Angående lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m
1928-02-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:67, Angående lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
1
Nr 67.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån
för anordnande av skyddshem för flickor m. m.;
given Stockholms slott den 3 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Jakob Pettersson.
Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 3 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,
von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:
Enligt lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård kuDna
numera barn, vilka befinnas så vanartade, att särskilda uppfostringsåtgärder
krävas för deras tillrättaförande, omhändertagas för skyddsuppfostran ända
intill fyllda aderton år.
För beredande av skyddsuppfostran skall enligt föreskrift i 43 § 1 mom.
av nämnda lag för varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting,
finnas skyddshem med erforderligt antal platser.
Enligt bestämmelserna i 2 och 3 mom. av samma paragraf skola vissa
grupper av vanartade, vilka icke lämpligen kunna uppfostras i dylika
skyddshem, där så kan ske intagas i särskilda, för sådana barn avsedda
Bihang till riksdagens protokoll 1628. 1 samt. 54 käft. (Nr 67.)
264 28
Avtal om
upprättande
av nya
skyddshem.
Statens
inspektör för
fattigvård
och barnavård.
2 Kungl. Maj.ts proposition nr 67.
skyddshem (centralanstalter). Stadgandena i 2 mom. hava avseende å vanartade
barn över 15 år samt med grövre vanart behäftade barn under 15 år,
och föreskrifterna i 3 mom. avse sadana vanartade, som på grund av kroppseller
sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller
svaghet lämpligen böra uppfostras avskilda från andra.
I propositionen nr 150 till 1924 års riksdag med förslag till lag om samhällets
barnavård hade, bland annat med hänsyn därtill att det av ekonomiska
skäl vore önskvärt att undvika anordnande av nya statsanstalter,
framhållits såsom lämpligt, att hela den uppfostringsverksamhet, varom i
sistberörda båda moment av lagen vore fråga, bedreves av ett antal föreningar
och stiftelser i dem tillhöriga eller av dem för ändamålet anordnade
anstalter.
Vid anmälan till 1925 års statsverksproposition av frågan om anslag till
skyddsuppfostran framhöll min företrädare i ämbetet, att de för vissa grupper
av vanartade avsedda skyddshemmens inrättande genom därför väl kvalificerade
enskilda organisationers försorg innebure en särdeles lycklig och bland
annat även ur ekonomisk synpunkt för staten fördelaktig lösning.
Följande överenskommelser om inrättande av dylika skyddshem för flickor
hava — efter det frågan i varje fall varit föremål för prövning av riksdagen —
därefter träffats, nämligen:
1) med Drottning Sophias skyddshem i Stockholm om mottagande där av
10 flickor;
2) med svenska diakoniss-sällskapet om mottagande å hemmet Mossebo i
Viebäck av högst 18 flickor;
3) med samariterhemmet i Uppsala om anordnande i Morängen av ett
skyddshem för högst 18 flickor; samt
4) med Stockholms stadsmission om anordnande vid Edesta av ett skyddshem
för högst 25 flickor.
De tre förstnämnda av dessa överenskommelser avse flickor, som omförmälas
i 2 mom. av 43 § i lagen om samhällets barnavård, medan den sistnämnda överenskommelsen
avser flickor, som omförmälas i 3 mom. av samma paragraf.
I skrivelse den 15 juli 1927 har statens inspektör fö)'' fattigvård och barnavård
framhållit, att bestämmelsen att vanartade barn ända upp till 18 års
ålder kunde omhändertagas för skyddsuppfostran särskilt i de större städerna
kommit till användning och detta med gott resultat i de fall, där lämpliga
skyddshem stått till förfogande. För flickor i nämnda ålder hade emellertid
plats å skyddshem långt ifrån kunnat i erforderlig utsträckning beredas.
De två hem, som då stode till förfogande, nämligen Drottning Sophias
skyddshem och skyddshemmet Mossebo, hade nästan omedelbart tagits i
anspråk. Sedermera hade det icke varit möjligt för de barnavårdsnämnder,
som måst omhändertaga äldre, svårt vanartade flickor (43 § mom. 2), att
bereda dessa lämplig uppfostran i för denna kategori avsedda skyddshem.
De omhändertagna flickorna hade därför antingen måst intagas i samma
skyddshem som mindre svårt vanartade flickor, i vilket fall dessa senare
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
blivit utsatta för en säkerligen mycket skadlig påverkan av de äldre och i svår
vanart förfallna flickorna, eller också hade de måst intagas å försörjningsanstalter
eller dylikt, där de ej kunnat beredas tillfredsställande fostran. I åtskilliga fall
torde barnavårdsnämnderna hava underlåtit att vidtaga några som helst åtgärder
mot dylika flickor, varigenom säkerligen många gått förlorade. Någon bättring
därutinnan torde visserligen förväntas komma att inträda under första halvåret
1928 genom att samariterhemmets i Uppsala förut omförmälda skyddshem
då syntes kunna tagas i anspråk, varjämte Stockholms stadsmissions
under uppförande varande skyddshem för sjuka vanartade flickor (43 § 3 mom.)
måhända kunde tills vidare bereda plats för några av ifrågavarande flickor.
Platsbehovet vore likväl så stort, att under alla förhållanden ytterligare hem
måste tillkomma. Dessa borde lämpligen komma till stånd på samma sätt
som de tidigare, d. v. s. genom överenskommelser med enskilda institutioner.
En närmare undersökning av det behövliga platsantalet borde givetvis dessförinnan
ske.
I anledning av inspektörens för fattigvård och barnavård i nämnda skrivelse
gjorda framställning har jag därefter anmodat honom samt skyddshemsinspektören
att verkställa utredning i fråga om behovet av platser å skyddshem
för sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen om
samhällets barnavård, samt att undersöka möjligheten av att uppnå överenskommelse
med lämpliga enskilda institutioner rörande inrättande och drivande
av sådana skyddshem.
