtliga dessa orter;

endast en sådan deklaration skall avgivas, och deklarationsskyldigheten

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

125

måste anses fullgjord, om deklarationen avlämnas å någon av dessa orter.

Möjligen skulle med den nu föreslagna lydelsen en deklarationsskyldig, som

mantalsskrivits å obehörig ort och som underlåtit avgiva allmän självdeklaration

därstädes, men som i stället i behörig ordning avgivit sådan

deklaration å ort, där han rätteligen bort mantalsskrivas och där han förty

är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, kunna anses

hava gjort sig skyldig till underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. första

punkten medför förlust av rätt till klagan hos kammarrätten och Kungl.

Maj:t. Givetvis böra dock de för underlåtenhet att avgiva deklaration stadgade

påföljder icke inträda i dylikt fall. Att så ej heller kommer att ske,

torde följa av vad i 39 § 3 mom. och 141 § 3 mom. är stadgat.

I tredje stycket har en obetydlig redaktionell ändring skett.

29 §.

1 mom. av denna paragraf överensstämmer med 28 § i 1927 års förslag

enligt den av första särskilda utskottet förordade lydelsen, dock med följande

ändringar. I punkterna 1) och 6) av första stycket hava några obetydliga

redaktionella jämkningar vidtagits, varjämte i punkt 2) formuleringen

ändrats i anslutning till 18 § b) i årets förslag till kommunalskattelag. Ur

fjärde stycket av 28 § i fjolårets förslag hava uteslutits dels föreskriften

om att för vissa kommanditbolag uppgift skall lämnas om den å kommanditdelägarna

belöpande andelen av bolagets kapital, dels hänvisningen till 6 §

3 mom. andra stycket förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Dessa ändringar äro en följd av de av mig förut i dag föreslagna ändrade reglerna

för beskattning av kommanditbolag. Därjämte har det av utskottet föreslagna

stadgandet om att belopp, som upptagas i självdeklaration, skola utföras

i jämna krontal, så att överskjutande öretal bortfalla, icke medtagits.

Denna föreskrift synes mig nämligen föga rationell, öresbeloppen äro icke

så betydelselösa, som utskottet synes hava förmenat; och i de fall, där en

langt gående specifikation användes, skulle utelämnandet av öresbelopp

kunna leda till icke obetydliga avvikelser från det resultat, som ernås, om

hänsyn tages till öresbeloppen, exempelvis skulle en skattskyldig vinna

lägre beskattning genom detaljerad redovisning av sina intäkter och summariskt

angivande av avdragsposter än om motsatt förfaringssätt användes.

En sådan följd av den ifrågasatta bestämmelsen kan svårligen anses tillfredsställande.

Såsom 2 mom. av förevarande paragraf har upptagits stadgandet i 29 §,

av 1927 års förslag.

30 §.

I denna paragraf meddelas bestämmelser om de särskilda uppgifter, som

skola lämnas för vissa företag, beträffande vilka kommunalskattelagen meddelar

särskilda regler om fördelning av inkomst till beskattning inom flera

kommuner. Bestämmelserna ansluta sig till vad första särskilda utskottet

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

ICungl. Maj:ts proposition Nr 214.

nästlidna år föreslog; dock hava beträffande företag, som avser att medelst

ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, ändrade bestämmelser

upptagits såsom följd av de nya fördelningsregler i kommunalskattelagen,

som jag förut i dag förordat.

31 $.

Denna paragraf har med en oväsentlig redaktionell ändring lika lydelse

som paragrafen med samma nummer i 1927 års förslag.

32 §.

I denna paragraf har, jämte smärre ändringar av redaktionell innebörd,

vidtagits sådan ändring av 3 mom., att det för delägare i handelsbolag och

rederi givna stadgandet gjorts tillämpligt även å samtliga delägare i kommanditbolag.

Denna ändring är en följd av vad som föreslås beträffande

kommunalbeskattningen av delägare i kommanditbolag.

33 §.

Denna paragraf, vilken meddelar föreskrifter om de uppgifter, som utan

anmaning skola avgivas till ledning för annans taxering, ansluter sig i

huvudsak till motsvarande paragraf i första särskilda utskottets förslag år

1927.

Löneuppgifter. I avseende å de uppgifter rörande anställdas och pensionstagares förmåner,

som skola avgivas av verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts

oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll,

innefattade 1927 års förslag den avvikelse från vad nu gäller, att sådana

uppgifter skulle lämnas endast beträffande dem, som hade anställning

i rörelse eller ägde uppbära pension på grund av tidigare anställning i

rörelse, under det att för närvarande uppgift skall lämnas utan hänsyn till

verksamhetens art. Denna ändring var föranledd av önskan att erhålla

likartade regler för nämnda företag som för enskilda personer.

[Departe- Vid förnyat övervägande av denna fråga har jag funnit nämnda ändring i

mentschefen.] nu gällande bestämmelser icke odelat lycklig. Vissa av nämnda företag stå

de i punkten a) av förevarande paragraf omförmälda offentliga institutionerna

så nära, att tillräcklig anledning att befria dem från uppgiftsplikt för personal,

som ej användes i rörelse, eller för pensionerad sådan personal knappast

finnes. Det torde ej heller kunna anses obefogat att såsom hittills påfordra

uppgift från bolag och liknande företag rörande hos dem anställda,

som sysselsatts exempelvis i jordbruk eller skogsbruk. En påtaglig skillnad

härutinnan föreligger mellan dessa företag å ena sidan och enskilda personer

å andra sidan. De senare hava i regel icke samma möjligheter som

de förra att lämna dylika uppgifter, och de skäl, som tala mot utsträckandet

av uppgiftsplikten rörande anställdas förmåner att gälla alla arbetsgivare,

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

oavsett arten av den verksamhet, i vilken de anställda varit sysselsatta,

äga ej full giltighet beträffande nu ifrågavarande företag. Jag har därför

låtit stadgandena i fråga undergå omarbetning till vinnande av överensstämmelse

med vad nu gäller i detta hänseende.

Härutöver må nämnas, att dels i punkt e) av första stycket skett en rent

redaktionell iindring och dels ur paragrafen uteslutits det i fjol föreslagna

stadgandet om uppgift rörande utdelning till kommanditdelägare i kommanditbolag.

Uppgift härom erfordras icke, därest, såsom av mig tidigare

i dag föreslagits, i fråga om kommanditbolagens beskattning samma regler

komma att gälla som för handelsbolag.

34 och 35 §§.

I dessa paragrafer, som ansluta sig till paragraferna med samma nummer

i 1927 års förslag i den av första särskilda utskottet förordade lydelsen,

hava icke skett andra ändringar än att dels i 34 § såsom följd av den i

år intagna ståndpunkten till frågan om kommanditbolagens beskattning för

dessa bolag givits enahanda regler som för handelsbolag och dels vissa

jämkningar av rent redaktionell innebörd skett.

36 §.

I denna paragraf givas regler om tiden för avlämnande av deklarationer

och andra uppgifter till ledning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet,

som i allt väsentligt ansluta sig till vad som år 1927 föreslogs av

Kungl. Maj:t. Första särskilda utskottet föreslog ändringar uti stadgandena

i 1 mom. i tre avseenden.

Såsom villkor för att verk, bolag och andra bokföringsskyldiga skulle

äga begagna anstånd med självdeklarations avgivande till den 31 mars uppställde

utskottet, utöver vad propositionen innehöll, att skriftlig anmälan

om anståndets begagnande gjordes hos taxeringsnämndens ordförande senast

den 15 februari under taxeringsåret. Detta utskottets förslag motiverades i

anslutning till motion II: 471 därmed, att i större distrikt taxeringsnämndens

ordförande hade svårt att hålla reda på vem som vore eller icke vore

bokföringsskyldig och att han, om deklarationer infordrades på ett tidigt

stadium av taxeringsarbetet, lätteligen kunde komma att rikta sådan anmaning

till någon, som ägde rätt till anstånd med avlämnandet av deklaration,

varigenom denne skulle känna sig kränkt. Genom bibehållande av

nuvarande bestämmelser om anmaningsplikt, vilka vållade deklaranten

ytterst ringa besvär, undvekes berörda olägenhet och ordföranden erhölle

tillfälle att ordna arbetet rationellt.

Vidare föreslog utskottet sådan avfattning av fjärde stycket, att landskamreraren

skulle kunna utsätta särskild deklarationstid, då skattskyldig

visade hinder för deklarations ingivande inom stadgad tid föreligga även

»av annan giltig orsak» än de i propositionen angivna, nämligen »hans förvärvskällors

särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera betydande

Tid för avlämnande

av

deklarationer

in. m.

s. 128 Kontrollera mot PDF

[Departe
mentschefen
-

128 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

omfattning». För detta ändringsförslag anförde utskottet dock ingen motivering.

Slutligen föreslogs i femte stycket sådan ändring, att där förekommande

stadganden skulle vara tillämpliga även i fråga om kommanditdelägare i

kommanditbolag med högst fyra sådana delägare. Detta ändringsförslag var

föranlett av utskottets förslag om bibehållande av nuvarande beskattningsregler

för kommanditbolag för det fall, att i kommanditbolaget icke funnes

flera än fyra kommanditdelägare.

Förslaget om borttagande av skyldigheten att göra anmälan om när anstånd

med deklarations avgivande kommer att begagnas väcktes av taxeringssakkunniga

och lämnades utan anmärkning i det stora flertalet inkomna

yttranden. Två länsstyrelser samt föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän

framställde vissa erinringar mot förslaget. För egen del

anförde jag:

»Utvecklingen har medfört, att den nu föreskrivna anmälningen om hinder

att avlämna deklaration före den 1 mars i regel saknar varje reell

innebörd. Vari hindret består uppgives oftast icke. Någon prövning av

hindrets förekomst plägar icke heller företagas av taxeringsmyndigheterna.

Anmälningen har alltså blivit en ren formsak. Att bibehålla den i en ny

taxeringsförordning synes så mycket mindre vara påkallat, som enligt förslaget

bokföringsskyldiga skola äga åtnjuta anstånd till den 31 mars, oavsett

om något hinder föreligger eller ej. Ett bibehållande av anmälningsskyldigheten

skulle därför endast innebära en föreskrift därom, att vederbörande

deklarationspliktige skulle tillkännagiva, att han är bokföringsskyldig,

och en sådan anmälan torde vara alldeles överflödig. Visserligen

kan taxeringsnämndsordföranden mellan den 15 februari och den 31 mars

vara i tveksamhet om han skall eller icke skall utfärda föreläggande för

den, som uteblivit med deklaration, att inkomma med densamma. Men

säkerligen kan det förväntas, att sådan tveksamhet sällan skall föreligga,

enär ordföranden i regel rätt väl känner till de bokföringspliktiga inom

distriktet.»

Den uppfattning, varåt jag sålunda givit uttryck, har jag ej funnit an•]

ledning frångå. Att, såsom utskottet förordat, ålägga alla anståndsberättigade

skyldighet att anmäla, att de ämna begagna anstånd, enbart därför,

att taxeringsnämndens ordförande kan sväva i villrådighet om huruvida en

eller annan skattskyldig äger anståndsrätt eller icke, synes onödigt rigoröst.

Om ordföranden anmanar någon anståndsberättigad att avgiva deklaration

före den 31 mars, förlorar denne därför icke sin anståndsrätt, enligt vad

härom stadgas i 4 mom. av förevarande paragraf. Skulle den skattskyldige

känna sig irriterad av en dylik anmaning, lärer nog en dylik misstämning

lätt lägga sig. Däremot kommer säkerligen ett starkt och ihållande missnöje

att göra sig gällande hos en stor mängd av övriga anståndsberättigade, om

det skulle åligga dem att, för att få utöva rätten till anstånd, årligen på

alla platser, där de skola fullgöra sin deklarationsskyldighet, anmäla, att

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

129

de äro bokföringspliktiga och att deras räkenskapsår tilländagått efter den

31 oktober, fastän det är uppenbart, att taxeringsnämndens ordförande även

utan sådan anmälan väl känner dessa förhållanden. För de företag, som

driva verksamhet på många orter, exempelvis järnvägsbolag, banker, bruksbolag

m. fl., skulle fullgörandet av dylik anmälningsskyldighet vålla stort

besvär och förfarandet te sig tämligen meningslöst. Men ej nog härmed.

