Sök i Ratio Lex

Angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv

1928-02-03 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:55, Angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

1

Nr 55.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående efterskänkande i

vissa fall av kronans rätt till danaarv; given Stockholms slott

den 3 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Ribbing, Meukling, Gäkde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anför:

l:o.

Den 17 november 1920 avled snickaren Jakob Johansson Stenman från

Gävle, efterlämnande såsom stärbbusdelägare endast hustrun Kristina Sofia

Stenman, född Sundberg. Enligt den efter Stenman den 12 januari 1921

upprättade bouppteckningen utgjorde behållningen i boet 608 kronor 26 öre.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. A 5 håfl. (Nr 55.)

Danaarv efter

snickaren

Jakob Johansson

Stenman

från Gävle.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

Då någon arvinge efter Stenman icke anmält sig inom föreskriven tid

för tagande av arv efter honom, skall hälften av nämnda behållning eller

304 kronor 13 öre tillfalla kronan såsom danaarv.

Med eget utlåtande den 27 augusti 1927 har länsstyrelsen i Gävleborgs

län överlämnat, jämte yttrande av magistraten i Gävle, en till Kungl.

Maj:t ställd skrift, i vilken änkan Stenman, som av magistraten i Gävle,

efter anmodan av kammaradvokatfiskalsämbetet, förständigats att till statsverket

inleverera nämnda danaarvsmedel, anhållit, att kronans rätt till

danaarv efter hennes man måtte efterskänkas till förmån för henne. Till

stöd härför har sökanden anfört, att hon, som vid mannens död uppnått

73 års ålder och sedan den 8 november 1923 vårdades å fattigvårdsanstalten

i Gävle, i tro att hon ägde rätt till hela kvarlåtenskapen efter

sin avlidne man förbrukat densamma och numera vore urståndsatt att

återbetala någon del av behållningen i boet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ävensom magistraten i Gävle hava till

bifall förordat den gjorda ansökningen, och har magistraten tillika vitsordat

riktigheten av de utav änkan Stenman lämnade uppgifterna.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som den 12 september 1927 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet, har därvid meddelat, att ämbetet låtit med

åtgärder för indrivande av danaarvet anstå i avbidan å beslut över den

föreliggande ansökningen; och har ämbetet med hänsyn till de i ärendet

upplysta oniständigheter tillstyrkt bifall till ansökningen.

Departements- På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t

chefen. m4tte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter Jakob Johansson Stenman må efterskänkas

till förmån för dennes änka Kristina Sofia Stenman, född Sundberg.

2:o.

Danaarv efter Den 21 mars 1924 avled i Norrköping ogifta Hilma Helena Pettersson

HPettersson3 ®:t Olai församling i nämnda stad utan att efterlämna kända arvingar,

från Norr- Enligt en den 11 juli samma år efter henne upprättad bouppteckning uppköping.

|joets behållning till 7,981 kronor 28 öre.

Då någon arvinge efter Hilma Helena Pettersson icke inom natt och år

från dödsfallet anmält sig till tagande av arv efter henne, är hennes kvarlåtenskap

att anse såsom danaarv.

Änkan Anna Mathilda Olofsson Lindahl, född Möller, som ansåg, att

vissa av Hilma Helena Pettersson i livstiden gjorda uttalanden — av innebörd

att den, som skötte och hjälpte Hilma Helena Pettersson, när hon

bleve oförmögen att sköta sig själv, skulle erhålla hennes kvarlåtenskap —

innebure ett till änkan Lindahls förmån upprättat muntligt testamentariskt

förordnande, gjorde härom anmälan hos den person, som av rätten

förordnats att såsom god man omhändertaga kvarlåtenskapen efter den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

