Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa i vad angår vissa drivoch transportremmar m. fl. varuslag

1928-02-03 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:54, Angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade tulltaxa i vad angår vissa drivoch transportremmar m. fl. varuslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

•Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

1

Nr 54.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar i

den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för

inkommande varor fogade tulltaxa i vad angår vissa driv- och

transportremmar m. fl. varuslag; given Stockholms slott den

3 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

Enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet

förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa och anför:

Under den senaste tiden hava driv- och transportremmar av naturligt silke

med inslag av bomullsgarn förts i marknaden. Det i sådana remmar ingående

silket lär dock icke utgöras av vanligt, odlat silke utan av s. k.

vildsilke, som betingar ett betydligt lägre pris än den odlade varan; enligt

uppgift stå prisen å de båda slagen av silke till varandra i förhållande

såsom 1 till 6.

Med tillämpning av gällande bestämmelser för tullbehandlingen av varor

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 44 häfl. (Nr 54.1 1

Driv- och

transportremmar

av

silke.

Gällande bestämmelser.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Qeneraltull
8tyrelsen.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54,

av silke hänföras remmar av nämnda beskaffenhet till rubrik 362 1/2 i

tulltaxan, vilken rubrik upptager »vävnader och band för tekniskt bruk,

av silke enbart eller i förening med annat spånadsämne» med tull av 6

kronor för kilogram.

Generaltullstyrelsen har, under åberopande av § 3 i instruktionen för styrelsen,

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 23 november 1927 framhållit, att

den tull, som sålunda utginge för varor, bänförliga till sagda rubrik, syntes

innebära en alltför hård beskattning av ifrågavarande remmar, vilka enligt

uppgift icke betingade högre inköpspris än 10 å 15 kronor för kilogram, och

så gott som omöjliggjorde all import av dessa till riket; någon inhemsk tillverkning

av silkesremmar syntes ännu icke förekomma.

Sin ställning till denna fråga har generaltullstyrelsen närmare utvecklat

sålunda:

För styrelsen hade framhållits, att det icke vore förenligt med den svenska

industriens intressen att genom en alltför hög tull hindra importen av

remmar utav silke, enär dylika remmar i vissa avseenden erbjöde betydande

fördelar framför remmar av annat material. Silkesremmarna vore nämligen

mera smidiga och besutte därför större kraftöverföringsförmåga än andra

remmar av samma dimensioner. Man skulle alltså vid användning av silkesremmar

kunna för visst ändamål välja betydligt tunnare vara än som eljest

vore möjligt. Härigenom kunde vikten av remmarna nedbringas och belastningen

å transmissionerna minskas.

Vissa skäl syntes alltså tala för lämpligheten av att driv- och transportremmar

av silke belädes med lägre tull, än som nu utginge för dylika

remmar. Ehuru någon inhemsk tillverkning därav icke för närvarande

förekomme, syntes något tekniskt hinder för upptagandet av en sådan tillverkning

icke föreligga. Frågan om tullsatsens storlek syntes därför kunna

betraktas såsom en tullskyddsfråga. Härvid hade man att taga hänsyn till

bland annat tullbelastningen å råmaterialet. Silke av ifrågavarande slag

vore för närvarande åsatt en tull av 2 kronor för kilogram, och det bomullsgarn,

som komme till användning vid tillverkning av remmarna, syntes i

regel vara av beskaffenhet att draga en tull av 25 öre för kilogram.

Det material, varmed remmarna vanligen impregnerades, syntes däremot

vara fritt från tull. Enligt inhämtade upplysningar skulle för tillverkning

av 100 kilogram impregnerade silkesremmar åtgå, då fråga vore om ändlösa

remmar, 50 kilogram silke, 20 kilogram bomullsgarn samt 30 kilogram impregneringsmaterial

och eljest 47 kilogram silke, 30 kilogram bomullsgarn

och 23 kilogram impregneringsmaterial. För framställning av samma kvantitet

icke impregnerade remmar syntes åtgå, om remmarna tillverkades ändlösa,

71 kilogram silke samt 29 kilogram bomullsgarn och eljest 61 kilogram

silke och 39 kilogram bomullsgarn. De sammanlagda tullkostnaderna

för materialet skulle sålunda växla mellan 101 kronor 50 öre och 149 kronor

25 öre för 100 kilogram remmar. En tullsats av 1 krona 75 öre för

kilogram skulle sålunda utöver tullkostnaderna för materialet innefatta ett

skydd av mellan 73.5 och 26 öre per kilogram, vilket finge anses tillräckligt

för en eventuell inhemsk tillverkning av varan. Till jämförelse kunde

nämnas, att driv- och transportremmar av kamelhår respektive bomull och

lin vore belagda med en tullsats av 30 respektive 35 öre för kilogram. Det

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

effektiva tullskydd, tillverkningen av remmar utav sistnämnda material åtnjöte

syntes växla mellan 15 och 10 öre för kilogram, allteftersom remmarna

vore impregnerade eller ej.

