Angående nedskrivning av postverkets fordran hos förre postexpeditören S. //. F. Palmcrantz
1928-03-16 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:216, Angående nedskrivning av postverkets fordran hos förre postexpeditören S. //. F. Palmcrantz
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. M(ij:ts proposition nr 21 ti.
I
Nr 210.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedskrivning
av postverkets fordran hos förre postexpeditören
S. //. F. Palmcrantz; given Stockholms slott
den 16 mars 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sigurd Ribbing.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet ä Stockholms slott den 16 mars 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,
von Stockenström.
Tillförordnade departementschefen, statsrådet Ribbing anför:
I skrivelse den 2 december 1927 har generalpoststyrelsen hemställt om
medgivande att låta avskriva viss del av en postverket tillkommande fordran
hos förre postexpeditören Sven Harald Folke Palmcrantz.
Av handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande:
Palmcrantz är född den 24 maj 1873 och befordrades till postexpeditör
den 12 december 1902. I denna befattning kvarstod Palmcrantz till dess
Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 183 haft. (Nr 216.)
712 23
2 Kungl. Majtfs proposition nr 216.
han efter åtal vid Stockholms rådhusrätt av rådhusrätten genom utslag den
17 december 1924, som sedermera vann laga kraft, dömdes för bedrägeri och
uppsåtligen för egen fördel begången förbrytelse i tjänsten att hållas till
straffarbete i två år, att under viss tid vara underkastad sådan påföljd, som
omförmäles i 2 kapitlet 19 § strafflagen, ävensom att varda avsatt från sin
befattning vid postverket, varjämte Palmcrantz förklarades ovärdig att i rikets
tjänst vidare nyttjas.
Enligt den i målet verkställda utredningen hade Palmcrantz, vilken i
egenskap av postexpeditör varit placerad vid postkontoret Stockholm 15,
därunder vid olika tillfällen åren 1917—1924 i postböcker, tillhörande två i
utslaget närmare angivna korrespondenter, oriktigt angivit kostnaderna för
frankering av dessa korrespondenters till postbefordran utan kontant betalning
avlämnade försändelser till belopp, vilka med åtminstone 11,800 kronor
respektive 9,000 kronor överskjutit de verkliga frankeringskostnaderna. Han
hade därefter i postkontorets journaler över bokförda postavgifter infört de
oriktiga beloppen och genom att för vederbörande postmästare förete dessa
journaler i sådant skick föranlett denne att till Palmcrantz utlämna frankotecken
till värden, motsvarande de oriktiga beloppen. Palmcrantz, som åsatt
försändelserna frankotecken allenast till de riktiga beloppen, hade för egen
räkning tillgodogjort sig skillnaden. Rådhusrätten har i utslaget antecknat,
att ifrågavarande korrespondenter, vilka i sinom tid betalat de dem oriktigt
påförda frankeringskostnaderna, genom Palmcrantz’ förfarande tillskyndats
förlust med ovan angivna belopp, sammanlagt 20,800 kronor.
Efter utredning beslöt sedermera generalpoststyrelsen, som ansåg postverket
icke böra undandraga sig ersättningsskyldighet för den ifrågavarande
korrespondenter tillskyndade förlusten, att till dem utbetala ersättning med
tillhopa 20,800 kronor, och utbetalades detta belopp under mars 1925. Därefter
uppdrogs åt ombudsmannen i styrelsen att vidtaga åtgärder för uttagande
hos Palmcrantz av gottgörelse för det av postverket sålunda ersatta
beloppet. Palmcrantz, som erkände sig vara betalningsskyldig härför, utställde
den 22 december 1926 frivilligt eu till generalpoststyrelsen eller order
ställd, vid anfordran till betalning förfallen skuldförbindelse å 20,800 kronor.
Sedan Palmcrantz lagsökts å denna förbindelse samt lagsökningsutslaget
överlämnats till vederbörande exekutor för verkställighet, anhöll Palmcrantz
i en den 25 maj 1927 dagtecknad skrift hos generalpoststyrelsen att mot
erläggande av halva skuldsumman bliva befriad från sin ifrågavarande skuld
till postverket. Han uppgav därvid, att medel för ändamålet komrne att
ställas till hans förfogande genom släktingars och vänners mellankomst.
Till utredning om sin ekonomiska ställning åberopade Palmcrantz en den 1
februari 1927 upprättad, av honom under edsförpliktelse underskriven förteckning
över hans tillgångar och skulder. Enligt denna förteckninguppgingo
tillgångarna till sammanlagt 23,785 kronor, därav i kontanta tillgångar
10,600 kronor, lösören 2,685 kronor, en fastighet efter taxeringsvärdet 1,500
kronor och fordringar, upptagna till 9,000 kronor. De såsom tillgång upptagna
fordringarna å 9,000 kronor utgjorde å offentlig auktion till nämnda
belopp inropade inteckningar å tillhopa 20,000 kronor.
Enligt förteckningen uppgingo skulderna till sammanlagt 59,199 kronor
79 öre, däribland skuld till postverket, utgörande jämte ränta 21,100 kronor,
samt en i förenämnda fastighet intecknad skuld, uppgående jämte ränta till
6,191 kronor 64 öre.