De skattskyldiga skulle även löpa risk, enär deras klagorätt är beroende av

att en dylik anmälan framkommer i rätt tid. Jag måste vidhålla, att med

de ändrade förutsättningarna i övrigt för rätten till anstånd en dylik anmälningsskyldighet

icke är av verkligt behov påkallad och att den skulle medföra

slöseri med tid, papper och arbetskraft såväl för de skattskyldiga som

för myndigheterna utan motsvarande nytta. Jag har därför icke kunnat biträda

utskottets förslag på denna punkt. Detta innebär dock icke, att jag anser

hinder möta för den, som så vill, att av egen drift underrätta ordföranden

om att han ämnar begagna sig av sin anståndsrätt; tvärtom är det ju

lämpligt att så frivilligt sker i de fall, då den skattskyldige tror sig icke

vara känd av ordföranden.

Vad därefter angår frågan om ytterligare uppskov med avgivande av

deklaration efter tillstånd av landskamrerare, torde få antagas, att utskottets

ändringsförslag åsyftat att bereda möjlighet till medgivande av uppskov i

särskilda fall, då synnerligt behov därav visades. Den föreslagna formuleringen

synes mig dock vara något för allmänt hållen och lämna möjlighet

för skiftande tillämpning. Klart är att utsättande av särskild deklarationstid

bör förekomma endast undantagsvis, då särskilda omständigheter innebära

ett verkligt hinder för deklarationens avlämnande inom vanlig tid.

Vid anmälan av 1927 års förslag anförde jag, efter att hava redogjort för

taxeringssakkunnigas förslag och inkomna yttranden däröver, följande: »Det

är tydligt, att anståndet bör få åtnjutas, när själva näringens art är av

beskaffenhet att försvåra deklarationsskyldighetens fullgörande före april

månads början. I och för sig är det nog också riktigt, att subjektiva skäl

för anstånd icke böra få åberopas. Det måste också beträffande en del

företag medgivas, att även om skäl till anstånd icke föreligger i beskaffenheten

av den drivna rörelsen eller dess olika grenar, rörelsens omfattning

medför betydande svårighet att jämväl med begagnande av åtskilliga extra

arbetskrafter medhinna deklarationens upprättande inom den för bokföringspliktiga

föreslagna regelrätta deklarationstiden. Vad nu sagts torde gälla

även för sådana deklaranter, som utan att vara bokföringspliktiga hava en

eller flera förvärvskällor av betydande omfattning. Härvid kunna ifrågakomma

icke endast vissa rörelseidkare, utan även idkare av jordbruk och

skogsbruk. I följd härav har jag funnit det riktigt, att anstånd skall kunna

beviljas såväl på grund av förvärvskällornas särskilda beskaffenhet som ock

på grund av verksamhetens mera betydande omfattning.» Den av utskottet

åsyftade utvidgningen av förutsättningarna för ytterligare uppskov torde,

utan att man äventyrar missbruk av rättigheten i fråga, kunna vinnas

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 höft. (Nr 21b.) 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Särskild uppgift

om viss

lotterivinst.

genom att utbyta orden »eller av annan giltig orsak» mot orden »eller

annan omständighet av säregen beskaffenhet», vilka bättre giva uttryck åt

stadgandets karaktär av undantagsstadgande, som ganska sällan bör komma

till användning.

Beträffande slutligen femte stycket av 1 mom. tarvas nu ändrad formulering

såsom följd av den i årets förslag till kommunalskattelag intagna

ståndpunkten, att för kommanditbolagens beskattning skola gälla samma

regler som för handelsbolagen.

37 §.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

38-41 §§.

Dessa paragrafer ansluta sig till motsvarande paragrafer i 1927 års kungl.

förslag. I 38 och 39 §§ hava några smärre redaktionella ändringar vidtagits.

42 §.

I 1927 års kungl. förslag till taxeringsförordning föreskrevs i 42 § 1 mom.»

att envar, som i svenskt penninglotteri eller vid vinstdragning av här i

riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, uppgående till mer än etthundra

kronor, skulle vara skyldig att till ledning för egen taxering för

inkomst eller förmögenhet avgiva särskild uppgift om vinsten. Sådan uppgift

skulle avfattas å blankett enligt formulär, som fastställdes av Kungl.

Maj:t, och avlämnas vid vinstmedlens lyftande till lotteriets anordnare eller

obligationernas utfärdare; och hade denne att tillse, att vinst icke utlämnades,

utan att uppgiftsskyldigheten behörigen fullgjordes. Därjämte meddelades

i förslaget föreskrifter rörande sättet för deklarationernas överlämnande

från lotterianordnaren eller obligationernas utfärdare till taxeringsmyndigheterna

samt om ansvar för underlåtenhet härutinnan.

Första särskilda utskottet avstyrkte förslaget om införande av särskild

uppgiftsskyldighet rörande lotterivinster. Härom samt om riksdagens ställning

till frågan om lotterivinstbeskattningen överhuvudtaget hänvisar jag

till vad jag tidigare i dag anfört vid anmälan av förslag till kommunalskattelag

(prop. nr 213, sid. 211 ff.). Av skäl, som jag därvid angivit (prop.

nr 213, sid. 238), har jag i nu förevarande paragraf infört föreskrifter om

uppgiftsskyldighet beträffande sådana vid vinstdragning å här i riket utfärdade

premieobligationer utfallna vinster, som uppgått till minst 1,000 kronor

och för vilka icke skall utgöras skatt enligt förordningen om särskild skatt

å vissa lotterivinster. Stadgandena ansluta sig nära till vad som föregående

år föreskrevs i 42 § förslaget till taxeringsförordning. Uttrycklig föreskrift

har nu blivit införd därom, att, i de fall då flera äga del i vinst, uppgiftsplikten

må fullgöras på det sätt, att den av delägarna, som ombesörjer

vinstens lyftande, avlämnar en av honom underskriven uppgift om namn»

adress och andel i vinsten icke blott i vad rör honom själv utan även

beträffande övriga delägare. I dylikt fall bör det åligga den taxerings
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kuvgl. Maj:ts proposition Nr 214.

nämndsordförande, till vilken uppgiften blir överlämnad, att underrätta

taxeringsnämndsordförandena i de distrikt, där delägarna skola taxeras, om

vad på dem belöper av vinsten. Stadgande härom har intagits i 2 mom.

av förevarande paragraf.

43 §.

Denna paragraf, som innehåller de huvudsakliga föreskrifterna om skyldighet

att avgiva virkesdeklaration, överensstämmer i allt väsentligt med

den av första särskilda utskottet föreslagna lydelsen av samma paragraf i

1927 års förslag. Endast smärre ändringar av redaktionell innebörd hava

vidtagits.

44 §.

I denna paragraf har skett en obetydlig redaktionell ändring.

45 §.

Denna paragraf ansluter sig till 45 § i 1927 års förslag enligt dess av

utskottet förordade lydelse med en mindre redaktionell jämkning. Därjämte

har i 1 mom. intagits stadgande om att uppgifterna i virkesdeklaration

skola i förekommande fall lämnas särskilt för varje administrativt område,

som avses i 6 § lagen om skogsaccis. Detta stadgande åsyftar att underlätta

den uppdelning av taxeringen mellan dylika områden, varom föreskrift

intagits i förslaget till lag om skogsaccis.

46 och 47 §§.

I dessa paragrafer vidtagna smärre ändringar äro av rent redaktionell

innebörd.

48 $.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

49 §.

Ur 1 och 2 mom. av denna paragraf har, såsom följd av att kammarrätten

föreslås bliva sista instans i mål rörande virkestaxering, det i fjol föreslogs

om förlust av rätt till klagan hos Kungl. Maj:t blivit uteslutet. I

paragrafen hava därjämte några rent redaktionella ändringar skett.

50 $.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

51 $.

Paragrafen företer endast några smärre redaktionella ändringar.

52 och 53 §§.

I dessa paragrafer hava vidtagits smärre ändringar av rent redaktionell

innebörd.

Deklarationer

och uppgifter

vid virkestaxering.

Gemensamma

bestämmelser

rörande deklarationer

och

andra uppgifter.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Granskning

av deklarationer.

54 §.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

55 §.

Under det att nu gällande taxeringsförordning i en enda paragraf (15 §) upptager

stadganden angående vilka taxeringsfunktionärer äga utfärda anmaning

att avgiva eller fullständiga deklarationer och andra taxeringsuppgifter,

meddelades i 1927 års förslag till taxeringsförordning stadganden härom i

ett flertal paragrafer med varierande innehåll, beroende på arten av de

deklarationer och uppgifter, varom vore fråga. Anmaningsrätt skulle i regel

tillkomma såväl ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd i första

instans som ock landskamreraren. Endast landskamreraren skulle hava

anmaningsrätt beträffande bokföring och därtill hörande handlingar (32 §

3 mom.) samt belopp, som idkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse utbetalt

till annan näringsidkare (35 § 2 mom.). Det har befunnits lämpligt

att i förevarande förslag återgå till metoden att på ett ställe meddela stadganden

om vem anmaningsrätt tillkommer, dock med undantag för de fall

där på sätt nyss nämnts endast landskamreraren skall hava anmaningsrätt;

och meddelas därför bestämmelser i ämnet i 1 mom. av förevarande paragraf.

Såsom 2 mom. av förevarande 55 § upptagas stadgandena i 55 § av 1927

års förslag till taxeringsförordning.

56 §.

Denna paragraf, som i stort sett ansluter sig till 56 § i 1927 års förslag,

företer några avvikelser, för vilka redogörelse torde böra lämnas.

I första stycket av 1 mom. har vidtagits den ändringen, att rätt att

granska självdeklarationer tillerkänts, i stället för kommunombud, som enligt

vad i den allmänna motiveringen omnämnts icke vidare upptages i förslaget,

sådan kommunvald ledamot i taxeringsnämnden, som omförmäles i 8 §

4 mom., så ock kommunal taxeringstjänsteman. Angående skälen härför

hänvisas till den allmänna motiveringen. Vidare har i anslutning till första

särskilda utskottets förslag bibehållits rätt för en av taxeringsnämnden utsedd

ledamot att biträda vid deklarationsgranskningen.

I andra stycket har hänvisning ansetts böra ske jämväl till 114 §, som

motsvarar 113 § i 1927 års förslag enligt den av utskottet föreslagna lydelsen.

I tredje stycket av förevarande mom. har omformulering av stadgandet

om tillhandahållandet av självdeklaration åt annan än vederbörande beskattningsnämnd

ansetts böra ske i syfte att angiva, att beträffande

granskning av dylik deklaration inom den nämnd, till vilken den utlämnas,

stadgandena i första stycket skola hava motsvarande tillämpning. Därjämte

har andra punkten i samma stycke jämkats till följd därav, att enligt årets

förslag kommunal progressivskatt icke skall utgå till landsting.

Såsom femte stycke av momentet har införts ett nytt stadgande om vad

som är att iakttaga, då självdeklaration tillhandahålles polis- eller åklagar
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

myndighet eller åberopas vid allmän domstol. Detta stadgande bär föranletts

av eu till Kungl. Maj:t inkommen, den 14 december 1D27 dagtecknad

framställning från riksdagens justitieombudsman. Efter att hava erinrat

om innehållet i § 2 inom. 4 tryckfrihetsförordningen och 23 § 1 mom.

gällande taxeringsförordning anför justitieombudsmannen:

»Enligt tryckfrihetsförordningen äger envar i allmänhet rätt att taga del

av hos myndigheter förvarade, allmänna ärenden rörande handlingar. Denna

rätt har likväl i viss mån måst begränsas med hänsyn bland annat till den

enskildes berättigade intresse att icke onödigtvis utsättas för lidande och

obehag. Uppenbarligen är det ur denna synpunkt, som de ovan anförda

bestämmelserna rörande skattskyldigas uppgifter tillkommit. Man har velat

tillse, att den skattskyldige skall kunna till taxeringsmyndigheterna med

fullt förtroende lämna upplysningar om sina ekonomiska förhållanden, utan

att han skall behöva riskera, att hans uppgifter på ett eller annat sätt missbrukas

eller komma till obehörigas kännedom.

Under den tid jag förvaltat justitieombudsmansämbetet har jag fått anledning

ifrågasätta, huruvida de regler, soin sålunda givits till skydd för

deklarationshemligheten, såvitt angår till ledning för taxering enligt taxeringsförordningen

avlämnade deklarationer, alltid äro tillfyllest.

I ett ärende, som nyligen varit föremål för min handläggning, har jag

funnit, att åklagaren i ett vid domstol anhängiggjort mål angående ansvar

för avlämnande av oriktig deklaration m. m. till domstolen ingivit en av

svaranden till ledning för hans taxering avgiven deklaration. Deklarationen

hade därvid i sin helhet intagits uti domstolens protokoll, på grund

varav torde få förutsättas, att deklarationen jämväl föredragits inför domstolen.

Vid med anledning därav företagen efterforskning har jag funnit, att även

i andra dylika fall till domstol ingivna deklarationer i sin helhet intagits

i domstolsprotokollen.

