Sök i Ratio Lex

Angående lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m

1928-02-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:67, Angående lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

1

Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lån

för anordnande av skyddshem för flickor m. m.;

given Stockholms slott den 3 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Jakob Pettersson.

Utdrag av protokollet över social ärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Pettersson, anför:

Enligt lagen den 6 juni 1924 (nr 361) om samhällets barnavård kuDna

numera barn, vilka befinnas så vanartade, att särskilda uppfostringsåtgärder

krävas för deras tillrättaförande, omhändertagas för skyddsuppfostran ända

intill fyllda aderton år.

För beredande av skyddsuppfostran skall enligt föreskrift i 43 § 1 mom.

av nämnda lag för varje landstingsområde och stad, som ej deltager i landsting,

finnas skyddshem med erforderligt antal platser.

Enligt bestämmelserna i 2 och 3 mom. av samma paragraf skola vissa

grupper av vanartade, vilka icke lämpligen kunna uppfostras i dylika

skyddshem, där så kan ske intagas i särskilda, för sådana barn avsedda

Bihang till riksdagens protokoll 1628. 1 samt. 54 käft. (Nr 67.)

264 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

Avtal om

upprättande

av nya

skyddshem.

Statens

inspektör för

fattigvård

och barnavård.

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

skyddshem (centralanstalter). Stadgandena i 2 mom. hava avseende å vanartade

barn över 15 år samt med grövre vanart behäftade barn under 15 år,

och föreskrifterna i 3 mom. avse sadana vanartade, som på grund av kroppseller

sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller

svaghet lämpligen böra uppfostras avskilda från andra.

I propositionen nr 150 till 1924 års riksdag med förslag till lag om samhällets

barnavård hade, bland annat med hänsyn därtill att det av ekonomiska

skäl vore önskvärt att undvika anordnande av nya statsanstalter,

framhållits såsom lämpligt, att hela den uppfostringsverksamhet, varom i

sistberörda båda moment av lagen vore fråga, bedreves av ett antal föreningar

och stiftelser i dem tillhöriga eller av dem för ändamålet anordnade

anstalter.

Vid anmälan till 1925 års statsverksproposition av frågan om anslag till

skyddsuppfostran framhöll min företrädare i ämbetet, att de för vissa grupper

av vanartade avsedda skyddshemmens inrättande genom därför väl kvalificerade

enskilda organisationers försorg innebure en särdeles lycklig och bland

annat även ur ekonomisk synpunkt för staten fördelaktig lösning.

Följande överenskommelser om inrättande av dylika skyddshem för flickor

hava — efter det frågan i varje fall varit föremål för prövning av riksdagen —

därefter träffats, nämligen:

1) med Drottning Sophias skyddshem i Stockholm om mottagande där av

10 flickor;

2) med svenska diakoniss-sällskapet om mottagande å hemmet Mossebo i

Viebäck av högst 18 flickor;

3) med samariterhemmet i Uppsala om anordnande i Morängen av ett

skyddshem för högst 18 flickor; samt

4) med Stockholms stadsmission om anordnande vid Edesta av ett skyddshem

för högst 25 flickor.

De tre förstnämnda av dessa överenskommelser avse flickor, som omförmälas

i 2 mom. av 43 § i lagen om samhällets barnavård, medan den sistnämnda överenskommelsen

avser flickor, som omförmälas i 3 mom. av samma paragraf.

I skrivelse den 15 juli 1927 har statens inspektör fö)'' fattigvård och barnavård

framhållit, att bestämmelsen att vanartade barn ända upp till 18 års

ålder kunde omhändertagas för skyddsuppfostran särskilt i de större städerna

kommit till användning och detta med gott resultat i de fall, där lämpliga

skyddshem stått till förfogande. För flickor i nämnda ålder hade emellertid

plats å skyddshem långt ifrån kunnat i erforderlig utsträckning beredas.

De två hem, som då stode till förfogande, nämligen Drottning Sophias

skyddshem och skyddshemmet Mossebo, hade nästan omedelbart tagits i

anspråk. Sedermera hade det icke varit möjligt för de barnavårdsnämnder,

som måst omhändertaga äldre, svårt vanartade flickor (43 § mom. 2), att

bereda dessa lämplig uppfostran i för denna kategori avsedda skyddshem.

De omhändertagna flickorna hade därför antingen måst intagas i samma

skyddshem som mindre svårt vanartade flickor, i vilket fall dessa senare

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

blivit utsatta för en säkerligen mycket skadlig påverkan av de äldre och i svår

vanart förfallna flickorna, eller också hade de måst intagas å försörjningsanstalter

eller dylikt, där de ej kunnat beredas tillfredsställande fostran. I åtskilliga fall

torde barnavårdsnämnderna hava underlåtit att vidtaga några som helst åtgärder

mot dylika flickor, varigenom säkerligen många gått förlorade. Någon bättring

därutinnan torde visserligen förväntas komma att inträda under första halvåret

1928 genom att samariterhemmets i Uppsala förut omförmälda skyddshem

då syntes kunna tagas i anspråk, varjämte Stockholms stadsmissions

under uppförande varande skyddshem för sjuka vanartade flickor (43 § 3 mom.)

måhända kunde tills vidare bereda plats för några av ifrågavarande flickor.

Platsbehovet vore likväl så stort, att under alla förhållanden ytterligare hem

måste tillkomma. Dessa borde lämpligen komma till stånd på samma sätt

som de tidigare, d. v. s. genom överenskommelser med enskilda institutioner.

En närmare undersökning av det behövliga platsantalet borde givetvis dessförinnan

ske.

I anledning av inspektörens för fattigvård och barnavård i nämnda skrivelse

gjorda framställning har jag därefter anmodat honom samt skyddshemsinspektören

att verkställa utredning i fråga om behovet av platser å skyddshem

för sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen om

samhällets barnavård, samt att undersöka möjligheten av att uppnå överenskommelse

med lämpliga enskilda institutioner rörande inrättande och drivande

av sådana skyddshem.