Enligt de uppgifter angående värdet å silkesremmar, som inhämtats, skulle

en tullsats av 1 krona 75 öre för kilogram motsvara omkring 12 procent

av värdet för ändlösa och omkring 18 procent av värdet för icke ändlösa

remmar, och syntes nämnda tullsats ej kunna anses för införseln hava

prohibitiv verkan.

Därest förslaget om nedsättning av tullen å silkesremmar vunne beaktande,

syntes den härför erforderliga ändringen i tulltaxan lämpligen böra ske på

det sätt, att förenämnda rubrik 362 1/3 uppdelades i tvenne nummer, omfattande

det ena driv- och transportremmar och det andra alla övriga artiklar,

som nu fölle under rubriken i fråga.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte för riksdagen framlägga förslag om att rubrik 362 ''/2 måtte uppdelas

i två rubriker på det sätt, att tulltaxan i berörda delar erhölle följande

lydelse:

»Vävnader och band för tekniskt bruk, av

silke enbart eller i förening med annat

spånadsämne:

362 Vg a driv- och transportremmar ........................ 1 kg. 1 krona 75 öre

362 V2 b andra slag .................................................... 1 kg. 6 kronor.»

Kommerskollegium har, i anledning av remiss den 30 november 1927, Kommersavgivit

utlåtande i ärendet den 2 januari 1928. I utlåtandet har kollegium, kollegium.

med åberopande av i ärendet införskaffade tillstyrkande yttranden från

Sveriges industriförbund och Sveriges maskinindustriförening, förklarat sig

icke hava något att erinra mot bifall till generaltullstyrelsens föreliggande

förslag.

Sedermera har kommerskollegium med skrivelse den 5 januari 1928 överlämnat

ett yttrande i ärendet från svenska bomullsfabrikantföreningen.

Sagda förening har avstyrkt det av generaltullstyrelsen framlagda förslaget,

under motivering, att föreningen icke funnit några talande skäl föreligga

för ändring i nu gällande bestämmelser.

Lika med kommerskollegium och generaltullstyrelsen samt de i ärendet Departemntahörda

sammanslutningarna Sveriges industriförbund och Sveriges maskin- «*«/«*•

industriförening har jag funnit skäl tala för lämpligheten av att drivoch

transportremmar av silke beläggas med lägre tull än den för närvarande

enligt tulltaxerubriken 362 1/2 fastställda, 6 kronor för kilogram. Dessa

remmar synas ej betinga högre inköpspris än 10 å 15 kronor för kilogram,

och den höga tullsatsen lär i det närmaste förhindra deras införsel till riket.

Emellertid torde det vara till fördel för svenska industrien, att denna införsel

icke blir omöjliggjord, enär enligt lämnade upplysningar dylika remmar

i vissa avseenden äro bättre än remmar av annat material.

Vid bestämmande av den nya tullsatsen torde till utgångspunkt kunna

tagas storleken av tullbelastningen å råmaterialet till varan. Enligt verk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Golvplattor.

Gällande bestämmelser.

Inkommen

framställning.

Kommerskollegium

och

generaltullstyrelsen.

ställda beräkningar utgör denna belastning sammanlagt 102 å 149 kronor

för 100 kilogram. Toges hänsyn endast härtill, borde för varan alltså svara

en tullsats av 1 krona å 1 krona 50 öre för kilogram. Emellertid synes,

efter vad generaltullstyrelsen anfört, jämväl i fortsättningen böra räknas med

visst tullskydd för en eventuell inhemsk tillverkning av varan. Mot generaltullstyrelsens

av kommerskollegium biträdda uppfattning, att detta skydd

bleve väl avvägt, om tullsatsen bestämdes till 1 krona 75 öre — motsvarande,

enligt av mig inhämtade kompletterande uppgifter, 8 å 18 procent av varuvärdet

— har jag icke funnit anledning till erinran. Ej heller har jag något

att invända mot styrelsens förslag i fråga om sättet för utformningen av den

tillstyrkta tullförändringen. Den omständigheten, att tullsatsen vid förevarande

tulltaxerubrik 362 ]/2 beröres av handelsavtalet den 14 maj 1926

med Tyska riket, bör, då här är fråga om en tullsänkning, icke utgöra

hinder för ändringens genomförande.