3

avlidna. Med anledning härav hölls, på sätt utdrag av rådhusrättens i

Norrköping doinbok för den 14 april 1924 utvisar, på begäran av gode

mannen vittnesförhör för dödsfalls skull med en del personer angående

ifrågakomna, av Hilma Helena Pettersson gjorda uttalanden. Sedan änkan

Lindahl samma dag vid nämnda rådhusrätt såsom testamente bevakat det

Hilma Helena Petterssons förordnande, som innefattades uti omförmälda

domboksutdrag, instämde advokaten Axel Kegnell i egenskap av i vederbörlig

ordning förordnad god man för den avlidnas okända arvingar änkan

Lindahl till rådhusrätten, under yrkande att ifrågavarande muntliga testamentariska

förordnande måtte förklaras vara utan verkan som testamente

samt icke utgöra hinder för den avlidnas eventuella arvingar att komma

i åtnjutande av dem lagligen tillkommande arvslott. Genom en den

3 augusti 1925 meddelad dom, som vunnit laga kraft, prövade rådhusrätten

lagligt förklara de såsom testamente bevakade yttrandena icke utgöra

hinder för Hilma Helena Petterssons okända arvingar att komma i

åtnjutande av dem lagligen tillkommande arvslott efter Hilma Helena

Pettersson.

Änkan Lindahl, som i förenämnda mål åtnjutit fri rättegång, har i en

till Kungl. Maj:t ställd, den 28 augusti 1925 till finansdepartementet inkommen

skrift gjort framställning, i syfte att Kungl. Maj:t måtte till

hennes förmån efterskänka kronans rätt till danaarv efter Hilma Helena

Pettersson.

Till stöd för ansökningen har änkan Lindahl huvudsakligen framhållit,

att av de vid omförmälda vittnesförhör avgivna vittnesberättelserna framginge,

att den avlidnas önskan varit, att den som vore henne behjälplig,

då hon av sjukdom icke kunde reda sig själv, skulle erhålla hennes kvarlåtenskap,

ävensom att den avlidna under lång tid före sin död utan ersättning

vistats hos sökanden, ehuru sökanden själv levat under knappa

omständigheter.

Länsstyrelsen i Östergötlands län, som den 22 oktober 1925 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet, har därvid anfört, att länsstyrelsen ansåge

behjärtansvärda skäl för bifall till framställningen föreligga.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har, på grund av remiss, den 3 augusti

1926 avgivit utlåtande i ärendet och därvid överlämnat av ämbetet inhämtade

yttranden från stadsfullmäktige i Norrköping och magistraten

därstädes.

Stadsfullmäktige i Norrköping hava anfört följande:

»Då enligt Kungl. Maj:ts nådiga resolution den 2 juli 1777 med fastställelse

av den emellan stadens Magistrat och Tjugufyra Äldste ’i närmare

conformité’ med de av Gustaf II Adolf år 1620 staden förunnade privilegier

ingångna överenskommelse och förening, i vilken bland stadens inkomster

upptages bland annat ''Danarf, kronan får anses hava på staden överlåtit

sin rätt till inom staden fallande danaarv samt det följaktligen bör ankomma

på stadens myndigheter att i förevarande fall träffa avgörande, få stads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

fullmäktige hemställa, att kammaradvokatfiskalsämbetet ville föreslå Kungl.

Maj:t besluta, att ifrågavarande ansökning icke skall till någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd föranleda».

Magistraten i Norrköping har förenat sig i stadsfullmäktiges hemställan.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har beträffande frågan om Norrköpings

stads rätt till inom staden fallande danaarv åberopat innehållet i ett av

ämbetet den 14 mars 1918 avgivet utlåtande angående jämkning i gällande

bestämmelser om danaarv till förmån för efterlevande make. Med

hänsyn till den i ärendet vunna utredningen, av vilken framgått, att Norrköpings

stad av ålder och, såvitt ämbetet kunnat finna, städse från

kronans sida obestritt utövat rätten att taga de inom staden fallande

danaarven, samt då det vid sådant förhållande ankomme på stadens myndigheter

att i förevarande fall träffa avgörande, har advokatfiskalsämbetet

hemställt, att ifrågavarande ansökning icke måtte till någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd föranleda.