Nu gällande stadgande om behörighet för ämbets- och tjänstemän att i

och för sin befattning taga del av deklaration, som avgivits till ledning för

taxering, är icke inskränkt till de ämbets- och tjänstemän, som hava befattning

med taxeringen. På sistberörda stadgande torde ock få grundas rätten

för polis- och åklagarmyndighet samt domstol att i och för sin verksamhet

erhålla del av sådan deklaration. Med hänsyn till bestämmelserna i 20 §

taxeringsförordningen om ansvar för den, vilken i deklaration eller annan

uppgift eller upplysning, som av honom avgivits till ledning vid taxering,

mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande, som är ägnat att leda till

frihet från taxering eller till för låg taxering, ävensom för den, som vid

avlämnande av dylikt meddelande gjort sig skyldig till grov vårdslöshet,

inträffar det uppenbarligen ofta, att polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar

måste sättas i tillfälle att taga del av deklaration. Därvid torde, då

enligt kungl. förordningen den 22 april 1881 om offentlighet vid underdomstolarna

rättegång vid sådan domstol skall hållas offentligen, det icke

sällan inträffa, att deklarations innehåll bringas till allmänhetens kännedom

i en omfattning, som icke kan antagas alltid stå i överensstämmelse

med den avsikt att hemlighålla samma innehåll, vilken kommit till uttryck

i de förut anförda bestämmelserna i 23 § taxeringsförordningen.

Ehuruväl, såsom nyss berörts, enligt 1881 års förordning rättegång vid

underdomstol skall hållas offentligen, torde dock icke alltid föreligga risk

[Framställning

från riksdagens

justitieombudsman.

]

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

för röjande av innehållet i en deklaration genom deklarationens överlämnande

till domstol. I den mån deklarationen, i original eller avskrift, utan

att föredragas endast ingives till domstolen för att vara hos densamma tillgänglig,

torde hemligheten icke vara tillspillogiven. Ty deklarationen lärer

även i domstolens vård bibehålla sin karaktär av hemlig handling, lika väl

som den polis- eller åklagarmyndighet, vilken fått deklarationen till sig överlämnad,

torde vara skyldig att iakttaga tillbörlig sekretess. Att enligt gällande

tryckfrihetsförordning sådana utskrifter och utdrag av hemliga handlingar,

vilka för tjänsteändamål utlämnats till annan myndighet än den,

hos vilken originalhandlingen förvaras, böra åtnjuta samma skydd som

originalhandlingen själv uttalades redan i det av inom justitiedepartementet

tillkallade kommitterade år 1912 framlagda betänkandet med förslag till

tryckfrihetsordning. Detsamma framhålles i den av nuvarande professorn

N. Herlitz år 1927 slutförda utredningen med förslag till ändrade bestämmelser

rörande allmänna handlingars offentlighet. Herlitz har sålunda anfört,

att handlingars hemlighållande principiellt sett ej vore beroende av hos

vilken myndighet de bevarades. Vore handlingen enligt tryckfrihetsförordningen

av beskaffenhet att böra hemlighållas, borde den hemlighållas, i

vilken myndighets hand den än komme.

I den mån deklarationen icke vid domstolen offentligen föredrages, torde

sålunda deklarationshemligheten åtnjuta skydd, även om det icke kan förnekas,

att sekretessen genom varje utlämnande till annan myndighet än

den, som i regel förvarar deklarationen och är särskilt inriktad på sekretessens

bevarande, i viss mån löper en något ökad risk. Annorlunda ställer

sig saken, i den mån deklarationens ingivande till domstol åtföljes av föredragning

i större eller mindre utsträckning av innehållet i densamma vid

offentlig rättegång och detta i sin tur föranleder deklarationens intagande

helt eller delvis i domstolens protokoll. I och med ett sådant förfarande är

tydligen deklarationens innehåll, såvitt det sålunda införts i processen, prisgivet

åt den stora allmänheten.

I 1912 års betänkande framhölls också, att det enligt gällande bestämmelser

syntes brista i fråga om skydd för sådana hemliga handlingar, som

efter att hava föredragits i offentlig rättegångsförhandling influtit i domstols

protokoll. Kommitterade anförde i denna fråga vidare, att nämnda förhållande

utan tvivel kunde i vissa fall, såsom i fråga om handlingar i mål

rörande förräderi eller olovligt utlämnande eller publicering av hemliga

diplomatiska eller militära handlingar, vara till skada för viktiga statsintressen.

Likaså kunde det i vissa andra mål, där enskildas intima personliga

förhållanden blottades, vara ägnat att motverka syftet med exempelvis

de i förslaget kap. 2 § 7 upptagna bestämmelser. Risken därför bleve större,

i den män domstolarnas befattning med ärenden rörande social omvårdnad

om enskilda personer ökades. Men uppenbarligen kunde ett verksamt skydd

i förevarande avseende ej lämnas genom stadgande i tryckfrihetslagen, så

länge den i kungl. förordningen den 22 april 1881 och lagen den 14 juni

1901 uppställda grundsatsen om offentlighet i underrätts förhandlingar och

i förhandlingar i hovrätt i sådana brottmål, där hovrätt vore första instans,

uppehölles i sin dåvarande alltför vidsträckta omfattning. Skedde åter erforderliga

jämkningar däri, komme protokollet över eu dylik från offentlighet

undantagen rättegångsförhandling, i vad detsamma i sig upptagit allmänna

handlingar, som enligt tryckfrihetslagen ej finge utlämnas, att hemfalla

under enahanda förbud mot utlämnande till obehöriga.

Då man, såsom av det förut anförda framgår, genom en mångfald be
-

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Ls proposition Nr 214.

135

stämmelser sökt åstadkomma, att innehållet i deklaration vid dess behandling

hos taxeringsmyndigheterna icke skall kunna komma till offentligheten, ja

ej ens till kännedom för alla ledamöterna i beskattningsnämnd i vidare mån

än så iir erforderligt, synes det mig uppenbart, att det ej kan vara med

lagstiftningens anda förenligt, att den omständigheten, att en deklaration i

en eller annan del erfordras såsom processmaterial vid domstol, skall kunna

i fråga om, andra delar av deklarationens innehåll äventyra den annars så

väl skyddade sekretessen. Visserligen borde strängt taget redan med nu

förefintliga bestämmelser något sådant icke behöva befaras. Det åligger ju

nämligen myndigheterna att begränsa processmaterialet till det erforderliga.

Det ligger dock i sakens natur och lärer också vara förhållandet, att, särskilt

när det gäller till domstol ingivna handlingar, man mången gång råkar

medtaga även något mera än det oundgängligen nödvändiga. Jag vill därför

ifrågasätta, om det icke vore på sin plats att beträffande i rättegång åberopade

självdeklarationer inskärpa skyldigheten att med hänsyn till sekretessen noggrant

sovra materialet.

Jag förutser väl, att den invändningen möjligen kan komma att framställas,

att, om en skattskyldig person i sin deklaration lämnat oriktiga upplysningar,

medvetet eller genom vårdslöshet, så att åtal därför anställes emot honom,

han icke längre kan anses förtjänt av att innehållet i hans deklaration skyddas

mot offentligheten. Till bemötande av en dylik invändning torde emellertid

endast behöva anföras, att det icke, förrän den skattskyldige blivit av domstolen

slutgiltigt dömd, kan anses fastslaget, att han på grund av felaktiga

uppgifter förverkat rätten att åtnjuta sekretessens förmån. Vidare vill jag

framhålla, att det ej heller kan vara rimligt att, om en enstaka uppgift i

en deklaration, exempelvis en ränteuppgift, beflnnes oriktig och medför åtal

mot den skattskyldige, detta skall för honom utan vidare medföra, att deklarationen

i sin helhet jämte bilagor offentligen föredrages och intages i protokollet.

För en affärsman kan det uppenbarligen vara till oförtjänt skada,

om allenast på grund av en enstaka felaktig uppgift hans konkurrenter och

andra erbjudes tillfälle att taga del av hans affärsställning. Då staten ålagt

den enskilde att till statens organ lämna upplysningar om privata förhållanden,

som han kan antagas eljest icke vilja yppa för annan, bör staten också i

möjligaste mån lämna skydd mot att samma upplysningar i oträngt mål

komma till obehörigas kännedom.

En erinran i ovan anmärkta hänseende torde lämpligen kunna göras i

taxeringsförordningen i anslutning till övriga sekretessbestämmelser och givas

det innehållet, att självdeklaration, som vid allmän domstol åberopas, icke

må offentligen föredragas eller intagas eller omnämnas i protokoll eller utslag

i vidsträcktare mån än som för sakens utredning är nödigt. Möjligen

bör därvid också erinras, att vederbörande polis- och åklagarmyndigheter

hava att ställa sig samma regel till efterrättelse, såvitt angår deras verksamhet

samt av dem förda protokoll m. m.

Till förekommande av att sådan deklaration, som nyss nämnts, av misstag

utlämnas till obehörig person och jämväl för att förhindra, att flera ämbetsoch

tjänstemän än de, som hava verklig anledning att taga befattning med

deklarationen, skola få del av innehållet i densamma, synes det även önskvärt,

att en föreskrift införes av innebörd att, när deklaration eller avskrift därav,

som överlämnats till domstol eller till åklagar- eller polismyndighet, icke

behöver vara att tillgå för utredningen, den skall förvaras i förseglat konvolut,

försett med påskrift om innehållet.»

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

[Departe
mentschefen.

]

Beskattningsnämndernas

verksamhet

vid allmän

fastighetstaxering.

Förberedande

sammanträde

med fastighetstaxeringsnämnd.

Vad justitieombudsmannen sålunda anfört har jag ansett mig böra i huvudsak

biträda; och har i femte stycket av förevarande mom. införts stadgande

i enlighet härmed. Att i taxeringsförordningen införa den av justitieombudsmannen

ifrågasatta ordningsföreskriften om förvaring av deklaration, då

denna icke behöver vara att tillgå för utredningen, anser jag dock icke erforderligt;

en erinran till vederbörande om det angelägna uti att dylik

deklaration omsorgsfullt förvaras torde kunna givas på annat lämpligt sätt,

exempelvis genom cirkulärskrivelse till polis- och åklagarmyndigheter samt

domstolar. Till denna fråga torde jag få återkomma i annat sammanhang.

1 momentets sista stycke har skett en obetydlig redaktionell ändring, föranledd

av det ändrade innehållet i 42 §.

2 mom. har den av första särskilda utskottet framlagda lydelsen.

57 §.

Denna paragraf har underkastats någon omformulering, huvudsakligen

av redaktionell innebörd. Enär hinder ej torde böra möta för den, som

äger taga del av deklaration, att även utom vederbörande nämnds sammanträde

yppa innehållet i dylik deklaration för annan, som själv äger taga

del av deklarationen, har stadgandet erhållit en avfattning, som tillåter sådant

förfaringssätt. Funnes ej dylik befogenhet, skulle exempelvis en taxeringsnämndsordförande

vara förhindrad att till landskamreraren lämna meddelanden

om innehållet i en deklaration; men att möjlighet härför bör finnas,

ligger i öppen dag.

58 §.

I denna paragraf har skett en obetydlig redaktionell ändring.

59 §.

59 § i 1927 års förslag har nu uppdelats i två moment, varjämte såsom

ett tredje moment införts bestämmelser om förberedande överläggningar

mellan vissa medlemmar i fastighetstaxeringsnämnderna. I de två första

momenten hava några smärre redaktionella ändringar gjorts. Därjämte

hava i 1 mom. införts bestämmelser om protokollföring vid sammanträde

enligt samma mom. och om utsändande av avskrifter av protokollet i enlighet

med vad i sådant avseende är stadgat i 17 § förordningen den 27 juni

1927 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering

år 1928. Jag har nämligen funnit det lämpligare, att dessa föreskrifter

meddelas i ett sammanhang med övriga bestämmelser om ifrågavarande

sammanträde än att, såsom min avsikt tidigare varit, de meddelas i administrativ

ordning.

Enligt vad jag erfarit har det under förberedelserna till 1928 års allmänna

fastighetstaxering på många håll befunnits lämpligt, att inom de

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214. 137

olika fastighetstaxeringsdistrikten fastighetstaxeringsnämndens ordförande sammankallar

ordförandena i de till distriktet hörande beredningsnämnderna

för överläggningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid dessa överläggningar

hava gällande bestämmelser genomgåtts och anvisningar lämnats

till befrämjande av likformig behandling av uppkommande spörsmål. I

vissa fall har landskamreraren varit närvarande vid dessa sammankomster

och därvid varit i tillfälle att mera utförligt förklara innebörden i beskattningsreglerna

än som på det allmänna sammanträdet för hela länet eller

större delar därav varit möjligt. Det har ock, särskilt från landskamreraren

1 Malmöhus län, uttalats, att dessa sammankomster haft stor betydelse för

skatteförfattningarnas rätta tillämpning och att förfaringssättet borde komma

till allmän användning vid blivande allmänna fastighetstaxeringar.