Enligt gällande tulltaxa utgör tullen för »arbeten av cement: plattor även

av s. k. cementmosaik, samt ornament» (rubrik 36) 1 krona 25 öre för 100

kilogram. Tullen för »arbeten av mjuk kautschuk: plattor av högst 10

millimeters tjocklek (gummiduk) med inlägg eller omlägg av spånadsämne

eller metall; andra packnings- och tätningsmaterial samt packningar av mjuk

kautschuk i förening med spånadsämne, asbest eller metall eller av spånadseller

annat ämne i förening med kautschuk; ävensom plattor och andra

packningar av asbest i förening med spånadsämne eller av spånadsämne

eller asbest i förening med stearin, talg, talk och dylika ämnen» (rubrik

634) är 25 öre för kilogram. För »arbeten av mjuk kautschuk: hov- och

andra buffertar, plattor, packningar och tätningar, ej särskilt nämnda»

(rubrik 635) utgör tullen 50 öre för kilogram. Vissa golvplattor av omkring

9 millimeters tjocklek och bestående av två skikt, nämligen ett övre av

kautschuk samt ett undre av asbest och cement, av vilka det övre motsvarar

ungefär en tredjedel av plattornas tjocklek, hänföras för närvarande

till sistnämnda rubrik.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift av den 24 september 1927 har firman

Lindbeck & Gedda i Göteborg anhållit, att rimligare tullsats måtte snarast

fastställas å golvplattor av nyssberörda slag. Till stöd härför har firman

anfört, att den å ifrågavarande golvplattor belöpande tullen, motsvarande 8 å

9 kronor per kvadratmeter, syntes orimligt hög i förhållande till värdet å

de i varan ingående beståndsdelarna samt att tullsatsen omöjliggjorde import

av detta varuslag, som icke vore föremål för tillverkning i Sverige. Varan

borde i stället inordnas under rubriken 36 eller, om den ansåges hänförlig

till kautschukvara, rubriken 634.

Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen

den 30 december 1927 gemensamt avgivit utlåtande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

ö

Med utlåtandet hava ämbetsverken översänt ett yttrande i ämnet från

Sveriges kemiska industrikontor. Däri har industrikontoret uttalat, att

varan måste rubriceras med hänsyn till kautschukbeläggningen men att det

vore oklart, huruvida rubriken 634 i dess nuvarande lydelse kunde ifrågakomma

för varan. Emellertid har industrikontoret erinrat, att det av

firman framställda spörsmålet beaktats av 1925 års tulltaxerevision, som i

sitt förslag till ny tulltaxa, bland annat, vidtagit sådan omarbetning av

hithörande bestämmelser, att varan skulle bliva hänförlig till rubrik (nr 965)

med samma tullsats som rubriken 634. Eftersom spörsmålet således komme

under omprövning i samband med granskningen av nämnda förslag, har

industrikontoret ansett, att firmans framställning icke nu borde föranleda

någon åtgärd.

För egen del hava ämbetsverken anfört i huvudsak följande:

Sådana golvplattor, som avsåges i framställningen, kunde icke enligt tulltaxans

nuvarande lydelse tullbehandlas såsom cementplattor (tulltaxerubrik

36). Det* av asbest och cement bestående skiktet syntes närmast vara att

betrakta såsom underlag för kautschukmassan, som uppenbarligen icke utgjorde

endast en obetydlig ytbeläggning eller ett för varans praktiska användning

lämpligt överdrag utan inginge såsom en väsentlig beståndsdel,

vilken även förlänade plattorna deras karaktär. Att det övre lagret i plattan

icke utgjordes av ren kautschuk utan av en komposition, innehållande

nämnda material, kunde icke tillmätas någon betydelse i detta sammanhang,

då kautschuk icke plägade användas i rent tillstånd utan med viss

inblandning av främmande ämnen. Golvplattor av ifrågavarande slag syntes

därför med tillämpning av gällande bestämmelser otvivelaktigt böra tullbehandlas

såsom »arbeten av mjuk kautschuk: plattor, ej särskilt nämnda»

(rubrik 635).

Det vore emellertid uppenbart, att plattorna, som till följd av den ingående

cementen vore jämförelsevis tunga, bleve genom att hänföras till sistnämnda

rubrik mycket hårt beskattade. Enligt inhämtade upplysningar

motsvarade en tullsats av 50 öre för kilogram för närvarande omkring 45

procent av varuvärdet. Skulle priset, såsom ansetts för troligt, framdeles

gå ned, komme nämnda tullsats att framstå såsom ännu mera orimlig i förhållande

till värdet.