I skrivelse den 10 december 1927 har statens inspektör för fattigvård och

barnavård sedermera anfört, att utredningen angående platsbehovet ännu

icke förelåge i det skick, att någon närmare redogörelse därför kunde lämnas,

att emellertid inspektören, utan att avvakta resultatet av denna utredning, för

ifrågavarande ändamål satt sig i förbindelse med Stockholms kyrkliga socialråd,

Göteborgs diakoniss-sällskap och Skånska barnavårdsförbundet, att underhandlingarna

med sistnämnda förbund ännu ej lett till överenskommelse

men att med förstnämnda båda institutioner träffats preliminära avtal i

överensstämmelse med av Kungl. Maj:t tidigare fastställd överenskommelse

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt samariterhemmet i Uppsala, att enligt

nyssnämnda avtalsförslag de båda institutionerna åtagit sig att med statens

hjälp i form av lån m. m. upprätta och driva skyddshem av ifrågavarande

beskaffenhet för respektive 20 och 25 flickor av den kategori, som avsåges

i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård, samt att redan en preliminär

granskning av det inkomna utredningsmaterialet gåve vid handen, att tillgång

till ytterligare detta antal platser vore av behovet oundgängligen

påkallat.

Under anmälan till årets statsverksproposition av nu angivna förhållanden

(utgifter för kapitalökning, bil. 6), meddelade jag, att i berörda

båda avtalsförslag — jämväl i analogi med vad tidigare förekommit — som

villkor upptagits beviljande av statslån för inköp av fastigheter m. m. å

100,000 kronor till Stockholms kyrkliga socialråd och 135,000 kronor till

Kungl. Majrts

proposition

nr 1.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utredning angående

platsbehovet.

4 Kungl. Maj;ts proposition nr 67.

Göteborgs diakoniss-sällskap, vilka låneunderstöd förutsattes böra utgå av

tillfälliga lånemedel.

Som frågan om ingående av avtal i berörda hänseenden med förenämnda

institutioner ännu icke förelåg i det skick, att densamma kunde upptagas

till slutlig prövning, ansåg jag, att ifrågavarande låneunderstöd då endast

borde preliminärt beräknas.

I sammanhang därmed anmälde jag även en framställning från Stockholms

stadsmission, som tidigare beviljats statslån å 145,000 kronor för inrättande

av nyssnämnda skyddshem vid Edesta, att för samma ändamål erhålla statslån

å ytterligare 10,000 kronor.

Enär statskontoret i avgivet utlåtande — efter förmälan att någon erinran

icke vore att framställa mot denna stadsmissionens framställning — ansett

det begärda lånebeloppet böra uppföras i riksstaten bland utgifter för kapitalökning

under rubriken »låneunderstöd» såsom reservationsanslag att utgå

av tillfälliga lånemedel, och denna fråga följaktligen borde behandlas i

sammanhang med förenämnda frågor om låneunderstöd till Stockholms kyrkliga

socialråd och Göteborgs diakoniss-sällskap, ansåg jag även förstnämnda

lånebelopp då endast böra preliminärt beräknas.

På min hemställan föreslog också Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, bland utgifter för kapitalökning, att utgå av

tillfälliga lånemedel, under rubriken fonden för låneunderstöd såsom reservationsanslag

till lan för anordnande av skyddshem för flickor beräkna ett

belopp av 245,000 kronor.

feom resultatet av det utredningsarbete, vilket statens inspektör för fattigvård

och barnavard samt skyddshemsinspektören verkställt rörande behovet

av platser å skyddshem för sådana vanartade flickor, som avses i 43 § 2

mom. i lagen om samhällets barnavård, nu föreligger samt statskontoret avgivit

begärt yttrande över förenämnda avtalsförslag, anhåller jag att få anmäla

här angivna spörsmål till slutlig prövning.

Jag torde härvid först få till behandling upptaga de föreliggande förslagen

till avtal med Stockholms kyrkliga socialråd och Göteborgs diakoniss-sällskap.

Dessförinnan torde jag emellertid få lämna en redogörelse för förenämnda

av statens inspektör för fattigvård och barnavård samt skyddshemsinspektören

verkställda utredning i fråga om behovet av platser å skyddshem av

ifrågavarande beskaffenhet.

Denna utredning föreligger uti en skrivelse av den 18 januari 1928 från

nyssnämnda befattningshavare. I denna skrivelse har bland annat anförts

följande:

Till utrönande av behovet av platser för vanartade flickor hade hänvändelse

skett till dels de befintliga skyddshemmen för dylika flickor, dels barnavårdsnämnderna

i kommuner med ett invånarantal av 3,000 eller däröver.

Från de vanliga skyddshemmen hade infordrats uppgifter, huruvida där

funnes intagna elever, vilka rätteligen borde vistas å skyddshem, som avsåges

i 43 § 2 eller 3 mom. i lagen om samhällets barnavård, huru många dessa elever

i så fall vore samt deras ålder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Från barnavårdsnämnderna hade uppgifter begärts, dels huruvida och i

så fall huru många flickor vore omhändertagna för skyddsuppfostran, vilka

rätteligen borde hava intagits å skyddshem, som avsåges i berörda 43 §

2 mom. men på grund av platsbrist icke kunnat beredas plats å sådant

skyddshem, samt var dessa flickor i stället placerats, dels huruvida eljest

inom kommunen funnes flickor, för vilka enligt nämndens uppfattning behov

förelåge till intagning å dylikt skyddshem.

Såväl skyddshemmen som barnavårdsnämnderna hade dessutom anmodats

uttala sig om sina erfarenheter i förevarande fråga efter ikraftträdandet den

1 januari 1926 av lagen om samhällets barnavård samt beträffande det framtida

behovet av skyddshemsplatser för ifrågavarande flickor.

