Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster m. m

1928-03-16 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:221, Med förslag till förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om särskild skatt å vissa lotterivinster m. m.; given Stockholms

slott den 16 mars 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om särskild skatt å vissa

lotteri vinster,

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen därjämte hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 samt.

188 höft. (Nr 221.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Förslag

till

förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Härigenom förordnas som följer:

1 *.

1 mom. Å vinst i svenskt penninglotteri och å vinst vid vinstdragning

på här i riket utfärdade premieobligationer skall, därest vinsten överstiger

tjugufem kronor, till staten erläggas en särskild skatt utgörande

tio procent av vinstens belopp. Av denna skatt skall hälften användas

till utjämning av skattetrycket olika kommuner eller andra menigheter

emellan.

Skatt skall icke utgöras för vinst, som utfallit å lott eller obligation,

vilken icke blivit avyttrad, och ej heller för vinst, som ej av vinnaren

uttages.

2 mom. Under penninglotteri inbegripes i denna förordning icke vadhållning

medelst totalisator.

2 §.

När vinst, som avses i 1 § 1 mom., utbetalas till vinnaren, skall lotteriets

anordnare eller premieobligationernas utfärdare innehålla så stort

belopp, som motsvarar den stadgade skatten å vinsten.

3 §.

Det åligger anordnare av lotteri eller utfärdare av premieobligationer att

inom viss tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, efter det vinstdragning ägt rum,

till statsverket redovisa den å vinstdragningen belöpande skatt genom handling

försedd med stämpel å så stort belopp, som svarar mot skatten å vinsterna

på samtliga i dragningen ingående avyttrade lotter eller obligationer.

Därest lotteriets anordnare eller premieobligationernas utfärdare visar,

att vinst icke blivit av vinnare lyftad inom den härför föreskrivna tid,

äger anordnaren eller utfärdaren att av det inbetalta skattebeloppet återbekomma

så mycket som belöper på denna vinst.

4

Närmare föreskrifter rörande skattens uppbörd och redovisning meddelas

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1929, men skall icke tilllämpas

i fråga om vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer,

vilka utfärdats före nämnda dag, och ej heller i fråga om vinst i

lotteri, vilken utfallit vid dragning före samma dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 221.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam

beredning med cheferna för social- och handelsdepartementen:

Vid anmälan tidigare denna dag av förslag till kommunalskattereform har

jag förklarat det vara min avsikt att underställa Kungl. Maj:ts prövning

ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning om särskild

skatt å vinster i svenska penninglotterier och vid vinstdragning å svenska

premieobligationer med undantag av sådana, vilka vid den nya kommunalskattelagens

ikraftträdande redan varit utfärdade. Jag går nu att anmäla

detta ärende.

Beträffande skälen till den föreslagna nya skatten och de allmänna

riktlinjerna för densamma tillåter jag mig i huvudsak hänvisa till vad jag

därutinnan anfört vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag. Jag

vill dock här erinra om följande:

I fråga om det ändamål, vartill den föreslagna särskilda skatten å vissa

lotterivinster bör användas, har jag förut denna dag erinrat, att vid 1927

års riksdag motionsvis föreslogs, att den då ifrågasatta skatten skulle

utgå i form av stämpel och i sin helhet tillfalla staten, men att kommunalskatteutskottet

vid sagda riksdag uttalade sympatier för att skatten skulle

delvis användas för skatteutjämning. Skatteberedningen har nu, enligt

vad jag vidare framhållit, föreslagit, att skatten formellt skulle hava

karaktär av statsskatt samt att skatten icke måtte utgå såsom stämpel

utan såsom en särskild direkt skatt och inlevereras till statsverket under

enklast möjliga former, men att hälften av densamma skulle användas till

skatteutjämning. Statskontoret och kammarrätten hava lämnat förslaget

därutinnan utan anmärkning. Riksräkenskapsverket har däremot föreslagit,

att någon ny skattetitel icke måtte inrättas utan den särskilda skatten på

lotterivinst uttagas genom stämpel, varjämte riksräkenskapsverket avstyrkt,

att viss del av skatten skulle förklaras skola gå till skatteutjämning. Samma

ståndpunkt har intagits av en ledamot i statskontoret. Beträffande vad sålunda

anförts om det olämpliga i att införa en särskild skatteform för att

tillgodose ett visst bestämt ändamål, i detta fall skatteutjämningen, har

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Förordningens

rubrik.