Såvitt ämbetsverken hade sig bekant, vore plattor av ifrågavarande slag

icke föremål för tillverkning inom landet.

Därest ändring skulle vidtagas i tulltaxan för vinnande av en mera

skälig tull å sådana golvplattor, varom nu vore fråga, ansåge ämbetsverken

sig emellertid icke kunna förorda varans upptagande bland cementarbeten,

såsom sökanden yrkat, utan syntes plattorna med hänsyn till sin karaktär

och i överensstämmelse med de principer, som låge till grund för varugrupperingen

i gällande tulltaxa, alltjämt böra bibehållas under avdelning

IX, som innefattade kautschuk och kautschuksvaror. Det syntes ej heller

kunna anses motiverat att inom denna avdelning i tulltaxan införa någon

ny rubrik för varan i fråga, som näppeligen kunde bliva någon större

importartikel. Vid sådant förhållande syntes den önskvärda nedsättningen

av tullen lämpligen kunna vinnas på det sätt, att varan upptoges i rubrik

634, vilken nu innefattade de särskilt nämnda slag av kautschuksplattor,

som droge en tull av 25 öre för kilogram. Härigenom skulle tullen bliva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Departements
chefen.

nedsatt till hälften av den nuvarande. Den vid rubrik 634 gällande tullsatsen

utgjorde för övrigt den lägsta, som för närvarande utginge för någon

vara inom gruppen »arbeten av mjuk kautschuk».

Såsom Sveriges kemiska industrikontor i sitt yttrande framhållit, skulle

golvplattor av ifrågavarande beskaffenhet enligt det förslag till ny tulltaxa,

som framlagts av 1925 års tulltaxerevision, bliva hänförliga till nr 965, som

i förslaget motsvarade den nuvarande rubriken 634 och vid vilket nummer

tullen jämväl upptagits till endast 25 öre för kilogram. Med hänsyn till

att frågan om en ändring i den nuvarande tullbeskattningen sålunda syntes

komma att upptagas till prövning av statsmakterna i samband med behandlingen

av förslaget till ny tulltaxa, ansåge kontoret, att den nu gjorda framställningen

icke borde föranleda någon åtgärd. Häremot kunde givetvis

göras den invändningen, att det ännu vore ovisst, när nyss berörda tulltaxeförslag

kunde komma att bliva föremål för prövning, och att den höga

tullen under mellantiden komme att så gott som omöjliggöra import av

varan i fråga.

På grund av vad sålunda anförts hava ämbetsverken ifrågasatt, huruvida

icke redan för 1928 års riksdag förslag borde framläggas om vidåigande av

sådan ändring av tulltaxerubriken 634, att rubriken erhölle följande lydelse:

Arbeten av mjuk kautschuk:

634 plattor av högst 10 mm. tjocklek (gummiduk) med inlägg

eller omlägg av spånadsämne eller metall, samt plattor

med underlag av cement eller annat dylikt material;

andra packnings- och tätningsmaterial samt packningar

av mjuk kautschuk i förening med spånadsämne, asbest

eller metall eller av spånads- eller annat ämne i förening

med kautschuk; ävensom plattor och andra packningar

av asbest i förening med spånadsämne eller av spånadsämne

eller asbest i förening med stearin, talg, talk

och dylika ämnen ................................................................ 1 kg. 25 öre.

Av den gjorda utredningen framgår, att vara av det slag, varom fråga är,

ansetts icke kunna med nuvarande lydelse av tulltaxan inordnas under annan

rubrik än den som avses för »arbeten av mjuk kautschuk; plattor, ej särskilt

nämnda» (rubrik 635). Den omständigheten, att i varan ingår ett

lager cement, synes emellertid, efter vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen

erinrat, medföra, att varan blir väsentligt högre beskattad än

som kan förutsättas hava vid bestämmandet av tullsatsen vid nämnda tulltaxerubrik

avsetts för de dit i allmänhet hänförliga varuslagen. Enligt införskaffad

uppgift motsvarar tullen i detta fall ej mindre än omkring 45 procent

av varuvärdet. Då detta förhållande lärer så gott som omöjliggöra importen till

Sverige av nämnda vara, vilken ej är föremål för tillverkning inom landet,

torde en förändring av bestämmelserna om varans tulltaxerubricering vara

önsklig. Förändringen synes mig lämpligen kunna vidtagas på sätt ämbetsverken

tillstyrkt, nämligen genom att i rubriken 634 införa orden »samt

plattor med underlag av cement eller annat dylikt material». Därigenom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54. 7

komme tullsatsen för varan att nedgå från 50 öre till 25 öre för kilogram.

