Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den inoch den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, m. m

1928-04-27 · 39 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 38 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:249, Angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den inoch den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

1

Nr 249.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av

ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande

av den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande

av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, m. m. ;

given Stockholms slott den 27 april 1928.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 13 april 1928 och över fmansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 25 april 1928 undertecknat

avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av

den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll,

ävensom i samband med avtalets undertecknande utväxlade ministeriella

noter, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna berörda avtal och slutprotokoll;

dels ock i övrigt godkänna det förslag, om vars framläggande för riksdagen

föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 214 höft. (Sr 249.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Avtal

mellan Konungariket Sverige och

Tyska riket angående utjämnande

av den in- och den utländska beskattningen,

särskilt till undvikande

av dubbelbeskattning, såvitt

angår direkta skatter.

Konungariket Sverige och Tyska

riket hava, för att utjämna den inoch

den utländska beskattningen i

de båda staterna, såvitt angår

direkta skatter, särskilt för att undvika

dubbelbeskattning, överenskommit

att sluta avtal angående

uppdelning av beskattningsrätten

mellan de båda staterna med hänsyn

till de olika skattekällorna.

För detta ändamål hava till fullmäktige

utsetts av:

Hans Maj:t Konungen av

Sverige:

Sveriges Minister i Berlin,

E. af Wirsén,

Tyska rikets President:

Ministerialdirektören i tyska utrikesdepartementet

Dr. Herbert von Dirksen

och

Ministerialdirektören i tyska riksfinansministeriet

Professor Dr. Herbert Dom,

Abkommen

zwischen dem Deutschen Reich

und dem Königreich Schweden

zur Ausgleichung der in- und

ausländischen Besteuerung, insbesondere

zur Vermeidung der Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete

der direkten Steuern.

Das Deutsche Reich und das Königreich

Schweden sind, um auf dem

Gebiete der direkten Steuern die

in- und ausländische Besteuerung

in den beiden Staaten auszugleichen,

insbesondere die Doppelbesteuerung

zu vermeiden, ubereingekommen,

ein Abkommen iiber die Aufteilung

des Besteuerungsrechtes zwischen

den beiden Staaten hinsichtlich der

verschiedenen Steuerquellen abzuschliessen.

Zu diesem Zwrecke haben zu Bevollmächtigten

ernannt:

der Deutsche Reichspräsident:

den Ministerialdirektor im Auswärtigen

Amt,

Dr. Herbert von Dirksen,

und

den Ministerialdirektor im Reichsfinanzministerium,

Professor Dr. Herbert Dom,

Seine Majestät der König von

Schweden:

den Schwedischen Gesandten in

Berlin,

E. af Wirsén,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 249.

3

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem

i god och behörig form, överenskommit

om följande bestämmelser:

Artikel 1.

(1) Detta avtal innehåller bestämmelser

allenast rörande direkta

skatter.

(2) Med direkta skatter avses i

detta avtal sådana skatter, som, på

grundval av lagstiftningen i vardera

av de båda staterna, utgå direkt å

inkomst (netto- eller bruttoinkomst)

eller å förmögenhet, vare sig för de

avtalslutande staternas eller de tyska

delstaternas räkning eller för provinsers

eller provinsförhunds, kommuners

eller kommunförbunds räkning;

och gäller detta även om

skatterna utgå i form av tilläggsskatter.

Föreliggande avtal hänför

sig således ej till indirekta skatter

å omsättning, samfärdsel och förbrukning.

(3) Som direkta skatter anses särskilt:
1.

beträffande svensk lagstiftning:
a)

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

h) allmän kommunalskatt,

c) kommunal progressivskatt,

d) utskylder och avgifter, som

utgå efter samma grunder

som någon av de under a)—c)

angivna svenska skatterna,

samt

die, nachdem sie ihre Vollmachten

gepriift und in guter und gehöriger

Form befunden haben, uber folgende

Bestimmungen iibereingekommen

sind:

Artikel 1.

(1) Das gegenwärtige Ahkommen

soll Bestimmungen treffen, die sich

auf die Erhebung der direkten

Steuern beschränken.

(2) Als direkte Steuern im Sinne des

gegenwärtigen Abkommens gelten

solche Steuern, die auf der Grundlage

der Gesetzgebung jedes der

beiden Staaten unmittelbar von den

Einkiinften (Reineinkiinften oder

Roheinkunften) oder von dem Vermögen

erhoben werden, sei es fur

Rechnung der vertragschliessenden

Staaten oder der deutscben Länder,

sei es för Rechnung der Provinzen

oder Provinzialverbände, der Gemeinden

oder Gemeindeverbände,

aucb soweit die Erhebung der

Steuern in der Form von Zuschlägen

erfolgt. Das gegenwärtige Abkommen

bezieht sich daber nicbt

auf indirekta Steuern vom Verkebr

und Verbrauch.

(3) Als direkte Steuern werden

insbesondere angesehen:

1. fur die deutsche Gesetzgebung:

a) die Einkommensteuer,

b) die Körperschaftsteuer,

c) die Vermögensteuer,

d) die Grundsteuern,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

e) skogsaccis och skogsvårdsavgift;
-

2. beträffande tysk lagstiftning:

a) inkomstskatt (die Einkommensteuer),

b) korporationsskatt (die Körperscbaftsteuer),

c) förmögenhetsskatt (die Vermögensteuer),

d) grundskatter (die Grundsteuern),

e) byggnadsskatter (die Gebäudesteuern),

f) näringsskatter (die Gewerbesteuern),

samt

g) skatter å värdeökning beträffande

i bebyggda fastigheter

nedlagt kapital (die

Hauszinssteuern).

Artikel 2.

Skatt å inkomst av fast egendom

utgår allenast i den stat, där

den fasta egendomen är belägen.

e) die Gebäudesteuern,

f) die Gewerbesteuern,

g) der Geldentwertungsausgleich

bei bebauten Grundstucken

(die Hauszinssteuern);

2. för die schwedische Gesetzgebung:
a)

die staatliche Einkommenund

Vermögensteuer (statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt),

b) die allgemeine Gemeindesteuer

(allmän kommunalskatt),

c) die progressive Gemeindesteuer

(kommunal progressivskatt),

d) die Steuern und Abgaben, die

nach denselben Merkmalen

wie irgend eine der unter a)

bis c) bezeiehneten schwedischen

Steuern erhoben werden,

e) die Gemeindesteuern von

Waldnutzungen (skogsaccis

och skogsvårdsavgift).

Artikel 2.

Steuern, welche die Einkunfte

aus unbeweglichem Vermögen treffen,

werden nur in dem Staat erhoben,

in dem sich die Liegenschaft

befindet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

5

Artikel 3.

(1) Skatt å inkomst av handel, industri

eller annan rörelse av vad slag

det vara må utgår, med iakttagande

likväl av nedan intagna bestämmelser,

allenast i den stat, inom vars

område företaget har fast driftställe;

detta gäller även, om företaget sträcker

sin verksamhet in på den andra

avtalslutande statens område utan

att där hava fast driftställe.

(2) Med fast driftställe förstås i

detta avtal en stadigvarande affärsanordning

för företaget, i vilken

detta företags verksamhet helt eller

delvis utövas.

(3) Har företaget fasta driftställen

i båda de avtalslutande staterna,

uppbär vardera av de båda staterna

skatt å den del av inkomsten, som

förvärvas genom de inom statens

område befintliga fasta driftställenas

verksamhet.

(4) Som inkomst av rörelse betraktas

även inkomst genom delägarskap

i företag med undantag

för inkomst av aktier, delaktighetshevis

i tyska gruvföretag (Kuxe),

andelsbevis och andra värdepapper.

Artikel 4.

Skatt å inkomst av företag för

utövande av sjöfart och luftfart

utgår allenast i den stat, där företagets

ledning har sitt säte.

Artikel 3.

(1) Steuern, welche die Einkunfte

aus dem Betriebe von Handel, Industrie

oder sonstigem Gewerbe

jeder Art treffen, werden, unbeschadet

der folgenden Bestimmungen

nur in dem Staate erhoben, in dessen

Gebiet das Unternehmen seine

Betriebsstätte hat; dies gilt aucb,

wenn das Unternehmen seine Tätigkeit

auf das Gebiet des anderen vertragschliessenden

Staates erstreckt,

ohne dort eine Betriebsstätte zu

haben.

(2) Betriebsstätte im Sinne des

gegenwärtigen Abkommens ist eine

ständige Gescbäftseinricbtung des

Unternebmens, in welcher dieTätigkeit

dieses Unternebmens ganz oder

teilweise ausgeiibt wird.

(3) Hat das Unternehmen Betriebsstätten

in beiden vertragschliessenden

Staaten, so wird jeder der beiden

Staaten die Steuern von dem

Teile der Einkunfte erheben, der

durcb die Tätigkeit der in seinem

Gebiete befindlichen Betriebsstätten

erzielt wird.

(4) Wie Einkunfte aus Gewerbebetrieb

werden auch Einkunfte aus

Beteiligungen an einem gesellschaftlicben

Unternehmen bebandelt mit

Ausnahme der Einkunfte aus Kuxen,

Aktien, Anteilscbeinen und sonstigen

Wertpapieren.

Artikel 4.

Steuern, welche die Einkunfte aus

dem Betriebe von Unternebmungen

der Seeschiffahrt und der Luftfabrt

treffen, werden nur in dem Staate

erhoben, in dem sich der Ort der

Leitung des Unternehmens befindet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Artikel 5.

Skatt å inkomst av arbete, däri

inbegripen inkomst av fria yrken,

utgår, såframt icke annorledes bestämmes

i artikel 6, allenast i den

stat, inom vars område den personliga

verksamhet, av vilken inkomsten

härrör, utövas. Utövningen

av fritt yrke i en av de båda staterna

föreligger allenast i det fall,

då yrkesverksamheten därstädes har

fast centrum.

Artikel 6.

Skatt å inkomst, som åtnjutes

på grund av förhandenvarande eller

tidigare tjänst eller arbete i form

av avlöning, pension eller annan

förmån från staten, delstat, provins,

kommun eller annan offentligrättslig

juridisk person, som i vederbörlig

ordning tillkommit i enlighet

med de avtalslutande staternas inre

lagstiftning, utgöres endast i gäldenärsstaten.

Artikel 7.

(1) Skatt å inkomst av kapital

utgöres allenast i den stat, där den

skattskyldige är bosatt.

(2) Såframt i någon av båda

staterna skatt å inländsk kapitalavkastning

uttages iavdragsväg(vid

källan), beröres ej rätten att verkställa

skatteavdrag av bestämmelsen

i punkt (1).

Artikel 5.

Steuern, welche die Einkunfte aus

Arbeit einschliesslich der Einkunfte

aus freien Berufen treffen, werden,

soweit nicht im Artikel 6 abweichendes

bestimmt ist, nur in dem Staat

erhoben, in dessen Gebiet die persönliche

Tätigkeit ausgeubt wird,

aus der die Einkunfte herriihren.

Die Ausubung eines freien Berufes

in einem der beiden Staaten liegt

nur dann vor, wenn die Berufstätigkeit

in diesem Staate einen festen

Mittelpunkt hat.

Artikel 6.

Steuern von Einkunften, die auf

Grund einer gegenwärtigen oder

fruheren Dienst- oder Arbeitsleistung

in Form von Besoldungen, Ruhegehältern,

Löhnen oder anderen Bezugen

vom Staat, von einem Land,

von einer Provinz, einer Gemeinde

oder von einer anderen juristischen

Person des öffentlichen Rechts gewährt

werden, die nach der inneren

Gesetzgebung der vertragschliessenden

Staaten ordnungsmässig errichtet

ist, werden nur in dem Schuldnerstaat

erhoben.