Kammarrätten.

Departe
mentschefen,

jag hänvisat till vad jag vid anmälan av 1927 års förslag till kommunalskattelag

yttrat beträffande den då föreslagna utjämningsskatten. Vad jag

då uttalat har synts mig vara tillämpligt jämväl på en skatt å lotterivinster,

vilken helt eller delvis skulle användas för utjämningsändamål.

Genom att ifrågavarande vinster frikallas från inkomstbeskattning, komma

kommunerna att förlora för dem nu tillgängliga beskattningsföremål och

det kan då icke anses lämpligt, att den nya skatten skall i sin helhet tillfalla

staten utan någon kompensation till kommunerna. Det synes dock

vara ur praktisk synpunkt omöjligt att giva varje särskild kommun ersättning

för den förlust, kommunen skulle göra genom beskattningens

omläggning, varför kompensation måste givas på annat sätt. Enklast

kan detta ske på det sätt, att, på sätt kommunalskatteutskottet ifrågasatt,

eu del av den särskilda skatten går till skatteutjämning. Skatteberedningen

har föreslagit, att den del av skatten, som skulle gå till

skatteutjämning, skulle bestämmas till hälften. Denna grund för fördelningen

har jag för min del biträtt.

Jag har vidare förut denna dag erinrat, att vid 1927 års riksdag motionsvis

föreslagits, att den särskilda skatten skulle vara proportionell och

utgå med 10 procent av vinstheloppet, samt att även skatteberedningen

föreslagit samma skattesats, ehuru med viss degression. Jag har ock

förut framhållit, att jag ansett skatten böra vara proportionell samt att

jag funnit den föreslagna skattesatsen vara väl avvägd och erbjuda fördelar

ur rent teknisk synpunkt. Vinster om högst 25 kronor hava synts

mig böra undantagas från skatt. Under denna förutsättning skulle den

särskilda skatten under de närmaste åren, då blott vinsterna i det svenska

penninglotteriet skulle vara föremål för densamma, utgöra för varje

dragning 10 procent av 1,355,000 kronor eller 135,500 kronor och alltså

för helt år 12 x 135,500 = 1,626,000 kronor, eller, med hänsyn till blivande

restitutioner av skatt å icke uttagna vinster, i runt tal l,600,0u0 kronor.

Hälften därav eller 800,000 kronor skulle stanna hos staten.

I förevarande sammanhang skall jag tillåta mig beröra ett par detaljer,

vilka jag icke behandlat i samband med förslaget till kommunalskattelag.

Skatteberedningen har såsom rubrik å förordningen föreslagit »förordning

om skatt å lotterivinst». Kammarrätten har emellertid anmärkt, att i

rubriken borde antydas, att med lotterivinst skall jämställas vinst vid

vinstdragning å premieobligationer.

Under lotteri vinst har hittills utan särskild bestämmelse inbegripits vinst

vid vinstdragning å premieobligationer, och någon tvekan i detta avseende

torde icke hava yppat sig vare sig hos de skattskyldiga eller hos beskattningsmyndigheterna.

Skulle nu i den särskilda förordningen eller i kommunalskattelagen

fastslås, att vinst vid vinstdragning å premieobligationer

icke vore att utan vidare anse såsom lotterivinst, skulle detta medföra den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In proposition Nr 221. 5

konsekvensen, utt man bleve tvungen att i förekommande fall uppräkna

förutom lotterivinst vinst vid vinstdragning å premieobligationer, vinst vid

vadhållning medelst totalisator o. s. v. Detta skulle avsevärt tynga lagtexten

och skulle giva anledning till misstag, därest uppräkningen icke bleve

fullständig eller det i framtiden skulle tillkomma någon nu icke använd

form av lotteri, och har fördenskull kammarrättens anmärkning icke ansetts

böra föranleda någon åtgärd. Uti anvisningarna till 19 § förslaget till

kommunalskattelag har, på sätt jag vid anmälan av nämnda förslag omnämnt,

tillagts en ny punkt med erinran om vilka lotterivinster äro underkastade

den särskilda skatten. Dessa anvisningar hava erhållit en sådan

avfattning, att därav torde klart framgå, att under lotteri vinst inbegripes

jämväl vinst vid vinstdragning å premieobligationer. För utmärkande av

att icke alla slag av lotterivinster skola träffas av den särskilda skatten

har jag ansett förordningens rubrik böra vara »förordning om särskild

skatt å vissa lotterivinster».