Av en verkställd sammanställning av de från barnavårdsnämnderna inkomna

svaren — vilka dock ej vore alldeles fullständiga — framginge, enligt

vad som anförts i berörda skrivelse, att antalet av de flickor, vilka bort vara

intagna å skyddshem, som avsåges i 43 § 2 inom., men för vilka plats å

sådant skyddshem icke kunnat beredas, kunde uppskattas till lägst 154. Av

detta antal hade 80 icke alls blivit omhändertagna och 74 intagits å vanliga

skyddshem, försörjningshem, räddningshem och enskilda hem. Enligt uppgifterna

från skyddshemmen hade i oktober 1927 på 7 hem funnits inalles

15 flickor, vilka rätteligen borde intagas å skyddshem enligt 43 § 2 mom.

Däri hade då icke inberäknats eleverna å Vita bandets skyddshem Håkanstorp

eller å Stockholms stads skyddshem å Eknäs, av vilka hem det förstnämnda

endast mottoge flickor, som avslutat folkskolan, ehuru ej svårare

vanartade, och således fyllde en del av den uppgift, som tillkomme ett

skyddshem enligt 43 § 2 mom., samt det sistnämnda tills vidare faktiskt

motsvarade ett dylikt skyddshem. Berörda antal av 15 flickor syntes emellertid

få anses ingå i de från barnavårdsnämnderna upjugivna siffrorna.

Det sålunda påvisade stora behovet av ytterligare skyddshemsplatser för

ifrågavarande flickor underströkes ytterligare i de från skyddshemmen och

barnavårdsnämnderna gjorda uttalandena. Av de i den ifrågavarande skrivelsen

i sådant hänseende meddelade uppgifterna må här återgivas följande.

Utskottet för Vid)äcksärenden vid diakonissanstalten i Stockholm hade meddelat,

att under de senaste femton månaderna nekande svar måst givas på

inemot ett femtiotal ansökningar och förfrågningar om plats å skyddshemmet

Mossebo, samt att detta antal säkerligen skulle hava varit ännu större, om

icke flera barnavårdsnämnder, såsom de i Stockholm och Malmö, på förhand

haft kännedom om att alla platser redan varit upptagna.

Av styrelsen för skyddshemmet Håkanstorp hade under år 1927 26 ansökningar

om plats å hemmet måst avvisas.

Malmö stads skyddshemsstyrelse hade hänvisat till en av skyddsliemsstyrelsen

tidigare gjord framställning om inrättande genom statens försorg av behövliga

specialanstalter för sedeslösa flickor i 15—18 års åldern, i vilken framställning

anförts bland annat, att det visat sig omöjligt att bringa bestämmelserna

om differentiering i skyddshemsvården till verkställighet på den

grund att tillgången på specialanstalter, åtminstone då det gällde sedligt

förvillade flickor, icke på långt när motsvarade behovet. Skyddsliemsstyrelsen

hade sålunda å sitt skyddshem nödgats bereda plats för ett klientel, vars

vistelse på hemmet kunde anses innebära den allra största risk för uppfostringsarbetet

därstädes. Under år 1926 hade å hemmet intagits fem flickor,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

födda 1910 eller tidigare, vilka samtliga varit liemfallna till osedlighet och av vilka

två varit veneriskt smittade, så att de under året måst systematiskt behandlas

av läkare. Hemmets organisation och lärarpersonalens utbildning vore ej

inriktade på tillrättaförande av dylika elever, vilka genom upprepade rymningar,

trots mot ledningen och andra grövre förseelser utövat en ytterst

demoraliserande inverkan på de yngre, relativt oskyldiga elever, som vore

intagna å hemmet. Vetskapen om att strängare anstalter ej funnes tillgängliga

bidroge också i sin mån att giva näring åt sådana elevers trots

och förhärdelse. I följd av den rådande platsbristen hade vård måst begäras

för ett par av de svåraste flickorna å Malmö stads arbets- och försörjningsinrättning,

en vårdform som emellertid näppeligen motsvarade bestämmelsen i

32 § i lagen om samhällets barnavård, att omhändertaget barn skulle erhålla

erforderlig vård ävensom sådan uppfostran, som vore ägnad att göra det till

eu duglig samhällsmedlem.

Liknande synpunkter hade anförts av bland andra styrelserna för Göteborgs

stads skyddshem för flickor å Lingatan, Sonestorps skyddshem och diakonissanstalten

i Härnösand, som dreve Gälegårdens skyddshem.

Arbrå sockens barnavårdsnämnd ansåge det nödvändigt att bereda flera

skyddsliemsplatser för äldre flickor. Lagens bestämmelser bleve eljest beträffande

dessa flickor endast en lag på papperet, ty förebyggande åtgärder

med varning och övervakning hade ringa verkan, då det gällde äldre flickor,

och betryggande enskilda hem för sådana vore så gott som omöjliga att

anskaffa.

Sköns barnavårdsnämnd hade funnit, att den nedslående erfarenheten angående

möjligheten att erhålla tillgång till plats å skyddshem gjort nämndens

verksamhet i fråga om vanartade flickor fullständigt illusorisk. Därest

plats finge avvaktas i åratal, komine ofta att under väntetiden ske obotlig

skada.

Uppsala stads barnavårdsnämnd liade i vissa fall varit tveksam om lämpligheten

av ett omhändertagande, då ingen möjlighet att anskaffa plats syntes

förefinnas. Nämnden ansåge, att behovet av skyddsliemsplatser mer och mer

komme att göra sig gällande.

Enligt barnavårdsnämndens i Norrköping åsikt vore antalet flickor av

ifrågavarande kategori ganska stort. I den mån som nämndens arbete

utvecklades, torde allt flera fall bliva kända. Svårigheterna att placera dem

i lämpliga hem vore mycket stora.

Linköpings barnavårdsnämnd ansåge det lönlöst befatta sig med de vanartade

flickorna, då det icke funnes anstalter för deras vård.

Göteborgs barnavårdsnämnd, som icke kunnat omhändertaga tre flickor och

måst på enskilda institutioner låta intaga sex platsbehövande, ansåge, att för

västra Sverige borde finnas ett specialskyddshem med omkring 30 platser.