Artikel 7.

(1) Steuern, welche die Einkunfte

aus beweglichem Kapitalvermögen

treffen, werden nur in dem Staat

erhoben, in dem der Steuerpflichtige

seinen Wohnsitz hat.

(2) Soweit in einem der beiden

Staaten die Steuer von inländischen

Kapitalerträgen im Abzugswege (an

der Quelle) erhoben wird, wird das

Recht zur Vornahme des Steuerabzugs

durch die Bestimmung des

Abs. (1) nicht beruhrt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

7

Artikel 8.

Skatt å annat, i föregående artiklar

icke angivet slag av inkomst,

livräntor inbegripna, utgår allenast

i den stat, där den skattskyldige

är bosatt.

Artikel 9.

För regelbundet utgående skatter

såväl som engångsskatter å förmögenhet

eller förmögenhetsökning,

vilka äro införda eller komma att

införas i de avtalslutande staterna,

gälla följande bestämmelser:

1. Såframt förmögenheten består av

a) fast egendom, däri inräknas

tillbehör till densamma, eller

b) företag för utövande av handel,

industri eller annan rörelse av

vad slag det vara må, företag för

sjöfart och luftfart inbegripna,

utgår skatten i den stat, vilken

enligt föregående artiklar skatt å

inkomst av samma förmögenhet tillkommer.

2. För alla andra slag av förmögenhet,

fordringar med säkerhet

i fastighetshypotek inbegripna, utgår

skatten i den stat, där den skattskyldige

är bosatt.

Artikel 10.

(1) Skattskyldig anses enligt detta

avtal bosatt å den ort, där han

innehar bostad under omständigheter,

av vilka kan slutas till avsikt

att därstädes behålla en bostad.

Artikel 8.

Steuern, die irgend eine andere in

den vorhergehenden Artikeln nicht

bezeichnete Art von Einkunften einschliesslich

der Leibrenten treffen,

werden nur in dem Staat erhoben,

in dem der Steuerpflichtige seinen

Wohnsitz hat.

Artikel 9.

Fur laufende und einmalige Steuern

vom Vermögen oder Vermögenszuwachs,

die in den vertragschliessenden

Staaten bestehen oder eingefuhrt

werden, gelten folgende Bestimmungen:
1.

Soweit das Vermögen aus

a) unbeweglichem Vermögen mit

Einschluss des Zubehörs

b) Unternehmen von Handel, Industrie

oder sonstigem Gewerbe jeder

Art einschliesslich der Unternehmen

der Seeschiffahrt und der

Luftfahrt

besteht, wird die Steuer in dem

Staat erhoben, dem nach den vorhergehenden

Artikeln die Steuer von

denEinkunften aus diesem Vermögen

zusteht.

2. Fur alle anderen Arten des

Vermögens einschliesslich der hypothekarisch

gesicherten Forderungen

wird die Steuer in dem Staat erhoben,

in dem der Steuerpflichtige

seinen Wohnsitz hat.

Artikel 10.

(1) Als Wohnsitz im Sinne dieses

Abkommens wird der Ort angesehen,

wo der Steuerpflichtige eine Wohnung

unter Umständen innehat, die

auf die Absicht der Beibehaltung

einer solchen schliessen lassen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

(2) Föreligga i punkt (1) angivna

förutsättningar samtidigt i båda

staterna, skola de högsta finansmyndigheterna

i båda staterna

träffa särskilda överenskommelser

från fall till fall.

(3) Föreligga icke i punkt (1) angivna

förutsättningar i någon av

båda staterna, anses den skattskyldige

vara bosatt å den ort, där

han stadigvarande vistas. Stadigvarande

vistelse enligt denna bestämmelse

har en person å den ort,

där han uppehåller sig under omständigheter,

av vilka kan slutas

till avsikt att vistas där icke blott

tillfälligtvis. Därest den skattskyldige

icke heller vistas stadigvarande

i någon av de båda staterna, anses

han vara bosatt i den stat, i vilken

han äger medborgarskap.

(4) Enligt detta avtal anses skattskyldig,

som är juridisk person,

vara bosatt å ort, där styrelsen eller

högsta förvaltningen har sitt säte.

Emellertid beröras icke härav bestämmelserna

i de svenska författningarna

om beskattningsort för

oskifta dödsbon.

Artikel 11.

Föreskrifterna i de svenska författningarna

om beskattning av

oskifta dödsbon tillämpas icke i den

mån dödsbodelägare för i dödsboet

ingående inkomst eller förmögenhet

direkt beskattas i Tyskland enligt

bestämmelserna i detta avtal.

Artikel 12.

(1) För diplomatiska, konsulära

och särskilda representanter för var
-

(2) Liegen die Voraussetzungen

des Abs. (1) gleichzeitig in beiden

Staaten vor, so werden die obersten

Finanzbehörden der beiden Staaten

von Fall zu Fall besondere Vereinbarungen

treffen.

(3) Liegen die Voraussetzungen

des Abs. (1) in keinem der beiden

Staaten vor, so gilt als Wohnsitz

des Steuerpflichtigen der Ort, an

dem er seinen dauernden Aufenthalt

hat. Einen dauernden Aufenthalt

im Sinne dieser Bestimmungen hat

jemand da, wo er sich unter Umständen

aufhält, die auf die Absicht

schliessen lassen, dort nicht nur

vorubergehend zu verweilen. Besteht

auch in keinem der beiden

Staaten ein dauernder Aufenthalt,

so wird ein Wohnsitz in dem Staat

angenommen, dessen Staatsangehörigkeit

der Steuerpflichtige besitzt.

(4) Im Sinne dieses Abkommens

gilt als Wohnsitz der juristischen

Personen der Ort, wo sie ihren Sitz

haben. Jedoch bleiben die Vorschriften

der schwedischen Gesetze

fiber den Besteuerungsort ruhender

Erbschaften unberiihrt.

Artikel 11.

Die Vorschriften der schwedischen

Gesetze fiber die Besteuerung ruhender

Erbschaften linden insoweit

keine Anwendung, als fur das aus

der Erbschaft herriihrende Einkommen

oder Vermögen der Erwerber

in Deutschland nach den Bestimmungen

dieses Abkommens unmittelbar

zur Steuer herangezogen wird.

Artikel 12.

(1) För die diplomatischen, konsularischen

und besonderen Vertreter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

9

dera av de avtalslutande staterna

gälla följande särskilda bestämmelser:
Dessa

representanter, såvitt de äro

ämbetsmän till yrket, ävensom dem

tilldelade tjänstemän och i nämnda

ämbets- eller tjänstemäns tjänst

anställda personer påföras direkta

skatter i anställningslandet allenast

såvitt angår i artiklarna 2, 3 och 4

angivna inkomster och i artikel 9

under 1 omförmäld förmögenhet

eller såframt skatten uppbäres i

avdragsväg (vid källan); i övrigt

förbehålles beskattningen hemlandet.

(2) De särskilda bestämmelserna

i punkt (1) gälla dock endast, såframt

omförmälda personer hava

medborgarskap i hemlandet och icke

i anställningslandet jämte sitt ämbete

eller sin tjänst idka något yrke,

någon rörelse eller någon annan, ej

blott tillfällig vinstbringande verksamhet.

(3) Å olönade konsuler, som äga

medborgarskap endast i hemlandet,

tillämpas bestämmelserna i detta

avtal; dock påföras dessa konsuler

icke direkta skatter i anställningslandet

för förmåner, vilka av dem

åtnjutas såsom ersättning för deras

konsulära verksamhet.

Artikel 13.

Visar skattskyldig, att av beskattningsmyndigheterna

i de avtalslutande

staterna vidtagna åtgärder

för honom medfört dubbelbeskattning,

må han häremot göra

jedes der vertragschliessenden Staaten

gelten die folgenden Sonderbestimmungen:
Die

Vertreter, sofern sie Berufsbeamte

sind, sowie die ihnen zugewiesenen

Beamten und die in

ihrem und ihrer Beamten Dienst

stehenden Personen werden im Empfangsstaat

zu direkten Steuern nur

herangezogen, soweit es sich um

die in den Artikeln 2, 3 und 4 bezeichneten

Einkiinfte und das im

Artikel 9 Ziffer 1 aufgefuhrte Vermögen

handelt oder soweit die Steuer

im Abzugswege (an der Quelle) erhoben

wird; im iibrigen bleibt die

Besteuerung dem Entsendestaate

vorbehalten.

(2) Die Sonderbestimmungen des

Abs. (1) gelten jedoch nur, soweit

die genannten Personen Angehörige

des Entsendestaates sind und ausserhalb

ihres Amtes oder Dienstes im

Empfangsstaat keinen Beruf, kein

Gewerbe und keine andere nicht

nur gelegentliche gewinnbringende

Tätigkeit ausiiben.

(3) Auf Wahlkonsuln, die nur die

Staatsangehörigkeit des Entsendestaates

besitzen, finden die Bestimmungen

dieses Abkommens mit der

Massgabe Anwendung, dass diese

Konsuln mit ihren dienstlichen Beziigen,

die sie als Entgelt för ihre

Tätigkeit als Konsuln geniessen, im

Empfangsstaat zu direkten Steuern

nicht herangezogen werden.

Artikel 13.

Weist ein Steuerpflichtiger nach,

dass die Massnahmen der Finanzbehörden

der vertragschliessenden

Staaten för ihn die Wirkung einer

Doppelbesteuerung gehaht haben, so

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

erinringar hos den stat, vars medborgare

han är. Anses erinringarna

grundade, kan denna stats

högsta finansmyndighet träffa överenskommelse

med den andra statens

högsta finansmyndighet för att

på skäligt sätt undvika dubbelbeskattning.

Artikel 14.

Till undvikande av dubbelbeskattning

i fall, som icke regleras

i detta avtal, så ock i fall, då svårighet

eller tvivelsmål uppkommer

vid avtalets tolkning och tillämpning,

kunna de högsta finansmyndigheterna

i de båda avtalslutande

staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 15.

De avtalslutande staterna förbinda

sig att överlämna åt sina

högsta finansmyndigheter att träffa

skäligt avgörande av varje annan

fråga, som, på grund av olikhet

mellan de i båda staterna gällande

principerna angående skattens utgörande

eller eljest, kan, utan att

vara uttryckligen reglerad i detta

avtal, uppstå beträffande de direkta

skatterna.

Artikel 16.

Detta avtal träder första gången

i tillämpning beträffande de skatter,

som utgå för kalenderåret 1928

eller för de räkenskapsår, som gå

till ända under tiden från och med

den 1 mars 1928 till och med den

28 februari 1929.

kann er hiergegen bei dem Staate,

dem er angehört, Einspruch erheben.

Wird der Einspruch fur begriindet

erachtet, so kann die oberste Finanzbehörde

dieses Staates sich mit der

obersten Finanzbehörde des anderen

verständigen, um in billiger Weise

eine Doppelbesteuerung zu vermeiden.

Artikel 14.

Zur Beseitigung von Doppelbesteuerungen

in Fällen, die in diesem

Abkommen nicht geregelt sind, sowie

auch in Fällen von Schwierigkeiten

oder Zweifeln bei der Auslegung

und Anwendung dieses Abkommens

können die obersten Finanzbehörden

der beiden vertragschliessenden

Staaten besondere Vereinbarungen

treffen.

Artikel 15.

