Sök i Ratio Lex

Angående grunder för statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter i Västerbottens län

1928-02-03 · 30 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:66, Angående grunder för statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter i Västerbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

1

Nr 66.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående grunder

för statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter

i Västerbottens län; given

Stockholms slott den 3 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Hamrin, Almkvist, Lyberg, von

Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför: .

Hos Kungl. Maj:t har Västerbottens läns landstings förvaltningsutskott

enligt uppdrag av landstinget gjort framställning dels om beredande av förhöjt

statsbidrag för utökande av antalet vårdplatser för tuberkulossjuka inom

länet, dels ock om erhållande av förhöjt statsbidrag till driftkostnaderna

vid de tuberkulossjukvårdsanstalter, som nu finnas inom nämnda län, och

vid de anstalter av nämnda slag, som avses att komma till utförande med

de ifrågasatta förhöjda statsbidragen till anläggningskostnaderna.

Innan jag ingår på behandling av denna framställning, torde jag först få

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 53 häft. (Nr 66.) 95 28 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

i största korthet erinra om tidigare och nu gällande bestämmelser beträffande

statens bidrag dels till uppförande eller inrättande och dels till drivande av

tuberkulossjukvårdsanstalter.

Vad då närmast angår det först avsedda bidraget, det s. k. byggnadsbidraget,

har riksdagen alltsedan år 1909 ställt medel till förfogande för beredande

av statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Beträffande storleken av sådant bidrag föreskrev 1908 års riksdag, att

detsamma finge bestämmas till högst hälften av den enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad

utgift för anskaffande av byggnadstomt, dock med den inskränkning, att

statens bidrag ej finge överskrida 1,000 kronor för varje sjukplats, som

vederbörande anstalt beräknades rymma, samt att för län eller stad, som ej

deltoge i landsting, statsbidrag ej i något fall finge utgå för flera sjukplatser

än en på varje tusental av länets eller stadens invånare, med undantag beträffande

Jämtlands och Norrbottens län, där statsbidrag skulle få utgå för

varje sjukplats utan inskränkning i förhållande till invånarantalet.

Sistnämnda villkor jämkades vid 1914 års förra riksdag så, att undantag

från begränsningen i förhållande till invånarantalet skulle få göras jämväl

beträffande anstalter, avsedda för vård av sjuka från hela riket utan företräde

för sjuka från visst län eller viss stad.

Vid 1919 års lagtima riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om höjning av

statsbidraget från 1,000 kronor till 2,000 kronor för varje vårdplats, varvid

dock stadgade begränsningar i övrigt skulle iakttagas. Till stöd för detta

förslag åberopades dels de i hög grad stegrade byggnadskostnaderna, dels angelägenheten

av att över huvud uppmuntra landstingen och andra korporationer

till fortsatt utveckling av den betydelsefulla verksamheten för bekämpandet

av tuberkulosen. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.

I enlighet med förslag av Kungl. Maj:t beslöt vidare 1921 års riksdag sådan

ändring av förenämnda villkor för statsbidrag, att bestämmelsen om statsbidragets

begränsning i visst förhållande till folkmängden upphävdes utom i

fråga om städer, som ej deltoge i landsting.

Gällande föreskrifter angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade i

kungörelse den 27 juni 1914 (nr 292) med ändringar, som däri vidtagits

genom kungörelser den 13 juni 1919 (nr 305) och den 7 juli 1921 (nr 385).

Driftkostnadsbidrag till tuberkulossjukvårdsanstalter har utgått alltsedan

år 1910. Detta statsbidrag, som ursprungligen bestämdes till 50 öre för dag

och patient, höjdes av 1918 års lagtima riksdag till 1 krona. Enligt beslut

av 1919 års lagtima riksdag skedde en ytterligare höjning, samtidigt med att

bidraget bestämdes till skilda belopp för de olika slagen av tuberkulossjukvårdsanstalter.

Statsbidraget fixerades sålunda till 2 kronor vid tuberkulossjukhus,

1 krona 50 öre vid tuberkulossjukstugor och tuberkulosavdelningar

å lasarett samt 1 krona 75 öre vid kustsjukhus och kustsanatorier, allt för

dag och patient.

1921 års riksdag beslöt beträffande en då gällande bestämmelse om viss

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

inskränkning av bidraget i förhållande till folkmängden inom vederbörande

län och stad, som ej deltoge i landsting, att densamma skulle gälla endast

i fråga om dylik stad. Liksom motsvarande föreskrift beträffande byggnadsbidraget

hade dock nyssnämnda restriktiva bestämmelse aldrig avsett driftkostnadsbidrag

till anstalter inom Jämtlands och Norrbottens län.

Sänkning av driftkostnadsbidraget har sedermera ägt rum två gånger,

nämligen på grund av beslut av 1923 och 1924 års riksdagar. Enligt

det senare beslutet, vilket är det som alltjämt tillämpas, utgår statsbidraget

med följande belopp för dag och patient, nämligen vid tuberkulossjukhus

med 1 krona 75 öre, vid tubérkulossjukstuga och tuberkulosavdelning å

lasarett med 1 krona 25 öre samt vid kustsjukhus och kustsanatorier med

1 krona 35 öre.

Gällande bestämmelser angående ifrågavarande statsbidrag äro meddelade

i kungörelse den 28 juni 1918 (nr 494) med däri genom kungörelser den 7

juli 1921 (nr 384) och den 11 april 1924 (nr 145) gjorda ändringar.

Yidare torde jag få erinra, att 1925 års riksdag i anledning av framställning

av Kungl. Maj:t (proposition nr 100) beviljade förhöjt statsbidrag för

uppförande av en för Norrbottens län avsedd tuberkulossjukvårdsanstalt (centralsanatorium)

samt förhöjt bidrag till driftkostnaderna vid denna anstalt under

en tid av tre år efter dess avsynande och godkännande. Ifrågavarande proposition

var föranledd av en av Norrbottens läns landsting gjord framställning,

som emellertid gick ut på förhöjt statsbidrag ej blott för uppförande

och drift av centralsanatoriet utan även för utökande av antalet vårdplatser

å bygdesanatorier och distriktssjukstugor inom länet samt för driftkostnaderna

såväl vid de sålunda anskaffade nya vårdplatserna som också vid redan

befintliga tuberkulossjukvårdsanstalter inom länet. Vid föredragning i statsrådet

av ifrågavarande framställning ansåg emellertid föredragande departementschefen,

att statligt understöd i sålunda ifrågasatt utsträckning med

hänsyn till det då rådande statsfinansiella läget icke kunde lämnas, utan att

understödet lämpligen borde begränsas till att avse uppförande och drift av

ett centralsanatorium, omfattande högst 200 bidragsberättigade vårdplatser.

Kostnaderna per vårdplats hade av landstinget beräknats till 13,000 kronor,

men föredragande departementschefen utgick i enlighet med av medicinalstyrelsen

framställt förslag från en för statens del redan från början fixerad

maximikostnad av högst 12,000 kronor per plats. Statsbidraget skulle alltså

bestämmas till högst 6,000 kronor per vårdplats. Riksdagens beslut åter

(skrivelse nr 167) gick ut på att ett statsbidrag av 1,000,000 kronor beviljades

för uppförande av ett centralsanatorium med minst 200 vårdplatser,

isoleringsplatser ej inräknade. Riksdagens beslut innebar sålunda ett statsbidrag

av högst 5,000 kronor per vårdplats oavsett byggnadskostnadernas

storlek. Statsutskottets majoritet hade föreslagit anslagets bestämmande till

högst 4,000 kronor per vårdplats.

Beträffande driftkostnadsbidraget beslöt riksdagen i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag, att sådant bidrag skulle under en tid av tre år efter sanato
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

riets avsynande och godkännande utgå med ett belopp för dag och patient,

som med en krona överstege det till tuberkulossjuklms utgående statsbidraget

d. v. s. med 2 kronor 75 öre, dock med den inskränkning att bidraget

icke finge överstiga hälften av anstaltens enligt vederbörligen granskade

räkenskaper befunna verkliga driftkostnader. Genom proposition (nr 217)

underställdes sedermera grunderna för åtnjutande av byggnadsbidrag till omförmälda

centralsanatorium prövning av 1927 års riksdag. Denna hade därvid

att taga ställning bland annat till en fråga av principiell räckvidd,

nämligen i vad mån ett landsting, som i samband med uppförande av en

vårdanstalt för tuberkulösa, till vilken åtnjutits statsbidrag, låter nedlägga

en annan, likaledes med bidrag av statsmedel uppförd anstalt för samma

ändamål, skall återbära de för sistnämnda anstalts byggande på sin tid anvisade

statsmedlen. Det i omförmälda proposition innehållna förslaget i

berörda fråga grundade sig å den principen, att vid återbäring av statsbidrag

till viss anstalt avdrag borde i förhållande till statsbidragets storlek ske

för anstalten undergången värdeminskning. Hänsyn skulle tagas till den

värdeminskning anstalten underginge dels genom ren förslitning och dels

genom att densamma med tiden bleve mer eller mindre omodern. I anslutning

härtill borde enligt förslaget värdeminskningens omfattning uppskattas

till viss procent per år på anläggningens värde vid dess färdigställande.

Förslaget härutinnan godkändes av riksdagen, som — jämte det

att den yttrade sig (skrivelse nr 250) i anledning av propositionen — jämväl

uttalade sig i fråga om driftkostnadsbidraget till centralsanatoriet, och

därvid anförde, att berörda bidrag borde utgå för samtliga vårdplatser

allenast under förutsättning att en i Sandträsk befintlig, för tuberkulossjukvård

inrättad sjukstuga icke i samband med tillkomsten av centralsanatoriet

nedlades. Skulle däremot sjukstugan helt eller delvis då icke vidare tagas

i bruk, borde detta enligt riksdagen föranleda, att det antal platser, till

vilka det högre driftkostnadsbidraget skulle utgå, reducerades i samma mån

som platsantalet i sjukstugan minskades.

Yidare vill jag erinra, hurusom 1927 års riksdag med bifall till Kungl.

Maj ds förslag (proposition nr 218) beviljat förhöjt statsbidrag till uppförande

och drift av en för Jämtlands län avsedd tuberkulossjulcvårdsanstalt (centralsanatorium).

Enligt riksdagens skrivelse i ämnet (nr 252) skall byggnadsbidraget

uppgå till 4,000 kronor för en var av högst 162 vårdplatser,

isoleringsplatser ej inräknade, dock med de inskränkningar, att statsbidraget

ej får överstiga hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inräknad utgift för anskaffande

av byggnadstomt, samt att från det på sätt nu angivits bestämda beloppet

avdrag skall enligt nyss angivna grunder göras för viss del av det bidrag

av statsmedel, som tidigare beviljats för anordnande av en tuberkulossjukstuga

å platsen för det blivande centralsanatoriet. Yad åter angår driftkostnadsbidraget,

hade Kungl. Maj:t föreslagit, att detsamma för en tid av 3 år

efter det ifrågavarande anstalt avsynats och godkänts skulle få utgå med ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

belopp för dag och patient, som med 75 öre överstege det till tuberkulossjnkhus

utgående statsbidraget, d. v. s. med 2 kronor 50 öre; dock med den inskränkning

att statsbidraget icke finge överstiga hälften av anstaltens enligt

vederbörligen granskade räkenskaper funna verkliga driftkostnader. Berörda

förslag vann riksdagens gillande, varvid dock uttalades, att det särskilda

statsbidraget till ifrågavarande driftkostnader borde utgå för samtliga vårdplatser

vid sanatoriet allenast under förutsättning att de dåvarande sjukstugorna

inom länet icke i samband med sanatoriets tillkomst nedlades. Skulle någon

eller några av dessa sjukstugor då helt eller delvis icke vidare tagas i bruk.

borde detta enligt riksdagens uttalande föranleda, att det antal platser, till

vilka det högre bidraget finge utgå, reducerades i samma mån som platsantalet

i sjukstugorna minskades.

Såsom skäl för förslagen om särskilda statsbidrag till uppförande och

drift av omförmälda centralsanatorier framhöllos vid ärendets föredragning

framför allt tuberkulosens härjningar i Norrbottens och Jämtlands län samt

vederbörande landstings betryckta ekonomiska läge. Därutinnan anförde föredragande

departementschefen år 1925 beträffande Norrbottensanstalten bland

annat följande:

Inom Norrbottens län vore tuberkulosdödligheten ungefär dubbelt så

hög som medeltalet för riket i dess helhet. Ej heller uppnådde dödstalet

för något annat län på långt när denna storlek. Tillgången på vårdplatser

för tuberkulösa vore å andra sidan i Norrbottens län relativt taget

lägre än i något annat landstingsområde med undantag för Jämtlands län.

och det förelåge alltså ett verkligt trängande behov att kraftigt utöka vårdmöjligheterna.