Även jag håller för sannolikt, att dylika förberedande överläggningar

mellan fastighetstaxeringsnämndernas och beredningsnämndernas ordförande

inom fastighetstaxeringsdistrikten skola vara till nytta. Föreskriften i 66 §

2 mom. om förberedande sammanträde med vissa medlemmar i fastighetstaxeringsnämnden

före påbörjandet av det egentliga arbetet hos nämnden

syftar till att på ett tidigt stadium åstadkomma jämförelse mellan de värden,

som blivit följda inom distriktets olika delar, och tjänar i viss mån samma

ändamål som ifrågavarande förberedande överläggningar, men vid sammanträdet

enligt 66 § 2 mom. gäller det att rätta befunna ojämnheter, under

det att vid de tidigare mötena fråga är om att förebygga ojämnheter och

överhuvud åstadkomma likartade arbetsmetoder. Enligt min tanke är det

alldeles riktigt, att fastighetstaxeringsnämndens ordförande redan från början

inriktar sitt arbete på att åstadkomma samstämmighet mellan beredningsnämndernas

och särskilt ordförandenas åtgöranden, och jag håller även

före, att de strävanden härtill, som kommit till uttryck i de på frivillighetens

väg tillkomna överläggningarna, böra uppmuntras. Däremot är jag

icke benägen tillstyrka ett påbjudande, att dylika möten ovillkorligen skola

hållas. Det torde vara tillräckligt, att författningen lämnar möjlighet för

deras hållande. Emellertid finner jag det vara i sin ordning, att även de

av landstinget och länsstyrelsen utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnden

deltaga i dessa förberedande överläggningar, varigenom jämväl

dessa ledamöters synpunkter och erfarenheter få komma till uttryck. Att

legalisera dylika möten synes mig påkallat även av det skälet, att därigenom

ersättning kan tillerkännas landskamrerare och landstingsvalda ledamöter

för närvaro vid mötena, något som synes vara i sin ordning. Till ordförandena

och den av länsstyrelsen utsedda ledamoten bör dock någon särskild

ersättning icke beräknas, eftersom sådan ersättning icke utgår till dem för

bevistande av nämndens vanliga sammanträden. I enlighet med vad jag nu

anfört har jag i 3 mom. av förevarande paragraf låtit införa föreskrifter

om hållande av dylika förberedande överläggningar, varjämte i 146 § 1

[Departe
mentschefen.

]

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Beskattningsnämndernas

verksamhet

vid årlig

taxering.

mom. andra stycket intagits stadgande om ersättning till landstingsvald

ledamot för närvaro vid möte, varom nu är fråga.

60—74

Dessa paragrafer ansluta sig till motsvarande paragrafer i 1927 års förslag.

Det av första särskilda utskottet föreslagna tillägget till 68 § rörande

reservationsrätt för tillkallad sakkunnig har iakttagits. Därjämte hava

vissa smärre rent redaktionella ändringar skett i några av ifrågavarande

paragrafer.

75 §.

Första punkten av denna paragraf har blivit föremål för mindre ändringar

av rent redaktionell innebörd. I andra stycket av paragrafen hava

meddelats föreskrifter om protokollföring vid sammanträde, som i paragrafen

avses, och om expediering av avskrifter av protokollet. Motsvarande bestämmelser

saknades i 1927 års förslag, enär avsikten var att meddela

sådana i administrativ ordning. Det har emellertid vid förnyat övervägande

befunnits lämpligt intaga dessa föreskrifter i förordningen.

76 §.

Denna paragraf är lika lydande med 76 § i 1927 års förslag.

77 §.

J 1 mom. av denna paragraf har till följd av ändrad paragrafnumrering

hänvisningen till 113 § andra stycket utbytts mot hänvisning till 114 §

andra stycket.

I 2 mom. hava vissa ändringar, huvudsakligen av redaktionell innebörd,

vidtagits, i samband varmed anslutning vunnits till vidtagna ändringar i

årets förslag till kommunalskattelag rörande taxering för gemensamt kommunalt

ändamål.

Såsom andra stycke av samma mom. har upptagits stadgande om att taxering,

som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses äga rum

å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt. Genom en sådan bestämmelse

bliva de stadganden i förordningen, som hava avseende å åtgärder, som vidtagits

eller skola vidtagas å viss ort eller i visst taxeringsdistrikt, omedelbart

tillämpliga beträffande den gemensamma taxeringsnämnden, och en

gräns uppdrages mellan nämndens verksamhet i berörda egenskap och i dess

egenskap av vanlig taxeringsnämnd med lokalt verksamhetsområde inom

Stockholm.

78 §.

Denna paragraf överensstämmer med 78 § i 1927 års förslag. Av utskottet

föreslagen ändring i fråga om vilka blanketter skola tillhandahållas

av taxeringsnämndens ordförande bör icke vidtagas, därest uppgiftsskyldighet

beträffande vissa lotterivinster införes.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

139

79 §.

I denna paragraf erfordras icke annan ändring än att av tidigare anfört

skäl delägare i kommanditbolag bör jämställas med delägare i handelsbolag.

80 §.

I den allmänna motiveringen har jag framhållit, att det bör åligga i

främsta rummet en av de kommunvalda ledamöterna i taxeringsnämnden att,

särskilt för varje i taxeringsdistriktet ingående kommun, lämna nämndens

ordförande biträde vid det förberedande arbetet vid virkestaxeringen. Kronoombudet

i nämnden bör förty icke betungas härmed i annan händelse än att

ordföranden särskilt påkallar dylikt biträde. I enlighet med det nu anförda

har förevarande paragraf ändrats.

81 §.

I denna paragraf hava upptagits föreskrifter om åligganden för den kommunvalda

ledamot, som omförmäles i 8 § 4 mom. Dessa föreskrifter hava

ett mera begränsat innehåll än de, som i motsvarande paragraf i 1927 års

förslag upptogos för kommunombudet i taxeringsnämnden. Körande motiven

för de nu ifrågasatta bestämmelserna hänvisar jag till vad jag anfört

i den allmänna motiveringen.

82 §.

Denna paragraf, som handlar om skogsvårdsombudets åligganden, är likalydande

med 81 § i 1927 års förslag, sådan densamma formulerats av första

särskilda utskottet.

83 $.

Denna paragraf överensstämmer med motsvarande paragraf i 1927 års

kungl. förslag med en mindre redaktionell ändring.

84 §.

I denna paragraf hava några rent redaktionella ändringar skett. I 3 mom.

vidtagen ändring har betingats därav, att taxering till skogsaccis skall verkställas

även i det tänkbara fall, att skogsaccis under året icke behöver utgöras.

85 %.

Några smärre redaktionella ändringar hava skett i denna paragraf.

86 %.

I denna, mot 86 § i 1927 års förslag svarande paragraf hava, jämte en

rent redaktionell ändring i första stycket, ändringar vidtagits därutinnan,

s. 140 Kontrollera mot PDF

Gemensamma

bestämmelser

röray de beskattningsnämndernas

verksamhet.

140 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

att dels vad föregående år föreslogs med avseende å kommanditbolag uteslutits

såsom följd av den ändrade ståndpunkt, som i år intagits till dylika

bolags beskattning, och dels i fråga om kommunal progressivskatt icke »skattens

uträknade belopp» utan »skattens grundbelopp» skall antecknas. Denna

sistnämnda ändring är föranledd av den ändrade avfattning av förslaget

till förordning om kommunal progressivskatt, som jag förut i dag förordat.

87 §.

I fråga om denna paragraf följer förslaget den lydelse, som i fjol framlades

av första särskilda utskottet.

88 och 89 §§.

I dessa paragrafer har icke gjorts någon ändring.

90 $.

Denna paragraf har blivit föremål för några i förtydligande syfte vidtagna

smärre jämkningar, som icke innebära ändring i sak.

91 och 92 $§.

Dessa paragrafer överensstämma med motsvarande paragrafer i 1927 års

förslag; i 92 § 1 mom. vidtagen omformulering är av rent redaktionell

innebörd.

93 §.

Denna paragraf ansluter sig till motsvarande paragraf i 1927 års förslag

enligt den av första särskilda utskottet framlagda lydelsen med ändring dock

i fråga om delägare i kommanditbolag, vilka i överensstämmelse med vad

jag förut i dag föreslagit beträffande kommanditbolagens beskattning likställts

med delägare i handelsbolag, varjämte i fjärde stycket vidtagits en obetydlig

redaktionell ändring.

94 $.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

95 och 96

I dessa paragrafer hava vidtagits några rent redaktionella ändringar.

97—106 §§.

Dessa paragrafer överensstämma med motsvarande paragrafer i 1927 års

förslag, dock med smärre redaktionella ändringar i 100, 102 och 106 §§.

107 §.

I denna paragraf har skett endast en rent redaktionell ändring.

108 §.

Föreskrifterna i denna paragraf äro nya och hava hämtats från skatteberedningens

i den allmänna motiveringen omnämnda förslag om rätt för

kommun att ställa kommunal tjänsteman till beskattningsnämndernas för
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

141

fogande; dock med iakttagande av vissa i den allmänna motiveringen angivna

ändringar.

Skatteberedningen bär framhållit, att, enär dylik tjänsteman bör hava

ställning såsom biträde åt beskattningsnämnden, det icke bör åt honom inrymmas

befogenhet att själv framställa yrkanden hos nämnden, utan att

han må allenast till beskattningsnämndens ordförande göra sina erinringar. Av

ställningen såsom biträde följer ock, enligt skatteberedningens mening, att

uttryckligt stadgande om rätt för tjänstemannen att närvara vid sammanträdena

icke erfordras; på ordförandens beprövande bör bero, i vilka fall

tjänstemannen skall vara närvarande.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har i sitt utlåtande över skatteberedningens

förslag framhållit, att länsstyrelsen ursprungligen tänkt sig, att tjänstemannen

skulle äga rätt närvara vid taxeringsnämndens sammanträden och där

framställa yrkanden, om han därtill funne anledning. Emellertid ansåge

länsstyrelsen det icke vara nödvändigt, att dylik rätt uttryckligen tillerkändes

tjänstemannen. Om rätt att framställa yrkanden till protokollet ej

skulle inrymmas åt tjänstemannen, vore däremot enligt länsstyrelsens mening

nödvändigt, att tjänstemannen till landskamreraren anmälde de fall,

då taxeringsnämndsordföranden eventuellt icke låtit hans utredningsarbete

föranleda åtgärd.

1 fråga om tjänstemannens rätt att närvara vid beskattningsnämnds sammanträden

och där framställa yrkanden biträder jag skatteberedningens uppfattning.

Att härav följer, att tjänstemannen bör åläggas underrätta landskamreraren

om alla de fall, då tjänstemannens mening ej biträdes av beskattningsnämndens

ordförande, kan jag ej finna. Ett sådant stadgande

skulle, enligt min tanke, giva tjänstemannen en kontrollerande ställning

gentemot ordföranden, som icke synes väl överensstämma med hans hiträdesställning.

Dock bör givetvis hinder ej möta för att tjänstemannen står

i förbindelse med landskamreraren för erhållande av råd och anvisningar,

liksom det ej bör vara tjänstemannen förmenat att underrätta landskamreraren

om gjorda iakttagelser under arbetet; att stadga uttrycklig skyldighet

härutinnan finner jag dock ej skäl förorda.

109 och 110 §§.

Dessa paragrafer överensstämma med 108 och 109 §>§ i 1927 års förslag.

in §.

Såsom 1 mom. ay denna paragraf har upptagits stadgandet i 110 § i 1927

års förslag.

2 mom. innehåller stadgande om hinder för ordförande eller ledamot i

beskattningsnämnd att såsom landskamrerare taga befattning med taxering,

i vars behandling inom nämnden han tidigare deltagit.

Kommunala

tjänstemäns

medverkan

vid taxeringen.

[Departements
chefen.

]

s. 142 Kontrollera mot PDF

142 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Föregående år hade jag anledning något sysselsätta mig med frågan om

landskamrerarens deltagande i taxeringsarbetet såsom medlem i beskattningsnämnd.