Die vertragschliessenden Staaten

verpflichten sich, ihre obersten Finanzbehörden

mit der billigen

Entscheidung jeder anderen Frage

zu betrauen, die wegen der Verschiedenheit

der för die Steuererhebung

in beiden Staaten geltenden

Grundsätze oder die iiberhaupt,

ohne in diesem Abkommen ausdriicklich

entschieden zu sein, auf

dem Gebiete der direkten Steuern

entstehen könnte.

Artikel 16.

Dieses Abkommen findet erstmalig

auf die Steuern Anwendung, die

för das Kalenderjahr 1928 oder die

in der Zeit vom 1. März 1928 bis

zum 28. Februar 1929 endenden

Wirtschaftsjahre erhoben werden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

11

Artikel 17.

Detta avtal, som är avfattat i

dubbla originalexemplar på svenska

och tyska språken, skall ratificeras,

för Sveriges del av Hans Maj:t

Konungen av Sverige med riksdagens

samtycke. Ratifikationshandlingarna

skola snarast möjligt

utväxlas i Berlin. Avtalet träder i

kraft med utväxling av ratifikationshandlingarna

och förbliver gällande

så länge detsamma icke uppsäges

av någon av de avtalslutande

staterna. Uppsägning skall äga

rum minst åtta månader före kalenderårets

utgång. Har denna uppsägningstid

iakttagits, tillämpas

avtalet sista gången å de skatter,

som utgå för det kalenderår, vars

utgång uppsägningen avsett, och för

de räkenskapsår, som gå till ända

senast den 31 maj följande år. Har

uppsägningstiden ej iakttagits, framskjutas

de i föregående punkt angivna

tiderna för avtalets upphörande

ett år.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas fullmäktige undertecknat

avtalet och försett detsamma med

sigill.

Berlin den 25 april 1928.

E. af Wirsén.

v. Dirksen.

Dr Herbert Dom.

Artikel 17.

Dieses Abkommen, ausgofertigt in

doppelter Urschrift in deutscher und

in schwedischer Sprache, soll ratifiziert

werden und zwar schwedischerseits

von Seiner Majestät

dem König von Schweden mit

Zustimmung des Reichstags. Die

Ratifikationsurkunden sollen baldmöglichst

in Berlin ausgetauscht

werden. Das Abkommen tritt mit

dem Austausch der Ratifikationsurkunden

in Kraft und bleibt solange

in Geltung, als es nicht von einem

der vertragschliessenden Staaten gekiindigt

wird. Die Kiindigung muss

mindestens acht Monate vor Ablauf

des Kalenderjahres bewirkt werden.

Ist diese Frist eingehalten, so findet

das Abkommen letztmalig auf die

Steuern Anwendung, die fur das

Kalenderjahr, fiir dessen Ablauf die

Kiindigung erfolgt ist, und fiir die

spätestens am 31. Mai des folgenden

Jahres endenden Wirtschaftsjahre

erhoben werden. Ist die Frist nicht

eingehalten, so werden die im vorhergehenden

Satz bezeichneten Termine

um ein Jahr hinausgeschoben.

Zu Urkund dessen haben die Bevollmäehtigten

beider Staaten dieses

Abkommen unterfertigt und mit

Siegeln versehen.

Berlin, den 25 April 1928.

v. Dirksen.

Dr Herbert Dom

E. af Wirsén.

(Sigill.)

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Slutprotokoll.

Vid undertecknandet av det denna

dag mellan Konungariket Sverige

och Tyska riket slutna avtalet angående

utjämnande av den in- och

den utländska beskattningen, särskilt

till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta

skatter, hava undertecknade fullmäktige

avgivit följande likalydande

förklaringar, som utgöra en

integrerande del av avtalet.

1. Den i artikel 1 av avtalet

intagna uppräkningen av de i båda

avtalslutande staterna utgående direkta

skatterna meddelar endast

exempel och är icke uttömmande.

Tvivelaktiga frågor härutinnan

skola avgöras i samförstånd mellan

båda staternas högsta finansmyndigheter.

De båda staternas högsta finansmyndigheter

skola vid slutet av varje

år utbyta en med hänsyn till de

senaste förhållandena upprättad förteckning

över i vardera staten utgående

direkta skatter.

2. Med kommuner [artikel 1

punkt (2)] förstås i Konungariket

Sverige kommuner av såväl högre

som lägre ordning.

3. Som omsättningsskatter enligt

artikel 1 punkt (2) anses även värdestegringsskatter,

vilka utgå å den

värdeökning, som ett bestämt objekt,

särskilt fastighet, undergår.

Schlussprotokoll.

Bei der Unterzeichnung des heute

zwischen dem Deutschen Reich und

dem Königreich Schweden abgeschlossenen

Abkommens zur Ausgleichung

der in- und ausländischen

Besteuerung, insbesondere zur Vermeidung

der Doppelbesteuerung auf

dem Gebiete der direkten Steuern

haben die unterzeichneten Bevollmächtigten

folgende ubereinstimmende

Erklärungen abgegeben, die

einen integrierenden Teil des Abkommens

selbst bilden.

1. Die im Artikel 1 des Abkommens

enthaltene Aufzählung der in

beiden vertragschliessenden Staaten

geltenden direkten Steuern gibt nur

Beispiele und ist nicht abschliessend.

Zweifel werden im Einvernehmen

zwischen den obersten Finanzbehörden

der beiden Staaten geklärt

werden.

Die obersten Finanzbehörden der

beiden Staaten werden am Ende

jedes Jahres ein auf den neuesten

Stand gebrachtes Verzeichnis

der in jedem Staate bestehenden

direkten Steuern austauschen.

2. Unter Gemeinden [Artikel 1

Abs. (2) ]sind im Königreich Schweden

sowohl die Gemeinden höherer

als auch die niederer Ordnung zu

verstehen.

3. Als Steuern vom Verkehr im

Sinne des Artikel 1 Abs. (2) gelten

auch Wertzuwachssteuern, die den

Wertzuwachs an einem bestimmten

Gegenstand, insbesondere an Grundstiicken

treffen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 24i).

13

4. Bestämmelsen i artikel 2 i

avtalet gäller såväl inkomster, som

förvärvas genom den fasta egendomens

omedelbara förvaltande och

nyttjande, som ock inkomster genom

uthyrning, utarrendering och varje

annat slags nyttjande av egendomen

ävensom sådana realisationsvinster,

som förvärvas genom avyttring

av fast egendom, däri inräknade

tillbehör, som avyttras i

samband med egendomen.

5. Bestämmelsen i punkt 4 i detta

slutprotokoll, vilken avser inkomster

av fast egendom, äger motsvarande

tillämpning å inkomster

av handel, industri eller annan

rörelse ävensom å vinster genom

realisation av rörelse eller del därav

eller av föremål, som användes i

rörelsen.

6. Som fast driftställe enligt

artikel 3 i avtalet anses utom den

plats, där företaget har sin ledning,

avdelningskontor och filialer,

tillverkningsplatser och verkstäder,

inköps- och försäljningsställen, lager

och andra ställen för utövande

av handel, vilka hava karaktär av

stadigvarande affärsanordning, så

ock stadigvarande agenturer.

Det är överenskommet, att i begreppet

fast driftställe enligt artikel 3

icke ingår upprätthållandet av affärsförbindelser

blott genom en fullständigt

oberoende representant. Detsamma

gäller beträffande hållandet

av representant (agent), som visserligen

för fysiska eller juridiska personer

i den ena staten är stadig
-

4. Dio Bestimmung des Artikel 2

des Abkommens gilt sowohl för die

durch unmittelbare Verwaltung und

Nutzung als auch för die durch

Vermietung, Verpachtung und jede

andere Art der Nutzung des unbeweglichen

Guts erzielten Einkiinfte

sowie för Einkiinfte aus Veräusserungsgeschäften,

die bei der Veräusserung

von unbeweglichem Vermögen

mit Einschluss des mitveräusserten

Zubehörs erzielt werden.

5. Die Bestimmung der Nr. 4

dieses Schlussprotokolls, welche die

Einkiinfte aus unbeweglichem Vermögen

betrifft, fmdet auf die Einkiinfte

aus dem Betriebe von Handel,

Industrie oder sonstigem Gewerbe

sowie auf Gewinne aus der Veräusserung

eines Betriebes im ganzen oder

eines Teiles des Betriebes oder eines

Gegenstandes, der beim Betriebe benutzt

wird, entsprechende Anwendung.

6. Als Betriebsstätten im Sinne

des Artikel 3 des Abkommens gelten

ausser dem Sitz und dem Ort

der Leitung des Unternehmens die

Zweigniederlassungen und Filialen,

die Fabrikations- und Werkstätten,

die Einkaufs- und Verkaufsstellen,

die Lager und anderen Handelsstätten,

die den Charakter einer

ständigen Geschäftseinrichtung haben,

sowie ständige Vertretungen.

Es besteht UbereinStimmung dariiber,

dass unter den Begriff der

Betriebsstätte im Sinne des Artikel

3 nicht das Unterhalten von Geschäftsbeziehungen

lediglich durch

einen völlig unabhängigen Vertreter

fällt. Das Gleiche gilt för das Unterhalten

eines Vertreters (Agenten),

der zwar ständig för natiirliche Per
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

varande verksam inom den andra

statens område men blott förmedlar

affärer utan att vara befullmäktigad

att avsluta affärer å den representerade

firmans vägnar.

7. De högsta finansmyndigheterna

skola sluta särskilt avtal för

att på skäligt sätt åstadkomma uppdelning

av inkomster av handel,

industri och annan rörelse i de i

artikel 3 punkt (3) avsedda fallen.

8. Det är överenskommet, att enligt

bestämmelsen i artikel 3 punkt

(4) endast sådana delägarskap i företag

äro undantagna från tillämpning

av artikel 3, beträffande vilka

urkunder utfärdas, vilkas innehav

utgör en förutsättning för utövandet

av de i dem utfästade rättigheterna.

Andelsbevis, som utställas rörande

deltagande i tyska bolag med begränsad

ansvarighet, inräknas icke

bland förut omförmälda urkunder.

9. Till fria yrken enligt artikel

5 räknas särskilt vetenskaplig, konstnärlig,

litterär, undervisande och

uppfostrande verksamhet, så ock

verksamhet som läkare, advokat,

arkitekt och ingenjör.

Om en i den ena staten anställd

person på grund av sin tjänst endast

tillfälligtvis uppehåller sig inom

den andra statens område och

erhåller sina löneförmåner uteslu
-

sonen oder Körperschaften des einen

Staates in dem Gebiete des anderen

Staates tätig ist, aher lediglich

Geschäfte vermittelt, ohne zum Abschluss

von Geschäften fur die vertretene

Firma bevollmächtigt zu

sein.

7. Die obersten Finanzbehörden

werden ein besonderes Abkommen

treffen, um in billiger Weise eine

Aufteilung der Einktinfte aus dem

Betriebe von Handel, Industrie und

sonstigem Gewerbe in den durch

Artikel 3 Abs. (3) vorgesehenen

Fällen vorzunehmen.

8. Es besteht Einverständnis

dariiber, dass nach der Bestimmung

des Artikel 3 Abs. (4) nur

solche Beteiligungen an gesellschaftlichen

Unternehmungen von

der Behandlung gemäss Artikel 3

ausgenommen sein sollen, fiber die

Urkunden ausgefertigt werden, bei

denen die Ausfibung der in ihnen

verbrieften Rechte an den Besitz

der Urkunden geknfipft ist.

Soweit fiber eine Beteiligung an

einer deutschen Gesellschaft mit

beschränkter Haftung ein Anteilschein

ausgestellt wird, fällt dieser

nicht unter die vorbezeichneten

Urkunden.