I detta avseende hade Norrbottens läns landsting under

senare år såväl över huvud taget som i jämförelse med andra landsting vidtagit

de åtgärder och gjort de ekonomiska offer för tuberkulosens bekämpande,

som rimligen kunnat begäras. Men nämnda landsting syntes icke

vare sig för det dåvarande eller under den närmaste framtiden mäkta att

utan stöd från annat håll bära de ytterligare ekonomiska bördor, som ett

effektivt ingripande mot tuberkulosens härjningar i länet krävde. Härutinnan

erinrade föredraganden bland annat, att landstingsskattens debiteringssats i

Norrbottens län sedan år 1919 stegrats långt kraftigare än i någotannat

län och från och med år 1923 vore den högsta i riket; för år 1925 uppginge

den till ej mindre än 3 kronor 16 öre per 100 kronors beskattningsbar

inkomst. Under sålunda angivna förhållanden syntes det vara ofrånkomligt,

att statsmakterna genom särskilda åtgärder bisprunge Norrbottens läns landsting

i dess kamp mot tuberkulosen.

Vad åter angår anslag till tuber kulossjukvårdsanstalt i Jämtlands län. anförde

jag vid ärendets föredragning år 1927 bland annat följande:

Tuberkulosdödligheten inom länet vore, även om den icke tagit sådana

proportioner som i Norrbottens län, likväl oroväckande stor. Vidare hade

dödlighetens nedgång i Jämtlands län liksom i de övriga Norrlandslänen

dittills i jämförelse med riket i dess helhet varit ganska ringa. Oaktat

landstinget för tuberkulossjukvården underkastat sig såväl absolut som relativt

taget betydande utgifter — i detta avseende borde märkas, att landstingets

utgifter för denna vård under de senaste fem åren ökats ihed omkring 30 ?»,

under det att för samtliga landstingsområden, tagna som eu enhet, under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Framställning

år 1925.

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

samma period en minskning med cirka 14 % ägt rum — vore tillgången på

vårdplatser för tuberkulossjuka likväl för det dåvarande allt för ringa för

att möjliggöra en resultatrik kamp mot tuberkulosen. Platsantalet per 100

döda om året i tuberkulos hade nämligen i medeltal under den sista femårsperioden

icke ens uppgått till hälften av motsvarande medeltalssiffra för

hela riket, och endast Norrbottens län intoge i detta hänseende en sämre

ställning än Jämtlands län. Kraftiga åtgärder mot tuberkulosens härjningar

inom länet vore alltså nödvändiga. Emellertid syntes länets landsting

med hänsyn till sin ekonomiska ställning och till de betydande utgifter,

som redan åvilade och inom den närmaste tiden ytterligare syntes komma

att påläggas detsamma för viktiga sjukvårdsändamål, knappast — inom rim.

8 mäkta att utan särskild lijälp vidtaga tillräckligt effektiva åt
garder

mot tuberkulosen. Då nu landstinget vore berett att efter en enlietlig

plan upptaga en allvarlig kamp mot tuberkulosen, ansåge jag på de anförda

grunderna, att staten borde lämna det begärda stödet. I fråga om bidragets

storlek yttrade jag vidare, att understödet — med hänsyn till att

ställningen i länet i olika på frågan inverkande hänseenden vore något bättre

än i Norrbottens län — icke syntes böra sättas fullt så högt som i sistnämnda

län.

Beträffande den närmare utredning, som i omförmälda ärenden verkställts

såväl i fråga om tuberkulosförhållandena inom Norrbottens, respektive

Jämtlands län som rörande de båda länens ekonomiska ställning m. in. tilllåter

jag mig hänvisa till de särskilda propositionerna.

Innan jag går att redogöra för den nu föreliggande framställningen, torde

jag böra omnämna två av Västerbottens läns landstings förvaltning^utskott

jämlikt uppdrag av landstinget tidigare hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar

i fråga om extra statsbidrag för tuberkulossjukvården i länet. Den

första av framställningarna innefattades i en skrivelse av den 17 oktober

1925 och gick ut på att proposition skulle avlåtas om beviljande av förhöjda

statsbidrag till såväl uppförande som drift av det till Hällnäs förlagda

centralsanatoriet för länet. Till stöd för ansökningen åberopade förvaltningsutskottet

närmare utredning såväl beträffande tuberkulosens utbredning inom

länet samt vidtagna och planerade åtgärder för tuberkulosvårdens utvecklande

som även i fråga om länets ekonomiska ställning och svårigheterna

att utan hjälp kunna tillfredsställande ordna den avsedda angelägenheten.

I ett över denna framställning avgivet utlåtande den 18 november 1925

framhöll medicinalstyrelsen bland annat, att en granskning av tuberkulosdödligheten

i Västerbottens län, vidtagen i syfte att utreda, huruvida även

där, liksom i Norrbottens län, exceptionella förhållanden vore för handen,

otvetydigt syntes ådagalägga, att förhållandena i detta avseende knappast

kunde anses fullt jämförliga med dem i Norrbottens län. Tuberkulosdödligheten

vore visserligen även inom Västerbottens län mycket hög och avsevärt

högre än medeltalet för hela riket, vadan kraftiga åtgärder mot tuberkulosen

även därstädes vore högeligen av behovet påkallade. Men å andra

sidan vore den skillnad, som förelåge mellan å ena sidan Norrbottens läns

tuberkulosdödlighet och å andra sidan de övriga svårast hemsökta områdenas,

Västerbottens län däri inbegripet, så avsevärd, att Norrbottens läns

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ds proposition nr H6.

dödlighetstal måst motivera alldeles särskilda undantagsåtgärder. Ehuru

styrelsen livligt belijärtade de för Västerbottens län föreliggande svårigheterna

för ett fullständigare ordnande av länets sjukvårdsförhållanden, ansåge

styrelsen sålunda icke fullt tillräckliga skäl föreligga för eu till länets

förmån gjord undantagsbestämmelse liknande den, som beviljats för Norrbottens

län.

Genom beslut den 7 januari 1926 fann Kungl. Maj:t i enlighet med medicinalstyrelsens

mening den sålunda gjorda ansökningen icke föranleda någon

Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vad åter angår den andra av omförmälda, av Västerbottens läns landstings

förvaltningsutskott gjorda framställningar, hade densamma, som var dagtecknad

den 6 november 1926, avlåtits, ehuru vid tiden för dess tillkomst

en av landstinget tillsatt kommitté för ordnandet av tuberkulossjukvården i

länet ej avgivit förslag till lösande av ifrågavarande spörsmål och landstinget

följaktligen ej heller kunnat taga ståndpunkt i nämnda fråga, I sin framställning

uppgav förvaltningsutskottet emellertid, att utskottet under hand

inhämtat, att berörda kommitté syntes komma att föreslå, att för fyllande

av ytterligare behov av platser för tuberkulossjukvården sjukstugor skulle

anordnas inom länet. Då för realiserandet av denna eller annan anordning

av nya tuberkulossjukvårdsplatser tarvades hjälp från statsmakternas sida

hemställde utskottet, att Kungl. Maj:t måtte hos riksdagen föreslå dels anvi

sande av ett till 5,000 kronor per vårdplats förhöjt statsbidrag till de ytterligare

tuberkulossjukvårdsplatser, som komme att inrättas inom länet, dels

att statsbidrag per underliållsdag måtte under de tre första åren av dessa

anstalters verksamhet få utgå med ett belopp, som med en krona överstege

eljest utgående bidrag.

Av de i anledning av berörda framställning införskaffade utlatandena ma

här erinras om medicinalstyrelsens, vilket jämväl omfattade den av Jämtlands

läns förvaltningsutskott gjorda och sedermera i nyss omförmälda proposition

nr 218 till 1927 års riksdag behandlade framställningen. I sitt utlåtande,

dagtecknat den 29 november 1926, yttrade styrelsen till eu början, att styrelsen

genom bearbetning av material, som icke förelegat tillgängligt vid den tidpunkt,

då styrelsen avgav utlåtande över nyssnämnda, av Västerbottens läns landsting

år 1925 gjorda framställning angående extra statsbidrag till Hällnäs sanatorium,

blivit i tillfälle att verkställa en del undersökningar, ägnade att i vissa

hänseenden giva belysning åt hithörande spörsmål. Dessa undeisökningai,

som i första rummet avsåge att fa konstaterat, huruvida någon tillbakagång

av tuberkulosdödligheten i Sverige på senare tider kunde skönjas, omfattade

femårsperioder från och med år 1911 (det första år, för vilket ett användbart

statistiskt material beträffande dödsorsaker funnes att tillgå för landsorten^

således åren 1911—1915, 1916—1920 och 1921 1925.

Av dessa undersökningar framginge bland annat följande:

Jämförde man tuberkulosdödligheten under den första av dessa perioder,

3911—1915, med motsvarande dödlighet under den sista, 1921—1925, funne

man, att tuberkulosdödligheten i riket i dess helhet allmänt gått tillbaka, i

Framställning

år 1926.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts •proposition nr 66.

somliga län i högst avsevärd grad. Minskningen syntes för hela riket i

medeltal uppgå till omkring 25 %, vilket måste anses såsom ett mycket

vackert och glädjande resultat. Tillbakagången vore emellertid mycket ojämn

för de olika delarna av riket, såsom framgmge av efterföljande tabellariska

översikt:

Stockholms stad....................... 40 %

Södermanlands län......... 39 %

Kristianstads » 32 %

Västmanlands » 32 %

Malmöhus » 30 %

Stockholms » 30 %

Göteborgs och Bohus » ........ 28 %

Kopparbergs » 28 %

Östergötlands » 27 %

Kronobergs > 26 %

Uppsala » 26 %

Gävleborgs » 25 %

Hallands » 24 %

Älvsborgs län................. 24 %

Skaraborgs » .................. 23 %

Kalmar » 22 %

Värmlands » 21 %

Blekinge » 20 %

Örebro » 20 %

Jönköpings » .................. 17 %

Jämtlands » 13 %

Gotlands » 12 %

Västerbottens » .................. 12 %

Norrbottens » .................. 11 %

Västernorrlands » .................. 10 %

Under hänvisning till denna sammanställning anförde medicinalstyrelsen

i sitt omförmälda utlåtande vidare följande:

Av tabellen framginge, att (jämte Gotlands län) de norrländska länen visade

den minsta tillbakagången i tuberkulosdödlighet. Detta syntes till mycket

avsevärd del bero därpå, att hela tuberkulosfrågan tenderade till att i främsta

rummet bliva eu kostnadsfråga och att således de län, som ägde den minsta

ekonomiska bärkraften, därigenom riskerade att bliva efter med avseende

på effektiva åtgärder mot tuberkulosen. De tre nordligaste länen hade icke

mäktat att i tillräcklig utsträckning vidtaga de åtgärder mot tuberkulosen,

vilka enligt styrelsens åsikt vore de enda, som kunde leda till önskat resultat:

i terapeutiskt avseende inrättandet av allt flera platser för de tuberkulossjukas

vård, i profylaktiskt avseende de friskas skyddande mot tuberkulossmitta.

Dessa båda syftemål skulle enligt styrelsens förmenande bäst förverkligas

därigenom, att åtminstone åt den större delen av vederbörande

läns tuberkulossjuka bereddes tillfälle att erhålla vård å ett modernt, med alla

erforderliga hjälpmedel samt specialutbildade läkare försett sanatorium, vilket

då komme att så att säga utgöra en central, från vilken det för tuberkulosens

bekämpande nödvändiga arbetet, såväl det förebyggande som det sjukvårdande,

kunde erhålla en kompetent och enhetlig ledning.

Då tuberkulosens tillbakaträngande ju måste anses utgöra ett verkligt

statsintresse och då denna sjukdoms kraftiga tillbakagång i stora delar av

Sverige säkerligen skulle i fortsättningen äventyras genom förefintligheten

av denna svåra smittliärd i de tre nordligaste länen av riket, skulle det

enligt styrelsens åsikt kunna försvaras, att dessa län, helst de tillika finge

anses tillhöra de mest skattetyngda i riket, bleve delaktiga av förhöjda bidrag

— såväl byggnads- som (under viss övergångstid) driftkostnadsbidrag —

från statens sida till tuberkulosens bekämpande, för så vitt de för detta

ändamål uppförde anstalter av det slag, styrelsen nyss antytt såsom det

viktigaste.

På grund av det anförda tillstyrkte medicinalstyrelsen — under uttryckligt

framhållande, att här förelåge alldeles särskilda omständigheter, som icke

vore till finnandes i andra än de tre nordligaste länen — att, under förutsättning

att det statsfinansiella läget ansåges kunna medgiva det, förevarande

båda framställningar måtte, i den utsträckning Kungl. Maj:t kunde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

9

finna lämpligt, rinna tillmötesgående. Därvid ansåg dock styrelsen det

böra iakttagas, att bidragen icke borde utgå med högre belopp än. råd

byggnadsbidrag beträffade, halva den enligt granskade räkenskaper befunna

verkliga byggnadskostnaden (kostnader för tomt och utrustning ej inräknade)

samt, vad anginge driftkostnadsbidrag, halva verkliga driftkostnaden.