För ett uppskov med tullsatsens nedbringande, till dess 1925 års tulltaxerevisions

förslag må träda i tillämpning, synes med avseende å föreliggande

omständigheter tillräcklig anledning icke föreligga.

De rubriker i tulltaxan, som avse fönster- och spegelglas, jämte till dessa

hörande anmärkningar hava för närvarande följande lydelse:

»Fönsterglas, även färgat, samt spegelglas:

ofolierat:

utan slipning eller etsning, i plana skivor med en

sammanlagd längd och hredd:

682

av mindre än 135 cm...........................

................. 1

kg.

10

öre

683

av 135 intill 245 cm.........................

................. 1

kg.

10

öre

684

av 245 cm. eller däröver......................

Anmärkningar till nr 682—684.

.................. 1

kg.

12

öre

1. Vid tullbehandling av glas, som icke har rätvinklig,

fyrhörnig torm, beräknas summan av största höjden och

största bredden motsvara sammanlagda längden och

bredden.

2. Avdrag i vikten medgives icke för emballaget.

mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt eller kupigt:

685 utan fasett- eller kantslipning.................................... 1 kg.

686 andra slag .................................................................... 1 kg.

f olierat:

687 utan fasett- eller kantslipning........................................ 1 kg.

688 andra slag ....................................................................... 1 kg.

25 öre

40 öre

40 öre

50 öre.»

Med stöd av § 3 i instruktionen för generaltullstyrelsen har styrelsen i

förutnämnda skrivelse den 23 november 1927 framhållit önskvärdheten av

viss ändring i gällande tulltaxas bestämmelser om fönster- och spegelglas.

Såsom skäl härför har generaltullstyrelsen anfört följande:

Av tulltaxerubrikerna 682—686 framginge, att det ofolierade glaset vore i

tullhänseende uppdelat i två kategorier, av vilka den ena omfattade sådant

i plana skivor inkommande glas, som saknade slipning eller etsning (rubrikerna

682—684), och den andra allt mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt

eller kupigt glas (rubrikerna 685—686). Uttrycket »utan slipning» i överrubriken

till nr 682—684 tolkades med hänsyn till uppställningen av rubrikerna

inom hela ifrågavarande grupp såsom avseende endast ytbehandlingen

i egentlig mening. Ofolierat glas med fasett- eller kantslipning men i övrigt

oslipat och utan etsning hade sålunda, om det inkommit i plana skivor, icke

hänförts till rubrik 686 utan tullbehandlats enligt någon av rubrikerna

682—684.

Uppdelningen av det ofolierade glaset i förenämnda två kategorier hade

tidigare icke vållat några större svårigheter av tullteknisk natur. På senare

tiden hade emellertid till införsel i allt större utsträckning förekommit

maskingjort eller s. k. draget fönsterglas. Dylikt glas vore i regel tjockare

och företedde en mera jämn yta än det vanliga blåsta glaset, varför det

ofta visat sig vara förenat med betydande svårigheter att vid tullbehandlingen

skilja detsamma från glas med slipad och polerad yta. Dessa svårigheter

syntes också komma att ökas i samma mån som tekniken för fram
-

Fönster- och

spegelglas.

Gällande bestämmeleer.

GeneraltuU
styrelsen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

ställningen av det dragna glaset utvecklades, och man kunde därför måhända

framdeles bliva nödsakad att taga i övervägande, huruvida icke glas av

sistnämnda slag i tullhänseende borde helt jämställas med ytslipat och

polerat glas.

Berörda svårigheter gjorde sig nu särskilt gällande vid tullbehandlingen

av sådana mindre, avpassade och i regel fasett- eller kantslipade glasskivor,

som infördes för användning till olika ändamål, exempelvis för att efter

foliering infattas i dörrar och möbler eller för att nyttjas såsom fönster

eller vindrutor å automobiler. Dylika mindre skivor utgjordes numera i

stor utsträckning av draget glas, och syntes för användning till nämnda

ändamål utsorteras de mest jämna och felfria stycken, som erhölles vid tillverkningen.

Då fråga vore om större ytor, kunde det dragna glaset ännu

icke på samma sätt ersätta det ytslipade, alldenstund de förefintliga ojämnheterna

i sådant fall alltid framträdde å någon del av ytan. När endast

mindre ytor stode till förfogande för bedömandet av glasets beskaffenhet,

ställde det sig, såsom nämnt, betydligt svårare att avgöra, huruvida ett

ytslipat glas förelåge eller ej, och på området sakkunniga personer, från

vilka yttranden inhämtats i tvistiga fall, hade också många gånger ställt

sig synnerligen tveksamma beträffande varans beskaffenhet i berörda avseende.