9. Als freie Bernfe im Sinne des

Artikel 5 gelten insbesondere wissenschaftliche,

kfinstlerische, schriftstellerische,

unterrichtende oder erziehende

Tätigkeit, sowie die Tätigkeit

der Ärzte, Rechtsanwälte, Architekten

und Ingenienre.

Wenn eine in dem einen Staat

angestellte Person sich wegen ihres

Dienstes nur vorfibergehend im Gebiete

des anderen Staates aufhält

und ihre Bezfige ausschliesslich

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 249.

15

tande från sin i den förstnämnda

staten skattskyldiga arbetsgivare,

tillämpas ej artikel 5.

Det är överenskommet, att i Sverige

bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter och i Tyskland

motsvarande skatter å inkomst

av tillfällig utövning av fritt yrke

därstädes icke falla under avtalet.

Detta undantag från bestämmelsen

i artikel 5 gäller, så länge i Sverige

utgår sådan skatt som nu ifrågavarande

bevillningsavgifter.

10. Det är överenskommet, att beträffande

inkomster av fordringar

med säkerhet i fastighetshypotek

envar av de båda staterna skall

förfara i enlighet med sin lagstiftning.

Till fordringar med säkerhet i

fastighetshypotek hänföras ej obligationer,

även om dessa äro utfärdade

med säkerhet i fast egendom.

11. De båda avtalslutande staternas

regeringar skola efter genomförandet

av en svensk reform beträffande

beskattning av aktieutdelningar

träffa överenskommelse för

undvikande av dubbelbeskattning

även på detta område.

12. Studenter, som allenast i

studiesyfte uppehålla sig i en av de

avtalslutande staterna, underkastas

icke beskattning av denna stat

för belopp, som de mottaga från sina

i den andra staten bosatta och där

von ihrem in dem erstgenannten

Staate steuerpflichtigen Arbeitgeber

erhält, so findet Artikel 5 keine

Anwendung.

Es besteht Einverständnis dariiber,

dass in Schweden die Abgaben

iiber besondere Vorteile und

Gerechtigkeiten [bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter]

und in Deutschland die

entsprechenden Steuern von den

Einkunften aus voriibergehender

Ausiibung freier Berufe im Inland

nicht unter das Abkommen fallen.

Diese Ausnahme von den Bestimmungen

des Artikel 5 des Abkommens

gilt, solange in Schweden eine

Steuer, die den bezeichneten Abgaben

entspricht, erhoben wird.

10. Es besteht Einverständnis dariiber,

dass hinsichtlich der Einkunfte

aus hypothekarisch gesicherten Forderungen

jeder der beiden Staaten

nach seiner Gesetzgebung verfahren

wird.

Zu den hypothekarisch gesicherten

Forderungen gehören Obligationen

auch dann nicht, wenn sie auf unbeweglichem

Vermögen sichergestellt

sind.

11. Die Regierungen der beiden

vertragschliessenden Staaten werden

nach Durchfiihrung einer schwedischen

Reform auf dem Gebiete der

Besteuerung von Aktiendividenden

Bestimmungen zur Vermeidung der

Doppelbesteuerung auch auf diesem

Gebiete vereinbaren.

12. Studenten, die sich in einem der

vertragschliessenden Staaten nur zu

Studienzwecken aufhalten, werden

von diesem Staate wegen der Beziige,

die sie von den in dem anderen

Staate wohnhaften und dort bereits

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

redan skattskyldiga anhöriga, såframt

dessa belopp utgöra den övervägande

delen av de för deras underhåll

och studier nödvändiga medlen.

13. För skattskyldiga, som visa,

att de utflyttat från den ena av

de avtalslutande staterna till den

andra, upphör skattskyldigheten, såvitt

den sammanhänger med det

förhållandet, att de äro bosatta i en

av staterna, i förstnämnda stat med

utgången av den dag, under vilken

flyttningen ägt rum.

14. Det är överenskommet, att

om i de fall, då den skattskyldige

är bosatt i två stater [artikel 10

punkt (2)], denne å en ort har centrum

för sina intressen, han skall

anses bosatt å denna ort. Kan enighet

rörande centrum för intressena

icke vinnas, anses den skattskyldige

bosatt allenast i den stat, i vilken

han äger medborgarskap.

Beträffande personer, som äro medborgare

i båda de avtalslutande

staterna, skola i de fall, då enligt

artikel 10 i avtalet medborgarskapet

är av avgörande betydelse för beskattningen,

de högsta finansmyndigheterna

träffa överenskommelser

från fall till fall.

15. Angående sådana personer,

som icke tillhöra någon av de båda

staterna, kunna de högsta finansmyndigheterna

från fall till fall träffa

särskilda överenskommelser till undvikande

av dubbelbeskattning. Därvid

skall isynnerhet hänsyn tagas

till medborgare i sådana stater, vilka

träffat avtal angående undvikande

steuerpflichtigen Angehörigen empfangen,

keiner Besteuerung unterworfen,

sofern diese Bezuge den

iiberwiegenden Teil des zu ihrem

Unterhalt und ihrem Studium Notwendigen

darstellen.

13. Bei Steuerpflichtigen, die

dartun, dass sie ihren Wohnsitz

endgultig von dem einen in den

anderen vertragschliessenden Staat

verlegt haben, endet die Steuerpflicht,

soweit sie an den Wohnsitz

anknupft, in dem ersten Staat mit

Ablauf des Tages, an dem die

Wohnsitzverlegung erfolgt ist.

14. Es besteht Ubereinstimmung,

dass, wenn in den Fällen doppelten

Wohnsitzes [Artikel 10 Abs. (2)] der

Steuerpflichtige an einem Orte den

Mittelpunkt seiner Interessen hat,

dieser Ort als Wohnsitz des Steuerpflichtigen

gelten soll. Ist eine

Einigung iiber den Mittelpunkt der

Interessen nicht zu erzielen, so wird

ein Wohnsitz nur in dem Staate

angenommen, dessen Staatsangehörigkeit

der Steuerpflichtige besitzt.

Fur Personen, welche Staatsangehörige

beider vertragschliessenden

Staaten sind, werden in allen Fällen,

in denen nach Artikel 10 des Abkommens

die Staatsangehörigkeit

iiber die Besteuerung entscheidet,

die obersten Finanzbehörden von

Fall zu Fall Vereinbarungen treffen.

15. Hinsichtlich solcher Personen,

die in keinem der beiden Staaten die

Staatsangehörigkeit besitzen, können

die obersten Finanzbehörden von

Fall zu Fall besondere Vereinbarungen

zur Vermeidung der Doppelbesteuerung

treffen. Dabei sollen

insbesondere die Angehörigen solcher

Staaten berucksichtigt werden,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

17

av dubbelbeskattning med båda de

avtalslutande staterna.

16. Till undvikande av möjligen

uppkommande tvivelsmål uttalas,

att bestämmelsen i artikel 12 icke

inverkar på rätten att åtnjuta eventuella,

längre gående befrielser, som

i kraft av folkrättens allmänna

regler medgivits eller framdeles må

komma att medgivas diplomatiska

och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana

längre gående befrielser påförande

av direkta skatter icke sker i anställningsstaten,

förbehålles beskattningen

hemlandet.

17. Det är överenskommet, att

bestämmelserna i detta avtal även

skola tillämpas å sådana fall av

dubbelbeskattning, som förekommit

före detta avtals ikraftträdande men

beträffande vilka lagakraftvunna

beslut ännu icke föreligga.

18. Beträffande arvs- och gåvoskatter

förbehålla sig de avtalslutande

staterna att träffa särskild

överenskommelse.

19. På grund av detta avtal

är den stat, i vilken den skattskyldige

är bosatt, icke förhindrad

att vid bestämmande av skatten taga

hänsyn till den inkomst eller förmögenhet,

som i beskattningshänseende

är uteslutande förbehållen

den andra staten. Detta hänsyntagande

kan ske antingen på det

sätt, att den utländska inkomsten

eller förmögenheten självständigt

die mit den beiden vertragschliessenden

Staaten Abkommen zur Vermeidung

der Doppelbesteuerung abgeschlossen

haben.

16. Zur Vermeidung etwaiger

Zweifel wird klargestellt, dass die

Bestimmung des Artikel 12 das Recht

auf den Genuss etwaiger weitergehender

Befreiungen nicht beriihrt,

die kraft der allgemeinen Regeln

des Völkerrechts den diplomatischen

und konsularischen Beamten zugestanden

worden sind oder kiinftig

zugestanden werden sollten.

Soweit auf Grund solcher weitergehenden

Befreiungen eine Heranziehung

zu direkten Steuern im

Empfangsstaat nicht erfolgt, bleibt

die Besteuerung dem Entsendestaat

vorbehalten.

17. Es besteht flbereinstimmung

daruber, dass die Bestimmungen

dieses Abkommens auch auf solche

Fälle von Doppelbesteuerung Anwendung

finden sollen, die vor dem

Inkrafttreten dieses Abkommens

liegen und noch nicht rechtskräftig

erledigt sind.

18. Wegen der Steuer auf Erbschaften

und einmalige Schenkungen

behalten die vertragschliessenden

Staaten sich vor, eine besondere

Yereinbarung zu treffen.

19. Durch dieses Abkommen ist

der Staat, in dem der Steuerpflichtige

seinen Wohnsitz hat, nicht gehindert,

das der ausschliesslichen

Besteuerung durch den anderen

Staat vorbehaltene Einkommen oder

Vermögen bei Feststellung der

Steuer zu beriicksichtigen. Dies kann

entweder in der Weise geschehen,

dass das ausländische Einkommen

oder Vermögen selbständig nach den

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 21b häft. (Nr 249J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

taxeras enligt den inländska lagstiftningen

och den genom taxeringen

bestämda skatten avdrages

från den genom taxering bestämda

skatten å all inkomst eller förmögenhet,

eller ock på det sätt, att en

högre skattesats användes än den,

som motsvarar den inkomst och förmögenhet,

som enligt detta avtal

skall beskattas i den stat, där den

skattskyldige är bosatt. I sistnämnda

fall får likväl skatten icke överstiga

den procent av inkomsten och

förmögenheten, som skulle erhållas,

om även den inkomst och förmögenhet,

som enligt detta avtal beskattas

i den andra staten, skulle

tagas till beskattning i den stat,

där den skattskyldige är bosatt.

20. Beskattningsföremål, som enligt

detta avtals principer äro underkastade

inskränkt skattskyldighet i

den ena staten men som enligt denna

stats lagstiftning äro allmänt frikallade

från beskattning, kunna med

nämnda stats samtycke tagas till

beskattning i den andra staten.

Berlin den 25 april 1928.

E. af Wirsén.

v. Dirksen.

Dr Herbert Dom.

inländischen Gesetzen veranlagt und

die veranlagte Steuer von der nach

dem Gesamteinkommen oder Gesamtvermögen

veranlagten Steuer abgezogen

wird, oder in der Weise erfolgen,

dass ein höherer Steuersatz

angewendet wird als derjenige, der

dem nach diesem Ahkommen in dem

Wohnsitzstaat zu besteuernden Einkommen

und Vermögen entspricht.

Im letzten Falle darf jedoch die Steuer

den Hundertsatz des Einkommens

oder Vermögens nicht iiberschreiten,

der sich ergeben wiirde, wenn auch

das nach diesem Abkommen in dem

anderen Staat zu besteuernde Einkommen

und Vermögen im Wohnsitzstaat

zu versteuern wäre.

20. Gegenstände, die nach den

Grundsätzen dieses Abkommens der

beschränkten Steuerpflicht in dem

einen Staat unterliegen, aber nach

der inneren Gesetzgebung dieses

Staates allgemein von der Besteuerung

freigelassen werden, können im

Einvernehmen mit diesem Staate

von dem anderen zur Steuer herangezogen

werden.