I skrivelse den 10 december 1927 har statens inspektör för fattigvård och
barnavård sedermera anfört, att utredningen angående platsbehovet ännu
icke förelåge i det skick, att någon närmare redogörelse därför kunde lämnas,
att emellertid inspektören, utan att avvakta resultatet av denna utredning, för
ifrågavarande ändamål satt sig i förbindelse med Stockholms kyrkliga socialråd,
Göteborgs diakoniss-sällskap och Skånska barnavårdsförbundet, att underhandlingarna
med sistnämnda förbund ännu ej lett till överenskommelse
men att med förstnämnda båda institutioner träffats preliminära avtal i
överensstämmelse med av Kungl. Maj:t tidigare fastställd överenskommelse
mellan Kungl. Maj:t och kronan samt samariterhemmet i Uppsala, att enligt
nyssnämnda avtalsförslag de båda institutionerna åtagit sig att med statens
hjälp i form av lån m. m. upprätta och driva skyddshem av ifrågavarande
beskaffenhet för respektive 20 och 25 flickor av den kategori, som avsåges
i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård, samt att redan en preliminär
granskning av det inkomna utredningsmaterialet gåve vid handen, att tillgång
till ytterligare detta antal platser vore av behovet oundgängligen
påkallat.
Under anmälan till årets statsverksproposition av nu angivna förhållanden
(utgifter för kapitalökning, bil. 6), meddelade jag, att i berörda
båda avtalsförslag — jämväl i analogi med vad tidigare förekommit — som
villkor upptagits beviljande av statslån för inköp av fastigheter m. m. å
100,000 kronor till Stockholms kyrkliga socialråd och 135,000 kronor till
Kungl. Majrts
proposition
nr 1.
Utredning angående
platsbehovet.
4 Kungl. Maj;ts proposition nr 67.
Göteborgs diakoniss-sällskap, vilka låneunderstöd förutsattes böra utgå av
tillfälliga lånemedel.
Som frågan om ingående av avtal i berörda hänseenden med förenämnda
institutioner ännu icke förelåg i det skick, att densamma kunde upptagas
till slutlig prövning, ansåg jag, att ifrågavarande låneunderstöd då endast
borde preliminärt beräknas.
I sammanhang därmed anmälde jag även en framställning från Stockholms
stadsmission, som tidigare beviljats statslån å 145,000 kronor för inrättande
av nyssnämnda skyddshem vid Edesta, att för samma ändamål erhålla statslån
å ytterligare 10,000 kronor.
Enär statskontoret i avgivet utlåtande — efter förmälan att någon erinran
icke vore att framställa mot denna stadsmissionens framställning — ansett
det begärda lånebeloppet böra uppföras i riksstaten bland utgifter för kapitalökning
under rubriken »låneunderstöd» såsom reservationsanslag att utgå
av tillfälliga lånemedel, och denna fråga följaktligen borde behandlas i
sammanhang med förenämnda frågor om låneunderstöd till Stockholms kyrkliga
socialråd och Göteborgs diakoniss-sällskap, ansåg jag även förstnämnda
lånebelopp då endast böra preliminärt beräknas.
På min hemställan föreslog också Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på
särskild proposition i ämnet, bland utgifter för kapitalökning, att utgå av
tillfälliga lånemedel, under rubriken fonden för låneunderstöd såsom reservationsanslag
till lan för anordnande av skyddshem för flickor beräkna ett
belopp av 245,000 kronor.
feom resultatet av det utredningsarbete, vilket statens inspektör för fattigvård
och barnavard samt skyddshemsinspektören verkställt rörande behovet
av platser å skyddshem för sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 2
mom. i lagen om samhällets barnavård, nu föreligger samt statskontoret avgivit
begärt yttrande över förenämnda avtalsförslag, anhåller jag att få anmäla
här angivna spörsmål till slutlig prövning.
Jag torde härvid först få till behandling upptaga de föreliggande förslagen
till avtal med Stockholms kyrkliga socialråd och Göteborgs diakoniss-sällskap.
Dessförinnan torde jag emellertid få lämna en redogörelse för förenämnda
av statens inspektör för fattigvård och barnavård samt skyddshemsinspektören
verkställda utredning i fråga om behovet av platser å skyddshem av
ifrågavarande beskaffenhet.
Denna utredning föreligger uti en skrivelse av den 18 januari 1928 från
nyssnämnda befattningshavare. I denna skrivelse har bland annat anförts
följande:
Till utrönande av behovet av platser för vanartade flickor hade hänvändelse
skett till dels de befintliga skyddshemmen för dylika flickor, dels barnavårdsnämnderna
i kommuner med ett invånarantal av 3,000 eller däröver.
Från de vanliga skyddshemmen hade infordrats uppgifter, huruvida där
funnes intagna elever, vilka rätteligen borde vistas å skyddshem, som avsåges
i 43 § 2 eller 3 mom. i lagen om samhällets barnavård, huru många dessa elever
i så fall vore samt deras ålder.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
Från barnavårdsnämnderna hade uppgifter begärts, dels huruvida och i
så fall huru många flickor vore omhändertagna för skyddsuppfostran, vilka
rätteligen borde hava intagits å skyddshem, som avsåges i berörda 43 §
2 mom. men på grund av platsbrist icke kunnat beredas plats å sådant
skyddshem, samt var dessa flickor i stället placerats, dels huruvida eljest
inom kommunen funnes flickor, för vilka enligt nämndens uppfattning behov
förelåge till intagning å dylikt skyddshem.
Såväl skyddshemmen som barnavårdsnämnderna hade dessutom anmodats
uttala sig om sina erfarenheter i förevarande fråga efter ikraftträdandet den
1 januari 1926 av lagen om samhällets barnavård samt beträffande det framtida
behovet av skyddshemsplatser för ifrågavarande flickor.