Jag förklarade mig därvid icke kunna biträda ett av länsstyrelsen

i Malmöhus län framställt förslag, att landskamreraren skulle

vara självskriven ledamot i prövningsnämnden, och anförde därvid, bland

annat, följande (prop. 210/1927, sid. 203):

»Landskamrerarens främsta uppgift är att hävda de fiskaliska synpunkterna,

icke allenast kronans utan även de kommunala menighetemas av

lägre eller högre ordning. Detta hävdande bör förvisso icke ske ensidigt;

det allmännas rätt går icke ut på att erhålla största möjliga skattebelopp

utan att uttaga just det belopp, varken mer eller mindre, som åsyftas vid

beskattningsreglernas avvägning. Men-även om det allmännas representant

ständigt har att eftersträva den materiella rättvisan, kan man därför icke,

synes det mig, låta denne representant hos den prövande instansen intaga

ställningen såsom både domare och den där framställer yrkanden. Fn

sådan anordning måste, enligt vad kammarrätten anfört, framstå som en

oformlighet.»

I fråga om landskamrerares medlemskap i beskattningsnämnd i första

instans gjorde jag vid 107 § förslaget till taxeringsförordning, vari upptogs

stadgande, hland annat, att landskamreraren äger närvara vid sammanträde

med beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd och taxeringsnämnd inom

länet och därunder deltaga i överläggningarna men ej i besluten, följande

uttalande (prop. 210/1927, sid. 269):

»Enligt uppgift har på något håll förekommit, att landskamrerare är

av länsstyrelse utsedd ledamot av taxeringsnämnd. Då ett dylikt förhållande

för framtiden icke synes komma att stämma väl överens med grunderna

för de i 107 §> föreslagna bestämmelserna, torde det kunna förutsättas, att

sådant förordnande icke vidare kommer att av länsstyrelse meddelas landskamrerare.

»

Såsom av dessa uttalanden framgår, är det min uppfattning, att landskamreraren

icke bör vara medlem av beskattningsnämnd, vare sig i första

eller andra instans. Han har att å tjänstens vägnar granska taxeringarna

inom länet för prövningsnämndens räkning; hade han tidigare deltagit i

den underordnade nämndens beslut, skulle han således hava att granska

sina egna åtgöranden, men då kan man knappast förutsätta, att den verkliga

omprövning skall komma till stånd, som är åsyftad; och vore han

medlem av prövningsnämnden, skulle han sitta till doms över sina egna

yrkanden. Anfördes därefter besvär över prövningsnämndens beslut, skulle

han på nytt framträda, men denna gång såsom företrädare för den skattskyldiges

motpart, staten. En sådan sammanblandning av domare- och ombudsfunktioner

kan icke anses lämplig.

Emellertid ansåg jag det icke vara behövligt att i taxeringsförordningen

intaga uttrycklig föreskrift om förbud för landskamrerare att vara ordförande

eller ledamot i beskattningsnämnd. Jag föreställde mig, att genom

den i taxeringsförordningen intagna föreskriften, att landskamrerare icke

ägde deltaga i beskattningsnämndernas beslut, samma resultat skulle ernås

som med ett förbud att ingå som medlem i dylik nämnd.

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

143

Jag har fått anledning på nytt upptaga ifrågavarande spörsmål till behandling

därigenom, att riksdagens justitieombudsman med skrivelse den 2

december 1927 till mig överlämnat handlingarna i ett hos justitieombudsmannen

anhängiggjort ärende, däri en skattskyldig givit uttryck åt den

meningen, att hinder borde möta för person, som efter förordnande plägade

tjänstgöra såsom kronoombud hos prövningsnämnd och i sådan egenskap

hade att iakttaga statens fiskala intressen, att fungera såsom ordförande i

taxeringsnämnd. Vad i detta ärende förekommit synes giva vid handen, att

uttrycklig bestämmelse i ämnet erfordras. Emellertid torde det icke vara

lämpligt att giva stadgandet den formen, att landskamrerare eller annan,

som kan komma att fullgöra landskamrerares åligganden med avseende å

taxering, förbjudes mottaga uppdrag såsom ordförande eller ledamot i beskattningsnämnd.

Genom ett sådant stadgande skulle envar, som aspirerar på

landskamrerstjänst eller på förordnande enligt 16 § taxeringsförordningen,

vara utestängd från tjänstgöring i beskattningsnämnd, men härigenom skulle

aspiranterna till dessa viktiga befattningar förhindras att erhålla den utbildning

och erfarenhet i taxeringsvärv, som måste anses utgöra en mycket

viktig förutsättning för tjänstgöringen i fråga. Däremot torde syftet kunna

vinnas genom att förklara den, som tjänstgjort såsom ordförande eller

ledamot i beskattningsnämnd, jävig att såsom landskamrerare taga befattning

med taxering, i vars behandling inom nämnden han tidigare deltagit.

Stadgande av detta innehåll har intagits i 2 mom. av förevarande paragraf.

112 och 113 §§.

Dessa paragrafer överensstämma med 111 och 112 §§ i 1927 års förslag,

dock med en rent redaktionell ändring i 113 §.

114 §.

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om förfarandet vid taxering

till kommunal progressivskatt, har upptagits i enlighet med den av första

särskilda utskottet framlagda lydelsen av 113 § i 1927 års förslag med en

rent redaktionell jämkning av sista stycket.

115 och 116

I fråga om dessa paragrafer råder full överensstämmelse med 114 och

115 §§ i 1927 års förslag.

117 §.

Denna paragraf, som handlar om besvär över fastighetstaxeringsnämnds Om fullföljd

beslut, är likalydande med 116 § i 1927 års förslag. av talan
118

§.

Denna paragraf, som meddelar föreskrifter om rätt till besvär över taxeringsnämnds

beslut, motsvarar 117 § i 1927 års förslag. De av första särskilda

utskottet föreslagna ändringarna i nämnda paragraf, vilka ändringar

betingats av utskottets förslag, att den kommunala progressivskatten skulle

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Fråga om särskild

besvärstid

för visst

fall.

behållas såsom utgående till primärkommunerna i stället för, såsom Kungl.

Maj:t föreslagit, till landstingen, hava iakttagits i det nu utarbetade förslaget

med en mindre ändring av rent redaktionell innebörd; jag har ansett

mig kunna godtaga även det nya stadgandet, att kommun må i samband

med besvär över taxering till kommunal progressivskatt föra talan

angående taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

119 §.

1 mom. av denna paragraf motsvarar 118 § i 1927 års förslag. Såsom

3 mom. har upptagits stadgandet i 119 § av 1927 års förslag i viss mån

omformulerat. Vidtagna ändringar i övrigt avse endast sådana paragrafhänvisningar,

som föranletts av omnumrering av 117 § i fjolårsförslaget

eller äro av rent redaktionell innebörd.

120 §.

Denna paragraf har samma lydelse som paragrafen med samma nummer

i 1927 års förslag.

121 och 122

Dessa paragrafer förete i jämförelse med motsvarande paragrafer i 1927

års förslag ändringar med avseende å paragrafhänvisningar, föranledda av

omnumrering av 116—118 §§ i nämnda förslag. I 1 mom. av 122 § har

därjämte en obetydlig redaktionell ändring skett.

Jag anhåller att i detta sammanhang få anmäla en av drätselkammaren

i Södertälje väckt fråga angående särskild tid för ingivande av taxeringsbesvär

från kommun i visst fall. Drätselkammaren anför i en den 27 januari 1927

till finansdepartementet inkommen skrift, att olägenheter visat sig uppkomma

därav, att rättelse rörande felaktig mantalsskrivning ofta vinnes först efter

det tiden för anförande av besvär över taxeringen gått till ända. Om efter

besvär av viss kommun över en persons mantalsskrivning annan kommun

förklaras vara rätt mantalsskrivningsort, följer därav icke, att taxering, som

möjligen ägt rum i den såsom oriktig befunna mantalsskrivningsorten, utan

vidare överflyttas till den rätta mantalsskrivningsorten. För åstadkommande

av dylik överflyttning måste nämligen anföras särskilda besvär över taxeringen,

men, om den kommun, som i mantalsskrivningsmålet förklaras vara

rätt mantalsskrivningsort, erhåller kännedom om mantalsskrivningsbesvären

först efter utgången av den för taxeringsbesvärens anförande föreskrivna tiden,

är möjligheten att anhängiggöra talan rörande taxeringen försutten. Sådana

fall förekomma numera i rätt stor utsträckning, på grund av att kommunerna

mera ofta än förr överklaga mantalsskrivningar i egen kommun för

undvikande av olägenheten genom fattigvårdslagens hemortsrättsbestämmelser.

Enligt drätselkammarens mening vore det rättvist, att kommun, som

på grund av besvär av annan förklarats vara rätt mantalsskrivningsort för

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

145

viss person, även tillfördes den kommunalskatt, som på grund av taxering

ifrågavarande år skulle av personen erläggas; och för vinnande härav även

i nu angivna fall borde erforderliga författningsändringar i sådant syfte

genomföras, exempelvis på det siitt, att sådan kommuns besvärsrätt rörande

taxeringen räknades efter den dag, kommunen erhållit del av mantalsskrivningsbesvären

eller utslaget i målet.

Berörda framställning synes grunda sig på den uppfattningen, att icke den

rättsligen riktiga utan den faktiska mantalsskrivningsorten är att anse såsom

beskattningsort enligt kommunalskattelagen, liksom den faktiska mantalsskrivningen

är avgörande i fråga om hemortsrätt enligt lagen om fattigvården.

Denna uppfattning är emellertid oriktig. Såväl enligt bevillningsförordningen

som enligt förslaget till kommunalskattelag är den rättsliga

och icke den faktiska mantalsskrivningsorten rätt beskattningsort, där denna

överhuvud är beroende av mantalsskrivningen. Detta innebär, att i mål

rörande taxering spörsmålet, huruvida viss kommun är att anse såsom rätt

mantalsskrivningsort eller ej, kan komma under omprövning, oavsett om

besvär rörande själva mantalsskrivningen anförts eller icke. Beskattningsreglerna

utgöra alltså icke någon anledning att göra tiden för anförande av

besvär över taxering beroende av besvär över mantalsskrivningen, utan

vederbörande kommun bör oberoende av själva mantalsskrivningsfrågan bevaka

sin talan rörande taxeringen. Den tid, som enligt 121 § i det nu utarbetade

förslaget till taxeringsförordning står till kommuns förfogande

härför, synes ock vara fullt tillräcklig.

Framhållas må även, att i det angivna fallet kommunen, som dock varit

i tillfälle att genom särskilda kommunalombud vid mantalsskrivningsförrättningen

påyrka den skattskyldiges förande i mantal inom kommunen, försummat

icke allenast att inom stadgad tid bevaka sin rätt i fråga om mantalsskrivningen

i och för sig utan även att i vanlig ordning anföra besvär

över taxeringen.

Jag finner därför icke skäl att i anledning av förevarande framställning

tillstyrka någon ändring av de i förslaget till taxeringsförordning upptagna

besvärsreglerna.

123 $.

I denna paragraf, som handlar om besvär i vissa fall att anföras i särskild

ordning, har, förutom beträffande hänvisningar till paragrafer, som erhållit

ändrade nummer i det nu utarbetade förslaget, skett ändring i flera

hänseenden.

Första ledet av 1 mom. av 123 § i 1927 års förslag angav, att extraordinär

besvärsrätt skulle föreligga, därest fastighet uppförts såsom skattepliktig

i fall, där den vore undantagen från skatteplikt. Därmed åsyftades

icke allenast det fall, att objektiv skatteplikt icke förefunnes, utan även

det fall, att skattefrihet för fastigheten förefunnes på grund av stadgandet

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 181 höft. (Nr 21b.) 10

[Departe
mentschefen.

]

Besvär i vissa

fall att anföras

i särskild

ordning.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

1923 års taxe

ringssakkunniga.

i 15 § 1 mom. kommunalskattelagen. Den formulering, som i år givits åt

4 § kommunalskattelagen, medför emellertid, att sistnämnda fall icke kan

hänföras under första ledet av 123 § i dess lydelse enligt 1927 års förslag;

en omformulering är nödvändig för vinnande av vad som med stadgandet

i fråga åsyftats. Sådan omformulering har nu skett.

I femte ledet av 1 mom. hava orden »annat därmed jämförligt förbiseende»

utbytts mot orden »annat uppenbart förbiseende». Det hittillsvarande

uttrycket synes mig väl snävt.

I 2 mom. upptagas bestämmelser om extraordinär besvärsrätt rörande

taxering för inkomst eller förmögenhet.