Berlin, den 25 April 1928.

v. Dirksen.

Dr Herbert Dom.

E. af Wirsén.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 249.

19

Ministeriella noter, växlade med Tyska riket angående beskattning av

inkomster av skogsbruk och av byggnadsföretag.

Berlin den 25 april 1928.

a.

Svenske ministern i Berlin till tyska utrikesministeriet.

Berlin den 25 april 1928.

Herr Ministerialdirektör!

I samband med undertecknandet denna dag av avtal mellan Konungariket

Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den

utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta skatter, har jag äran å svenska regeringens vägnar

avgiva följande förklaring:

Under den tid nämnda avtal gäller, kommer Sverige att i förhållande

till Tyska riket behandla inkomster av skogsbruk enligt de grundsatser,

som beträffande inkomster av fast egendom stadgas i avtalet. Därvid

kommer ingen skillnad att göras med hänsyn till, huruvida dessa inkomster

åtnjutas av skogens ägare eller av arrendator eller av annan, som

har nyttjanderätt till skogen.

Under samma tid kommer Sverige att i förhållande till Tyska riket

behandla plats för byggnadsföretag, vars utförande överskridit eller, såvitt

förutses kan, kommer att överskrida en tidrymd av tolv månader, såsom

fast driftställe enligt avtalets mening.

Mottag, Herr Ministerialdirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

E. af Wirsén.

Herr Ministerialdirektören Dr. Herbert von Dirksen,

Auswärtiges Amt,

Berlin.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

b.

Tyska utrikesministeriet till svenske ministern i Berlin.

Berlin, den 25 April 1928.

Herr Gesandter!

Anlässlick des am heutigen Tage

unterzeichneten Abkommens zwischen

dem Deutschen Reich und dem

Königreich Schweden zur Ausgleichung

der in- und ausländischen

Besteuerung, insbesondere zur Vermeidung

der Doppelbesteuerung auf

dem Gebiete der direkten Steuern,

beehre ich micb im Auftrage meiner

Regierung folgende Erklärung abzugeben:
Wäbrend

der Geltungsdauer des

Abkommens wird das Deutsche Reich

im Verbältnis zum Königreich

Schweden Einkunfte aus Waldnutzungen

nacb den Grundsätzen bebandeln,

die fur Einkunfte aus unbeweglichem

Vermögen nacb dem

Abkommen gelten. Dabei soll es

keinen Unterscbied machen, ob

diese Einkunfte von dem Eigentiimer

selbst oder von dem Niessbraucher,

Päcbter oder einem sonstigen

Nutzungsberechtigten des

Waldes gezogen werden.

För den gleicben Zeitraum wird

das Deutsche Reich im Verhältnis

zum Königreich Schweden Bauausfuhrungen,

deren Dauer zwölf Monate

uberschritten hat oder voraussicbtlicb

uberscbreiten wird, wie

(Översättning.)

Berlin den 25 april 1928.

Herr Minister!

I samband med undertecknandet

denna dag av avtal mellan Tyska

riket och Konungariket Sverige angående

utjämnande av den in- och

den utländska beskattningen, särskilt

till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta

skatter, bar jag äran å tyska regeringens

vägnar avgiva följande förklaring:
Under

den tid nämnda avtal gäller,

kommer Tyska riket att i förhållande

till Konungariket Sverige

behandla inkomster av skogsbruk

enligt de grundsatser, som beträffande

inkomster av fast egendom

stadgas i avtalet. Därvid kommer

ingen skillnad att göras med hänsyn

till, huruvida dessa inkomster

åtnjutas av skogens ägare eller av

arrendator eller av annan, som har

nyttjanderätt till skogen.

Under samma tid kommer Tyska

riket att i förhållande till Konungariket

Sverige behandla plats för

byggnadsföretag, vars utförande

överskridit eller, såvitt förutses kan,

kommer att överskrida en tidrymd

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl Maj:ts proposition Nr 249.

Betriebsstätten im Sinne des Abkommens

behandeln.

Genehmigen Sie, Herr Gesandter,

die Versicherung meiner ausgezeichneten

Hochachtung.

v. Dirksen.

av tolv månader, såsom fast driftställe

enligt avtalets mening.

Mottag, Herr Minister, försäkran

om min utmärkta högaktning.

v. Dirksen.

An den Königlich Schwedischen Till Kungl. Svenske Ministern

Gesandten Herr C. E. Th. af Wirsén.

Herrn C. E. Th. af Wirsén.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Ministeriella noter, växlade med Tyska riket angående under viss förutsättning

tillämpliga övergångsbestämmelser till avtalet mellan Sverige

och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska

beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta skatter.

Berlin den 25 april 1928.

o.

Svenske ministern i Berlin till tyska utrikesministeriet.

Berlin den 25 april 1928.

Herr Ministerialdirektör!

I anslutning till det denna dag skedda undertecknandet av avtalet

mellan Konungariket Sverige och Tyska riket angående utjämnande av

den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta skatter, har jag äran på uppdrag av

min regering härmed bekräfta, att de båda regeringarna äro ense om

följande:

I den mån skattskyldigheten enligt avtalet är beroende av, varest den

skattskyldige är bosatt, skall i Sverige, med hänsyn till den svenska lagstiftningens

nuvarande innehåll, den skattskyldige anses vara bosatt å

den ort, där han är eller bör vara mantalsskriven. I Tyska riket skall

den, som där stadigvarande vistas, likställas med den, som är därstädes

bosatt [artikel 10 punkt (3) i avtalet]. Följer härav, att den skattskyldige

skall anses bosati såväl i Sverige som i Tyska riket, skola de högsta

finansmyndigbeterna träffa särskilda överenskommelser från fall till fall.

Därvid skola i möjligaste mån principerna i artikel 10 i avtalet och punkt

14 av slutprotokollet till detsamma lända till efterrättelse.

Dessa övergångsbestämmelser skola ej tillämpas, om svenska regeringen

före avtalets ikraftträdande meddelar, att övergångsbestämmelserna ej

erfordras. Eljest skola de högsta finansmyndigbeterna i samförstånd fastställa

den tidpunkt, vid vilken övergångsbestämmelserna skola upphöra

att gälla.

Mottag, Herr Ministerialdirektör, försäkran om min utmärkta högaktning.

E. af Wirsén.

Herr Ministerialdirektören Dr. Herbert von Dirksen

Auswärtiges Amt,

Berlin.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

23

b.

Tyska utrikesministeriet till svenske ministern i Berlin.

(Översättning.)

Berlin, den 25 April 1928. Berlin den 25 april 1928.

Herr Gesandter!

In Erwiderung Ihres heutigen

Schreibens beehre icb micb Ibnen

mit Beziebung auf die heute erfolgte

Unterzeichnung des Abkommens

zwischen dem Deutscben Reich

und dem Königreich Scbweden zur

Ausgleicbung der in- und ausländischen

Besteuerung, insbesondere

zur Vermeidung der Doppelbesteuerung

auf dem Gebiete der direkten

Steuern, im Auftrage meiner Regierung

hiermit zu bestätigen, dass

unsere Regierungen uber folgendes

einig sind:

Soweit die Steuerpflicbt nacb dem

Abkommen von dem Wobnsitz des

Steuerpflicbtigen abbängt, ist im

Hinblick auf den beutigen Stand

der scbwediscben Gesetzgebung auf

seiten des Königreichs Scbweden als

Wobnsitz der Ort anzusehen, an dem

der Steuerpflicbtige in die Einwohner-

und Steuerregister eingetragen

ist oder eingetragen sein sollte. Auf

seiten des Deutscben Reicbs wird

dem Wohnsitz der dauernde Aufentbalt

gleichgestellt [Artikel 10 Abs.

(3) des Abkommens]. Ergibt sich

bieraus ein Wobnsitz sowobl im

Deutschen Reicb wie im Königreich

Scbweden, so werden die obersten

Finanzbebörden von Fall zu Fall

Herr Minister!

Till svar å Eder skrivelse av

denna dag har jag äran i anslutning

till det denna dag skedda undertecknandet

av avtalet mellan

Tyska riket och Konungariket Sverige

angående utjämnande av den

in- och den utländska beskattningen,

särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta

skatter, på uppdrag av min regering

härmed bekräfta, att de båda

regeringarna äro ense om följande:

I den mån skattskyldigheten enligt

avtalet är beroende av, varest

den skattskyldige är bosatt, skall i

Sverige, med hänsyn till den svenska

lagstiftningens nuvarande innehåll,

den skattskyldige anses vara bosatt

å den ort, där han är eller bör vara

mantalsskriven. I Tyska riket skall

den, som där stadigvarande vistas,

likställas med den, som är därstädes

bosatt [artikel 10 punkt (3) i

avtalet]. Följer härav, att den skattskyldige

skall anses bosatt såväl i

Sverige som i Tyska riket, skola de

högsta finansmyndigbeterna träffa

särskilda överenskommelser från fall

till fall. Därvid skola i möjligaste

mån principerna i artikel 10 i av
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

besondere Vereinbarungen treffen.

Dabei sollen möglichst die Grundsätze

des Artikel 10 und der Ziffer

14 des Schlussprotokolls des Abkommens

befolgt werden.

Die vorstebende Ubergangsregelung

findet keine Anwendung, wenn

die Schwedische Regierung v or dem

Inkrafttreten des Abkommens mitteilt,

dass die tlbergangsregelung

nicbt erforderlich sei. Andernfalls

werden die obersten Finanzbehörden

im beiderseitigen Einvernehmen

den Zeitpunkt feststellen, zu dem

die tlbergangsregelung ausser Kraft

tritt.

Genehmigen Sie, Herr Gesandter,

die Versicherung meiner ausgezeichneten

Hochachtung.

v. Dirksen.

An den Königlich Scbwedischen

Gesandten

talet och punkt 14 av slutprotokollet

till detsamma lända till efterrättelse.

Dessa övergångsbestämmelser skola

ej tillämpas, om svenska regeringen

före avtalets ikraftträdande

meddelar, att övergångsbestämmelserna

ej erfordras. Eljest skola de

högsta finansmyndigheterna i samförstånd

fastställa den tidpunkt,

vid vilken övergångsbestämmelserna

skola upphöra att gälla.

Mottag, Herr Minister, försäkran

om min utmärkta högaktning.

v. Dirksen.

Till Kungl. Svenske Ministern

Herr C. E. Th. af Wirsén.

Herrn C. E. Th. af Wirsén.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

25

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 13 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gäede, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

»Under senare år hava allt oftare klagomål framställts, såväl här i riket

som utomlands, däröver, att samma inkomst eller förmögenhet blivit föremål

för beskattning i flera stater. Orsaken till sådan dubbelbeskattning är

i flertalet fall att finna däri, att de bestämmelser i skatteförfattningama,

som reglera skattskyldigheten, i de flesta staterna äro mycket omfattande.

De personer, som äro bosatta i en viss stat, beskattas vanligen i denna stat

såsom oinskränkt skattskyldiga för all inkomst, som åtnjutes från nämnda

stat eller från utlandet, samt — under förutsättning, att förmögenhetsskatt

överhuvudtaget förekommer — för all förmögenhet, vare sig den befinnes

i staten eller utomlands. På samma sätt beskattas i allmänhet i berörda

stat där hemmahörande juridiska personer. Men därjämte underkastas de

personer, som ej äro bosatta i staten i fråga, ävensom utländska juridiska

personer såsom inskränkt skattskyldiga en mer eller mindre långt gående

beskattning för från staten åtnjutna inkomster eller där nedlagd förmögenhet.