Av en verkställd sammanställning av de från barnavårdsnämnderna inkomna
svaren — vilka dock ej vore alldeles fullständiga — framginge, enligt
vad som anförts i berörda skrivelse, att antalet av de flickor, vilka bort vara
intagna å skyddshem, som avsåges i 43 § 2 inom., men för vilka plats å
sådant skyddshem icke kunnat beredas, kunde uppskattas till lägst 154. Av
detta antal hade 80 icke alls blivit omhändertagna och 74 intagits å vanliga
skyddshem, försörjningshem, räddningshem och enskilda hem. Enligt uppgifterna
från skyddshemmen hade i oktober 1927 på 7 hem funnits inalles
15 flickor, vilka rätteligen borde intagas å skyddshem enligt 43 § 2 mom.
Däri hade då icke inberäknats eleverna å Vita bandets skyddshem Håkanstorp
eller å Stockholms stads skyddshem å Eknäs, av vilka hem det förstnämnda
endast mottoge flickor, som avslutat folkskolan, ehuru ej svårare
vanartade, och således fyllde en del av den uppgift, som tillkomme ett
skyddshem enligt 43 § 2 mom., samt det sistnämnda tills vidare faktiskt
motsvarade ett dylikt skyddshem. Berörda antal av 15 flickor syntes emellertid
få anses ingå i de från barnavårdsnämnderna upjugivna siffrorna.
Det sålunda påvisade stora behovet av ytterligare skyddshemsplatser för
ifrågavarande flickor underströkes ytterligare i de från skyddshemmen och
barnavårdsnämnderna gjorda uttalandena. Av de i den ifrågavarande skrivelsen
i sådant hänseende meddelade uppgifterna må här återgivas följande.
Utskottet för Vid)äcksärenden vid diakonissanstalten i Stockholm hade meddelat,
att under de senaste femton månaderna nekande svar måst givas på
inemot ett femtiotal ansökningar och förfrågningar om plats å skyddshemmet
Mossebo, samt att detta antal säkerligen skulle hava varit ännu större, om
icke flera barnavårdsnämnder, såsom de i Stockholm och Malmö, på förhand
haft kännedom om att alla platser redan varit upptagna.
Av styrelsen för skyddshemmet Håkanstorp hade under år 1927 26 ansökningar
om plats å hemmet måst avvisas.
Malmö stads skyddshemsstyrelse hade hänvisat till en av skyddsliemsstyrelsen
tidigare gjord framställning om inrättande genom statens försorg av behövliga
specialanstalter för sedeslösa flickor i 15—18 års åldern, i vilken framställning
anförts bland annat, att det visat sig omöjligt att bringa bestämmelserna
om differentiering i skyddshemsvården till verkställighet på den
grund att tillgången på specialanstalter, åtminstone då det gällde sedligt
förvillade flickor, icke på långt när motsvarade behovet. Skyddsliemsstyrelsen
hade sålunda å sitt skyddshem nödgats bereda plats för ett klientel, vars
vistelse på hemmet kunde anses innebära den allra största risk för uppfostringsarbetet
därstädes. Under år 1926 hade å hemmet intagits fem flickor,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
födda 1910 eller tidigare, vilka samtliga varit liemfallna till osedlighet och av vilka
två varit veneriskt smittade, så att de under året måst systematiskt behandlas
av läkare. Hemmets organisation och lärarpersonalens utbildning vore ej
inriktade på tillrättaförande av dylika elever, vilka genom upprepade rymningar,
trots mot ledningen och andra grövre förseelser utövat en ytterst
demoraliserande inverkan på de yngre, relativt oskyldiga elever, som vore
intagna å hemmet. Vetskapen om att strängare anstalter ej funnes tillgängliga
bidroge också i sin mån att giva näring åt sådana elevers trots
och förhärdelse. I följd av den rådande platsbristen hade vård måst begäras
för ett par av de svåraste flickorna å Malmö stads arbets- och försörjningsinrättning,
en vårdform som emellertid näppeligen motsvarade bestämmelsen i
32 § i lagen om samhällets barnavård, att omhändertaget barn skulle erhålla
erforderlig vård ävensom sådan uppfostran, som vore ägnad att göra det till
eu duglig samhällsmedlem.
Liknande synpunkter hade anförts av bland andra styrelserna för Göteborgs
stads skyddshem för flickor å Lingatan, Sonestorps skyddshem och diakonissanstalten
i Härnösand, som dreve Gälegårdens skyddshem.
Arbrå sockens barnavårdsnämnd ansåge det nödvändigt att bereda flera
skyddsliemsplatser för äldre flickor. Lagens bestämmelser bleve eljest beträffande
dessa flickor endast en lag på papperet, ty förebyggande åtgärder
med varning och övervakning hade ringa verkan, då det gällde äldre flickor,
och betryggande enskilda hem för sådana vore så gott som omöjliga att
anskaffa.
Sköns barnavårdsnämnd hade funnit, att den nedslående erfarenheten angående
möjligheten att erhålla tillgång till plats å skyddshem gjort nämndens
verksamhet i fråga om vanartade flickor fullständigt illusorisk. Därest
plats finge avvaktas i åratal, komine ofta att under väntetiden ske obotlig
skada.
Uppsala stads barnavårdsnämnd liade i vissa fall varit tveksam om lämpligheten
av ett omhändertagande, då ingen möjlighet att anskaffa plats syntes
förefinnas. Nämnden ansåge, att behovet av skyddsliemsplatser mer och mer
komme att göra sig gällande.
Enligt barnavårdsnämndens i Norrköping åsikt vore antalet flickor av
ifrågavarande kategori ganska stort. I den mån som nämndens arbete
utvecklades, torde allt flera fall bliva kända. Svårigheterna att placera dem
i lämpliga hem vore mycket stora.