Västerbottens läns landstings sist omförmälda framställning anmäldes i

statsrådet i samband med nyssnämnda av Jämtlands läns landsting gjorda

ansökning om förhöjt statsbidrag (proposition nr 218 år 1927). Såsom

skäl för samtidig handläggning av dessa två framställningar anförde jag,

att Jämtlands och Västerbottens län med avseende å tuberkulosens utbredning

och förutsättningarna för dess bekämpande m. m. intoge en så

likartad ställning, att ett beslut i ärendet beträffande det ena länet syntes

kunna bliva i viss män prejudicerande beträffande statsmakternas ställning

till motsvarande fråga för det andra länets vidkommande. Frågan om extra

statsbidrag till Jämtlands län syntes alltså ej lämpligen böra bedömas utan

att viss hänsyn samtidigt toges till de konsekvenser, ett beslut i nämnda

fråga kunde komma att medföra beträffande ett liknande bidrag till Västerbottens

län.

Vidkommande den i förenämnda ärende förebragta utredningen, i vad den

anginge Västerbottens läns landstings förvaltningsutskotts framställning, yttrade

jag, bland annat, följande.

I de avseenden, vilka vore av beskaffenhet att böra närmast inverka på

frågan, befunne sig Västerbottens län i stort sett i samma läge som Jämtlands

län. Även i förstnämnda län vore sålunda betydande ytterligare åtgärder

för tuberkulosens bekämpande erforderliga, och beträffande detta län syntes

vidare gälla, att landstinget knappast kunde utan särskilt stöd från statens

sida bära den ekonomiska börda, som genom sådana åtgärder skulle påläggas

detsamma. Detta gällde så mycket mera, som landstinget genom färdigställandet

av sanatoriet i Hällnäs fått ikläda sig betungande utgifter och

även ådragit sig en ej ringa skuldbörda. Skäl syntes sålunda förefinnas

att i vidsträcktare omfattning än författningsbestämmelserna möjliggjorde

bispringa Västerbottens läns landsting i dess arbete för tuberkulosens bekämpande.

Emellertid vore — såsom nyss framhållits — den utredning,

som av landstinget igångsatts i ämnet, ej avslutad, och något förslag angående

sättet för frågans lösning funnes ej utarbetat. Det syntes mig därför

lämpligt att, innan frågan om extra statsbidrag till Västerbottens län upptoges

till prövning, avvakta utredningens slutförande och landstingets beslut

i anledning av nämnda utredning.

Med hänsyn till den ståndpunkt, som statsmakterna år 1925 intagit till

den från Norrbottens län framställda begäran om förhöjda statsbidrag till

uppförande och drift icke blott av ett centralsanatorium utan även av bygdesanatorier

och distriktssjukstugor, kunde det — yttrade jag vidare — måhända

föreligga någon tvekan, huruvida särskilt statsbidrag borde beviljas

till Västerbottens län, därest — på sätt i framställningen antyddes — ett

blivande landstingsbeslut i ärendet komme att gå ut på det återstående platsbehovets

fyllande genom uppförande av mindre anstalter med endast de

mera begränsade vårdmöjligheter, som kunde åstadkommas å tuberkulossjukstugor.

Emellertid borde tydligen även med prövningen av frågan, under

vilka förutsättningar och på vilket sätt ett eventuellt extra statsbidrag till

Västerbottens län borde utgå, lämpligen anstå, till dess landstinget efter

utredningens avslutande fattat ståndpunkt i ämnet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Landstingets

framställning

år 1927.

Kunyl. May.ts proposition nr (it-;.

I förberörda proposition till 1927 års riksdag lämnades även vissa uppgifter

angående den nuvarande ställningen i förevarande hänseende inom

länet. Sålunda anfördes, att landstinget till sitt förfogande hade 258 platser

å tuberkulossjukhus, därav 50 platser å en vid lasarettet i Skellefteå befintlig

tuberkulosavdelning och 208 platser vid det nyinrättade centralsanatoriet

i Hällnäs, vilket år 1926 tagits i bruk. Landstingets kostnader för

detta sanatorium hade uppgått till sammanlagt 2,670,520 kronor 50 öre. I

statsbidrag för uppförandet har uppburits tillhopa 416,000 kronor. För

täckande av övriga kostnader därför har landstinget bland annat upptagit

ett lån på 850,000 kronor.

Jag övergår härefter till den av mig här förut berörda framställning, som

nu föreligger från Västerbottens läns landsting. Inledningsvis ber jag därvid

få erinra, att enligt gällande författningar med tuberkulossjukhus avses

sjukvårdsinrättning för tuberkulösa med mera än 40 vårdplatser samt med

tuberkulossjukstuga sådan inrättning med högst nämnda antal platser, att för

tuberkulossjukhus — i motsats mot beträffande sjukstuga — skall finnas egen

läkare samt att för varje självständig sjukvårdsinrättning skall finnas egen

direktion.

Landstingets beslut i ärendet har föregåtts av en ingående utredning,

verJcställd av en år 1925 tillsatt kommitté, som för 1927 års landsting framlagt eu

plan för avhjälpande av bristen på tuberkulossjukvårdsplatser inom länet.

Kommittén har vid uppgörande av berörda plan samrått med överliikaren vid

centralsanatoriet vid Hällnäs A. T. G. Aronson ävensom med vissa enskilda

tjänsteläkare.

Vad först angår behovet av vårdplatser för vuxna tuberkulossjuka, har kommittén

bland annat yttrat följande:

Vid beräkning av detta antal vore man hänvisad till sannolikhetsberäkningar.

En sådan beräkning vore grundad på antalet inom ett år i lungtuberkulos

avlidna, vilket antal —- den absoluta dödlighetssiffran — ansåges

ungefär motsvara det verkliga vårdplatsbehovet för den räjong, det avsåge.

Tillämpad på Västerbottens län, där dödlighetstalet i tuberkulos under

åren 1919—1922 växlat mellan 368 och 423 samt i medeltal uppgått till 390,

skulle alltså sistnämnda siffra få anses motsvara länets behov av vårdplatser

för vuxna tuberkulösa. Het funnes dock anledning förmoda, att de kända

dödlighetssiffrorna för länet vore för låga, och man komme säkerligen verkligheten

närmare, om man såsom beräkningsgrund för platsbehovet lade det

högsta dödstalet under nämnda tidrymd eller 423.

Kommittén hade i sina kalkyler utgått från ett platsbehov av 390 såsom

det lägsta antal, en blivande plan borde omfatta, men då kommittén

gärna såge, att detta antal vid planens slutliga genomförande kunde ökas

till upp emot maximum 423, hade det fått bliva beroende på vissa liimpliglietsskäl,

med hänsyn till annan sjukvård vid de särskilda kombinerade inrättningarna,

var förslagets slutsiffra komme att ligga mellan de båda nyss angivna

talen. Henna slutsiffra, som kommittén alltså räknade med såsom det

totala platsbehovet för länet, uppginge till 412.

Vad beträffar nu förefintliga möjligheter för beredande av anstaltsvård åt

tuberkulösa, framgår av utredningen i ärendet, att de befintliga vårdplatserna

fördela sig å nedan angivna anstalter på följande sätt:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

11

vid centralsanatoriet i Hällnäs ........................................................ 208 platser

» den med länslasarettet i Skellefteå kombinerade tuberkulos
sjukvårdsavdelningen.

............................................................ 50

» sjukstugan i Malå ..................................................................... 4

» »i Tärna ..................................................................... 10 *

» kommuualliemmet i Asele ......................................... T_

eller tillhopa 279 platser.

Härtill komme — enligt uppgift av de kommitterade — en i det närmaste

färdigställd sjukstuga i Dorotea med en tuberkulosavdelning på 9 platser

samt en avdelning om 6 platser å sjukstugan i Stensele.

Det antal vårdplatser, landstinget för närvarande hade eller inom den allra

närmaste tiden kunde beräknas få till sitt förfogande, utgjorde alltså 294,

och den brist, som återstode att fylla, uppginge följaktligen till (412—294)

118 platser.

Till belysande av behovet av platsökning har kommittén vidare anfört

följande.

Efter centralsanatoriets öppnande hade det ej dröjt länge, förrän alla

platser där blivit upptagna, och det hade visat sig, att ej på långt när alla,

som hoppats få vård på denna nya inrättning, där liunde erhålla plats.

Antalet väntande vårdsökande till anstalten hade sedan hållit sig vid omkring

170, och motsvarande antal för tuberkulosavdelningen vid Skellefteå lasarett

vore omkring 120. Väntetiden hade i medeltal uppgått till 5 ä 6 månader.

Denna långa väntetid medförde i regel försämring i den sjukes tillstånd,

förlängde den behövliga anstaltsvistelsen, försvårade tillfrisknandet och gjorde

det i många fall hopplöst att räkna med någon varaktig förbättring. Bristen

på lämpliga vårdplatser vållade också, att de sjuka, som icke kunde erhålla

vårdplats, ofta såsom smittförande bleve till fara för sin omgivning. I

synnerhet vore detta fallet i en familj, där modern angripits av sjukdomen

men dock vore nödsakad att hava barn i de yngre åldrarna omkring sig i

hemmet. Vad sålunda anförts gåve vid handen, att ett betydligt större antal

vårdplatser än som nu funnes att tillgå vore av nöden.

Vidkommande frågan huru erforderligt antal vårdplatser för tuberlculösa

sJcidle kunna anskaffas, inhämtas av kommitténs utredning följande:

Vid övervägande av utvägar för avhjälpande av den brist å vårdplatser, som

förefunnes, hade det av ekonomiska skäl ansetts uteslutet, att detta kunde

ske genom beredande av sanatorieplatser i vidare mån än som kunde vara möjligt

genom ändring i dispositionen av de utrymmen, som funnes vid centralsanatoriet.

Därutöver hade den enda framkomliga vägen ansetts vara att

söka få till stånd ett system med vårdplatser, som i fråga om både anläggning

och drift ställde sig avsevärt billigare än sanatorierna, men som icke

dess mindre ansåges väl fylla sitt ändamål. Det system, som därvid åsyftades,

skulle gå ut på att särskilda tuberkulosavdelningar skulle anordnas

vid redan befintliga eller blivande sjukstugor. Den tanke, som låge till

grund för den tänkta anordningen, vore, att centralsanatoriet, utrustat som

det vore med de modernaste hjälpmedel och försett med de bästa läkarkrafter,

borde såsom sin första och huvudsakliga uppgift lämna behandling

och vård i sådana fall, där utsikter funnes för den sjukes tillfrisknande, de

s. k. kurabla fallen. För detta ändamål syntes platsantalet vid sanatoriet

vara i det närmaste tillräckligt. Övriga vårdplatser såväl å tuberkulosavdel
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr Uti.

ningen i Skellefteå som å redan tillkomna eller blivande avdelningar vid

sjukstugor å skilda orter inom länet skulle då avses dels för sådana fall,

som på grund av smittfara för omgivningen med nödvändighet borde

isoleras, dels sådana, som ej vore i behov av en dyr specialbehandling utan

för vilka en kortare tids vila och vård under hygieniskt goda förhållanden

kunde vara tillräcklig, dels ock sådana sjuka, som visserligen saknade utsikter

att kunna övervinna sjukdomen, men som av humanitära skäl måste

omhändertagas för att ej i sin hjälplösa belägenhet behöva undvara den

nödiga goda vård, som eu tidsenlig, väl ordnad sjukvårdsinrättning kunde

giva.

Den brist å vårdplatser, som enligt vad n}rss utvecklats förefunnes, skulle,

enligt vad verkställd utredning givit vid handen, till en del kunna avhjälpas

genom ändrad disposition av vissa delar av centralsanatoriet, varest därigenom

ytterligare 50 vårdplatser beräknades kunna inrättas. Den sålunda

planerade omändringen av centralsanatoriet skulle bestå dels i att 30 platser

inreddes i en del nuvarande bostadsrum, i stället för vilka skulle uppföras

en särskild byggnad; kostnaden härför skulle uppgå till 108,000 kronor eller

3,600 kronor för plats, dels i att badavdelningen skulle flyttas till källaren

och på dess nuvarande plats inredas 20 sjukplatser, allt för en kostnad av

45,000 kronor eller 2,250 kronor för varje plats. Enligt vad som inhämtats

skulle dessa ändringar komma att godkännas av vederbörande myndigheter

och landstinget komma i åtnjutande av statsbidrag för ifrågavarande ökning

av vårdplatsernas antal. Antalet vårdplatser vid sanatoriet skulle således

komma att uppgå till 258.

För det återstående platsbehovet — (118—50) 68 — låge det närmast att

räkna med den tuberkulosavdelning, som funnes vid lasarettet i Skellefteå.

Denna avdelning, som vore inrymd i en särskild,invid lasarettet belägen byggnad,

lämnade utrymme för 50 vårdplatser. Sedan länge hade emellertid förelegat

behov att införliva tuberkulosavdelningens lokaler med lasarettet, där i

synnerhet de senare åren eu mycket stark överbeläggning ägt rum. Med anledning

därav syntes tuberkulosavdelningen böra utrymma sina lokaler. Den plan,

kommitterade ämnade framlägga för tuberkulossjukvården, krävde nämligen

så betydande kostnader, att kommitterade icke ens ville ifrågasätta, att

landstinget samtidigt skulle åtaga sig lasarettets utvidgning på annat sätt,

vare sig genom påbyggnad eller uppförande av nybyggnad för detta ändamål.

En sådan utrymning syntes nu kunna ske, därest den föreslagna utvidgningen

av Hällnässanatoriet komme till stånd. Å andra sidan vore det alldeles

nödvändigt, att Skellefteåorten icke blottställdes på tuberkulossjukvårdsplatser

till det antal, som oundgängligen behövdes för därvarande befolkning.