Lunds barnavårdsnämnd hade funnit, att de flickor, som kommit till skyddshem,

skött sig oklanderligt, men att de, för vilka plats ej kunnat beredas,

utvecklats i motsatt riktning.

Karlskrona barnavårdsnämnd hade på fyra skyddshem sökt plats för två

flickor men misslyckats.

Solna barnavårdsnämnd hade påpekat, att bristen på vårdplatser å skyddshem

gjorde, att kostnaderna för omhändertagandet komme att helt drabba

kommunerna.

Uttalanden i samma riktning som de förut återgivna hade vidare gjorts av

många andra barnavårdsnämnder såväl i städerna som på landsbygden i skilda

delar av landet. På flera håll hade anförts, att den bristande möjligheten

till omhändertagande lett till menliga följder för ifrågavarande flickor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 7

På grund av de sifferuppgifter, som nyss meddelats, samt innehållet i berörda

uttalanden från skyddshemmens och barnavårdsnämndernas sida hava

statens inspektör för fattigvård och barnavård samt skyddshemsinspektören i

sin förevarande skrivelse framhållit, att om behovet av ökade platser för äldre,

svårt vanartade flickor ej tillgodosåges, komme dels ifrågavarande flickor att,

så långt så läte sig göra, intagas i de vanliga skyddshemmen, vilket skulle

vålla där pågående uppfostringsarbete med de lindrigt vanartade stor skada,

och dels barnavårdsnämnderna underlåta att befatta sig med omhändertagande

av äldre, svårt vanartade flickor. Att sistnämnda förhållande skulle innebära

allvarliga moraliska vådor ej endast för flickor av berörda kategori utan även

för de ungdomar, med vilka dessa komme i beröring, låge i öppen dag.

Platsbehovets totala storlek hava nyssnämnda befattningshavare ansett sig

icke med full säkerhet kunna bedöma. Allt syntes dock tala för, att tre hem

av ungefär samma storlek som samariterhemmets i Uppsala skyddshem vore

behövliga inom den närmaste framtiden.

Jag övergår nu till att meddela innehållet i de föreliggande avtalsförslagen,

vilka godkänts av vederbörande enskilda sammanslutningar. Dessa förslag

äro av följande lydelse:

Förslag till avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms

kyrkliga socialråd.

1. Stockholms kyrkliga socialråd åtager sig att å plats och enligt plan,

som av Kungl. *Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem och

där senast från och med ingången av år 1929 mottaga 20 sådana vanartade

flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets

barnavård.

2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och

inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för fastighetens

iståndsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller socialrådet ett lån

av statsmedel å 100,000 kronor mot säkerhet av inteckning å berörda lånesumma

med bästa förmånsrätt i den fastighet, där skyddshemmet inrättas.

Lånebeloppet må lyftas efter avlämnande av socialrådets förbindelse å

beloppet jämte nyss nämnda inteckning.

Känta å lyftat belopp skall efter en räntefot av fem procent för år erläggas

halvårsvis varje år den 30 juni och den 31 december, intill dess lånet blivit

till fullo guldet, dock att — intill dess skyddshemmet blivit efter vederbörlig

avsyning taget i bruk för sitt ändamål — skyldighet för socialrådet att gälda

ränta, på sätt nyss sagts, föreligger endast i den mån och med det belopp,

varmed ränta å lyftat lånebelopp åtnjutits av rådet.

3. Staten erlägger för skyddshemmet en årlig hyra motsvarande det

räntebelopp, socialrådet har att å statslånet för år erlägga, jämte två procent

å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning för byggnadernas underhåll

och inträdande värdeminskning.

4. Socialrådet äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån villkorligt

utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift och det statsbidrag,

vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter

icke uppgå till sammanlagt 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostrats

inom hemmet, erhåller socialrådet fyllnad av statsmedel.

Förslag

till avtal med

Stockholms

kyrkliga

socialråd och.

Göteborgs

diakonisssällskap.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

6. Därest underhållsdagarnas antal vid skyddshemmet under något år

icke uppgått till 7,300 (= 20 X 365), är socialrådet berättigat till ersättning

av statsmedel med 1 krona 65 öre |= J/2 X för varje dag, varmed det

\ 365 j

verkliga antalet underliållsdagar understigit 7,300.

7. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1939, då densamma

upphör i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före

nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen ytterligare

gällande i iio år och så vidare på enahanda villkor.

8. Därest avtalet upphör till följd av uppsägning från statens sida utan

att nytt avtal rörande användningen av skyddshemmet och den fastighet, där

det är uppfört, träffas mellan staten och socialrådet, skola, om rådet så

fordrar, nämnda fastighet med alla dit hörande byggnader, inventarier m. m.

övertagas av staten under villkor, att den för det i mom. 2 omförinälda

statslånet utfärdade förbindelsen jämte till säkerhet därför lämnad inteckning

återställes samt fastigheten i fråga icke besväras av annan inteckning

än sådan, som lämnats till säkerhet för statslånet; skolande staten vid dylikt

övertagande ersätta socialrådet för de efter skyddshemmets godkännande

för sitt ändamål därå i samråd med och efter godkännande av skyddsliemsinspektören

eller annan av Kungl. Majt utsedd representant för staten nedlagda

förbättringar med belopp, som, därest överenskommelse ej kan träffas,

bestämmes av tre gode män i den ordning lagen om skiljemän föreskriver.

Förslag till avtal mellan Kungl. May.t och leronan samt Göteborgs

diafconiss-sällsJcap.

1. Göteborgs diakoniss-sällskap åtager sig att å plats .och enligt plan,

som av Kungl. Maj:t för ändamålet godkännes, anordna ett skyddshem och

där senast från och med ingången av år 1929 mottaga högst 25 sådana vanartade

flickor, som avses i 43 § 2 mom. i lagen den 6 juni 1924 om samhällets

barnavård.