Under de senare åren bar — särskilt i de stater, som deltagit i världskriget

— sistnämnda beskattning allt mera utvidgats, så att densamma

omfattar alla eller så gott som alla inkomster, som från staten åtnjutits.

Följden härav bliver i regel, att inkomst, som uppburits från en stat av

en person, bosatt i en annan stat, eller förmögenhet, som befinner sig i en

annan stat än den stat, där ägaren bor, beskattas i två stater. Med de

höga skattetariffer, som numera gälla i flertalet länder, bliver beskattningen

i de fall, som nu angivits, ofta oskälig, och de ekonomiska förbindelserna

mellan staterna försvåras därigenom i avsevärd mån.

I allmänhet hava staterna ej visat sig villiga att till undvikande av

dessa missförhållanden vidtaga ändringar i sin skattelagstiftning. Däremot

hava till detta syftes vinnande åtskilliga utländska stater sinsemellan

Orsakerna till

internationell

dubbelbeskattning.

Åtgärder

utomlands till

dubbelbeskattningens

undvikande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Åtgärder i

Sverige till

dubbelbeskattningens

undvikande.

Förhandlingar

mellan

Sverige och

Tyskland an

gående ut
-

26 Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

avslutat traktater till förekommande av dubbelbeskattning, vanligen på det

sätt att beträffande varje slags inkomstkälla eller förmögenhetstillgång bestämts,

huruvida beskattningen skall ske i den stat, där inkomsttagaren,

respektive ägaren av förmögenhetstillgången är bosatt eller hör hemma,

eller inom den stat, där inkomsten förvärvas, respektive förmögenhetstillgången

befinner sig. Frågan om åtgärder till förekommande av internationell

dubbelbeskattning har dessutom sedan flera år tillbaka varit under

utredning inom Nationernas förbund. I hittills offentliggjorda utredningar,

som genom dess försorg verkställts i förevarande ämne, hava angivits

vissa principer, som borde följas vid avslutande av traktater till

dubbelbeskattnings undvikande.

I Kungl. Maj:ts proposition nr 102 till 1927 års riksdag samt i en därvid

fogad P. M. angående åtgärder till undvikande av eller lindring

i internationell dubbelbeskattning med mera har utredning framlagts

angående den svenska skattelagstiftningens anordnande med hänsyn till

internationella förhållanden. Emellertid har Kungl. Maj:t varken vid

nämnda eller innevarande års riksdag ansett sig böra föreslå sådana

ändringar i gällande skattesystem, vilka skulle hindra förekomsten av

dubbelbeskattning. Framhållas bör, att den svenska skattelagstiftningen

beträffande beskattning av i utlandet bosatta personer och utländska juridiska

personer samt av inkomster, som åtnjutits från utlandet, torde intaga

en moderat ståndpunkt. Men med hänsyn, bland annat, till främmande

lagstiftnings strängare bestämmelser uppkommer det oaktat ofta dubbelbeskattning.

Det torde i dessa fall bliva genom skattetraktater, som från

svensk sida lösningen av sålunda förekommande dubbelbeskattningsproblem

får sökas.

Något avtal till dubbelbeskattnings förekommande har — om jag bortser

från överenskommelser med Storbritannien rörande beskattning av rederirörelse

och med Norge angående fördelning i skatteavseende mellan Sverige

och Norge av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags inkomst — icke från

Sveriges sida ingåtts. Däremot hava till förekommande av dubbelbeskattning

i några fall mellan den svenska regeringen och utländsk stats regering noter

växlats, i vilka förklaring givits angående lagstiftning och rättstillämpning

i skattefrågor. Sålunda hava exempelvis de svenska och tyska regeringarna, i

avbidan på avslutandet av en överenskommelse rörande dubbelbeskattning,

i utväxlade ministeriella noter angivit, under vilka förutsättningar representanter

(agenter) från firmor i det ena landet icke underkastas beskattning i

det andra landet.

I slutprotokollet till handels- och sjöfartstraktaten mellan Sverige och

Tyska riket den 14 maj 1926 förbundo sig de traktatslutande parterna att

avsluta överenskommelser angående undvikande av dubbelbeskattning och

tillerkännande av rättsskydd och rättshjälp i skatteärenden. I anledning

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

härav uppdrog Kungl. Maj:t åt byråchefen för lagärenden i finansdepartementet

juris doktorn C. W. U. Kuylenstierna och kammarrättsrådet O. J.

Ekenberg att upptaga förhandlingar i ämnet med tyska vederbörande. Förhandlingar

hava sedan ägt rum såväl i Stockholm som i Berlin. Enighet

har därvid uppnåtts om ett avtal mellan de båda staterna angående utjämnande

av den in- och den utländska beskattningen, särskilt till undvikande

av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, ävensom rörande ett till

avtalet hörande slutprotokoll. Förhandlingar hava jämväl förts angående

avtal till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår arvsskatt och

skatt för gåva, ävensom rörande avtal angående handräckning (rättshjälp) i

beskattningsärenden, men dessa förhandlingar hava ännu ej hunnit slutföras.

Vid förhandlingarna hava även utarbetats förslag till noter, avsedda att

i samband med förstnämnda avtals undertecknande utväxlas mellan de båda

staternas regeringar, angående dels beskattning av inkomster av skogsbruk

och av byggnadsföretag, dels ock under viss förutsättning tillämpliga övergångsbestämmelser

till avtalet.

Förslaget till avtal med tillhörande slutprotokoll samt förslagen till noteväxling

hava av förhandlarne överlämnats till regeringarna för godkännande.

Ett av förhandlarne utarbetat förslag till avtal mellan de båda staterna

angående utjämnande av den in- och den utländska beskattningen, särskilt

till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt angår direkta skatter, med till

avtalet hörande slutprotokoll, av väsentligen samma innehåll som det nu föreliggande

förslaget, remitterades den 22 december 1927 för yttrande till kammarrätten.

Samtidigt remitterades dit ett förslag till noteväxling angående

beskattning av inkomster av skogsbruk och av byggnadsföretag, vilket förslag

i sak var av samma innehåll, som det förslag, om vilket förhandlarne

slutligen enat sig.

Kammarrätten, som funnit sig böra inskränka sin granskning till ett bedömande

av förslagen ur företrädesvis skatteteknisk och formell synpunkt,

har i utlåtande den 24 januari 1928 i huvudsak lämnat de remitterade förslagen

utan anmärkning.

Det föreliggande avtalet har tillkommit med syfte i främsta rummet att

undvika dubbelbeskattning. I stort sett har detsamma fått ett innehåll,

varigenom detta syfte skulle vinnas. Rörande ett par slag av inkomst har

dock på grund av särskilda förhållanden dubbelbeskattningen ej kunnat helt

förhindras. Till dessa fall återkommer jag senare. Jämte undvikande av

dubbelbeskattning har vid avtalsförslagets utarbetande en huvudsynpunkt

varit att i möjligaste mån undvika, att inkomster eller förmögenhetstillgångar,

som eljest skolat underkastas beskattning i staterna, på grund av

avtalets bestämmelser skulle komma att undgå skatteplikt i båda länderna.

Sådana luckor i beskattningshänseende, vilka i vissa fall kunna från natio
-

jämnande av

den in och den

utländska beskattningen.

Allmänna

synpunkter

rörande avtalet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Avtalets

huvudsakliga

innehåll.

nalekonomisk synpunkt medföra olägenheter, bl. a. därigenom att en osund

kapitalströmning därav kan föranledas, torde praktiskt sett hava undvikits

vid avtalets utformning.

Anmärkas må, att de svenska och tyska skattesystemens olika anordning,

begreppsbestämning och terminologi vållat vissa svårigheter vid åstadkommande

av en överenskommelse. Särskilt hava sådana svårigheter framträtt

vid bestämmande av de omständigheter, vilka föranleda, att en person skall

anses bosatt å viss ort och på grund därav bliver därstädes skattskyldig.

Till dessa omständigheter återkommer jag vid redogörelsen för innehållet i

artikel 10.

Med hänsyn till att i avtalet använda internationellt vedertagna beteckningar

stundom ej överensstämma med den svenska lagstiftningens terminologi,

vill jag här framhålla, att i de tillämpningsföreskrifter, som torde

komma att utfärdas, dessa beteckningar böra kunna undgås.

Avtalet är utarbetat närmast med anknytning till de beskattningsbestämmelser,

som innehållas i de för innevarande års riksdag framlagda skatteförslagen.

Angående avtalets förhållande till den för närvarande gällande

skattelagstiftningen skall jag senare yttra mig.

Innehållet i föreliggande avtalsförslag föranleder följande yttrande från

min sida:

Avtalet avser huvudsakligen svenska och tyska medborgare samt svenska

och tyska juridiska personer. Av artikel 10 punkt (8) framgår, att avtalet

äger tillämpning å sådana medborgare, även om de ej äro bosatta eller

stadigvarande vistas i Sverige eller Tyskland. I vad mån avtalet kan gälla

skattskyldiga, som ej tillhöra någon av de avtalslutande staterna, framgår

av punkt 15 av slutprotokollet.

Artikel 1 i avtalet och punkterna 1—3 av slutprotokollet innehålla bestämmelser

angående de skatter, som avtalet avser. Härvidlag torde böra framhållas,

att, ehuru skogsaccisen och skogsvårdsavgiften omfattas av avtalet,

några fall ej torde kunna förekomma, då dessa skatter på grund av avtalets

bestämmelser icke skulle kunna till fullo utgå till svenska kommuner. Enligt

artikel 2, jämförd med punkt 4 av slutprotokollet, komma nämligen såväl

inkomst av skogsavverkning å egen mark som inkomst av sådan avverkning

å annans mark alltid att beskattas till fullo här i riket; till undvikande

av missförstånd har detta ytterligare inskärpts i de noter, som

ifrågasatts rörande beskattning av inkomster av skogsbruk.

Artikel 2 i avtalet och punkt 4 av slutprotokollet ansluta sig till den

principen, att inkomst av fast egendom utgår allenast i den stat, där den

fasta egendomen är belägen. Denna princip har allmänt tillämpats i hit
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

K-ungl. Maj:ts ''proposition Nr 249.

tills ingångna skattetraktater. Principen ntsträckes jämväl till vinster å icke

yrkesmässig avyttring av fast egendom samt sådana tillbehör till egendomen,

vilka avyttras i samband därmed.

Artikel 3 i avtalet och punkterna 5—8 av slutprotokollet innehålla

regler för beskattning av inkomst av rörelse — i vilken beteckning enligt

avtalet icke ingår inkomst av fritt yrke. Nämnda bestämmelser innebära,

att skatt å sådan inkomst utgår allenast i den stat, inom vars område företaget

har fast driftställe, samt att, om företaget har fasta driftställen i båda

staterna, vardera staten uppbär skatt å den del av inkomsten, som förvärvas

genom de inom statens område befintliga fasta driftställenas verksamhet.

Närmare bestämmelser om fördelning av beskattningen i sistnämnda

fall äro avsedda att givas i speciella avtal. Definitionen å fast

driftställe sammanfaller i huvudsak med den bestämning därå, som givits

i 61 § i förslaget till kommunalskattelag (Kungl. Maj:ts proposition nr 213

till innevarande års riksdag). Frågan i vad mån plats, där entreprenadarbete

av större omfattning drivits, skall anses som fast driftställe regleras

genom de noter, som ifrågasatts rörande beskattning av inkomster av byggnadsföretag.