För att kunna tillgodose båda dessa intressen syntes enda utvägen vara,

att i orten inrättades en särskild anstalt av den billigare typ, varom förut

blivit nämnt, d. v. s. av sjukstugutyp. Härvid hade tagits under övervägande

att som tuberkulossjukvårdsanstalt använda den nuvarande seminariebyggnaden

i Skellefteå, som ägdes av landstinget och inom någon tid syntes bliva

överflödig för sitt dittillsvarande ändamål, enär småskoleseminariet av allt

att döma syntes komma att indragas från och med utgången av läsåret 1928—

1929. Seminariebyggnaden hade befunnits mycket väl lämpa sig att omändras

till sjukvårdsinrättning. Enligt av sakkunniga uppgjorda förslag till

omändring av byggnaden kunde i densamma beredas utrymme för 58 patienter.

För att hålla ändringskostnaderna nere så mycket som möjligt och på

samma gång ej onödigtvis fördyra driften hade kommitterade tänkt sig att

jämväl efter utflyttningen gemensam ekonomi för lasarettet och tuberkulosavdelningen

borde bibehållas, vilket ansåges utan avsevärda olägenheter

kunna ordnas. Då tuberkulosavdelningen i första hand skulle avses att vara

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 66. 13

en upptagningsavdelning, liade det även ansetts, att den utan svårighet

skulle kunna skötas av läkarna vid lasarettet. Från vederbörande myndigheters

sida syntes — enligt vad som inhämtats — intet hinder möta för

den föreslagna ändrade användningen av seminariebyggnaden.

För erhållande av de 60 vårdplatser, som enligt vad kommittén utvecklat

ytterligare erfordrades (118 — 50 — 58 + 50), borde vid sjukstugor å vissa

orter i länet inrättas särskilda tuberkulosavdelningar. Därvid beräknades,

att vid vardera av sjukstugorna i Bjurholm och Nysätra skulle inrättas en

avdelning om 12 vårdplatser, vid sjukstugan i Nordmaling en avdelning om

10 vårdplatser och vid sjukstugan i Vilhelmina en avdelning om 6 vårdplatser.

I Sorsele och Lycksele skulle nya sjukstugor byggas. Vardera av dessa

skulle hava en avdelning för tuberkulossjukvård, inrymmande 10 vårdplatser.

Den sålunda föreslagna planen borde enligt kommittén genomföras successivt

under en tid, som, under förutsättning att förhöjda statsbidrag erliölles,

syntes kunna begränsas till 10 år.

Det må här inskjutas, att 1927 års landsting fattat formligt beslut att nedlägga

verksamheten vid seminariet i Skellefteå från och med utgången av

läsåret 1928—1929.

Kommittén har vidare upptagit frågan om beredande av särskilda vårdmöjligheter

för tuberJculossjuJca barn samt därom anfört i huvudsak följande.

Vad beträffar tuberkulosens utbredning bland barnen i Västerbottens län,

vore ifrågavarande sjukdom — enligt ett av överläkaren vid Hällnäs centralsanatorium

avgivet yttrande — av allt att döma vanlig. Då det krävdes

särskilda anordningar för vård av barn och då det av flera skäl ej vore

ändamålsenligt att vårda barn tillsammans med vuxna, vore en av de viktigaste

åtgärderna för närvarande att få till stånd ett barnsanatorium. Kommittén

ansåge alltså starka skäl tala för att det ej borde dröja alltför länge

med uppförande av den för vård av tuberkulösa barn avsedda paviljong,

som redan vid ritningars uppgörande för centralsanatoriet planerats att

komma till uppförande vid detsamma.

I sin plan till tuberkulossjukvårdens ordnande hade kommittén i enlighet

därmed upptagit anläggandet av ett barnsanatorium om 60 vårdplatser i samband

med Hällnäsanstalten.

Därest tuberkulossjukvården ordnades i enlighet med vad sålunda utveck
-

lats, skulle vårdplatserna fördela sig å de olika orterna i länet på sätt följande

av kommittén uppgjorda tablå utvisar:

V d r

d p I a t s e

r

Befintliga

NVinrättade

Summa

Centralsanatoriet

i Hällnäs ................................

208

50

258

Barnavdelning i

samband med centralsanatoriet

—

60

60

Tuberkulosavdelning i Skellefteå........................

—

58

58

»

» Nysätra ..........................

—

12

12

»

» Nordmaling.....................

—

10

10

»

» Bjurholm ........................

—

12

12

»

» Åsele ............................

7

—

7

»

» Dorotea ...........................

9

—

9

» Vilhelmina ....................

—

6

6

»

» Lycksele..........................

—

10

10

»

» Stensele...........................

6

—

6

»

>'' Tärna ..............................

10

—

10

»

» Sorsele .........................

—

10

10

»

» Malå................................

4

—

4

Summa

244

228

472

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj-.ts proposition nr 66.

Kostnaderna för genomförande av denna plan har kommittén beräknat på

följande sätt:

Anläggningskostnader:

För de tuberkulosavdelningar, som skulle nyinrättas i Skellefteå, Nysätra

Nordmaling, Bjurholm, Vilhelmina, Lycksele och Sorsele och vilka tillsammans

innefattade 118 vårdplatser, hade beräknats en genomsnittskostnad av 5,000

kronor per vårdplats, vilket ungefärligen motsvarade den verkliga medelkostnaden

för de sjukstugor, som under de sista åren uppförts eller vore under

uppförande inom länet, alltså ett kostnadsbelopp av........... kr. 590,000: —

Genom inrättande av 50 nya platser vid centralsanatoriet

i Hällnäs bleve genomsnittskostnaden för var och en av

samtliga vårdplatser vid denna anstalt c:a 10,700 kronor,

alltså för 50 platser ................................................................. » 535 qqq._

Barnavdelningen i Hällnäs med 60 platser beräknades

kunna uppföras för en kostnad av 8,000 kronor per vårdplats,

således ............................................................................. » 480,000: —

. Summa kronor 1,605,000: —

Driftkostnader (i avrundade tal):

Landstingets tillskott (efter avdrag av ordinarie statsbidrag):

för 50 patienter å centralsanatoriet ä 503 kronor......... kr. 25,170: —

»60 » » barnsanatoriet » 503 » » 30,200:_

» 68 » » tuberkulossjukstugor » 614 » , från

vilket antal skulle frånräknas 50 patienter, intagna å

tuberkulosavdelningen vid Skellefteå lasarett,'' alltså för

18 patienter......................................................................... » 11,030: —

Summa kronor 66,400: —

Till denna uppställning torde böra nämnas, dels att enligt vad nyss anförts

de verkliga kostnaderna för inredande av 50 nya platser vid centralsanatoriet

icke beräknats uppgå till mera än sammanlagt 153,000 kronor, dels att vid

beräkning av siffran 68 beträffande antalet patienter å nya sjukstuguplatser

redan torde hava gjorts avdrag för de 50 bortgående platserna å den nuvarande

tuberkulosavdelningen i Skellefteå, vadan summan av driftkostnader

torde böra ökas med (50 x 614) 30,700 kronor eller till 97,100 kronor.

Slutligen har kommittén anfört såsom sin åsikt, att med de enormt stora

utgifter, landstinget redan påtagit sig för tuberkulossjukvården och allmän

sjukvård, samt de betydligt stegrade kostnader, som väntades vid landstingets

fullständiga övertagande inom några år av epidemisjukvården inom länet

ävensom i andra avseenden, kommittén ansåge, att landstinget icke kunde

binda sig för den uppgjorda planen under annan förutsättning än att ett

betydligt ökat statsbidrag erhölles därtill.

Den omständigheten, att extra statsbidrag beviljats i Norrbottens och

Jämtlands län allenast till centralsanatorier och ej till vårdanstalter av enklare

typ, kunde enligt kommittén icke åberopas som skäl emot ifrågavarande ansökan

från Västerbottens län, som visserligen genom att länet under ett tiotal år haft

den högsta landstingsskatten i riket lyckats med en icke alltför stor skuldsättning

få sitt centralsanatorium färdigt utan särskild hjälp från statens sida

men som i stället nu behövde denna hjälp för vissa av sina enklare anstalter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Ett vidhållande från statsmakternas sida av det vanliga villkoret om statsbidragets

begränsning till halva byggnadskostnaden skulle vidare, när det

gällde ifrågavarande billigare anläggningar, till största delen förtaga verkan

av den åsyftade hjälpen. Även om bidrag till äskat belopp erhölles, skulle

kostnaden för landstinget för de ifrågasatta anstalternas inrättande komma

att uppgå till omkring 700,000 kronor (i själva verket, om man beträffande

Hällnäsanstalten endast räknar med de blivande faktiska kostnaderna för de

nya platserna, något över 300,000 kronor), vartill komme utrustningskostnader

med 130,000 kronor.

Vid ärendets behandling av 1927 års landsting beslöt landstinget dels att

godkänna den av kommitterade framlagda planen för avhjälpande av bristen

på tuberkulossjukvårdsplatser inom länet, att utföras i den mån landstinget

därom i varje särskilt fall bestämde och under förutsättning att ökat statsbidrag

till anläggnings- och driftkostnader erhölles, dels att uppdraga åt förvaltningsutskottet

att ingå till Kungl. Maj:t med framställning om ett statsbidrag

av 4,000 kronor för vårdplats för de i nämnda plan upptagna tuberkulossjukvårdsanstalterna,

vilket bidrag landstinget borde berättigas lyfta i den

män varje anstalt för sig blivit genom medicinalstyrelsens försorg avsynad

och godkänd, ävensom att statsbidrag till driftkostnaderna vid länets tuberkulossjukvårdsanstalter

finge erhållas med ett belopp, som med 75 öre för

dag och patient överstege det till tuberkulossjukhus i allmänhet utgående statsbidraget,

vilken förmån borde få av landstinget tillgodonjutas under tre år,

räknade från den 1 juli 1928 för de godkända anstalter, som då vore i verksamhet,

samt för därefter tillkomna anstalter från den dag, en var av dessa

efter vederbörligt godkännande tagits i bruk för sitt ändamål, dels ock att

bemyndiga kommitterade att, för så vitt beräknat statsbidrag till anläggning

och drift erhölles, verkställa utredning om vilken av de föreslagna anstalterna

lämpligast först borde komma till utförande samt för sådan anstalt

låta upprätta ritningar och kostnadsberäkningar, som snarast möjligt skulle

föreläggas landstinget.

För egen del har landstingets förvaltningsutskott i den i anledning av

detta landstingets beslut den 10 oktober 1927 ingivna, förut omförmälda

framställningen anfört i huvudsak följande.

Landstingets anslag för hälso- och sjukvården utgjorde för år 1928 1,463,124

kronor emot för år 1927 1,489,006 kronor och för år 1926 1,242,723 kronor.

Även i andra avseenden hade landstingets sjukvårdsutgifter stegrats. Sålunda

uppginge landstingets anslag till kustsanatorierna, vilket anslag år 1920 utgjort

6,000 kronor, för år 1928 till 38,000 kronor.^ Det fullständiga övertagandet

från landstingets sida av epidemisjukvården komme även att draga

betydande kostnader.

De krav, som sålunda ställts och komme att ställas å landstinget, vore

så betydande, att landstinget icke kunde ålägga sig några ytterligare utgifter

utan höjning av landstingsskatten. Emellertid utgjorde landstingsskatten

för år 1928 3 kronor per bevillningskrona, vartill komme uttaxering för

järnvägsanläggningar med varierande belopp, högst uppgående till 15 öre

för bevillningskrona. Då med denna storlek på skatten någon ytterligare

höjning av densamma icke gärna kunde ifrågakomma, bleve resultatet, att

s. 16 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

16 Kungl, Maj:ts proposition nr 66.

landstinget icke kunde pålägga sig ytterligare utgifter för tuberkulossjukvården

utan kraftigt bidrag av statsmakterna.

Till belysning av sina uttalanden angående landstingsskattens storlek bär

förvaltningsutskottet vidare meddelat, att Norrbottens läns landsting visserligen

under de två senaste åren haft den högsta uttaxeringen men att Västerbottens

läns landsting dessförinnan under ett tjugutal år haft den ojämförligt

högsta landstingsskatten. Detta framginge av en jämförelse beträffande den

sammanlagda uttaxeringen per 100 kronors inkomst under åren 1916—1927

inom de olika landstingsområdena. En sådan jämförelse utvisade, att Västerbottens

läns landsting komme i första rummet med en sammanlagd uttaxering

av 32 kronor 33 öre per bevillningskrona. I andra rummet komme

Norrbottens läns landsting med 27 kronor 64 öre, i tredje rummet Västernorrlands

läns landsting med 25 kronor 12 öre, i fjärde rummet Blekinge

läns landsting med 23 kronor 86 öre o. s. v. och först i trettonde rummet

Jämtlands läns landsting med 22 kronor 30 öre. Lägsta sammanlagda utdebiteringen

hade Örebro läns landsting med 15 kronor 91 öre och Uppsala

läns landsting med 16 kronor 13 öre.