Linköpings barnavårdsnämnd ansåge det lönlöst befatta sig med de vanartade
flickorna, då det icke funnes anstalter för deras vård.
Göteborgs barnavårdsnämnd, som icke kunnat omhändertaga tre flickor och
måst på enskilda institutioner låta intaga sex platsbehövande, ansåge, att för
västra Sverige borde finnas ett specialskyddshem med omkring 30 platser.
Lunds barnavårdsnämnd hade funnit, att de flickor, som kommit till skyddshem,
skött sig oklanderligt, men att de, för vilka plats ej kunnat beredas,
utvecklats i motsatt riktning.
Karlskrona barnavårdsnämnd hade på fyra skyddshem sökt plats för två
flickor men misslyckats.
Solna barnavårdsnämnd hade påpekat, att bristen på vårdplatser å skyddshem
gjorde, att kostnaderna för omhändertagandet komme att helt drabba
kommunerna.
Uttalanden i samma riktning som de förut återgivna hade vidare gjorts av
många andra barnavårdsnämnder såväl i städerna som på landsbygden i skilda
delar av landet. På flera håll hade anförts, att den bristande möjligheten
till omhändertagande lett till menliga följder för ifrågavarande flickor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 7
På grund av de sifferuppgifter, som nyss meddelats, samt innehållet i berörda
uttalanden från skyddshemmens och barnavårdsnämndernas sida hava
statens inspektör för fattigvård och barnavård samt skyddshemsinspektören i
sin förevarande skrivelse framhållit, att om behovet av ökade platser för äldre,
svårt vanartade flickor ej tillgodosåges, komme dels ifrågavarande flickor att,
så långt så läte sig göra, intagas i de vanliga skyddshemmen, vilket skulle
vålla där pågående uppfostringsarbete med de lindrigt vanartade stor skada,
och dels barnavårdsnämnderna underlåta att befatta sig med omhändertagande
av äldre, svårt vanartade flickor. Att sistnämnda förhållande skulle innebära
allvarliga moraliska vådor ej endast för flickor av berörda kategori utan även
för de ungdomar, med vilka dessa komme i beröring, låge i öppen dag.
Platsbehovets totala storlek hava nyssnämnda befattningshavare ansett sig
icke med full säkerhet kunna bedöma. Allt syntes dock tala för, att tre hem
av ungefär samma storlek som samariterhemmets i Uppsala skyddshem vore
behövliga inom den närmaste framtiden.
Jag övergår nu till att meddela innehållet i de föreliggande avtalsförslagen,
vilka godkänts av vederbörande enskilda sammanslutningar. Dessa förslag
äro av följande lydelse:
Förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms
kyrkliga socialråd.
1. Stockholms kyrkliga socialråd åtager sig att å plats och enligt plan,
som av Kungl. *Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem och
där senast från och med ingången av år 1929 mottaga 20 sådana vanartade
flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets
barnavård.
2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och
inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för fastighetens
iståndsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller socialrådet ett lån
av statsmedel å 100,000 kronor mot säkerhet av inteckning å berörda lånesumma
med bästa förmånsrätt i den fastighet, där skyddshemmet inrättas.
Lånebeloppet må lyftas efter avlämnande av socialrådets förbindelse å
beloppet jämte nyss nämnda inteckning.
Känta å lyftat belopp skall efter en räntefot av fem procent för år erläggas
halvårsvis varje år den 30 juni och den 31 december, intill dess lånet blivit
till fullo guldet, dock att — intill dess skyddshemmet blivit efter vederbörlig
avsyning taget i bruk för sitt ändamål — skyldighet för socialrådet att gälda
ränta, på sätt nyss sagts, föreligger endast i den mån och med det belopp,
varmed ränta å lyftat lånebelopp åtnjutits av rådet.
3. Staten erlägger för skyddshemmet en årlig hyra motsvarande det
räntebelopp, socialrådet har att å statslånet för år erlägga, jämte två procent
å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning för byggnadernas underhåll
och inträdande värdeminskning.
4. Socialrådet äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån villkorligt
utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift och det statsbidrag,
vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.
5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter
icke uppgå till sammanlagt 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostrats
inom hemmet, erhåller socialrådet fyllnad av statsmedel.
Förslag
till avtal med
Stockholms
kyrkliga
socialråd och.
Göteborgs
diakonisssällskap.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
6. Därest underhållsdagarnas antal vid skyddshemmet under något år
icke uppgått till 7,300 (= 20 X 365), är socialrådet berättigat till ersättning
av statsmedel med 1 krona 65 öre |= J/2 X för varje dag, varmed det
\ 365 j
verkliga antalet underliållsdagar understigit 7,300.
7. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1939, då densamma
upphör i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före
nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen ytterligare
gällande i iio år och så vidare på enahanda villkor.
8. Därest avtalet upphör till följd av uppsägning från statens sida utan
att nytt avtal rörande användningen av skyddshemmet och den fastighet, där
det är uppfört, träffas mellan staten och socialrådet, skola, om rådet så
fordrar, nämnda fastighet med alla dit hörande byggnader, inventarier m. m.
övertagas av staten under villkor, att den för det i mom. 2 omförinälda
statslånet utfärdade förbindelsen jämte till säkerhet därför lämnad inteckning
återställes samt fastigheten i fråga icke besväras av annan inteckning
än sådan, som lämnats till säkerhet för statslånet; skolande staten vid dylikt
övertagande ersätta socialrådet för de efter skyddshemmets godkännande
för sitt ändamål därå i samråd med och efter godkännande av skyddsliemsinspektören
eller annan av Kungl. Majt utsedd representant för staten nedlagda
förbättringar med belopp, som, därest överenskommelse ej kan träffas,
bestämmes av tre gode män i den ordning lagen om skiljemän föreskriver.
Förslag till avtal mellan Kungl. May.t och leronan samt Göteborgs
diafconiss-sällsJcap.