Föreskrifterna i punkt 6 av slutprotokollet till bestämmande

av i vad mån hållandet av agent skall anses skapa fast driftställe torde

överensstämma med svensk rätt och äro av samma sakliga innebörd som

den överenskommelse därom, som träffats genom den i avbidan på skatteavtalet

mellan svenska och tyska regeringarna verkställda noteväxlingen,

varom jag förut talat.

De angivna reglerna för beskattning av inkomst av rörelse stå i huvudsaklig

överensstämmelse med de stadganden, som i detta ämne i allmänhet

äro intagna i utländska skattetraktater.

I vad mån inkomster, uppburna från juridiska personer eller andra sammanslutningar,

skola i beskattningshänseende behandlas såsom inkomster av

rörelse eller såsom kapitalinkomster är en fråga, som vid skatteavtals ingående

föranleder svårigheter, särskilt med avseende å de avtalslutande

Staternas olikartade civilrättsliga och finansrättsliga bestämmelser angående

sådana personer och sammanslutningar. Innebörden av de bestämmelser,

som därom givits i artikel 3 punkt (4) i avtalet och i punkt 8 av slutprotokollet,

är, att till inkomster av kapital skola hänföras utdelningar å

aktier, å lotter i svenska solidariska bankbolag och å delaktighetsbevis i

tyska gruvföretag (Kuxe). Däremot skola inkomster, som åtnjutas från

andra sammanslutningar, exempelvis handelsbolag, enkla bolag och ekonomiska

föreningar, anses såsom inkomster av rörelse. Begreppet inkomst av

rörelse avviker således här i någon mån från det i svensk rätt vedertagna.

Att exempelvis inkomst av aktier, som ägas av ett handelsbolag, eller

utdelning från en ekonomisk förening i avtalet behandlas såsom rörelseinkomst,

överensstämmer ej med den svenska skattelagstiftningens begreppsbestämning

men hindrar givetvis ej, att nämnda inkomst — i den mån

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

enligt avtalet skatt härför skall i Sverige utgå — tages till beskattning här

i riket under den i svensk lagstiftning för dylika inkomster använda inkomsttiteln,

d. v. s. inkomst av kapital.

Slutligen framhålles, att enligt punkt 5 av slutprotokollet bestämmelserna

om beskattning å inkomst av rörelse skola tillämpas å vinst å icke yrkesmässig

avyttring av rörelse, del av rörelse eller föremål, som användes i

rörelsen.

Artikel 4, som avser beskattning av inkomst av företag för utövande av

sjöfart och luftfart, innehåller ett av praktiska hänsyn föranlett undantag från

artikel 3 och innebär tillämpning av en princip, vilken, i fråga om inkomst

av sjöfart, vunnit allmän anslutning i internationella avtal.

Artiklarna 5 och 6 i avtalet samt punkt 9 av slutprotokollet behandla

inkomster av fritt yrke och av tjänst, i vilket sistnämnda begrepp ej

ingår i 31 § av förslaget till kommunalskattelag (Kungl. Maj:ts proposition

nr 213 till innevarande års riksdag), omförmäld, med tjänst likställd rätt

att, utan att något tjänsteförhållande förelegat, uppbära viss inkomst, exempelvis

livränta. Inkomsten skall i regel beskattas, där den personliga verksamheten,

av vilken inkomsten härrör, utövas. En sådan princip bar i allmänhet

godtagits i utländska skattetraktater. Vissa avvikelser från regeln

hava föreskrivits beträffande inkomster av fritt yrke samt rörande avlöningsförmåner,

åtnjutna från vissa offentligrättsliga juridiska personer.

Bestämmelserna om beskattning av inkomster av fritt yrke och avj tjänst

avse ej bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, vilken

skatt således kommer att utgå utan inskränkning genom avtalsbestämmelserna.

Artikel 7 i avtalet samt punkterna 10 och 11 av slutprotokollet avse

inkomst av kapital. Såsom huvudregel anges, att skatt å inkomst av kapital

utgöres allenast i den stat, där den skattskyldige är bosatt. Såframt i någon

av båda staterna skatt å inländsk kapitalavkastning uttages i avdragsväg

(källbeskattning), beröres emellertid ej rätten att verkställa skatteavdrag av

nämnda regel. Sistnämnda förbehåll avser för närvarande huvudsakligen

det i Tyskland utgående skatteavdraget för utdelningar å aktier och likartade

värdepapper ävensom å obligationer men gäller även den i Sverige

utgående stämpeln å räntor, varom föreskrifter meddelas i 8 § förordningen

angående stämpelavgiften den 19 november 1914. Inkomster av fordringar

med säkerhet i fastighetshypotek — det bortses i detta sammanhang från

obligationer med säkerhet i fast egendom — äro undantagna från avtalets

bestämmelser.

Denna anordning av beskattningen av kapitalinkomst föranleder, att

dubbelbeskattning av sådan inkomst i viss mån kommer att bestå. Om

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 249. 31

anledningen till nämnda anordning skall jag här lämna närmare redogörelse.

Vad först angår beskattning av utdelningar å aktier och likartade värdepapper

ävensom obligationer bör framhållas, att en stat, som infört beskattning

genom avdrag vid källan, på grund av skattetekniska förhållanden i

regel torde vara förhindrad att medgiva undantag från avdragsplikten för

vissa fall. Frågan om möjligheten att restituera avdragsvis erlagd skatt i

de fall, då på grund av dubbelbeskattningstraktats allmänna principer rörande

beskattningsrättens fördelning skatt ej bör utgå, har utan resultat

varit föremål för internationell diskussion. Vid dubbelbeskattningstraktaters

ingående har förbehåll därför brukat göras om bibehållande av rätten att

verkställa skatteavdrag vid källan. Därav följer givetvis ej, att dubbelbeskattning

av utdelning i fall, varom nu är fråga, alltid måste bestå. En utväg

till sådan beskattnings undvikande kan finnas därigenom, att rätt till beskattning

av utdelningar uteslutande tillerkännes den stat, där skatteavdraget göres,

d. v. s. den stat, från vilken inkomsten åtnjutes. Avtalet utgår emellertid

i allmänhet från den enligt min mening riktiga principen, att beskattningen

av kapitalinkomster bör tillkomma det land, där inkomsttagaren är bosatt.

Vad särskilt utdelning å aktier beträffar, måste det, då aktiebolaget beskattas,

där rörelsen drives, d. v. s. i flertalet fall den stat, där företagets

ledning har sitt säte, anses rättvist och lämpligt, att beskattningen av utdelningen

sker, där aktieägaren är bosatt. Från specifikt svensk synpunkt

tillkommer i förevarande avseende ett särskilt skäl: den svenska skattelagstiftningen

är så anordnad, att en traktatsvis tillerkänd rätt att beskatta

kapitalinkomster, varom nu är fråga, i den stat, därifrån inkomsten

åtnjutes, skulle endast i ringa grad kunna utnyttjas. Utdelning å svenska

aktier, vilken utdelning åtnjutes av inkomsttagare, som ej är bosatt eller

stadigvarande vistas i riket eller är en svensk juridisk person, underkastas

nämligen ej enligt de föreliggande skatteförslagen kommunal beskattning

härstädes, och inkomst å obligationer beskattas i motsvarande fall varken

statligt eller kommunalt.

Fn annan utväg till undvikande av berörda dubbelbeskattning består däri,

att den i den ena staten vid källan avdragna skatten å utdelning sedermera

frånräknas den skatt, som uttages i den andra staten å samma utdelning.

Fn sådan lösning lärer dock ej böra förordas för andra fall än då i båda

staterna skatt uttages vid källan. I detta sammanhang vill jag emellertid

erinra därom, att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande särskilda sakkunniga

tillkallats att utarbeta förslag till reformerad beskattning av aktiebolag och

utdelning å aktier m. m. Kommer, vilket är tänkbart, på grund av sådan

utredning avdrag vid källan för skatt å aktieutdelning att införas i Sverige,

öppnar sig således en möjlighet till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt

utdelning å aktier angår, och med avseende, bland annat, å en sådan

eventualitet har bestämmelsen i punkt 11 av slutprotokollet tillkommit.

Däremot lärer, såvitt förutses kan, ej erbjuda sig någon liknande möjlig
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

het att frånkomma dubbelbeskattning av utdelning å tyska obligationer,

som innebavas av svenska eller tyska medborgare, vilka i Sverige äro bosatta

eller stadigvarande vistas, eller av svenska juridiska personer. Avtalet

i denna punkt innebär emellertid icke någon ändring rörande den ömsesidiga

behandling av svenska och tyska obligationer, som enligt gällande

lagstiftning äger rum; något speciellt svenskt intresse i denna punkt torde

ej kräva ändring av vad i detta avseende för närvarande gäller.

Vad därefter vidkommer frågan om beskattning av inkomster av fordringar

med säkerhet i fastighetshypotek, vill jag framhålla, att i flertalet utländska

skattetraktater tillämpats den grundsatsen, att sådan beskattning skall ske

allenast i den stat, där fastigheten är belägen, och från tysk sida har vid

förhandlingarna fasthållits vid denna grundsats. Enligt svensk lagstiftning

kan beskattning av inteckningsräntor ske här i riket allenast om inkomsttagaren

här i riket är bosatt eller stadigvarande vistas eller är en svensk

juridisk person, och införandet i det svenska beskattningssystemet av beskattning

av inteckningsräntor, som utbetalas till i utlandet hemmahörande

personer, torde av olika skäl ej böra ifrågasättas. Även här gäller vad nyss

anförts om obligationsräntor, nämligen att ett allmängiltigt svenskt intresse

knappast torde anses fordra upphävandet av dubbelbeskattning av inkomst

av i tyska fastigheter intecknade fordringar, som ägas av personer, som i

Sverige äro bosatta eller stadigvarande vistas, eller av svenska juridiska

personer.

I artikel 8 meddelas bestämmelser om beskattning av inkomster, som

ej omförmälts i föregående artiklar. En specialbestämmelse angående periodiska

understöd är intagen i punkt 12 av slutprotokollet.

Artikel 9 innehåller bestämmelser till förekommande av dubbelbeskattning

av förmögenhet.

Anmärkas bör emellertid, att lagstiftningens olika innehåll i de båda

staterna, såvitt angår tidpunkten för förmögenhetsvärderingen, kan, oaktat

förevarande artikels bestämmelser, föranleda i vissa fall dubbelbeskattning, i

andra fall luckor i beskattningen. Enligt svensk rätt avser nämligen förmögenhetsvärderingen

alltid förhållandena vid beskattningsårets utgång, enligt

tysk skattelagstiftning kan förmögenhetens värde bestämmas med hänsyn

till omständigheterna under andra tider av beskattningsåret. Att förekomma

sådana ojämnheter i skattehänseende lärer emellertid ej kunna ske utan en

omläggning av förmögenhetsbeskattningens grundsatser i endera staten efter

de i den andra staten gällande principerna. Antagligen komma dessa ojämnheter,

vilka självfallet kunna förekomma jämväl på grund av de för närvarande

rådande beskattningsförhållandena men hittills torde hava varit

föga märkbara, icke heller i framtiden att få någon större betydelse. I

detta avseende kan i allt fall dubbelbeskattning undgås med tillämpning

av föreskrifterna i artiklarna 13 och 14.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

!13

Artikel 10 i avtalet samt punkterna 13 och 14 av slutprotokollet inneliållu

föreskrifter angående vad som i avtalet förstås med att eu skattskyldig

är bosatt å en ort. Den i detta avseende i artikel 10 punkt (1)

meddelade bestämningen överensstämmer ej med gällande svensk rätt oeli

skiljer sig även i någon mån från de föreliggande svenska skatteförslagens

ståndpunkt. Givetvis förefinnes på grund av stadgandet i sistnämnda punkt

intet hinder för att i svensk rättstillämpning, även i förhållande till tyska

medborgare, kommer att tillämpas bestämmelsen i anvisningarna till 53 § i

förslaget till kommunalskattelag (Kungl. Maj:ts proposition nr 213 till innevarande

års riksdag) diirom, att såsom bosatt bär i riket räknas den, som

här har sitt egentliga bo och hemvist. Vid rättskollisioner få de högsta

finansmyndigheterna — d. v. s. å svensk sida Kungl. Maj:t i finansdepartementet

— träffa överenskommelser från fall till fall. Som rättesnöre för

dylika överenskommelser anger punkt 14 av slutprotokollet i första hand,

att den skattskyldige skall anses bosatt å den ort, där han har centrum för

sina intressen. Denna ort lärer så gott som undantagslöst just bliva den

ort, där han har sitt egentliga bo och hemvist. Kan enighet rörande centrum

för intressena icke vinnas, anses den skattskyldige bosatt allenast i den stat,

i vilken han äger medborgarskap.

Har den skattskyldige icke i någon av staterna bostad under de omständigheter,

som angivas i artikel 10 punkt (1), anses den skattskyldige vara

bosatt å den ort, där han stadigvarande vistas, eller, om sådan ort saknas,

i den stat, i vilken han äger medborgarskap.

Motsvarande föreskrifter för juridiska personer meddelas i artikel 10

punkt (4). Genom en särskild bestämmelse i sistnämnda punkt är sörjt för

att oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle varit här i riket bosatt

eller stadigvarande vistats härstädes, skall beskattas såsom om dödsboets

förvaltning haft sitt säte här i riket, även om undantagsvis så ej varit förhållandet.

Bestämmelsen i artikel 11 har tillkommit av den anledning, att enligt

svensk rätt oskift dödsbo beskattas såsom juridisk person, under det att

enligt tysk lagstiftning varje delägare i ett stärbhus beskattas för sig för

vad av stärbliusets inkomst och förmögenhet å honom belöper. Berörda

omständigheter skulle — om artikel 11 saknades — kunna föranleda viss

ojämnhet i beskattning av svenska dödsbon med såväl svenska som tyska

delägare.

Artikel 12 i avtalet och punkt 16 av slutprotokollet innehålla föreskrifter

angående diplomatiska, konsulära och särskilda representanters beskattning.

Några avvikelser av betydelse från vad i svensk rätt gäller i detta ämne

torde ej därigenom föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 192S. 1 samt. 214 hä/t. (Nr 249.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

Avtalets för•

hållande till

gällande

skattelagstiftning.

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Artiklarna 13—15 innehålla vissa kompletterande bestämmelser. I sådant

hänseende torde höra framhållas, att överenskommelser enligt dessa artiklar

mellan de högsta finansmyndigheterna ofta ej kunna komma till stånd utan

ömsesidiga eftergifter i beskattningshänseende. Emellertid är Kungl. Maj:t

såsom högsta finansmyndighet i Sverige icke befogad att eftergiva skatt —

enligt 32 § i förslaget till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

(Kungl. Maj:ts proposition nr 218 till innevarande års riksdag)

skulle visserligen sådan befogenhet undantagsvis medgivas, vad statsbeskattningen

angår, men detta är ur ifrågavarande avtals synpunkt

ej tillräckligt. Som det är av stor betydelse, att överenskommelser,

varom nu är fråga, skola kunna avslutas, samt det givetvis skulle vara

opraktiskt, om sådana ärenden skulle behöva hänskjutas till riksdagen, bör

Kungl. Maj:t tillerkännas rätt att till genomförande av överenskommelser

mellan de högsta finansmyndigheterna enligt förevarande avtal undanröja

taxeringar, vare sig de avse stats- eller kommunalskatter, eller i taxeringarna

vidtaga de nedsättningar eller andra ändringar, som erfordras.

Artiklarna 16 och 17 i avtalet samt punkt 17 av slutprotokollet innehålla

bestämmelser om avtalets ratifikation och uppsägning samt tiden för

avtalets tillämpning.

Enligt punkt 19 av slutprotokollet förbehåller sig vardera staten rätt att

vid bestämmande av skattebeloppet, såvitt angår skattskyldiga som i staten äro

enligt avtalets mening bosatta, taga hänsyn till den inkomst eller förmögenhet,

som i beskattningshänseende är uteslutande förbehållen den andra staten.

Valfrihet står därvid för vardera staten öppen beträffande två olika i förevarande

punkt angivna metoder. Till sina verkningar torde antagligen de

båda metoderna kunna anses tämligen likvärdiga. För Sveriges del är den

senare av de i berörda punkt omförmälda metoderna att föredraga av skattetekniska

skäl samt med hänsyn därtill att anslutning till en sådan metod

skett i förordningen med föreskrifter angående medgivande i vissa fall av

undantag från gällande bestämmelser om inkomst- och förmögenhetsskatt

m. m. den 22 maj 1925 (nr 155) samt i 18 § b) andra stycket och 29 §> 2 mom.

andra stycket i förslaget till förordning om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

(Kungl. Majrts proposition nr 218 till innevarande års riksdag)

ävensom i 8 § 2 mom. andra stycket förslaget till förordning om kommunal

progressivskatt (Kungl. Maj:ts proposition nr 219 till innevarande års

riksdag).

I det föregående har jag utgått ifrån, att det föreliggande avtalet skulle

komma att tillämpas jämsides med den nya skattelagstiftning, rörande vilken

propositioner framlagts till innevarande års riksdag. Skulle emellertid förslagen

till nya skatteförfattningar icke av riksdagen antagas, föreligger vis
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

serligen icke på grund därav anledning att låta frågan om avtalet falla.

Men jag anser mig dock böra framhålla, att de för närvarande gällande

beskattningsförordningarna ej lika väl som de föreslagna skatteförfattningarna

lämpa sig för avslutande av skattetraktater. Föreskrifterna i

bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt

om beskattning av svenskar i utlandet och av utlänningar, vilka

föreskrifter äro ganska invecklade, komma, . om undantag därifrån därjämte

göras i skatteavtal, att bliva mera svårtillämpade. Vissa luckor

i beskattningshänseende — måhända likväl ej av stor betydelse — äro även

ofrånkomliga. Bestämmelserna i gällande skatteförfattningar om mantalsskrivningsskyldighet

såsom förutsättning för skattskyldighet bereda även

vid skatteavtals ingående svårigheter, då fullt motsvarande bestämmelser

saknas i andra staters skattelagstiftning.

Med avseende å sist angivna förhållande har i förslag till noter angående

under viss förutsättning tillämpliga övergångsbestämmelser till avtalet intagits

uttalande därom, att i den mån skattskyldigheten enligt avtalet är beroende

av varest den skattskyldige är bosatt, skall i Sverige, med hänsyn till den

svenska lagstiftningens nuvarande innehåll, den skattskyldige anses vara

bosatt å den ort, där han är eller bör vara mantalsskriven. Emellertid

lärer, då från tysk sida avtalets bestämning av begreppet bosatt tillämpas,

såväl med hänsyn till att i Sverige skola föras i mantal åtskilliga utomlands

bosatta personer som ock med avseende å föreskriften i punkt 13 av

slutprotokollet, icke kunna undvikas inträde av dubbelbeskattning i vissa

fall och uppkomsten av luckor i beskattningsväg i andra fall. För dylika

fall av dubbelbeskattning angives i berörda noter, att de högsta finansmyndigheterna

skola träffa särskilda överenskommelser från fall till fall. Därvid

skola i möjligaste mån principerna i artikel 10 i avtalet och punkt 14

av slutprotokollet lända till efterrättelse.

Det avtalsförslag med tillhörande förslag till ministeriella noter, för vilket

jag nu redogjort, innebär otvivelaktigt betydande förmåner för åtskilliga

svenska medborgare, för svenskt näringsliv och för underlättande av Sveriges

förbindelser med utlandet. Principiell ställning till frågan om dubbelbeskattningsavtal

har för övrigt Sverige intagit redan i gällande handelsavtal

med Tyska riket. Jag anser mig därför böra tillstyrka godkännande av

föreliggande förslag.»

Föredragande departementschefen uppläser härefter det förslag till avtal

mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den

utländska beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning,

såvitt angår direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, för

vilket han i det föregående redogjort, ävensom de förslag till ministeriella

noter, att utväxlas i samband med avtalets undertecknande, för vilkas

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

innehåll jämväl redogörelse lämnats, och hemställer under erinran, att

det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra framställning

rörande undertecknandet, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna

berörda förslag till avtal, protokoll och noter.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga närvarande ledamöter

instämma, behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifalla.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

37

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 13 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Under erinran att Kungl. Maj:t förut denna dag på föredragning av

chefen för finansdepartementet beslutat godkänna dels ett förslag till avtal

mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska

beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt

angår direkta skatter, med till avtalet hörande slutprotokoll, om vilket

förslag enighet vunnits vid förhandlingar mellan svenska och tyska skattesakkunniga,

dels ock förslag till ministeriella noter att utväxlas i samband

med avtalets undertecknande,

hemställer ministern för utrikes ärendena, efter gemensam beredning med

chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet

i Berlin C. E. T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal

i ämnet, jämte tillhörande slutprotokoll, av en mot nämnda förslag svarande

lydelse, ävensom förordna att erforderlig fullmakt för undertecknandet

skall i vanlig ordning utfärdas,

med hemställan tillika, det Kungl. Maj:t måtte bemyndiga sändebudet i

Berlin att i samband med undertecknandet av berörda avtal med tyska

vederbörande utväxla noter enligt ovannämnda förslag i ämnet.

Till vad ministern sålunda hemställt, däruti övriga

närvarande statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall.

Ur protokollet:

T. H. Wistrand.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 27 april 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meueling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lvberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena:

»Sedan Kungl. Maj:t den 13 april 1928 bemyndigat sändebudet i Berlin

C. E. T. af Wirsén att för Sveriges del underteckna ett avtal mellan

Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den in- och den utländska

beskattningen, särskilt till undvikande av dubbelbeskattning, såvitt

angår direkta skatter, med till avtalet börande slutprotokoll, ävensom att,

i samband med undertecknandet, med tyska vederbörande utväxla noter i

ämnet, allt i överensstämmelse med de förslag, Kungl. Maj:t tidigare samma

dag godkänt, har sagda avtal med tillhörande protokoll den 25 april 1928

blivit utav af Wirsén samt från tysk sida utsedde fullmäktige vederbörligen

undertecknat, varjämte i anslutning därtill utväxling av noter i ämnet

ägt rum.

I anledning härav och då, jämlikt riksdagsordningens § 54, proposition i

detta ärende lärer kunna avlämnas till innevarande års riksdag utan hinder

av att den i samma paragraf föreskrivna tidsfrist för avlämnande i allmänhet

av propositioner numera utlöpt, hemställer jag, under åberopande av vad jag

den 13 april 1928 anfört vid anmälan inför Kungl. Maj:t av berörda förslag

till avtal, slutprotokoll och ministeriella noter, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den mån det för genomförande

av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar i ågångna taxeringar,

vare sig de avse statliga eller kommunala skatter.»

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 249.

39

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten*bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:351 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 249 angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av a1 i texten
  2. SärU 1928:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition nr 249 angående godkännande av ett avtal mellan Sverige och Tyska riket angående utjämnande av den inoch den s. 40 i texten
  3. BevU 1928:39 Bevillningsutskottets memorial Nr 39 s. 1 i texten