Det syntes därför icke vara möjligt att med nuvarande bestämmelser i

tulltaxan vinna erforderlig likformighet i tullbehandlingen av i mindre

dimensioner inkommande ofolierat fönster- och spegelglas. Då vidare bestämmelserna

i fråga ständigt förorsakade tidsödande undersökningar och

nödvändiggjorde samråd med sakkuniga, syntes en ändring däri få anses

påkallad. Ändringen syntes emellertid, åtminstone tills vidare, kunna begränsas

till att avse endast det fasett- eller kantslipade glaset av mindre

dimensioner, vilket, såsom förut framhållits, för närvarande vållade de

största svårigheterna vid tullbehandlingen. I fråga om dylikt glas syntes

den önskvärda likformigheten enklast kunna vinnas på det sätt, att i taxan

infördes en bestämmelse därom, att allt sådant glas skulle hänföras till rubrik

686, oavsett huruvida ytan blivit slipad och polerad eller ej. Genom införandet

av en dylik föreskrift skulle visserligen tullen för fasett- eller kantslipat

draget glas bliva höjd till 40 öre för kilogram. Härvid vore emellertid

att märka dels att — enär vid tullbehandlingen av glas, hänförligt till

någon av rubrikerna 682—684, allt emballage skulle inräknas i vikten,

medan däremot tullen för glas, som fölle under någon av de följande rubrikerna,

skulle utgå efter nettovikten — tullförhöjningen i verkligheten komme

att bliva avsevärt mindre än som framginge vid en direkt jämförelse mellan

tullsatserna, dels ock att fasett- eller kantslipning av ofolierat glas i plana

skivor utan slipning eller etsning å ytan för närvarande icke åtnjöte något

som helst tullskydd, under det att en dylik bearbetning i fråga om sådant

ofolierat glas, som vore mattslipat, slipat och polerat, etsat, böjt eller kupigt,

tillerkänts ett tullskydd av 15 öre för kilogram. Rörande frågan om tullskyddets

storlek för fasett- och kantslipning av glas hade 1906 års tulltaxekommitté

i sitt betänkande bland annat anfört följande: »Från de under

senare tid inom landet anlagda fabrikerna för fasett- och kantslipning av

glas har nämligen framhållits, att denna industri icke kunnat med framgång

upptaga konkurrensen med utlandet, enär fasett- och kantslipning för

närvarande vore helt och hållet i avsaknad av tullskydd. För fasett- och

kantslipat spegel- och fönsterglas har därför påyrkats införande av högre

tull, ett yrkande, som, då det för kommittén framstått såsom en brist i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

gällande taxa, att berörda bearbetning, genom vilken glasets värde lärer

höjas med en tredjedel, icke åtnjuter något som helst skydd, ansetts förtjänt

av beaktande; och har kommittén sålunda funnit så väl det slipade, ofolierade,

som det folierade glaset böra, sedan dimensionsgränsen bortfallit,

åsättas olika tull, allteftersom det är försett med eller saknar fasett- eller kantslipning.

— Vad beträffar ofolierat slipat eller etsat glas utan fasett- eller kantslipning,

varå medelvärdet lärer uppgå till omkring 75 öre per kilogram, har

tullen för detsamma ansetts böra sättas till medeltalet av gällande tullsatser

för dylikt glas eller till 25 öre per kilogram. — För folierat glas utan

fasett- eller kantslipning bar tullsatsen ansetts böra sättas något närmare

den högre nu utgående tullen eller till 45 öre per kilogram. För fasettoch

kantslipning har ett skydd av 15 öre per kilogram befunnits lämpligt

och bar därför det fasett- eller kantslipade glaset upptagits med tullsatser

av respektive 40 och 60 öre per kilogram.»

Att man icke samtidigt införde något tullskydd för motsvarande bearbetning

av sådant glas, som nu fölle under rubrikerna 682—684, syntes hava

berott därpå, att fasett- eller kantslipat dylikt glas då ännu icke förekommit

till införsel.