2. För inköp av fastighet för ändamålet, för byggnaders uppförande och

inredande samt för inköp av inventarier och alla övriga utgifter för fastighetens

istandsättande i fullt ändamålsenligt skick erhåller diakoniss-sällskapet

ett lån av statsmedel å 135,000 kronor mot säkerhet av inteckning å berörda

lånesumma med bästa förmånsrätt i den fastighet, där skyddshemmet inrättas.

Lånebeloppet må lyftas efter avlämnande av diakoniss-sällskapets förbindelse

å beloppet jämte nyss nämnda inteckning.

Ränta å lyftat belopp skall efter en räntefot av fem procent för år erläggas

halvårsvis varje år den 30 juni och den 31 december, intill dess lånet

blivit till fullo guldet, dock att — intill dess skyddshemmet blivit efter

vederbörlig avsyning taget i bruk för sitt ändamål — skyldighet för diakonisssällskapet

att gälda ränta, på sätt nyss sagts, föreligger endast i den mån

och med det belopp, varmed ränta å lyftat lånebelopp åtnjutits av sällskapet.

3. Staten erlägger för skyddshemmet en årlig hyra motsvarande det

räntebelopp, diakoniss-sällskapet har att å statslånet för år erlägga, jämte

två procent å nedlagda byggnadskostnader såsom ersättning för byggnadernas

underhåll och inträdande värdeminskning.

4. Diakoniss-sällskapet äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån

villkorligt utskriven elev uppbära den skyddsliemsavgift och det statsbidrag,

vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

5. Skulle nämnda skyddshemsavgift och statsbidrag enligt gällande föreskrifter

icke uppgå till sammanlagt 1,200 kronor årligen för elev, som uppfostrats

inom hemmet, erhåller diakoniss-sällskapet fyllnad av statsmedel.

6. Därest underhållsdagarnas antal vid skyddshemmet under något år

icke uppgått till 9,125 (= 25 X 305), är diakoniss-sällskapet berättigat till

varmed det verkliga antalet underhållsdagar understigit 9,125.

7. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1939, då densamma

upphör i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före

nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen ytterligare

gällande i tio år och så vidare på enahanda villkor.

8. Därest avtalet upphör till följd av uppsägning från statens sida, utan

att nytt avtal rörande användningen av skyddshemmet och den fastighet,

där det är uppfört, träffas mellan staten och diakoniss-sällskapet, skola, om

sällskapet så fordrar, nämnda fastighet med alla dit hörande byggnader,

inventarier m. m. övertagas av staten under villkor att den för det i mom. 2

omförmälda statslånet utfärdade förbindelsen jämte till säkerhet därför

lämnad inteckning återställas samt fastigheten i fråga icke besväras av annan

inteckning än sådan, som lämnats till säkerhet för statslånet; skolande staten

vid dylikt övertagande ersätta diakoniss-sällskapet för de efter skyddshemmets

godkännande för sitt ändamål därå i samråd med och efter godkännande

av skyddshemsinspektören eller annan av Kungl. Maj:t utsedd representant

för staten nedlagda förbättringar med belopp, som, därest överenskommelse

ej kan träffas, bestämmes av tre gode män i den ordning lagen om skiljemän

föreskriver.

I sitt över förslagen den 21 december 1927 avgivna yttrande bär stats- statskontoret.

kontoret meddelat, att desamma icke givit statskontoret anledning till erinran

annat än i följande hänseenden.

I punkten 2 av avtalsförslagen borde, i likhet med vad som skett exempelvis

i det avtal, vilket i enahanda syfte träffats med samariterhemmet i Uppsala

(se proposition nr 124 år 1926), framför det i punkten angivna lånebeloppet

inskjutas ordet »högst». Därjämte borde den i punlcten 8 införda

bestämmelsen, att vid ett eventuellt övertagande av staten av vederbörande

skyddshem den för respektive statslån utfärdade förbindelsen samt den till

säkerhet därför lämnade inteckningen skulle till låntagaren återställas,

kompletteras med en föreskrift, att överlämnandet av inteckningen i fråga

finge äga rum först efter verkställd dödning av densamma.

Beträffande sättet för anskaffande av de medel, som erfordrades för utlämnande

av de i avtalsförslagen omförmälda lånen, har statskontoret framställt

samma förslag, som, enligt vad förut anförts, Kungl. Maj:t redan preliminärt

förelagt riksdagen, eller att anslag till berörda ändamål borde anvisas

å riksstaten såsom reservationsanslag, att utgå av tillfälliga lånemedel

och inordnas bland utgifter för kapitalökning under titeln »låneunderstöd».

Slutligen har statskontoret framhållit att, därest de liyresutgifter, fvllnadsbelopp

och ersättningar för icke belagda platser i skyddshemmen, vilka

enligt de i föreslagna avtalen angivna grunder skulle bestridas av statsmedel,

skulle, i överensstämmelse med vad i sådant avseende tidigare föreskrivits,

utgå av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till

skyddsuppfostran, riksdagens medgivande därtill syntes böra inhämtas.

ersättning av statsmedel med 1 krona

i \

] för varje dag,

65 öre

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Majits proposition nr 67.

Såväl Stockholms kyrkliga socialråd som Göteborgs diakoniss-sällskap hava,

på förfrågan, skriftligen förklarat sig icke hava något att erinra mot de av

statskontoret föreslagna ändringarna i de upprättade avtalsförslagen.