Denna framställning upptogs sedermera av advokaten Karl Håkansson i
Stockholm såsom ombud för anhöriga till Palmcrantz. Efter en del förhandlingar
deponerade Håkansson ett enligt uppgift av Palmcrantz närstående
personer tillskjutet belopp av 9,000 kronor i Aktiebolaget Svenska Handels
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 216. 3
banken ävensom bos styrelsens ombudsman ytterligare ett belopp av 1,400
kronor eller tillhopa 10,400 kronor, vilket belopp styrelsen skulle äga till
godoföra sig under förutsättning att vederbörande myndighet eller riksdagen
före den 1 augusti 1928 förklarade sig godtaga detsamma såsom full likvid
för Palmcrantz’ skuld.
I anledning av vad sålunda förekommit beslöt generalpoststyrelsen den
2 december 1927, att det emot Palmcrantz påbörjade utmätningsförfarandet
skulle tills vidare anstå.
I sin föreliggande skrivelse till Kungl. Maj:t den 2 december 1927 har
generalpoststyrelsen, under framhållande att utsikt icke syntes föreligga att
från Palmcrantz själv nu eller framdeles kunna erhålla full ersättning för
det av styrelsen utgivna skadeståndet samt att det under sådana omständigheter
torde vara för postverket fördelaktigast att till avsevärd del få ersättning
för detsamma, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition utverka
riksdagens medgivande till att Palmcrantz finge på ovan föreslaget
sätt eller med femtio procent tillfullo gälda sin ifrågavarande skuld till postverket.
Statskontoret har i avgivet utlåtande den 21 januari 1928 anfört följande:
Ehuru det syntes sannolikt, att ett antagande av det erbjudna ackordet
skulle rent ekonomiskt vara till viss fördel för postverket, förefölle det dock
föga tilltalande att staten av dylik anledning ginge med på ett ackordserbjudande
från en person, vars skuld grundade sig på en genom hans brottsliga
förfarande staten vållad förlust. Generalpoststyrelsens framställning borde
därför enligt statskontorets åsikt icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Enligt en till kommunikationsdepartementet från advokaten Håkansson
inkommen, den 14 mars 1928 dagtecknad skrivelse har, sedan förenämnda
förteckning upprättats, å de i förteckningen till ett värde av 9,000 kronor
upptagna inteckningarna influtit ett belopp av 15,000 kronor. A andra
sidan hava de i förteckningen upptagna kontanta tillgångarna ävensom
därutöver 4,500 kronor helt tagits i anspråk dels för bestridande av
Palmcrantz’ levnadsomkostnader, dels för gäldande av räntor och amorteringar
å inteckningar i den Palmcrantz tillhöriga fastigheten, dels ock för
inköp och drivande av en nykterlietscaférörelse. Beträffande denna rörelse
upplyser advokaten Håkansson, att densamma saknade försäljningsvärde,
enär däri befintliga inventarier tillhörde leverantörerna.
Av den föreliggande utredningen torde framgå, att möjlighet för Palmcrantz
att för närvarande till fullo gälda sin skuld till postverket icke föreligger.
Även om postverket på grund av stadgandet i 17 kap. 11 § handelsbalken
skulle vara berättigat till förmånsrätt för sin fordran, varom meningarna
kunna vara delade, lärer det knappast finnas utsikt att genom Palmcrantz''
försättande i konkurs utbekomma större del av fordringen än som nu
förlikniugsvis erbjudes. Att märka är, att det för ändamålet deponerade
beloppet icke tillhör Palmcrantz och att detta sålunda, därest anbudet icke
antages, återgår till dem, som sammanskjutit beloppet. Då man icke lärer
kunna räkna med, att Palmcrantz framdeles skall komma i avsevärt bättre
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 216.
ekonomisk ställning, synes, på sätt såväl generalpoststyrelsen som statskontoret
framhållit, ett antagande av anbudet vara för postverket ekonomiskt
fördelaktigt.
Beträffande de av statskontoret framförda betänkligheterna av principiell
art, synas desamma, om ock beaktansvärda, dock icke behöva tillmätas avgörande
betydelse. Då det icke är fråga om att i någon mån efterskänka
det straff Palmcrantz i anledning av det begångna brottet blivit i laga
ordning adömd, torde det förliggande anbudet kunna bedömas enbart med
hänsyn till dess förmånlighet för postverket ur ekonomisk synpunkt. Av nu
anförda skäl anser jag mig kunna tillstyrka den av generalpoststyrelsen gjorda
fram s tällnin gen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva
att förre postexpeditören Sven Harald Folke Palmcrantz
må mot erläggande av ett belopp av 10,400 kronor befrias från
honom enligt angivna skuldförbindelse av den 22 december Jr
1926 åliggande betalningsskyldighet gentemot postverket.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
F. Wessberg.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående nedskrivning av postverkets fordran hos förre postexpeditören S. //. F. Valmerantz. a1 i texten
- SU 1928:80 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedskrivning av postverkets fordran hos förre postexpeditören S. H. F. Palmerantz. s. 19 i texten