Till ytterligare jämförelse med förhållandena i Norrbottens och Jämtlands

län har förvaltningsutskottet vidare framhållit, att Västerbottens läns landsting

åtagit sig byggnadskostnader för tuberkulossjukvården till ett belopp

av — statsbidraget oräknat — 2,100,000 kronor och att till driftkostnader för

tuberkulossjukvården för år 1928 uttaxerats 329,100 kronor. Motsvarande siffror

för Järntlands och Norrbottens län vore, vad anginge byggnadskostnaderna, respektive

580,000 kronor och 1,080,000 kronor och i fråga om driftkostnaderna

respektive J 54,680 kronor och 357,360 kronor.

Slutligen har förvaltningsutskottet till stöd för ifrågavarande framställning

framhållit de svårigheter, som uppstode vid ordnandet av sjukvården i ett

län som Västerbottens med dess stora avstånd, glest boende befolkning och

bristfälliga kommunikationer, vilka förhållanden nödvändiggjorde inrättandet

av ett stort antal sjukvårdsanstalter. Vidare har erinrats, att sjukstugorna

i Västerbottens län i sin helhet dreves av landstinget men i Norrbottens

län av kommunerna med smärre bidrag från landstinget; därigenom bleve

det möjligt för kommunerna i Norrbottens län och indirekt för landstinget

att erhålla bidrag av medlen för kommunal skatteutjämning till driften vid

sjukstugorna, medan i Västerbottens län denna möjlighet vore utesluten.

Under åberopande härav har förvaltningsutskottet hemställt om avlåtande

av proposition till 1928 års riksdag med äskande i enlighet med landstingets

nyssnämnda beslut. Framställningen innebär således begäran dels om ett

byggnadsbidrag av högst (228 X 4,000) 912,000 kronor, vilket — oavsett den

minskning som kunde inträda i anledning av den vanliga maximeringen till

halva byggnadskostnaden — innebär ett extra statsbidrag av 456,000 kronor,

dels om ett extra driftbidrag, utgörande, under förutsättning av full

beläggning (472 x 0,75 x 365) 129,210 kronor under vart och ett av tre år.

Med skrivelse den 14 oktober 1927 har länsstyrelsen i Västerbottens län

överlämnat den gjorda framställningen och därvid för egen del tillstyrkt

bifall till landstingets framställning.

Häröver har utlåtande inhämtats från medicinalstyrelsen, som i sitt den

14 november 1927 avgivna yttrande till behandling först upptog frågan om

extra statsbidrag för inrättande av ifrågasatta sjufcvårdsplatser och därvid till en

början erinrade om vad styrelsen i sitt utlåtande den 29 november 1926 angående

extra statsbidrag för sjukvårdsanstalter för tuberkulösa i Jämtlands och

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 6(>.

Västerbottens län yttrat rörande de åtgärder mot tuberkulosen, vilka enligt

styrelsens asikt vore de enda, som kunde leda till önskat resultat, nämligen

i terapeutiskt hänseende inrättande av allt flera vårdplatser och i profylaktiskt

avseende de friskas skyddande mot tuberkulossmitta. Vidare upprepade

styrelsen vad i nämnda utlåtande anförts därom att dessa båda

syftemål bäst skulle förverkligas genom att flertalet av de sjuka finge vård

på ett med alla erforderliga hjälpmedel utrustat sanatorium. Härpå fortsatte

styrelsen:

Den plan, vilken nu av vederbörande uppgjorts till förbättrande av tuberkulossjukvården

inom Västerbottens län och mot vilken styrelsen i och för

sjg icke hade något väsentligt att erinra, ginge visserligen icke ut på att för

tillfredsställande av länets hela tuberkulossjukvård uppföra sådana anstalter,

vilka styrelsen i det nyss omförmälda utlåtandet företrädesvis ansett böra där

till ifrågakomma. Emellertid hade styrelsen icke någon erinran att göra mot

detta av landstingets förvaltningsutskott närmare motiverade sätt för lösning

av frågan om förbättrad tuberkulossjukvård inom Västerbottens län men ville å

andra sidan, i överensstämmelse med den förut uttalade principen, framhålla,

att då statens medverkan i form av ökade byggnads- och driftbidrag ifrågasattes,

det icke kunde vara riktigt, att staten skulle lämna så avsevärt förhöjda

byggnadsbidrag som de begärda till uppförande även av jämförelsevis enklare

och mindre kostsamma tuberkulosavdelningar vid sjukstugor. Därvidlag

borde för övrigt bemärkas, att platserna vid de till nyinrättande avsedda sjukstugorna

(eller avdelningar därav) enligt ansökningen beräknades draga eu

kostnad av 5,000 kronor per plats, vadan ett bidrag till framställningen även

i denna del skulle innebära, att staten komme att med 4/ä bidraga till uppförandet

av dylika avdelningar. Styrelsen hade också, då den gav sitt tillstyrkande

av de från Norrbottens och Jämtlands län gjorda framställningarna

om förhöjt statsbidrag, tillstyrkt, att dylika bidrag skulle få utgå endast

fiir »fullgoda» sanatorieplatser.

Om styrelsen således ej kunde lämna sitt fulla tillstyrkande till den gjorda

framställningen, som avsåge ett generellt byggnadsbidrag till länets samtliga

tuberkulossjukvårdsplatser, således även sådana, som tillhörde sjukstugor

(eller avdelningar därav), ansåge styrelsen å andra sidan sig icke kunna

underkänna billigheten av de skäl, landstingets förvaltningsutskott anfört till

förmån för sin framställning. Redan den omständigheten att länet tillhörde

ett av de allra mest skattetyngda inom riket talade till förmån för eu undantagsbestämmelse

för detta län. Ett huvudsakligt — och kanske det förnämsta

— skäl vore det av landstingets förvaltningsutskott med särskilt eftertryck

framhållna, att Västerbottens län utan erhållande av förhöjt statsbidrag uppfört

ett förstklassigt centralsanatorium å 208 sängar.

Då styrelsen alltså ansåge dylika billighetsskäl tala för ett tillmötesgående

av framställningen, kunde styrelsen dock icke — såsom redan nämnts

— tillstyrka förvaltningsutskottets framställning, i vad den avsåge att beviljat

byggnadsbidrag skulle med fulla det begärda beloppet, 4,000 kronor per

plats, utgå utan avseende å till vilket belopp kostnaderna för de nya platserna

komme att uppgå. Därvidlag finge styrelsen vidhålla sin i förberörda

utlåtande av den 29 november 1926 uttalade åsikt att, i överensstämmelse

med dittills tillämpade grunder, det bidrag, som eventuellt erliölles, icke

finge utgå med högre belopp än halva den enligt granskade räkenskaper eller

styrkt sammandrag därav befunna verkliga byggnadskostnaden, kostnader

för tomt och utrustning ej inräknade. Dessutom borde i princip bidraget

icke vara lika högt för tuberkulossjukstugor som för sanatorier.

Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 53 häft. (Nr 66.)

so 28 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr (>(>.

Vid uträknandet av det statsbidrag, styrelsen med hänsyn till det sålunda

sagda skulle kunna tillstyrka, liade styrelsen först fäst sig vid den redan omnämnda

nya »tuberkulosavdelning i Skellefteå», som enligt framställningen

skulle uppföras såsom ersättning för den befintliga tuberkulosavdelningen vid

Skellefteå lasarett, vilken skulle tagas i anspråk för utvidgning av detta

lasarett. Den ställning, som den nya tuberkulosavdelningen skulle få, vore

emellertid icke klart angiven. Det syntes dock som om densamma bleve att

inräkna bland tuberkulossjukstugor. Då den vore avsedd för 58 platser,

ville styrelsen anmärka, att gällande bestämmelser ej medgåve, att tuberkulossjukstuga

finge innehålla mer än 40 platser. Från den i framställningen

angivna kostnadsberäkningen å 1,605,000 kronor borde således, under nämnda

förutsättning, vid beräkning av statsbidrag avräknas 18 platser ä 5,000 kronor

= 90,000 kronor, varigenom summan minskades till 1,515,000 kronor. Hälften

av denna summa, eller 757,500 kronor, utgjorde således halva byggnadskostnaden.

Därest denna för de olika slagen av anstalter uppginge till för dem

beräknade belopp, skulle således för de (118 — 18) 100 platserna å . tuberkulosavdelningar»,

vilka, beräknats till 5,000 kronor var, i statsbidrag till uppförandet

erhållas 2,500 kronor för var; för de 50 nya platserna vid Hällnäs

centralsanatorium, med beräknad kostnad av 10,700 kronor för var, ett statsbidrag

å 5,350 kronor för var, och för de 60 nya platserna å barnavdelningen

i Hällnäs, med beräknad kostnad av 8,000 kronor för var, ett statsbidrag av

4,000 kronor för varje plats. Därigenom skulle statsbidragen per vårdplats

komma att överstiga de eljest enligt gällande författningar medgivna med

respektive 500, 3,350 och 2,000 kronor.

Skulle dylika bidrag beviljas länet efter dessa av styrelsen angivna grunder,

bleve statsbidraget 1,515,000 : 2 = 757,500 kronor, fördelade på följande

sätt:

100 platser å tuberkulosavdelning ä högst 2,500= (högst) kronor 250,000: —

50 » » Hällnäs sanatorium » » 5,350 = ( » ) » 267,500: —

60 » » barnavdelningen i Hällnäs ä högst 4,000 =

(högst) .................................. » 240,000: —

Summa högst kronor 757,500: —

Därvid vore emellertid att märka, att ett väsentligt avdrag syntes böra

göras i det belopp, som med anledning av framställningen kunde komma

att beviljas landstinget. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 oktober 1915

hade nämligeD för anordnande av en tuberkulosavdelning vid Umeå lasarett

beviljats ett byggnadsbidrag av 50,000 kronor, och enligt Kungl. Maj:ts

beslut den 3 augusti 1917 hade till dylik avdelning vid Skellefteå lasarett

utgått 53,000 kronor, således tillhopa 103,000 kronor. Beträffande

vartdera av dessa anslag hade vederbörande avgivit förbindelse att icke,

utan Kungl. Majds medgivande, i framtiden använda avdelningarna till

annat än med dem avsett ändamål. Avdelningen i Umeå vore redan nedlagd

utan att, styrelsen veterligt, någon återbetalning i större eller mindre

män gjorts för det erhållna statsbidraget. Den vid Skellefteå lasarett nu

befintliga tuberkulosavdelningen skulle ävenledes, vid bifall till nu föreliggande

framställning, upphöra. Avgörandet av den återbetalningsskyldighet,

som därigenom syntes komma ifråga, syntes böra bliva beroende på särskild

utredning för bestämmande av den värdeminskning, de för dessa avdelningar

uppförda byggnaderna undergått genom användning under de gångna åren.

Då dylik utredning icke för det dåvarande kunde igångsättas, såge styrelsen

icke annan möjlighet än att föreslå, att från nyss angivna belopp 757,500

kronor nu fråndroges erhållna 103,000 kronor, varigenom slutsumman skulle

bli 654,500 kronor. På den ifrågasatta utredningens resultat finge seder
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungi. Maj:ts proposition nr 66.

mera bero, i vad mån av dessa 103,000 kronor större eller mindre del sknlle

kunna få av vederbörande behållas.

I anslutning till vad medicinalstyrelsen sålunda yttrat hemställde styrelsen,

att Västerbottens läns landsting måtte beviljas ett statsbidrag å 654,500

kronor att i för övrigt tillämpliga delar utgå efter de i gällande författning

angående statsbidrag'' till tuberkulossjukvårdsanstalters uppförande eller inrättande

stadgade grunder.

Vad angår extra statsbidrag till driftkostnaderna vid de ifrågasatta sjukvårdsanstalterna,

tillstyrkte medicinalstyrelsen, att ett utöver det författningsenligt

utgående ökat driftbidrag beviljades även för Västerbottens läns

tuberkulossjukvård att utgå under tre år från och med den 1 januari 1928

eller den senare tidpunkt, då de enligt framställningen till uppförande ifrågasatta

anstalterna blivit avsynade och godkända. Beträffande storleken av detta

extra bidrag hemställde styrelsen, att det finge sättas till av förvaltningsututskottet

begärda 75 öre per dag och patient — vilket vore samma bidrag,

som beviljats för anstalterna i Jämtlands län. Därvid borde dock tillika

föreskrivas, att det särskilda bidraget dels finge utgå endast för sådana vårdplatser,

som beträffande anordningar för specialiserad sjukvård och diagnostik

vore fullt kvalificerade, nämligen — åtminstone tillsvidare — de 318 platser,

som centralsanatoriet i Hällnäs skulle erhålla efter den föreslagna utvidgningen

(således inklusive de 60 vårdplatserna å eu särskild barnavdelning),

dels ock ej finge överstiga halva den verkliga driftkostnaden.

En av de i handläggningen deltagande ledamöterna i medicinalstyrelsen

var av skiljaktig mening och ansåg, att det extra driftbidraget borde begränsas

till, förslagsvis, 50 öre per vårddag.