Resultatet av den utredning, som verkställts av statens inspektör för

fattigvård och barnavård samt skyddshemsinspektören, torde oförtydbart giva

vid handen, att det tillgängliga antalet platser å skyddshem för sådana — i

barnavårdslagens 43 § 2 mom. avsedda — vanartade flickor, vilka på grund

av sin ålder eller vanartens beskaffenhet icke lämpligen kunna uppfostras

tillsammans med andra vanartade, är alldeles otillräckligt. Medan det nu

befintliga antalet platser uppgår till 46, kan antalet av dem, som kräva uppfostran

i dylika hem men för vilka plats icke kan beredas, uppskattas till

minst 150. Det synes mig därför vara ofrånkomligt att genom anordnande

snarast möjligt av nya dylika skyddshem bereda möjlighet till en tillfredsställande

uppfostran av åtminstone någon del av de flickor, som äro i behov

därav. Härigenom skulle även den nu förefintliga olägenheten, att i samma

skyddshem måste sammanföras äldre och svårare vanartade flickor med yngre

och mindre vanartade sådana, kunna i viss mån avhjälpas.

De nu föreliggande förslagen till avtal med Stockholms kyrkliga socialråd

och Göteborgs diakoniss-sällskap äro, om man bortser från storleken

av de lån, som enligt punkten 2 i vartdera avtalet skulle utgå, samt det

platsantal, för vilket vartdera av de planerade hemmen är avsett, med varandra

till sitt innehåll fullständigt lika. Med den av statskontoret förordade

ändringen av punkten 2 bliva de även i sak fullt överensstämmande med det

tidigare träffade avtalet mellan Kungl. Maj:t och kronan samt samariterhemmet

i Uppsala. Varken mot nyssnämnda ändring eller mot den av statskontoret

ifrågasatta jämkningen i punkten 8 i avtalen torde någon erinran

vara att göra.

De förutsatta lånebeloppen äro något lägre i förhållande till platsantalet

än de tidigare för enahanda ändamål beviljade lånen till samariterhemmet

i Uppsala och till Stockholms stadsmission. Sålunda har samariterhemmet för

anordnande av ett skyddshem för högst 18 flickor erhållit ett lån av 100,000

kronor, medan samma belopp nu föreslagits utgå såsom lån till Stockholms

kyrkliga socialråd för anordnande av ett skyddshem för 20 flickor. Och

det lån å 135,000 kronor, som Göteborgs diakoniss-sällskap enligt det nu

föreliggande förslaget till avtal skulle erhålla för att inrätta ett skyddshem

för högst 25 flickor, är 10,000 kronor lägre än det, som tidigare beviljats

Stockholms stadsmission för inrättande av ett lika stort skyddshem. Det

högre lånet till Stockholms stadsmission var emellertid betingat av de särskilda

anordningar, som föranleddes av dess skyddshems dubbla egenskap

av såväl vårdanstalt för kroppsligt sjuka och psykiskt abnorma som av

skyddshem för vanartade (43 § inom. 3). Att det ifrågasatta lånet till Göteborgsföreningen

är förhållandevis större än den av socialrådet begärda lånesumman

beror därpå, att socialrådet ansett sig kunna begränsa låneansprå
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67. 11

ket i anledning av utsikt att kunna för särskilt förmånligt pris förvärva

lämplig fastighet.

Med hänsyn till här angivna förhållanden tillstyrker jag, att avtal i huvudsaklig

överensstämmelse med de från nämnda båda institutioners sida nu

godkända grunderna måtte åvägabringas. I anslutning härtill får jag förorda,

att Stockholms kyrkliga socialråd och Göteborgs diakoniss-sällskap måtte

tilldelas de i avtalen omförmälda statslånen å respektive 100,000 kronor och

135,000 kronor.

Vad angår det först avsedda avtalet och lånet vill jag emellertid anmärka

följande. Stockholms kyrkliga socialråd utgör ett av Stockholms stads konsistorium

för vissa bestämda uppgifter tillsatt organ och torde icke kunna i

detta sammanhang godkännas som avtalsslutande part eller i eget namn förvärva

fastighet. Det lärer därför vara nödvändigt att, innan låneavtalet kommer

till stånd, eu för ändamålet avsedd, i nära samband med socialrådet stående

förening bildas, antager stadgar och väljer styrelse. Med denna förening

torde sedermera låneavtalet böra slutas. Enligt vad jag inhämtat, ämnar

också socialrådet vidtaga anstalter för bildandet av eu dylik förening. Att

en sådan bildning kommer till stånd lärer i anslutning till det sagda böra

göras till förutsättning för beviljande av det ifrågavarande lånet.

Beträffande lånevillkoren torde, såsom framgår av det nyss sagda, böra

vid båda de ifrågavarande lånen iakttagas de av statskontoret förordade

jämkningarna. Tillika synes mig det tillägget böra göras, att därest vederbörande

icke uppfyller sina förpliktelser enligt avtalet, Kungl. Maj:t skall äga

att uppsäga detsamma till omedelbart upphörande, därvid de verkningar

skola inträda, som stadgas i punkten 8 i avtalsförslagen, varjämte även Kungl.

Maj:t bör äga påkalla fastighetens övergång i statens ägo. Möjligen bör också

ett förtydligande göras därutinnan, att det belopp, motsvarande »nedlagda

byggnadskostnader», varå staten skall erlägga 2 % extra ränta, maximeras. I

intet fall bör detsamma tydligen få överstiga lånesumman.

I enlighet med vad som vid den preliminära beräkningen av lånen förutsatts

och av statskontoret även föreslagits, lära lånebeloppen böra i riksstaten

upptagas såsom reservationsanslag att utgå av tillfälliga lånemedel

bland utgifter för kapitalökning under rubriken fonden för låneunderstöd.

Till de skyddshem, vilka enligt de sålunda föreslagna avtalen skulle komma

till stånd, lär enligt bestämmelserna i kungörelsen den 8 maj 1925 om statsbidrag

till vissa kostnader enligt lagen om samhällets barnavård in. m. statsbidrag

komma att utgå från det under riksstatens femte huvudtitel upptagna ordinarie

förslagsanslaget till skyddsuppfostran. Från samma anslag torde även

böra utgå de hyresbelopp m. m., den fyllnad av statsmedel samt de ersättningar

för icke belagda platser, vilka enligt berörda avtalsförslag skola bestridas

av statsmedel, såsom för närvarande sker enligt de av riksdagen

tidigare godkända avtalen av motsvarande slag. Hemställan i sistnämnda

hänseenden synes böra göras hos riksdagen. Ett bifall till vad jag sålunda

förordat torde emellertid icke påkalla höjning av nämnda anslag för budgetåret

1928—1929.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlts proposition nr 67.