1. Göteborgs diakoniss-sällskap åtager sig att å plats .och enligt plan,
som av Kungl. Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem och
där senast från och med ingången av år 1929 mottaga högst 25 sådana vanartade
flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets
barnavård.
2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och
inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för fastighetens
istandsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller diakoniss-sällskapet
ett lån av statsmedel å 135,000 kronor mot säkerhet av inteckning å berörda
lånesumma med bästa förmånsrätt i den fastighet, där skyddshemmet inrättas.
Lånebeloppet må lyftas efter avlämnande av diakoniss-sällskapets förbindelse
å beloppet jämte nyss nämnda inteckning.
Ränta å lyftat belopp skall efter en räntefot av fem procent för år erläggas
halvårsvis varje år den 30 juni och den 31 december, intill dess lånet
blivit till fullo guldet, dock att — intill dess skyddshemmet blivit efter
vederbörlig avsyning taget i bruk för sitt ändamål — skyldighet för diakonisssällskapet
att gälda ränta, på sätt nyss sagts, föreligger endast i den mån
och med det belopp, varmed ränta å lyftat lånebelopp åtnjutits av sällskapet.
3. Staten erlägger för skyddshemmet en årlig hyra motsvarande det
räntebelopp, diakoniss-sällskapet har att å statslånet för år erlägga, jämte
två procent å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning för byggnadernas
underhåll och inträdande värdeminskning.
4. Diakoniss-sällskapet äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån
villkorligt utskriven elev uppbära den skyddsliemsavgift och det statsbidrag,
vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter
icke uppgå till sammanlagt 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostrats
inom hemmet, erhåller diakoniss-sällskapet fyllnad av statsmedel.
6. Därest underhållsdagarnas antal vid skyddshemmet under något år
icke uppgått till 9,125 (= 25 X 305), är diakoniss-sällskapet berättigat till
varmed det verkliga antalet underhållsdagar understigit 9,125.
7. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1939, då densamma
upphör i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före
nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen ytterligare
gällande i tio år och så vidare på enahanda villkor.
8. Därest avtalet upphör till följd av uppsägning från statens sida, utan
att nytt avtal rörande användningen av skyddshemmet och den fastighet,
där det är uppfört, träffas mellan staten och diakoniss-sällskapet, skola, om
sällskapet så fordrar, nämnda fastighet med alla dit hörande byggnader,
inventarier m. m. övertagas av staten under villkor att den för det i mom. 2
omförmälda statslånet utfärdade förbindelsen jämte till säkerhet därför
lämnad inteckning återställas samt fastigheten i fråga icke besväras av annan
inteckning än sådan, som lämnats till säkerhet för statslånet; skolande staten
vid dylikt övertagande ersätta diakoniss-sällskapet för de efter skyddshemmets
godkännande för sitt ändamål därå i samråd med och efter godkännande
av skyddshemsinspektören eller annan av Kungl. Maj:t utsedd representant
för staten nedlagda förbättringar med belopp, som, därest överenskommelse
ej kan träffas, bestämmes av tre gode män i den ordning lagen om skiljemän
föreskriver.
I sitt över förslagen den 21 december 1927 avgivna yttrande bär stats- statskontoret.
kontoret meddelat, att desamma icke givit statskontoret anledning till erinran
annat än i följande hänseenden.
I punkten 2 av avtalsförslagen borde, i likhet med vad som skett exempelvis
i det avtal, vilket i enahanda syfte träffats med samariterhemmet i Uppsala
(se proposition nr 124 år 1926), framför det i punkten angivna lånebeloppet
inskjutas ordet »högst». Därjämte borde den i punlcten 8 införda
bestämmelsen, att vid ett eventuellt övertagande av staten av vederbörande
skyddshem den för respektive statslån utfärdade förbindelsen samt den till
säkerhet därför lämnade inteckningen skulle till låntagaren återställas,
kompletteras med en föreskrift, att överlämnandet av inteckningen i fråga
finge äga rum först efter verkställd dödning av densamma.
Beträffande sättet för anskaffande av de medel, som erfordrades för utlämnande
av de i avtalsförslagen omförmälda lånen, har statskontoret framställt
samma förslag, som, enligt vad förut anförts, Kungl. Maj:t redan preliminärt
förelagt riksdagen, eller att anslag till berörda ändamål borde anvisas
å riksstaten såsom reservationsanslag, att utgå av tillfälliga lånemedel
och inordnas bland utgifter för kapitalökning under titeln »låneunderstöd».
Slutligen har statskontoret framhållit att, därest de liyresutgifter, fvllnadsbelopp
och ersättningar för icke belagda platser i skyddshemmen, vilka
enligt de i föreslagna avtalen angivna grunder skulle bestridas av statsmedel,
skulle, i överensstämmelse med vad i sådant avseende tidigare föreskrivits,
utgå av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
skyddsuppfostran, riksdagens medgivande därtill syntes böra inhämtas.
ersättning av statsmedel med 1 krona
i \
] för varje dag,
65 öre
10
Departements
chefen.
Kungl. Majits proposition nr 67.
Såväl Stockholms kyrkliga socialråd som Göteborgs diakoniss-sällskap hava,
på förfrågan, skriftligen förklarat sig icke hava något att erinra mot de av
statskontoret föreslagna ändringarna i de upprättade avtalsförslagen.