Det av kammaradvokatfiskalsämbet åberopade, av ämbetet den 14 mars

1918 avgivna utlåtandet innehöll, så vitt nu är i fråga, huvudsakligen

följande:

Norrköpings stad hade till stöd för sin uppgivna danaarvsrätt åberopat

konung Gustaf II Adolfs privilegier till staden den 26 april 1620 p. 22

samt Kungl. Maj:ts nådiga stadfästelseresolution den 2 juli 1777 på den av

magistraten och borgerskapets 24 äldste träffade överenskommelse och förening

angående Norrköpings stads framgene styrelse. Omförmälda punkt i

privilegierna tillförsäkrade emellertid staden allenast en lösningsrätt till jord

och hus, som tillfallit kronan i danaarv, och 1777 års förening kunde blott

i så måtto åberopas till stöd för stadens anspråk, att bland stadens inkomster

upptagits utom en mängd andra poster jämväl »Dan-arf». Man skulle härav,

på sätt stadens stadsfullmäktige i sitt i ärendet avgivna yttrande gjorde

gällande, vara berättigad sluta, att staden redan före nämnda resolution fått

på sig överlåten kronans rätt till danaarv. Ehuru tvivel kunde råda i fråga

om Norrköpings stads laga förvärv av kronans danaarvsrätt, syntes kunna

fastställas, att berörda stad av ålder och från kronans sida obestritt utövat

denna rätt i hela dess omfattning.

Justitiekanslärsämbetet har i detta ärende den 27 augusti 1926 avgivit

infordrat utlåtande av följande lydelse:

»Stadsfullmäktige hava påstått, att kronan genom resolution den 2 juli

1777 och de av Gustaf II Adolf år 1620 utfärdade privilegier får anses hava

till Norrköping överlåtit sin rätt till inom staden fallande danaarv. Winroth

anser (arv och danaarv sid. 267) tvivel råda om, huruvida Norrköping

verkligen förvärvat nämnda rätt. Han anför (ibid): ''För Norrköpings del

grundar sig sålunda rätten endast därpå, att bland stadens inkomster upptagits

’Dan-arf’ i en mellan magistraten och stadens 24 äldste sluten förening,

som erhållit Kungl. Maj:ts stadfästelse den 2 juli 1777; och de i handlingen

åberopade stadsprevilegierna den 26 april 1640 tillförsäkra i sin p. 22---

staden allenast en lösningsrätt till jord och hus, som tillfallit kronan i

danaarv, och 1777 års förening handlar om mångt och mycket, såsom me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

dels och kontributioners förvaltning och räkenskapernas bättre inrättande,

taxeringar, magistratens fördelning på divisioner m. m. dylikt. Men i rubriken

angives dock visserligen också såsom ett dess ändamål: ’stadens inkomsters

formerande’. Jämväl justitiekanslersämbetet anser det tvivelaktigt,

om Norrköping förvärvat rätt till danaarv. Med hänsyn till den ställning,

som i frågan intagits av kammarkollegiums advokatfiskal, vilken är statens

specielle representant beträffande danaarv, håller justitiekanslersämbetet dock

före att det näppeligen föreligger någon möjlighet att domstolsvägen få frågan

avgjord till statens förmån; hittills tillämpad praxis torde antagligen

komma att väga synnerligen tungt vid en eventuell domstolsprövning. Enligt

Winroth (nyss nämnda arbete sid. 279) har från riksdagens sida uttalats

såsom grundsats, att kronans rätt till kvarlåtenskapen bör vara ställd utom

tvivel, innan väckt fråga om dess bortskänkande i riksdagen företages till

avgörande. I så fall lärer nu remitterade ansökningen icke böra föranleda

till någon Eders Kungl. Maj:ts vidare åtgärd. Men eljest har justitiekanslersämbetet

för sin del intet att erinra mot, att statsmakterna avstå från

den rätt, staten må kunna äga till det arv, som i remitterade ansökningen

avses».

Sedan länsstyrelsen i Östergötlands län anbefallts att bereda stadsfullmäktige

i Norrköping tillfälle att avgiva yttrande, huruvida staden för

sin del gjorde anspråk på ifrågavarande danaarv samt i så fall, huruvida

staden vore villig att, såvitt på staden ankomme, på ansökning av änkan

Anna Mathilda Olofsson Lindahl, född Möller, till henne efterskänka sin

rätt i berörda avseende, har länsstyrelsen med skrivelse den 7 oktober

1927 till finansdepartementet överlämnat från stadsfullmäktige infordrat,

den 22 september 1927 avgivet yttrande, däri stadsfullmäktige, jämlikt

beslut samma dag, förklarat, ej mindre att Norrköpings stad gjorde anspråk

på i ärendet ifrågakomna danaarv, än även att staden för närvarande

icke vore beredd att efterskänka sin rätt till detsamma. Stadsfullmäktige

hava därvid åberopat ett av drätselkammaren i Norrköping

införskaffat utlåtande från Norrköpings stads ombudsman.