Jag bär, i motsats till vad skatteberedningen ifrågasatt, ansett det böra i

förordningen införas en uttrycklig bestämmelse, att förordningen icke är

tillämplig i fråga om vinster vid vadhållning medelst totalisator. Dylik vadhållning

skulle nämligen kunna betraktas såsom penninglotteri.

Enligt skatteberedningens förslag skulle skatt icke utgöras för vinst, som

utfallit å lott eller obligation, vilken icke blivit avyttrad, och ej heller för

vinst, som ej av vinnaren uttoges. Skatten skulle inlevereras viss kortare

tid efter det vinstdragning ägt rum, och skulle tiden härför bestämmas av

Kungl. Maj:t. Vid skattens inbetalande skulle hänsyn tagas till de vinster,

som utfallit på icke avyttrade lotter och obligationer, och skulle i följd

härav skatt icke inbetalas för dessa vinster. För alla övriga vinster skulle

skatt inbetalas och alltså även för dem, beträffande vilka det en gång i

framtiden komme att visa sig, att vinnaren icke uttoge dem. När föreskriven

tid för lyftande av vinst gått till ända, skulle lotteriets anordnare

eller premieobligationernas utfärdare vara berättigad att återbekomma erlagd

skatt, som belöpte å icke uttagna vinster. Erforderliga närmare föreskrifter

rörande skattens uppbörd och redovisning skulle meddelas av

Kungl. Maj:t.

På sätt jag omnämnt vid anmälan av förslaget till kommunalskattelag

yttrade skatteberedningen i sin promemoria, bland annat, följande:

»Vad skattens redovisning till det allmänna angår, bör erinras därom,

att det här icke gäller medel, som den skattskyldige vinnaren skall inbetala;

det gäller tvärtom medel, vilka redan finnas tillgängliga hos lotteriets

anordnare och vilka skola av honom utbetalas till det allmänna i

stället för till den skattskyldige. Detta medför, att man icke behöver för

skattens inlevererande till det allmänna uppställa det villkoret, att vederbörande

vinster redan faktiskt skola vara utbetalda till vinnaren, utan

Totalisator
vinster.

Uppbörd och

redovisning

av skatten

m. m.

Skattebered
ningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

t)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Avgivna yttranden.

skatten kan inlevereras samtidigt med att vinsterna få lyftas. Därest det

sedermera visar sig, att någon vinst icke blivit lyftad inom föreskriven

tid och alltså tillfallit lotteriet, bör skatten på dylik vinst restitueras.

Anordnas skatten på detta sätt, synes kontrollen på skattens inbetalande

bliva mycket lätt.»

Skatteberedningen yttrade i förevarande avseende vidare:

»Skatten är avsedd att träffa de spelare som göra vinster, men däremot

synes skatten icke böra träffa vinst, som tillfaller lotteriet eller obligationernas

utfärdare, när lott respektive obligation icke blivit såld eller utfallen

vinst icke blivit lyftad inom den tid, som kan vara bestämd. Dylika

vinster hava fördenskull undautagits från den särskilda skatten och få

vid penninglotteri likställas med den vinst, som tillfaller lotteriets ändamål

genom själva lotteri verksamheten; för det fall att sistnämnda vinst beskattas

såsom inkomst, böra jämväl lotteriet tillfallna vinster bliva föremål

för inkomstbeskattning. Vad angår sådan vinst å premieobligationer, som

tillfaller obligationernas utfärdare, kommer denna vinst att innebära en

minskning av utgifterna för lånets förräntning. I den mån dessa utgifter

få av utfärdaren avdragas vid beskattningen, komma vinsterna att medföra

en minskning av de avdragsgilla utgifterna och alltså att indirekt bliva

föremål för inkomstbeskattning.

