Sök i Ratio Lex

Angående inköp av vissa markområden i den s. k. Djurgårdsstaden

1928-02-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:64, Angående inköp av vissa markområden i den s. k. Djurgårdsstaden

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inköp

av vissa markområden i den s. k. Djurgårdsstaden;

given Stockholms slott den 3 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

liiBBiNG, Meurling, Garde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

Genom avtal den 12 mars 1917 mellan kronan och Stockholms stad försålde

staden till kronan bland annat ett område i den s. k. Djurgårdsstaden,

omfattande tomter, gatumark och utfyllningar i Saltsjön. Genom förvärvet

av nämnda område avsågs från kronans sida bland annat att bereda möjlighet

för en förflyttning av nuvarande varvsanläggningar å Skeppsholmen

eller Galärvarvet till området i fråga.

Nämnda avtal, vilket godkändes av 1918 års lagtima riksdag, är såsom

bilaga fogat vid propositionen nr 102 till samma riksdag. I sin i anledning

av berörda proposition till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse (nr 240) framhöll

riksdagen, att riksdagen funne det önskvärt, att åtgärder vidtoges för att de

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 51 käft. (Nr 64.)

247 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition nr 64.

för det dåvarande obebyggda strandområdena mellan Galärvarvet och den

mark i Djurgårdsstaden, som staten genom bland annat ifrågavarande avtal

förvärvade, komme i statens ägo, därest detta kunde ske på för staten

ekonomiskt tillfredsställande villkor.

Sedan Galärvarvet under år 1921 härjats av en eldsvåda, uppdrog Kungl.

Maj:t i samband med anvisande av medel för ersättande av viss vid nämnda

eldsvåda förstörd materiel genom brev den 30 september samma år åt marinförvaltningen

att bland annat uppgöra förslag till förvärvande för kronans

räkning av de återstående områden i närheten av den s. k. Allmänna gränd

å Djurgården, genom vilkas besittande varvet skulle erhålla ett sammanhängande

strandområde från det nuvarande Galärvarvet till Beckholmen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 oktober 1927 har nu marinförvaltningen

gjort framställning om inköp av vissa markområden i Djurgårdsstaden

samt därvid anfört följande.

Marinförvaltningen hade tidigare till åtlydnad av det förut omförmälda

brevet den 30 september 1921 fört underhandlingar med dåvarande bankirfirman

G. A. Kyhlberger angående förvärvande av det Kyhlberger tillhöriga

tomtområde i kvarteret Skeppsholmsviken, som låge närmast intill Galärvarvet.

Firman hade därvid förklarat sig villig försälja nämnda område till

ett pris av 700,000 kronor.

Sedan Kungl. Maj:t genom brev den 1 augusti 1922 bifallit en av marinförvaltningen

gjord framställning om utseende av sakkunniga för värdering

av ifrågavarande tomtområde, hade dessa sakkunniga — vilka utgjorts av

nuvarande landshövdingen S. H. Kvarnzelius, dåvarande hovrättsrådet i

Svea hovrätt B. Wieselgren, chefen för byggnadsdepartementet vid flottans

station i Stockholm, station singenjören K. A. Holmgren och förste ingenjören

vid Stockholms stads fastighetskontor G. E. Eggert — tillsammans med av

bankirfirman utsedda ombud värderat området till 575,000 kronor, vilket

belopp, fördelat å områdets hela areal, motsvarade ett värde av ungefär 177

kronor per kvm.

I en den 31 december 1921 till marinförvaltningen ställd skrivelse hade

emellertid byggnadsstyrelsen, som lämnat i uppdrag åt tjänstgörande arkitekten

hos styrelsen A. Sjöquist att värdera ifrågavarande tomtområde, meddelat,

att styrelsen för sin del funnit den av bankirfirman Kyhlberger begärda

köpeskillingen, 700,000 kronor, för hög och att värdet av fastigheten

enligt styrelsens mening skäligen borde sättas till allenast 400,000 kronor.

Numera hade i skrivelse den 21 oktober 1927 G. A. Kyhlbergers stärbhus

inkommit till marinförvaltningen med erbjudande att för en köpeskilling av

400,000 kronor till kronan försälja stärbliuset tillhöriga fastigheterna nr 3

och 4 i kvarteret Skeppsholmsviken samt fyra områden, nämligen två om

respektive 1,260. i kvm. och 538.6 kvm., avstyckade från fastigheten nr 6 i

kvarteret Fyrkanten, och två om respektive 4 kvm. och 38 kvm., avstyckade

från ett område benämnt Bomslupsgränden, allt inom Oscars församling och

å en marinförvaltningens skrivelse bifogad kartskiss streckat med rött.

Med användande av samma beräkningsgrund, som förut tillämpats vid

ovannämnda, av 1922 års sakkunniga gjorda värdering, varvid de sakkunniga

kommit till ett ungefärligt pris av 177 kronor per kvm., skulle enligt det nu

föreliggande anbudet den erbjudna tomtmarken åsättas ett värde av 123 kronor

45 öre per kvm., vilket överensstämde med den uppskattning av fastighetens

värde, som byggnadsstyrelsen, enligt vad ovan nämnts, funnit skälig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Nämnas kunde jämväl, att de till försäljning nu utbjudna tomtområdena för

närvarande vore uthyrda samt inbringade eu hyresinkomst av c:a 22.000

kronor, vilken summa genom fortsatt uthyrning torde kunna i framtiden

ökas. I enlighet med bestämmelserna för Stockholms varvs byggnadsfond

skulle hyresbeloppet tillföras denna.

Ifrågavarande tomtområden vore för flottan behövliga och inginge i de

områden, vilkas förvärvande 1918 års riksdag ansett önskvärt. Genom förenämnda

kungl. brev den 30 september 1921 hade marinförvaltningen erhållit

i uppdrag att söka förvärva dessa områden. Att ett så fördelaktigt pris

blivit erbjudet som 400,000 kronor eller det belopp, vartill byggnadsstyrelsen

vid sin efter allt döma mycket låga värdering kommit, syntes marinförvaltningen

vara beroende på åtskilliga för tillfället sammanfallande omständigheter,

som icke kunde förväntas återkomma. Då stärbliuset, för vars

räkning anbudet avgivits, blivit utrett och slutligen avvecklat, kunde tomtområdena,

om de försåldes till privat köpare, beräknas bliva på ett stadigvarande

sätt tagna i bruk, så att ett senare förvärv av desamma för statsverkets

räkning genom expropriation eller annorledes måste ställa sig

mycket ogynnsammare än det nu erbjudna. På grund härav ansåge marinförvaltningen,

att anbudet borde antagas. Därest så skedde, syntes också

för tomtområdena, intill dess de för varvets räkning toges i bruk, kunna

erhållas en avkastning, som utgjorde en god ränta på det däri nedlagda

kapitalet.

För likviderande av köpeskillingen ansåge marinförvaltningen Stockholms

varvs byggnadsfond böra anlitas. Nämnda fonds tillgångar utgjordes i första

hand av de medel, som Stockholms stad skulle till kronan betala enligt

avtal av den 7 april 1916 med vissa därtill gjorda tillägg angående mark

vid Lindarängen samt Fjäderholmarna in. m., vilka avtal med vissa ändringar

blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen å ena sidan samt Stockholms stadsfullmäktige

å andra sidan godkända. Fonden tillfördes därjämte inflytande

liyresmedel från de av kronan inköpta områdena i Djurgårdsstaden ävensom

å Beckholmen och Fjäderholmarna efter avdrag av erforderliga underhållskostnader.

I den mån fondens inkomster icke behövde tagas i anspråk till

gäldande av vissa ersättningar m. m., skulle fonden, efter riksdagens hörande,

komma till användning för byggnads- och andra dylika arbeten för flottans

varv i Stockholm. Fondens behållning uppginge för närvarande i avrundat

tal till 950,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen,

att för inköp av ifrågavarande fastigheter, innefattande eu areal av tillhopa

3,240 kvm., måtte få tagas i anspråk ett belopp av 400,000 kronor från Stockholms

varvs byggnadsfond.

Byggnadsstyrelsen, som den 22 december 1927 avgivit utlåtande i ärendet,

har anfört följande.

Den nu ifrågasatta köpeskillingen överensstämde med det belopp, vartill

fastigheten genom styrelsens försorg tidigare värderats och varom styrelsen

utlåtit sig i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 december 1921. Då sedan

dess icke inträffat omständigheter, som föranledde styrelsen till ändring i

denna värdering, hade styrelsen för sin del icke något att erinra mot den

nu omhandlade köpeskillingen, 400,000 kronor.

Med hänsyn till 1918 års riksdags i skrivelse nr 240 gjorda uttalande

angående önskvärdheten av att de obebyggda strandområdena mellan Galärvarvet

och Allmänna gränd komme i statens ägo, oberoende av huvuvida

flottstationen kvarlåge eller förflyttades till annan plats, ville styrelsen fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 64.

hålla, att styrelsen, som på sin tid avstyrkt förslaget om flottstationens förläggande

till Djurgården och Djurgårdsstaden, icke funne ifrågavarande

markförvärv från kronans sida olämpligt. Styrelsen ville emellertid påpeka,

att för kvarteret i fråga gällde särskilda byggnadsbestämmelser, som endast

medgåve bebyggande med bostadshus. För den händelse annan användning

av området avsåges, torde därför medgivande från Stockholms stad erfordras.

Ett bebyggande för varvsändamål torde från stadens sida knappast vara önskvärt

med hänsyn vare sig till de bakom liggande bebyggda områdena och

den med en dylik bebyggelse förenade brandfaran eller till områdets läge i

stadsbilden.

Ifrågavarande av marinförvaltningen till inköp föreslagna fastigheter utgöra

en del av de områden i närheten av den s. k. Allmänna gränd å Djurgården,

vilkas förvärvande ännu återstår, för att flottans varv i Stockholm

skall erhålla ett sammanhängande strandområde från Galärvarvet till Beckholmen.

Såsom förut nämnts, har riksdagen redan tidigare uttalat sig för

ett förvärvande av dessa områden, därest detta kunde ske på för staten

ekonomiskt tillfredsställande villkor. Yid sådant förhållande och då det för

fastigheterna begärda priset, 400,000 kronor, synes skäligt, finner jag mig

böra tillstyrka, att desamma nu förvärvas av kronan.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört därom, att för här ifrågavarande

kvarter gälla särskilda byggnadsbestämmelser, som endast medgiva

bebyggande med bostadshus, vill jag framhålla, att man torde kunna förutsätta,

att från Stockholms stads sida icke några hinder komma att resas för

ett framtida ändamålsenligt utnyttjande av områdena för varvets räkning.

Mot marinförvaltningens förslag, att de för köpeskillingens gäldande erforderliga

medel skola utgå av Stockholms varvs byggnadsfond, som härtill

lämnar tillgång, har jag icke något att erinra. Emellertid torde riksdagens

medgivande därtill böra inhämtas.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att för inköp av förut angivna, G. A. Kyhlbergers stärbhus tillhöriga fastigheter

— innefattande en areal av tillhopa 3,240 kvm. — i den s. k. Djurgårdsstaden

i Stockholm må från Stockholms varvs byggnadsfond tagas i

anspråk ett belopp av högst 400,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Yngvar Månsson.

Stockholm, K. I.. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av vissa markområden i den s. k. Djurgårdsstaden. a1 i texten
  2. SU 1928:144 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av vissa markområden i *den s. k. Djurgårdsstaden. s. 1 i texten