Såsom av utredningen framgår, gör Norrköpings stad gällande, att till

staden överlåtits statens rätt till de inom staden fallande danaarv. Då

rättmätigheten av stadens anspråk icke torde få anses oomtvistlig, synes

detta anspråk icke böra utgöra hinder för sökanden att i vad angår statens

eventuella rätt få sin ansökning prövad och vinna bifall till densamma,

såvida föreliggande omständigheter därtill eljest föranleda. Den av justitiekanslersämbetet

omförmälda grundsatsen, att kronans rätt till kvarlåtenskap

bör vara ställd utom tvivel, innan väckt fråga om dess bortskänkande

företages till avgörande, lärer få antagas hava inneburit allenast, att spörsmålet,

huruvida danaarv över huvud föreligger, bör vara fullt utrett, innan

beslut om efterskänkande fattas.

Vid sådant förhållande och då jag i överensstämmelse med den mening,

som länsstyrelsen och justitiekanslersämbetet härutinnan uttalat, funnit

föreliggande omständigheter i ärendet tala för efterskänkande av statens

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

Danaarv efter

Emeli Josefina

Johansson

från Stora

Rör i Högsrums

socken.

rätt till förmån för sökanden, anser jag mig böra hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt kronan må kunna äga till danaarv efter Hilma Helena

Pettersson från Norrköping må efterskänkas till förmån för änkan Anna

Matkilda Olofsson Lindahl, född Möller.

3:o.

Den 23 maj 1926 avled hushållerskan Emeli Josefina Johansson från

Stora Rör i Högsrums socken av Kalmar län utan att efterlämna kända

arvingar. Enligt den efter henne den 21 augusti 1926 upprättade bouppteckningen

utgjorde behållningen i boet 1,135 kronor 66 öre. Bland tillgångarna

upptogs lägenheten Sommarbo till värde av 500 kronor.

Genom ett den 25 maj 1925 upprättat testamente hade Emeli Josefina Johansson

förordnat, att nämnda fastighet skulle efter hennes död tillfalla

ogifta Elsa Johansson i Stora Rör.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar

delgivits omförmälda testamente, har enligt ett den 9 mars 1927 utfärdat

bevis icke funnit anledning att mot testamentet föra klandertalan.

Då någon arvinge efter Emeli Josefina Johansson icke inom natt och år

från dödsfallet anmält sig till tagande av arv efter den avlidna, skall således,

då berörda testamente avser allenast boets fasta egendom, hennes kvarlåtenskap

i övrigt såsom danaarv tillfalla kronan.

Hos Kungl. Maj:t har nu Elsa Johansson i Stora Rör anhållit, att den

kronan tillkommande rätt till ifrågavarande danaarv måtte efterskänkas

till förmån för henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden anfört, att hon under många

år dagligen varit Emeli Josefina Johansson behjälplig i hennes vanliga

göromål och under hennes sista långvariga sjukdom vårdat henne utan

någon gottgörelse, ävensom att den avlidnas avsikt säkerligen varit, att

sökanden skulle bekomma all hennes egendom och sålunda icke endast

fastigheten Sommarbo, ehuru det upprättade testamentet, troligen beroende

på missuppfattning av den, som biträtt den avlidna med upprättande

av detsamma, kommit att avse allenast fastigheten.

Vid sin ansökning har sökanden fogat dels ett av två personer avgivet

intyg, att sökanden, ehuru själv utan tillgångar, varken fordrat

eller erhållit ersättning för den omvårdnad, hon under många år ägnat

den avlidna, dels ock ett av fjärdingsmannen i orten, som bevittnat omförmälda

testamente, avgivet intyg, enligt vilket Emeli Josefina Johansson

skulle hava till honom yttrat, att hon önskade, att sökanden skulle erhålla

all kvarlåtenskap efter henne.