På sätt tidigare berörts torde skatten böra inlevereras till det allmänna

redan strax efter det dragning skett och vinsterna blivit tillgängliga för

lyftning. Denna princip torde böra fastslås i förevarande förordning, men

däremot torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att under hänsynstagande

till förhållandena i det särskilda fallet fastställa tiden för skattens

inlevererande av den, som enligt vad Kungl. Maj:t föreskrivit skall förvalta

lotteriet (lotteriets anordnare). Skatt bör då inbetalas för hela vinstbeloppet

med undantag av vinster, som utfallit å icke försålda lotter eller

obligationer. Däremot är det tydligen omöjligt att från inbetalande undantaga

skatt å icke lyftade vinster, enär tiden för lyftande av vinster plägar

utgå först lång tid efter dragningen. I stället bör lotteriet vara berättigat

att, sedan nämnda tid gått till ända, återbekomma den skatt, som belöper

å sådana vinster, som icke lyftats inom föreskriven tid och på den grund

tillfallit lotteriet.

Det torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att meddela erforderliga närmare

föreskrifter för skattens uppbörd, redovisning och restitution.

Skatt synes, såsom tidigare framhållits, icke böra utgå för vinster, som

komma att utfalla å redan utfärdade premieobligationer, och bestämmelse

om undantag i sådant avseende har meddelats i övergångsbestämmelse.

Med hänsyn till innehållet i 2 § har, ehuru det möjligen kunde anses

onödigt, intagits uttrycklig bestämmelse, att särskild skatt icke skall uttagas

för sådan vinst i penninglotteri som utfallit i en före lagens ikraftträdande

verkställd vinstdragning.»

Uti sitt yttrande över skatteberedningens förslag anförde fullmäktige i

riksgäldskontoret uti nu ifrågavarande avseenden:

»Det föreslagna sättet för redovisning av ifrågavarande skatt i vad den

avser statens premieobligationer kunna fullmäktige emellertid ej lämna utan

anmärkning. Det synes fullmäktige innebära en onödig omgång, att riksgäldskontoret

efter varje vinstdragning skulle vara skyldigt att till stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 221.

7

kontoret inbetala skatt även å ej uttagna vinster för att sedermera erhålla

restitution, därest vinst ej uttagits inom preskriptionstiden, som för do nu

löpande premieobligationslånen utgör tio år. I stället synes böra föreskrivas,

att riksgäldskon tor et skall t. ex. två gånger årligen till statskontoret inleverera

de skattebelopp, som belöpa på efter närmast föregående inleverering

utbetalda vinster.»

Den ledamot i riksräkenskapsverket, som, enligt vad jag i allmänna motiveringen

till förslaget till kommunalskattelag omnämnt, uttalat skiljaktig

mening, bär förmenat, att det syntes vara mycket olämpligt, att skatt icke

skulle utgöras för vinst, som ej av vinnaren uttoges. Lotteriets anordnare

finge i sådant fall en alldeles opåräknad inkomst, motsvarande vinstens

hela belopp, och han borde desto hellre betala skatt för beloppet, som

lotteriets egen vinst väl aldrig eller åtminstone endast i sällsynta undantagsfall

torde bliva underkastad vanlig beskattning.

Kammarrätten har framhållit vikten av kontroll föreskrifter till förekommande

av att lotter, varå vinst utfallit, falskeligen uppgivas vara icke avyttrade.

Jag kan icke dela den av nyssnämnde ledamot i riksräkenskapsverket Departement»- förfäktade meningen, att särskild skatt bör utgå även för sådan vinst, som chefen
icke

uttages av vinnaren. Det lärer vara jämförelsevis vanligt förekommande,

att vinnare försumma att inom föreskriven tid uttaga vinster, och

vid dylikt förhållande synes det vara naturligast att i anslutning till sedan

gammalt vedertagen praxis räkna en på grund härav till lotteriet hemfallen

vinst såsom en del av den behållning, som skall enligt spelplanen tillfalla

särskilt ändamål, och behandla dylik vinst efter samma regler som gälla

för den övriga behållningen. Det synes icke finnas något giltigt skäl att

beskatta just en dylik icke uttagen vinst, därest behållningen av en vinstdragning

i övrigt icke beskattas.