Ytlånlime Häfeftor torcle iag få till närmare behandling upptaga framställningen

Stockholms fran Stockholms stadsmission om erhållande av statslån å ytterligare 10,000

stadsmission, kronor för inrättandet av ett skyddshem för 25 sådana vanartade flickor,

som avses i 43 § 3 mom. i lagen om samhällets barnavård, d. v. s. flickor’

som på grund av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig

eller andlig brist eller svaghet icke lämpligen kunna uppfostras i skyddshem,

som avses i 1 eller 2 mom. av nämnda paragraf.

Jag torde härvid till en början få redogöra för den redan med stadsmissionen

träffade överenskommelsen i förevarande ämne.

__ I1SoJlVeIse„ de? 19 mj''-i 192fj- nr235i1 anledning av Kungl. Maj:ts proposition

nr 124 angående anslag till skyddsuppfostran m. m. anmälde riksdagen

biand annat att riksdagen bland utgifter för kapitalökning under rubriken

låneunderstöd anvisat såsom reservationsanslag till lån till Stockholms stadskronor

'' ^ anordnande av ifrågavarande skyddshem, ett belopp av 145,000

Sedan Kungl. Maj:t därefter genom beslut den 19 november 1926 godkänt

Prw*r?a skyddshem enligt ett på byggnadsstyrelsens föranstaltande

utarbetat förslag, innefattande vissa ändringar i det av Stockholms stadslag-1?11

Aa-nla§da for*laget> llar Kungl. Maj:t genom brev den 26 november

192b fastställt överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och kronan samt stadsmissionen

rörande skyddshemmets anordnande.

För andamålet tillerkändes stadsmissionen genom berörda överenskommelse

förut omformalda lån av statsmedel å högst 145,000 kronor, av vilket

belopp 1 OoJ)00 kronor avsago uppförandet av erforderliga byggnader för skyddshemmet,

10,000 kronor inköp av inventarier samt 30,000 kronor fastigheten

med åbyggnader och inventarier, mot det att till säkerhet för lånet lämnades

intecknings a. lånesumman med bästa förmånsrätt i skyddshem sfastigheten.

... rattande villkoren i övrigt i sagda överenskommelse tillåter jag mig

hanvisa till forenamnda proposition nr 124 år 1926 sid. 9—13.

I sm nu ifrågavarande framställning den 30 september 1927 har Stockholms

stadsmission anfört i huvudsak följande.

. .De*hade numera visat sig, att kostnaderna för skyddshemmets iståndsättande

icke stannade vid det beraknade beloppet av 145,000 kronor. Genom ändringar

som av byggnadsstyrelsen vidtagits i de ursprungliga ritningarna, hade

sjalva byggnadskostnaderna stigit med omkring 5.000 kronor och kostnaderna

för de sanitara anlaggnmgarna med nära 2,000 kronor. Eu ursprunglig felberaknmg

av kostnaderna för inventarier hade dock varit den förnämsta

orsaken till det uppkommande underskottet. När nu anskaffningskostnaderna

för de allra nödvändigaste inventarierna kunde fullt överblickas visade

det sig att dessa, kostnader uppginge till minst 20,000 kronor i stället

för beraknade 10,000 kronor. Till denna ökning hade framför allt bidragit

nödvändigheten att anskaffa automobil för hemmets behov. Hemmets läge

langt från järnvägsstation samt elevmaterialets beskaffenhet omöjliggiorde

nämligen anvandandet av annat, långsammare fortskaffningsmedeh b Den

ekonomiska ställningen kunde för det dåvarande angivas sålunda:

for fastighet med åbyggnader .................................................. 30.000 kronor

* på ggnader med vatten och ljus.......................................... 107 000

> inventarier och omkostnader ............................................. 22 000 »

Summa 159,000 kronor,

vilken summa enligt förenämnda beräkningar kunde förväntas komma att

okas med ytterligare omkring 5,000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Med åberopande av det anförda samt nnder-framhållande att de stegrade

kostnaderna till icke ringa del hade sin rot i omständigheter, varöver stadsmissionen

vid överenskommelsens träffande icke rådde, samt att det sknlle

bliva till stort men för arbetet, om verksamheten redan från början skulle

betungas av skulder, har stadsmissionen anhållit om utverkande hos riksdagen

av ett lån å ytterligare 10,000 kronor på samma villkor som det förra

lånet.

Över framställningen har statskontoret den 8 oktober 1927 avgivit infordrat

utlåtande.

Statskontoret har därvid till en början meddelat, att statskontoret till

stadsmissionen utbetalat det beviljade statslånet å 145,000 kronor och till

säkerhet därför fått mottaga fyra inteckningar å tillhopa sagda belopp med

bästa rätt och sins emellan lika förmånsrätt i den fastighet, å vilken skyddshemmet

inrättats. Enligt vad statskontoret inhämtat, graverades fastigheten

i fråga, vilken ännu icke åsatts något taxeringsvärde, ej av någon annan

inteckning. Mot stadsmissionens förevarande framställning om ytterligare

lån å 10,000 kronor hade statskontoret icke något att erinra, uuder förutsättning

att för lånets utfående såsom villkor uppställdes, att stadsmissionen

skulle till säkerhet därför avlämna inteckning å samma belopp som lönesumman

i förberörda fastighet, gällande med förmånsrätt närmast efter de

redan avlämnade inteckningarna i samma fastighet. Det begärda lånebeloppet

borde i likhet med vad som skett i fråga om det förut beviljade

lånet uppföras i riksstaten bland utgifter för kapitalökning under rubriken

»Låneunderstöd» såsom reservationsanslag, att utgå av tillfälliga, lånemedel.