1923 års taxeringssakkunniga hade upptagit stadganden i ämnet uti

111 § 1 mom. och 148 § av sitt förslag till taxeringsförordning. Enligt

dessa stadganden skulle extraordinär besvärsrätt tillkomma:

den som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt i fall då eller å

ort där han icke är skattskyldig till sådan skatt i det avseende vid taxeringen

antagits,

den som taxerats till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för

näring i fall då eller å ort där han icke är skattskyldig till sådan skatt

beträffande förvärvskälla av det slag vid taxeringen antagits,

den som blivit taxerad till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal

repartitionsskatt för inkomst eller för näring å ort, där han icke

enligt stadgandena i 70 § och 71 § 1 mom. taxeringsförordningen varit

pliktig att avgiva deklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig deklaration och icke

till följd av bestämmmelserna i 76 § 2 och 3 mom. taxeringsförordningen

förlorat rätt till talan, men mot innehållet i deklarationen blivit taxerad

till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt

för inkomst eller för näring och icke erhållit underrättelse om dylik avvikelse

före den 15 juni, då besvär över taxeringen jämlikt 107 § taxeringsförordningen

skola ingivas till länsstyrelse, och eljest före den 1

augusti,

så ock den, vilkens taxering på grund av felräkning, misskrivning

eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig.

Rätt till extraordinära besvär i anledning av förelupen felräkning,

misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende skulle tillkomma

jämväl vederbörande landskamrerare.

Till motivering av berörda förslag hade taxeringssakkunniga anfört

följande (Statens off. utredn. 1925:27, sid. 207 ff.):

»Det kan i vissa fall vara obilligt för den skattskyldige, om han skall

vara utestängd från möjlighet att anföra besvär, därest han icke iakttagit

de vanliga besvärsreglerna. För dylika särskilda fall erfordras bestämmelser

om extraordinär besvärsrätt, och hava sådana bestämmelser upptagits

i 111 § 1 mom. av föreliggande förslag. Det ligger i den extraordinära

besvärsrättens natur, såväl när det gäller vanliga rättegångsmål

s. 147 Kontrollera mot PDF

147

Kungl. Maj:Is proposition Nr 214.

som då fråga är om taxeringsinål, att densamma Lör stå vederbörande

öppen, strängt taget, endast i de fall, dä lian icke har anledning att irån

myndighet, som meddelat det besked, varmed lian är missnöjd, vänta något

honom vidkommande beslut. I rättegångsbalken är detta uttryckt sålunda,

att klaganden är dömd ohörd, d. v. s. han är icke stämd i målet

eller eljest delgiven någon underrättelse, att domstolen kommer att pröva

någon angelägenhet, beträffande vilken talerätt tillkommer honom. Någon

motsvarighet till stämning eller dylik kallelse förekommer nu icke i taxeringsmål,

men skulle beträffande taxering någon jämförelse i detta avseende

överhuvudtaget kunna göras med vanliga rättegångsmål, skulle

väl tanken närmast falla på den underrättelse, som jämlikt 102 § skall

tillsändas den skattskyldige, da taxeringsnämnden avvikit från avlämnad

deklaration. Med denna utgångspunkt bör den extraordinära besvärsrätten

sättas i visst beroende av omförmälda underrättelse. Därvid

kunna olika möjligheter förekomma.

I första hand är att tänka på det fall, att den skattskyldige icke mottagit

någon underrättelse. Ett dylikt uteblivande kan hava berott på

att den skattskyldige underlåtit att deklarera. Saken ställer sig då olika,

om han varit skyldig att avgiva deklaration eller icke. I den förra händelsen

är hans underlåtenhet förbunden med påföljden av talans förlust,

och då det alltså icke tillätes honom att anföra besvär i vanlig ordning,

bör extraordinär besvärsrätt icke heller medgivas. I andra fallet, om den

skattskyldige alltså icke varit pliktig att avgiva deklaration — vare sig

överhuvudtaget, därför att förutsättning därför enligt 70 § icke varit för

handen, eller å den ifrågakomna orten, därför att han icke varit där skattskyldig

— men han det oaktat blivit taxerad, torde det vara uppenbart, att

den skattskyldige, som för sin del icke eftersatt någon sin plikt, men som

det oaktat icke erhåller underrättelse om den åsatta taxeringen, skall hava

rätt att anföra besvär, även om han blir ur stånd att ingiva besvär inom

den vanliga besvärstiden. Det torde också vara naturligt, att denna rätt

skall stå honom öppen jämväl i det fall, att han utan att vara skyldig lämna

någon som helst uppgift till ledning för sin taxering dock avgivit deklaration

och erhållit underrättelse om avvikelse. Den omständigheten, att han

utan någon skyldighet därutinnan underlättar taxeringsnämndens arbete

genom att lämna behöriga uppgifter rörande frågan om hans egen taxering,

bör icke ställa honom i en sämre ställning än om han med stöd av sin

frihet från uppgiftsskyldigliet underlåtit att tillhandagå taxeringsnämnden.

Efter de grunder, som nu angivits, har i tredje ledet av 111 § 1 mom. föreslagits,

att extraordinär besvärsrätt skall tillkomma den, som blivit taxerad

till inkomst- och förmögenhetsskatt eller kommunal repartitionsskatt

för inkomst eller för näring i ort, där han icke enligt stadgandena i 70 §

och 71 § 1 mom. varit skyldig att avgiva deklaration.

Även om den skattskyldige emellertid till fullgörande av honom åliggande

deldarationsplikt avlämnat deklaration, kan underrättelse utebliva, vare

sig nu uteblivandet beror på underlåtenhet av taxeringsnämnden att avsända

underrättelsen eller på felaktighet vid försändelsens befordrande eller

på annan orsak. Det kan vidare inträffa, att försändelse, som visserligen

kommer fram, är den skattskyldige tillhanda så sent, att han icke är i tillfälle

att utöva sin ordinära besvärsrätt. I nu nämnda fall måste det tillförsäkras

den skattskyldige en utväg, varigenom han, som utan eget förvållande

gått miste om behörig underrättelse angående ett beslut, med vilket

han kan förmodas vara missnöjd, erhåller möjlighet att anföra klagomål.

Extraordinär besvärsrätt har därför enligt fjärde ledet i 111 § 1

mom. tillagts den, som uti stadgad ordning avlämnat behörig deklaration

[Förutsättningarna.

Asatt taxering

utan

deklarationsplikt.

]

[Icke inom

behörig tid

mottagen

underrättelse

om skedd

taxering.]

s. 148 Kontrollera mot PDF

[Åsatt taxering

utan

föreliggande

skattskyldighet

eller på

grund

av misstag.]

148 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

och icke till följd av bestämmelserna i 76 § 2 och 3 mom. förlorat rätt till

talan, men mot innehållet i deklarationen blivit taxerad till inkomst- och

förmögenhetsskatt eller till kommunal repartitionsskatt för inkomst eller

för näring och icke erhållit underrättelse om dylik avvikelse före den 15

juni, då besvär över taxeringen jämlikt 107 § skola ingivas till länsstyrelse,

och eljest före den 1 augusti.

I de fall, som nu avhandlats, har antingen den skattskyldige icke varit

deklarationspliktig eller, om han det varit, fullgjort sin deklarationsplikt,

men icke erhållit underrättelse om avvikelse från deklarationen i behörig

ordning. Har han däremot varit deklarationspliktig men icke fullgjort sin

plikt härutinnan, eller, om han fullgjort den, mottagit underrättelse beliörigen,

får det sägas, att inga principiella skäl föreligga för att tillägga

honom extraordinär besvärsrätt. Emellertid kan det ur praktisk synpunkt

synas rimligt, att jämväl i dylika fall särskild klagorätt står den skattskyldige

öppen, där taxeringsnämndens beslut i ärendet står i särskilt utpräglad

motsättning till skattelagarnas innehåll eller de i ärendet föreliggande

omständigheterna, så att den skattskyldige haft grundad anledning

antaga, att ett sådant beslut, som framkommit, överhuvud icke skolat

komma i fråga eller att detsamma är orimligt. Till motsättningar av

förra slaget torde kunna räknas de fall, då taxering blivit åsatt i strid

med skatteförfattningarnas bestämmelser om skattskyldighet och till motsättningar

av senare slaget de fall, då taxering blivit felaktig på grund

av ett förbiseende, som gjort sig gällande vid själva uträkningen eller angivandet

av taxeringsresultatet. I följd härav har i första, andra och

femte leden av 111 § 1 mom. föreslagits extraordinär besvärsrätt, dels för

den, som taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt i fall då eller å ort

där han icke är skattskyldig till sådan skatt i det avseende vid taxeringen

antagits dels för den, som taxerats till kommunal repartitionsskatt för inkomst

eller för näring i fall då eller å ort där han icke är skattskyldig till

sådan skatt beträffande förvärvskälla av det slag, vid taxeringen antagits,

och dels den, vilkens taxering på grund av felräkning, misskrivning eller

annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig.

Det är att märka, att villkoret för extraordinär besvärsrätt enligt första

och andra leden av 111 § 1 mom. är, att skattskyldighet till inkomst- och

förmögenhetsskatt resp. kommunal repartitionsskatt för inkomst eller för

näring icke föreligger i det avseende eller beträffande förvärvskälla av

det slag, vid taxeringen antagits. Har en person, som underlåtit deklarera,

blivit med orätt taxerad för inkomst av en förvärvskälla, som han

icke haft, synes detta icke i och för sig böra föranleda till extraordinär

besvärsrätt, tvärtom han får skylla sig själv, om han genom underlåtenhet

att fullgöra sin deklarationsskyldighet går miste om sin talerätt. Likaledes

synes den, som fullgjort sin deklarationsskyldighet och mottagit behörig

underrättelse om avvikelse från deklarationen, men icke begagnar sig

av den ordinära besvärstiden för anförande av klagomål, böra i regel stå

följderna av besvärstidens försittande. Det är endast i de särskilda fall, då

taxeringsnämnden verkställt taxeringen i strid med skattskyldighetsreglerna

i skatteförfattningarna, som det med fog kan sägas, att den skattskyldige

icke under några förhållanden haft anledning vänta sig sådant

taxeringsresultat, som framkommit. En dylik motsättning mellan taxeringen

och skattskyldighetsreglerna föreligger, då taxeringsnämnden taxerat

den skattskyldige för inkomst av en förvärvskälla, beträffande vilken

skattskyldighet icke skulle hava förelegat, även om den skattskyldige innehaft

densamma.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14!)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Det är enbart i ett avseende, som eu skillnad av principiell natur löreligger

mellan de nu gällande bestämmelserna om extraordinär besvärsrätt

i 50 § av taxeringslorordningen och de föreslagna stadgandena i 111 § 1

mom. Enligt 50 ^ tillkommer extraordinär besvärsrätt den, som taxerats

till inkomst- och förmögenhetsskatt eller till bevillning för inkomst i fall,

där sädan taxering icke bort honom åsättas. Detta innebär, att den som

taxerats, men som icke bort taxeras av t. ex. den anledningen, att de

skattefria avdragen (iverstigit den verkliga inkomsten, äger extraordinär

besvärsrätt, även om inkomsten varit så hög, att den skattskyldige varit

deklarationspliktig, men icke fullgjort denna plikt. Härigenom har för det

fall, då de skattefria avdragen äro av sådan storlek i förhållande till den

verkliga inkomsten, att beskattningsbart belopp icke återstår, men den

verkliga inkomsten dock är tillräcklig för att grunda deklarationsplikt,

stadgandet om talerättens förlust såsom påföljd för underlåtenhet att deklarera

satts ur funktion på en omväg. Detsamma gäller om varje förekommande

fall, då deklarationsplikt förekommer, men den verkliga inkomsten

icke uppgår till belopp, som föranleder taxering. Den sålunda

förekommande anordningen enligt 50 § synes varken ur principiell synpunkt

riktig eller ur praktisk synpunkt önskvärd.

Enligt förslaget skall extraordinär besvärsrätt liksom hittills tillkomma

vederbörande landskamrerare, därest besvären äro föranledda av förelupen

felräkning, misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende.»

I fråga om de yttranden, som avgivits över taxeringssakkunnigas förslag,

hänvisar jag till propositionen nr 210/1927, sid. 274 ff.

Vid frågans behandling år 1927 gjorde jag följande uttalande (prop.

210/1927, sid. 277 o. f.):

»Beträffande den principiella grunden för den extraordinära besvärsrätten

vid taxering av inkomst och förmögenhet föreligger i stort sett icke

någon skiljaktighet i uppfattningen mellan de sakkunniga och de myndigheter,

som yttrat sig över deras förslag. Divergenserna synas i regel hänföra

sig till bestämmelsernas avfattning eller vissa detaljfrågor, vartill

jag strax skall återkomma.