Sedan Svenska landstingsförbundet beretts tillfälle att yttra sig över landstingets

framställning, har förbundets styrelse i ett den 26 november 1927 dagtecknat

yttrande till en början beträffande själva sakfrågan, huruvida extra statsbidrag

till tuberkulossjukvården borde beviljas landstinget, erinrat därom, att

styrelsen i yttranden över liknande framställningar från Norrbottens och

Jämtlands läns landsting betonat, att ett tillmötesgående helt eller delvis

av framställningar sådana som de ifrågavarande med hänsyn till det avvikande

från fastställda principer för statsbidrags utgående och de betydande

ekonomiska konsekvenser, som ett dylikt tillmötesgående innebure, icke

finge ske utan en ingående prövning och utan att tungt vägande skäl före
låge
Styrelsen

har vidare upplyst, att styrelsen, innan den tagit ställning till

berörda fråga, undersökt viss å förbundets byrå verkställd sammanställning

av statistiskt material angående såväl de ekonomiska förhållandena som

tuberkulosförhållandena inom Västerbottens län. Styrelsen har erinrat, att

styrelsen i yttrande i motsvarande frågor rörande Norrbottens och Jämtlands

län anfört, att nämnda material gåve vid handen, att eu hjälp, motsvarande

den, som föreslagits för nämnda båda län, vore befogad även för Västerbottens

del.

Svenska

landstings
förbundets
styrelse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Den omförmälda sammanfattningen hade enligt förbundsstyrelsen visat:

A. Beträffande de ekonomiska förhållandena:

att befolkningstätheten, som givetvis vore eu avgörande faktor i fråga om

sjukvårdskostnadernas storlek, endast i Norrbottens och Jämtlands län vore

lägre än den i Västerbottens län, där den utgjorde allenast 3.5 invånare per

kvadratkilometer land mot 12.5 för samtliga landstingsområden samt 72 för

det tätast befolkade landstingsområdet (Malmöhus län) och 1.9 för det glesast

befolkade (Norrbottens län);

att nedgången i det beskattningsbara beloppet från år 1921 till år 1925 i

i Västerbottens län varit kraftigare än i något annat landstingsområde, med

undantag för Värmlands län, och belöpte sig till 4ö.oo procent mot 36.89

procent för samtliga landstingsområden;

att landstingsskattens debiteringssats i Västerbottens län i medeltal för

perioden 1919—1926 varit den högsta i riket samt för år 1926 vore den

näst högsta, utgörande 300 öre per 100 kronors beskattningsbar inkomst;

att landstingets beräknade såväl totalutgifter som utgifter för hälso- och

sjukvård i absoluta tal från år 1922 till år 1926 i Västerbottens län minskats

betydligt mindre än i samtliga landstingsområden tagna som en enhet, i

det att nedgången i Västerbottens län varit respektive 29.0 8 procent och

31,2 5 procent mot respektive 31.75 procent och 38.16 procent i medeltalför

samtliga landstingsområden;

att omförmälda totalutgifter, beräknade per 100 kronors beskattningsbar inkomst,

i Västerbottens län under ovannämnda tidsperiod stegrats med 31,44

procent mot 8.3 3 procent i medeltal för samtliga landstingsområden och att

sagda utgifter för hälso- och sjukvård, beräknade på enahanda sätt, i Västerbottens

län stegrats med 27.08 procent men i samtliga landstingsområden

tagna såsom enhet nedgått med 2.19 procent;

att per 100 kronors beskattningsbar inkomst år 1926 endast ett landsting

haft högre totalutgifter och allenast två landsting haft högre utgifter för

hälso- och sjukvård än landstinget i Västerbottens län;

att landstingets beräknade utgifter för tuberkidossjukvård från år 1922 till

år 1926 nedgått i Västerbottens län med allenast 9.4 2 procent mot 13.6 8

procent för samtliga landstingsområden tagna som enhet;

att sagda utgifter per 100 kronors beskattningsbar inkomst i medeltal under

åren 1922—1926 i Västerbottens län varit högre än i något annat landstingsområde

;

att landstingets utgifter för tuberkidossjukvård i förhållande till såväl samtliga

utgifter som utgifter för sjukvår ds ändamål i medeltal under perioden

1922—1926 i Västerbottens län varit högre än i något annat landstingsområde;
att.

bruttoskulderna i procent av bruttotillgångarna för Västerbottens läns

landsting vore betydligt lägre än för de flesta landsting, samt att i fråga om

såväl bruttoskulder som nettotillgångar per 100 kronors beskattningsbar inkomst

Västerbottens län intoge en synnerligen gynnsam ställning;

att summan under åren 1920—1924 upptagna lån, minskade med under

samma tid återbetalta lån, i procent ar nettotillgångarna vid 1924 års slut och

per 100 kronors beskattningsbar inkomst för Västerbottens län varit betydligt

lägre än för landstingen i genomsnitt.

B. Beträffande tuberkulosförhållandena:

att tuberkulosdödligheten i Västerbottens län åren 1921—1925 belöpte sig

till 2.0 7 %0 av folkmängden .mot 1.4 6 %0 för riket i dess helhet och att högre

tuberkulosdödlighet än den i Västerbottens län påträffades allenast i Norrbottens

och Jämtlands län;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition nr tifj.

■21

att tuberkulosdödligheten i Västerbottens län från femårsperioden 1911—

1915 till femårsperioden 1921—1925 nedgått från 2.35 ° 00 till 2.07 ",oo> d. v. s.

med allenast 0.2 8 °/00, under det att tuberkulosdödligheten i liela riket gått

ned från 1.9 4 °/00 under den förra perioden till 1.4 6 °/0o under den senare,

d. v. s. med 0.4 8 %0;

att antalet av landsting och städer utanför landsting disponerade vårdplatser

för tuberkulospatienter per 1,000 av folkmängden i medeltal för åren

1921—1925 — då Hällnäsanstalten ännu icke tagits i bruk — i Västerbottens

län varit 0,5 3 mot 0.7 9 för hela riket;

att ställningen för Västerbottens län före Hällnäsanstaltens tillkomst varit

än ogynnsammare, om antalet sagda vårdplatser sattes i relation till antalet

inträffade dödsfall i tuberkulos, i det att antalet vårdplatser per 100 döda i

tuberkulos i medeltal för åren 1921—1925 utgjorde i Västerbottens län 25.77

mot

gare siffra än Västerbottens liin.

De av förbundsbyrån sålunda gjorda uttalandena förklarade sig förbundsstyrelsen

för sin del vitsorda. Vidare har styrelsen anfört:

Västerbottens läns landstings svaga ekonomiska ställning och de stora

ekonomiska uppoffringar, landstinget underkastat sig för sin sjukvård och

speciellt tuberkulossjukvården, ävensom de synnerligen ogynnsamma tuberkulosförhållandena

i länet utgjorde enligt styrelsens mening goda motiv för

att statsmakterna trädde hjälpande till för främjande av tuberkulossjnkvården

i länet genom beviljande av extra statsbidrag till densamma.

Vad beträffade den av Västerbottens läns landsting antagna planen, i vad

den avsåge antalet vårdplatser, hade styrelsen intet att erinra.

Vidkommande frågan om statsbidrag för inrättande av vårdplatser a sjukstugor

yttrar förbundsstyrelsen bland annat följande:

Vad som förekommit rörande ansökningen från Norrbottens läns landstingom

förhöjt statsbidrag till tuberkulossjukstugor syntes visserligen giva anledning

till viss tvekan. Om emellertid medicinalstyrelsen år 1925 vid avgivande

av utlåtande över den av Västerbottens läns landsting gjorda framställningen

angående extra statsbidrag till Hällnäs sanatorium haft det fullständigare

material för bedömande av frågan till sitt förfogande, som styrelsen

hade år 1926, vore det väl troligt, att styrelsen vid förstnämnda tidpunkt

tillstyrkt framställningen, och att landstinget därigenom kommit i

åtnjutande av förhöjt statsbidrag till Hällnässanatoriet, Landstinget kunde

sålunda förmodas hava, på grund av sakfrågan ovidkommande orsaker, gått

miste om ökat statsbidrag till de 208 synnerligen dyrbara vårdplatserna å

Hällnäs. Denna omständighet talade för, att landstinget nu för fyllande av

det återstående behovet av vårdplatser komme i åtnjutande av ökade statsbidrag,

även om därvid detta behov i viss utsträckning komme att fyllas

genom anskaffning av sjukstuguplatser. Förbundsstyrelsen kunde för sin del

icke finna, att sistnämnda omständighet borde diskvalificera för erhållande av

höjda statsbidrag. Det syntes väl klokt och vittnande om ekonomisk omtanke

att under rådande brydsamma tider icke ifrågasätta anskaffning av ytterligare

antal dyrbara sanatorieplatser utan endast av billigare sjukstuguplatser.

Vad angår formen för och storleken av de begärda statsbidragen har förbundsstyrelsen

i stort sett tillstyrkt landstingets hemställan och därutinnan

yttrat bland annat följande:

Kravet på upphävande av den vanliga begränsningen av statsbidraget till

halva byggnadskostnaden syntes i och för sig berättigat. Dylikt undan
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Statskontoret.

22 Kungl, Maj:ts proposition nr 66.

tagande från den vanliga regeln liade tidigare av förbundsstyrelsen förordats

beträffande Norrbottens och Jämtlands läns landsting och av statsmakterna

beviljats i fråga om förstnämnda landsting. I förevarande fall vore ett undantag

därutinnan så mycket mera motiverat, som ökningen i statsbidraget i

annat fall beträffande flertalet av de planerade platserna på grund av de

relativt låga byggnadskostnaderna komme att bliva illusorisk. Även frånvaron

av extra bidrag till det dyrbara Hällnässanatoriet kunde åberopas som

skäl för upphävande av begränsningen i ifrågavarande avseende. Hade extra

statsbidrag beviljats till detta sanatorium, liade nämligen den angivna begränsningen

aldrig behövt tillämpas på grund av de höga byggnadskostnaderna.

Däremot borde enligt styrelsens mening vid statsbidragets beräk

nande byggnadskostnaderna icke medvetet sättas högre än de faktiskt väntades

uppgå till och det statliga byggnadsbidraget naturligtvis i intet fall

överskrida de faktiska byggnadskostnaderna. Den summa, som av landstinget

lagts till grund för bidragsäskandet beträffande de nya platserna ä,

Hällnässanatoriet, motsvarade emellertid icke landstingets verkliga kostnader

därför utan innebure, att andel i kostnaderna för hela sanatoriets inrättande,

för vilket ändamål bidrag redan i vanlig ordning uppburits, påförts dessa

platser. De verkliga utgifterna för de nya platserna utgjorde i genomsnitt

blott »3,050» kronor per plats.

Yad slutligen beträffar den omfattning, i vilken det höjda driftkostnadshidraget

borde få utgå, ansåge förbundsstyrelsen, att betänkligheter visserligen kunde

resas mot att dylikt bidrag erhölles för redan godkända och i bruk varande

anstalter. Då emellertid dessa ökade bidrag till största delen skulle avse

centralsanatoriet, för vilket särskilda driftbidrag tidigare begärts men förvägrats,

ansåge sig förbundsstyrelsen dock även i denna punkt kunna förorda

bifall till framställningen.

I ärendet har vidare infordrat utlåtande avgivits av statskontoret, som

däri anfört, att av utredningen finge anses framgå, att det vore av behovet

påkallat att förhöjt statsbidrag finge utgå såväl till uppförande av de ifrågasatta

anstalterna som ock under viss tid till driftkostnaderna vid dylika

anstalter. Vidare har statskontoret yttrat i huvudsak följande:

Vad först anginge frågan om statsbidrag till uppförande eller inrättande av

tuberkulossjuicvårdsanstalter, hade statskontoret icke något att erinra mot att

berörda bidrag bestämdes till 4,000 kronor för vårdplats, att av landstinget

lyftas i den man varje anstalt för sig blivit genom medicinalstyrelsens försorg

avsynad och godkänd. Emellertid ansåge sig statskontoret böra föreslå,

att för åtnjutande av det förhöjda statsbidraget å 4,000 kronor för vårdplats

uppställdes samma villkor, som av riksdagen bestämts för åtnjutande av förhöjt

statsbidrag till det för Jämtlands län avsedda centralsanatoriet, nämligen

att sådant bidrag icke finge överstiga hälften av den enligt vederbörligen

granskade räkenskaper funna verkliga byggnadskostnaden, däri ej inberäknad

eventuell utgift för anskaffande av byggnadstomt. Vidkommande

antalet av de vårdplatser, för vilka förhöjt byggnadsbidrag skulle komma

att utgå, syntes detsamma jämlikt medicinalstyrelsens förslag böra fastställas

till högst 210 (228 — 18), isoleringsplatser ej inräknade. Från efter dessa

grunder fastställt statsbidrag syntes emellertid böra avdragas vissa belopp

av de av statsmedel uppburna byggnadsbidragen till de på sin tid inrättade

tuberkulosavdelningarna vid Umeå och Skellefteå lasarett. Avdragen syntes

böra ske för Umeåavdolningen vid första tillfälle, då utbetalning av omför
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6''6''. -•>

mälcla förhöjda byggnadsbidrag till belopp av för sådant ändamål tillräcklig

storlek komme att äga ram, och för Skellefteåavdelningen vid lyftande av

statsbidraget för den nya tuberkulosavdelning, som jämlikt föreliggande förslag

skulle inrättas i den nuvarandes ställe. Beträffande grunderna för verkställandet

av dessa avdrag syntes dock erfordras utredning.