Därest fasett- eller kantslipat draget glas i mindre dimensioner skulle

föras till rubrik 686, komme tullskyddet för fasett- och kantslipningen, om

hänsyn toges till de olika emballagebestämmelserna, att uppgå till omkring

25 öre för kilogram, d. v. s. 10 öre mera än 1906 års tulltaxekommitté ansåg

böra utgå för sådan bearbetning. Då emellertid ändringen blott skulle

gälla de mindre dimensionerna, som man för övrigt i allmänna handeln

icke syntes skilja från spegelglas, och en avsevärd förskjutning i framställningskostnaderna

även inträtt till nackdel för de inhemska sliperierna, syntes

nämnda förhållande icke böra utgöra hinder för genomförandet av den ifrågasatta,

ur tullteknisk synpunkt synnerligen önskvärda ändringen i taxan.

Såsom i det föregående framhållits, ansåge styrelsen, i likhet med de sakkunniga

på området, med vilka styrelsen rådfört sig, att ändringen kunde

begränsas till att gälla endast fasett- eller kantslipat glas av mindre dimensioner.

Att härvid fastställa någon lägre gräns än den som redan funnes

angiven vid nr 682 i tulltaxan syntes dock knappast vara lämpligt, även

om detta eljest med hänsyn till ändringens syfte skulle låta sig göra.

Vad slutligen beträffade frågan, huru i tulltaxan skulle angivas, att sådant

ofolierat, i skivor med en sammanlagd längd och bredd av mindre än 135

om. inkommande draget glas, som blivit fasett- eller kantslipat, skulle tullbehandlas

enligt rubrik 686, syntes detta lämpligen böra ske på det sätt,

att till rubrik 682 fogades en anmärkning av följande lydelse:

»Till denna rubrik eljest häniörligt glas tullbehandlas, .om det inkommer med lasett- eller

kantslipning, enligt rubrik 686.»

I detta ärende har kommerskollegium den 2 januari 1928 avgivit infordrat Kommersutlåtande,

däri kollegium under hänvisning till införskaffade tillstyrkande kollegium.

yttranden av Sveriges fönsterglasbruksförbund, Sveriges industriförbund,

Sveriges maskinindustriförening och Sveriges kemiska industrikontor förklarat

sig icke hava något att erinra mot det avgivna förslaget.

Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, har på senare tiden förekommit

ökad införsel av ofolierat s. k. draget fönsterglas. Denna vara, som har

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 44 höft- (Nr 54J 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Barium
hydrat.

Gällande bestämmelser.

Inkommen

framställning.

Kommerskollegium

och

generaltullstyrelsen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

oslipad yta, har ofta endast med svårighet kunnat skiljas från glas med slipad

och polerad yta. Till följd härav hava olikformigheter i tulltaxerubriceringen

uppstått. De största svårigheterna hava, enligt vad generaltullstyrelsen upplyst,

inträtt i fråga om det fasett- eller kantslipade glaset av mindre dimensioner.

Det synes därför vara lämpligt att, såsom generaltullstyrelsen och

kommerskollegium tänkt sig, i fråga om dessa mindre glas företaga en jämkning

av tulltaxans bestämmelser sålunda, att fasett- eller kantslipat fönsterglas

och därmed likställt spegelglas utan slipad eller etsad yta och av mindre

dimensioner, förslagsvis med en längd och bredd av sammanlagt 135 centimeter

(rubrik 682), hänföras till samma rubrik, som avsetts för slipat och polerat

dylikt glas (rubrik 686). Tullsatsen för ifrågavarande ej slipade eller etsade

glas kommer därigenom att belöpa sig till 40 öre i stället för 10 öre för

kilogram, ökningen i tullen för varan blir dock i verkligheten avsevärt mindre,

än som svarar mot tullsatsens höjning, enär vid tullbeloppens uträkning

enligt rubriken 686 varans emballage icke, såsom förhållandet är vid den

hittillsvarande rubriceringen, inräknas i varans vikt. Genom ändringen

kommer fasett- eller kantslipning av ofolierat glas i plana mindre skivor

utan slipning eller etsning å ytan att erhålla visst tullskydd, nämligen

omkring 25 öre för kilogram. Häremot synes, med hänsyn till vad generaltullstyrelsen

i ämnet anfört och kommerskollegium biträtt, betänklighet

ej behöva möta. Mot styrelsens förslag i fråga om formen för ändringens

genomförande har jag ej funnit anledning till erinran.

Bariumhydrat finnes icke särskilt nämnt i tulltaxan. På grund härav

och då ifrågavarande artikel anses utgöra ett kemiskt-tekniskt preparat, hänföres

densamma till rubrik 1259, upptagande »kemiskt-tekniska preparat,

ej särskilt nämnda», med tull av 15 procent å värdet. Någon inhemsk

tillverkning av bariumhydrat förekommer icke, och enligt uppgift är ej

heller ifrågasatt att upptaga en sådan tillverkning.