Vad angår den av fullmäktige i riksgäldskontoret berörda frågan om

tiden för inbetalande av skatten för vinster, vilka icke omedelbart lyftas,

vill jag framhålla, att det här närmast rör sig om vem som skall äga rätt

till räntan å det på en vinst belöpande skattebeloppet från det vinstdragning

skett och till dess vinsten lyftes eller den för vinstens lyftande

föreskrivna tid går till ända. I fråga om vinster å statens premieobligationer

synes det vara utan större reell betydelse, huru saken ordnas. Beträffande

åter vinster i det vanliga penninglotteriet, varom det för närvarande

närmast rör sig, synes det icke förefinnas något skäl, varför lotteriets

anordnare skulle få behålla en det allmänna tillkommande skatt och draga

ränta på dess belopp, till dess vederbörande vinst lyftes. Skulle en vinst

icke lyftas, återfår lotteriet för densamma erlagd skatt, men jag anser icke,

att lotteriet kan göra anspråk på att erhålla någon ränta för ett av sådan

anledning restituerat belopp; förordningen den 2 maj 1919 angående rätt till

ränta vid restitution av utskylder m. m. är icke tillämplig vid en restitution

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 221.

Ifrågavarande

skatt under

budgetåret

1928/1939.

sådan som den ifrågavarande. På grund av vad jag nu anfört och då jag

icke finner det lämpligt att i nu förevarande avseende olika bestämmelser

meddelas för olika slag av lotterier, har jag i denna punkt upptagit skatteberedningens

förslag.

I anledning av kammarrättens anmärkning vill jag omnämna, att jag

icke är beredd att nu underställa Kungl. Maj:ts prövning förslag till bestämmelser

om uppbörd och restitution av ifrågavarande skatt. Dylika

bestämmelser torde böra utarbetas först sedan det visat sig, huruvida förslaget

godkännes av riksdagen. Jag vill dock framhålla, att å penninglotteriet

från statens sida redan nu utövas en så stark kontroll ur andra

synpunkter, att möjligheterna till skattesvek måste redan av denna grund

anses så gott som uteslutna. Det torde icke erbjuda någon svårighet att

skapa den ytterligare kontroll, som kan anses erforderlig ur beskattningssynpunkt.

Enligt mitt förslag skulle bestämmelserna om särskild skatt å vissa

lotterivinster träda i kraft den 1 januari 1929, och den nya skatten skulle

första gången uttagas å de vinster, som dragas i januari och utbetalas i

februari 1929. Under första halvåret år 1929 skulle alltså inflyta skatt

på vinsterna i fem dragningar och skulle sålunda med utgångspunkt från

de av mig gjorda beräkningarna för tiden 1 januari—30 juni 1929 kunna

beräknas ett inkomstbelopp å i runt tal 670,000 kronor, vilket belopp

kommer att ingå i statens inkomst av stämpelmedel. Detta förhållande

torde böra av riksdagen iakttagas vid beräkning av inkomsterna vid antagande

av riksstat för nästkommande budgetår. Enligt vad jag förut anfört

skulle till bidrag till skattetyngda kommuner anvisas ett anslag av

halva inkomstbeloppet eller följaktligen 335,000 kronor, vilket torde böra

givas reservationsanslags natur och uppföras under sjunde huvudtiteln.

Därest Kungl. Maj:ts förslag rörande utjämningsskatt av riksdagen bifalles,

torde under motsvarande anslag i framtiden komma att innefattas

jämväl medel, som inflyta genom dylik skatt.

Föredragande departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till förordning om särskild skatt å vissa

lotterivinster samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga berörda förslag till förordning om särskild skatt å vissa

lotterivinster,

dels under sjunde huvudtiteln till bidrag till skattetyngda kommuner

anvisa ett reservationsanslag av............................. kronor 335,000.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla, och skall till riksdagen avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Einar Regnér.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1928:344 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte i ärendet väckta motioner. s. 2 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 2005 ref. 93 ur registret · dokumentnivå