Yad sedan anginge landstingets förslag om ytterligare statsbidrag till driftkostnaderna

vid ifrågavarande sjukvårdsanstalter, hade statskontoret utöver

vad av medicinalstyrelsen i hithörande avseende framhållits icke funnit

anledning till annan erinran, än att det särskilda förhöjda driftkostnadsbidraget

i enlighet med riksdagens beslut rörande Norrbottens och Jämtlands

centralsanatorier syntes böra utgå för nu avsedda 454 (472 IS) tuberkulossjukvårdsplatser

allenast i den män icke någon av sagda platser

indroges. Skulle en sådan indragning ske, borde detta föranleda, att det

högre bidraget reducerades i samma mån, som minskning i berörda platsers

antal ägde rum. _ .....

Slutligen syntes, såsom skett ifråga om det förhöjda statsbidraget till Jarntlandssanatoriet,

böra till nu omhandlade bestämmelser angående ökade bidrag

till tuberkulossjukvårdsanstalterna inom Västerbottens län fogas dels eu

förklaring att för åtnjutande av sagda bidrag i övrigt i tillämpliga delar

skulle gälla de allmänna bestämmelserna beträffande statsbidrag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag

till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom de särskilda föreskrifter,

som av Kungl. Maj:t meddelades, dels ock ett medgivande att ifrågavarande

statsbidrag finge utgå från av riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande

eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive bidrag

till driftkostnaderna för dylika anstalter.

1 anledning av vad medicinalstyrelsen anfört i sitt återgivna utlåtande hai t

landstingets förvaltningsutskott inkommit med en den 10 januari 1028 dagtecknad

skrift, däri anförts bland annat följande.

Enligt den av landstinget antagna planen hade det behövliga och principiellt

godkända antalet vårdplatser angivits till 472. Av dessa komme enligt beräkning

318 platser att vara förlagda till det moderna tuberkulossjukhuset

i Hällnäs och således disponibla för förstklassig vård åt de tuberkulossjuka.

Det övriga antalet platser, 154, skulle fördelas över hela länet och i forsta

hand avses att upptaga de svårt sjuka och således _lia en profylaktisk uppgift,

d. v. s. att skydda de friska mot tuberkulossmitta. Som av medicinalstyrelsens

yttrande framginge, vore båda slagen av platser nödvändiga. Fördelningen

av platserna å de olika slagen av anstalter borde av allt att döma

få anses synnerligen väl avvägd

Mot den principiella uppfattnin

örvaltnin^s

utskottets

krivolse den

10 januari

1928.

•åt medicinalstvrelsen givit uttryck

därutinnan att det ej vore riktigt att lika högt statsbidrag utginge till tuberkulossjukstugor

som till sanatorier, vore knappast något att invända, om det

gällde ett landsting, som ville försöka lösa tuberkulosfrågan för sitt område

helt och hållet eller till övervägande del genom inrättande av sådana sjukstugor,

eller om landstinget redan åtnjutit förhöjt statsbidrag tdl de mera

kostsamma förstklassiga anstalter, som redan funnes inrättade. Men så låge

frågan icke till beträffande Västerbottens län.

Hade landstinget börjat med uppförande av de mindre kostsamma vårdanstalterna

och törst nu velat taga i tu med centralanstalten, vore det väl

antagligt att statsmakterna beviljat förhöjt byggnadsbidrag i likhet med vad

som skett beträffande Norrbottens och Jämtlands län. Med tillämpning av

de grunder, efter vilka förhöjt bidrag beviljats till det blivande centralsanatoriet

i Norrbotten — 3,000 kronors förhöjning pr vårdplats — skulle för

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Departements
chefen.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 66.

Hällnässanatoriet, som efter utvidgningen komme att omfatta .''51K platser,

eu sådan förhöjning hava uppgått till icke mindre ån 954,000 kronor. I stället

innebure den av landstinget gjorda och av medicinalstyrelsen i detta avseende

tillstyrkta framställningen en förhöjning av allenast »277,500» kronor för

denna anstalt eller i runt tal »870» kronor per vårdplats, alltså avsevärt mindre

än en tredjedel. En jämförelse därutinnan med Jämtlands län ställde sig

visserligen nagot mindre oförmånlig för Västerbottens län, men även därvidlag

koinme sistnämnda län icke upp till hälften av det förhöjda bidrag, som

i förhallande till antalet vårdplatser beviljats Jämtlands län och som upplage

till 2,000 kronor för varje sådan plats.

Då de tre nämnda länen i stort sett kunde sägas vara jämställda såväl

med ^avseende å tuberkulosens spridning som beträffande deras ekonomiska

förmåga till sjukdomens bekämpande, syntes de rättvisligen också böra

jämställas i fråga om det ekonomiska stöd från statens sida, som vore nödvändigt

och utan vilket redan uppförda anstalter och andra för ändamålet

vidtagna anordningar aldrig kunde uppnå den effektivitet, som med deras

tillkomst varit avsedd.

Då landstinget godkänt den plan, som nu förelåge för fyllande av det

oundgängliga behovet av vårdplatser av det slag, varom närmast vore fråga,

hade det skett på tillrådan av inom länet arbetande erfarna tuberkulosläkare

och andra medicinska fackmän, vilka ansett det nu föreslagna systemet väl

fylla sitt ändamål. Vid sadant förhållande och då efter den planerade utvidgningen

av centralanstalten det förefintliga behovet av dessa högt kvalificerade

sanatorieplatser också beräknades bliva fyllt, hade det enligt förvaltningsutskottets

mening icke varit välbetänkt, om landstinget gått in fölen

plan, som avsett att hela länets tuberkulosvård skulle tillfredsställas

genom uppföiande av dessa sanatorieanläggningar, som i kostnadshänseende

ställde sig så ojämförligt mycket högre. En sådan plan, om den förelegat,

hade heller icke kunnat av landstinget förverkligas inom överskådlig tid,

efter de stora ansträngningar och de betydande ekonomiska uppoffringar’

landstinget redan haft och hade för sin tuberkulosvård. Enahanda syntes

förhållandet bliva, därest byggnadsbidraget för dessa sjukstuguavdelningar

eJ kunde beviljas till högre belopp än medicinalstyrelsen tillstyrkt. Den tilltänkta

kraftansträngningen måste inhiberas och de goda föresatserna resultera

i ett misslyckat försök.

Förvaltningsutskottet har vidare anfört, att utskottet icke kunde inse,

att det från statens sida kunde vara av något intresse att få till stånd kostsammare

sjukvårdsinrättningar, än behovet och förhållandena i varje särskilt

fall krävde. Därest den av landstinget framlagda planen för tuberkulossjukvårdens

ordnande inoin länet vore av den beskaffenhet att den på nöjaktigt

sätt fyllde sitt ändamål, syntes det också böra för staten komma på ett

ut, om förhöjningen i byggnadsbidraget komme den ena eller den andra av

dessa godkända anstaltstyper till godo.

Ett bifall till landstingets framställning finge anses medföra ett slutgiltigt

ordnande av länets tuberkulosfråga i vad den avsåge tillgång på nödigt antal

vårdplatser, och anspråken från Västerbottens län på statsbidrag för sådant

ändamål vore därmed tillgodosedda.

Bedan den utredning, som förra året förebragtes angående förhållandena

i Västerbottens län, gav uppenbarligen vid handen, att ett fortsatt ingripande

kräves i striden mot tuberkulosen inom länet samt att landstinget

utan statens ekonomiska hjälp näppeligen mäktar att på tillfredsställande sätt

lösa denna uppgift. Såsom jag nyss erinrat, gav jag också i samband med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ur Hd.

25

behandlingen av frågan om särskilt bidrag till centralsanatorium i Jämtlands

län uttryck åt den meningen, att särskilt statsbidrag borde beredas för ordnandet

av tuberkulossjukvården jämväl i Västerbottens län. Denna uppfattning

bestyrkes kraftigt av det ytterligare material till frågans bedömande,

som numera föreligger och för vilket jag i det föregående i väsentliga delar

redogjort. Den insats landstinget av egna krafter hittills gjort för ändamålet

är högst betydande; den har ock för landstinget varit ekonomiskt

mycket betungande. Därvidlag syftar jag närmast på byggandet av centralsanatoriet

vid Hällnäs, vartill landstinget ej åtnjutit statsbidrag efter andra

än de för alla tuberkulossjukvårdsanstalter gällande grunder. Till sistnämnda

omständighet synes man mig av skäl, som framhållits i medicinalstyrelsens

utlåtande, böra taga särskild hänsyn vid prövning av förevarande framställning.

Beträffande den plan, landstinget ämnar följa för lösande av frågan

om tuberkulosens bekämpande, har jag i huvudsak intet att erinra. Det

synes vara lämpligt att, som landstinget avsett, i ett län av ifrågavarande

beskaffenhet söka frågans lösning i en kombination av ett väl utrustat centralsanatorium

med ett större antal i de skilda orterna förlagda sjukvårdsanstalter,

huvudsakligen avsedda för sådana patienter, vilka av olika skäl behöva

komma bort från den vanliga omgivningen.

I överensstämmelse med vad jag sålunda anfört anser jag mig böra tillstyrka,

att förhöjda statsbidrag få utgå till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter

i Västerbottens län.

Vad angår bestämmandet av storleken och omfattningen av dessa förhöjda

statsbidrag, hava under ärendets behandling skilda meningar kommit

till uttryck. I detta hänseende synes det mig till en början, vad angår

byggnadsbidraget, böra vara klart, att bidraget i intet fall bör överstiga det

till Jämtlandssanatoriet år 1927 beviljade och nu begärda beloppet av 4,000

kronor för plats, något som enligt medicinalstyrelsens förslag till viss del

skulle bliva fallet. Vidare är det uppenbart, att bidraget icke för någon

vårdplats bör få överstiga den verkliga kostnaden för platsens inrättande

och att alltså hänsyn icke får tagas till tidigare nedlagda kostnader på andra

delar av samma anstalt; jag ansluter mig alltså därutinnan i fråga om de nya

platserna vid Hällnässanatoriet till landstingsförbundets invändning mot

medicinalstyrelsens förslag.

Mera tveksamt synes mig vara, om den i fråga om bidrag av ifrågavarande

slag i allmänhet tillämpade principen att bidraget ej får överstiga halva

byggnadskostnaden i detta fall bör frångås. Vid bedömandet av denna fråga

torde man emellertid böra beakta det särskilda läge, vari spörsmålet kommit

därigenom att, som nyss erinrades, något extra bidrag icke utgått till Hällnässanatoriet.

Med hänsyn till denna omständighet samt i övrigt åberopade

skäl för att bispringa landstinget synes det vara med billigheten överensstämmande

att vad angår de föreslagna 50 nya platserna vid Hällnässanatoriet

bidraget bestämmes utan avseende å berörda s. k. liälftengräns. Däremot

föreligga enligt min mening icke tillräckliga skäl att i fråga om övriga planerade

byggnadsföretag frångå den avsedda regeln.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

Tillämpningen av nu ifrågasatta normer för byggnadsbidragens utgående

skulle innebära följande. För var och en av de 50 nya platserna för vuxna

vid Hällnäs, vilka beräknats draga en kostnad av i genomsnitt 3,060 kronor

per plats, synes bidraget lämpligen kunna bestämmas till 3,000 kronor, dock

högst till verkliga byggnadskostnaden, därest denna skulle bliva lägre. Då

den ena gruppen av de nya platserna skulle draga väsentligt lägre kostnad

än den nyss angivna, torde som villkor för åtnjutande av bidrag till nyssnämnda

belopp böra uppställas, att båda grupperna av nya platser komma

till uppförande till minst det beräknade antalet. För den för barn avsedda

nya avdelningen vid Hällnässanatoriet, vilken beräknats kosta 8,000 kronor

per plats, skulle bidraget enligt det nyss anförda uppgå till 4,000 kronor

för plats, dock högst till halva byggnadskostnaden. Yad angår de avsedda

nya 60 platserna för tuberkulossjukvård å sjukstugor i Nysätra, Nordmaling.

Bjurholm, Vilhelmina, Lycksele och Sor.sele. skulle, då kostnaden därför uppskattats

till i genomsnitt 5,000 kronor för plats, bidraget komma att utgå

efter 2,500 kronor. Aven här bör enligt det nyss anförda liälftengränsen

tillämpas, vilket i detta fall bör gälla beträffande bidraget till varje särskild

sjukstuga. Vidkommande slutligen ombyggnaden av seminariébyggnaden i

Skellefteå, torde enligt min mening kostnaden knappast behöva uppgå till

mera än ungefär 4,000 kronor för plats. Ombyggnadsarbetet lärer för övrigt

icke böra ifrågakomma, därest detsamma, såsom sjukhuskommittén och förvaltningsutskottet

synas anse, icke skulle kunna göras väsentligt billigare

än ett nyuppförande av sjukstugor. Med hänsyn till det anförda torde maximum

för ombyggnadsbidraget härutinnan lämpligen böra bestämmas till 2,000

kronor för plats. Då detta belopp överensstämmer med det författningsenligt

allmänt gällande, erfordras med denna min uppfattning icke något

särskilt riksdagens beslut i denna punkt. Icke heller behöver nu ståndpunkt

tagas till frågan om det antal platser, för vilket anstalten kan komma att

godkännas och för vilket statsbidrag således bör utgå; denna fråga är beroende

på anstaltens blivande organisation, varom beslut ännu icke föreligger.

Resultatet av tillämpningen av de sålunda angivna grunderna skulle, med

de beräknade byggnadskostnaderna, bliva följande. Jag utgår härvid lika

med medicinalstyrelsen från att bidrag till Skellefteåanstalten blott kommer

att utgå för 40 platser.

Kronor.

Nya platser för vuxna å Hällnäs (50 X 3,000) ..................................... 150,000

Barnavdelning å Hällnäs (60 X 4,000)................................................... 240,000

60 platser å sjukstugor (60 X 2,500) ................................................... 150,000

40 platser i den ombyggda seminariebyggnaden i Skellefteå (40 X 2,000) 80,000

Summa kronor 620,000

Sammanlagda byggnadsbidraget för planens genomförande skulle alltså

bliva 620,000 kronor. Till jämförelse må nämnas, att med tillämpning av

vanliga grunder bidraget skulle uppgå till sammanlagt 396,500 kronor, d. v. s.

223,500 kronor mindre.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Från det sålunda beräknade statsbidragsbeloppet bör emellertid göras

avdrag, dels därest detta föranledes av tillämpning av den — utom beträffande

50 platser vid Hällnäs — förordade s. k. hälftenregeln eller av att

i fråga om sistnämnda platser den verkliga kostnaden blir lägre än det föreslagna

bidragsbeloppet, dels på grund av skyldighet att återbära äldre bidrag

för motsvarande ändamål. Såsom förut erinrats bär statsbidrag tidigare

lämnats med 53,000 kronor för uppförande av den till Skellefteå lasarett

hörande, år 1916 i bruk tagna tuberkulosavdelningen med nu befintliga 50 _

vårdplatser, vilka enligt det föreliggande förslaget icke vidare skulle användas

för detta ändamål. Yidare har en vid Umeå lasarett befintlig tuberkulosavdelning,

som tagits i bruk år 1915 och till vars uppförande staten

på sin tid bidragit med 50,000 kronor, år 1926 nedlagts. I enlighet med

de allmänna regler, som tillämpas beträffande statsbidrag till uppförande av

olika slag av sjukvårdsanstalter m. m., bör vid sådant förhållande återbäring

av dessa statsbidrag äga rum, i den mån befrielse från återbäringsskyldighet

ej meddelas. Vid dylik återbäring torde emellertid avdrag böra medgivas

med hänsyn till den del av beräknad värdeminskning å ifrågavarande byggnader

under tiden efter vederbörande anstalts tagande i bruk, som faller på

den andel i anstaltens ursprungliga värde, vilken motsvarar statsbidraget.

Ifrågavarande princip har, såsom jag nyss utvecklat, vunnit riksdagens

gillande, då fråga var om statsbidrag till centralsanatorierna för Norrbottens

och Jämtlands län. Enahanda skäl som i dessa fall föranledde följande av

principen synas mig kunna åberopas för tillämpning av densamma i nu

föreliggande fall. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter byggnadsstyrelsens

hörande bestämma storleken av de avdrag, som i enlighet med

denna princip böra förekomma vid återbetalningen i nu ifrågavarande fall.

Byggnadsbidraget torde böra få uppbäras särskilt för varje byggnad, allteftersom

den blivit avsynad och godkänd. Yad angår sjukstuguplatserna,

torde Kungl. Maj:t böra äga frihet att, inom det angivna sammanlagda

antalet av 60 dylika platser, såväl medgiva förhöjt bidrag åt andra sjukstugor

än de nu i planen upptagna som ock vidtaga jämkningar i det för de särskilda

sjukstugorna nu beräknade platsantalet.

Yad angår driftbidraget, hava medicinalstyrelsen och statskontoret ävensom

landstingsförbundets styrelse anslutit sig till den uppfattningen, att i

förevarande ärende skäl föreligga att, med frångående av vad i de tidigare

fallen skett, bevilja förhöjning i statsbidraget även för platser å anstalter,

som redan äro tagna i bruk. Jag ansluter mig till denna uppfattning, främst

med hänsyn därtill att det synes vara skäligt att det högre driftbidraget får,

oavsett att spörsmålet först nu upptages till behandling, utgå för Hällnäsanstalten

i dess helhet. Emellertid finner jag lika med medicinalstyrelsen

den begränsningen böra iakttagas, att förhöjning medges endast för sådana

vårdplatser — äldre eller nyinrättade •— å vilka kan lämnas verkligt kvalificerad

vård. Redan den omständigheten, att driftkostnaderna i allmänhet

torde vara lägre beträffande sjukstuguplatserna — åtminstone sådana som

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr (it).

utgöras av en del utav eu även för andra ändamål avsedd inrättning — än

på ett sanatorium, gör att samma skäl ej beträffande dylika platser kunna

anföras för ett särskilt bidrag. Härtill kommer, att framställning om förhöjt

driftbidrag till sjukstugor och s. k. bygdesanatorier förut (år 1925) avvisats

beträffande Norrbottens län och att några skäl att i detta hänseende tillämpa

andra principer i Västerbottens län icke synas föreligga. — Högsta möjliga

antalet av platser med förhöjt statsbidrag torde böra bestämmas med ut,

gångspunkt från summan av nu befintliga och i planen upptagna platser eller

till 472. Då det, enligt vad nyss antyddes, för närvarande icke kan anses uteslutet,

att den nya inrättningen i Skellefteå kan erhålla 58 godkända platser,

lärer man nämligen i detta sammanhang icke böra liksom medicinalstyrelsen

göra avdrag med (58 — 40) 18 platser. Från nyssnämnda maximisiffra torde

dock böra avdragas de sjukstuguplatser, till antalet 36, vilkas inrättande

redan verkställts eller påbörjats och för vilka samma anledning att undantagsvis

medgiva förhöjt driftbidrag som beträffande redan befintliga platser

för kvalificerad vård icke torde förefinnas. Maximiantalet skulle alltså bliva

(472 — 36) 436; det antal, vartill bidrag skulle utgå, om planen följes i vad

angår uppdelning på sanatorie- och andra platser, är emellertid lägre och

uppgår, därest den blivande avdelningen i Skellefteå, såsom medicinalstyrelsen

antager, ej bliver av kvalificerad karaktär, till summan av platser på det

utvidgade Hällnässanatoriet jämte barnavdelning eller alltså till (208 + 50 + 60)

318. Dessutom rtorde, i viss analogi med det förut berörda, av riksdagen

tillagda villkoret beträffande motsvarande bidrag till Norrbottens- och Jämtlandssanatorierna,

böra stadgas, att i den mån nedläggning sker av platser,

till vilka förhöjt byggnadsbidrag utgått men för vilka med hänsyn till det

förberörda kvalifikationsvillkoret driftbidrag ej beviljats, eller av platser, för

vilka förhöjt byggnadsbidrag ej — enligt vad nyss föreslagits — må utgå,

d. v. s. platser vilkas inrättande redan verkställts eller påbörjats eller som

kunna komma att inrättas i seminariet i Skellefteå eller utöver landstingets

plan, antalet platser med rätt till särskilt driftbidrag skall minskas i samma

mån.

Jag vill nämna, att redan det extra driftbidraget till det av mig till sådan

förmån föreslagna minimiantalet platser, 318, skulle — under förutsättning

av full beläggning — uppgå till omkring 87,000 kronor om året och alltså

med endast omkring 10,000 kronor understiga den i det föregående angivna

årliga driftkostnadsökningen för landstinget för planens genomförande.

Det förhöjda driftbidraget lärer böra, såsom förordats, liksom i Norrbottens

och Jämtlands län utgå under tre år. Tiden torde för varje anstalt

böra räknas från och med den 1 juli 1928, dock tidigast från det den efter

verkställd avsyning helt tagits i bruk. Vad angår Hällnässanatoriet, bör

tillämpningen av denna regel innebära, att det särskilda driftbidraget icke

börjar utgå, förrän nyinrättandet av de omförmälda 50 platserna för vuxna

på nyss antytt sätt är att betrakta som fullbordat, varemot barnavdelningens

färdigställande icke torde behöva avvaktas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

Kostnaderna för ifrågavarande särskilda byggnads- och driftbidrag torde

böra få utgå från de anslag, vartill statskontoret i sådant hänseende hänvisat.

Med hänsyn till nyss förordade regler angående tiden för bidragens

utbetalning torde ifrågavarande förslag icke beträffande någotdera anslaget

behöva beräknas inverka på belastningen för budgetåret 1928—1929.

Under åberopande av det anförda får jag nu hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

l:o) medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande

bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande

av ''tuberkulossjukvårdsanstalter — bevilja dels till inrättande

vid angivna anstalter i Nysätra, Nordmaling, Bjurholm,

Vilhelmina, Lycksele och Sorsele eller vid anstalt å annan ort

inom Västerbottens län av tuberkulossjukstuguplatser till ett

antal av sammanlagt högst 60, dels, under förutsättning att, i

enlighet med föreliggande förslag, minst 50 nya vårdplatser för

vuxna inredas vid centralsanatoriet i Hällnäs, till inrättande av

dessa vårdplatser, dels och till uppförande vid nämnda sanatorium

av en barnavdelning med högst 60 vårdplatser statsbidrag med

följande belopp, nämligen för de nya platserna för vuxna i centralsanatoriet

i Hällnäs med 3,000 kronor, för vårdplatserna å

omförmälda barnavdelning med 4,000 kronor och för nyss avsedda

tuberkulossjukstuguplatser med 2.500 kronor, allt per godkänd

vårdplats, isoleringsplatser ej inberäknade, dock med de inskränkningar
att

statsbidraget ej må för någon anstalt eller avdelning överskrida

hälften av den enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga kostnaden för anstaltens eller avdelningens uppförande

eller platsernas inrättande, däri ej inräknad utgift för

anskaffande av byggnadstomt, eller, beträffande de nya platserna

för vuxna i Hällnäs, hela motsvarande kostnad,

samt att vid utbetalning av bidragen avräkning skall enligt

av Kungl. Maj:t fastställda grunder ske dels för viss del av

det statsbidrag, som tidigare utgått för uppförande av den

numera nedlagda tuberkulosavdelningen vid Umeå lasarett, dels

ock, därest den nu vid Skellefteå lasarett befintliga tuberkulosavdelningen

nedlägges som tuberkulossjukvårdsanstalt, för viss

del av det till uppförande av denna avdelning åtnjutna statsbidraget;
2:o)

medgiva, att Kungl. Maj:t må — utan hinder av gällande

bestämmelser beträffande statsbidrag till driftkostnaderna för

tuberkulossjukvårdsanstalter — beträffande under l:o) avsedda

anstalter och avdelningar samt nuvarande eller blivande tuberkulosavdelning

i Skellefteå bevilja, för en tid av tre år från

och med den 1 juli 1928, dock tidigast från det att en var an
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 66.

stalt eller avdelning blivit efter uppförandet eller ombyggnaden

genom medicinalstyrelsens försorg avsynad och godkänd och

därefter tagits i fullt bruk, statsbidrag till driftkostnaderna för

sammanlagt högst 436 vårdplatser med ett belopp för dag och

patient, som med sjuttiofem öre överstiger det till anstalt av

ifrågavarande slag i allmänhet utgående statsbidraget, samt under

villkor i övrigt

a) att vårdplatserna beträffande anordningar för specialiserad

sjukvård och diagnostik äro fullt kvalificerade;

b) att statsbidraget icke må överstiga hälften av varje anstalts

eller avdelnings enligt vederbörligen granskade räkenskaper

funna verkliga driftkostnader; samt

c) att, därest vårdplatser skulle komma att nedläggas, för

vilka icke, enligt vad i det föregående hemställts, åtnjutits såväl

förhöjt byggnad sbidrag som förhöjt driftkostnadsbidrag, antalet

vårdplatser, till vilka det högre driftkostnadsbidraget högst må

utgå, skall reduceras i samma mån som dylik minskning i platsantalet

äger rum;

3xö förklara, att för åtnjutande av ifrågavarande bidrag i

övrigt i tillämpliga delar skola gälla av mig här omförmälda

bestämmelser beträffande statsbidrag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter, respektive statsbidrag

till driftkostnaderna för sådana anstalter, ävensom de särskilda

föreskrifter, som må av Kungl. Maj:t meddelas; samt

4:o) medgiva, att ifrågavarande statsbidrag må utgå från av

riksdagen anvisade anslag till bidrag till uppförande eller inrättande

av tuberkulossjukvårdsanstalter samt till bidrag till

driftkostnaderna för dylika anstalter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

Carl Ullman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:254 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för statsbidrag till uppförande och drift av tubei''kulossjukvårdsanstalter i a1 i texten
  2. SU 1928:91 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående grunder för statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter i Västerbottens s. 1 i texten
  3. SU 1928:66 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för statsbidrag till uppförande och drift av tuberkulossjukvårdsanstalter i Västerbottens lä s. 4 i texten