Resultatet av den utredning, som verkställts av statens inspektör för
fattigvård och barnavård samt skyddshemsinspektören, torde oförtydbart giva
vid handen, att det tillgängliga antalet platser å skyddshem för sådana — i
barnavårdslagens 43 § 2 mom. avsedda — vanartade flickor, vilka på grund
av sin ålder eller vanartens beskaffenhet icke lämpligen kunna uppfostras
tillsammans med andra vanartade, är alldeles otillräckligt. Medan det nu
befintliga antalet platser uppgår till 46, kan antalet av dem, som kräva uppfostran
i dylika hem men för vilka plats icke kan beredas, uppskattas till
minst 150. Det synes mig därför vara ofrånkomligt att genom anordnande
snarast möjligt av nya dylika skyddshem bereda möjlighet till en tillfredsställande
uppfostran av åtminstone någon del av de flickor, som äro i behov
därav. Härigenom skulle även den nu förefintliga olägenheten, att i samma
skyddshem måste sammanföras äldre och svårare vanartade flickor med yngre
och mindre vanartade sådana, kunna i viss mån avhjälpas.
De nu föreliggande förslagen till avtal med Stockholms kyrkliga socialråd
och Göteborgs diakoniss-sällskap äro, om man bortser från storleken
av de lån, som enligt punkten 2 i vartdera avtalet skulle utgå, samt det
platsantal, för vilket vartdera av de planerade hemmen är avsett, med varandra
till sitt innehåll fullständigt lika. Med den av statskontoret förordade
ändringen av punkten 2 bliva de även i sak fullt överensstämmande med det
tidigare träffade avtalet mellan Kungl. Maj:t och kronan samt samariterhemmet
i Uppsala. Varken mot nyssnämnda ändring eller mot den av statskontoret
ifrågasatta jämkningen i punkten 8 i avtalen torde någon erinran
vara att göra.
De förutsatta lånebeloppen äro något lägre i förhållande till platsantalet
än de tidigare för enahanda ändamål beviljade lånen till samariterhemmet
i Uppsala och till Stockholms stadsmission. Sålunda har samariterhemmet för
anordnande av ett skyddshem för högst 18 flickor erhållit ett lån av 100,000
kronor, medan samma belopp nu föreslagits utgå såsom lån till Stockholms
kyrkliga socialråd för anordnande av ett skyddshem för 20 flickor. Och
det lån å 135,000 kronor, som Göteborgs diakoniss-sällskap enligt det nu
föreliggande förslaget till avtal skulle erhålla för att inrätta ett skyddshem
för högst 25 flickor, är 10,000 kronor lägre än det, som tidigare beviljats
Stockholms stadsmission för inrättande av ett lika stort skyddshem. Det
högre lånet till Stockholms stadsmission var emellertid betingat av de särskilda
anordningar, som föranleddes av dess skyddshems dubbla egenskap
av såväl vårdanstalt för kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma som av
skyddshem för vanartade (43 § inom. 3). Att det ifrågasatta lånet till Göteborgsföreningen
är förhållandevis större än den av socialrådet begärda lånesumman
beror därpå, att socialrådet ansett sig kunna begränsa låneansprå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 11
ket i anledning av utsikt att kunna för särskilt förmånligt pris förvärva
lämplig fastighet.
Med hänsyn till här angivna förhållanden tillstyrker jag, att avtal i huvudsaklig
överensstämmelse med de från nämnda båda institutioners sida nu
godkända grunderna måtte åvägabringas. I anslutning härtill får jag förorda,
att Stockholms kyrkliga socialråd och Göteborgs diakoniss-sällskap måtte
tilldelas de i avtalen omförmälda statslånen å respektive 100,000 kronor och
135,000 kronor.
Vad angår det först avsedda avtalet och lånet vill jag emellertid anmärka
följande. Stockholms kyrkliga socialråd utgör ett av Stockholms stads konsistorium
för vissa bestämda uppgifter tillsatt organ och torde icke kunna i
detta sammanhang godkännas som avtalsslutande part eller i eget namn förvärva
fastighet. Det lärer därför vara nödvändigt att, innan låneavtalet kommer
till stånd, eu för ändamålet avsedd, i nära samband med socialrådet stående
förening bildas, antager stadgar och väljer styrelse. Med denna förening
torde sedermera låneavtalet böra slutas. Enligt vad jag inhämtat, ämnar
också socialrådet vidtaga anstalter för bildandet av eu dylik förening. Att
en sådan bildning kommer till stånd lärer i anslutning till det sagda böra
göras till förutsättning för beviljande av det ifrågavarande lånet.
Beträffande lånevillkoren torde, såsom framgår av det nyss sagda, böra
vid båda de ifrågavarande lånen iakttagas de av statskontoret förordade
jämkningarna. Tillika synes mig det tillägget böra göras, att därest vederbörande
icke uppfyller sina förpliktelser enligt avtalet, Kungl. Maj:t skall äga
att uppsäga detsamma till omedelbart upphörande, därvid de verkningar
skola inträda, som stadgas i punkten 8 i avtalsförslagen, varjämte även Kungl.
Maj:t bör äga påkalla fastighetens övergång i statens ägo. Möjligen bör också
ett förtydligande göras därutinnan, att det belopp, motsvarande »nedlagda
byggnadskostnader», varå staten skall erlägga 2 % extra ränta, maximeras. I
intet fall bör detsamma tydligen få överstiga lånesumman.
I enlighet med vad som vid den preliminära beräkningen av lånen förutsatts
och av statskontoret även föreslagits, lära lånebeloppen böra i riksstaten
upptagas såsom reservationsanslag att utgå av tillfälliga lånemedel
bland utgifter för kapitalökning under rubriken fonden för låneunderstöd.
Till de skyddshem, vilka enligt de sålunda föreslagna avtalen skulle komma
till stånd, lär enligt bestämmelserna i kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag
till vissa kostnader enligt lagen om samhällets barnavård in. m. statsbidrag
komma att utgå från det under riksstatens femte huvudtitel upptagna ordinarie
förslagsanslaget till skyddsuppfostran. Från samma anslag torde även
böra utgå de hyresbelopp m. m., den fyllnad av statsmedel samt de ersättningar
för icke belagda platser, vilka enligt berörda avtalsförslag skola bestridas
av statsmedel, såsom för närvarande sker enligt de av riksdagen
tidigare godkända avtalen av motsvarande slag. Hemställan i sistnämnda
hänseenden synes böra göras hos riksdagen. Ett bifall till vad jag sålunda
förordat torde emellertid icke påkalla höjning av nämnda anslag för budgetåret
1928—1929.