I en till Kungl. Maj:t ställd, till kommerskollegium inlämnad skrift av

den 20 september 1927 har svenska ackumulator aktiebolaget Jungner anhållit,

att tullen å bariumhydrat måtte upphävas.

Med överlämnande av berörda skrift samt ett från Sveriges kemiska industrikontor

infordrat tillstyrkande utlåtande hava i anledning av den gjorda

framställningen kommerskollegium och generaltullstyrelsen i skrivelse den

19 oktober 1927 gemensamt anfört huvudsakligen följande:

Bariumhydrat användes för ett flertal olika ändamål. Sökandens behov

av varan vid tillverkning av ackumulatorer kunde för år 1927, enligt vad

som meddelats, beräknas uppgå till omkring 75 ton, vilken kvantitet betingade

ett inköpsvärde av omkring 21,000 kronor.

Den svenska kemiska industrien syntes icke hava något behov av tull
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

skydd för varan. Bariumhydrat skulle enligt det förslag till reviderad tulltaxa,

som framlagts av 1925 års tulltaxerevision, bliva fritt från tull.

Om nämnda vara skulle undantagas från tillämpningen av rubrik 1259,

syntes densamma lämpligen böra införas i rubrik 1145, vilken redan nu

upptoge två närstående bariumföreningar, nämligen bariumoxid och bariumsuperoxid.

I anslutning härtill hava ämbetsverken ifrågasatt vidtagande av sådan

ändring i tulltaxerubriken 1145, att rubriken erhölle följande lydelse:

»Koksalt (klornatrium), alla slag; klorkalium, salmiak (klorammonium),

klorkalcium, klorbarium, bariumoxid, bariumsuperoxid,

bariumhydrat, klormagnesium och kloraluminium; ävensom brom,

bromkalium, bromnatrium och bromammonium samt jod, jodkalium,

jodnatrium och jodammonium ............................................ fria.»

På grund av vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen i frågan Departementsanfört

får jag förorda, att tullfrihet beredes för preparatet bariumhydrat. cAe/*"- Ämbetsverkens förslag, att för ernående härav preparatet upptages i tulltaxerubriken

1145, synes mig lämpligt. Det må här erinras, att rubriken

till viss del är berörd av handelsavtalet den 4 maj 1925 med Spanien.

Med åberopande av vad jag sålunda beträffande de olika varuslagen

anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,

dels besluta, att den vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor fogade tulltaxan skall i nedan angivna delar

-erhålla följande ändrade lydelse:

Departe
mentschefens
hemställan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

362 7* a

362 Vs b

634

682

Kvantitet

för tullbehandlingen
-

Vävnader och band för tekniskt bruk, av silke

enbart eller i förening med annat spånadsämne:
driv-

och transportremmar...........................

andra slag .................................................

Arbeten av mjuk kautschuk:

1145

plattor av högst 10 mm. tjocklek (gummiduk)

med inlägg eller omlägg av spånadsämne

eller metall, samt plattor med underlag av

cement eller annat dylikt material; andra

packnings- och tätningsmaterial samt packningar

av mjuk kautschuk i förening med

spånadsämne, asbest eller metall eller av

spånads- eller annat ämne i förening med

kautschuk; ävensom plattor och andra packningar

av asbest i förening med spånadsämne

eller av spånadsämne eller asbest i

förening med stearin, talg, talk och dylika

ämnen .....................................................

Fönsterglas, även färgat, samt spegelglas:

of olierat:

utan slipning eller etsning, i plana skivor

med en sammanlagd längd och bredd:

av mindre än 135 cm.......................

Anm. Till denna rubrik eljest hänförligt

glas tullbehandlas, om det inkom

mer med fasett- eller kantslipning,

enligt rubrik 686.

Koksalt (klornatrium), alla slag; klorkalium

salmiak (klorammonium), klorkalcium, klorharium,

bariumoxid, bariumsuperoxid, bariumhydrat,

klormagnesium och kloralumi

nium; ävensom brom, bromkalium, bromnatrium

och bromammonium samt jod, jodkalium,

jodnatrium och jodammonium

kg.

kg.

1 kg.

1 kg.

Tullsats

Kronor

75

25

10

fria

dels ock förklara, att ändringarna skola träda i kraft å dag, som

Konungen bestämmer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

13

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bil. litt.

vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1928.

1 samt.

44 haft. (Nr 5b.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:47 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 a1 i texten
  2. BevU 1928:7 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i den vid förordningen den 9 juni 1911 s. 1 i texten