På given anledning har stadsmissionen därefter inkommit med erbjudande

om annan säkerhet, bestående av inteckning å lånebeloppet i stadsmissionens

fastighet nr 1, 21 och 22 i kvarteret Cepheus i Stockholm med förmånsrätt

näst efter i samma fastighet hittills beviljade inteckningar å tillhopa

300,000 kronor. Enligt samtidigt ingivet vederbörligt intyg har nämnda

fastighet blivit för år 1927 av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattad

till ett värde av 500,000 kronor.

Att inrättandet av ett skyddshem för nu ifrågavarande kategori av van- Departementartade

flickor skulle draga föiliållandevis större kostnader än ett skyddshem chefen,

för andra flickor framstod såsom uppenbart, redan när överenskommelsen

med stadsmissionen träffades. Stadsmissionens lån av statsmedel beräknades

också, som förut antytts, under beaktande av detta förhållande. Såsom

framgår av de nu av stadsmissionen lämnade uppgifterna, hava emellertid

de beräkningar, som då lågo till grund för bestämmandet av lönesummans

storlek, det oaktat visat sig icke vara fullt hållbara, i det att redan

nedlagda jämte ytterligare beräknade kostnader torde komma att överstiga

det tidigare i sådant avseende beräknade totalbeloppet med omkring 19,000

kronor. Kostnadsökningen har nu stadsmissionen ifrågasatt skola till ett

belopp av 10,000 kronor bestridas genom ytterligare lån av statsmedel,

medan återstoden skulle genom stadsmissionens försorg täckas på annat

sätt. Jag vill härvid erinra om att beloppet för det tidigare beviljade statslånet

utmättes med hänsyn till att kostnaderna — sådana de då kunde

s. 14 Kontrollera mot PDF

Hemställan.

14 Kungl. May.ts proposition nr 67.

beräknas — för uppförande och inredande av ifrågavarande skyddshem skulle

kunna i stort sett till fullo bestridas med detsamma. Då nu av skäl, som

i ärendet anförts, dessa beräkningar visat sig hava varit för låga, synes mig

den påkallade jämkningen uppåt av det förra lånebeloppet vara befogad.

Mot storleken av det ifrågasatta ytterligare lånet eller 10,000 kronor har jag

i likhet med statskontoret icke någon erinran att framställa. Jag finner

mig så mycket hellre kunna tillstyrka förslag om beviljande av detta nya

lån, som den numera av stadsmissionen föreslagna säkerheten för lånet —

med hänsyn till förhållandet mellan respektive fastigheters värden och däri

intecknade belopp — måste anses mera tillfredsställande än den av statskontoret

ifrågasatta, och vara fullt godtagbar. För lånet torde i övrigt böra

gälla samma villkor som beträffande det förut beviljade lånet. En motsvarande

höjning av den årliga hyra, staten — i form av kvittning mot låneräntan

— enligt den fastställda överenskommelsen med stadsmissionen skall

erlägga för skyddshemmet, torde därav bliva en följd. Särskilt medgivande

av riksdagen i sistnämnda hänseende lärer icke erfordras. Angående lånet

torde böra upprättas särskilt avtal i anslutning till det redan ingångna.

I detta sammanhang vill jag nämna, att stadsmissionen i skrivelse den

23 januari 1928 gjort hemställan bland annat om förtydligande av det ingångna

avtalet, i vad rörde det belopp, avseende nedlagda byggnadskostnader,

å vilket staten hade att erlägga 2 procent som ersättning för underhåll

m. m. Stadsmissionen har därutinnan anfört, att för uppförandet av

byggnaden för själva hemmet ursprungligen beräknats 105,000 kronor. Då

den fastighet, som inköpts för ändamålet, saknat åbyggnader, hade dylika

måst uppföras för en summa av 12,000 kronor. Under åberopande härav

hemställer nu stadsmissionen, att det belopp, varå 2 procent skulle erläggas,

måtte bestämmas till 115,000 kronor. I och för sig torde det vara en fördel,

att ifrågavarande belopp uttryckligen fixeras. Mot det i sådant avseende

föreslagna beloppet, som tydligen bör avse statens sammanlagda skyldighet

enligt båda avtalen, har jag med hänsyn till vad i ärendet förekommit intet

att erinra. Bestämmelse i detta hänseende torde lämpligen kunna införas i

det blivande tilläggsavtalet.

I enlighet med vad som vid den preliminära beräkningen av lånet i fråga

förutsatts, lärer även det nu ifrågasatta lånet till stadsmissionen böra i riksstaten

upptagas såsom reservationsanslag att utgå av tillfälliga lånemedel

bland utgifter för kapitalökning under rubriken fonden för låneunderstöd.

På grund av vad jag här i skilda hänseenden anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att från det ordinarie förslagsanslaget till

skyddsuppfostran må utgå hyra m. m. för två skyddshem för

flickor, anordnade det ena av en i anslutning till Stockholms

kyrkliga socialråd för ändamålet bildad förening och det andra

av Göteborgs diakoniss-sällskap, ävensom ersättning för icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 67. 15

belagda platser i nämnda skyddshem m. in., allt i enlighet med

av mig här angivna grunder;

dels medgiva

ej mindre att för anordnande av ifrågavarande skyddshem

må beviljas lån till först avsedda förening med 100,000 kronor

och till Göteborgs diakoniss-sällskap med 135,000 kronor,

än även att för anordnande av ett skyddshem må till Stockholms

stadsmission, utöver förut erhållet lån, beviljas ett lån

å ytterligare 10,000 kronor;

dels ock bland utgifter för kapitalökning, att utgå av tillfälliga

lånemedel, under rubriken fonden för låneunderstöd såsom

reservationsanslag till lån för anordnande av skyddshem för

flickor m. m. anvisa ett belopp av..................... kronor 245,000.

Yad departementschefen sålunda hemställt, däruti

statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans

Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Carl Ullman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1928:67 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån för anordnande av skyddshem för flickor m. m. s. 1 i texten