Enighet torde råda därom, att extraordinär besvärsrätt bör föreligga i

alla de fall, då den skattskyldige ansett sig icke rimligen hava att räkna

med en taxering av den art, som skett, och därför trott sig sakna anledning

eller icke hunnit att före den ordinarie besvärstidens utgång undersöka,

om eller huru han blivit taxerad. Härunder faller till en början

det fall. då skattskyldig, som fullgjort sin deklarationsplikt, taxerats i

strid mot deklarationen, men om avvikelsen antingen icke alls blivit underrättad

eller ock icke underrättats inom föreskriven tid. Extraordinär

besvärsrätt bör även medgivas i sådana fall, då den skattskyldige icke

varit deklarationspliktig å den ort, där taxeringen ägt rum; han har

i sådant fall icke haft anledning antaga, att han skulle komma att taxeras

därstädes. Däremot bör i regel dylik besvärsrätt icke föreligga, då

deklarationsförsumligliet ligger den skattskyldige till last. Sistberörda

regel måste dock förbindas med vissa undantag. Dessa undantag grundas

därå, att den försumlige icke bör löpa större risk för sin underlåtenhet än

billigt är. Om beskattningsnämnden i saknad av deklaration, som det

ålegat den skattskyldige att avgiva, misstager sig beträffande den skatt
-

[Avvikolse

från gällande

bestämmelser.]

[Landskamrerares

besvärsrätt.

]

Yttranden.

1927 års proposition.

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Kuvgl. May.ts proposition Nr 214.

skyldiges förvärvskällor eller beträffande storleken av hans inkomst, har

detta misstag vållats av den skattskyldige, och han bör då stå följderna

av sin försummelse. Däremot vore det icke billigt, om den skattskyldige

skulle nödgas tåla att bliva beskattad efter beskattningsgrunder, som icke

äro å honom tillämpliga, även om de av beskattningsnämnden antagna

faktiska förhållandena skulle föreligga. Den försumlige har givetvis

saknat all anledning räkna med att beskattningsnämnden skulle taga

hans försumlighet till förevändning för en mot skatteförfattningarna

stridande åtgärd, och han bör icke vara skyldig finna sig däri.

Hur önskvärt det än vore att kunna avfatta bestämmelserna om den

extraordinära besvärsrätten kortfattat och enkelt, torde man dock icke

på ifrågavarande område kunna undgå en viss vidlyftighet. Man riskerar

nämligen eljest att antingen beskära besvärsrätten i sådana fall, där

den uppenbarligen bör förekomma, eller att tillerkänna sådan besvär srätt i

fall, där den lika uppenbart icke bör föreligga. Beaktas bör även den

olikhet, som med avseende å den principiella skattskyldigheten och den

objektiva skatteplikten föreligger mellan kommunalbeskattningen å ena

sidan och den statliga beskattningen å den andra.»

Jag redogjorde därefter närmare för innebörden av propositionens bestämmelser

i ämnet och uttalade, att desamma i huvudsak torde överensstämma

med de sakkunnigas förslag. Med den ändrade form, som desamma

erhållit i propositionen, syntes de anmärkningar, som i vissa yttranden

framställts, vara beaktade. I vissa avseenden hade emellertid föreskrifterna

i ämnet något utvidgats. Härom yttrade jag (prop. 210/1927,

sid. 279):

»Vad nu sagts om taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

gäller i tillämpliga delar även om taxering till kommunal progressivskatt

och till utjämningsskatt, vilket kommit till uttryck i författningstexten

genom bestämmelsen, att klagorätt i extraordinär ordning i angivna fall

tillkommer den, som taxerats ''för inkomst eller förmögenhet’. Ett särskilt

stadgande har dock ansetts behövligt för det fall, att skattskyldig taxerats

i strid mot de i 2 § förordningen om kommunal progressivskatt eller 2 §

förordningen om utjämningsskatt meddelade stadgandena om principiell

skattskyldighet. Detta har uttryckts på det sätt, att extraordinär besvärsrätt

tillerkänts den, som taxerats till kommunal progressivskatt eller till

utjämningsskatt i strid mot de i förordningarna om nämnda skatter givna

stadgandena om frihet från dylik skatt helt eller i viss omfattning.

Utom i de av taxeringssakkunniga angivna fallen synes extraordinär

besvärsrätt böra förefinnas jämväl om någon efter taxerats för inkomst

eller förmögenhet, men icke inom viss tid erhållit sådan underrättelse

därom, som föreskrives i 114 § av föreliggande förslag. Enligt rådande

praxis torde dylik klagorätt föreligga oberoende av om den skattskyldige

för det år, som efterbeskattningen avser, fullgjort honom åliggande deklarationsplikt

eller ej; och avser nu föreliggande förslag icke att göra

någon ändring i detta förhållande.

Vidare har den extraordinära besvärsrätt, som enligt de sakkunnigas

förslag skulle tillkomma den, vilkens taxering på grund av felräkning,

misskrivning eller annat därmed jämförligt förbiseende blivit felaktig, i

förevarande förslag, 123 § 4 mom., utsträckts att gälla även för vederbörande

kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting, i den

s. 151 Kontrollera mot PDF

151

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 214.

män sådana menigheter hava klagorätt över taxeringsnämnds beslut enligt

117 § i förslaget. Av innehållet i 131 § 2 mom. framgår, att även församling

och skoldistrikt under vissa förutsättningar skola hava samma

klagorätt som kommun.»

Jag angav därefter de skäl, som föranlett mig att icke biträda ett av

länsstyrelsen i Örebro län framställt förslag, att stadgandet om extraordinär

besvärsrätt för den som icke inom angiven tid erhållit föreskriven underrättelse

om avvikelse från deklaration måtte ändras däi’hän, att besvärsrätten

bleve beroende icke av underrättelsens mottagande av den skattskyldige

inom angivna tid utan av dess avsändande inom samma tid.

Första särskilda utskottet tillstyrkte bifall till vad i propositionen föreslagits

och under överläggningarna i riksdagens kamrar framställdes ej heller

någon erinran häremot.

Vid förnyad granskning av de i fjol föreslagna bestämmelserna har jag

funnit desamma i några punkter icke fullt otvetydiga och har därför låtit

omarbeta dem i redaktionellt hänseende.

I första ledet av förevarande mom. behandlas det fall, att någon taxerats

till kommunal inkomstskatt eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för intäkt, som överhuvudtaget icke utgör skattepliktig inkomst (jfr 19 §

kommunalskattelagen och 2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt)

eller taxerats till inkomst- och förmögenhetsskatt för förmögenhetstillgång

av sådant slag, som icke skall upptagas vid beräkning av skattepliktig

förmögenhet (jfr 9 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt).

Andra ledet handlar om det fall, att någon taxerats till kommunal inkomstskatt,

ehuru han ej är skyldig utgöra sådan skatt för något slag av

inkomst, eller som taxerats till kommunal inkomstskatt för inkomst av sådant

slag, för vilket han ej är skattskyldig eller för vilket han ej är skattskyldig

å den ort, där taxeringen skett, d. v. s. då någon taxerats i strid

mot kommunalskattelagens bestämmelser om skattskyldighet för vissa grupper

av personer eller beträffande vissa grupper av inkomster (principiell skattskyldighet)

och om beskattningsort. Genom uttrycken »något slag av inkomst»

och »inkomst av sådant slag» utmärkes, att här är fråga om inkomstens

beskaffenhet i och för sig; vid dess storlek fästes icke något

avseende i detta sammanhang. Här åsyftas alltså närmast sådana fall som

då någon taxerats i strid mot 53, 54, 69 eller 70 § kommunalskattelagen

eller i strid mot överenskommelse, varom förmäles i 72 § samma lag. Under

bestämmelsen kommer vidare det fall, att någon taxerats för inkomst

å annan ort än där inkomst av dylikt slag enligt de i 56—61 §§ kommunalskattelagen

givna bestämmelserna principiellt skall beskattas, såsom exempelvis

då här i riket under hela beskattningsåret bosatt person taxerats för

inkomst av kapital annorstädes än i hemortskommunen. Däremot reglerar

detta led icke det fall, att någon taxerats för inkomst av viss förvärvskälla

Riksdagen

1927.

Departe
mentschefen.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152 Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

å ort, som är beskattningsort för inkomst av sådan förvärvskälla, men dylik

taxering likväl icke bort ske, därför att den skattskyldige icke haft förvärvskällan.

Såsom jag i fjol anförde anser jag, i likhet med taxeringssakkunniga,

att rätten till besvär i extraordinär ordning i dylikt fall skall vara

beroende av om deklarationsskyldighet förelegat eller icke.

Extraordinär besvärsrätt bör givetvis föreligga även för det fall, att någon

för samma inkomst taxerats a mer än en ort. Stadgande härom upptages i

tredje ledet. Här åsyftas icke allenast det fall att inkomst tagits under beskattning

till hela sitt belopp å två eller flera orter, utan även det fall att

vid fördelning av inkomst från förvärvskälla, hänförlig till flera orter, å

någon eller några orter större del av inkomsten beskattats än vederbort, så

att summan av de a de olika orterna beskattade delarna överstiger inkomstens

totala belopp.

I fjärde, femte och sjätte leden upptagas stadganden om extraordinär besvärsrätt

vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till kommunal

progressivskatt och till utjämningsskatt, vilka stadganden vila på

samma grund som de förut behandlade stadgandena rörande kommunal inkomstskatt.

Även här förutsättes, att taxering skett i strid mot stadgandena

om principiell skattskyldighet och om beskattningsort.

De nu behandlade stadgandena motsvara de fem första leden av 2 mom.

i 1927 års förslag.

Sjunde, åttonde och nionde leden av förevarande mom. ansluta sig till

motsvarande stadganden i 1927 års förslag; åttonde ledet har i redaktionellt

hänseende omformulerats.

Tionde ledet företer den olikheten mot nionde ledet av 2 mom. i 1927

års förslag, att orden »annat därmed jämförligt förbiseende» utbytts mot

orden »annat uppenbart förbiseende». Den äldre formuleringen har nämligen

synts mig väl snäv och den nu föreslagna lydelsen torde bättre överensstämma

med rådande praxis.

I 3 mom. av förevarande paragraf är fråga om extraordinär besvärsrätt

rörande virkestaxering. Stadgandena förete några smärre redaktionella avvikelser

från de år 1927 föreslagna. Därjämte har tillagts ett nytt led, behandlande

det fall att någon eftertaxerats för avverkat virke men om eftertaxeringen

icke erhållit föreskriven underrättelse inom behörig tid; i likhet

med vad som föreslås beträffande eftertaxering för inkomst eller förmögenhet

torde nämligen extraordinär besvärsrätt böra finnas även i dylikt fall. Slutligen

hava orden »annat därmed jämförligt förbiseende» i fjärde ledet av

momentet utbytts mot orden »annat uppenbart förbiseende» av enahanda

skäl, som anförts för motsvarande ändringar i 1 och 2 mom.

I 4 mom. har såsom följd av vidtagna ändringar i 1 — 3 mom. utbyte

skett av orden »annat därmed jämförligt förbiseende» mot orden »annat

uppenbart förbiseende».

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

153

124 och 125

Dessa paragrafer överensstämma, med en oväsentlig redaktionell ändring

i 124 § 1 mom., med motsvarande paragrafer i 1927 års förslag.

126 §.

Denna paragraf med tillhörande rubrik har omarbetats i anledning av

det av mig förut i dag omnämnda förslaget att göra kammarrätten till

sista instans i mål rörande virkestaxering. Jag hänvisar till vad jag härom

anfört i den allmänna motiveringen.

I 2 mom. av förevarande paragraf har uteslutits den i 1927 års förslag

upptagna föreskriften, att de särskilda ledamöterna första gången skola utses

för tiden intill utgången av år 1933. Anledningen härtill är den, att stadgande

härom meddelats i förordningen den 27 juni 1927 (nr 312) om ändring

i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid allmän fastighetstaxering. I stället har i övergångsbestämmelserna

till det nu utarbetade förslaget intagits stadgande

om att, därest Kungl. Maj:t med stöd av berörda förordning den 27 juni

1927 meddelat förordnande för vissa personer att efter kallelse inträda såsom

ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål rörande taxering

av fast egendom, dylika förordnanden skola, i vad de avse åren 1929—1933,

anses meddelade jämlikt förevarande mom. Att märka är dock, att enligt

1927 års förordning allenast sex personer skulle förordnas, under det att

enligt förevarande bestämmelse sju sådana skola utses. Har Kungl. Maj:t

vid den nya taxeringsförordningens ikraftträdande redan meddelat förordnanden

enligt förordningen den 27 juni 1927, skall Kungl. Maj:t således

förordna ytterligare en person att för åren 1929—1933 vara särskild ledamot

i kammarrätten.

127 $.

Första stycket av denna paragraf överensstämmer till fullo med första

stycket i 127 § av 1927 års förslag.