12
Kungl. Majlts proposition nr 67.
Ytlånlime Häfeftor torcle iag få till närmare behandling upptaga framställningen
Stockholms fran Stockholms stadsmission om erhållande av statslån å ytterligare 10,000
stadsmission, kronor för inrättandet av ett skyddshem för 25 sådana vanartade flickor,
som avses i 43 § 3 mom. i lagen om samhällets barnavård, d. v. s. flickor’
som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig
eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen kunna uppfostras i skyddshem,
som avses i 1 eller 2 mom. av nämnda paragraf.
Jag torde härvid till en början få redogöra för den redan med stadsmissionen
träffade överenskommelsen i förevarande ämne.
__ I1SoJlVeIse„ de? 19 mj''-i 192fj- nr235i1 anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 124 angående anslag till skyddsuppfostran m. m. anmälde riksdagen
biand annat att riksdagen bland utgifter för kapitalökning under rubriken
låneunderstöd anvisat såsom reservationsanslag till lån till Stockholms stadskronor
'' ^ anordnande av ifrågavarande skyddshem, ett belopp av 145,000
Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 19 november 1926 godkänt
Prw*r?a skyddshem enligt ett på byggnadsstyrelsens föranstaltande
utarbetat förslag, innefattande vissa ändringar i det av Stockholms stadslag-1?11
Aa-nla§da for*laget> llar Kungl. Maj:t genom brev den 26 november
192b fastställt överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt stadsmissionen
rörande skyddshemmets anordnande.
För andamålet tillerkändes stadsmissionen genom berörda överenskommelse
förut omformalda lån av statsmedel å högst 145,000 kronor, av vilket
belopp 1 OoJ)00 kronor avsago uppförandet av erforderliga byggnader för skyddshemmet,
10,000 kronor inköp av inventarier samt 30,000 kronor fastigheten
med åbyggnader och inventarier, mot det att till säkerhet för lånet lämnades
intecknings a. lånesumman med bästa förmånsrätt i skyddshem sfastigheten.
... rattande villkoren i övrigt i sagda överenskommelse tillåter jag mig
hanvisa till forenamnda proposition nr 124 år 1926 sid. 9—13.
I sm nu ifrågavarande framställning den 30 september 1927 har Stockholms
stadsmission anfört i huvudsak följande.
. .De*hade numera visat sig, att kostnaderna för skyddshemmets iståndsättande
icke stannade vid det beraknade beloppet av 145,000 kronor. Genom ändringar
som av byggnadsstyrelsen vidtagits i de ursprungliga ritningarna, hade
sjalva byggnadskostnaderna stigit med omkring 5.000 kronor och kostnaderna
för de sanitara anlaggnmgarna med nära 2,000 kronor. Eu ursprunglig felberaknmg
av kostnaderna för inventarier hade dock varit den förnämsta
orsaken till det uppkommande underskottet. När nu anskaffningskostnaderna
för de allra nödvändigaste inventarierna kunde fullt överblickas visade
det sig att dessa, kostnader uppginge till minst 20,000 kronor i stället
för beraknade 10,000 kronor. Till denna ökning hade framför allt bidragit
nödvändigheten att anskaffa automobil för hemmets behov. Hemmets läge
langt från järnvägsstation samt elevmaterialets beskaffenhet omöjliggiorde
nämligen anvandandet av annat, långsammare fortskaffningsmedeh b Den
ekonomiska ställningen kunde för det dåvarande angivas sålunda:
for fastighet med åbyggnader .................................................. 30.000 kronor
* på ggnader med vatten och ljus.......................................... 107 000
> inventarier och omkostnader ............................................. 22 000 »
Summa 159,000 kronor,
vilken summa enligt förenämnda beräkningar kunde förväntas komma att
okas med ytterligare omkring 5,000 kronor.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 67.
Med åberopande av det anförda samt nnder-framhållande att de stegrade
kostnaderna till icke ringa del hade sin rot i omständigheter, varöver stadsmissionen
vid överenskommelsens träffande icke rådde, samt att det sknlle
bliva till stort men för arbetet, om verksamheten redan från början skulle
betungas av skulder, har stadsmissionen anhållit om utverkande hos riksdagen
av ett lån å ytterligare 10,000 kronor på samma villkor som det förra
lånet.
Över framställningen har statskontoret den 8 oktober 1927 avgivit infordrat
utlåtande.
Statskontoret har därvid till en början meddelat, att statskontoret till
stadsmissionen utbetalat det beviljade statslånet å 145,000 kronor och till
säkerhet därför fått mottaga fyra inteckningar å tillhopa sagda belopp med
bästa rätt och sins emellan lika förmånsrätt i den fastighet, å vilken skyddshemmet
inrättats. Enligt vad statskontoret inhämtat, graverades fastigheten
i fråga, vilken ännu icke åsatts något taxeringsvärde, ej av någon annan
inteckning. Mot stadsmissionens förevarande framställning om ytterligare
lån å 10,000 kronor hade statskontoret icke något att erinra, uuder förutsättning
att för lånets utfående såsom villkor uppställdes, att stadsmissionen
skulle till säkerhet därför avlämna inteckning å samma belopp som lönesumman
i förberörda fastighet, gällande med förmånsrätt närmast efter de
redan avlämnade inteckningarna i samma fastighet. Det begärda lånebeloppet
borde i likhet med vad som skett i fråga om det förut beviljade
lånet uppföras i riksstaten bland utgifter för kapitalökning under rubriken
»Låneunderstöd» såsom reservationsanslag, att utgå av tillfälliga, lånemedel.
På given anledning har stadsmissionen därefter inkommit med erbjudande
om annan säkerhet, bestående av inteckning å lånebeloppet i stadsmissionens
fastighet nr 1, 21 och 22 i kvarteret Cepheus i Stockholm med förmånsrätt
näst efter i samma fastighet hittills beviljade inteckningar å tillhopa
300,000 kronor. Enligt samtidigt ingivet vederbörligt intyg har nämnda
fastighet blivit för år 1927 av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattad
till ett värde av 500,000 kronor.
Att inrättandet av ett skyddshem för nu ifrågavarande kategori av van- Departementartade
flickor skulle draga föiliållandevis större kostnader än ett skyddshem chefen,
för andra flickor framstod såsom uppenbart, redan när överenskommelsen
med stadsmissionen träffades. Stadsmissionens lån av statsmedel beräknades
också, som förut antytts, under beaktande av detta förhållande. Såsom
framgår av de nu av stadsmissionen lämnade uppgifterna, hava emellertid
de beräkningar, som då lågo till grund för bestämmandet av lönesummans
storlek, det oaktat visat sig icke vara fullt hållbara, i det att redan
nedlagda jämte ytterligare beräknade kostnader torde komma att överstiga
det tidigare i sådant avseende beräknade totalbeloppet med omkring 19,000
kronor. Kostnadsökningen har nu stadsmissionen ifrågasatt skola till ett
belopp av 10,000 kronor bestridas genom ytterligare lån av statsmedel,
medan återstoden skulle genom stadsmissionens försorg täckas på annat
sätt. Jag vill härvid erinra om att beloppet för det tidigare beviljade statslånet
utmättes med hänsyn till att kostnaderna — sådana de då kunde
Hemställan.
14 Kungl. May.ts proposition nr 67.
beräknas — för uppförande och inredande av ifrågavarande skyddshem skulle
kunna i stort sett till fullo bestridas med detsamma. Då nu av skäl, som
i ärendet anförts, dessa beräkningar visat sig hava varit för låga, synes mig
den påkallade jämkningen uppåt av det förra lånebeloppet vara befogad.
Mot storleken av det ifrågasatta ytterligare lånet eller 10,000 kronor har jag
i likhet med statskontoret icke någon erinran att framställa. Jag finner
mig så mycket hellre kunna tillstyrka förslag om beviljande av detta nya
lån, som den numera av stadsmissionen föreslagna säkerheten för lånet —
med hänsyn till förhållandet mellan respektive fastigheters värden och däri
intecknade belopp — måste anses mera tillfredsställande än den av statskontoret
ifrågasatta, och vara fullt godtagbar. För lånet torde i övrigt böra
gälla samma villkor som beträffande det förut beviljade lånet. En motsvarande
höjning av den årliga hyra, staten — i form av kvittning mot låneräntan
— enligt den fastställda överenskommelsen med stadsmissionen skall
erlägga för skyddshemmet, torde därav bliva en följd. Särskilt medgivande
av riksdagen i sistnämnda hänseende lärer icke erfordras. Angående lånet
torde böra upprättas särskilt avtal i anslutning till det redan ingångna.
I detta sammanhang vill jag nämna, att stadsmissionen i skrivelse den
23 januari 1928 gjort hemställan bland annat om förtydligande av det ingångna
avtalet, i vad rörde det belopp, avseende nedlagda byggnadskostnader,
å vilket staten hade att erlägga 2 procent som ersättning för underhåll
m. m. Stadsmissionen har därutinnan anfört, att för uppförandet av
byggnaden för själva hemmet ursprungligen beräknats 105,000 kronor. Då
den fastighet, som inköpts för ändamålet, saknat åbyggnader, hade dylika
måst uppföras för en summa av 12,000 kronor. Under åberopande härav
hemställer nu stadsmissionen, att det belopp, varå 2 procent skulle erläggas,
måtte bestämmas till 115,000 kronor. I och för sig torde det vara en fördel,
att ifrågavarande belopp uttryckligen fixeras. Mot det i sådant avseende
föreslagna beloppet, som tydligen bör avse statens sammanlagda skyldighet
enligt båda avtalen, har jag med hänsyn till vad i ärendet förekommit intet
att erinra. Bestämmelse i detta hänseende torde lämpligen kunna införas i
det blivande tilläggsavtalet.
I enlighet med vad som vid den preliminära beräkningen av lånet i fråga
förutsatts, lärer även det nu ifrågasatta lånet till stadsmissionen böra i riksstaten
upptagas såsom reservationsanslag att utgå av tillfälliga lånemedel
bland utgifter för kapitalökning under rubriken fonden för låneunderstöd.
På grund av vad jag här i skilda hänseenden anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att från det ordinarie förslagsanslaget till
skyddsuppfostran må utgå hyra m. m. för två skyddshem för
flickor, anordnade det ena av en i anslutning till Stockholms
kyrkliga socialråd för ändamålet bildad förening och det andra
av Göteborgs diakoniss-sällskap, ävensom ersättning för icke
Kungl. May.ts proposition nr 67. 15
belagda platser i nämnda skyddshem m. in., allt i enlighet med
av mig här angivna grunder;
dels medgiva
ej mindre att för anordnande av ifrågavarande skyddshem
må beviljas lån till först avsedda förening med 100,000 kronor
och till Göteborgs diakoniss-sällskap med 135,000 kronor,
än även att för anordnande av ett skyddshem må till Stockholms
stadsmission, utöver förut erhållet lån, beviljas ett lån
å ytterligare 10,000 kronor;
dels ock bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga
lånemedel, under rubriken fonden för låneunderstöd såsom
reservationsanslag till lån för anordnande av skyddshem för
flickor m. m. anvisa ett belopp av..................... kronor 245,000.
Yad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Ullman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- SU 1928:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m. s. 1 i texten