Länsstyrelsen i Kalmar län har efter inhämtande av yttrande från vederbörande

domhavande, som tillstyrkt ansökningen, i ett den 24 oktober

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

7

1927 avgivet utlåtande förklarat, att länsstyrelsen icke hade något att

erinra mot bifall till densamma.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som den 5 januari 1928 avgivit utlåtande

i ärendet, har därvid meddelat, att ämbetet låtit anstå med åtgärder för

indrivandet av danaarvet i avbidan på beslut över den föreliggande ansökningen;

och bar ämbetet, under åberopande av genom landsfiskalen i orten

verkställd utredning rörande sökandens person och ekonomiska förhållanden

ävensom angående tillförlitligheten av de i berörda intyg förekommande

uppgifter, vidare anfört, att då av den i ärendet förebragta utredningen

framginge, att sökanden utöver den henne testamenterade lägenheten

icke ägde några tillgångar samt att hon jämte sin åldriga moder vore

för sin existens beroende av en i Amerika bosatt syster, ämbetet på grund

härav och i betraktande av omständigheterna i övrigt i ärendet funne sig

böra tillstyrka bifall till den gjorda ansökningen.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t Departementsmåtte

föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronans rätt till danaarv efter Emeli Josefina Johansson från Högsrums

socken i Kalmar län må efterskänkas till förmån för Elsa Johansson

i samma socken.

4:o.

Den 5 januari 1926 avled kokerskan Augusta Maria Åkergren från Sala Danaarv efter

utan att, såvitt en efter henne den 28 januari 1926 upprättad bouppteck- fj“BU|J[gr

ning utvisade, efterlämna kända arvingar. Enligt bouppteckningen ut- från SsUa.6"

gjorde behållningen i boet 1,507 kronor 57 öre.

Då någon arvinge efter den avlidna icke inom natt och år efter dödsfallet

anmält sig till tagande av arv efter henne, tillfaller hennes kvarlåtenskap

såsom danaarv kronan.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 17 december 1927 dagtecknad skrift

har nu änkan Hilda Sofia Norström i Grönhult, Hjulsjö socken, Örebro

län — med förmälan, att hon, som vore syster till den avlidna, ej förut

erhållit underrättelse om systerns död — anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

med frånträdande av sitt anspråk på danaarvet efter Augusta Maria Åkergren

förklara sökanden berättigad att taga arv efter henne.

Till stöd för ansökningen har sökanden åberopat av kyrkoherden i

orten utfärdade intyg dels att sökanden, som vore född den 26 januari

1860 och änka efter skogvaktaren Gustaf Norström, vore enda dotter till

Erik Jansson och hans hustru Maja Lena Jansdotter från Hjulsjö samt

att sökandens moder före sitt äktenskap haft en dotter, nämligen hemälda

Augusta Maria Åkergren, dels ock att sökanden vore medellös.

Länsstyrelsen i Örebro län har den 13 januari 1928 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet samt därvid fogat bland annat av vederbörande lands
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

Departements
chefen.

Danaarv efter

fjärdingsmannen

A. 0.

Anderssons

hustru Sophia

Matilda Andersson,

född

Gustafsson,

från Nordsjö

i Västerlövsta

socken.

fiskal avgivet yttrande, innefattande utredning rörande sökandens person

och ekonomiska förhållanden, och har länsstyrelsen för egen del anfört:

Enligt vad landsfiskalen upplyst, vore sökanden medellös och sedan mer

än tio år tillbaka på grund av sjukdom oförmögen till arbete. Hon vistades

hos och vårdades av en son, som innehade ett mindre torp under aktiebolaget

Stjernfors-Ställdalen. Det kunde därför också antagas, att sökanden

först lång tid efter systerns död erhållit kännedom om denna. På grund

härav och då sökanden, såvitt handlingarna utvisade, vore närmaste arvinge

efter den avlidna, finge länsstyrelsen tillstyrka bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som den 19 januari 1928 avgivit infordrat

utlåtande, har därvid, med förmälan att ämbetet låtit anstå med åtgärder

för indrivandet av danaarvet i avbidan på beslut över den föreliggande

ansökningen, vidare anfört, att då av den i ärendet förebragta

utredningen framginge, att den avlidna vore dotter utom äktenskapet till

sökandens moder, Maja Lena Jansdotter, och sökanden således stode i

nära släktskap till den avlidna samt då, enligt vad utredningen gåve vid

handen, sökanden befunne sig i fattiga omständigheter och till följd av

sjukdom vore oförmögen till arbete, ämbetet funne sig böra tillstyrka ett

efterskänkande av danaarvet ifråga till sökanden.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter Augusta Maria Åkergren må efterskänkas

till förmån för änkan Hilda Sofia Norström.

5:o.

Den 21 oktober 1914 avled fjärdingsmannen Anders Oscar Anderssons

hustru Sophia Matilda Andersson, född Gustafsson, från Nordsjö i Västerlövsta

socken utan att efterlämna andra stärbhusdelägare än sin man.

Enligt den efter henne den 8 januari 1915 upprättade bouppteckningen

utgjorde behållningen i boet 440 kronor 75 öre.

Något skriftligt arvsskifte efter hustru Andersson upprättades icke, utan

utbekom vederbörande godeman för den avlidnas okända arvingar, sedan

den avlidnas man först uttagit sin fördel av det oskiftade boet eller 22

kronor 4 öre, därefter hälften av återstående behållningen i boet enligt

bouppteckningen eller således 209 kronor 35 öre. Då någon arvinge efter

den avlidna icke inom natt och år efter dödsfallet anmält sig till tagande

av arv, tillfaller boet efter henne, sedan efterlevande mannen uttagit sin

giftorätt och fördel av bo oskifto, kronan såsom danaarv.

Hos Kungl. Maj:t har nu efterlevande mannen, fjärdingsmannen Anders

Oscar Andersson i Risbro, Skogs Tibble socken — under erinran att de

okända arvingarnas andel i kvarlåtenskapen efter hustrun, för närvarande

uppgående till 320 kronor 64 öre, skulle därest sökandens hustru avlidit efter

1920 års utgång, på grund av den sistnämnda år införda arvsrätten för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 55.

9

efterlevande make hava utan vidare tillfallit honom — anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte avstå från berörda medel av kvarlåtenskapen såsom danaarv.

Till stöd för ansökningen har sökanden jämväl åberopat ett av kommunalnämndsordföranden

i orten avgivet intyg, utvisande att sökanden befinner

sig i knappa ekonomiska omständigheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län har i ett den 14 januari 1928 avgivet infordrat

utlåtande yttrat, att länsstyrelsen ansåge sig böra tillstyrka bifall

till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som den 25 januari 1928 avgivit infordrat

utlåtande i ärendet, har därvid anfört, hland annat:

Såvitt ämbetet kunnat finna, hade någon kungörelse om arvfallet, oaktat

beslut härom fattats av vederbörande häradsrätt, icke ägt rum. Ämbetet

hade ej heller eljest förrän genom förevarande ansökning erhållit kännedom

om arvfallet. Då sökanden, därest Sophia Matilda Andersson avlidit efter

utgången av år 1920, på grund av nu gällande lag varit berättigad till

hela kvarlåtenskapen efter den avlidna samt då, enligt vad utredningen

gåve vid handen, sökanden befunne sig i knappa ekonomiska omständigheter,

funne sig ämbetet böra tillstyrka ett efterskänkande av danaarvet

ifråga till sökanden.

På grund av vad sålunda förekommit, hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter Sophia Matilda Andersson, född

Gustafsson, må efterskänkas till förmån för hennes efterlevande man,

fjärdingsmannen Anders Oscar Andersson.

Vad föredragande departementschefen under punkterna

l:o—5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla

samt förordnar, att proposition av den lydelse,

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Svante Ericsson.

Departement#- chefen.

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 45 Imf t. (Nr 55.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:44 Skrivelse till Konungen i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 10 i texten
  2. SU 1928:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. • a1 i texten