I andra stycket har föreskrivits, att klagan icke må föras över utslag av

kammarrätten i mål om fastighetstaxering, såvitt rörer tillämpning av 6 §

1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen, och ej heller i mål

om virkestaxering. Denna föreskrift överensstämmer, såvitt angår mål om

fastighetstaxering, i sak med vad som föreslogs i propositionen nr 210/1927;

och jag hänvisar rörande skälen härför till nämnda proposition, sid. 137 IT.;

se särskilt sid. 183—187. I anslutning till den ändrade avfattning av 6 §

kommunalskattelagen, som det i år framlagda förslaget till kommunalskattelag

upptager, hänvisas nu till 1 mom. av samma paragraf men icke till 2

mom. av paragrafen. Härigenom utsäges med full tydlighet, att, såsom ock

Om särskild

sammansättning

av kammarrätten

vid

handläggning

av mål angående

fastighetstaxering

och virkestaxering.

Besvär över

utslag av kammarrätten.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Särskilda

föreskrifter.

Ansvarsbe
stämmelser.

154 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 214.

åsyftades i fjolårets förslag, hinder ej möter att till Kungl. Maj:t fullfölja

talan rörande verkställd taxering av sådan fastighet, som avses i 5 § 2 eller

4 mom. kommunalskattelagen och som förty icke skolat taxeras.

I fråga om förbudet mot klagan i virkestaxeringsmål hänvisar jag till vad

jag härom anfört i den allmänna motiveringen.

128 §.

Denna paragraf ansluter sig till motsvarande paragraf i 1927 års kungl.

förslag; av första särskilda utskottet föreslagna ändringar av hänvisningarna

till vissa stadganden i kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt hava iakttagits.

129 §.

I denna paragraf, som svarar mot] 129 § i 1927 års kungl. förslag och

130 § i första särskilda utskottets förslag, hava endast smärre ändringar av

redaktionell innebörd vidtagits.

130—135

Dessa paragrafer svara mot 130, 131, 133, 134, 135 och 137 §§ i 1927 års

kungl. förslag. 131 och 134 §§ av det nu utarbetade förslaget förete några

smärre avvikelser i jämförelse med motsvarande paragrafer i 1927 års förslag,

vilka avvikelser äro rent redaktionella.

136—144

Dessa paragrafer ansluta sig till 138—146 §§ i 1927 års förslag med av

första särskilda utskottet förordade redaktionella ändringar. I 136 § har till

följd av den i år intagna ståndpunkten beträffande kommanditbolags beskattning

uteslutning skett av vad i 138 § av 1927 års förslag var stadgat

med avseende å sådant bolag. Paragrafhänvisningarna i 141, 142 och 144

§§ i det nya förslaget äro delvis ändrade till följd av omnumrering av

åberopade paragrafer. 141 § 4 mom. har omformulerats för vinnande

av full tydlighet därutinnan, att stadgandena i 1 och 2 mom. av paragrafen

icke äro tillämpliga vid underlåtenhet att avgiva deklaration för

staten, landsting, kommun eller annan dylik menighet eller där den försumlige

för sin förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel. Påföljd

i dylika fall är nämligen antingen vite eller ansvar enligt 25 kap. strafflagen.

Därjämte hava i 136, 137, 138, 140, 141, 142, 143 och 144 §§ vidtagits

några smärre ändringar utan saklig innebörd samt i 3 mom. av

s. 155 Kontrollera mot PDF

155

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

sistnämnda paragraf införts en ny bestämmelse om förbud mot klagan över

beslut av kammarrätten i fråga om ansvar för försummelse vid fullgörande

av deklarations- eller uppgiftsskyldigliet med avseende å virkestaxering.

I fråga om sistnämnda ändring åberopar jag vad jag anfört i den allmänna

motiveringen rörande kammarrätten såsom sista instans i mål rörande virkestaxering.

Kammarrätten har uttalat, att orden »deklarations- eller» böra

uteslutas ur 144 §, enär, enligt ämbetsverkets mening, kammarrätten icke

utgör forum för mål angående ansvar vid fullgörande av deklarationsskyldighet.

Denna kammarrättens erinran är givetvis riktig, såvitt angår

ansvar enligt 141 § i det nu utarbetade förslaget. Men det gives fall,

då kammarrätten är forum i dylika mål, nämligen när fråga är om vite

för den, som gjort sig skyldig till försummelse vid fullgörande av deklarationsskyldighet

för staten, landsting, kommun och annan dylik menighet.

Kammarrättens ändringsförslag kan jag därför icke biträda.

145 §.

1—4 mom. av förevarande paragraf förete i jämförelse med samma mom. om kostnader

i 147 & av 1927 års förslag vissa nyheter, föranledda av det av mig förut för t^nngsomnämnda

förslaget om kommunala taxeringstjänstemän. Ändringarna överensstämma

med vad skatteberedningen i sådant avseende föreslagit med en

obetydlig redaktionell ändring och torde icke tarva särskild motivering. Länsstyrelsen

i Östergötlands län har ifrågasatt sådan omformulering av 3 mom.,

att icke allenast kommun utan även myndighet, som till beskattningsnämndernas

förfogande ställt kommunal taxeringstjänstemän, må kunna göra framställning

om ersättning till kommunen. Detta förslag har jag icke funnit skäl

upptaga, enär det synes mig böra ankomma på vederbörande kommunrepresentation

att besluta, huruvida statsbidrag för ändamålet skall sökas. Självfallet

är att hinder ej bör möta för kommun att uppdraga åt omförmäld myndighet

eller något kommunens organ att för framtiden, så länge anordningen gäller,

eller för viss begränsad tid göra framställning om statsbidrag, på det att

beslut icke må erfordras för varje gång statsbidrag skall sökas.

5 och 6 mom. av förevarande paragraf ansluta sig till samma mom. i

1927 års förslag.

7 mom. upptages i den lydelse, momentet erhållit i första särskilda utskottets

förslag.

8 mom. överensstämmer med 8 mom. i 1927 års förslag med erforderliga

jämkningar av förekommande paragrafhänvisningar; bestämmelse om reseoch

traktamentsersättning till protokollförare vid sammanträden inför länsstyrelsen

eller landskamreraren enligt 59 § 1 eller 2 mom. eller 75 § har

nu ansetts böra införas.

9 och 10 mom. äro likalydande med motsvarande mom. i 1927 års kungl.

förslag.

11 mom. har omformulerats i anslutning till första särskilda utskottets

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

ändringsförslag; därvid har momentet erhållit en något ändrad avfattning

för vinnande av större tydlighet.

Beträffande 12 mom. föreligger ingen avvikelse från 1927 års förslag.

146 $.

Denna paragraf, som svarar mot 148 § i 1927 års förslag, har undergått

vissa ändringar.

Såsom 1 mom. hava upptagits de i 2 mom. av 148 § i 1927 års förslag

förekommande stadgandena om ersättning åt kommunvalda och landstingsvalda

ledamöter i beskattningsnämnderna med erforderliga jämkningar av

förekommande paragrafhänvisningar.

I 2 mom. meddelas föreskrifter om ersättning åt sådan kommunvald ledamot

i taxeringsnämnd, som omförmäles i 8 § 4 mom., för hans bestyr enligt

81 §>. I anslutning till vad som gäller i fråga om ersättning för andra

kommunala uppdrag har därvid upptagits uttrycklig bestämmelse, att arvodet

icke må överstiga vad som på grund av göromålens omfattning kan

anses skäligt och ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst,

yrke eller näring, som ledamoten genom uppdragets fullgörande går förlustig.

Därjämte har ansetts böra föreskrivas, att ersättningen ej heller må

göras beroende av huru taxeringen utfallit, på det att icke ledamoten må

låta sin verksamhet i taxeringsnämnden bestämmas med hänsyn till egen

vinning. Att i 1927 års förslag upptagen bestämmelse om arvode åt kommunombud

i taxeringsnämnden uteslutits följer därav, att det nu utarbetade

förslaget icke upptager någon sådan ledamot.

Om ersättning åt skogsvårdsombud stadgas nu i 3 mom., vilket stadgande

företer endast en mindre redaktionell ändring uti motsvarande bestämmelse

i 1927 års förslag.

Promulgationsbestämmelser.

Dessa överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser i 1927

års förslag. Tiden för ikraftträdandet har framflyttats till den 1 januari

1929. Andra punkten av övergångsbestämmelserna har ändrats i det avseendet,

att de nya bestämmelserna om särskild sammansättning av kammarrätten

vid handläggning av mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering

skola äga tillämpning jämväl beträffande mål och ärenden, som

avse taxering av fast egendom år 1928. Någon motivering för denna bestämmelse

torde ej erfordras. Rörande tredje punkten av övergångsstadgandena

har jag redan yttrat mig vid 126 §. Fjärde punkten motsvarar

tredje punkten i 1927 års förslag.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till taxeringsförordning och hemställer, att förslaget

måtte i proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 157 Kontrollera mot PDF

157

Kungl. Maj:ts proposition Ni 214.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Regnér.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen ................................................................................................... 1

Förslag till taxeringsförordning ................................................................ 2

1 kap. Inledande stadganden ............................................................................ 2

2 kap. Om beskattningsnåmnder........................................................................ 3

Olika slag av nämnder och deras verksamhetsområden sid. 3. — Nämnder

för allmän fastighetstaxering sid. 4. — Nämnder för årlig taxering sid. 6. —

För beskattningsnämnderna gemensamma bestämmelser sid. 8.

3 kap. Om uppgifter till ledning vid taxering ................................................ 10

I. Deklarationer och andra uppgifter vid allmän fastighetstaxering.... 10

II. Deklarationer och andra uppgifter vid särskild fastighetstaxering. .. 13

III. Deklarationer och andra uppgifter vid taxering för inkomst eller

förmögenhet........................................................................................ 14

Uppgifter till ledning för egen taxering sid. 14. — Uppgifter till ledning

för annans taxering sid. 19. — Tid och plats för avlämnandet av deklarationer

och andra uppgifter sid. 21. — Föreskrifter rörande anmaning sid. 23.

— Om påföljd vid underlåtenhet att avlämna deklaration eller annan uppgift

sid. 23. — Särskild uppgift angående renskötsel sid. 25. — Särskild

uppgift angående viss lotterivinst sid. 25.

IV. Deklarationer och andra uppgifter vid virkestaxering .................... 26

V. Gemensamma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter

................................................................................................ 29

4 kap. Om beskattningsnåmndernas verksamhet ............................................ 32

I. Allmän fastighetstaxering ................................................................... 32

Förberedande åtgärder för beredningsnämndernas och fastighetstaxeringsnämndernas

verksamhet sid. 32. —- Beredningsnämndernas verksamhet sid. 35.

— Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet sid. 37. — Förberedande åtgärder

för fastighetsprövningsnämndemas verksamhet sid. 39. — Fastighetsprövningsnämndernas

verksamhet sid. 40.

II. Årlig taxering ....................................................................................... 41

Förberedande åtgärder för taxeringsnämndernas verksamhet sid. 41. —

Taxeringsnämndernas verksamhet sid. 42. — Förberedande åtgärder för

prövningsnämndernas verksamhet sid. 49. — Prövningsnämndernas verksamhet

sid. 50.

III. Gemensamma bestämmelser rörande beskattningsnämndernas verksamhet

................................................................................................ 55

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 214.

159

Sid.

5 kap. Om fullföljd av talan .......................................................................... 57

Besvär över fastighetstaxeringsnämnds och taxeringsnämnds beslut sid. 57.

— Besvär över fastighetsprövningsnämnds ocli prövningsnämnds beslut

sid. 59. — Besvär i vissa fall att anföras i särskild ordning sid. 60. — Om

särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av mål angående

fastighetstaxering eller virkestaxering sid. 64. — Besvär över utslag av kammarrätten

sid. 64. — Om särskilda taxeringsåtgärder i samband med prövning

av besvär sid. 65. — Allmänna föreskrifter rörande fullföljd av talan

sid. 66.

6 kap. Särskilda föreskrifter ........................................................................... 67

7 kap. Ansvarsbestämmelser ........................................................................... 67

8 kap. Om kostnader för taxeringsarbetet .................................................... 70

Promulgationsbeslämmelser ................................................................................ 74

Statsrådsprotokollet ........................................................................................... 75

Inledning ........................................................................................................... 75

Huvudfrågor ........................................................................................................ 76

Kommunombud och skogsvårdsombud i taxeringsnämnd sid. 76. —

Kommunala tjänstemäns medverkan vid taxeringen sid. 85. — Kammarrätten

sista instans i mål om virkestaxering sid. 105.

Specialmotivering till förslaget till taxeringsförordning .................................... 117

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:344 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1928:350 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts skrivelse nr 248 angående förslag till formulär för deklarationsblanketter m. m. jämte i ärendet väckt moti s. 16 i texten
  3. SärU 1928:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten