Angående garanti för lån, avsedda att upptagas av vissa flottningsföreningar
1928-01-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:44, Angående garanti för lån, avsedda att upptagas av vissa flottningsföreningar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.
Nr 44.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående garanti för lån,
avsedda att upptagas av vissa flottningsföreningar; given Stockholms
slott den 27 januari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
B. v. Stockenström.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari
1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von
Stockenström.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen,
statsrådet von Stockenström:
Vid ordinarie flottningsstämma den 7 april 1927 hava intressenterna i
Lule älvs flottningsförening bemyndigat styrelsen för föreningen att upptaga
ett tjugoårigt amorteringslån å högst 600,000 kronor med konverteringsrätt
efter tio år samt på villkor och mot säkerhet som föreningsstyrelsen
ägde bestämma. Likaledes har vid ordinarie stämma den 9 i nämnda månad
med Piteå flottningsförening beslutats upptagandet av ett amorteringslån å
högst 900,000 kronor med samma amorteringstid och under i övrigt samma
förutsättningar som beträffande nyssnämnda lån.
Med skrivelse den 5 september 1927 har domänstyrelsen överlämnat två
särskilda till styrelsen inkomna framställningar från överjägmästaren i nedre
Norrbottens distrikt Gerhard Rosenlund, däri denne såsom av länsstyrelsen
Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 36 häft. (Nr ii.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.
förordnad ledamot i förevarande flottningsföreningar samt enligt styrelsernas
uppdrag hemställt, att domänstyrelsen, eventuellt efter därtill erhållet bemyndigande
av Kungl. Maj:t, måtte teckna garanti för nämnda båda amorteringslån,
som föreningarna hade för avsikt att söka erhålla från pensionsförsäkringsfonden.
Innan jag närmare ingår på dessa framställningar vill jag erinra, att
Lule och Pite älvar äro allmänna flottleder och sålunda underkastade lagen
den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän flottled. Enligt 30 § i sagda
lag har länsstyrelsen att — där kostnader, som hänföras till flottledsutgifter,
och i viss mån andra kostnader finnas vara så betydande att, om de lades
å allenast ett års flottning, denna skulle därigenom oskäligt betungas — i
den ordning som i 14 och 15 §§ i nämnda lag sägs förordna, att sådana
kostnader skola gäldas genom amortering under flera, högst tjugu år, medelst
vissa avgifter å flottgodset (flottledsavgifter), så avvägda, att beloppet jämte
ränta å vad oguldet innestår skäligen kan antagas bliva därmed under den
beräknade tiden till fullo guldet. Enligt 25 § i lagen må, med undantag
för kontors- och verkstadslokaler samt bostäder för personalen, allmän flottled
tillhörig egendom ej för gäld intecknas eller pantsättas. I 40 § stadgas,
att länsstyrelsen må utse en ledamot i styrelsen för flottningsförening, och i
50 § att en av de revisorer, som skola hava att granska styrelsens förvaltning
och föreningens räkenskaper, likaledes skall förordnas av länsstyrelsen.
Vidare skall enligt 70 § länsstyrelsen utöva tillsyn å allmän flottleds skötsel
och underhåll samt föreningens verksamhet, varjämte teknisk tillsyn å flottledsanläggningarnas
underhåll och nyttjande under länsstyrelsens överinseende
åligger tjänstemännen å väg- och vattenbyggnadsdistrikten.
Reglementen för ifrågavarande flottningsföreningar hava av länsstyrelsen
i Norrbottens län fastställts för Lule älvs flottningsförening den 31 oktober
1922 och för Piteå flottningsförening den 28 november 1922.
Till stöd för omförmälda framställningar har över jägmästaren Rosenlund
åberopat hland annat tvenne ansökningar till fullmäktige i pensionsförsäkringsfonden
rörande beviljande av förberörda båda lån.
I sagda ansökningar anföres, att flottningsföreningarnas skulder, som i
runt tal uppginge till, för Lule älvs flottningsförening 600,000 kronor och
för Piteå flottningsförening 967,000 kronor, åsamkats av för flottningens
underlättande utförda byggnadsarbeten in. m. Av 1926 års styrelse- och
revisionsberättelser angående flottningsföreningarna framginge, att under redogörelseåret
influtna amorteringsavgifter uppgått till cirka 107,000 kronor
för Lule älvs och 280,000 kronor för Piteå flottningsförening, vilka belopp
vore ungefär normalt årligen återkommande.
Hittills hade flottningsföreningarna varit hänvisade till enskilda banker
för tillgodoseende av sitt kreditbehov. Den ränta, som dessa betingade sig,
uppgående till 6 1/i å 7 procent, vore mycket betungande. Om flottningsföreningarna
kunde erhålla lån mot billigare ränta, skulle detta möjliggöra
avsevärt lägre amorteringsavgifter, vilket i sin tur skulle medföra, att högst
avsevärda mängder virke, som för närvarande saknade rotvärde, skulle vinna
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.
avsättning till fromma för en bättre skogsvård, varjämte ökade arbetstillfällen
komme att uppstå och därmed minskad arbetslöshet.
Till belysande av huru stort intresse staten hade av flottledernas skötsel
har framhållits, att enligt 1926 års fastighetstaxering värdena i kronor för
de skogar, från vilka virket framflottas genom Lule älv respektive Pite älv
med biflöden, fördelas sålunda:
Luleälv Pite il t
kronoparker och
övrig kronan tillhörig
skogsmark kr. 7,157,200 eller 51.s % kr. 16,120,200 eller 84.3 %
ecklesiastika skogar
» 63,600 »
0.5 % »
23,400 »
0.1
o/
''o
allmänningsskogar
» 1,610,100 »
11.7 % »
158,350 »
0.8
%
bolagsskogar ........
» 2,699,200 »
19.5 % »
988,100 »
5.2
%
övriga skogar
» 2,281,200 »
16.5 % »
1,825,100 »
9.6
%
summa kr. 13,811,300 eller 100.— % kr. 19,115,150 eller 100.— %.
Härav framginge, att staten såsom störste skogsägaren efter ifrågavarande
vattendrag ägde ett mycket stort intresse av, att flottningsförliållandena och
därmed även finansieringen av flottledernas utbyggande bleve ordnat på mest
ekonomiska sätt och att trävarubolagens intressen i jämförelse härmed vore
vad anginge Lule älv relativt samt i fråga om Pite älv synnerligen obetydliga.
Visserligen köpte bolagen mestadels virket å rot från statsskogarna,
men vore härvid att märka, att rotvärdena minskades med samma belopp,
vartill flottnings- och amorteringskostnaderna uppginge.
Då älvarna i fråga utgjorde enda transportleden för virke från de skogar,
som vore belägna utefter desamma, skulle skogsvärdena bliva tämligen illusoriska,
om icke flottlederna möjliggjorde deras tillgodogörande. Man kunde
sålunda med full visshet påstå, att den bästa säkerheten för en flottningsförenings
skulder utgjorde de skogstillgångar, som funnes utefter älven och
som måste utflottas genom densamma. Då såsom ovan framhållits staten
hade det ojämförligt största intresset av flottningsförhållandenas ändamålsenliga
ordnande uti ifrågavarande båda vattendrag, syntes det även med
rättvisa och billighet överensstämmande att staten på bästa ekonomiska sätt
stödde nämnda företag.
Rent principiellt hade statsmakterna redan erkänt det berättigade häri
genom det beslut, som av Kungl. Maj:t och riksdagen 1927 fattats att
ikläda svenska staten garanti för ett lån å högst 750,000 kronor att upptagas
av Kalix älvs flottningsförening.
Vidare har Rosenlund såväl i nu förevarande till domänstyrelsen ställda
framställningar som i en senare till styrelsen ingiven skrift ytterligare framhållit,
att den ränta, som de enskilda bankerna för närvarande betingade
sig av föreningarna, syntes vara alltför hög med hänsyn till att realiter sett
ingen risk förefunnes vid en dylik kapitalplacering. Någon annan säkerhet
än stämmo- eller styrelsebeslut rörande upptagande av lån hade icke heller
ifrågasatts av de långivande bankerna. Vidkommande de låneansökningar,
som för föreningarnas räkning gjorts hos fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden,
hade erhållits meddelande att, under förutsättning att staten ginge i
borgen för lånen, goda utsikter syntes föreligga, att lånen skulle beviljas.
4
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 44.
Då staten vore den ojämförligt största virkesägaren efter flottlederna i fråga
och därför mer än någon annan intressent betungades av nu utgående höga
räntor, syntes det ligga närmast till hands, att staten iklädde sig de största
förpliktelserna i fråga om företagens finansiering på bästa ekonomiska sätt.
Det torde få anses uteslutet, att andra skogsägare skulle kunna teckna dylik
garanti. Ej heller vore att förvänta, att flottningsföreningarna skulle kunna
anskaffa erforderlig garanti för lånen från annan än staten.
I sin förberörda skrivelse anför domänstyrelsen följande.
Då den framställning av sakläget, som över jägmästaren Rosenlund givit,
vore tillräckligt belysande, hade styrelsen, som kunde tillfullo vitsorda vad
av överjägmästaren anförts, härutöver föga att för egen del tillägga. Styrelsen
ansåge sig dock böra påpeka, att genomförandet av planerade distriktssammanslagningar
i båda nu ifrågavarande flottleder numera torde kunna
anses säkerställt. Styrelsen hade i annat sammanhang inför Kungl. Maj:t
berört de fördelar, kronan genom dessa distriktssammanslagningar beräknades
komma att vinna i form av ökade skogsvärden. Den nu av flottningsföreningarna
igångsatta aktionen för räntekostnadernas nedbringande komme, i
händelse densamma ledde till önskat resultat, tydligen ävenledes kronan tillgodo
såsom varande den största virkesägaren.
Då, såsom även av Rosenlund framhållits, kronan dessutom icke kunde
anses löpa någon som helst risk genom att åtaga sig nu begärd garanti,
finge domänstyrelsen hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes förskaffa styrelsen
bemyndigande att i likhet med vad av Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande
medgivits beträffande ett lån från samma fond till Kalix älvs flottningsförening
teckna sådan garanti, som av fullmäktige för pensionsförsäkringsfonden
kunde föroi-das såsom säkerhet för här omskrivna lån å 600,000
kronor till Lule älvs flottningsförening och å 900,000 kronor till Piteå
flottningsförening.
I ärendet hava remissutlåtanden avgivits den 12 september 1927 av länsstyrelsen
i Norrbottens län, den 11 oktober 1927 av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt den 31 i sistnämnda månad av statskontoret.
Länsstyrelsen hänvisar till vad handlingarna innehålla därom, att kronan
är ägare till den största delen av den skog, vars framskaffande för tillgodogörande
ifrågavarande flottningsföreningar hava att ombesörja i de av dem
administrerade flottleder. Då ett förbilligande av dessa transportkostnader
genom lägre förlagsräntor givetvis vore ägnat att höja statsskogarnas värde
och risken av den ifrågasatta borgen icke syntes stor samt statsmakterna
tidigare i motsvarande fall iklätt sig dylik garanti, tillstyrker länsstyrelsen
för sin del den av domänstyrelsen gjorda framställningen i ämnet.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erinrar, att statsmakterna tidigare i
motsvarande fall iklätt sig liknande garanti, samt tillstyrker med hänsyn
härtill och på av länsstyrelsen anförda skäl bifall till ansökningen.
Statskontoret anser, med hänsyn till vad i handlingarna framhållits om
det betydande statliga och allmänna intresse, som ifrågavarande flottleder
måste anses hava, och då någon risk förmenats icke vara förbunden med
den ifrågasatta garantiförbindelsen, det icke vara något att erinra mot att
framställning göres till riksdagen om utverkande av bemyndigande för domänstyrelsen
att teckna den ifrågasatta garantien för lånen.
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 44.
Såsom i ärendet erinrats har senast av 1927 års riksdag (prop. nr 55; DepartementsE.
skr. nr 32) lämnats medgivande åt Kungl. Maj:t att förbinda svenska cAe^"''
staten att ikläda sig garanti för lån av motsvarande beskaffenhet som de
nu omhandlade. Då det jämväl i förevarande fall måste anses vara av
stort intresse för statsverket såsom ägare till större delen av de skogar,
som äro belägna utefter ifrågavarande vattendrag, att flottningsföreningarnas
upplåning sker på sådant sätt, att den för föreningarna må bliva så
litet betungande som möjligt, tillstyrker jag framställning till riksdagen
om medgivande till tecknande av de ifrågasatta garantierna. Åt Kungl.
Maj:t torde få överlämnas att bestämma de villkor och former, varunder
garanti skall ställas.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att Kungl. Maj:t må förbinda svenska staten att ikläda sig
garanti för två amorteringslån, det ena å högst 600,000 kronor, avsett att
upptagas av Lule älvs flottningsförening, samt det andra å högst 900,000
kronor, avsett att upptagas av Piteå flottningsförening,
b) bemyndiga riksgäldskontoret att i fall av behov infria nämnda förbindelser.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1928.
1 saml.
36 häft. (Nr ii.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:172 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående garanti för lån, avsedda att upptagas av vissa flottningsföreningar. a1 i texten
- JoU 1928:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående garanti för lån, avsedda att upptagas av vissa flottningsföreningar. a1 i texten